Värme och känsla

KÄNSLOR spelar en viktig roll i alla människors liv. När en person uttrycker sina känslor, avslöjar han vad som finns i hans hjärta, vad slags människa han är innerst inne, hur han uppfattar situationer och andra människor. På grund av svåra upplevelser i livet – och i vissa fall på grund av kulturell påverkan – döljer många sina känslor. Men Jehova uppmanar oss att uppodla positiva egenskaper och sedan på lämpligt sätt ge uttryck åt det vi har inom oss. (Rom. 12:10; 1 Thess. 2:7, 8)

När vi talar, kanske de ord vi använder är förknippade med känslor. Men om vi inte visar dessa känslor när vi säger orden, kan de som hör oss börja tvivla på vår uppriktighet. Om vi däremot säger orden med den rätta känslan, berikas vårt tal och blir njutbarare, så att vi lättare når hjärtat hos dem som lyssnar.

Att uttrycka värme. Varma känslor hör ofta samman med tankar om personer. När vi talar om Jehovas storslagna egenskaper, och när vi uttrycker vår uppskattning av Jehovas godhet, bör vi därför ha en varm röst. (Jes. 63:7–9) Och när vi talar till våra medmänniskor, bör vårt sätt att tala också kännetecknas av en tilltalande värme.

En spetälsk man kommer till Jesus och ber om att få bli botad. Föreställ dig vilket tonfall Jesus har, när han säger: ”Jag vill. Bli ren.” (Mark. 1:40, 41) Föreställ dig också scenen när en kvinna som har lidit av blödningar i 12 år tyst närmar sig Jesus bakifrån och rör vid fransen på hans ytterklädnad. När hon inser att hon har blivit upptäckt, kommer hon bävande fram, faller ner för Jesu fötter och berättar inför allt folket varför hon har rört vid hans kläder och hur hon har blivit botad. Tänk dig in i hur Jesus säger till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk; gå din väg i frid.” (Luk. 8:42b–48) Den värme som Jesus visade vid dessa tillfällen rör människors hjärtan än i dag.

När vi, precis som Jesus, känner medlidande med andra och verkligen vill hjälpa dem, kommer det till synes i vårt sätt att tala till dem. En sådan värme är uppriktig, inte överdriven. Att vi visar värme kan ha avgörande betydelse för hur människor reagerar. Det mesta av det vi säger i tjänsten på fältet kan uttryckas med värme, särskilt när vi resonerar med någon, ger uppmuntran, kommer med uppmaningar och visar medkänsla.

Om du har varma känslor för andra, bör du visa det i ditt ansiktsuttryck. När du utstrålar värme, dras åhörarna till dig som till en eld en kall natt. Om de inte kan se någon värme i ditt ansiktsuttryck, kan de börja tvivla på att du är uppriktigt intresserad av dem. Värme är inte något man kan sätta på sig som en mask – den måste vara äkta.

Det måste också finnas värme i din röst. Om du har en hård och grov röst, kanske du har svårt att uttrycka värme när du talar. Men om du tar dig tid och gör en medveten ansträngning, kan du klara det. Något som kan vara till hjälp, rent tekniskt, är att komma ihåg att korta, avhuggna ljud gör talet hårt. Lär dig att dra ut på de mjukare ljuden i orden. Det gör att du får mer värme i rösten.

Men ännu viktigare är vad du koncentrerar uppmärksamheten på. Om du uppriktigt bryr dig om dem du talar till och har en innerlig önskan att förmedla något som kan vara till nytta för dem, kommer den känslan att återspeglas i ditt sätt att tala.

Ett livfullt framförande är stimulerande, men det är också viktigt med varma känslor. Det räcker inte alltid med att övertyga sinnet. Vi måste också nå hjärtat.

Att uttrycka andra känslor. En människa som har det svårt kan ge uttryck åt sådana känslor som ängslan, fruktan och nedstämdhet. Glädje är en känsla som bör vara framträdande i vårt liv och något vi fritt ger uttryck åt när vi talar med andra. Å andra sidan finns det vissa känslor som måste tyglas, känslor som inte hör ihop med den kristna personligheten. (Ef. 4:31, 32; Fil. 4:4) Genom de ord vi väljer, vårt tonfall, vår röststyrka, vårt ansiktsuttryck och våra gester kan vi uttrycka alla slags känslor.

Bibeln omtalar hela spektrumet av mänskliga känslor. Ibland nämns känslan kort och gott. På andra ställen återges händelser och uttalanden som förmedlar känslor. När du läser sådana avsnitt högt, kommer det att göra ett större intryck både på dig själv och på åhörarna om dessa känslor återspeglas i din röst. För att de skall kunna göra det måste du försöka tänka dig att du är den person du läser om. Men ett tal är inte någon teaterföreställning, så se till att du inte överdriver. Gör berättelserna levande i sinnet hos dem som lyssnar.

Ta hänsyn till stoffet. Hur mycket värme och känsla du skall visa är, precis som när det gäller entusiasm, i hög grad beroende av vad du säger.

Slå upp Matteus 11:28–30 och lägg märke till vad som sägs där. Läs sedan Jesu fördömande ord över de skriftlärda och fariséerna i Matteus, kapitel 23. Vi kan inte föreställa oss honom uttrycka de här skarpa fördömande orden på ett likgiltigt och livlöst sätt.

Vilket slags känsla tror du passar till en sådan berättelse som den vi finner i 1 Moseboken, kapitel 44, om hur Juda vädjade för sin bror Benjamin? Lägg märke till den känsla som uttrycks i vers 13, hur Juda kände för det som var orsaken till svårigheterna, enligt vad som antyds i vers 16, och Josefs egen reaktion som framgår av 1 Moseboken 45:1.

Om vi skall kunna läsa och tala på ett verkningsfullt sätt, måste vi således inte bara vara uppmärksamma på orden och tankarna, utan också på de känslor som hör ihop med dem.