JESAJA
1 Den syn som Jesaja,*+ Amoz son, fick angående Juda och Jerusalem när Ussịa,+ Jotam,+ Ahas+ och Hiskia+ var kungar i Juda:+
2 Hör, ni himlar, och lyssna, du jord,+
för Jehova har talat:
Mitt eget folk uppför sig oförståndigt.”
4 Olycka ska drabba den syndiga nationen,+
det skuldtyngda folket,
en skock onda människor, ostyriga barn!
5 Varför fortsätter ni med ert uppror? Har ni inte fått tillräckligt många slag?+
Hela huvudet är täckt av sår,
och hela hjärtat är sjukt.+
6 Från topp till tå finns inte ett friskt ställe,
bara skador, blåmärken och öppna sår
7 Ert land ligger öde,
era städer är nedbrända.
8 Sion* har lämnats kvar som en lövhydda i en vingård,
som ett skydd mot solen på ett gurkfält,
som en stad under belägring.+
9 Om inte arméernas Jehova hade lämnat kvar några få överlevande
skulle vi ha blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.+
10 Hör Jehovas ord, ni Sodomtyranner!*+
Lyssna till vår Guds lag,* du Gomorrafolk!+
11 ”Vad ska jag med alla era slaktoffer till?”+ säger Jehova.
”Jag har fått nog av era brännoffer av baggar+ och fettet från välgödda djur,+
och jag godtar inte blodet+ från ungtjurar,+ lamm och bockar.+
13 Bär inte fram fler värdelösa sädesoffer.
Er rökelse får mig att kväljas.+
Nymånar,+ sabbater+ och särskilda sammankomster+
– jag står inte ut med att ni använder magi+ samtidigt som ni håller högtidliga sammankomster.
14 Jag hatar era nymånar och era högtider.
De har blivit en börda för mig,
jag orkar inte bära dem längre.
15 Och när ni lyfter upp era händer i bön
sluter jag mina ögon.+
16 Tvätta er, gör er rena.+
Låt mig slippa se era onda handlingar.
Sluta upp med er ondska.+
17 Lär er att göra det rätta.
tillrättavisa förtryckaren,
försvara den faderlöses* rättigheter
och företräd änkan i hennes rättssak.”+
18 ”Kom och låt oss rätta till förhållandet mellan oss”, säger Jehova.+
”Även om era synder är röda som scharlakan
ska de göras vita som snö.+
Även om de är som karmosinrött tyg
ska de bli som ull.
19 Om ni är villiga att lyssna
ska ni få äta av landets goda.+
20 Men om ni vägrar och gör uppror
ska ni slukas av svärdet.+
Jehova har talat.”
21 Den trogna staden+ har blivit en prostituerad!+
23 Dina furstar är obstinata, de är tjuvars kumpaner.+
Alla älskar de mutor och jagar efter gåvor.+
24 Därför säger den sanne Herren,
arméernas Jehova, Israels Starke:
”Det är nog! Jag ska göra mig av med mina motståndare,
jag ska utkräva hämnd på mina fiender.+
25 Jag ska lyfta min hand mot dig,
jag ska smälta bort din slagg som med lut,
jag ska avlägsna all din orenhet.+
26 Jag ska se till att du har domare, precis som förr,
och rådgivare, precis som i början.+
Därefter ska du kallas ’rättfärdighetens stad’, ’den trogna staden’.+
27 Sion ska friköpas genom rättvisa,+
och folket som vänder tillbaka ska friköpas genom rättfärdighet.
29 De ska få skämmas över de väldiga träd som de åtrådde,+
och de ska få stå med skam på grund av trädgårdarna* som de valde ut.+
30 För de ska bli som ett stort träd med vissnande löv,+
som en trädgård utan vatten.
31 Den starke ska bli till blånor*
och hans verk till en gnista.
Tillsammans ska de gå upp i lågor,
och ingen ska kunna släcka elden.”
2 Detta är det som Jesaja, Amoz son, såg angående Juda och Jerusalem:+
2 I de sista dagarna*
ska berget med Jehovas hus
bli fast grundat ovanför bergens toppar,+
och det ska lyftas upp över höjderna,
och alla nationer ska strömma dit.+
3 Och många folk ska dra upp och säga:
”Kom, vi går upp till Jehovas berg,
till Jakobs Guds hus.+
Han ska undervisa oss om sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”+
4 Han ska vara domare bland nationerna
och rätta till förhållandena bland många folk.
De ska smida sina svärd till plogskär
och sina spjut till vingårdsknivar.+
Nation ska inte lyfta svärd mot nation,
och de ska inte längre lära sig att kriga.+
5 Kom, ni Jakobs avkomlingar,
låt oss vandra i Jehovas ljus.+
6 Gud, du har övergett Jakob, ditt folk,+
för deras land har blivit fullt av det som kommer från Östern,
de håller på med magi+ precis som filistéerna,
och det är barn till utlänningar överallt.
7 Deras land är fullt av silver och guld,
och det är ingen ände på deras skatter.
Deras land är fullt av hästar,
och det är ingen ände på alla deras vagnar.+
8 Deras land är fullt av värdelösa gudar.+
De böjer sig ner för det som deras egna händer har gjort,
för det som deras egna fingrar har tillverkat.
9 Ja, människorna sjunker lågt och förnedrar sig,
och du kan omöjligen förlåta dem.
10 Fly in i klippan och göm dig i jorden,
undan Jehovas skräckinjagande närvaro
och hans praktfulla majestät.+
11 De stolta ska skamset slå ner blicken,
deras arrogans ska sluta i förödmjukelse.
Jehova ensam ska bli upphöjd den dagen.
12 För den dagen tillhör arméernas Jehova.+
Den kommer över alla som är stolta och högdragna,
över alla, hög som låg,+
13 över Libanons alla stolta och höga cedrar
och över Basans alla ekar,
14 över alla stolta berg
och över alla höga kullar,
15 över varje högt torn
och över varje befäst mur,
16 över alla Tarsisskepp+
och över alla praktfulla fartyg.
17 De stolta ska stå med skam,
deras arrogans ska sluta i förödmjukelse.
Jehova ensam ska bli upphöjd den dagen.
18 De värdelösa gudarna ska försvinna fullständigt.+
19 Och man ska gå in i grottor
och in i jordhålor,+
undan Jehovas skräckinjagande närvaro
och hans praktfulla majestät,+
när han reser sig och får jorden att skälva av fruktan.
20 Den dagen ska man ta de värdelösa gudarna av silver och guld,
som man har gjort och som man har böjt sig ner för,
21 Och man ska fly in i bergens hålor
och in i klippornas klyftor,
undan Jehovas skräckinjagande närvaro
och hans praktfulla majestät,
när han reser sig och får jorden att skälva av fruktan.
22 För er egen skull, förlita er inte på en människa,
hon är lika flyktig som en utandning.*
Skulle hon vara något att räkna med?
3 Den sanne Herren, arméernas Jehova,
berövar Jerusalem och Juda allt stöd och alla förråd,
ja allt bröd och vatten,+
2 alla starka män och krigare,
domare och profeter,+ spåmän och äldste,
4 Jag ska sätta pojkar till furstar över dem,
nyckfulla* ynglingar ska härska över dem.
5 Alla ska förtrycka varandra,
den ene ska vara emot den andre.+
Pojkar ska angripa äldre män,
och obetydliga ska trotsa ansedda.+
6 Man ska ta tag i sin bror hemma hos sin far och säga:
”Du har en mantel – du kan vara vår ledare.
Ta hand om den här ruinhögen!”
7 Men han ska genast invända:
”Jag tänker inte förbinda* era sår.
Jag har varken mat eller kläder hemma.
Gör inte mig till ledare över folket.”
8 Jerusalem har snavat,
och Juda har fallit.
9 Deras uppsyn vittnar mot dem,
de basunerar ut sin synd som Sodom.+
De försöker inte ens dölja den.
Ve dem! De drar olycka över sig själva.
10 Säg till de rättfärdiga att det ska gå dem väl.
De ska belönas för det goda de gör.*+
11 Men ve de onda!
Olycka ska drabba dem.
Det de har gjort mot andra ska slå tillbaka mot dem själva.
12 Mitt folk har hänsynslösa arbetsledare,
kvinnor härskar över dem.
Era ledare för er vilse, mitt folk,
de lockar er på avvägar.+
13 Jehova träder fram för att anklaga,
han är redo att avkunna dom över folken.
14 Jehova ska gå till rätta med sitt folks äldste och furstar.
”Det är ni som har bränt ner vingården,
stöldgodset från de fattiga finns i era hus.+
15 Hur vågar ni krossa mitt folk och trampa ner de fattiga?”+
säger den suveräne Herren, arméernas Jehova.
16 Jehova säger: ”Sions döttrar är så högdragna,
de går där med näsan i vädret,*
kastar lystna blickar,
trippar fram så att vristlänkarna klingar.
17 Därför ska Jehova göra deras hjässor skorviga,
Jehova ska göra dem skalliga.+
18 Den dagen ska Jehova ta ifrån dem deras flärd:
ankelringarna, hårbanden och månsmyckena,+
19 örhängena, armbanden och slöjorna,
20 huvudprydnaderna, vristlänkarna och bröstbanden,*
parfymflaskorna* och amuletterna,*
21 fingerringarna och näsringarna,
22 högtidskläderna och överklänningarna, mantlarna och handväskorna,
23 handspeglarna+ och linnekläderna,*
turbanerna och sjalarna.
24 Balsamoljan+ ska ersättas med stank,
skärpen med rep,
de vackra håruppsättningarna med skallighet,+
de dyra kläderna med säckväv,+
skönheten med brännmärken.
25 Dina män ska falla för svärd,
dina krigare ska stupa i strid.+
4 Den dagen ska sju kvinnor ta tag i samme man+ och säga:
”Vi kan äta vårt eget bröd och stå för våra egna kläder,
2 Den dagen ska det som Jehova låter skjuta upp bli till prydnad och härlighet, och landets avkastning ska bli till stolthet och skönhet för Israels överlevande.+ 3 De som blir kvar i Sion och de som lämnas kvar i Jerusalem ska kallas heliga, alla de i Jerusalem som är uppskrivna för liv.+
4 När Jehova med domens ande och med förbränningens* ande+ har tvättat bort Sions döttrars orenhet*+ och sköljt bort blodet* från Jerusalems mitt, 5 då ska Jehova skapa ett moln och en rök om dagen och en klart flammande eld om natten+ över hela Sions berg och över hennes sammankomstplats, för över allt det storslagna ska det finnas en skyddande skärm. 6 Och det ska finnas en hydda som ger skugga undan dagens hetta+ och skydd undan oväder och regn.+
5 Låt mig få sjunga en sång till min älskade,
en sång om min älskade och hans vingård.+
Min älskade hade en vingård på en bördig bergssluttning.
2 Han grävde upp marken och rensade den från sten.
Han hoppades att vingården skulle ge honom fina druvor,
men det blev bara vilda druvor.+
3 ”Ni Jerusalems invånare och ni Judas män,
döm mellan mig och min vingård.+
4 Vad mer hade jag kunnat göra för min vingård
som jag inte redan har gjort?+
Jag väntade mig fina druvor,
så varför fick jag bara vilda druvor?
5 Låt mig nu berätta för er
vad jag ska göra med min vingård:
Jag ska ta bort häcken som omger den,
och den ska brännas upp,+
riva ner stenmuren omkring den,
och den ska trampas ner.
6 Jag ska låta den ligga öde.+
Den ska inte beskäras, inte luckras upp.
Den ska bli övervuxen med törnbuskar och ogräs,+
och jag ska förbjuda molnen att släppa sitt regn över den.+
7 Arméernas Jehovas vingård är Israel,+
och Judas män är den plantering han höll kär.
