De som utexamineras från Gilead tar emot missionärstjänstens gåva

DEN 1 mars 1992 tog de 22 eleverna i den 92:a klass som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead emot en gåva — missionärstjänstens gåva. Så här sade Lloyd Barry ur den styrande kretsen, när han riktade sig till klassen: ”Må ni ta emot denna underbara gåva med stor glädje, och må ni bruka den till att skänka andra glädje.”

I Jehovas vittnens sammankomsthall i Jersey City i New Jersey var omkring 4.662 inbjudna gäster och medlemmar av Betelfamiljen församlade för examensprogrammet. Vid Sällskapet Vakttornets anläggningar i Brooklyn i New York och i Wallkill och Patterson var 970 personer anslutna genom telefonförbindelse. Alla lyssnade uppmärksamt när eleverna fick några avskedsråd som skulle hjälpa dem att högt värdera missionärstjänstens gåva och använda den förståndigt.

Programmet började med att man entusiastiskt sjöng sång 155: ”Välkomna varandra!” Sedan blev alla rörda, när Frederick W. Franz, Gileadskolans 98-årige president, bad en innerlig bön. Därefter välkomnade ordföranden, Carey Barber ur den styrande kretsen, alla till examensprogrammet och sade: ”Det har aldrig varit ett så stort behov av Gileadmissionärer som nu.” Efter sina välkomstord introducerade han en rad korta och nyttiga tal.

Först talade Curtis Johnson ur Betelhemmets kommitté och utvecklade temat ”Sköt väl om din trädgård”. Broder Johnson konstaterade att när dessa nya missionärer kommer ut till sina distrikt, kommer de alla att ha en andlig trädgård att odla. (1 Korintierna 3:9) Jehovas folk runt om på jorden är en andlig trädgård, som låter sådana skott som rättfärdighet och lovprisning spira upp inför alla nationer. (Jesaja 61:11, NW) Talaren poängterade: ”Hur ni i framtiden sköter er andliga trädgård kommer i hög grad att påverka den framgång ni får på ert missionärsdistrikt.” Och vad kommer att hjälpa dem att sköta väl om sin andliga trädgård? ”Jehova kan vara en skyddande mur runt er andliga trädgård. Om ni är beslutna att odla rätta gärningar, hålla er tätt till honom i bön och därefter arbeta i enlighet med era böner.”

Därefter talade Lloyd Barry över temat ”Gläd er i Herren alltid”. (Filipperna 4:4) Med över 25 års erfarenhet som missionär i Japan att ösa ur gav han eleverna några praktiska förslag för att hjälpa dem att finna glädje i missionärstjänstens gåva. Han sade: ”Ni kommer att finna att den glädje ni har i Guds tjänst hjälper er att övervinna många av de påfrestningar och kanske några av de fysiska problem som ni kommer att råka ut för.” (Ordspråksboken 17:22) Han påminde eleverna om att de kan komma att möta förhållanden och situationer som är rätt annorlunda mot dem som de är vana vid. De kanske måste lära sig ett nytt språk. ”Ni kommer att behöva arbeta hårt för att lära er språket. Men när ni kan kommunicera obehindrat med människor på deras eget språk, kommer detta också att bidra till er glädje.”

Därefter talade Eldor Timm ur tryckerikommittén och utvecklade temat ”Håll blicken på priset”. Vad är priset? Evigt liv! För att vinna det måste vi hålla blicken fäst vid det. Talaren dryftade några av likheterna och olikheterna mellan de kristna i loppet för liv och löparna i idrottstävlingarna under det första århundradet. De kristna måste likt löparna träna energiskt, iaktta reglerna och lägga av tunga bördor. Men till skillnad från bokstavliga löpare är de kristna i ett livslångt lopp och söker ett pris som är evigt. Och i stället för att det bara finns en vinnare kommer alla som löper i mål i loppet för liv att få priset. Broder Timm avslutade med att säga: ”För att vinna priset, liv, måste vi ha frid med Jehova, den som ger priset. Och för att ha frid med Jehova måste vi leva i frid med våra bröder.”

Därefter talade Milton Henschel ur den styrande kretsen över temat ”Genom trösten från Skrifterna har vi hopp”. (Romarna 15:4) ”Under de fem senaste månaderna”, började talaren, ”har ni varit upptagna med Bibeln. En stor förtrolighet har byggts upp. Ni har ett starkt hopp. När ni nu far ut på era distrikt, kom då ihåg varför ert hopp är så starkt. Det är för att ni har hållit er tätt till Bibeln.” För att visa ett exempel på en berättelse i Bibeln som inger hopp hänvisade talaren till Domarboken, kapitel 6—8, där det berättas om hur Gideon fick i uppdrag att befria Israel från midjaniternas förtryck. Efter att ha dryftat berättelsen och dess betydelse för våra dagar konstaterade han: ”När ni får tillfälle att komma nära Bibeln och tänka på dessa ting, vederkvicker det er. Ni får mod.”

