Första Kungaboken

2 Mot slutet av sitt liv gav David sin son Salomo följande anvisningar: 2 ”Jag kommer snart att dö,* så var nu stark+ och visa att du är en man.+ 3 Du ska lyda Jehova, din Gud, genom att vandra på hans vägar och genom att rätta dig efter hans stadgar, bud, domar och påminnelser som står skrivna i Moses lag.+ Då ska du få framgång* i allt du gör och vart du än vänder dig. 4 Och Jehova ska uppfylla det löfte han gav mig: ’Om dina söner noga tänker på hur de lever, om de vandrar troget inför mig av hela sitt hjärta och hela sin själ,*+ så ska det alltid sitta en man från din släktlinje på* Israels tron.’+

5 Du vet ju också vad Joab, Serụjas son, gjorde mot mig, vad han gjorde mot två av Israels befälhavare, Abner,+ Ners son, och Amạsa,+ Jeters son. Han dödade dem och lät krigets blod+ flyta i fredstid. Han lät krigets blod komma på bältet runt hans höfter och på sandalerna på hans fötter. 6 Du ska handla vist och inte låta hans grå hår fara ner i graven* i frid.+

7 Men mot gileaditen Barsịllajs+ söner ska du visa lojal kärlek. De ska äta vid ditt bord, för de hjälpte mig+ när jag var på flykt undan din bror Ạbsalom.+

8 Du har också Sịmei hos dig, som är son till Gera, benjaminiten från Bạhurim. Det var han som vräkte förbannelser över mig+ när jag var på väg till Mahanạjim.+ Men när han kom ner och mötte mig vid Jordan svor jag vid Jehova: ’Jag ska inte döda dig med svärd.’+ 9 Låt honom inte slippa undan ostraffad,+ för du är en vis man och vet vad du bör göra med honom. Med blod ska du låta hans grå hår fara ner i graven.”*+

10 David gick till vila hos sina förfäder och begravdes i Davidsstaden.+ 11 David regerade över Israel i 40 år, 7 år i Hebron+ och 33 år i Jerusalem.+

12 Salomo efterträdde sin far David på tronen, och med tiden blev hans ställning som kung väl befäst.+

13 Längre fram sökte Adonịa, Haggits son, upp Batsẹba, Salomos mor. Hon frågade: ”Har du fredliga avsikter?” ”Ja”, svarade han 14 och fortsatte: ”Jag skulle vilja tala med dig om en sak.” Hon sa: ”Berätta för mig.” 15 Han sa: ”Du vet mycket väl att kungadömet skulle ha blivit mitt och att hela Israel väntade sig* att jag skulle bli kung.+ Men kungadömet gick ifrån mig och blev min brors, för det var Jehovas vilja att han skulle få det.+ 16 Nu vill jag be dig om en enda sak. Avvisa mig inte.” ”Vad gäller det?” frågade hon. 17 Han sa: ”Var snäll och be kung Salomo – för dig avvisar han inte – att ge mig Ạbisag+ från Sunem till hustru.” 18 ”Ja, jag ska ta upp din önskan med kungen”, svarade Batsẹba.

19 Batsẹba gick in till kung Salomo för att ta upp Adonịas ärende med honom. När hon kom in reste sig kungen och gick henne till mötes och bugade sig för henne. Sedan satte han sig på sin tron och såg till att man ställde fram en tron åt kungamodern, så att hon kunde sitta vid hans högra sida. 20 ”Jag har ett litet önskemål”, sa hon, ”avvisa mig inte.” Kungen svarade: ”Säg vad det gäller, mor. Jag ska inte avvisa dig.” 21 Hon sa: ”Låt din bror Adonịa få Ạbisag från Sunem till hustru.” 22 Då svarade kung Salomo sin mor: ”Varför ber du att han ska få Ạbisag från Sunem? Du kan lika gärna be att han ska få kungamakten också.+ Han är ju min äldre bror,+ och prästen Ẹbjatar och Joab,+ Serụjas son,+ står på hans sida.”

23 Sedan svor kung Salomo vid Jehova: ”Må Gud straffa mig hårt om inte Adonịa får plikta med sitt liv för sin begäran. 24 Så sant Jehova lever, han som har satt mig på min far Davids tron och stärkt min kungamakt+ och byggt ett hus* åt mig,+ precis som han lovade: I dag ska Adonịa dö.”+ 25 Kung Salomo skickade genast i väg Benạja,+ Jehojạdas son, och han högg ner* Adonịa så att han dog.

