Utomjordiska varelser — Var finns de?

ENLIGT den vetenskaplige författaren Isaac Asimov är detta ”en fråga som på sätt och vis spolierar allting” för dem som tror att det finns liv på andra planeter. Denna fråga ställdes ursprungligen år 1950 av atomfysikern Enrico Fermi och var då slutklämmen i den argumentering som lät ungefär så här: Om intelligent liv hade uppstått på andra planeter i vår galax, skulle det nu finnas många civilisationer som var miljontals år före oss i utvecklingen. De skulle för länge sedan ha upprättat interstellär trafik och färdats kors och tvärs i galaxen och koloniserat den och utforskat den efter eget gottfinnande. Var finns de då?

Även om vissa SETI-forskare erkänner att de är skakade av denna ”Fermiparadox”, bemöter de ofta frågan genom att påpeka hur svårt det skulle vara att färdas från den ena stjärnan till den andra. Även om ett rymdskepp skulle färdas med ljusets hastighet, som ju är enorm, skulle det ta hundratusentals år bara att genomkorsa vår egen galax. Att färdas fortare än ljuset anses vara omöjligt.

Science fiction-romaner som skildrar hur rymdfarkoster tar sig från den ena stjärnan till den andra på några få dagar eller timmar är rena fantasier, inte vetenskap. Avståndet mellan stjärnorna är så ofantligt att det nästan är omöjligt för oss att fatta det. Om vi skulle bygga en modell av vår galax i så liten skala att vår sol (som är så stor att den skulle kunna rymma en miljon jordar) förminskades till en apelsins storlek, skulle avståndet mellan stjärnorna i denna modell ändå vara i genomsnitt dryga 1.500 kilometer!

Det är därför SETI-forskarna i så stor utsträckning förlitar sig på radioteleskop; de menar att sådana avancerade civilisationer kanske visserligen inte färdas från stjärna till stjärna men att de ändå söker få kontakt med andra former av liv genom ett så relativt billigt och lättillgängligt hjälpmedel som radiovågor. Men Fermis paradox förföljer dem fortfarande.

Den amerikanske fysikern Freeman J. Dyson har gjort gällande att om det finns avancerade civilisationer i vår galax, borde det vara lika lätt att finna bevis för dem som att finna spår av teknologisk civilisation på Manhattan i New York. Hela galaxen borde surra av signaler från främmande världar och deras ofantliga tekniska projekt. Men ingenting sådant har påträffats. En artikel om detta ämne konstaterade att det budskap som forskare har mässat fram har varit: ”Vi har letat men inte funnit något.”

Forskarna börjar tvivla

Många vetenskapsmän börjar nu inse att deras kolleger har gjort alldeles för många optimistiska antaganden i samband med denna fråga. Sådana vetenskapsmän menar att antalet avancerade civilisationer i vår galax är mycket lägre. Somliga har sagt att det bara finns en enda — vår egen. Andra har sagt att det matematiskt sett borde finnas ännu färre — inte ens vi borde finnas här!

Grundvalen för deras skepticism är inte svår att förstå. Den skulle kunna sammanfattas i två frågor: Om sådana utomjordiska varelser existerade, var skulle de då bo? Och hur kom de dit?

”De skulle naturligtvis bo på andra planeter”, kanske någon svarar på den första frågan. Men i vårt solsystem finns det bara en planet som inte är direkt obeboelig — den som vi lever på. Men hur är det då med de planeter som kretsar kring de tusentals miljoner andra stjärnor som finns i vår galax? Kan det inte finnas liv på några av dem? Faktum är att vetenskapsmännen hittills inte har lyckats bevisa att det finns en enda planet utanför vårt eget solsystem. Varför inte det?

Därför att en sådan skulle vara oerhört svår att upptäcka. Eftersom stjärnorna är så långt borta och planeterna inte själva avger något ljus, skulle till och med en så jättelik planet som Jupiter vara lika svår att upptäcka som att på flera kilometers avstånd se ett dammkorn som svävar runt en stark glödlampa.

Även om det skulle finnas sådana planeter — och vissa indirekta bevis visar att det förmodligen gör det — betyder detta ändå inte att de kretsar kring exakt rätt stjärna i den rätta galaktiska miljön på exakt rätt avstånd från stjärnan och att de själva är av exakt rätt storlek och sammansättning för att kunna hysa liv.

En bräcklig grundval

Men även om det skulle finnas många planeter med alla de betingelser som så vitt vi känner till är nödvändiga för liv, kvarstår ändå frågan: Hur skulle liv uppstå på dessa himlakroppar? Denna fråga för oss tillbaka till själva grundvalen för tron på varelser på andra planeter — evolution.

För många vetenskapsmän förefaller det logiskt att tro att om liv kunde uppstå ur livlös materia på vår egen planet, skulle samma sak kunna inträffa på andra planeter. Som en författare uttryckte det: ”Den allmänna uppfattningen bland biologer är att liv kommer att uppstå så snart det finns en miljö där det kan uppstå.” Men där ställs evolutionisterna inför ett oöverstigligt hinder. De kan inte ens förklara hur livet uppstod på vår egen planet.

