Fler missionärer till den världsomfattande skörden

SEPTEMBER är en skördemånad för jordbrukare, men den 8 september 1991 drog ett mycket viktigare skördearbete en stor skara människor till Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City, som från staden New York sett ligger på motsatta sidan av Hudsonfloden. Den 91:a klassen av Sällskapet Vakttornets Bibelskola Gilead utexaminerades, och de 4.263 personerna som var närvarande utgjordes av medlemmar av Betelfamiljen och inbjudna gäster. Dessutom var ytterligare 1.151 personer vid högkvarteret i Brooklyn och vid farmerna i Wallkill och Patterson förenade genom telefonförbindelser.

Presidenten för Gileadskolan, Frederick W. Franz, som är närmare 98 år, inledde programmet med en rörande och mycket vördnadsfull bön. Albert D. Schroeder, medlem av den styrande kretsen och tidigare rektor och instruktör vid skolan, tjänade som ordförande för skolavslutningsprogrammet. Han påminde publiken om Psalm 2:1, 2 och andra profetior, som har förutsagt denna tid av skakande och tumult bland nationerna. Detta tillstånd av sönderfall har inneburit att många nya fält har öppnats för skördearbetet.

Det första talet för dagen framfördes av George M. Couch, medlem av Betelkommittén. Hans tema var ”Uppskatta de välsignelser du har”. Han påminde Gileadeleverna om att det aldrig är för tidigt att börja med detta, och han påpekade att eleverna själva verkligen var välsignade, men att dessa välsignelser endast hade kommit efter mycket hårt arbete. På liknande sätt brottades den 97-årige Jakob hela natten med en ängel — allt för att få en välsignelse. (1 Moseboken 32:24—32) Broder Couch uppmanade eleverna att inte älta negativa tankar, utan att genom bön och beslutsamhet odla sinnesfrid och så bli till välsignelse för andra.

John E. Barr ur den styrande kretsen talade därefter över temat ”Ha kärlek inbördes”. Jesu efterföljare var villiga att dö för varandra. ”Känner du detta slags kärlek välla upp i ditt hjärta?” frågade han eleverna. Han sade att ”utan denna kärlek är vi faktiskt ingenting”. (1 Korintierna 13:3) Broder Barr räknade upp några sätt varpå man kan visa kärlek i praktiken. Han uppmanade eleverna att behandla sina medmissionärer med respekt och att alltid söka säga saker och ting på ett taktfullt sätt. Han gav dem rådet att inte hänga upp sig på struntsaker och citerade 1 Petrus 4:8. Han påpekade att till och med missionärernas matlagningsdagar var tillfällen då de kunde visa kärlek genom att betrakta detta arbete som mer än bara en plikt, som de utförde slentrianmässigt. Han påminde eleverna: ”Vi upphör aldrig att vara skyldiga våra bröder och systrar kärlek.” — Romarna 13:8.

”Hur stor tillförsikt har du?” var det intressanta tema som utvecklades av David A. Olson ur kommittén för avdelningen Tjänst på fältet. Han betonade två områden för tillit och tillförsikt: till Jehova och hans organisation, vilket vi har oräkneliga skäl till (Ordspråksboken 14:6; Jeremia 17:8), och till sig själv. Missionärerna har orsak att hysa ett visst mått av självtillit, till exempel på grund av sin bakgrund som förkunnare och det förtroende som Jehova och hans organisation har visat dem. Aposteln Paulus visade en sådan tillförsikt av liknande skäl. (1 Korintierna 16:13; Filipperna 4:13) Men broder Olson varnade för den överdrivna självtillit som världen uppammar, och han tog exemplet med en berömd författare som uppges ha sagt: ”Jag citerar ofta mig själv. Det sätter piff på min konversation.” Men tillförsikt balanserad med ödmjukhet kan inge andra tillförsikt. Så var det verkligen i Paulus’ fall. — Filipperna 1:12—14.

Därefter uppmanade Lyman A. Swingle ur den styrande kretsen eleverna: ”Ut på de fält som skall skördas, ni som utexaminerats från Gilead!” Han sade att detta var en skördedag för Gileadskolan och för det världsomfattande brödraskapet, när nu de som utexaminerats från Gilead drar ut och förenar sig med de tusentals tidigare gileaditerna, som fortfarande är i missionärstjänsten och av vilka somliga är från den första, andra och tredje klassen på fyrtiotalet! Broder Swingle påpekade att på den tiden var det ingen som anade att missionärsarbetet skulle fortsätta i ytterligare 50 år eller att nazismen, fascismen och andra regeringshinder för predikoarbetet skulle falla sönder. ”Om vi nu är imponerade över vad Jehova har gjort i det flydda, vad skall vi då bli i framtiden?” frågade han. Han avslutade med den väckande maningen till eleverna: ”Till fältet!”

