Fri från stamning!
UNDER nästan åttio år har Vakna! hjälpt sina läsare att klara av vardagliga problem. Ibland gör tidskriften dem uppmärksamma på nyheter och nya attityder inom läkarvetenskapen, vilka djupt kan påverka deras liv, som följande berättelse visar.
Matthew föddes år 1989 i norra England. Upp till två års ålder var han en normal liten pojke. Men under en semester började han helt plötsligt stamma svårt.
”Min make och jag kontaktade en logopedmottagning på orten”, förklarar Margaret, hans mor, ”och fick veta att man inte kunde göra något för honom förrän han blev sju år, eftersom barn före den åldern inte kan kontrollera sina stämband. Men när Matthew började i skolan, hade han svårt att klara av att de andra barnen retade honom, och stamningen förvärrades. Han hatade att vara i folksamlingar och blev tillbakadragen. Det blev också en utmaning att vara med på möten i Rikets sal.
Vi lade då märke till ’Hjälp mot stamning’ i ’Blick på världen’ i Vakna! för 8 april 1995. Notisen förklarade helt kort en grupp logopeders arbete i Sydney i Australien, vilka hade haft framgång i att behandla stamning hos yngre barn.
Vi skrev till University of Sydney och fick ett vänligt svar från dr Mark Onslow, som föreslog att vi kontaktade honom per telefon. Eftersom vi bor på andra sidan jordklotet, beslutade hans team av logopeder att försöka med ’distansterapi’. Som föräldrar till Matthew fick vi instruktioner om gruppens metoder via telefon, fax och kassettband. Behandlingen skräddarsyddes för Matthews behov. Jag brukade sätta mig hos honom och på ett avspänt och ledigt sätt själv hjälpa honom att rätta till hans problemord. Jag gav mycket beröm och små belöningar för ’flytande’ tal.
Sex månader senare var Matthew inte längre inåtvänd, en som levde i sin egen lilla värld, utan ett normalt, lyckligt utåtriktat barn. Han svarar nu vid församlingsmötena, och han tycker mycket om att ha bibelläsning i Rikets sal. Han tar också på ett meningsfullt sätt del i tjänsten från hus till hus. Hans tal är normalt!
Vi är verkligen tacksamma för det lilla nyhetsurklippet i Vakna!, vilket har förändrat vår sons liv!” — Från en av våra läsare.