Inblick i nyheterna
Ett söndrat hus
Jesus sade att ”om ett hus blir söndrat mot sig självt”, kommer det inte att bestå. (Markus 3:25) United Church of Canada, den största protestantiska kyrkan i det landet, finner sig vara i just den belägenheten när det gäller frågan om homosexualitet och prästvigning av homosexuella män och kvinnor.
En resolution som antogs av denna kyrkas 32:a allmänna konsilium tillåter aktivt homosexuella personer att inneha prästämbeten. Enligt The Globe and Mail, en kanadensisk tidning, sägs det i resolutionen att oavsett sexuell inriktning är ”alla som bekänner sig tro på Jesus Kristus och förklarar sig villiga att lyda honom välkomna att vara eller bli fullvärdiga medlemmar i kyrkan”, och ”alla medlemmar i kyrkan är berättigade till att komma i fråga för prästämbetet”. I en 125-sidig rapport som utgetts av United Church sägs det: ”Det finns en mängd olika sexuella inriktningar: homosexualitet, bisexualitet, heterosexualitet. Dessa bör betraktas som naturliga och som en gåva från Gud.”
I en kommentar till kyrkans beslut att godta homosexuella präster förklarar tidningen att ”det allt överskuggande diskussionsämnet var kyrkans överlevnad”. Rapporter avslöjar att kyrkan sedan 1972 kontinuerligt har förlorat medlemmar och att den brottas med ekonomiska problem. Hur kommer det sig? Prästen John Tweedie anger som skäl att ”folk lämnar kyrkan när de ser hur den fjärmar sig från sina kristna rötter”. Tidningen The Financial Post i Canada skriver: ”Att de godtar sådant som homosexualitet, sex utanför äktenskapet, fria aborter och upplösta äktenskap är ett försök att närma sig en yngre generation.”
Men tillåter lydnaden för Kristus att man kompromissar med bibelns principer? Tvärtom, för i Guds ord sägs det klart och tydligt: ”Låt inte bedra er. Ingen som lever i otukt eller ... homosexualitet ... — ingen sådan får ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10, 1981.
Tuktans ris
”Spara riset, men tänk på konsekvenserna” var rubriken till en artikel i The Natal Mercury, en dagstidning i Sydafrika. Artikeln beklagade den moderna trenden att gå ifrån fysisk bestraffning av barn i hemmen och i skolorna. Vem står bakom denna förändrade attityd till aga? Professor Smythe, barnläkare vid universitetet i Natal i Sydafrika, ger rakt på sak barnpsykologerna skulden för detta. ”Den som forskar i upphovet till en emotionell tvistefråga”, förklarar Smythe, ”finner vanligtvis att attitydförändringen har sin rot i någon psykologisk lärosats. Först motsätter man sig med kraft varje form av fysisk bestraffning, sedan förfasar man sig över den uppstudsighet som blir följden av ideologin att lägga bort alla återhållande band och alla hämningar.”
Smythe förordar en balanserad inställning. ”Extrem släpphänthet är lika illa som extrema former av bestraffning”, påpekar han. ”Men det förhållandet att rehabilitering av alltför hårt hållna barn är lättare än av sådana som är alltför släpphänt fostrade talar till förmån för en fastare hållning i situationer då man känner sig osäker.” Professorn betonar att motivet till att ge fysisk bestraffning bör vara kärleksfull omsorg om barnets nuvarande såväl som framtida välfärd.
— Ordspråksboken 13:24; se också Ordspråksboken 23:13, 14.
Hasardspel ingen synd?
För någon tid sedan blev en katolsk församling i Wisconsin i USA den första religiösa organisation som ansökt om tillstånd att få sälja lotter, enligt tidningen The Sheboygan Press. Försäljningen sägs ingå som ett led i att ”öka på” kollektintäkterna. Men tidningen påpekar att den största bakomliggande orsaken till den föreslagna lottförsäljningen ”är att höja närvaroantalet vid kyrkans bingokvällar”. Vid de bingospel som hittills anordnats har kyrkan enligt uppgift gjort vinster på ”upp till mellan 800 och 1.000 dollar [cirka 5.000 till 6.500 kronor]” per kväll.
När kyrkoherde Robert Fleishman tillfrågades om hasardspel är syndigt, svarade han: ”Jag vet inte.” Han medgav visserligen att kyrkans främjande av bingo och lottförsäljning ”kanske inte riktigt hör ihop med vårt övergripande andliga kall”, men tillade att ”om de inte kommer hit, går de till något annat ställe” och ger ut sina pengar.
Bör en religiös ledare som påstår sig vara Kristi efterföljare befrämja hasardspel? Nej, sannerligen inte! Hasardspel i vilken form det vara må vädjar till en av de sämsta egenskaperna hos oss människor — girighet. De som befrämjar sådant uppmuntrar folk att tro att det är rätt att dra ekonomisk fördel av andras förlust. I Guds inspirerade ord sägs det däremot uttryckligen att de som är giriga inte skall få ärva Guds rike. — 1 Korintierna 6:9, 10; Efesierna 4:19; 5:3.