Avslutningen för Gileadskolans 83:e klass — ett verkligt festligt tillfälle
”FRAMBÄR tacksägelse till Jehova, o ni människor, ty han är god: Ty hans kärleksfulla omtanke varar till obestämd tid.” (Psalm 136:1, NW) Det var så alla de 4.391 personer kände det som var närvarande vid programmet i samband med avslutningen för den 83:e klassen vid Sällskapet Vakttornets Bibelskola Gilead i höstas. Talen, erfarenheterna och det bibliska drama som hade framförts under programmet fick alla att känna sig glada och upprymda, när de gick därifrån. Avslutningen ägde rum den 6 september 1987 i den vackra sammankomsthallen i Jersey City, tidigare känd som Stanley Theater.
Efter inledningssången och en bön av John Booth, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, välkomnade ordföranden, Albert Schroeder, som också är medlem av den styrande kretsen, alla de närvarande till detta festliga tillfälle. De 24 eleverna hade kommit från fem länder, och de skulle nu sändas ut till åtta olika länder. Broder Schroeder betonade den tillförsikt Jehovas folk har därför att det grundar sin tro på sådant som är absolut sanning. De vet till exempel att Jehova är universums Suverän och att hans ord, den heliga bibeln, är absolut sanning. Detta utgör en slående kontrast till mänskliga filosofier, vilka är grundade på sådant som man inte vet eller på spekulationer.
Den förste talaren var Martin Poetzinger, en medlem av den styrande kretsen som tillbringat nio år i nazistiska koncentrationsläger. Hans tema var: ”På vem förtröstar du?” grundat på Ordspråksboken 3:5, 6. Han betonade för eleverna att man måste förtrösta fullständigt på Jehova och på hans synliga organisation, och han betonade också att man själv måste bevisa sig vara pålitlig. Elevernas Gileadutbildning var endast en grund; nu måste de bygga på den genom att följa Paulus’ råd i Efesierna 5:15, 16. ”Stå inte stilla”, uppmanade talaren. ”Ni kommer att få vissa problem på ert missionärsdistrikt, när det gäller språk, klimat, mat och så vidare; men genom att förtrösta på Jehova kan ni lösa alla sådana problem. Kärlek till människor är er nyckel till framgång. Varje uppmuntran kommer från Gud; men Satan vill slå ner modet på oss.”
Näste talare var Eldor Timm, medlem av tryckerikommittén, och han byggde sitt tal på 2 Korintierna 13:5: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron.” Eleverna var klara med sina skriftliga prov, sade han, men de kommer att få fortsätta att möta många andra prov eller prövningar på sitt missionärsdistrikt. Det sätt varpå de möter sådana prövningar kommer att avgöra deras framgång som missionärer. De måste vara på sin vakt mot att vara alltför självsäkra genom att följa rådet: ”Följaktligen må den som menar att han står se till att han inte faller.” (1 Korintierna 10:12) De kommer att fortsätta att göra framsteg, om de bevarar en god sinnesinställning.
Därefter kom en medlem av kommittén för avdelningen för tjänst på fältet, Joel Adams. Han talade över ämnet ”Tänk likt Jesus och visa personligt intresse för andra”. Vilket fint föredöme var inte Jesus i detta avseende! Hans osjälviska och ödmjuka exempel framhålls för oss i Filipperna 2:3—5. Om somliga utgör en prövning för oss på grund av sina ofullkomligheter eller sin brist på takt, låt oss då anstränga oss särskilt för att visa vänlighet mot dessa. Under kursen vid Gileadskolan var det många som visade intresse för eleverna; nu var det deras skyldighet att göra detsamma mot andra. De mest framgångsrika missionärerna är de som visar intresse för andras seder, språk, behov och så vidare.
Därefter uppmuntrades eleverna av en person som själv har varit missionär i många år, nämligen Lloyd Barry, som också är medlem av den styrande kretsen. Han talade över temat ”Sjung till Jehova”, grundat på Psalm 96:1. Jehovas folk tycker om att sjunga. Sång hör ihop med glädje, och därför uppmuntrade han eleverna att aldrig förlora glädjen att föra ut sanningen till andra. ”Om ni måste lära er ett nytt språk”, sade han, ”gör det då helhjärtat från början. Djävulen kommer att försöka slå ner modet på er, få er att längta hem och vålla oenighet inom era led. Låt honom aldrig få in en kil!” Broder Barry hänvisade till ”den äldste missionären”, Edwin Skinner, som har varit på sitt utländska distrikt i Indien i 60 år och som nu vid 93 års ålder fortfarande arbetar hela dagen. Enligt broder Skinner består nyckeln till framgång som missionär av tre ord: ”Grundprincipen är ödmjukhet!”