26 Sedan sa kungen till prästen Ẹbjatar:+ ”Ge dig i väg till dina marker i Ạnatot!+ Du förtjänar att dö, men jag ska inte döda dig i dag, eftersom du bar den suveräne Herren Jehovas ark inför min far David+ och eftersom du led tillsammans med honom under alla hans prövningar.”+ 27 Salomo avsatte därmed Ẹbjatar från tjänsten som präst åt Jehova för att uppfylla det Jehova hade sagt i Silo+ om Elis släkt.+

28 När nyheten nådde Joab, som hade anslutit sig till Adonịa+ men inte till Ạbsalom,+ flydde han till Jehovas tält+ och tog tag i altarhornen. 29 Så man berättade för kung Salomo: ”Joab har flytt till Jehovas tält och står vid altaret.” Då sa Salomo till Benạja, Jehojạdas son: ”Gå och hugg ner honom!” 30 Benạja gick till Jehovas tält och sa till Joab: ”Kungen befaller dig att komma ut!” Men han svarade: ”Nej, jag tänker dö här!” Då gick Benạja tillbaka till kungen och berättade vad Joab hade sagt. 31 Kungen sa till Benạja: ”Låt det bli som han har sagt. Hugg ner honom och begrav honom. Befria mig och min fars hus från skulden för allt oskyldigt blod som Joab har utgjutit.+ 32 Jehova ska låta honom stå till svars* för att han, utan min far Davids vetskap, högg ner och dödade två män som var rättfärdigare och bättre än han själv: Abner,+ Ners son, Israels befälhavare,+ och Amạsa,+ Jeters son, Judas befälhavare.+ 33 Deras blod ska vila över* Joab och hans efterkommande för evigt,+ men Jehova ska ge frid för evigt åt David, hans efterkommande, hans hus och hans tron.” 34 Då gick Benạja, Jehojạdas son, dit och högg ner Joab och dödade honom, och han blev begravd vid sitt hus i vildmarken. 35 Kungen lät Benạja,+ Jehojạdas son, ersätta Joab som befälhavare över armén, och prästen Sadok+ fick överta Ẹbjatars tjänst.

36 Sedan kallade kungen till sig Sịmei+ och sa till honom: ”Bygg ett hus åt dig i Jerusalem och bo där. Lämna inte staden, gå ingen annanstans. 37 Den dag du gör det och går över Kidrondalen+ vet du att du ska dö. Då bär du själv ansvaret för din död.”* 38 Sịmei svarade: ”Det du säger är inte mer än rätt. Jag ska göra som min herre och kung har sagt.” Och Sịmei stannade i Jerusalem under en lång tid.

39 Men efter tre år rymde två av Sịmeis slavar till Akis,+ Maạkas son, kungen i Gat. När Sịmei fick höra att hans slavar var i Gat 40 sadlade han genast sin åsna och gav sig av till Akis i Gat för att leta rätt på sina slavar. När Sịmei hade återvänt från Gat med sina slavar 41 berättade man för Salomo: ”Sịmei lämnade Jerusalem och har varit i Gat, men nu är han tillbaka.” 42 Då kallade kungen på Sịmei och sa: ”Lät jag dig inte svära en ed vid Jehova? Gav jag dig inte varningen: ’Den dag du lämnar staden och går någon annanstans vet du att du ska dö’? Och visst svarade du: ’Det du säger är inte mer än rätt, jag ska lyda’?+ 43 Så varför höll du inte eden som du svor vid Jehova och befallningen som jag gav dig?” 44 Kungen fortsatte: ”Du vet mycket väl hur ondskefullt du har handlat mot min far David,+ och Jehova ska låta denna ondska slå tillbaka mot dig själv.+ 45 Men kung Salomo ska bli välsignad,+ och Davids tron ska bli fast grundad för evigt inför Jehova.” 46 Efter detta skickade kungen i väg Benạja, Jehojạdas son, och han gick ut och högg ner Sịmei så att han dog.+

Och kungadömet blev befäst under Salomos styre.+