Barnomsorgsdebatten

Det är en trevlig lokal. Väggarna i lekrummen är målade i glada färger och prydda med affischer och barnteckningar. Leksaker och spel ligger prydligt travade på hyllorna. Och överallt genljuder det av barnröster.

”Vi har hand om cirka 130 barn”, säger Bernice Spence, den moderliga kvinna som förestår detta daghem. Var kommer då dessa barn ifrån? ”De är till största delen barn till förvärvsarbetande föräldrar som bor här i närheten. Och vår personal? En hel del är utbildade förskollärare.”

ETT välskött daghem med ambitiös och kompetent personal gör verkligen ett gott intryck. Föräldrar känner sig trygga när deras barn blir omhändertagna på en sådan plats. Trots detta har barnomsorgen blivit föremål för hätsk debatt. Varför? Ett av skälen är att dessa inrättningar inte alltid är av god kvalitet. Somliga är i dåligt skick, illa skötta och underbemannade och föser ihop barnen som kollin.

Den kommunala barnomsorgen i New York är i allmänhet av god kvalitet. Men den kommer att kosta staden 201 miljoner dollar år 1987 — över 4.800 dollar per barn! I länder som Sverige, där myndigheterna har beviljat generösa anslag för barnomsorgen, är vården likaså av hög kvalitet. Men i tredje världen, liksom också i vissa kommuner i Förenta staterna, har den allmänna barnomsorgen otillräckliga resurser. Vad blir följden? Barnen får ofta bristfällig vård.

Barnavård till salu

Detta gäller även privata daghem. Det finns naturligtvis många utmärkta sådana. Somliga försöker emellertid hålla nere kostnaderna genom att anslå färre vårdare åt fler barn. Eller också försöker de snåla in genom att hålla lönerna på lägsta möjliga nivå — vilket avskräcker den bäst utbildade personalen.

Visserligen finner sig många barnskötare i de dåliga lönerna helt enkelt därför att de älskar barn. Men vad kan hända när personalen saknar sådant engagemang? Samuel och hans hustru kom underfund med det. De drev tillsammans ett privat daghem i Lagos i Nigeria — tills de kände sig nödsakade att lägga ner verksamheten. Samuel berättar: ”Så snart min hustru var tvungen att gå och handla eller ge sig i väg av någon annan orsak, fann hon vid återkomsten att de anställda inte hade skött om barnen ordentligt.” — Se sidan 6.

I Förenta staterna måste privata daghem genomgå granskning för att bli godkända. Men som tidskriften Newsweek framhåller: ”De flesta granskningsnämnder är mycket toleranta, och statliga instanser har varken de pengar eller den personal som behövs för att kunna normera daghemsindustrin.”

Familjedaghem

Nära besläktade med daghem och fritidshem är familjedaghemmen, privata hem där mindre grupper av barn får tillsyn och omvårdnad. Dessa ställer sig mindre kostsamma än daghemmen och har blivit så populära att de svarar för i runt tal tre fjärdedelar av den allmänna barnomsorgen i Förenta staterna. ”Dagmamman” är i allmänhet själv förälder.

Familjedaghemmet kan erbjuda barnet en hemlik miljö, en kvinnas kärleksfulla omvårdnad och möjlighet att umgås med en mindre grupp barn. Men ofta görs mycket lite för att övervaka sådana inrättningar. Torontotidningen Globe and Mail rapporterar således att kvaliteten på de kanadensiska familjedaghemmen varierar från ”utmärkt till urusel”. Tio procent av hemmen var riskabla för barn.

Daghem och fritidshem — hur påverkar de barnen?

Eftersom barnomsorgen täcker ett så stort område, kvalitetsmässigt sett, har det varit svårt för forskarna att avgöra hur vistelse på daghem av olika slag egentligen påverkar barnen. En del daghemsförespråkare uttrycker sig visserligen ganska optimistiskt. Så här säger Alison Clarke-Stewart i sin bok Daycare: ”Det uppmuntrande i alla dessa undersökningar — i Canada, England, Sverige, Tjeckoslovakien och Förenta staterna — är att vistelsen på ett välskött daghem inte tycks ha några negativa verkningar på barnens intellektuella utveckling.” Vissa undersökningar visar rentav att barn från låginkomstfamiljer har nytta av den intellektuella stimulans som ett daghem kan ge!

Forskarna Belsky och Steinberg säger emellertid varnande: ”I de allra flesta fall har forskningen kring barnomsorgen bedrivits i universitetsbaserade eller universitetsanslutna daghem och fritidshem som i stor utsträckning frekventeras av de anställdas barn och där verksamheten är noga planlagd. ... Men största delen av den barntillsyn som är tillgänglig för landets föräldrar är förvisso inte av den typen och kanske inte heller av den kvaliteten.” Hur är då situationen för barn som vistas i mer typiska daghemsmiljöer? Belsky och Steinberg konstaterade: ”Vi vet chockerande lite om hur barnen påverkas av daghemsmiljön.” — Tidskriften Child Development, årgång 49, sidorna 929, 930.

Man vet ännu mindre om hur barnen påverkas i familjedaghemmen — som svarar för den största delen av barntillsynen. Det förefaller emellertid som om vissa dagmammor gör mycket lite för att stimulera barnens intellektuella och känslomässiga utveckling; deras intresse sträcker sig ibland inte mycket längre än till att ge dem mat och hindra dem från att göra rackartyg tills mammorna kommer tillbaka. Man har således funnit att barn i familjedaghem ofta sitter parkerade framför en TV-apparat.