Vetenskapsmännen Fred Hoyle och Chandra Wickramasinghe beräknar att chansen att de enzymer som är nödvändiga för liv skulle bildas av en slump är en på 10^40.000 (en etta följd av 40.000 nollor). Forskarna Feinberg och Shapiro går ännu längre. I sin bok Life Beyond Earth (Liv utanför jorden) hävdar de att chansen att beståndsdelarna i en organisk soppa ens skulle kunna ta de första rudimentära stegen hänemot liv är en på 10^1.000.000. Om vi skulle skriva ut detta tal, skulle tidskriften i din hand behöva utökas till mer än 300 sidor!

Tycker du att det är svårt att få en uppfattning om dessa otympliga sifferuppgifter? Ordet ”omöjligt” är lättare att komma ihåg, och det är precis lika träffande.a

Trots detta förutsätter forskare helt obekymrat att livet måste ha uppstått av en slump överallt i universum. Gene Bylinsky spekulerar i sin bok Life in Darwin’s Universe om alla de olika vägar som evolutionen kan ha tagit på främmande planeter. Han hävdar att intelligenta bläckfiskar, pungdjursliknande människor med ficka på magen och fladdermusliknande varelser som tillverkar musikinstrument inte alls är någon långsökt tanke. Berömda vetenskapsmän har lovordat hans bok. Andra forskare, till exempel Feinberg och Shapiro, ser emellertid stora brister i detta resonemang. De kritiserar det ”bristfälliga experimentella underlaget” för vetenskapsmännens teorier om hur livet uppstått här på jorden. De konstaterar dock att forskare trots detta ”har använt detta underlag för att uppföra torn som sträcker sig till universums ände”.

En egen religion

Men du kanske undrar: Varför är det så många vetenskapsmän som utgår från att det omöjliga inträffar? Svaret är enkelt och ganska beklämmande: Människor har en tendens att tro på det de vill tro på. Vetenskapsmännen är inte undantagna från denna mänskliga svaghet, trots alla sina anspråk på saklighet och objektivitet.

Hoyle och Wickramasinghe förklarar att ”teorin att livet frambringades av en intelligens” är ”oändligt” mycket mer sannolik än att det uppstod genom självalstring. De tillägger att ”en sådan teori är så uppenbar att man undrar varför den inte allmänt accepteras som självklar. Orsakerna är psykologiska snarare än vetenskapliga.” Ja, många vetenskapsmän ryggar tillbaka för tanken på en Skapare, trots att alla tillgängliga bevis pekar i den riktningen. Detta har lett till att de skapat en egen religion. Som de nyss nämnda författarna ser saken har darwinismen helt enkelt ersatt ordet ”Gud” med ordet ”Naturen”.

När det gäller svaret på frågan ”Finns det någon där ute?”, ger oss tydligtvis vetenskapen inte något skäl att tro att det finns liv på andra planeter. Faktum är att allteftersom åren gått och tystnaden från stjärnorna fortsatt har sökandet efter utomjordiskt liv försatt de vetenskapsmän som tror på evolutionen i en verklig knipa. Om olika former av liv så lätt uppstår ur livlös materia, varför har vi då inte fått något livstecken från dem i det vidsträckta universum? Var finns de egentligen?

Om frågan å andra sidan hör hemma i religionens värld, hur skall vi då kunna finna ett svar? Har Gud skapat liv på andra planeter?

[Fotnot]

[Ruta på sidan 8]

Besökare från yttre rymden?

Många tror att människan regelbundet får besök, eller har fått besök i det förflutna, av utomjordiska varelser. Forskarna tillbakavisar i regel dessa påståenden; de åberopar bristen på bevis i samtliga fall och hävdar att de flesta observationer av ufo (av eng.: ”unidentified flying object”, oidentifierat flygande föremål) har en naturlig förklaring. Berättelser om människor som blivit bortförda av flygande tefat hänförs till störningar i det mänskliga psyket eller till psykologiska och religiösa behov.

En science fiction-författare förklarade: ”Människors önskan att undersöka och tro på dessa saker är nästan religiös till sin natur. Förr i världen hade vi gudar. Nu vill vi känna att vi inte är ensamma, att vi bevakas av skyddande krafter.” Somliga ufoupplevelser tycks för övrigt vara mer förknippade med ockultism än med vetenskap.

Men många vetenskapsmän tror på utomjordiska ”besökare” på sitt eget sätt. De inser att livet omöjligen kan ha uppstått av en slump här på jorden och hävdar därför att det måste ha kommit ner hit från rymden. Somliga menar att främmande varelser besått vår planet med liv genom att skicka hit raketer lastade med primitiva bakterier. En forskare har till och med framkastat tanken att främmande varelser besökte vår planet någon gång i den avlägsna forntiden och att liv uppstod av en slump ur det avfall som de lämnade efter sig! Somliga vetenskapsmän drar vissa slutsatser av det faktum att enkla organiska molekyler är tämligen vanligt förekommande i rymden. Men är det verkligen ett bevis för att livet uppstått av en slump? Är en järnaffär ett bevis för att en bil måste växa fram där av sig själv?

[Bild på sidan 7]

Även om det finns andra beboeliga planeter, finns det då något bevis för att liv skulle kunna uppstå där av en slump?