Ungdomar som förtröstar på Jehova
UNGDOMAR har inte ensamrätt på skönhet, och vuxna är inte ensamma om att äga vishet. (Jämför Ordspråken 11:22; Predikaren 10:1.) Det är snarare så att de som äger varaktig skönhet och verklig vishet är de som förtröstar på Jehova och som helhjärtat säger till honom: ”Du är min Gud.” — Psalm 31:14; Ordspråken 9:10; 16:31.
Runt om i världen finns det en växande skara av vackra människor, både unga och gamla, som visar sin vishet genom att tjäna Gud och förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike. Ta till exempel 8-åriga Sabrina.
Sabrina bor i Tyskland och går i andra klass. Hon är det första vittnet för Jehova som går i den skolan. Sorgligt nog var hon utsatt för skolkamraternas förolämpningar fram till den dag då lärarinnan bad eleverna ta med sig sin favoritbok till skolan. Sabrina bestämde sig för att ta med Min bok med bibliska berättelser. Kvällen före förberedde hon sig väl till lektionen, även om hon kände sig lite pirrig. Eftersom det var 26 elever i klassen, visste hon att hon kanske inte skulle få mycket tid till presentationen. Men hon var fast besluten att inte låta någon avbryta den och var förvissad om att Jehova skulle hjälpa henne. Nästa dag frågade lärarinnan vem som hade tagit med sig en bok och ville visa den först. Förvånande nog var det bara Sabrina som hade tagit med en. Hon ställde sig upp inför klassen och började tala, läsa och visa bilderna i boken och förklara att allting är grundat på Bibeln. Innan hon slutade frågade hon: ”Vem skulle vara intresserad av att ha den här boken?” Hon gav ett exemplar till lärarinnan, och under de följande dagarna gav hon ytterligare tio böcker till sina klasskamrater. Lärarinnans enda kommentar till presentationen var: ”Jag har aldrig sett något liknande.” Hon gav Sabrina högsta betyg för arbetet.
Faktum är att många unga vittnen är glada förkunnare av de goda nyheterna i skolan. Ett annat exempel är Erika, en 11-årig förkunnare i Mexico. Hon har från sin späda barndom blivit lärd att älska Jehova. Hennes prestationer i skolan är utomordentliga. En av hennes uppgifter var att förbereda sig på ämnena aids och missbruk av tobak och alkohol. Hon förberedde sig väl, använde tidskriften Vakna! och fick högsta betyg. Hennes lärarinna frågade var hon hade fått tag i upplysningarna och fick tidskrifterna som innehöll artiklar om ämnena. Senare använde lärarinnan tidskrifterna som underlag för ett samtal över ämnena med hela klassen. På grund av Erikas goda uppförande, hennes respekt för sina lärare och hennes höga betyg har hon kvalificerat sig för gåvor, diplom och stipendier. Trots det tycker hon att det bästa hon har gjort har varit att hon har identifierat sig som ett Jehovas vittne, har haft möjlighet att placera biblisk litteratur och har förhärligat Guds namn.
Sedan är det Shannon, en 10-årig pojke som bor på Nya Zeeland. Han har syn på bara ett öga; det andra förlorade han i cancer när han var mycket liten. När Shannon var sju år började hans mamma studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Men inte långt efter det att hon hade börjat studera Bibeln började hon bo med en man utan att vara gift, och därför beslöt hon att upphöra med sina studier. Shannon bad om att hans bibelstudium skulle fortsätta. Hans önskan uppfylldes. Vittnena fortsatte att komma tillbaka, och till sist studerade alla tre i familjen Bibeln och gjorde andliga framsteg. Shannons mamma och styvpappa blev senare döpta, sedan de hade gift sig.
En dag var Shannon och kretstillsyningsmannens hustru ute i tjänsten på fältet tillsammans. En person som de besökte frågade Shannon: ”Vad har hänt med ditt öga?” ”Jag fick cancer i det, och man var tvungen att ta bort det”, svarade han. ”Snart skall Jehova ge mig ett nytt i paradiset, och det är det som vi är här för att tala med dig om.”