Han väntade sig rättvisa,+
men orättvisan frodades,
han väntade sig rättfärdighet,
men förtvivlans rop ekade.”+
8 Olycka ska drabba dem som samlar hus efter hus+
och lägger åker till åker,+
tills det inte finns mer utrymme
och de bor för sig själva i landet.
9 Jag har hört att arméernas Jehova har svurit en ed
på att många hus ska bli något man chockeras över,
stora och vackra men helt tomma.+
11 Olycka ska drabba dem som går upp i ottan för att dricka sig berusade,+
som sitter uppe till sena natten, blossande av vin.
12 På deras fester hörs lyra och harpa,
tamburin och flöjt, och vinet flödar,
men Jehovas gärningar bryr de sig inte om,
hans händers verk ser de inte.
13 Mitt folk ska tvingas i landsflykt,
för de saknar kunskap.+
Deras stormän ska gå hungriga,+
och hela folket ska försmäkta av törst.
14 Så har graven* gjort sig själv rymlig
och spärrat upp sitt bottenlösa gap,+
och Jerusalems* prakt,* hennes högljudda folkhop och hennes festande folk
ska gå ner dit.
15 Och människan ska bli nedböjd,
hon ska bli förnedrad,
de stolta ska tvingas sänka blicken.
16 Arméernas Jehova ska bli upphöjd genom sin dom,*
den sanne Guden, den Helige,+ ska helga sig genom rättfärdighet.+
17 Och lammen ska beta som på betesmarker.
Invandrare ska finna sin föda på de öde platser där välgödda djur en gång betade.
18 Olycka ska drabba dem som släpar på sin skuld med lögnens rep
och på sin synd med vagnslinor,
19 de som säger: ”Han får skynda sig med det han ska göra,
låt det komma snart så att vi får se det.
20 Olycka ska drabba dem som säger att gott är ont och ont är gott,+
som framställer mörker som ljus och ljus som mörker,
som framställer bittert som sött och sött som bittert.
21 Olycka ska drabba dem som är visa i sina egna ögon
och som tycker att de själva är kloka.+
22 Olycka ska drabba dem som är kända för att dricka vin
och som är mästare på att blanda starka drycker,+
23 dem som tar mutor+ för att frikänna de onda
och som förvägrar den rättfärdige rättvisa.+
24 Precis som elden slukar halmen
och det torra gräset försvinner i lågorna
ska deras rot murkna
och deras blommor spridas som damm,
eftersom de har förkastat arméernas Jehovas lag*
och föraktat Israels Heliges ord.+
25 Därför flammar Jehovas vrede mot hans folk,
och han ska lyfta sin hand mot dem och slå dem.+
Bergen ska bäva,
och liken ska ligga som avskräde på gatorna.+
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.
26 Han har rest upp ett fälttecken för en nation i fjärran,+
han har visslat för att kalla på dem från jordens ände.+
Och de kommer mycket snabbt!+
27 Ingen är trött, ingen snubblar.
Ingen är dåsig, ingen sover.
Deras bälten kring midjan lossnar inte,
deras sandalremmar går inte sönder.
28 Deras pilar är vassa,
deras bågar är spända.*
Hästarnas hovar är som flinta,
vagnshjulen är som en stormvind.+
29 De ryter som lejon,
ja som unga lejon.+
De morrar och fångar bytet,
de för bort det, och ingen kan rädda det.
30 Den dagen ska de ryta åt bytet,
precis som havet ryter.+
Den som blickar ut över landet ser ett kvalfullt mörker,
till och med dagen har blivit mörk på grund av molnen.+
6 Det år då kung Ussịa dog+ såg jag Jehova sitta på en hög och upphöjd tron,+ och den nedre delen av hans klädnad fyllde hela templet. 2 Ovanför honom stod det serafer, och de hade sex vingar var. Med två av vingarna täckte de ansiktet, med två täckte de sina fötter och med två flög de omkring.
3 Och de ropade till varandra:
”Helig, helig, helig är arméernas Jehova.+
Hela jorden är full av hans härlighet.”
4 Och dörrposterna började skaka av de höga ropen,* och huset fylldes av rök.+
5 Då sa jag: ”Det är ute med mig!
Jag är så gott som död,*
för jag har orena läppar
och bor bland ett folk med orena läppar,+
och nu har jag sett Kungen, arméernas Jehova!”
6 En av seraferna flög fram till mig, och i handen hade han ett glödande kol+ som han hade tagit från altaret+ med en tång. 7 Han lät det röra vid min mun och sa:
”Nu har detta rört vid dina läppar.
Din skuld är borta,
och din synd är förlåten.”*
8 Sedan hörde jag Jehovas röst säga: ”Vem ska jag sända, och vem vill vara vår budbärare?”+ Jag svarade: ”Här är jag! Sänd mig!”+
9 Han sa: ”Gå och säg till det här folket:
’Ni ska höra det om och om igen,
men ni ska inte förstå,
och ni ska se det om och om igen,
men ni ska inte få någon kunskap.’+
10 Gör folkets hjärta oemottagligt,+
täpp till deras öron+
och klistra igen deras ögon,
så att de inte ser med sina ögon
eller hör med sina öron,
så att deras hjärta inte förstår
och de inte ändrar sig och blir läkta.”+
11 Då sa jag: ”Hur länge, Jehova?” Han svarade:
”Tills städerna läggs i ruiner och förlorar sina invånare,
tills husen står tomma
och landet ligger öde och övergivet,+
12 tills Jehova driver människorna långt bort+
och ödsligheten breder ut sig i landet.
13 Men det ska fortfarande vara en tiondel kvar i landet, och den ska återigen kastas i elden. Den ska vara som stubben som blir kvar när man har fällt ett stort träd, en ek. Den stubben ska vara en helig avkomma.”
7 När Ahas,+ son till Jotam, son till Ussịa, var kung i Juda drog Arams kung Resin och Israels kung Peka,+ Remạljas son, upp och angrep Jerusalem, men de* lyckades inte inta staden.+ 2 Det rapporterades för Davids hus: ”Aram har allierat sig med Efraim.”
Och både Ahas hjärta och folkets hjärta började darra av skräck, som skogens träd darrar i stormen.
3 Då sa Jehova till Jesaja: ”Ta med dig din son Seạr-Jasụb*+ och gå ut och möt Ahas vid slutet av den övre dammens vattenledning,*+ vid landsvägen till tvättarfältet. 4 Du ska säga till honom: ’Se till att bevara lugnet. Förlora inte modet, och var inte rädd för de rykande resterna av dessa två vedträn, för Arams kung Resin och Remạljas son och deras brinnande vrede.+ 5 Aram har tillsammans med Efraim och Remạljas son smitt onda planer mot dig och sagt: 6 ”Vi drar upp mot Juda, sliter landet i stycken* och erövrar det,* och sedan insätter vi Tạbeels son som kung.”+
7 Så här säger den suveräne Herren Jehova:
”Det kommer inte att lyckas,
det kommer aldrig att ske.
8 För Arams huvud är Damaskus,
och Damaskus huvud är Resin.
Innan det har gått 65 år
ska Efraim krossas fullständigt och upphöra att vara ett folk.+
Om ni inte har stark tro
kommer ni inte att kunna bestå.”’”
10 Jehova fortsatte att säga till Ahas: 11 ”Be om ett tecken från Jehova, din Gud.+ Det kan vara djupt som graven* eller högt som himlen.” 12 Men Ahas sa: ”Jag tänker inte be om något, och jag tänker inte sätta Jehova på prov.”
13 Då sa Jesaja: ”Lyssna nu, ni av Davids hus! Räcker det inte med att ni prövar människors tålamod? Tänker ni pröva Guds tålamod också?+ 14 Därför ska Jehova själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan ska bli med barn och föda en son,+ och hon ska ge honom namnet Immạnuel.*+ 15 När han har blivit gammal nog att förkasta det onda och välja det goda ska han äta smör och honung. 16 För innan pojken har lärt sig att förkasta det onda och välja det goda ska det land vars båda kungar du fruktar bli helt övergivet.+ 17 Jehova ska låta dig, ditt folk och din fars hus uppleva en sådan tid som ni inte har upplevt sedan Efraim bröt sig loss från Juda,+ för han ska sända Assyriens kung mot dig.+
18 Den dagen ska Jehova vissla på flugorna vid Egyptens avlägsna Nilkanaler och på bina i Assyrien, 19 och de ska alla komma och slå sig ner på de branta dalsluttningarna,* i bergsklyftorna, i törnbuskarna och på alla betesmarker.*
20 Den dagen ska Jehova ta hjälp av en lejd rakkniv från trakten vid Floden,* nämligen Assyriens kung,+ för att raka av håret på både huvudet och benen, och även skägget ska den raka av.
21 Den dagen ska en man bara ha en ko och två får. 22 Och eftersom det är så gott om mjölk ska han äta smör, ja, alla som är kvar i landet ska bara äta smör och honung.
23 Den dagen ska det bara växa törnbuskar och ogräs där det förut växte 1 000 vinstockar värda 1 000 silverstycken. 24 Folk ska gå dit beväpnade med pil och båge, för hela landet ska vara täckt av törnbuskar och ogräs. 25 Och på grund av törnbuskarna och ogräset kommer man inte att våga bege sig till de berg som förut rensades med hacka. De ska bli betesmarker för tjurar och trampas ner av får.”
8 Jehova sa till mig: ”Ta en stor tavla+ och skriv på den med ett vanligt* skrivstift: ’Mahẹr-Salạl-Has-Bạs’.* 2 Och jag vill att det ska bevittnas av pålitliga män,* prästen Urịa+ och Sakarja, Jeberẹkjas son.”
3 Sedan låg jag med* profetissan,* och hon blev med barn och födde en son.+ Då sa Jehova till mig: ”Ge honom namnet Mahẹr-Salạl-Has-Bạs, 4 för innan pojken kan säga ’pappa’ eller ’mamma’ ska Damaskus tillgångar och bytet från Samaria bäras fram inför Assyriens kung.”+
5 Jehova talade till mig igen:
6 ”Det här folket har förkastat Sịloas vatten,*+ som flyter så stilla,
och de jublar över Resin och Remạljas son.+
7 Därför ska Jehova sända
Flodens* mäktiga och väldiga vattenmassor mot dem,
nämligen Assyriens kung+ med hela hans makt.
Han ska stiga över sina bräddar
och dränka alla sina flodbankar
8 och välla fram genom Juda.
Han ska svepa fram och svämma över, tills vattnet når upp till halsen.+
9 Gå till anfall, ni folk, ni ska ändå krossas.
Lyssna, alla ni från jordens ändar!
Rusta er för strid,* ni ska ändå krossas!+
Rusta er för strid, ni ska ändå krossas!
10 Smid planer, de ska ändå gå om intet!
11 Jehovas starka hand var över mig när han varnade mig för att följa folkets kurs. Han sa:
12 ”Ni ska inte säga: ’En sammansvärjning!’ när folket säger: ’En sammansvärjning!’
Frukta inte det de fruktar,
bäva inte för det.
13 Arméernas Jehova – det är honom ni ska hålla helig,+
han är den ni borde frukta,
han är den ni borde bäva för.”+
för Israels båda hus,
en fälla och en snara
för Jerusalems invånare.
15 Många av dem ska snava, falla och krossas,
de ska snärjas och fångas.
17 Jag ska vänta* på Jehova,+ som döljer sitt ansikte för Jakobs hus,+ och jag ska sätta mitt hopp till honom.
18 Jag och barnen som Jehova har gett mig+ är tecken+ och under i Israel från arméernas Jehova, som bor på Sions berg.
19 Och de kanske säger till er: ”Rådfråga andemedier och spåmän,* de som piper och mumlar.” Är det inte till sin Gud som ett folk ska vända sig? Ska man verkligen fråga de döda för de levandes räkning?+ 20 De borde rådfråga lagen och den skriftliga bekräftelsen* i stället!
