Nyfikenhet — på gott eller ont?

”VAR kommer jag ifrån?” ”Varför är himlen blå?” ”Hur kan Gud se mig, om jag gömmer mig?” ”Var?” ”Varför?” ”Hur?” En kärleksfull mor får ideligen höra sådana frågor från sina små.

Ja, barn har en stark, inneboende nyfikenhet. De vill veta orsaken till saker och ting. Men visste du att denna nyfikenhet är en av Skaparens gåvor till människan? Den har visat sig vara mänskligheten till stor nytta, och liksom fallet är med alla andra instinkter och egenskaper, kan den användas på ett förståndigt sätt, men också på ett dåraktigt eller till och med fördärvligt sätt.

Nyfikenhet har definierats som ”ivrig önskan att veta” och som ”önskan att få se eller veta någonting nytt eller okänt”. Nyfikenhet har varit en viktig faktor när det gällt att utvidga människans kunskapsfält, och den är för sinnet vad aptiten är för kroppen.

Men, som man nogsamt fått erfara, finns det olika slags nyfikenhet — den kan vara på gott såväl som på ont. Det är därför den också har definierats i dålig bemärkelse som ”frågvishet”, vilket är ”att vara alltför ivrig att få veta något”, och som ”lust att lägga sig i andras angelägenheter”. Ja, nyfikenheten kan vara missriktad. Som en amerikansk essäförfattare en gång uttryckte det: ”Nyfikenhet är att ligga på lur efter varje hemlighet.” Det är tydligt att nyfikenhet kan bli en svaghet snarare än en tillgång, om den inte används på rätt sätt. Det var därför det var nödvändigt att råda vissa kristna i apostlarnas dagar att inte ”syssla med sådant som icke kommer dem vid”, utan ”sköta vad eder åligger”. — 2 Tess. 3:11; 1 Tess. 4:11.

Det finns ytterligare ett slags nyfikenhet som man behöver vara på sin vakt emot, och det är sådan nyfikenhet som rör olyckor, grymheter och ondska. Många människor är nyfikna beträffande detaljer om upprörande mord, bedrövliga skilsmässofall eller andra skandaler. Men inte ens av nyfikenhet kan man tillföra sinnet sådana ting utan att ta skada av det, lika litet som man kan tillföra kroppen gift utan att ta skada. Ungdomar har blivit narkomaner, därför att de helt enkelt var nyfikna på hur det var att använda narkotika. Samma varning kan också ges när det gäller sexuell omoraliskhet, liksom också missriktad nyfikenhet rörande ockulta ting, svart magi, spiritism och ”annat sådant”. Man kan inte syssla med sådana ting utan att riskera att råka illa ut. — 5 Mos. 18:10—12; Gal. 5:19—21.

Men om nyfikenheten används på rätt sätt, kan den visa sig vara en verklig tillgång. Det har således visat sig att ”nyfikenhet är ett intellektuellt drag, som skiljer människan från alla lägre former lika tydligt och fullständigt som förmågan att tänka gör”. Detta visar sig genom något så enkelt som att människan tycker om att resa. Apor begränsar sina vandringar till högst 40 kvadratkilometer, under det att människan har utforskat jordens fyra hörn. Ja, nyfikenhet är verkligen en av de stora gåvor Skaparen begåvat våra sinnen med. Det var nyfikenhet som gjorde att Isaac Newton upptäckte tyngdlagen.

På grund av de möjligheter som nyfikenheten ger oss sade en professor i historia vid Yaleuniversitetet en gång till en ny grupp studenter att medan nyfikenhet kanske betraktas med ogillande av många människor, satte man inom hans institution stort värde på människor med stor nyfikenhet. Han förklarade också att även om en naturvetenskapsman, som blir tillfrågad om vad han vill åstadkomma, kanske svarar att han hoppas kunna upptäcka eller framställa något av praktiskt värde, så är han i stället ute efter att skaffa sig kunskap för kunskapens egen skull, oavsett om det resulterar i något som är praktiskt eller gagneligt för mänskligheten eller inte. Fastän all sådan nyfikenhet i sig själv kan ha vissa möjligheter, är ändå det slags nyfikenhet eller uppfinningsförmåga, som har vissa bestämda mål i sikte, av större värde för mänskligheten. En dansk uppfinnare upptäckte till exempel en metod att lyfta sjunkna båtar. På grund av hans nyfikenhets praktiska inriktning har många affärsmän strömmat till honom för att få hjälp.

Den förståndigaste och mest givande formen av nyfikenhet är emellertid den som gäller religiösa frågor, det vill säga sådana som är förbundna med människans förhållande till sin Skapare och sina medmänniskor. Den som är verkligt förståndig vill veta: Varifrån kommer jag? Hur kan man veta att det finns en Gud? Varför tillåter Gud det onda? Vilka förpliktelser har människan? Vad bär framtiden i sitt sköte?

Var finner man svaren på dessa frågor? I de två stora böckerna, ”naturens bok” och bibeln, Skaparens, Jehova Guds, inspirerade ord. Det ofantliga, ordningsfulla universum och allt som finns däri bär överflödande vittnesbörd om Guds existens. Och i hans ord, bibeln, får vi veta att han har skapat jorden och det första människoparet. (1 Mos. 1:1—31) Den boken uppenbarar att Gud har ställt evigt liv på en paradisisk jord i utsikt för mänskligheten. (Jes. 11:1—9; Upp. 21:4) Den visar också att Gud har tillåtit det onda för att ge sin ärkefiende, Satan, djävulen, tillfälle att försöka bevisa sitt skrytsamma påstående att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud och för att låta människan visa sin ytterliga oförmåga att rätt styra sig själv oberoende av sin Skapare och hans principer. — Job 1:7—2:10.

Vad beträffar människans förpliktelser, sammanfattas dessa på olika sätt i Guds ord. Salomo sade till exempel: ”Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.” (Pred. 12:13) Och i synnerhet Guds Son upplyste oss om dessa ting. På frågan ”Vilket är det förnämsta av alla buden?” svarade han: ”Det förnämsta är detta: ’Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.’ Därnäst kommer detta: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Intet annat bud är större än dessa.” — Mark. 12:28—31.

Det råder ingen tvekan om att nyfikenhet kan användas på ett förståndigt sätt, och den förståndigaste av all nyfikenhet är den som ger dig kunskap om din Skapare och hans uppsåt med dig. Jehovas vittnen är villiga att hjälpa dig att förvärva denna kunskap.