KOLOSSERBREVET
Aposteln Paulus inspirerade brev till de kristna i Kolossai. Detta är den 12:e boken i de kristna grekiska skrifterna. Paulus presenterar sig som skribenten till detta inspirerade brev genom att inleda det med orden: ”Paulus, en Kristi Jesu apostel genom Guds vilja, och Timoteus, vår broder, till de heliga och till trofasta bröder i gemenskap med Kristus i Kolossai.” (Kol 1:1, 2) Att det är Paulus som är skribenten framgår också av den avslutande hälsningen, som han skrev med egen hand. (4:18)
Det finns många likheter mellan Kolosserbrevet och Efesierbrevet, som också skrevs av Paulus. Detta kan bero på att breven utarbetades ungefär samtidigt och att det möjligen rådde liknande förhållanden i de båda städerna. Sådan överensstämmelse mellan de två breven innebär dessutom att om Paulus erkänns som skribent till Efesierbrevet, måste han också erkännas som skribent till Kolosserbrevet. (Jfr exempelvis Kol 1:24–29 med Ef 3:1–7; Kol 2:13, 14 med Ef 2:1–5, 13–16; Kol 2:19 med Ef 4:16; Kol 3:8–10, 12, 13 med Ef 4:20–25, 31, 32; Kol 3:18–25 och 4:1 med Ef 5:21–23 och 6:1–9.) Dessutom ingår Kolosserbrevet tillsammans med andra av Paulus brev i papyrushandskriften Chester Beatty II (P46, från ca 200 v.t.), vilket tydligt visar att de första kristna betraktade det som ett av Paulus inspirerade brev.
Det var tydligtvis av två skäl som Paulus skrev sitt brev till kolosserna. För det första hade Epafras gett honom en rapport om församlingens andliga tillstånd. Några av upplysningarna var oroväckande; men det fanns också goda nyheter, för Paulus sade: ”Epafras ... har berättat för oss om er kärlek i andligt avseende.” (Kol 1:7, 8) Även om det fanns problem i församlingen var situationen inte kritisk, och det fanns också mycket som var värt beröm. För det andra var Filemons slav, Onesimos, på väg tillbaka till sin herre i Kolossai. Paulus utnyttjade därför detta tillfälle till att sända sitt brev till församlingen i Kolossai genom Onesimos och dennes följeslagare Tykikos. (4:7–9)
Var och när brevet skrevs. Det sägs inte uttryckligen var Paulus befann sig när han skrev till kolosserna. Somliga har föreslagit Efesos. Men av brevet framgår det att han satt i fängelse (Kol 1:24; 4:10, 18), och det finns inga bibliska vittnesbörd om att han någonsin var fängslad i Efesos. Det som Paulus säger i Kolosserna 4:2–4, 11 verkar stämma bäst in på omständigheterna under hans första fångenskap i Rom (ca 59–61 v.t.). Det är sant att Paulus satt fängslad i Caesarea (Apg 23:33–35), och Felix beordrade att aposteln skulle få en viss lindring i bevakningen. (Apg 24:23) Men av allt att döma var denna frihet inte så stor som den han hade under sin första fångenskap i Rom, då han blev kvar två år i egen hyrd bostad och kunde förkunna Guds kungarike för dem som besökte honom där. (Apg 28:16, 23, 30, 31)
En annan omständighet som verkar tyda på att brevet skrevs i Rom är att Onesimos befann sig på den plats där Paulus skrev det och skulle föra det till Kolossai tillsammans med Tykikos. Med sitt myller av människor var Rom en idealisk tillflykt för en förrymd slav. Brevet till kolosserna skrevs tydligtvis mot slutet av Paulus första fångenskap i Rom, dvs. omkring 60–61 v.t., då han också skrev brevet till Filemon. Tykikos och Onesimos överlämnade både brevet till kolosserna och apostelns brev till Filemon. (Flm 10–12) Eftersom Paulus i sitt brev till Filemon säger att han hoppas på att bli frisläppt (v. 22), kan man dra slutsatsen att brevet till kolosserna, liksom brevet till Filemon, skrevs mot slutet av Paulus första fångenskap i Rom.
Falska läror tillbakavisas. Falska lärare i Kolossai främjade en bedräglig filosofi. Man lade tonvikt på att följa Moses lag. Dessutom manade man till asketism. Aposteln sade att de kristna i Kolossai skulle se upp så att ingen skulle föra bort dem ”som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus”. (Kol 2:8) Paulus uppmanade också sina medtroende att inte låta någon döma dem angående mat och dryck ”eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat; dessa ting är nämligen en skugga av vad som skulle komma, men verkligheten tillhör Kristus”. (2:16, 17) Aposteln avslöjade hycklad ödmjukhet och kritiserade asketism med orden: ”Just dessa ting har visserligen sken av vishet i en självvald form av gudsdyrkan och hycklad ödmjukhet, en skoningslös behandling av kroppen; men de har inget värde i kampen mot tillfredsställandet av köttet.” (2:20–23)
Paulus betonade den överlägsna ställning som Kristus har fått av Gud. (Kol 1:13–20) Denna sanning skulle motverka hednisk filosofi, judiska traditioner och en annan sedvänja – ”ängladyrkan”. (2:18) Bibeln berättar inte vad denna ängladyrkan innebar – om man försökte ägna sig åt den form av dyrkan som man menade att änglarna utövade, om man trodde sig efterlikna änglarnas vördnadsfulla inställning eller om man faktiskt dyrkade änglar.
[Ruta på sidan 73]
HUVUDPUNKTER I KOLOSSERBREVET
Ett brev som framhåller uppskattningen av Kristi gudagivna ställning som ett medel för att bekämpa orätta uppfattningar och handlingar
Skrivet av Paulus mot slutet av hans första fångenskap i Rom
Uppskattning av Kristi ställning (1:1–2:12)
Kolosserna lovordas för sin tro i förbindelse med Kristus och sin kärlek till alla de heliga, med vilka de delar det himmelska hoppet
Den framträdande ställning Kristus har fått: Han är Guds avbild, den förstfödde av all skapelse, den genom vilken allt annat blev skapat, huvudet för församlingen och den förstfödde från de döda
Genom Kristus uppnås försoning med Gud
I Kristus är alla den sanna vishetens och kunskapens skatter fördolda
Fortsätt att vandra i gemenskap med honom; låt ingen föra bort er som sitt byte genom mänsklig filosofi
Den mosaiska lagen har tagits ur vägen av Gud genom Kristus (2:13–23)
Gud spikade bildligt talat fast lagförbundet vid den tortyrpåle som Kristus dog på
Lagens krav var en skugga; verkligheten tillhör Kristus
Låt inte segerpriset berövas er av någon som vill förleda er till att följa människors bud och lärosatser i stället för att hålla fast vid Kristus som huvudet
Ta på er den nya personligheten, och underordna er Kristi myndighet (3:1–17)
Håll sinnet fäst vid det som är där ovan, inte vid det som är på jorden
Döda köttets orena begär; lägg bort felaktiga inställningar och orätt tal
Klä er i medömkan, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet, tålamod och kärlek
Låt Kristi frid råda i hjärtat
Gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud genom honom
Förhållandet till andra bör påverkas av uppskattning av Gud och Kristus (3:18–4:18)
Hustrur, män, barn, slavar och herrar bör alla fullgöra sina förpliktelser, inte som några som vill behaga människor, utan med fruktan för Jehova, medan de erkänner Kristus i himlen som sin Herre
Var ihärdiga i bönen; vandra i vishet
Personliga hälsningar till medtjänare i Herren