När det de säger inte stämmer med detta ord har de inget ljus.*+ 21 Och alla ska gå genom landet hårt pressade och hungriga,+ och på grund av hungern och vreden ska de blicka uppåt och förbanna sin kung och sin Gud. 22 Sedan ska de blicka ut över jorden och bara se nöd och ångest, tätt mörker och svåra tider, dunkel och inget ljus.
9 Men mörkret ska inte vara som när landet var i nöd, som i forna dagar när man behandlade Sẹbulons land och Nạftalis land med förakt.+ Men i kommande dagar ska han* låta landet bli ärat – vägen mot havet, i trakten av Jordan, nationernas Galileen.
2 Folket som vandrade i mörkret
har sett ett stort ljus.
Över dem som bor i den djupa skuggans land
har ljuset strålat fram.+
3 Du har gjort nationen folkrik,
du har gjort deras glädje stor.
De gläder sig inför dig
som man gläds i skördetid,
som man jublar när man delar byte.
4 För du har brutit sönder deras tunga ok,
staven på deras skuldror och pådrivarnas käpp,
som den dag då Midjan besegrades.+
5 Alla stövlar som marscherar så att marken skälver
och alla kläder som är dränkta i blod
ska brännas upp och förtäras av eld.
Hans namn ska vara Underbar rådgivare,+ Väldig gud,+ Evig far, Fredsfurste.
I sin brinnande iver ska arméernas Jehova göra detta.
8 Jehova sände ett budskap mot Jakob,
och det har drabbat Israel.+
9 Hela folket ska få veta det
– Efraim och invånarna i Samaria –
alla som i sitt hjärtas stolthet och fräckhet säger:
10 ”Hus av tegel har rasat,
men med huggen sten bygger vi upp dem.+
Sykomorträd har huggits ner,
men med cedrar ersätter vi dem.”
11 Jehova ska sända Resins motståndare mot honom,
och Israels fiender ska han hetsa till krig,
12 araméerna från öster och filistéerna från väster,*+
de ska sluka Israel med öppet gap.+
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.+
13 För folket har inte vänt tillbaka till den som slår dem,
de har inte sökt arméernas Jehova.+
15 De äldre och högt aktade männen är huvudet,
profeten som ger falsk vägledning är svansen.+
16 De som leder detta folk leder dem vilse,
och de som blir ledda är förvirrade.
17 Därför kommer Jehova inte att glädja sig över folkets unga män,
och han kommer inte att visa barmhärtighet mot de faderlösa* och änkorna,
för de är alla avfälliga och onda,+
allt de säger är vettlöst.
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.+
18 För ondskan brinner som en eld,
den slukar törnbuskar och ogräs.
Den antänder skogens snår,
och röken stiger upp mot skyn.
19 På grund av arméernas Jehovas vrede
har landet satts i brand,
och folket blir som bränsle för elden.
Man skonar inte någon, inte ens sin egen bror.
20 Man ska hugga åt sig till höger
men fortfarande vara hungrig.
Man ska ta för sig till vänster
men inte bli mätt.
Alla ska äta köttet på sin egen arm.
21 Manasse ska förtära Efraim
och Efraim Manasse.
Tillsammans ska de angripa Juda.+
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.+
10 Olycka ska drabba dem som inför orättfärdiga förordningar,+
som ständigt formulerar förtryckande stadgar,
2 för att förvägra de fattiga deras rättigheter,
för att beröva de svaga bland folket rättvisan.+
4 Då återstår bara att böja sig bland fångarna
eller falla bland de stupade.
Med tanke på allt detta har hans vrede inte lagt sig,
hans hand är fortfarande redo att slå.+
Min fördömelses stav är i hans hand.
6 Jag ska sända honom mot en avfällig nation,+
mot det folk som väckte min vrede.
Jag ska befalla honom att ta stort byte och rov
och att trampa ner dem som smuts på gatorna.+
7 Men det är inte det han vill,
han har inte tänkt ut något sådant,
för i sitt hjärta är han inställd på att tillintetgöra,
och inte bara utplåna några få nationer, utan många.
8 Han säger nämligen:
’Är inte alla mina furstar kungar?+
9 Är inte Kalno+ som Kạrkemish?+
Är inte Samaria+ som Damaskus?+
10 Min hand har intagit maktlösa gudars riken,
riken med fler gudabilder än Jerusalem och Samaria!+
11 Skulle jag då inte kunna göra likadant med Jerusalem och hennes gudabilder
som jag har gjort med Samaria och hennes maktlösa gudar?’+
12 När Jehova avslutar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem ska han* straffa Assyriens kung för hans oförskämda hjärta och hans stolta, arroganta blick.+ 13 För Assyriens kung säger:
’Jag gör detta med min hands kraft
och tack vare min oerhörda vishet.
14 Som man sträcker handen mot ett fågelbo
tar jag folkens rikedomar.
Som man samlar övergivna ägg
övertar jag hela jorden!
Ingen så mycket som flaxar med vingarna eller öppnar näbben och piper.’”
15 Ska yxan upphöja sig över den som hugger?
Ska sågen upphöja sig över den som sågar?
Kan en käpp+ svinga den som lyfter den?
Eller kan en stav lyfta den som håller i den?
16 Därför ska den sanne Herren, arméernas Jehova,
få hans feta män att magra,+
och han ska tända en flammande eld under hans prakt.+
Den ska flamma upp och förtära hans ogräs och hans törnbuskar,
allt på samma dag.
18 Han ska skövla hans vackra skog och hans fruktträdgård,
det ska bli som när en sjuk tynar bort.+
19 De träd som blir kvar i hans skog
ska vara så få att ett barn kan räkna dem.
20 Den dagen ska de som är kvar i Israel,
ja de av Jakobs avkomlingar som har överlevt,
inte längre förlita sig på den som slog dem,+
utan de ska förlita sig helt på Jehova, Israels Helige.
21 Bara några få ska återvända till den väldige Guden,
det fåtal av Jakobs avkomlingar som finns kvar.+
23 Ja, utrotningen som den suveräne Herren, arméernas Jehova, har beslutat om
ska verkställas i hela landet.+
24 Därför säger den suveräne Herren, arméernas Jehova: ”Du mitt folk som bor i Sion, var inte rädd för assyriern, som brukade slå dig med käppen och som lyfte sin stav mot dig+ på samma sätt som Egypten gjorde.+ 25 Mycket snart ska fördömelsen vara över, och jag ska rikta min vrede mot dem och förgöra dem.+ 26 Arméernas Jehova ska svänga en piska mot honom,+ som när Midjan besegrades vid Orebsklippan.+ Och jag* ska sträcka ut min* stav över havet och lyfta den som jag gjorde mot Egypten.+
27 Den dagen ska assyrierns börda lyftas från din skuldra+
och hans ok från din nacke,+
och oket ska brytas sönder+ på grund av oljan.”
29 De har gått över vadstället,
de övernattar i Geba.+
Rama bävar, Sauls Gịbea+ har flytt.+
30 Ropa och skrik, du dotter Gallim!
Lyssna, Lajsa!
Stackars Ạnatot!+
31 Madmẹna har tagit till flykten.
Gebims invånare har sökt skydd.
32 Redan i dag gör han halt i Nob.+
Han hytter med näven mot Sions* berg,
mot Jerusalems höjd.
33 Den sanne Herren, arméernas Jehova,
hugger av grenarna med ett våldsamt brak.+
De högsta träden huggs ner,
de upphöjda blir förnedrade.
34 Skogens snår slår han ner med yxa,*
Libanons träd fälls av en som är mäktig.
2 Jehovas ande ska vila över honom,+
fylla honom med vishet+ och förstånd,
goda råd och styrka,+
kunskap och djup respekt för Jehova.
3 Hans djupa respekt för Jehova är källan till hans glädje.+
Han dömer inte bara efter det han ser,
tillrättavisar inte bara efter det han hör.+
5 Rättfärdighet ska vara bältet om hans midja,
trofasthet ska vara bältet om hans höfter.+
6 Vargen ska lägga sig och vila* tillsammans med lammet,+
leoparden ska lägga sig bredvid killingen,
kalven och lejonet och det välgödda djuret ska alla ströva tillsammans,*+
och en liten pojke ska leda dem.
7 Kor och björnar ska beta sida vid sida,
och deras ungar ska lägga sig ner tillsammans.
Lejonet ska äta halm precis som tjuren.+
9 Ingenstans på mitt heliga berg+
ska man göra något ont eller skadligt,+
för jorden ska vara full av kunskapen om Jehova,
precis som vattnet täcker havets botten.+
10 Den dagen ska Isais rot+ stå som ett fälttecken för folken.+
11 Den dagen ska Jehova för andra gången räcka ut sin hand till dem som är kvar av hans folk. Han ska återkräva dem från Assyrien,+ Egypten,+ Patros,+ Kush,+ Elam,+ Shinar,* Hamat och öarna i havet.+ 12 Han ska resa upp ett fälttecken för nationerna och samla dem som skingrats från Israel.+ Han ska samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.+
13 Efraims svartsjuka ska vara borta,+
och Judas fiender ska utplånas.
Efraim ska inte vara svartsjuk på Juda,
och Juda ska inte vara fientlig mot Efraim.+
14 Och de ska slå ner på filistéernas sluttningar* i väster,
tillsammans ska de plundra Österns folk.
Med sin glödande ande ska han slå den vid dess* sju förgreningar,
så att man torrskodd* kan gå över den.
16 Det ska bli en banad väg+ ut ur Assyrien för dem som är kvar av hans folk,+
precis som det blev för Israel den dag de drog ut ur Egypten.
12 Den dagen ska du säga:
”Jag tackar dig, Jehova,
för även om du var upprörd på mig
lade sig vreden så småningom,
och du gav mig tröst.+
2 Gud är min räddning.+
3 Under jubel ska ni hämta upp vatten
ur räddningens källor.+
4 Den dagen ska ni säga:
”Tacka Jehova! Anropa hans namn.
Berätta för folken om hans gärningar!+
Förkunna att hans namn är upphöjt.+
5 Sjung lovsånger till Jehova,*+ för hans gärningar är storslagna.+
Gör dem kända på hela jorden.
6 Jubla och ropa av glädje, ni* som bor i Sion,
för stor är Israels Helige, som är mitt ibland er.”
13 Ett budskap mot Babylon+ som Jesaja,+ Amoz son, fick* i en syn:
2 ”Höj ett fälttecken+ på ett kalt berg.
Ropa till dem, vifta med handen,
så att de kan dra in i stormännens portar.
3 Dem som jag har utvalt* har jag gett en befallning.+
Jag har kallat samman mina krigare för att verkställa min vredesdom,
de är stolta och jublar.
4 Hör! Det är en folkskara på bergen,
det låter som en stor här!
Hör! Det är ett krigslarm från kungariken,
från nationer som har samlats!+
Arméernas Jehova ställer upp armén till strid.+
5 De kommer från ett fjärran land,+
från en avlägsen horisont,*
Jehova och hans vredes vapen,
för att förstöra hela jorden.+
6 Jämra er, för Jehovas dag är nära!
Den ska komma som en skövling från den Allsmäktige.+
7 Därför ska alla stå handfallna,
deras hjärtan ska smälta av skräck.+
8 Folk blir panikslagna.+
De drabbas av kramper och smärtor,
som en födande kvinna.
Vettskrämda tittar de på varandra,
deras ansikten bleknar av ångest.
9 Jehovas dag kommer,
med förgrymmelse och med brinnande vrede,
ja, den är skoningslös.
