Vad säger Bibeln?
Skall vi spela kort?
DET finns hundratals olika kortspel. De varierar från patiens med en enda spelare till poker med upp till tio spelare. Millioner människor tillbringar ofta många timmar med att spela olika kortspel som bygger på skicklighet eller tur. De vill gärna vara med när någon frågar: ”Skall vi spela kort?”
Men andra undrar: Är det rätt och riktigt att spela kort? Finns det några bibliska principer man bör ta hänsyn till, när man avgör om man skall spela eller inte?
Någon kan vara särskilt angelägen om att få reda på kortspelandets ursprung. Spelkort började troligen användas i Hindustan omkring år 800 enligt den vanliga tideräkningen. Nutida spelkort är tunna, rektangulära kort, som bär vissa siffror och figurer. Femtiotvå kort ingår i den vanligast förekommande leken, och korten är uppdelade på fyra färger med tretton kort av varje färg. Tre kort av varje färg bär en bild av antingen en kung, en drottning eller en knekt, och dessa bilder härstammar förmodligen från medeltiden.
Är det olämpligt att spela kort, därför att de bär bilder av en kung eller en drottning? Nej, kungar och drottningar omnämns ju i bibeln, och gudaktiga människor visar respekt för personer som innehar sådana ställningar. Men det skulle naturligtvis inte vara i överensstämmelse med Skriften att göra någon bild till föremål för tillbedjan. Aposteln Johannes skrev till sina medkristna: ”Små barn, akta er för avgudar.” (1 Joh. 5:21, NW) Det är emellertid inte vanligt att människor vördar de teckningar som finns på vanliga spelkort. Men en person med ett enligt bibeln övat samvete skulle naturligtvis inte använda kort som bar omoraliska bilder. (Matt. 5:27, 28) I vanliga fall använder kortspelare dock inte kort av detta slag.
Andra kan komma fram till att allt kortspelande är orätt, därför att det kan uppväcka rivalitet. Aposteln Paulus skrev: ”Om vi lever genom ande, så låt oss också fortsätta att vandra ordningsfullt genom ande. Låt oss inte bli självupptagna, så att vi uppeggar varandra till tävlan inbördes och avundas varandra.” (Gal. 5:25, 26, NW) Personer som låter sig påverkas av Guds heliga ande eller verksamma kraft strävar efter att undvika tävlingsandan, som har sin rot i självupptagenhet och får individen att utmana andra för att kunna bevisa att han är bättre än de. Men det är inte alla personer som spelar kort som behärskas av en sådan tävlingsanda.
Om en stark tävlingsanda utvecklas i ditt hjärta när du spelar något spel, måste du naturligtvis försöka bekämpa den känslan. Du kanske till och med kommer fram till att din känslomässiga läggning är sådan att det är bäst för dig att inte alls spela boll, kort eller något annat spel. Men det betyder naturligtvis inte att alla andra behärskas av en stark tävlingsanda, när de spelar sådana spel. De kanske spelar för nöjets skull och med rent samvete inför Gud och människor.
En del kortspelare förtröstar på lyckan och vädjar till ”fru Fortuna”. Är detta tillbörligt? Inte enligt vad Skriften säger. Gud varnade sitt forntida folk: ”Ni är de som överger Jehova, de som glömmer mitt heliga berg, de som dukar ett bord åt guden Lyckan och de som slår i blandat vin åt guden Ödet. Eder har jag bestämt åt svärdet.” (Jes. 65:11, 12; v. 11 enl. NW) I det här fallet var det fråga om falsk gudsdyrkan, men ingen som vill ha Guds godkännande kan ignorera det otillbörliga i att förtrösta på lyckan. Det är dock inte alla kortspelare som förtröstar på lyckan.
Somliga kan vara bekymrade över den tid som går åt till att spela kort. Om kortspelandet inte bara är något man ägnar sig åt då och då, kan det bli så tidskrävande att viktigare angelägenheter blir försummade. Men detta kan också hända om man använder alltför mycket tid till att spela boll eller gå på konserter. Människor som är Gud hängivna är följaktligen förståndiga, om de inte åsidosätter studium av bibeln och andliga ting för att kunna ägna sig åt någon av dessa aktiviteter. De köper i stället ”den lägliga tiden ... , eftersom dagarna är onda”. (Ef. 5:15, 16, NW) Det är dock uppenbart att om en familj spelar kort då och då och denna verksamhet inte dominerar deras liv, behöver detta inte vara något olämpligt ur andlig synvinkel sett.
Detta betyder dock inte att allt kortspelande är i överensstämmelse med Skriftens principer. De som deltar i vissa kortspel ägnar sig i själva verket åt hasardspel. De kanske satsar pengar i hopp om att vinna större summor. Vare sig en individ vinner eller förlorar, kan hans självbehärskning så småningom undergrävas. Han kan börja längta efter att spela ofta, inte som tidsfördriv, utan för att vinna. Bristande omsorg om andra kan lätt utveckla sig i hans hjärta. Vinnaren bryr sig inte om att hans medspelare kan ha arbetat hårt för de pengar han utan samvetsbetänkligheter tar ifrån dem utan att ha arbetat för dem. Snart grips spelaren av ren girighet, och han kan till och med tillgripa oärliga metoder i sin strävan att vinna.
Godkänner bibeln sådana inställningar? Nej, en kortspelare som ägnar sig åt hasardspel kan förlora självbehärskningen, men en Guds tjänare bör odla denna egenskap. Den är en frukt av Jehovas heliga ande, precis som kärleken är, och kärleken ”söker icke sitt” på ett själviskt sätt. (Gal. 5:22, 23; 1 Kor. 13:4, 5) Skriften godkänner heller inte hasardspel med hjälp av spelkort som ett tillbörligt sätt att förvärva värdefulla ting. Bibeln rekommenderar att man arbetar med sina egna händer i ett hederligt förvärvsarbete, och aposteln Paulus uppmanar de oordentliga att arbeta, så att de kan ”äta mat som de själva förtjänat”. — 2 Tess. 3:8—12, NW; Ef. 4:28.
Hur förhåller det sig om girighet utvecklas till följd av att man spelar kort? Eller antag att hasardspelaren blir oärlig. Inget av dessa personlighetsdrag anstår en person som vördar Jehova. ”Giriga” människor tillhör de orättfärdiga, som inte skall ”få Guds rike till arvedel”. (1 Kor. 6:9, 10) Dessutom strävar gudaktiga människor efter att bete sig ”ärligt i allting”. — Hebr. 13:18, NW.
Låt oss nu anta att du själv inte hade något emot vissa kortspel men visste att en annan persons samvete skulle besväras av att du spelade kort, när han var närvarande. Du skulle då mycket väl kunna besluta dig för att låta bli att spela i den personens närvaro. Aposteln Paulus, som tog hänsyn till andra människors samvete, bad att hans medtroende skulle handla med urskillning, så att de kunde skaffa sig ”visshet i fråga om de ting som är viktigast, ... och inte bringa andra att ta anstöt”. — Fil. 1:9, 10, NW; jämför 1 Korintierna 8:13.
Det finns sannerligen viktiga faktorer att ta i övervägande, när någon frågar: ”Skall vi spela kort?” Ungdomar bör naturligtvis först tala med sina föräldrar om saken och ta reda på om de vill eller inte vill att de skall ta del i att spela kort. Men om du är vuxen, är det bra att du inser att var och en själv har rätt att avgöra om han eller hon personligen skall ta del i att spela kort.