Alla var ivriga att få höra vilka avskedsråd som skolans båda huvudinstruktörer skulle ge eleverna. Jack Redford talade först över temat ”Gör det rätta”. Han påminde eleverna: ”På Gilead har ni grundligt fått lära er vad som är rätt enligt Bibeln. Nu far ni ut på utmanande missionärsdistrikt. Och vi vet att ni antagligen kommer att möta svåra problem längs vägen. Men trots detta och trots era egna känslor kan ni göra det rätta.” Vad kommer att vara till hjälp? För det första att man har en rätt syn på andra. Talaren sade: ”Förvänta inte fullkomlighet av ofullkomlighet.” Att man har en rätt syn på prövande situationer kan också vara till hjälp. ”Vi har alla våra med- och motgångar i livet”, konstaterade han. ”Alla kan handskas med medgångar. Det är hur ni handskas med motgångarna som kommer att avgöra om ni kommer att hålla ut i missionärstjänsten eller ej.” — Jakob 1:2—4.

Skolans rektor, Ulysses Glass, hade valt temat ”Vilket hopp för framtiden?” I faderlig ton uppmuntrade han eleverna att hålla sitt hopp klart lysande. (Ordspråksboken 13:12) ”Det kanske knappast märks när man börjar förlora hoppet”, förklarade han. ”Förhållandena kanske får oss att bli helt upptagna med oss själva i stället för med vårt förhållande till Gud. Vi kanske blir sjuka eller känner oss illa behandlade av andra. Somliga kanske har mer materiella ting än vad vi har, eller också kanske de får bättre resultat i tjänsten, och vi kanske blir lite avundsjuka. Om vi någonsin låter oss successivt gripas av sådana ting, kommer snart verkligheten i Rikets hopp att förblekna i vårt hjärta och sinne, och vi kanske rentav slutar upp med att hålla ut i loppet för liv.” Vad kan vi då göra? ”Vi måste vidta bestämda åtgärder, om vi skall återuppliva vårt hopp. Vi måste fylla vårt sinne och hjärta med Guds säkra löften och helt rikta uppmärksamheten på Guds rikes verklighet. Vi måste också återställa vårt kommunicerande med Jehova, eftersom detta helt visst kommer att leda till glädje.”

Karl Klein ur den styrande kretsen höll examenstalet. Hans tema var: ”Varför vara ödmjuk?” Och vad är svaret på den frågan? ”Därför att det är rätt och riktigt och förståndigt och kärleksfullt”, förklarade han i sina inledande ord. Åhörarna fängslades när han dryftade fyra exempel på ödmjukhet som vi gör väl i att efterlikna: 1) Jehova Gud, som verkligen var ödmjuk när han handlade med Abraham och Mose (1 Moseboken 18:22—33; 4 Moseboken 14:11—21; Efesierna 5:1); 2) Jesus Kristus, som ”ödmjukade ... sig och blev lydig ända till ... döden på en tortyrpåle” (Filipperna 2:5—8; 1 Petrus 2:21); 3) aposteln Paulus, som ”gjorde slavtjänst åt Herren med den största anspråkslöshet i sinnet” (Apostlagärningarna 20:18, 19; 1 Korintierna 11:1); och 4)”de som har ledningen bland” oss, till exempel Sällskapets förste president, broder Russell, som en gång skrev: ”Det verk i vilket Herren har behagat använda våra ringa förmågor har mer varit ett verk med att rekonstruera, rätta till och samordna än att ge upphov åt.” (Hebréerna 13:7) Broder Klein angav fler starka skäl till att vara ödmjuk. Ja, att följa rådet att vara ödmjuk kommer helt visst att hjälpa eleverna att göra ett förståndigt bruk av missionärstjänstens gåva!

Efter dessa ord framförde ordföranden de hälsningar som kommit från olika delar av världen. Tiden var nu inne för eleverna att få sina diplom. De hade kommit från sju länder — Canada, Finland, Frankrike, Förenta staterna, Mauritius, Nederländerna och Sverige. Men deras missionärsförordnanden för dem till 11 länder, nämligen Bolivia, Estland, Grenada, Guatemala, Honduras, Mauritius, Peru, Togo, Turkiet, Ungern och Venezuela.

Efter en paus började eftermiddagsprogrammet med ett förkortat studium av Vakttornet, vilket leddes av Joel Adams ur kommittén för avdelningen Tjänst på fältet. Därefter spelade eleverna upp några av de erfarenheter som de hade haft i tjänsten på fältet under skolterminen. Slutligen framfördes dramat ”Varför respektera teokratisk ordning?” till uppbyggelse för hela åhörarskaran, inbegripet eleverna.

Ja, dessa utexaminerade elever for verkligen ut till sina utländska distrikt med råd och uppmuntran som kommer att hjälpa dem att använda missionärstjänstens gåva till glädje inte bara för sig själva, utan också för andra.

[Tabell på sidan 22]

Klasstatistik

Antal representerade länder: 7

Antal länder eleverna förordnades till: 11

Sammanlagda antalet elever: 22

Genomsnittsålder: 33,4

Genomsnittligt antal år i sanningen: 16,7

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 11,8

[Bild på sidan 23]

Den 92:a klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.

1) M. Chan Chin Wah; N. Bouancheaux; B. Chapman; A. Östberg; L. Cole; K. Jackson; A. Meerwijk. 2) J. Smith; K. Wollin; R. Chapman; N. Gabour; J. Chan Chin Wah; C. Smith; L. Edvik. 3) E. Bouancheaux; S. Östberg; K. Cole; R. Jackson; S. Gabour; V. Edvik; R. Meerwijk; G. Wollin.