Den ska göra landet till något man chockeras över+
och utplåna syndarna därifrån.
Mörk ska solen gå upp,
månen ska inte sprida sitt sken.
11 Jag ska ställa den bebodda jorden till svars för dess ondska+
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska sätta stopp för de stoltas förmätenhet,
jag ska kuva tyrannernas högmod.+
13 Jag, arméernas Jehova,
ska i min vrede få himlen att darra.
På min brinnande vredes dag
ska jorden skakas ur sitt läge.+
14 Som en jagad gasell och som en fårhjord utan herde
ska de återvända, var och en till sitt eget folk,
de ska fly, var och en till sitt eget land.+
15 Alla som fångas ska genomborras,
alla som grips ska dödas med svärd.+
16 Deras barn ska krossas inför deras ögon.+
Deras hus ska plundras,
deras hustrur våldtas.
17 Jag ska få mederna att anfalla dem.+
De bryr sig inte om silver,
de är inte ute efter guld.
18 Med sina bågar ska de fälla unga män.+
De visar inget medlidande med barnen,*
ingen barmhärtighet mot de små.
19 Och Babylon, det mest praktfulla av alla riken,*+
kaldéernas stolthet och skönhet,+
ska bli som Sodom och Gomorra när Gud hade ödelagt dem.+
Där ska ingen arab slå upp sitt tält,
inga herdar låta hjordarna vila.
21 Där ska ökendjur lägga sig ner,
husen fyllas av uvar.
22 Djur ska yla från tornen
och schakaler i de pampiga palatsen.
Stunden är inne, Babylons dagar är räknade.”+
14 Jehova ska visa Jakob barmhärtighet,+ och han ska än en gång utvälja Israel.+ Han ska låta dem bosätta sig i sitt* eget land,+ och invandrare ska sluta sig till dem och förena sig med Jakobs avkomlingar.+ 2 Och folk från andra nationer ska föra dem tillbaka till deras egen plats, och där i Jehovas land ska israeliterna göra dem till sina tjänare och tjänarinnor.+ Ja, de ska tillfångata dem som höll dem fångna, och de ska härska över dem som tvingade dem till arbete.*
3 Den dag Jehova ger dig vila från din smärta och din oro och det hårda slavarbete som lagts på dig+ 4 ska du framföra detta poetiska budskap* mot Babylons kung:
”Slavdrivaren har stoppats!
Förtrycket är över!+
5 Jehova har brutit av de ondas käpp,
härskarnas stav,+
6 den som i raseri slog nationer gång på gång,+
den som i vrede kuvade folken och förföljde dem obarmhärtigt.+
7 Hela jorden har fått vila och kommit till ro.
Folk jublar av glädje.+
8 Även alla enträd gläder sig över ditt fall,
tillsammans med Libanons cedrar.
De säger: ’Sedan den dag du föll
har ingen skogshuggare dragit upp mot oss.’
9 Till och med graven* rörs upp
när den inser att du är på väg.
För din skull väcker den alla de livlösa,
alla jordens förtryckande ledare.*
Den får nationernas alla kungar att resa sig från sina troner.
10 Alla tar till orda och säger:
’Har du blivit lika svag som vi?
Har du blivit som en av oss?
Larver blir din bädd,
maskar ditt täcke.’
12 Från himlen har du fallit,
du lysande stjärna, du gryningens son!
Till marken har du blivit fälld,
du som kuvade nationerna!+
13 Du tänkte: ’Jag ska stiga upp till himlen.+
Ovanför Guds stjärnor ska jag ha min tron,+
och jag ska sätta mig på mötesberget,
i de mest avlägsna trakterna i norr.+
14 Jag ska stiga upp ovanför molnen,
jag ska bli den Högstes jämlike.’
15 Men i stället ska du föras ner till graven,*
till avgrundens mest avlägsna del.
16 De som ser dig ska stirra på dig,
de ska granska dig noga och säga:
’Är det här verkligen han som fick jorden att darra,
som fick riken att vackla,+
17 som gjorde den bebodda jorden till vildmark
och lade städer i ruiner,+
som vägrade släppa sina fångar?’+
19 Men du har kastats bort utan att få en grav,
som ett föraktat skott,*
täckt av dem som stupat för svärdet,
som gått ner i en stenig avgrund.
Du ska bli som ett nedtrampat kadaver.
20 Du ska inte läggas i en grav med andra kungar,
för du ödelade ditt eget land,
du dödade ditt eget folk.
De ondas avkomlingar ska aldrig mer nämnas.
21 Gör slaktbänken klar åt hans söner
som straff för förfädernas synd,
så att de inte reser sig och övertar hela jorden
och fyller landet med sina städer.”
22 ”Jag ska vända mig mot dem”,+ säger arméernas Jehova.
”Och från Babylon ska jag utplåna namn och överlevande och efterkommande och ättlingar”,+ säger Jehova.
23 ”Och jag ska göra staden till en hemvist för piggsvin och till en sumpmark, och jag ska sopa bort den med förintelsens kvast”,+ säger arméernas Jehova.
24 Arméernas Jehova har lovat:*
”Det som jag har tänkt ut, det ska ske,
det som jag har beslutat, det ska bli verklighet.
25 Jag ska krossa assyriern i mitt land,
jag ska trampa ner honom på mina berg.+
Hans ok ska lyftas av från mitt folk,
hans börda från deras skuldra.”+
26 Detta är det beslut som ska drabba hela jorden,
och detta är den hand som lyfts* mot alla nationerna.
27 Det är arméernas Jehova som har fattat beslutet,
vem kan upphäva det?+
Det är hans hand som är upplyft,
vem kan hejda honom?+
28 Samma år som kung Ahas dog+ kom det här budskapet:
29 ”Ni i Filisteen, gläd er inte, nej ingen av er,
bara för att den käpp som slog er har brutits av.
30 De svagas förstfödda ska ha bete,
de fattiga ska lägga sig ner i trygghet.
Men jag ska se till att din rot dör av svält,
de som blir kvar av dig ska dödas.+
31 Jämra dig, du port! Skrik, du stad!
Alla hos dig förlorar modet, Filisteen!
För det kommer en rök från norr,
och ingen halkar efter i hans armé.”
32 Vad ska man svara nationens budbärare?
Att det är Jehova som har lagt Sions grund+
och att de ödmjuka bland folket ska söka sin tillflykt där.
15 Ett budskap mot Moab:+
Ar-Moab+ har härjats på en enda natt,
det har tystats.
Kir-Moab+ har härjats på en enda natt,
det har tystats.
Moab jämrar sig över Nebo+ och Medẹba.+
Alla huvuden har rakats skalliga,+ alla skägg är avklippta.+
3 På gatorna går man i säckväv.
På tak och på torg jämrar sig alla.
Man går därifrån* under gråt.+
Det är därför Moabs beväpnade män tjuter.
Folket darrar av skräck.
5 Mitt hjärta sörjer över Moab.
Folket därifrån har flytt ända till Soar+ och Ẹglat-Selisịa.+
Man går gråtande uppför Luhitstigningen,
längs vägen till Horonạjim höjer man klagorop över katastrofen.+
6 Nimrims vatten har torkat bort.
Det gröna gräset har vissnat,
gräset är borta, inget grönt finns kvar.
7 Därför bär de i väg det som finns kvar av deras förråd och deras rikedomar,
de går över popplarnas dal.
8 Klagoropen ekar i hela Moabs område.+
Jämret når ända till Ẹglajim,
jämret når ända till Beer-Elim.
9 Dimons vatten är fulla av blod.
Jag har mer i beredskap för Dimon:
ett lejon väntar på dem som flytt från Moab
och på dem som är kvar i landet.+
3 ”Gör upp en plan och verkställ den.
Ge skydd mitt på dagen med en skugga lika mörk som natten.
Göm de skingrade och förråd inte dem som flyr.
4 Låt de skingrade få bo hos dig, Moab,
bli deras gömställe undan skövlaren.+
Förtryckaren ska få sitt slut,
skövlingen ska upphöra,
de som trampar ner andra ska utplånas från jorden.
5 Då ska en tron upprättas i lojal kärlek,
och den som sitter på den i Davids tält ska vara pålitlig.+
Han ska döma opartiskt och snabbt verkställa rättvisa.”+
6 Vi har hört om Moabs gränslösa stolthet,+
hans högmod, hans stolthet och hans vrede,+
men hans tomma prat kommer att falla platt.
7 Moabiterna ska jämra sig över Moab,
ja, alla ska jämra sig.+
De sårade ska sörja över Kir-Hạresets+ russinkakor.
8 För Hesbons+ terrasser har vissnat,
Sibmas+ vinstock,
nationernas härskare har trampat ner dess klarröda grenar.*
Rankorna nådde ända till Jaser,+
de sträckte sig ut i vildmarken.
Skotten bredde ut sig och nådde ända till havet.
9 Därför ska jag gråta över Sibmas vinstock som jag gråter över Jaser.
Med mina tårar ska jag genomdränka er, Hesbon och Eleạle,+
för jubelropen över er sommarfrukt och er skörd har tystnat.*
10 Glädjen och jublet har tagits bort från fruktträdgården,
sång och glädjerop hörs inte längre i vingårdarna.+
Ingen trampar längre vin i pressarna,
jag har fått jubelropen att tystna.+
11 Därför rörs jag i mitt inre över Moab,+
som strängarna på en lyra,
mitt innersta skälver över Kir-Hạreset.+
12 Hur mycket Moab än tröttar ut sig på offerhöjden och går till sin helgedom för att be, så uträttar han ingenting.+
13 Detta är det budskap som Jehova tidigare uttalade angående Moab. 14 Och nu säger Jehova: ”Inom tre år, räknade som en lejd arbetares år,* ska det praktfulla Moab bli vanärat under stort tumult av varje slag, och de som blir kvar ska vara mycket få och obetydliga.”+
17 Ett budskap mot Damaskus:+
”Damaskus ska upphöra att vara en stad
och bli en ruinhög.+
2 Ạroers+ städer ska bli övergivna.
Där ska fårhjordar lägga sig ner
utan att någon skrämmer dem.
De som är kvar av Aram ska likt israeliterna*
förlora sin härlighet”, säger arméernas Jehova.
4 ”Den dagen ska Jakobs härlighet blekna
och hans välmående* kropp tyna bort.
5 Det ska vara som när man skördar säden som lämnats kvar
och samlar axen i sin famn,
6 Det finns inte mycket kvar att samla in.
Det är precis som när man slår på ett olivträd:
bara två, tre mogna oliver blir kvar på den översta grenen,
bara fyra, fem på de fruktbärande grenarna”,+ säger Jehova, Israels Gud.
7 Den dagen ska människorna blicka upp till sin skapare, och deras ögon ska vara riktade mot Israels Helige. 8 De ska inte se åt sina altaren,+ sina händers verk.+ De ska inte rikta blicken mot det som deras fingrar format, varken mot de heliga pålarna* eller rökelseställen.
9 Den dagen ska deras befästa städer bli som en övergiven plats i skogen,+
som en gren som övergetts för israeliternas skull.
Landet ska bli en ödemark.
11 På dagen inhägnar du omsorgsfullt din trädgård,
redan på morgonen spirar det du sått,
men skörden uteblir den dag sjukdom och obotlig smärta drabbar dig.+
12 Hör! Det är ett dån av många folk,
som dånet av ett upprört hav!
Ljudet från nationer i tumult,
som det mäktiga havets rytande!
13 Nationerna ska dåna som havet ryter.
Han ska tillrättavisa dem, och de ska fly långt bort,
de ska jagas som agnar för vinden på bergen,
som en virvlande tistel* i stormvinden.
14 På kvällen råder skräck.
Innan morgonen kommer är de borta.
