Inblick i nyheterna

Darwinismen: Varför de tror

I sin nya bok Evolution From Space (Evolution från rymden) hävdar de framstående brittiska astronomerna sir Fred Hoyle och Chandra Wickramasinghe att chanserna för att livet skulle uppstå ur någon forntida slumpmässig blandning av kemikalier är så ”fantastiskt små” att tanken är absurd, ”även om hela universum bestod av organisk soppa”. De skriver: ”Det är högst otroligt att den darwinistiska evolutionen ens skulle kunna åstadkomma en riktig polypeptid [en kedja av ämnen som är grundläggande för livet], och det är i ännu högre grad otroligt att de tusentals polypeptider en levande cell är beroende av för att kunna överleva skulle ha kunnat åstadkommas av den. Den här situationen känner genetikerna väl till, men ändå verkar det inte som om någon bestämt skulle avfärda teorin.”

Varför har de vetenskapsmän som är medvetna om detta underlåtit att ”avfärda teorin”? ”Om darwinismen inte hade ansetts vara socialt önskvärd ... skulle det naturligtvis ha förhållit sig på annat sätt” lyder svaret i boken. När ett helt samhälle ”tar ställning för en särskild uppsättning av begrepp, gör den fortlöpande undervisningen det mycket svårt att ändra mönstret”, tilläggs det. ”Antingen måste man tro på begreppen eller också blir man stämplad som kättare.” Evolutionisterna fruktar att den minsta reträtt skulle ”öppna slussportarna” för irrationella tankar.

Intelligenskvoten — ärftlig eller påverkad av miljön?

En ny undersökning, gjord av några anställda vid Nationalinstitutet för medicinsk forskning i Frankrike, visar att de ärftliga faktorerna inte är de mest avgörande för ett barns resultat i intelligenstester. Barn som hade adopterats in i medelklassfamiljer jämfördes med sina bröder och/eller systrar som hade växt upp hos sina naturliga föräldrar i en ekonomiskt sett lägre samhällsklass. Alla adoptionerna hade skett innan barnen blev sex månader gamla.

De båda grupperna av barn, som hade samma föräldrar men hade växt upp i olika miljöer, fick genomgå ett antal intelligenstester, och det sades i tidskriften Scientific American i en beskrivning över resultaten av dessa tester att ”de skillnader som observerades mellan de adopterade barnen och dem som hade växt upp hos sina biologiska mödrar var slående”. De genomsnittliga resultaten vid intelligenstesterna låg för de adopterade barnen, som hade växt upp i en medelklassmiljö, nästan 15 poäng högre än för deras mindre privilegierade syskon.

Denna franska undersökning ger ytterligare bevis för att människor i allmänhet har samma möjligheter när de får leva i samma miljö, alldeles som bibeln visar när den säger att Gud ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor”. — Apostlagärningarna 17:26.

”’Terapeutisk’ dödshjälp”

Den ”oväntade ökningen av antalet äldre” och den ”enorma kostnaden för vården av de äldre i i-länderna” kan komma att få den uppväxande generationen att kräva att man börjar praktisera ”terapeutisk” dödshjälp, enligt dr Lachlan Chipman vid den juridiska avdelningen vid universitetet i Sydney i Australien.

Det rapporteras i den kanadensiska tidskriften The Medical Post att dr Chipman sade att ”ett avsiktligt dödande av de äldre inte var så absurt som det lät”. Varför inte det? Eftersom ”en generation som villigt har accepterat tanken på abort som ett effektivt och moraliskt neutralt tillvägagångssätt ... vid livets början villigt kommer att omfatta tanken på ... ’terapeutisk’ dödshjälp som ett medel till att göra sig av med en överflödig del av befolkningen vid livets slut”, förklarade doktorn.

Hur ironiskt skulle det inte vara om de som nu förespråkar dödandet av de ofödda genom abort själva skulle bli de som dödades genom ”’terapeutisk’ dödshjälp”, om ett sådant tillvägagångssätt skulle komma att praktiseras i framtiden! Det är mycket förståndigare att följa Jesu råd: ”Du skall inte mörda; ... Hedra din far och din mor”, och därigenom lägga en grund till och med för ett ”evigt liv”, i stället för att förespråka abort eller dödshjälp ”vid livets slut”. — Matteus 19:16—19.