Man vet också mycket lite om hur daghemsmiljön påverkar de känslomässiga banden mellan mor och barn och i vilken utsträckning barnen blir alltför fästa vid sina vårdare. Undersökningar visar emellertid att om valet står mellan modern och daghemspersonalen, så föredrar de flesta barn trots allt modern.

Problem med kamratpåverkan

En fördel med daghemmen är att barnen lär sig att komma bättre överens med andra barn. Det finns emellertid en annan sida av saken. Ett bibliskt talesätt lyder: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korintierna 15:33) Forskningsresultat från Förenta staterna och Europa visar att daghemsbarn har en tendens att vara mer aggressiva, har svårare att samarbeta med vuxna, har större behov av att hävda sig, är mindre fogliga och mindre påverkade av tanken på straff än barn som fostras i hemmet.

Alison Clarke-Stewart hävdar att ett sådant beteende i själva verket är ett tecken på ”större mogenhet och social kompetens snarare än något att oroa sig över”. Men detta är förmodligen en klen tröst för föräldrar som får höra ett tidigare snällt och beskedligt barn vräka ur sig otidigheter och svordomar, i synnerhet om dessa föräldrar strävar efter att bibringa sitt barn bibelns principer. — Efesierna 4:29.

Hälsorisker

Daghemsvistelsen är också förbunden med hälsorisker. CDC (Centralen för sjukdomskontroll i USA) talar om ”ett växande behov av att bekämpa infektionssjukdomar som ofta drabbar daghemsbarn”. Till dessa s. k. daghemssjukdomar hör hepatit A, bacillär dysenteri (en allvarlig tarmsjukdom) och haemophilus influenzae typ B (en bakterieinfektion). Diarré och feber är vanliga symptom. Sjukdomar blir ofta följden av att man på en liten yta tränger ihop små barn som har en tendens att stoppa allting i munnen och som inte har tillägnat sig goda toalettvanor.

Ett bra daghem tar emellertid sanitära försiktighetsåtgärder på allvar. ”Vi lär barnen att tvätta händerna efter varje toalettbesök”, förklarar barnomsorgskonsulenten Delores Alexander. ”Och vi tar inte emot barnen om vi vet att de är sjuka.” Daghemsföreståndarinnan Bernice Spence tillägger: ”Om ett barn insjuknar under dagens lopp, kontaktar vi ofta föräldrarna och ber dem komma och hämta barnet.” Regelbundna läkarundersökningar för såväl personal som barn är också viktiga förebyggande åtgärder.

Forskaren Alison Clarke-Stewart medger dock: ”Barn som vistas på daghem drabbas oftare av influensa, hudutslag, förkylning och hosta än barn som fostras i hemmet. ... Ett barns rinnande näsa kan vara ett pris som mödrar är villiga att betala för att få ha sina barn på daghem medan de arbetar.” Men med tanke på det som tidigare sagts tycks daghemsmiljön kunna innebära risker med allvarligare konsekvenser än en rinnande näsa. Vad innebär då allt detta för mödrar som känner sig nödsakade att arbeta?

[Ruta på sidan 6]

Daghem och sexuella övergrepp

Stor publicitet gavs för en tid sedan åt övergreppsskandaler där daghemspersonal var inblandad. Är daghemmen ett hemvist för personer som sysslar med barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn?

En sådan fråga väcker starka känslor hos somliga inom daghemsvården. ”Jag blir verkligen arg när jag hör sådant”, sade Bernice Spence, som förestår ett daghem i New York. ”Jag tål inte att se hur man smutskastar daghemmen. De flesta som jag känner inom barnomsorgen är hängivna människor — de bryr sig verkligen om barnen.”

Ansvarskännande föreståndare har emellertid vidtagit bestämda åtgärder. Vakna! talade med Doby Flowers, ställföreträdande chef för Agency for Child Development i staden New York. Över 40.000 barn är inskrivna vid de daghem som hon har tillsyn över. Hon säger: ”Vi granskar vår daghemspersonal mycket noga. Vi kontrollerar om de har ett kriminellt förflutet eller har begått sexuella övergrepp mot barn. Och sedan 1984 tar man fingeravtryck på all daghemspersonal.”

Har personer som begår sexuella övergrepp mot barn en tendens att dras till daghemsarbete? Doby Flowers svarar: ”Man finner pedofiler [personer som hyser ett sjukligt sexuellt intresse för barn] i religiösa ordenssällskap, inom rättsväsendet, inom skolväsendet. Pedofilens profil sträcker sig över alla gränser med avseende på inkomst, yrke, ras och härstamning.” Men som dr Roland Summit, en psykiater som specialiserat sig på behandling av barn som utsatts för sexuella övergrepp, uttrycker det: ”Risken för att ett barn skall utsättas för övergrepp ökar så snart barnet i någon större utsträckning avlägsnas från sin biologiska mor.”

Vad bör då de föräldrar göra som har sina barn på daghem? ”Lyssna till ert barn!” säger Doby Flowers. ”Sätt er ner och tala med ert barn. Lägg märke till förändringar i dess uppförande eller tecken på oro, till exempel sängvätning eller en plötslig motvilja mot att gå till dagis.” Aktpågivenhet från föräldrarnas sida och undervisning av barnet är de bästa vapnen mot sexuella övergrepp. — Se Vakna! för 8 juni 1985: ”Sexuella övergrepp — Du kan skydda ditt barn”.

[Bild på sidan 5]

Hur påverkar daghemsmiljön de känslomässiga banden mellan mor och barn?