De hemlösa — ett världsomfattande problem

PROBLEMET med bostadsbrist och hemlöshet känner emellertid inte några nationella gränser; det är ingalunda begränsat till de fattiga utvecklingsländerna. Den industrialiserade världens stora huvudstäder och metropoler har också, nästan utan undantag, sina slumkvarter. Jämsides med gnistrande skyskrapor och moderna höghus finns det ghetton och fallfärdiga innerstadsområden. Hur gestaltar sig livet på sådana platser?

I en rapport om förhållandena i Chicago skriver tidskriften Science att de hemlösa där ”kännetecknas av yttersta fattigdom och isolering och hög frekvens av missanpassning. Fyra personer av fem hade varit intagna på fängelser eller mentalsjukhus eller för avgiftning.”

De flesta amerikanska städer har vissa kommunala anordningar för de hemlösa. I New York, till exempel, placeras ensamstående hemlösa i kommunalt upprättade härbärgen och familjer i speciella hotell. Man beräknade att när det blev vinter skulle 12.200 ensamstående och 20.500 familjemedlemmar söka hjälp, och myndigheterna hoppades att dessa på något sätt skulle kunna beredas rum.

Hur det är att bo på sådana platser är emellertid en helt annan sak. Övernattningshemmen i New York är vanligtvis ombyggda idrottshallar eller militärförläggningar. Hundratals människor sover i rader av sängar i ett enda stort utrymme. Somliga av gatans folk vägrar att övernatta på dessa härbärgen. ”Härbärgena är farliga, och ofta har de löss”, sade en av dessa olyckliga. ”Där får man sova med öppna ögon.” Speciellt svårt är det för barnen. ”I de barackliknande härbärgena och fullpackade hotellen som staden så småningom skickar barnen till utsätts dessa för en rad svåra problem — sjukdomar, störningar, narkotika, brottslighet och förtvivlan”, rapporterar tidningen Daily News. ”Dessa barn löper risk att bli en förlorad generation.”

På grund av att hemlösa människor inte lever under fasta förhållanden är det ofta svårt att få fram tillförlitliga uppgifter. Ett förbund för hemlösa i Förenta staterna hävdar att antalet hemlösa där i landet ligger på mellan två och tre miljoner. Ministeriet för bostadsbyggande och stadsplanering rapporterar å andra sidan att ”såvitt man kan bedöma av alla tillgängliga fakta, enligt de mest pålitliga uppgifterna, är antalet hemlösa personer mellan 250.000 och 350.000”. Vad det exakta antalet än är, så är alla överens om att det ökar.

”Ett av vår tids gissel”

Många länder i Europa har också allvarliga bostadsproblem. Beträffande förhållandena i England rapporterar londontidningen The Times: ”Antalet personer som bor i inackorderingsrum ökade från 49.000 till 160.000 mellan åren 1979 och 1984, 1¹/4 miljon människor står i de kommunala bostadsköerna, och en miljon hem är officiellt klassificerade som obeboeliga för människor.”

På andra sidan Engelska kanalen, i Paris, hävdar vissa intressegrupper att ”minst 10.000 personer bor på gatorna”, enligt en artikel i The New York Times med rubriken ”De hemlösa i Europa: Ett av vår tids gissel”. Den italienska regeringen beräknar att 20 procent av alla nygifta ”inte har något annat val än att bo tillsammans med släktingar, även sedan det första barnet fötts”. Bland de uppskattningsvis 20.000 hemlösa i Danmark har ”antalet personer under 30 år ökat dramatiskt sedan 1980”.

Enligt Peter Sutherland, chef för Europakommissionens sociala utskott, har allt detta, ironiskt nog, inträffat just vid den tid då dessa nationer ”hade börjat tro att de stod i begrepp att undanröja fattigdomens och hemlöshetens gissel för gott”.

En oroväckande trend

Under de senaste åren har emellertid de myndigheter som har hand om de hemlösas problem lagt märke till en ny trend. The New York Times citerade en medlem av De hemlösas förening i Chicago som sade: ”När det gäller hjälpbehövande upplever vi att trenden drastiskt håller på att förändras från enbart ’de fattiga’ till ’personer ur medelklassen som plötsligt blivit fattiga’. De förlorar sina arbeten, sina kontokort och sina hyreskontrakt. Den stereotypa bilden av alkisen på bakgatan gäller definitivt inte längre.”

Chefen för ett socialt serviceorgan i Connecticut förklarade likaså: ”Det råder tyvärr en viss missuppfattning beträffande vilka de hemlösa är. Det rör sig inte om luffare som driver omkring från stad till stad. Det rör sig i stället om familjer som inte längre har råd att ha en lägenhet på grund av höga hyror, arbetslöshet, skilsmässor.” Enligt en rapport från en borgmästarkonferens som hölls i Förenta staterna i maj förra året avslöjade en undersökning rörande 29 av de större städerna i landet att familjer med barn utgjorde över en tredjedel av de hemlösa och att detta var en 31-procentig ökning i jämförelse med föregående år.

Förbryllande frågor

Även om problemet med bostadsbrist och hemlöshet varierar från land till land och från plats till plats, kan man lugnt säga att det är få människor i våra dagar som är helt omedvetna om det eller fullständigt oberörda av det. Och vad som är ännu mer förbryllande är att problemet inte visar några tecken på att avta, trots alla de ansträngningar och medel som myndigheterna lagt ner på att avhjälpa det. Varför är det så? Var kommer alla hemlösa människor ifrån? Och framför allt — vilket hopp finns det att bostadsproblemet skall kunna lösas?