Så ska det gå för dem som plundrar oss,
för dem som skövlar oss.
18 Olycka ska drabba landet som surrar av insekter,
landet som ligger vid Etiopiens+ floder!
2 Detta land skickar sändebud över havet,
ut på vattnet i papyrusskepp, och säger:
”Ge er av, ni snabba budbärare,
till ett högväxt folk med blank hud,*
till en nation som är fruktad överallt,+
till en stark och segerrik nation,*
vars land genomkorsas av floder.”
3 Alla ni invånare i landet och ni som bor på jorden,
ni ska få se något som liknar ett fälttecken på bergen,
ni ska få höra ett ljud som när man blåser i horn.
4 För Jehova har sagt till mig:
”I stillhet ska jag betrakta* min befästa plats,
som den dallrande hettan i solljuset,
som diset* i hettan vid skördetiden.
5 Men innan skörden börjat,
när blomningen är över och druvan börjar mogna,
ska man skära av skotten med vingårdsknivar,
och rankorna ska huggas av och tas bort.
6 De ska alla lämnas åt bergens rovfåglar
och åt jordens djur.
Rovfåglarna ska äta av dem hela sommaren,
och jordens alla djur ska äta av dem under hela skördetiden.
7 På den tiden ska det frambäras en gåva till arméernas Jehova,
från ett högväxt folk med blank hud,*
från en nation som är fruktad överallt,
från en stark och segerrik nation,*
vars land genomkorsas av floder,
till platsen som bär arméernas Jehovas namn, Sions berg.”+
19 Ett budskap mot Egypten:+
Jehova kommer emot Egypten på ett snabbt moln.
Egyptens värdelösa gudar darrar inför honom,+
Egyptens hjärta smälter av skräck.
2 ”Jag ska hetsa egyptier mot egyptier,
och de ska strida mot varandra,
var och en mot sin broder och sin vän,
stad mot stad, rike mot rike.
3 Egyptierna ska bli rådvilla och förvirrade,
och jag ska göra deras planer om intet.+
De ska vända sig till värdelösa gudar,
till besvärjare, andemedier och spåkunniga.+
4 Jag ska utlämna egyptierna till en obeveklig herre,
ja, en hård kung ska härska över dem”,+
säger den sanne Herren, arméernas Jehova.
5 Vattnet i havet ska torka bort,
vattnet ska sina och flodbädden ligga torr.+
6 Floderna ska stinka,
Egyptens Nilkanaler ska sina och dunsta bort.
Vass och säv ska vissna.+
Det ska blåsa bort och försvinna.
8 Alla fiskare ska klaga,
de som kastar ut sina krokar i Nilen ska sörja,
de som kastar ut sina nät över vattnet ska tyna bort.
9 De som arbetar i kammat lin,+
de som väver vita tyger, alla ska de bli förtvivlade.
10 Egyptens vävare ska bli förkrossade,
alla lejda arbetare ska sörja.
11 Soans+ furstar är dårar.
De visaste av faraos rådgivare ger oförnuftiga råd.+
Hur kan ni säga till farao:
”Jag härstammar från visa män,
från forntidens kungar”?
12 Så var är då dina visa män?+
Om de vet vad arméernas Jehova har beslutat angående Egypten, låt dem då berätta det för dig.
13 Soans furstar har handlat som dårar,
Nofs*+ furstar har blivit bedragna,
Egyptens stamhövdingar har lett folket vilse.
14 Jehova har öst ut en förvirringens ande+ över Egypten.
Ledarna har lett egyptierna vilse i allt,
så att de liknar en berusad som raglar i sina spyor.
15 Ingenting ska lyckas för Egypten,
varken för huvud eller svans, för skott eller säv.*
16 Den dagen ska Egypten bli som kvinnor och darra av skräck, för arméernas Jehova lyfter hotfullt sin hand mot landet.+ 17 Judas land ska bli egyptiernas skräck. De ska gripas av fruktan så fort man nämner Judas land, på grund av det som arméernas Jehova har beslutat om dem.+
18 Den dagen ska det finnas fem städer i Egypten där man talar Kanaans+ språk* och svär trohet mot arméernas Jehova. En av dem ska kallas ”Nedrivningens stad”.
19 Den dagen ska det finnas ett altare åt Jehova mitt i Egypten och en stod* till ära för Jehova vid landets gräns. 20 De ska vara ett tecken och ett vittnesbörd om arméernas Jehova i Egypten, för folk ska ropa högt till Jehova på grund av sina förtryckare, och han ska sända en räddare, en mäktig räddare, som ska befria dem. 21 Jehova ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska lära känna Jehova den dagen. De ska frambära offer och gåvor, och de ska avlägga ett löfte åt Jehova och infria det. 22 Jehova ska slå Egypten,+ han ska slå men också läka. De ska vända tillbaka till Jehova, och han ska höra deras böner och läka dem.
23 Den dagen ska det finnas en banad väg+ från Egypten till Assyrien. Assyrien ska komma till Egypten och Egypten till Assyrien, och Egypten ska tillbe* Gud tillsammans med Assyrien. 24 Den dagen ska Israel vara den tredje tillsammans med Egypten och Assyrien,+ en välsignelse för jorden, 25 för då har arméernas Jehova välsignat dem och sagt: ”Välsignat är Egypten, mitt folk. Välsignat är Assyrien, mina händers verk. Välsignat är Israel, min egendom.”*+
20 Samma år som den assyriske kungen Sargon sände sin överbefälhavare* till Ashdod+ förde han också krig mot Ashdod och intog det.+ 2 Då talade Jehova genom Jesaja,+ Amoz son, och sa: ”Ta av dig säckväven kring höfterna, och ta av dig sandalerna.” Och han gjorde det och gick omkring halvnaken* och barfota.
3 Sedan sa Jehova: ”Precis som min tjänare Jesaja har gått omkring halvnaken och barfota i tre år som ett tecken+ och ett förebud mot Egypten+ och Etiopien,+ 4 så ska Assyriens kung föra bort egyptierna i fångenskap+ och driva etiopierna i landsflykt. Både pojkar och gamla män ska gå nakna och barfota och med blottad bak, till skam för Egypten.* 5 Och de ska vara skräckslagna och skämmas över Etiopien, som de hade satt sitt hopp till, och över Egypten, som de var så stolta över.* 6 Den dagen ska invånarna i det här kustlandet säga: ’Se hur det gick för dem som vi satte vårt hopp till, som vi flydde till för att få hjälp och för att bli befriade från Assyriens kung! Hur ska vi nu klara oss?’”
21 Ett budskap mot havsvildmarken:*+
Det drar in som stormvindar från söder,
från vildmarken, från ett skrämmande land.+
2 Jag har fått se en grym syn:
Förrädaren handlar förrädiskt,
skövlaren skövlar.
Dra upp, du Elam! Belägra, du Medien!+
All suckan hon* har orsakat ska jag få att upphöra.+
3 På grund av denna syn har jag gripits av ångest.*+
Häftiga smärtor har kommit över mig,
som hos en födande kvinna.
Jag är för upprörd för att höra något,
jag är för uppriven för att se något.
4 Mitt hjärta vacklar, jag ryser av skräck.
Skymningen som jag brukade längta efter får mig nu att bäva.
5 Duka bordet och gör sittplatserna klara!
Ät och drick!+
Res er, ni furstar, och smörj skölden!*
6 För så här har Jehova sagt till mig:
”Gå och ställ ut en väktare.
Han ska berätta vad han ser.”
7 Och han såg en stridsvagn med ett spann hästar,
en stridsvagn med åsnor,
en stridsvagn med kameler.
Han höll utkik och var mycket uppmärksam.
8 Han ropade som ett lejon ryter:
”På vakttornet står jag hela dagen, Jehova,
jag står på min post varje natt.+
9 Se! Nu kommer det soldater
i en stridsvagn dragen av hästar!”+
Sedan höjde han sin röst och sa:
”Hon har fallit! Babylon har fallit!+
Alla hennes avgudabilder har han kastat till marken och krossat!”+
10 Du mitt tröskade folk,
du som kommer från* min tröskplats,+
vad jag har hört av arméernas Jehova, Israels Gud, har jag rapporterat för er.
11 Ett budskap mot Duma:*
Någon ropar till mig från Seir:+
”Väktare, vad återstår av natten?
Väktare, vad återstår av natten?”
12 Väktaren svarar:
”Morgonen kommer, men även natten.
Om ni vill fråga, så fråga.
Kom tillbaka igen!”
13 Ett budskap mot ökenslätten:
15 För de har flytt undan svärden, undan det dragna svärdet,
undan den spända bågen och undan krigets fasor.
16 Jehova har sagt till mig: ”Inom ett år, räknat som en lejd arbetares år,* ska det praktfulla Kedar+ få sitt slut. 17 Det blir bara några få kvar av bågskyttarna bland Kedars krigare, för Jehova, Israels Gud, har talat.”
22 Ett budskap om Synens dal:*+
Vad tar det åt dig? Varför har ni alla gått upp på taken?
2 Du var högljudd,
en bullrande och festande stad.
Dina stupade föll inte för svärd,
de dog inte i strid.+
3 Alla dina härskare har flytt tillsammans.+
Utan båge togs de till fånga.
Alla som hittades fördes bort som fångar,+
även om de hade flytt långt bort.
4 Därför sa jag: ”Vänd bort blicken från mig.
Jag ska gråta bittert.+
5 Det är en dag av förvirring, nederlag och panik,+
en dag från den suveräne Herren, arméernas Jehova,
i Synens dal.
Muren rivs ner och rasar,+
det höjs ett skrik mot bergen.
7 Dina bästa dalar*
ska fyllas med stridsvagnar,
hästarna* ska inta sina positioner vid porten,
8 och Judas värn* ska avlägsnas.
Den dagen ska du blicka mot vapenförrådet i Skogshuset.+ 9 Ni ska se de många rämnorna i muren runt Davidsstaden,+ och ni ska samla upp vatten i den nedre dammen.+ 10 Ni ska räkna husen i Jerusalem, och ni ska riva ner hus för att förstärka muren. 11 Och ni ska göra en bassäng mellan de två murarna för vattnet från den gamla dammen. Men ni kommer inte att vända blicken mot honom som står bakom det hela, och ni ska inte se honom som bestämde detta för länge sedan.
12 Den dagen ska den suveräne Herren, arméernas Jehova,
uppmana folket att gråta och sörja,+
att raka sitt huvud och klä sig i säckväv.
13 Men i stället är det fest och glädje,
man slaktar kor och man slaktar får,
man äter kött och man dricker vin.+
’Låt oss äta och dricka, för i morgon ska vi dö.’”+
14 Då uppenbarade sig arméernas Jehova för mig, och jag hörde honom säga: ”’Denna synd ska inte bli sonad förrän ni dör’,+ säger den suveräne Herren, arméernas Jehova.”
15 Så här säger den suveräne Herren, arméernas Jehova: ”Gå in till den där förvaltaren, till Shebna,+ som har ansvaret över palatset, och säg: 16 ’Vad håller du på med, och vem har gett dig rätt att hugga ut en gravplats åt dig själv här?’ Han hugger ut sin gravplats på en höjd, han hugger ut sin viloplats* i en klippa. 17 ’Med våld ska Jehova kasta ner dig, du människa, och med kraft gripa tag i dig. 18 Han ska rulla ihop dig hårt och kasta i väg dig som en boll till ett vidsträckt land. Där ska du dö, och där ska dina praktfulla vagnar vara, till vanära för din herres hus. 19 Jag ska avsätta dig från din post och beröva dig ditt ämbete.
