Ett berg som ser ut att röra sig
PÅ VÄSTRA Irland framträder det unikt konformade Croagh Patrick mot de omgivande bergen. Den sista söndagen i juli varje år verkar bergstoppen röra sig, när så många som 30.000 människor, både unga och gamla, beger sig upp till toppen (765 meter över havet) på en årlig vallfärd.
Den här dagen tar sig pilgrimer upp och ner på en stig som är smal, besvärlig och på sina ställen farlig. Den sista stigningen är i själva verket extremt brant och består nästan uteslutande av lösa stenblock, vilket gör klättringen både riskfylld och ansträngande.
En del gör denna bergsbestigning barfota, och några få fullbordar till och med en bit av den på knäna. Förr i tiden började pilgrimer vallfärden i nattens mörker.
Varför är Croagh Patrick en så betydelsefull upplevelse för många?
En sedan länge etablerad vallfartsort
I början av 400-talet skickade katolska kyrkan ut Patrick som missionsbiskop till Irland. Hans huvudsakliga uppgift var att omvända irländarna till kristendomen, och Patrick får äran för att genom sina år av predikoverksamhet och arbete bland människorna där ha lagt grunden till den katolska kyrkan på Irland.
Hans arbete förde honom till åtskilliga platser runt om i landet. En av dessa var på västra Irland, där han enligt några källor sägs ha tillbringat 40 dygn på toppen av ett berg som blev uppkallat efter honom — Croagh Patrick (som betyder ”Patricks berg”). Där fastade han och bad om framgång för sitt uppdrag.
Under årens lopp har det utvecklats många legender om hans bedrifter. En av de mest kända är den som handlar om att Patrick fördrev alla ormar från Irland medan han var på detta berg.
Enligt traditionen byggde han en liten kyrka på toppen. Även om den byggnaden är borta sedan länge, finns den ursprungliga grunden fortfarande kvar, och både platsen och berget har under årens lopp blivit en vallfartsort för pilgrimer.
Inslag i vallfärden
För någon som är äldre eller inte är van vid bergsklättring är det en prestation i sig själv att fullborda den fem kilometer långa vandringen uppför och att sedan tryggt och säkert ta sig ner.
Vid strategiska platser längs stigen finns första hjälpen-personal beredd att ta hand om olika skador.
Det finns tre platser eller stationer längs färdvägen där pilgrimer kan utföra vissa botövningar. Dessa förklaras utförligt på en anslagstavla i början av stigningen. — Se rutan.
Varför gör de den här bergsbestigningen?
Varför gör då så många denna ansträngande pilgrimsfärd? Varför går somliga till sådana ytterligheter när de gör bergsbestigningen?
Jo, somliga tror att om de ber under pilgrimsfärden, är sannolikheten större att deras vädjanden kommer att bli hörda till deras personliga fördel. Andra gör vallfärden i sin strävan att få förlåtelse för sina synder. Ytterligare några ser den som ett sätt att uttrycka sin tacksamhet. Många söker sig hit på grund av umgängeslivet i samband med vallfärden. En auktoritet sade att den var ”ett uttryck för gemenskap och gruppanda”. Han sade också att vandringen upp på Croagh Patrick ”var deras sätt att följa i sankt Patricks fotspår och erkänna att de står i skuld till honom för sin tro”. Han tillade vidare att bergsbestigningen framför allt är ”en form av bot, eftersom den fysiska ansträngning som inbegrips är en verklig botövning. Den sakta klättringen till toppen är en lång, ruelsefylld vandring.”
En man förklarade stolt att han hade bestigit berget 25 gånger! Han sade att han gjorde det ”för att göra bot”. En annan man förklarade helt enkelt: ”Man får ingen välsignelse utan ansträngning!”
Även om det inte är påbjudet, klättrar många upp på berget barfota. Varför gör de det? För det första betraktar de marken som ”helig”, och därför tar de av sig skorna. För det andra är det i enlighet med deras föresats att ”göra bot”. Detta förklarar också varför somliga till och med utför botövningarna vid stationerna krypande på knäna.
