De ”nya” far- och morföräldrarna

”Välkommen till farmor och farfar — Vi skämmer bort barnen medan ni väntar.” Så står det på en skylt på dörren till Genes och Janes hem.

MEN när du kommer in träffar du inte två gamlingar i var sin gungstol, utan ett ungdomligt, energiskt par i 45-årsåldern. Men Gene och Jane har ingenting emot att betraktas som familjens ”åldermän”, utan har entusiastiskt anammat sin roll som farfar och farmor. ”Barnbarn är naturligtvis ett av livets små kännetecken på att man börjar bli äldre”, säger Gene, ”men det är också en sorts återbetalning, en belöning för att man har fostrat upp barn.”

”De gamlas krona är barnbarn”, sägs det i ett bibliskt ordspråk. (Ordspråken 17:6, 1982) Far- och morföräldrar har ofta ett mycket kärleksfullt och förtroligt förhållande till sina barnbarn. Och enligt tidskriften Generations är det i dag ”fler än någonsin ... som är far- och morföräldrar”. Vad beror det på? ”Ökad livslängd och nya familjestrukturer”, förklarar artikeln och tillägger: ”Förändrade dödlighets- och fruktsamhetsmönster har lett till att omkring tre fjärdedelar av alla vuxna kommer att leva så länge att de hinner bli far- och morföräldrar. ... De flesta medelålders personer blir far- och morföräldrar i 45-årsåldern.”

En ny generation far- och morföräldrar har följaktligen börjat framträda i vissa länder. Många finner emellertid att de blir mer och mer engagerade i vården av sina barnbarn. I Genes och Janes fall, till exempel, är deras son och före detta sonhustru skilda och har gemensam vårdnad om barnet. ”Vi försöker hjälpa till genom att ta hand om vår sonson när vår son arbetar”, förklarar Jane. Enligt en undersökning ägnar amerikanska far- och morföräldrar som passar sina barnbarn i genomsnitt 14 timmar i veckan åt detta. Denna arbetsinsats motsvarar ett värde av 29 miljarder dollar om året!

Vilka glädjeämnen får dagens far- och morföräldrar erfara? Vilka problem har de att brottas med? De följande artiklarna tar upp dessa frågor.