Looe Key i Florida, ett sevärt naturreservat
VÅR båt puttrar i väg från Big Pine Key och ut på öppna havet. Vattnet krusas av den milda brisen och gnistrar vackert i morgonsolens sken. I drygt tio kilometer njuter vi i fulla drag av den friska luften, den varma solen och det öppna havet. Så avkopplande det känns, jämfört med storstadens larm i New York!
Efter ett tag ser vi några enstaka gula bojar rida på vågorna. Vi har kommit fram till Looe Key, en marinbiologisk nationalpark. Men vi kan ännu inte se den. Först förtöjer vi båten vid en boj, sedan tittar vi över relingen — och blir alldeles stumma av förundran! Tio meter nedanför oss är en ravin med vit sandbotten, och där ser vi skrovliga stenkoraller, venussolfjädrar och stim av fiskar. Vi rusar över till andra sidan av båten. Bara en meter nedanför oss befinner sig en hel undervattensträdgård av koraller — den plötsliga anblicken av alla gnistrande färger gör att vi nästan tappar andan!
Vi sätter snabbt på oss snorkel och simfötter och stiger sedan ner i en annan värld. Vi betraktar hänfört allt vi ser medan vi med långsamma simrörelser tar oss fram över detta fantasiland. Vi glider över koraller i de mest mångskiftande former, storlekar och färger — stenkoraller, hornkoraller, venussolfjädrar och andra som vi inte vet namnet på. En mängd olika fiskar i lysande färger simmar omkring bland dessa. Vi njuter av allt det utsökt vackra vi får se och ler i förundran — och inser plötsligt att det inte går att le under vattnet med en snorkel i munnen.
När vi simmar ut över ravinen ser vi ett imponerande bestånd av skrovliga, älghornsliknande stenkoraller ungefär tio meter nedanför oss. Vi håller andan och dyker ner för att ta oss en närmare titt på det. Under korallens kraftiga, utsträckta horn får vi syn på ett stim på 60 eller fler havsabborrar. På en klippa i närheten sitter en väldig, purpurröd venussolfjäder som sakta vajar i vattnet.
Vi går upp till det grunda revet igen och möter där en rosa ekorrfisk som stirrar på oss med ett av sina stora ögon. Vi hör knaprandet från en papegojfisk som kalasar på några steniga koraller och ger upphov till en del sand som lägger sig på botten. Två gula fjärilsfiskar simmar förbi med fladdrande rörelser. Vi upptäcker en lång, rosaaktig pinne — det är en trumpetfisk som ligger och lurar i ett mörkt hål. Därefter jagar en liten stridslysten frökenfisk, som avpatrullerar sitt korallrevir, indignerat i väg en inkräktare som är dubbelt så stor som den själv. Ett förtjust leende sprider sig på våra läppar — vi har nämligen glömt bort den läxa vi lärde oss tidigare och får betala för det i form av hostningar och spottanden.
En blå svärm av fiskar, inriktade på något bestyr på annat håll, rör sig snabbt förbi oss. Vi beslutar oss för att senare uppsöka ett bibliotek för att kunna identifiera dem (och får då reda på att det är fråga om blå kirurgfiskar).
Vi tar en sväng över en vidsträckt sjögräsäng i anslutning till revet. Det långa gröna gräset vajar strax nedanför oss — ett hemvist för krabbor, räkor, musslor, trumpetsnäckor, betande fiskar och tusentals andra havsdjur.
Nu vinkar vår dykarpartner oss tillbaka till korallrevet. Hon har hittat en ilsken muräna. Det är bara det att den inte är ilsken. Den är mycket skygg. Dess huvud tittar nätt och jämnt fram ur hålet där den befinner sig. Men vi lockar ut den genom att hålla fram ett hummerben, och den tar sig kvickt en munsbit och drar sig sedan snabbt tillbaka. Flera gånger slinker den ut ur hålet och tillbaka igen tills benet är borta. En papegojfisk har lagt märke till det hela, och nu kommer den fram för att knapra på ett annat ben som vi håller fram för den. Lite längre bort upptäcker vi en drygt meterlång haj som helt oförargligt vilar sig under en klippavsats.
Timmarna slinker i väg oförmärkt. Det känns trist att behöva åka härifrån, men tidsplanen tvingar oss till det. Plötsligt är vi tillbaka i den stora staden, bland folkmassor, trafik, terroriserande buller och ökande stress, en plats där man är rädd för att vara ute på gatorna efter mörkrets inbrott.
Men vi har tagit med oss de underbara minnena från Looe Key. I en stilla dagdröm glider vi än en gång ner under stenkorallens utsträckta horn, ler när frökenfisken jagar bort inkräktarna, hör när papegojfisken tillverkar sand, och än en gång slinker den skygga muränan snabbt ut för att kalasa på hummern och sedan tillbaka igen.
Underbara Looe Key, ett verkligt sevärt naturreservat. Det är öppet även för dig.