Rörda till uppskattning av Skaparen
Men anta att någon nu inte delar den religiösa uppfattning pilgrimerna har, vilka klättrar upp en speciell dag. När väderleksförhållandena är goda och man har ett par rejäla skor, kan man bestiga berget när som helst. Vi begav oss inte upp en dag när en skara pilgrimer var på väg uppför berget. Under de talrika vilopauserna kunde vi tänka på själva bestigandet av berget och den verkan det har haft på så många. När vi föreställde oss tusentals pilgrimer göra denna ansträngande bergsbestigning och utöva sina olika botövningar, kände vi oss manade att fråga: ”Är detta vad Gud kräver? Är denna ritual att klättra upp på ett berg eller att gå runt vissa monument medan man gång på gång rabblar upp böner något som drar en närmare Gud?” Hur stämmer det med Jesu råd i Matteus 6:6, 7 angående upprepning av böner?
Vi klättrade förvisso inte upp på berget för att erfara någon religiös upplevelse. Ändå drogs vi närmare vår Skapare, eftersom vi kunde uppskatta hans skapelse — bergen är överallt en del av jordens underverk. Från bergstoppen kunde vi njuta av en vidunderlig utsikt över det vackra landskapet och kunde även se Atlantens kustlinje. På den ena sidan glimmade de små öarna i bukten nedanför oss i skarp kontrast till den kuperade och ofruktbara bergstrakten på den andra sidan.
Vi tänkte på de tre stationerna. Vi påminde oss Jesu egna ord när han sade till sina sanna efterföljare: ”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli hörda därför att de använder många ord.” — Matteus 6:7.
Vi insåg att detta berg hade blivit en del av en tradition som har bundit tusentals människor med mödosamma ritualer. Vi tänkte på vilken kontrast detta var jämfört med den frihet som aposteln Johannes talade om när han sade: ”Vi håller hans [Guds] bud; och ändå är hans bud inte betungande.” — 1 Johannes 5:3.
Vi gladde oss över vår utflykt, inbegripet vår klättring upp på Croagh Patrick. Den fick oss att se fram emot den tid när hela mänskligheten kommer att vara befriad från oskriftenliga traditioner och är i stånd att tillbe jordens kärleksfulle Skapare ”med ande och sanning”. — Johannes 4:24.
[Ruta på sidan 27]
Viktiga inslag i vallfärden
Varje pilgrim som bestiger berget på sankt Patricks dag eller den efterföljande veckan, eller vilken dag som helst under juni, juli, augusti och september, och I ELLER I NÄRHETEN AV KAPELLET BER för påvens intentioner kan erhålla fullständig avlat, under förutsättning att han biktar sig och tar den heliga nattvarden på bergstoppen eller senast inom en vecka.
DE TRADITIONELLA STATIONERNA
Det finns tre ”stationer”: 1) vid foten av bergskäglan, Leacht Benain, 2) på bergstoppen, 3) Roilig Muire, en bit ner på den sida av berget som vetter mot Lecanvey [en stad].
Första stationen — LEACHT BENAIN
Pilgrimen går sju gånger runt stenmonumentet och ber Fader vår sju gånger och Ave Maria sju gånger och säger trosbekännelsen en gång.
Andra stationen — BERGSTOPPEN
a) Pilgrimen knäböjer och ber Fader vår sju gånger och Ave Maria sju gånger och säger trosbekännelsen en gång
b) Pilgrimen ber, i närheten av kapellet, för påvens intentioner
c) Pilgrimen går runt kapellet 15 gånger och ber Fader vår 15 gånger och Ave Maria 15 gånger och säger trosbekännelsen en gång
d) Pilgrimen går runt Leaba Phadraig [Patricks bädd] sju gånger samtidigt som han ber Fader vår sju gånger och Ave Maria sju gånger och säger trosbekännelsen en gång
Tredje stationen — ROILIG MUIRE
Pilgrimen går runt vart och ett av stenmonumenten och ber Fader vår sju gånger och Ave Maria sju gånger och säger trosbekännelsen en gång, och slutligen går han runt hela Roilig Muires inhägnad sju gånger under det att han ber.