20 Den dagen ska jag kalla på min tjänare Ẹljakim,+ Hilkias son, 21 och jag ska ge honom dina ämbetskläder och spänna ditt skärp om honom,+ och jag ska ge honom din myndighet.* Han ska bli som en far för Jerusalems invånare och för Judas hus. 22 Jag ska lägga nyckeln till Davids hus+ på hans skuldra. När han öppnar ska ingen stänga, och när han stänger ska ingen öppna. 23 Jag ska driva in honom som en spik i en stabil vägg, och han ska bli som en ärofull tron för sin fars hus. 24 Och på honom ska de hänga all ära* som tillhör hans fars hus: de efterkommande och barnen* – alla små kärl, de skålformade kärlen och alla stora krukor.
25 Den dagen’, säger arméernas Jehova, ’ska spiken som är indriven i en stabil vägg avlägsnas.+ Den ska huggas av och ramla ner, och allt som hänger på den ska ramla ner och krossas, för det är Jehova själv som har talat.’”
23 Ett budskap om Tyros:+
Jämra er, ni Tarsisskepp!+
Hamnen har blivit förstörd, det går inte att lägga till där.
I Kittims+ land har de fått höra det.
2 Var tysta, ni som bor i kustlandet.
Köpmännen från Sidon+ som korsar havet har fyllt dig med rikedomar.
3 Sihors*+ spannmål och Nilens skörd fraktades över många vatten
och gav Tyros intäkter
och betydde förtjänst för nationerna.+
4 Vilken skam, Sidon, du havets fäste,
för havet har sagt:
”Jag har inte haft värkar, jag har inte fött barn,
6 Fly till Tarsis!
Jämra er, ni som bor i kustlandet!
7 Är detta er stad som varit fylld med jubel ända sedan forna dagar, ända från sin början?
Hennes fötter brukade föra henne till fjärran länder för att hon skulle bo där.
8 Vem har beslutat detta om Tyros,
hon som krönte kungar,
hon vars köpmän var furstar
och vars handelsmän ärades över hela jorden?+
9 Det är arméernas Jehova som har beslutat detta,
för att kväsa den stolthet hon känner över sin skönhet,
för att förödmjuka alla som ärades på jorden.+
10 Bred ut dig över ditt land som Nilen, du Tarsis dotter.
Det finns inte längre något skeppsvarv.*+
11 Gud har sträckt ut sin hand över havet,
han har fått riken att skaka.
Jehova har befallt att Feniciens fästen ska förintas.+
Res dig, fly till Kittim!+
Inte heller där kommer du att få ro.”
13 Se på kaldéernas land!+
Detta folk – inte Assyrien+ –
gjorde henne* till ett tillhåll för öknens rovdjur.
De har rest sina belägringstorn,
de har rivit hennes befästa torn+
och gjort henne till en söndervittrande ruin.
14 Jämra er, ni Tarsisskepp,
för ert fäste har ödelagts.+
15 Den dagen ska Tyros glömmas bort i 70 år,+ en kungs livstid.* När 70 år är förbi ska det gå för Tyros som för den prostituerade i sången:
16 ”Ta din lyra och gå runt i staden, du bortglömda prostituerade.
Spela vackert på din lyra,
sjung många sånger,
så att folk kommer ihåg dig igen.”
17 När 70 år har gått ska Jehova vända sin uppmärksamhet till Tyros, och hon ska tjäna ihop sin lön som förut och prostituera sig med världens alla riken. 18 Men hennes förtjänst och hennes lön ska helgas åt Jehova. Det ska inte lagras eller läggas undan, utan hennes lön ska tillhöra Jehovas folk, så att de kan äta sig mätta och bära fina kläder.+
24 Jehova tömmer landet och lämnar det öde.*+
Han vänder det upp och ner*+ och skingrar invånarna.+
2 Det ska bli lika för alla:
det ska gå folket som prästen,
tjänaren som hans herre,
tjänarinnan som hennes matmor,
köparen som säljaren,
långivaren som låntagaren,
borgenären som gäldenären.+
4 Landet sörjer*+ och vissnar.
Den bördiga marken försmäktar och tynar bort.
De framstående i landet försmäktar.
6 Därför förtär förbannelsen landet,+
de som bor där hålls ansvariga.
Därför har invånarna blivit få,
nästan inga människor är kvar.+
8 Borta är tamburinernas glada ljud,
de festandes glädje har tystnat,
lyrans muntra toner har försvunnit.+
9 De dricker vin utan att sjunga,
de starka dryckerna ger en bitter eftersmak.
10 Den övergivna staden har rivits ner,+
alla hus är igenbommade och ingen kommer in.
11 Man ropar på gatorna för att det inte finns något vin.
All glädje har försvunnit,
landets jubel är borta.+
12 Staden ligger i ruiner,
porten har slagits i spillror.+
13 Så här ska det vara för mitt folk i landet, bland de andra folken:
14 De ska häva upp sin röst,
de ska ropa av glädje.
Från havet* ska de förkunna Jehovas storslagenhet.+
15 De ska lovprisa Jehova från ljusets område,*+
på öarna i havet ska de lovprisa Jehovas, Israels Guds, namn.+
16 Från jordens yttersta ände hör vi sånger:
Men jag säger: ”Jag tynar bort, jag tynar bort!
Så fruktansvärt! Förrädarna förråder!
Förrädarna handlar förrädiskt, ja, de förråder.”+
17 Förskräckelse, fallgropar och fällor väntar dig, du som bor i landet.+
18 Den som flyr undan ljudet av förskräckelsen ska falla i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen ska fångas i fällan.+
För dammluckorna i höjden ska öppnas
och landets grundvalar skakas.
20 Landet raglar som en drucken,
svajar fram och tillbaka som en koja i vinden.
Dess synder vilar tungt på det,+
det ska falla och aldrig resa sig igen.
21 Den dagen ska Jehova straffa höjdens arméer i höjden
och jordens kungar på jorden.
22 Och de ska samlas ihop
som fångar i en grop,
de ska stängas in i fängelsehålan.
Efter många dagar ska uppmärksamheten riktas mot dem.
23 Fullmånens sken förbleknar,
den strålande solen kommer på skam,+
för arméernas Jehova har blivit kung+ på Sions berg+ och i Jerusalem,
25 Jehova, du är min Gud.
Jag upphöjer dig, jag prisar ditt namn,
för du har gjort underbara ting+
i lojalitet+ och i pålitlighet,
sådant som varit bestämt sedan forna tider.+
2 Du har förvandlat en stad till en stenhög,
en befäst stad till en söndervittrad ruin.
Främlingarnas fäste är inte längre en stad
och ska aldrig mer byggas upp.
3 Därför ska ett starkt folk ära dig,
de tyranniska nationernas stad ska frukta dig.+
4 Du har blivit ett fäste för den svage,
ett fäste för den fattige i hans nöd,+
ett skydd mot skyfallet,
en skugga i hettan.+
Tyrannernas raseri är som ett skyfall som piskar mot en mur,
5 som hettan i ett förtorkat land.
Men du dämpar främlingars larm.
Som hettan dämpas av molnens skugga,
så tystas tyrannernas sång.
6 På detta berg+ ska arméernas Jehova duka till fest för alla folk,
en festmåltid med utsökta* rätter,+
en festmåltid med fint vin,*
med utsökta,* märgfulla rätter,
med klarat, fint vin.
7 På detta berg ska han ta bort* det hölje som omsluter alla folk,
den slöja* som ligger som ett täcke över alla nationer.
8 Han ska uppsluka* döden för alltid,+
och den suveräne Herren Jehova ska torka tårarna från allas kinder.+
Han ska ta bort sitt folks vanära överallt på jorden.
Det är Jehova själv som har talat.
9 Den dagen ska man säga:
”Se, detta är vår Gud!+
Detta är Jehova!
Vi har satt vårt hopp till honom.
Låt oss jubla och glädja oss över räddningen från honom.”+
10 Jehova ska hålla sin hand över detta berg.+
Men Moab ska trampas ner på sin plats,+
som när halm trampas ner i en gödselstack.
11 Han ska sträcka ut sina armar mot Moab,
som när en simmare tar ett simtag.
Med en skicklig handrörelse
ska han svepa bort dess stolthet.+
12 Den befästa staden med sina höga murar
ska han förstöra,
han ska jämna den med marken,
förvandla den till grus.
26 Den dagen ska man sjunga denna sång+ i Juda:+
”Vi har en stark stad.+
Hans räddning är dess mur och värn.+
2 Öppna portarna,+ så att den rättfärdiga nationen kan dra in,
en nation som förblir trogen.
3 Du ska beskydda dem som litar helt på dig,*
du ska ge dem bestående frid,+
för det är på dig de förlitar sig.+
5 Han har störtat ner dem som bosatt sig i höjden,
den högt belägna* staden.
Han störtar den,
han störtar den ner till jorden.
Han kastar ner den i stoftet.
6 De förtrycktas fötter, ja de svagas fotsulor,
ska trampa ner den.”
7 Den rättfärdiges stig är jämn.*
Eftersom du är rättrådig
jämnar du till den rättfärdiges väg.
8 Vi följer dina domars stig, Jehova,
och sätter vårt hopp till dig.
Vi längtar efter ditt namn och allt som det står för.*
För när du dömer jorden
lär sig landets invånare rättfärdighet.+
10 Om den ondskefulle skonas
lär han sig inte rättfärdighet.+
11 Jehova, din hand är lyft, men de ser det inte.+
Men din hängivenhet för ditt folk ska de se, och de ska skämmas.
Ja, din eld ska förtära dina fiender.
14 De är döda, de ska inte leva.
De är livlösa, de kommer inte att uppstå.+
För du har vänt dig mot dem,
för att förinta dem och utplåna minnet av dem.
15 Du har gjort nationen större, Jehova,
du har gjort nationen större.
Du har förhärligat dig.+
Du har utvidgat landets alla gränser.+
16 Jehova, i sin nöd vände de sig till dig,
de viskade innerliga böner när du straffade dem.+
17 Som en kvinna som snart ska föda,
som har värkar och skriker av smärta,
så lider vi på grund av dig, Jehova.
18 Vi väntade barn, vi hade värkar,
men det är som om vi har fött vind.
Vi har inte kunnat ge landet räddning,
ingen föddes som kunde bo i landet.
19 ”Dina döda ska få liv.
De döda som tillhör mig* ska uppstå.+
Vakna och jubla av glädje,
ni som vilar i stoftet!+
21 För Jehova drar ut från sin boning
för att ställa landets invånare till svars för deras synder.
Landet ska blottlägga blodet som utgjutits
och inte längre dölja de slagna.”
27 Den dagen ska Jehova ta sitt stora, skarpa svärd+
och vända sig mot Leviạtan,* den ringlande ormen,
ja mot Leviạtan, ormen som slingrar sig,
och han ska döda odjuret i havet.
2 Sjung för henne* den dagen:
”En vingård med jäsande vin!+
3 Jag, Jehova, skyddar henne.+
Jag vattnar henne ständigt.+
Jag skyddar henne dag och natt,
så att ingen kan skada henne.+
4 Min vrede har lagt sig.+
Vem utmanar mig med törnbuskar och ogräs i strid?
Jag ska trampa ner det och bränna upp det.
5 Sök i stället skydd i mitt fäste.
Slut fred med mig,
ja, slut fred med mig.”
6 I kommande dagar ska Jakob slå rot,
Israel ska blomstra och skjuta skott.+
De ska fylla landet med frukt.+
7 Måste han bli slagen så hårt?
Måste han bli dödad på detta sätt?
8 Med ett alarmerande rop ska du gå till rätta med henne och sända i väg henne.
Han ska driva ut henne med en hård vind på östanvindens dag.+
9 På detta sätt ska Jakobs synd bli sonad,+
och när hans synd är borta blir följden denna:
han låter altarets stenar
bli som söndersmulad kalksten,
10 För den befästa staden ska lämnas öde,
betesmarkerna ska bli övergivna och öde som en vildmark.+
Där ska kalvar beta och lägga sig ner,
och de ska äta hennes grenar.+
11 När hennes kvistar har torkat
ska kvinnor komma och bryta av dem,
de ska göra upp eld med dem.