Därefter riktade sig de två huvudinstruktörerna för Gileadskolan för sista gången till eleverna i den 91:a klassen. Jack D. Redford talade över temat ”Förvärva vishet”. Han sade att Gileadskolan lär sina elever kunskap och förstånd, men att eleverna själva måste förvärva vishet, dvs. förmågan att använda sin kunskap på rätt sätt. Han uppmanade eleverna att inte sätta tro till myten att de har lärt sig allt vid Gilead. ”Det är det som ni lär er efter skolan som har betydelse.” De måste bland annat lära sig: att umgås fridsamt med människor och kunna säga ”förlåt” till sin make eller maka, till medmissionärer eller till bröderna och systrarna på platsen; att akta sig för att lita på sina första intryck och att inse att alla problem är komplicerade och kräver att man har fördjupad kännedom om förhållandena innan man kan ge visa råd samt att respektera bröderna på platsen för deras förmåga att orka med under svåra förhållanden. — Ordspråksboken 15:28; 16:23; Jakob 1:19.

Ulysses V. Glass, Gileadskolans rektor, hade Filipperna 3:16 som tema för sitt tal. Han berömde klassen för de framsteg den hade gjort och uppmanade eleverna att fortsätta i linje med det skriftstället. Han påpekade att eleverna skulle fortsätta att förvärva exakt kunskap, men att de ändå aldrig skulle veta allt. Han illustrerade detta med en digitalklocka. Dess ägare kanske vet hur man skall få den att gå utan att fördenskull förstå precis hur den egentligen fungerar. På liknande sätt bör missionärerna inte se ner på dem som vet vad som är viktigt, nämligen hur man skall frukta Jehova, men som kanske inte har lika djup kunskap som missionärerna. (Ordspråksboken 1:7) Han påminde klassen om vikten av att hålla sitt öga ”ogrumlat”. (Matteus 6:22) Precis som den fysiska synförmågan kan den andliga synförmågan hämmas. Somliga har till exempel tunnelseende — de är alltför koncentrerade på några få detaljer för att kunna se hela bilden — medan andra däremot bara ser stridsfrågorna ute i periferin och alltid avleds från de nyckelfrågor som de borde inrikta sig på.

Förmiddagens sista tal hade rubriken ”Att identifiera och arbeta tillsammans med Jehovas organisation”, och det hölls av Theodore Jaracz ur den styrande kretsen. Broder Jaracz påpekade att det finns tusentals organisationer och samfund i världen, men det är bara en av alla dessa organisationer som inte härstammar från världen. Hur kan man då identifiera den organisation som representerar Jehova? Guds ord ger de identifierande kännetecknen. Bibeln visar att hans himmelska skapelse är ytterst organiserad. (Psalm 103:20, 21; Jesaja 40:26) Jehovas jordiska organisation kan också identifieras genom att den är välordnad och avskild från världen, genom att den noggrant håller fast vid bibelns principer, genom sin höga nivå av moralisk renhet och genom kärleken bland dess medlemmar. Broder Jaracz uppmanade Gileadeleverna att med hjälp av bibeln hjälpa så många som möjligt på sina distrikt att identifiera Jehovas organisation. I samband med detta meddelade han en spännande sak: I den 93:e klassen skall Gileadskolan fördubblas i storlek till omkring 50 elever! Och ungefär samtidigt kommer det att börja kurser vid Gileadskolans filial i Tyskland. Man applåderade mycket och länge!

Förmiddagsprogrammets höjdpunkt var när alla de 24 Gileadeleverna fick sina diplom. Snart skulle de ge sig i väg till 12 olika länder runt jorden. Klassen framförde en innerlig resolution och tackade den styrande kretsen och Betelfamiljen. Efter lunch ledde broder Charles J. Rice ur kommittén för Watchtower Farms ett förkortat studium av Vakttornet. Sedan svarade eleverna för ett livfullt program och framförde en del av de erfarenheter de hade haft i tjänsten på fältet under sin fem månader långa kurs vid Wallkill i New York. Därefter framförde förkunnare ur flera olika lokala församlingar ett drama med titeln Ungdomar som kommer ihåg sin Skapare nu.

Broder George Gangas, 95-årig medlem av den styrande kretsen, avslutade så programmet med en besjälad bön, på ett sätt som är så karakteristiskt för honom. Publiken lämnade lokalen i uppsluppen stämning och utan tvivel med en önskan att kunna ha en ännu större andel i det världsomfattande skördearbetet.

[Ruta på sidan 23]

Klasstatistik

Antal representerade länder:6

Antal länder eleverna förordnades till:12

Antal elever:24

Antal gifta par:12

Genomsnittsålder:33,4

Genomsnittligt antal år i sanningen:16,13

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten:11,3

[Bild på sidan 23]

Den 91:a klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.

1) A. McDowell; L. Youngquist; B. Skokan; N. Wargnier; Y. Miller; M. Muñoz. 2) M. Bales; D. Perez; E. Attick; A. Vainikainen; K. Mostberg. 3) D. DePriest; T. DePriest; R. Perez; J. Wargnier; J. Muñoz; J. Miller. 4) S. McDowell; D. Bales; M. Skokan; C. Attick; W. Youngquist; J. Vainikainen; S. Mostberg.