Utomjordiska varelser — En urgammal dröm

MODERNA science fiction-författare är inte de första som väckt tanken på utomjordiska varelser. För omkring 2.300 år sedan lärde en grekisk filosof vid namn Metrodorus att sannolikheten för att det skulle finnas bara en enda befolkad värld i hela universum är lika liten som att det skulle växa bara en enda majskolv på ett stort majsfält. Lucretius, en romersk poet som levde under det första århundradet f.v.t. skrev: ”I andra delar av rymden finns det andra jordar och många olika människoraser.”

Denna lära, en så kallad pluralistisk världsbild, betraktades med ogillande av kyrkan i många hundra år. Men från omkring år 1700 och fram till början av vårt eget århundrade trodde de flesta bildade människor, däribland några av historiens största vetenskapsmän, fullt och fast att det fanns liv på andra planeter. I mitten av 1800-talet blev faktiskt en pedagog utsatt för avsevärd kritik, när han vågade förneka denna lära i en av sina uppsatser.

Människor tycktes ivriga att tro på utomjordiska varelser, trots att det var klent beställt med bevisen. År 1835 skrev en journalist att astronomer hade upptäckt liv på månen. Han skrev att egendomliga djur, exotiska växter och till och med små bevingade människor som svävade omkring och gestikulerade till varandra kunde ses genom ett teleskop! Tidningens upplaga ökade våldsamt. Många fortsatte att tro på denna berättelse även sedan det uppdagats att alltsammans var bluff.

Vetenskapsmännen var lika optimistiska. I slutet av 1800-talet var astronomen Percival Lowell övertygad om att han kunde se ett komplicerat system av kanaler på planeten Mars’ yta. Han kartlade dem i detalj och skrev böcker om den civilisation som förmodades ha anlagt dem. Den franska vetenskapsakademin var så säker på att det fanns liv på Mars att den utfäste en belöning till den förste som lyckades få kontakt med några utomjordiska varelser förutom marsmänniskor.

Somliga väckte förslag om fantastiska projekt för att kommunicera med varelser i närbelägna världar — från jättelika eldar i Saharaöknen till skogar planterade i geometriska mönster tvärs över Sibirien. År 1899 lät en amerikansk uppfinnare resa en mast med en kopparkula i toppen och skickade kraftiga elektriska impulser genom den för att signalera till marsmänniskorna. Håret reste sig på människors huvud och lampor lyste inom en radie av 50 kilometer, men det kom inget svar från Mars.

Utbredd optimism

Även om den moderna tekniken sätter sin prägel på dagens sökande efter utomjordiskt liv, är det en sak som är oförändrad: Vetenskapsmän är fortfarande övertygade om att människan inte är ensam i universum. Som astronomen Otto Wöhrbach skrev i den tyska tidningen Nürnberger Nachrichten: ”Det finns knappast en naturvetenskapsman som inte skulle säga ja, ifall man frågade honom om det finns utomjordiskt liv.” Gene Bylinsky, författare till boken Life in Darwin’s Universe (Liv i Darwins universum), uttryckte det så här: ”Vilken dag som helst, om vi får tro radioastronomerna, kommer en signal från stjärnorna att överbrygga rymdens ofattbara svalg och göra slut på vår kosmiska ensamhet.”

Varför är forskarna så säkra på att det finns liv på andra himlakroppar? Deras optimism börjar med stjärnorna. Antalet är ju så stort — många miljarder bara i vår galax. De resonerar därför som så att det måste finnas planeter kring många av dessa stjärnor, och liv måste ha utvecklats på en del av dessa planeter. I linje med detta resonemang har astronomerna spekulerat om att det kan finnas tusentals eller rentav miljontals civilisationer i vår egen galax!

Spelar det någon roll?

Vad spelar det egentligen för roll om det finns utomjordiskt liv eller inte? Forskarna anser att vilket fallet än är, skulle svaret få oerhört stor betydelse för den mänskliga familjen. De menar att vetskapen om att vi är ensamma i universum skulle lära mänskligheten att värdesätta livet här på jorden med tanke på att det är så unikt. Å andra sidan hävdar en ansedd vetenskapsman att utomjordiska civilisationer förmodligen skulle ligga miljontals år före oss i utvecklingen och skulle kunna dela med sig av sin ofantliga visdom till oss. De skulle kunna lära oss att bota våra sjukdomar och att sätta stopp för miljöförstöring, krig och svält. De skulle rentav kunna lära oss att övervinna själva döden!

Ett slut på sjukdom, krig och död — ett sådant hopp är precis vad människor behöver i vår bekymmersamma tid. Det är med all sannolikhet likadant med dig. Men du håller förmodligen med om att det är bättre att inte ha något hopp alls än att förlita sig på ett falskt hopp. Det är därför viktigt för oss att ta reda på om vetenskapsmännen har välgrundade skäl för sitt påstående att universum myllrar av befolkade världar.

[Infälld text på sidan 5]

Har vetenskapsmännen välgrundade skäl för sitt påstående att universum myllrar av befolkade världar?