Det här folket saknar förstånd.+
Därför ska deras skapare inte visa dem någon barmhärtighet,
han som har format dem ska inte visa dem nåd.+
12 Den dagen ska Jehova slå ner frukten, ända från Flodens* strida vatten till Egyptens flodbädd,*+ och ni ska samlas ihop en efter en, ni Israels folk.+ 13 Den dagen ska man blåsa i ett stort horn,+ och de som håller på att förgås i Assyrien+ och de som är skingrade i Egypten+ ska komma och böja sig ner för Jehova på det heliga berget i Jerusalem.+
28 Olycka ska drabba Efraims+ drinkares pråliga* krona,*
skönhetens vissnande blomsterkrans,
som sitter på den bördiga dalens huvud, där de som är utslagna av vin bor!
2 Se! Jehova sänder en som är stark och mäktig.
Han ska komma som ett oväder med åska och hagel, en förödande storm,
som ett åskväder med kraftiga översvämningar,
och han ska med kraft kasta ner kronan till jorden.
4 Och skönhetens vissnande blomsterkrans,
som sitter på den bördiga dalens huvud,
ska bli som ett tidigt fikon på försommaren:
den som får syn på det plockar det och slukar det i ett nafs.
5 Den dagen ska arméernas Jehova bli en praktfull krona och en vacker krans för dem som är kvar av hans folk.+ 6 Och han ska ge en rättvisans ande åt domarna och styrka åt dem som avvärjer angrepp vid porten.+
7 Men dessa har också kommit på avvägar på grund av vin,
starka drycker får dem att ragla.
Både präst och profet har kommit på avvägar på grund av starka drycker,
vinet förvirrar dem,
de vinglar på grund av alkohol.
De raglar när de ser sina syner,
de vacklar när de dömer.+
8 Deras bord är fulla av motbjudande spyor
– det finns inte en ren fläck.
9 De säger: ”Vem är det han försöker undervisa,
och vem är det han förklarar sitt budskap för?
Är det dem som precis blivit avvanda,
dem som just tagits från bröstet?
10 Det är ju befallning på befallning, befallning på befallning,
regel på regel, regel på regel,*+
lite här, lite där.”*
11 Därför ska han tala till detta folk genom dem som stammar* och talar ett främmande språk.+ 12 Han sa en gång till dem: ”Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är platsen där man kan få nya krafter”, men de vägrade lyssna.+ 13 Så för dem kommer Jehovas ord att vara:
”Befallning på befallning, befallning på befallning,
regel på regel, regel på regel,*+
lite här, lite där.”
14 Så lyssna på Jehovas ord, ni som är så självsäkra,*
ni som härskar över Jerusalems folk,
15 för ni säger:
När den våldsamma störtfloden sveper fram
kommer den inte att nå oss,
för vi har sökt tillflykt i en lögn,
vi har gömt oss bakom ett bedrägeri.”+
16 Därför säger den suveräne Herren Jehova:
Ingen som har tro ska gripas av panik.+
Haglet ska sopa bort lögnens tillflykt,
och vattenmassorna ska skölja bort gömstället.
När den våldsamma störtfloden sveper fram
ska ni krossas av den.
19 Varje gång vattnet störtar fram
ska det svepa bort er,+
för det ska störta fram morgon efter morgon,
både om dagen och om natten.
Bara skräck ska få dem att förstå budskapet.”*
20 Sängen är för kort för att sträcka ut sig på,
och lakanet är för smalt för att svepa in sig i.
21 Jehova ska resa sig som på berget Pẹrasim,
han ska bli upprörd som i dalen nära Gịbeon,+
så att han kan utföra sin gärning – en förbluffande gärning –
så att han kan fullgöra sitt verk – ett förunderligt verk.+
22 Sluta nu upp med att håna,+
så att inte era bojor stramas åt ännu hårdare,
för jag har hört från den suveräne Herren, arméernas Jehova,
23 Lyssna och hör min röst,
lyssna uppmärksamt och hör vad jag säger.
24 Plöjer bonden dag efter dag utan att så?
Lägger han all sin tid på att luckra upp och harva?+
25 Sår han inte när han har berett marken?
Han sprider ut svartkummin och sår spiskummin,
han sår vete, hirs och korn på dess plats
och spelt+ längs kanterna.
27 Ingen tröskar svartkummin med trösksläde+
eller kör över spiskummin med vagnshjul.
Nej, svartkummin klappar man ju ut med stav
och spiskummin med käpp.
28 Krossar man säden som ska användas till bröd?
Nej, man fortsätter inte att tröska den i det oändliga.+
När man med hästar låter valsen på vagnen gå över säden
ser man till att inte krossa den.+
29 Även detta kommer från arméernas Jehova,
han som fattar underbara beslut,
29 ”Olycka ska drabba Ạriel,* Ạriel, staden där David slog läger.+
Låt år efter år passera,
låt högtid följa på högtid.+
Ạriel ska bli som en altarhärd för mig.+
3 Jag ska slå läger på alla sidor runt dig.
Jag ska omringa dig med en palissad
och resa upp belägringsverk mot dig.+
4 Du ska förnedras,
du ska tala från marken,
och det du säger ska dämpas av stoft.
Din röst ska komma från marken,+
som rösten från ett andemedium,
ja, dina ord ska vara som en viskning från stoftet.
Och det ska ske plötsligt, på ett ögonblick.+
6 Arméernas Jehova ska befria dig
med åska och jordbävning och ett väldigt dån,
med storm och oväder och förtärande lågor.”+
7 Och hela hopen av nationer som för krig mot Ạriel+
– alla som för krig mot staden,
som reser belägringstorn mot den
och som försätter den i nöd –
ska bli som en dröm, som en syn om natten.
8 Ja, det ska bli som när den hungrige drömmer att han äter
men vaknar hungrig
eller som när den törstige drömmer att han dricker
men vaknar trött och törstig.
Så ska det gå med hopen av nationer
som för krig mot Sions berg.+
De är berusade, men inte av vin,
de raglar, men inte av starka drycker.
10 Jehova har låtit en djup sömn falla över er.+
Han har tillslutit era ögon, förblindat era profeter,+
han har täckt över era huvuden, berövat era synskådare+ synen.
11 För er blir alla syner som orden i en förseglad bokrulle.+ Om man ger den till någon som kan läsa och säger: ”Läs upp detta”, så svarar han: ”Det kan jag inte, för den är förseglad.” 12 Och om man ger den till någon som inte kan läsa och säger: ”Läs upp detta”, så svarar han: ”Jag kan ju inte läsa.”
13 Jehova säger: ”Detta folk säger att de vill hålla sig nära mig.
Med läpparna ärar de mig,+
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
och deras respekt för mig bygger på inlärda människobud.+
14 Därför ska jag återigen göra något oväntat med detta folk,+
det ena oväntade efter det andra.
De visa bland dem ska förlora sin vishet,
och förståndet hos de förståndiga ska försvinna.”+
15 Olycka ska drabba dem som gör allt för att dölja sina planer* för Jehova.+
De utför sina gärningar i mörkret och säger:
”Vem kan se oss?
Vem vet vad vi håller på med?”+
16 Som ni förvränger saker och ting!*
Kan leran jämställas med krukmakaren?+
Ska det tillverkade säga om den som har tillverkat det:
”Han har inte gjort mig”?+
Och ska det formade säga om den som har format det:
”Han kan ingenting”?+
17 Inom kort ska Libanon förvandlas till en fruktträdgård,+
och fruktträdgården ska betraktas som en skog.+
18 Den dagen ska de döva höra bokens ord,
och de blinda ska befrias från dunklet och mörkret och få synen tillbaka.+
19 De ödmjuka ska glädjas över Jehova,
de fattiga ska jubla över Israels Helige.+
20 För tyrannen ska inte finnas kvar,
och den som skryter ska försvinna.
Alla som är inriktade på att skada andra ska utplånas,+
21 de som förklarar andra skyldiga genom lögn,
de som snärjer försvararen* i stadsporten,+
de som förvägrar den rättfärdige rättvisa genom grundlösa anklagelser.+
22 Därför säger Jehova, han som friköpte Abraham,+ till Jakobs avkomlingar:
23 För när han i sin mitt ser sina barn,
som är mina händers verk,+
kommer de att ära mitt namn,
ja, de kommer att ära Jakobs Helige,
de kommer att känna vördnad för Israels Gud.+
24 De egensinniga* ska få insikt,
och de som beklagar sig ska ta emot undervisning.”
30 ”Olycka ska drabba de trotsiga sönerna”,+ säger Jehova,
”de som genomför planer som inte är mina,+
Så lägger de synd till synd.
2 De beger sig till Egypten+ utan att rådfråga mig,*+
för att ta sin tillflykt till farao*
och söka skydd i Egyptens skugga!
3 Men faraos beskydd ska få er att skämmas,
Egyptens skugga ska få er att förödmjukas.+
4 För hans furstar är i Soan,+
och hans sändebud har nått till Hanes.
5 Men de ska alla bli förödmjukade
av ett folk som inte är till nytta för dem,
som varken kan ge dem bistånd eller hjälp,
bara skam och vanära.”+
6 Ett budskap mot djuren i söder:
Genom landet med nöd och svåra förhållanden,
landet med rytande lejon,
med huggormar och flygande eldormar,*
bär de sina rikedomar på åsnors ryggar
och sina gåvor på kamelers pucklar.
Men inget av detta kommer att hjälpa folket.
7 För Egyptens hjälp är helt värdelös.+
Därför har jag kallat landet ”Rahab,+ som bara sitter”.
8 ”Gå och skriv ner det på en tavla i deras närvaro,
och skriv ner det i en bok,+
så att det kan bevaras för kommande dagar,
som ett bestående vittnesbörd.+
10 De säger till siarna: ’Ni ska inte se’
och till profeterna: ’Profetera inte sanningen för oss.+
Ge oss smickrande* ord, profetera vilseledande.+
11 Böj av från vägen, vik av från stigen.
Låt oss slippa höra om Israels Helige!’”+
12 Därför säger Israels Helige:
”Eftersom ni förkastar detta ord+
och förtröstar på bedrägeri och falskhet
och förlitar er på det,+
13 ska denna synd bli för er som en fallfärdig mur,
en sviktande, hög mur på väg att rasa.
Plötsligt, på ett ögonblick, ska den falla.
14 Den ska krossas som en stor lerkruka,
så fullständigt att den största skärvan
varken duger till att raka eld från eldstaden
eller skopa upp vatten ur vattenhålet.”*
15 För den suveräne Herren Jehova, Israels Helige, har sagt:
”Ni ska bli räddade om ni vänder tillbaka och håller er stilla.
Ni ska få styrka om ni håller er lugna och visar förtröstan.”+
Men ni ville inte det.+
16 I stället sa ni: ”Nej, vi ska fly till häst!”
Och fly kommer ni att få göra.
”Vi ska rida i väg på snabba hästar!”+
Och snabba kommer era förföljare att vara.+
17 Hotet från en enda man ska få tusen att skälva,+
hotet från fem ska få er att fly,
tills det som är kvar av er är som en ensam påle på en bergstopp,
som ett fälttecken på en kulle.+
18 Men Jehova väntar tålmodigt* på att få visa er sin godhet,+
och han ska träda fram för att visa er barmhärtighet.+
För Jehova är en rättvisans Gud.+
Lyckliga är alla som fortsätter vänta* på honom.+
19 När folket återigen bor i Sion, i Jerusalem,+ ska du inte gråta mer.+ Han ska helt visst visa dig sin godhet när du ropar på hjälp, han ska svara dig så fort han hör dig.+ 20 Jehova ska visserligen ge er nöd som bröd och förtryck som vatten,+ men din store Undervisare kommer inte längre att gömma sig, och du ska med egna ögon se din store Undervisare.+ 21 Oavsett om du går åt höger eller åt vänster,+ så kommer du med egna öron att höra ett ord bakom dig: ”Här är vägen,+ vandra på den.”
