Slump eller formgivning?

Den omvända näthinnan

● Människoögats näthinna har omkring 120 miljoner synceller, eller fotoreceptorer, som absorberar ljuset och omvandlar det till elektriska signaler. Hjärnan tolkar de här signalerna som visuella bilder. Evolutionister har hävdat att näthinnans placering hos människor och ryggradsdjur visar att ögat saknar konstruktör.

Intressanta fakta: Människor och ryggradsdjur har en så kallad omvänd näthinna. Det innebär att fotoreceptorerna sitter i näthinnans bakre del. För att nå dem måste ljuset passera flera lager av celler. Enligt evolutionsbiologen Kenneth Miller gör detta att ”ljuset sprids ut, så att vi ser mindre detaljerat än vi annars skulle ha gjort”.

Evolutionister menar därför att den omvända näthinnan är dåligt konstruerad – eller rättare sagt inte konstruerad alls. En vetenskapsman sade till och med att den har en ”bakvänd och funktionellt sett osmart placering”. Men senare forskning visar att fotoreceptorerna på den omvända näthinnan är idealiskt placerade intill pigmentepitelet, ett cellager som avger syre och näringsämnen viktiga för synen. ”Om pigmentepitelet hade suttit framtill på näthinnan skulle det ha påverkat synen mycket negativt”, skriver biologen Jerry Bergman och ögonspecialisten Joseph Calkins.

Den omvända näthinnan är till stor fördel, särskilt hos djur med små ögon. Professor Ronald Kröger vid Lunds universitet säger: ”Mellan ögats lins och fotoreceptorer måste det finnas ett visst avstånd för att en skarp bild ska uppstå. Att det utrymmet fylls med nervceller är en viktig platsbesparing för ryggradsdjuren.”

En annan fördel är att nervcellerna ligger tätt packade och nära fotoreceptorerna, vilket gör att analysen av syninformation blir snabb och pålitlig.

Vad tror du? Är den omvända näthinnan en dålig lösning, ett resultat av slumpen? Eller finns det en konstruktör bakom?

[Diagram på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Fotoreceptorer

Ljus

Pigmentepitel

Ljus

Näthinna

Synnerv