Frågor från läsekretsen
Många Jehovas vittnen firar årsdagen av sitt bröllop. Men varför fira sin bröllopsdag och inte sin födelsedag, som ju är årsdagen av ens födelse?
Ärligt talat behöver en kristen inte fira vare sig den ena dagen eller den andra. Men detta betyder ändå inte att dessa dagar har samma innebörd eller att de kristna måste betrakta bröllopsdagar på samma sätt som de betraktar födelsedagar.
Båda är, som vi har konstaterat, årsdagar, eftersom en ”årsdag” enligt en ordbok är en ”dag då viss betydelsefull händelse har inträffat för ett eller flera år sedan”. En årsdag kan gälla vilken händelse som helst — den dag då man var med om en trafikolycka, såg en månförmörkelse osv. Det är uppenbart att de kristna inte gör varje ”årsdag” till en särskild dag eller firar den med en fest. Det är olika saker som måste tas i betraktande för att man skall kunna avgöra om en händelse är lämpad att fira eller inte.
Gud befallde israeliterna att varje år fira den dag då hans ängel år 1513 f.v.t. hade gått förbi israeliternas hus i Egypten och det därpå följande uttåget ur landet. (2 Moseboken 12:14) När judarna, också Jesus, sedan firade årsdagen av denna händelse, gjorde de detta i lydnad för Guds befallning, men de gjorde det inte med en fest eller med gåvor. Judarna betraktade också årsdagen av återinvigningen av templet som en speciell dag. Det fanns inte någon befallning i Bibeln om att fira denna historiska händelse, men som det framgår av Johannes 10:22, 23 var Jesus inte kritisk mot att man gjorde så. Och i lydnad för den tydliga befallningen i Guds ord att minnas Jesu död anordnar de kristna ett särskilt möte på årsdagen av denna händelse. — Lukas 22:19, 20.
Hur är det då med bröllopsdagar? Det är vanligt i vissa länder att äkta par uppmärksammar årsdagen av den dag då de ingick äktenskap. Äktenskapet, som ju är instiftat av Gud, framställs inte på något negativt sätt i Bibeln. (1 Moseboken 2:18–24; Matteus 19:4–6) Jesus var med vid en bröllopsfest, och han bidrog även till att höja stämningen vid den. — Johannes 2:1–11.
Det är därför inte så konstigt om ett gift par på sin bröllopsdag vill ta sig tid att tänka tillbaka på det lyckliga tillfälle då de ingick äktenskap och påminna sig om sitt beslut att arbeta på att lyckas med sitt äktenskap. Det är deras ensak om de, som ett par, vill fira sin bröllopsdag enskilt eller tillsammans med några släktingar eller nära vänner. Men detta tillfälle bör inte tas som en förevändning att ha en stor bjudning. Det är ett tillfälle då en kristen, precis som alla andra dagar, bör låta sig vägledas av Bibelns principer. Om man gör något speciellt av bröllopsdagen eller inte är således vars och ens ensak. — Romarna 13:13, 14.
Men hur är det med firandet av födelsedagar? Säger Bibeln något om firandet av sådana årsdagar?
I början av det här århundradet firade faktiskt bibelforskarna, som Jehovas vittnen då kallades, födelsedagar. Många av dem hade en liten bok som kallades Daglig himmelsk manna. Den innehöll en bibeltext för varje dag, och på den tomma motsatta sidan till en dags bibeltext satte många kristna in ett litet fotografi av en vän som hade födelsedag den dagen. I The Watch Tower för 15 februari 1909 berättades det också hur man vid ett konvent i Jacksonville i Florida hade bett broder Russell, Sällskapet Vakttornets dåvarande president, komma upp på podiet. Varför det? Jo, han överraskades med en födelsedagspresent bestående av ett antal kartonger med grapefrukt, ananas och apelsiner. Det här ger oss en glimt av hur det var förr. I det här sammanhanget kan också nämnas att bibelforskarna under den här perioden firade den 25 december som årsdagen av Jesu födelse, dvs. hans födelsedag, och det var också sed att ha julmiddag vid högkvarteret i Brooklyn.
Guds folk har naturligtvis gjort stora andliga framsteg sedan dess. Det ökade sanningsljuset på 1920-talet hjälpte dem att förstå följande:
Jesus föddes inte den 25 december, ett datum som var förknippat med hednisk religion. Bibeln befaller oss att fira minnet av Jesu död, inte årsdagen av hans eller någon annans födelse. Detta är i överensstämmelse med Predikaren 7:1 och det faktum att det som är viktigare än att en person föds är hur hans liv utfaller. De födelsedagsfiranden som omnämns i Bibeln är hedningars födelsedagar — inte några trogna Guds tjänares. Och den berättar om grymma händelser i samband med dessa födelsedagar. Låt oss se på bakgrunden till dessa födelsedagsfiranden.
Den första födelsedagen som nämns i Bibeln är Faraos födelsedag på Josefs tid. (1 Moseboken 40:20–23) Så här börjar en artikel om födelsedagar i Hastings’ Encyclopædia of Religion and Ethics: ”Seden att fira födelsedagar är till sin form förknippad med att hålla reda på tiden och till sitt innehåll med vissa primitiva religiösa principer.” Längre fram citerar uppslagsverket egyptologen J. Gardner Wilkinson, som skrev: ”Varje egyptier lade stor vikt vid den dag, och till och med den timme, då han föddes; och det är sannolikt att man precis som i Persien firade sin födelsedag med stor glädje och välkomnade sina vänner med all den förlustelse som samhället kunde erbjuda och med ett större överflöd än vanligt av bordets delikatesser.”
Det andra födelsedagsfirandet som nämns i Bibeln är firandet av Herodes födelsedag, då Johannes döparen blev halshuggen. (Matteus 14:6–10) The International Standard Bible Encyclopedia (1979 års upplaga) ger följande upplysning: ”De förhellenistiska grekerna firade gudars och framstående mäns födelsedagar. Det grekiska ordet genẹthlia betecknade dessa firanden, medan ordet genẹsia betydde firandet till minne av en avliden framstående persons födelse. I 2 Mackabéerboken 6:7 läser vi hur judarna tvingades ’äta offerdjurens inälvor’ vid Antiochus IV:s månatliga genẹthlia. ... När Herodes firade sin födelsedag, handlade han enligt en hellenistisk sedvänja. Det finns inget som tyder på att man firade födelsedagar i Israel under förhellenistisk tid.”
Som sanna kristna är vi inte i första hand intresserade av att ta reda på olika seders och sedvänjors ursprung eller eventuella samband med forntida religion. Men det talar sitt tydliga språk att de enda födelsedagsfiranden som det berättas om i Bibeln är firandet av hedningars födelsedagar och att det i båda dessa fall förekom grymheter. Födelsedagsfirandet ställs således i ett negativt ljus i Bibeln, ett faktum som vi inte kan ignorera.
Det är helt och hållet en privatsak om kristna väljer att uppmärksamma sin bröllopsdag, men det finns, som vi har sett, goda skäl för en mogen kristen att inte fira födelsedagar.