Frågor från läsekretsen
■ Varför har orden ”som är i himmelen” utelämnats i Johannes 3:13 i Nya Världens översättning och en del andra översättningar?
I äldre bibelöversättningar lyder Johannes 3:13 ungefär så här: ”Och ingen har farit upp i himmelen utom den som for ned från himmelen, Människosonen, som är i himmelen.” (Engelska auktoriserade översättningen; 1883 års svenska översättning. Kursiverat av oss. Se även Hedegård.) Men det har diskuterats om Jesus verkligen uttalade de ord som här har kursiverats.
Av sammanhanget framgår det att Jesus förklarade att det var svårt för den judiske styresmannen Nikodemus att förstå himmelska ting. Jesus själv förstod dock dessa ting, eftersom han hade kommit ner från himmelen. Är det förnuftigt att tänka att Jesus sedan skulle ha sagt att han då befann sig i himmelen?
Människor som tror att Jesus är en del av en treenig gudomlighet har ansett att de anförda orden passar in här och helt enkelt syftar på Jesu två naturer, den mänskliga och den gudomliga. Detta skulle innebära att Jesus, medan han var på jorden som människa, fortfarande var en del av en himmelsk gudom. Och de som har en sådan uppfattning kan hänvisa till några gamla grekiska handskrifter, eller tidiga översättningar som innehåller de här orden, såsom grundvalen till att ta med dem även i nyare översättningar.
Många gamla grekiska handskrifter tar dock inte med den här frasen. Till dem hör den ansedda sinaitiska handskriften och Vatikanhandskriften nr 1209, som båda är från 300-talet. Således förkastades de tvivelaktiga orden av språkvetenskapsmännen B. F. Westcott och F. J. A. Hort, när de sammanställde sin grekiska mönstertext, som utgör grunden för Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna. Orden är också utelämnade i The Greek New Testament (tredje upplagan, 1975), en utgåva av grekiska Nya testamentet från United Bible Society. Doktor Bruce M. Metzger skriver på tal om detta: ”Majoriteten i kommittén var imponerad av kvaliteten hos de yttre vittnesbörden till stöd för den kortare läsarten [den som utelämnar frasen] och ansåg orden [”som är i himmelen”] vara en förklarande anmärkning som återspeglar en kristologisk tolkning som utvecklades senare.” Det vill säga, orden tillfogades tydligen av en avskrivare vid ett senare tillfälle, kanske efter det att läran om en treenig gud hade upptagits från icke-kristna religioner.
Många nutida bibelöversättningar utelämnar således av goda skäl de här orden, eller förvisar dem till en fotnot. Exempel på sådana är 1981 års översättning, Bo Giertz’ översättning och även följande engelska översättningar: Today’s English Version, The Riverside New Testament, Nya amerikanska standardöversättningen, Reviderade standardöversättningen och James Moffatts, Edgar J. Goodspeeds, R. A. Knox’ och J. B. Phillips’ översättningar.
■ I Uppenbarelseboken 20:5 heter det: ”De övriga av de döda fick inte liv förrän de tusen åren var till ända.” Kommer detta att bli före eller efter det slutliga provet?
Detta gäller tydligen den tid när människorna har uppgått fullkomlighet vid slutet av de tusen åren men innan Satan släpps lös ur avgrunden för att ställa mänskligheten inför det avgörande provet.
Sammanhanget i Uppenbarelseboken 20:5 har att göra med de smorda kristna som Gud uppväcker till att bli Kristi medarvingar. (Romarna 8:17) Dessa medarvingar kommer att få liv och härska som kungar tillsammans med den Smorde i tusen år. (Uppenbarelseboken 20:4) Sedan detta framhållits, och innan ytterligare upplysningar ges om dessa härskare, gör Uppenbarelseboken 20:5 en kommentar inom parentes angående dem som skall bo på jorden och säger: ”De övriga av de döda fick inte liv förrän de tusen åren var till ända.”
De som fysiskt har dött och kommer att uppväckas till liv på jorden under de tusen åren kommer fortfarande att vara ofullkomliga människor. Och de som överlever Guds krig kommer inte att omedelbart bli fullkomliga och fria från synd. Allteftersom de som har överlevt Guds krig på jorden fortsätter att tjäna Gud troget under de tusen åren, kommer de tydligen att gradvis gå framåt mot fullkomlighet. Så länge som båda kategorierna av människor inte är fria från arvsynden, kommer de därför att i viss bemärkelse vara ”döda” (och kan då ännu inte vara helt och fullt levande) i Guds ögon. — Lukas 9:60; Efesierna 2:1.
Vare sig människor har blivit uppväckta eller har överlevt den ”stora vedermödan” eller har blivit födda under de tusen åren kan de få en strålande framtidsutsikt. (Uppenbarelseboken 7:14) Om de är trogna mot Gud och godtar de gagneliga verkningarna av Kristi lösen, kommer de vid slutet av de tusen åren inte längre att lida under synd och ofullkomlighet; den död de ärvt kommer inte längre att härska som kung över dem. (Romarna 5:14) De kommer i stället att ha nått mänsklig fullkomlighet och befinna sig i det tillstånd som Adam och Eva var i innan de syndade.
Vid slutet av de tusen åren kommer därför människor som tjänar Gud på jorden — ”de övriga av de döda” — att ha nått fullkomligt mänskligt liv. Jesus kommer att framgångsrikt ha utfört sitt uppdrag och kan överlämna till sin Fader ett släkte av fullkomliga människor. (1 Korintierna 15:28; Uppenbarelseboken 20:14) Alldeles som Uppenbarelseboken 20:7—10 fortsätter att framhålla, kommer Satan då att släppas lös för ett avgörande prov av mänskligheten. De som bevisar sig lojala mot Jehova under detta prov kommer att kvalificera sig för evigt mänskligt liv i paradiset.