”Ett enda blad ... kan tränga igenom detta nattsvarta mörker som en stjärna”

I DAG är översättningar av den Heliga skrift tillgängliga för nästan alla människor på jorden. Under historiens gång har emellertid Bibelns överlevnad ofta varit en kamp på liv och död.

Wendell Prime skrev i sin bok Fifteenth Century Bibles: ”Trettio år efter det att boktryckarkonsten introducerats var inkvisitionen i full verksamhet i Spanien. Av de 342.000 personer som dömdes av den i det landet blev 32.000 brända på bål. Det var Bibeln som förde dem till martyrskapets eldsflammor. Lika skräckinjagande var detta fördärvets redskap i Italien, såväl i norr som i söder. Ärkebiskoparna var, med benäget bistånd av inkvisitionen, som förtärande eldar för både biblar och bibelläsare. Nero lät somliga kristna lysa som ljus i världen genom att tända eld på dem — de syddes in i säckar, täcktes med tjära och användes som facklor för att lysa upp omgivningarna vid hans orgiastiska fester. Men i Europa flammade bibelbålen på städernas gator. Biblar är inte som bibelläsare, som kan utarmas, plundras, torteras, lemlästas och fördrivas. Ett enda blad som överlever kan tränga igenom detta nattsvarta mörker som en stjärna.” (Kursiverat av oss)

Det Prime här beskriver hände i själva verket med det bibelblad som vi ser här på bilden. Det är en kolofon, dvs. en text på sista sidan i boken, som talar om vem som har översatt den. I de två spalterna överst på sidan finner vi de avslutande verserna i Apokalypsen, dvs. Uppenbarelseboken.

I The Cambridge History of the Bible sägs det så här om denna bok: ”Bonifacio Ferrers katalanska översättning av Bibeln trycktes i Valencia år 1478; samtliga exemplar förstördes av inkvisitionen före år 1500, men ett enda blad finns ännu kvar i biblioteket hos Hispanic Society i Amerika.” (Kursiverat av oss)

Wendell Prime sade vidare: ”För de vettskrämda prästerna var en bra bibel detsamma som en uppbränd bibel. Dessa heliga bokbål skulle ha varit långt vanligare och mer lysande om det inte rått brist på bränsle. På många platser förekom inga bibelbål av den enkla orsaken att myndigheterna varit så nitiska att det inte längre fanns några biblar att bränna.” Trots dessa intensiva ansträngningar att utplåna biblar som var avsedda att läsas av vanliga människor var det många exemplar som undgick att bli förstörda. Prime tillade: ”Biblar bevarades genom att föras ut ur landet av landsflyktiga eller genom att i likhet med dyrbara stenar och ädelmetaller gömmas i tider av nöd och fara.”

Guds profet Jesaja skrev: ”Allt kött är grönt gräs. ... Det gröna gräset har förtorkat, blomstret har vissnat; men vår Guds ord, det kommer att bestå till obestämd tid.” (Jesaja 40:6, 8) Under århundradenas lopp har mängder av bibelälskare och många modiga översättare utsatt sig för stora risker och fått utstå fruktansvärda lidanden för Guds ords skull. Bibelns överlevnad skulle emellertid aldrig ha kunnat tryggas genom blott och bart mänskliga ansträngningar. Allt tack för detta går i stället till Bibelns upphovsman, Jehova.

[Bildkälla på sidan 7]

Genom vänligt tillmötesgående från The Hispanic Society of America, New York