Gileadmissionärerna unikt annorlunda!
JEHOVAS VITTNEN är annorlunda! Detta betonades gång på gång vid de högtidligheter som hölls söndagen den 11 september 1983 vid avslutningen för den 75:e klassen av Vakttornets Bibelskola Gilead. En åhörarskara på 2.023 lyssnade uppmärksamt, när varje talare uppmanade missionärerna som nu avslutade sin skolgång att stanna kvar i sin unika ställning som lojala representanter för Jehova Gud.
Ordföranden, Karl F. Klein, gjorde i sina inledningsord klart att Jehovas vittnen verkligen är annorlunda. ”Det är mycket få religiösa organisationer i Förenta staterna som skickar ut missionärer på det sätt som Jesus sade att vi skulle göra”, förklarade han. (Matteus 28:19, 20) ”Och de få organisationer som skickar ut missionärer låter dem vanligtvis koncentrera sig på världsliga, ekonomiska och sociala frågor, eller också blir de politiska aktivister eller läkarmissionärer. De mycket få som predikar”, sade Klein, ”har ingenting att säga om vikten av Jehovas namn eller om de goda nyheterna om Riket.” ”Men det är inte tu tal om annat än att alla Jehovas vittnen har fått lära sig att predika om Guds rike”, tillade han, ”och det är detta som man framför allt får lära sig vid Gileads missionärsskola.”
L. A. Swingle, en annan medlem av Jehovas vittnens styrande krets, framhöll hur vacker klassen var — framför allt i andligt avseende. ”I våra ögon och i Jehovas ögon”, sade broder Swingle till eleverna, ”är ni en vacker grupp vittnen, när ni nu fullbordar er kurs och tar emot ert uppdrag att bege er till jordens yttersta ändar.”
Eleverna fick också avskedsråd av sina instruktörer. U. V. Glass påpekade att Jesaja, i Jesaja 49:2, liknade sig själv vid en vass pil och påminde eleverna om att de hade blivit ordentligt övade och förberedda och att de nu kunde bli till ett skräckinjagande vapen i krigarkungen Jesu Kristi händer. Instruktören J. Redford uppmanade klassen: ”Lev upp till ert namn — gileadit — genom att avge en hög av vittnesbörd i de länder till vilka ni blir sända.”
C. W. Barber, en medlem av den styrande kretsen, inskärpte i eleverna behovet av att ta uppdraget på allvar. Talaren R. Wheelock påpekade den framgång som tidigare missionärer hade haft genom att följa Jesu Kristi exempel.
En annan medlem av den styrande kretsen, L. K. Greenlees, liknade eleverna vid de forntida gibeoniterna, som var beslutna att tjäna Jehova, och han gav dem rådet: ”Besluta er för att bli lika dessa gibeoniter. Stanna troget kvar på ert distrikt och vårda er om det med all flit.”
Som kronan på verket under förmiddagsprogrammet kom ett tal av F. W. Franz, president för både Sällskapet Vakttornet och Gileadskolan. Han talade över ämnet ”En tid att lysa” och riktade uppmärksamheten på det förhållandet att eleverna redan hade lyst som pionjärförkunnare på vittnesfältet. Han sade att de genom sin Gileadutbildning var bättre rustade än någonsin tidigare att gå ut och låta sitt ljus lysa och visa vilket mäktigt organ Gud använder i form av Vakttornets Bibelskola Gilead. När eleverna sedan fick sina diplom blev det hjärtliga applåder.
Under eftermiddagsprogrammet var det elevernas tur. Efter att ha besvarat frågorna under Vakttornsstudiet framförde de ett musikprogram med temat ”Lovsjung Jehova över hela jorden”. Programmet skildrade i stora drag Jehovas vittnens musikhistoria under de gångna hundra åren och visade att de verkligen har varit annorlunda än världen — till och med i de melodier och texter som de har använt.
Som avslutning på programmet uppförde eleverna ett på bibeln grundat drama. Fyllda av glädje över att bli använda av Jehova på det här speciella sättet och efter en bön där man tackade Jehova och bad om hans välsignelse över dem for de 38 eleverna därifrån — ivriga att få resa till de 17 länder som de skulle sändas till.