Efter dessa synpunkter läste ordföranden en rad telegram som gratulerade eleverna och hälsade dem välkomna. Det kom telegram från Bolivia, Canada, Ecuador, Honduras, Spanien, Sverige och Trinidad.
Jack Redford, en av instruktörerna vid Gileadskolan, talade över ämnet ”Fortsätt att vara Jehovas vän”. Han började med att påpeka att det finns många kommersiella institutioner som erbjuder utbildning i hur man vinner framgång i affärslivet genom att vinna vänner och påverka människor. Som blivande missionärer har eleverna också blivit lärda hur de skall vinna vänner och påverka människor, men inte för självisk vinnings skull, utan för att dessa människor skall kunna bli Guds vänner. ”Ert liv är ett liv av självuppoffring”, sade talaren. ”Ni har fått för intet, ge för intet. Det finns inte någon större glädje än att få framgång i att hjälpa människor att bli Guds vänner. Vänskap med Gud är den största heder någon skapelse kan få. I Jakob 2:23 heter det att Abraham blev Jehovas vän därför att han utövade tro på Gud. Han färdades till ett främmande land och såg sig inte tillbaka; och inte heller bör ni missionärer se er tillbaka, utan ni bör i stället se framåt mot välsignelserna i Guds nya värld.”
Ulysses Glass, instruktör vid och rektor för Gileadskolan, talade nu över ämnet ”Den sista lektionen”. Han påpekade att eleverna hade fått lära sig hur omfattande och detaljerade Jehovas lagar är. Med hjälp av exempel pekade han på alla detaljerna i förbindelse med de offer som frambars på försoningsdagen och på alla de djur som var inbegripna. (3 Moseboken, kapitel 16) Han berömde eleverna för att de hade visat så djup uppskattning och sade att orden i Psalm 145:7 väl beskriver deras sinnesinställning: ”Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” I sin avslutning citerade han också Ordspråksboken 3:5—7 och betonade att de måste förtrösta på Jehova av allt sitt hjärta.
Broder F. W. Franz, den 94-årige presidenten för Gileadskolan såväl som för Sällskapet Vakttornet, höll förmiddagens avslutande tal. I det berättade han Sällskapets historia från tiden för dess förste president, C. T. Russell, och fram till bildandet av Gileadskolan. Hans kraftfulla och entusiastiska framställning uppskattades mycket av alla. Efter hans tal fick de 24 eleverna sina diplom tillsammans med några gåvor, och därefter läste en av eleverna upp ett fint brev som uttryckte elevernas uppskattning av all den hjälp de hade fått av den styrande kretsen liksom av Betelfamiljen.
Efter en paus på ungefär två timmar ledde Phil Wilcox, medlem av kommittén vid Vakttornets lantgårdar, ett förkortat studium av artikeln i Vakttornet för den veckan, och frågorna besvarades av eleverna. Därefter kom elevernas program, i vilket de spelade upp erfarenheter som de hade haft på onsdagseftermiddagarna då de vittnat i staden New York. Detta ingick i deras Gileadutbildning. De demonstrerade också livfullt de olika problem som de kunde förvänta att få uppleva när de kom fram till sitt främmande distrikt.
Som en lämplig avslutning av hela programmet framförde eleverna ett bibliskt kostymdrama i två delar, vilket betonade allvaret i den tid vi lever i. Dramat betonade detta genom att jämföra vår tid med domsperioder i forntiden. Klockan 16.15 avslutades det mycket trevliga programmet med att man sjöng sången ”Teokratins tillväxt”, och sedan framförde Milton Henschel, medlem av den styrande kretsen, den avslutande bönen.
[Bild på sidan 23]
Den 83:e klassen som utexaminerats från Sällskapet Vakttornets Bibelskola Gilead
I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad. 1) D. Melin; M. Goode; M. Ramos; N. Chan; A. Hermanson; D. Dagostini; 2) E. David; A. DiPaolo; D. Neiman; J. Shephard; M. Foster; R. Ramos; 3) W. Foster; D. Melin; D. Fristad; R. Fristad; L. White; F. Dagostini; 4) D. Neiman; S. Ness; D. Shephard; J. Goode; K. White; L. Hermanson.