22 Ni ska betrakta era silverbelagda avgudabilder och era guldpläterade metallstatyer*+ som orena. Du ska kasta bort dem som en tygbit med menstruationsblod och säga till dem: ”Försvinn härifrån!”*+ 23 Och han ska ge dig regn när du sår din åker,+ och marken ska ge dig rikligt med mättande mat.*+ Den dagen ska din boskap beta på vidsträckta betesmarker.+ 24 Och boskapen och åsnorna, arbetsdjuren, ska få äta foder som blandats med syrliga örter och som kastats med skovel och gaffel. 25 På alla höga berg och på alla höga kullar ska det vara strömmar och vattendrag+ på den stora slaktens dag, när tornen faller. 26 Fullmånen ska lysa lika starkt som solen, och solljuset ska bli sju gånger starkare,+ som sju dagars ljus, på den dag då Jehova förbinder sitt folks skada*+ och läker det djupa såret efter slaget han gav dem.+
27 Se! Jehovas namn kommer fjärran ifrån,
brinnande av hans raseri och med tunga moln.
Hans läppar är fulla av vrede,
och hans tunga är som en förtärande eld.+
28 Hans ande* är som en flod som svämmar över och når upp till halsen.
Han ska skaka nationerna i tillintetgörelsens såll,*
och folken ska ha ett betsel i munnen+ som leder dem vilse.
29 Men ni ska sjunga som man sjunger den kväll
då man förbereder* sig för en högtid+
och glädja er som man gläder sig
då man vandrar under flöjtspel
upp till Jehovas berg, till Israels Klippa.+
30 Jehova ska låta sin väldiga stämma+ höras
och visa sin arm+ när den slår ner med brinnande vrede,+
med förtärande eld+
32 För varje slag med tuktans käpp
som Jehova riktar mot Assyrien
ska ljudet från tamburiner och lyror höras,+
när han svingar sin arm mot dem i strid.+
Gud* har gjort vedhögen djup och bred,
det finns gott om eld och ved.
Som en svavelström ska Jehovas andedräkt
sätta bålet i brand.
31 Olycka ska drabba dem som vänder sig till Egypten för att få hjälp,+
som förlitar sig på hästar,+
som litar på stridsvagnarnas mängd
och på stridshästarnas* styrka,
men som inte blickar upp mot Israels Helige,
som inte söker Jehova.
2 Det är han som är vis, och han ska sända olycka,
han tar inte tillbaka sitt ord.
Han ska resa sig upp mot de ondas hus
och mot dem som hjälper syndarna.+
3 Egyptierna är ju bara människor och inte Gud,
deras hästar är kött och blod, inte ande.+
När Jehova lyfter sin hand
ska den som ger hjälp snava
och den som får hjälp falla.
De ska alla gå under på en och samma gång.
4 För så här har Jehova sagt till mig:
”Precis som lejonet, det unga starka lejonet, morrar över sitt byte
och inte blir skrämt av ropen
eller avskräckt av skriken
när en grupp herdar samlas och går emot det,
så ska arméernas Jehova komma ner för att strida
och försvara Sions berg och dess höjd.
5 Likt en dykande fågel ska arméernas Jehova försvara Jerusalem.+
Han ska försvara och befria.
Han ska skona och rädda.”
6 ”Ni Israels folk, vänd tillbaka till honom som ni så skamlöst har gjort uppror mot.+ 7 Den dagen ska ni alla förkasta era värdelösa gudar av silver och värdelösa gudar av guld, som ni i synd har gjort med egna händer.
8 Assyriern ska falla för svärd, men inte en människas,
han ska förtäras av ett svärd som inte bärs av en dödlig.+
Han ska fly för svärdet,
hans unga män ska tvingas till slavarbete.
9 Hans klippa ska falla sönder av ren skräck,
hans furstar ska bli panikslagna när de ser fälttecknet”, säger Jehova,
vars ljus* är på Sion och vars ugn är i Jerusalem.
2 Var och en av dem ska vara som ett skydd mot* vinden,
som en tillflykt* undan det piskande regnet,
som vattenströmmar i ett vattenlöst land,+
som klippans skugga i ett uttorkat land.
3 Då ska de seendes ögon inte vara slutna,
de hörandes öron ska lyssna.
4 De förhastades hjärta ska lära känna kunskap,
de stammandes tunga ska tala flytande och tydligt.+
5 De oförståndiga ska inte längre kallas generösa,
de principlösa ska inte kallas storsinta,
6 för de oförståndiga talar nonsens
och smider onda planer+
för att uppmana till avfall* och för att tala egensinnigt mot Jehova.
De ger inte den hungrige något att äta
eller den törstige något att dricka.
7 Den principlöses vägar är onda,+
han uppmuntrar till skamlöshet
för att med lögner krossa den behövande+
och den fattige som talar sanning.
8 Men den generöse vill bara vara generös,
och han fortsätter att visa generositet.*
9 ”Ni självgoda kvinnor, res er och lyssna till min röst!
Ni sorglösa döttrar,+ lyssna på det jag säger!
10 Lite mer än ett år, och ni som är sorglösa ska bäva,
för när druvskörden är över har inga druvor samlats in.+
11 Frukta, ni självgoda kvinnor!
Bäva, ni sorglösa!
Klä av er,
bind säckväv om höfterna.+
12 Slå er på bröstet i sorg
över de härliga fälten och den fruktbärande vinstocken.
13 Mitt folks mark ska vara täckt av törnen och tistlar,
de ska täcka alla hus som var fyllda med glädje,
ja jublets stad.+
14 Det befästa tornet har lämnats åt sitt öde,
den sjudande staden har övergetts.+
Till vildåsnors glädje
är och förblir Ofel+ och vakttornet en ödemark,
en betesmark för hjordar,+
15 tills anden utgjuts över oss från ovan,+
tills vildmarken förvandlas till en fruktträdgård
och fruktträdgården betraktas som en skog.+
16 Rättvisan ska slå sig ner i vildmarken,
rättfärdigheten ska bo i fruktträdgården.+
18 Mitt folk ska bo på en fridfull plats,
i trygga hem och rofyllda boningar.+
19 Skogen ska slås ner av hagel,
staden ska jämnas med marken.
20 Lyckliga är ni som sår säd vid alla vattendrag
och som släpper ut tjuren och åsnan på fälten.”+
33 Olycka ska drabba dig, du ödeläggare som inte själv har blivit ödelagd,+
du förrädare som inte själv har blivit förrådd!
När du är färdig med att ödelägga ska du själv bli ödelagd.+
När du är färdig med att förråda ska du själv bli förrådd.
2 Jehova, visa oss din godhet.+
Vårt hopp står till dig.
3 Folken flyr för det väldiga dånet.
När du reser dig skingras nationer.+
4 Likt glupska gräshoppor ska man plundra er,
likt svärmar av gräshoppor ska man kasta sig över bytet.
5 Jehova ska bli upphöjd,
för han bor i höjden.
Han ska fylla Sion med rätt och rättvisa.
6 Han ger dig trygghet.
7 Deras hjältar skriker på gatan,
fredsbudbärarna gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen går längre på stigarna.
Saron har blivit som en öken,
Basan och Karmel fäller sina löv.+
11 Ni är havande med hö och föder halm.
Er egen anda ska förtära er som eld.+
12 Folken ska brännas som kalk,
de ska eldas upp som avhuggna törnen.+
13 Ni som är långt borta, hör vad jag ska göra!
Ni som är nära, lär känna min styrka!
14 Syndarna i Sion är skräckslagna,+
de avfälliga har gripits av fruktan:
’Vem kan bo nära en förtärande eld?+
Vem kan bo nära osläckbara bränder?’
15 Den som alltid lever rättfärdigt+
och talar sanning,+
som förkastar oärliga och bedrägliga förtjänster,
som inte tar en muta i sin hand,+
som slår dövörat till när man talar om att utgjuta blod
och som blundar för att slippa se det som är ont.
16 Han ska bo på höjderna,
klippfästet ska vara hans trygghet.
Han ska få sitt bröd
och aldrig sakna vatten.”+
17 Du ska få se en kung i all hans prakt,
du ska få se ett land i fjärran.
18 Du ska tänka tillbaka på* skräcken:
”Var är sekreteraren?
Var är den som vägde upp tributen?+
Var är den som räknade tornen?”
19 Du ska aldrig mer se det grymma folket,
folket vars språk var omöjligt* att förstå,
vars märkliga ljud var obegripliga.+
20 Betrakta Sion, våra högtiders stad!+
Du ska få se Jerusalem, en fridfull plats,
ett tält som aldrig ska flyttas.+
Dess tältpluggar ska inte ryckas upp,
dess linor aldrig slitas av.
21 Nej, där är den Majestätiske, Jehova.
Han ska skydda oss som floder, som breda kanaler,
där ingen roddflotta går fram,
där inga stolta skepp seglar förbi.
Han är den som räddar oss.+
23 Repen ska hänga slaka,
de kan inte hålla masten stadig eller seglet spänt.
Då ska ett stort byte fördelas,
även de halta ska vara med och plundra.+
24 Och ingen i landet ska säga: ”Jag är sjuk.”+
Folket som bor där har fått sina synder förlåtna.+
34 Kom och hör, ni nationer,
lyssna uppmärksamt, ni folk.
Jorden och allt som är på den ska lyssna,
marken och allt som lever på den.
Han har bestämt att de ska utplånas,
han ska överlämna dem till slakt.+
3 Deras stupade ska kastas ut,
stanken av deras lik ska stiga upp,+
4 Himlens hela armé ska ruttna bort,
himlen ska rullas ihop som en bokrulle.
Hela armén ska vissna och falla,
som ett visset löv från vinstocken,
som ett skrumpet fikon från fikonträdet.
5 ”Mitt svärd+ ska drypa i himlen.
Det ska fara ner och döma Edom,+
det folk som jag har beslutat att utplåna.
6 Jehova har ett svärd, det ska drypa av blod.
För Jehova har ett slaktoffer i Bosra,
en stor slakt i Edom.+
7 Även vildoxarna ska komma ner,
ungtjurarna med de mäktiga.
Landet ska flyta av blod,
stoftet mättas av fett.”
9 Hennes* vattenströmmar ska förvandlas till tjära
och stoftet till svavel
– hela landet ska bli till brinnande tjära.
10 Varken natt eller dag ska elden släckas,
röken ska stiga upp för evigt.
I generation efter generation ska hon ligga öde,
aldrig i evighet ska någon färdas fram där.+
11 Pelikanen och piggsvinet ska slå sig ner där,
och där ska hornugglor och korpar ha sina bon.
Han ska sträcka ut tomhetens mätsnöre över henne,
ödeläggelsens lodlina.*
12 Ingen av hennes framträdande män ska utropas till kung,
ingen av hennes furstar ska finnas mer.
13 På de befästa tornen ska törnen växa,
på fästningarna nässlor och törnigt ogräs.
Där ska schakaler hålla till,+
där ska strutsar ha sina bon.
14 Ökendjur ska möta ylande djur,
vildgetterna* ska ropa till varandra.
Ja, där ska nattskärran slå sig ner och finna ro.
15 Där ska pilormen ordna sitt bo och lägga sina ägg,
och den ska ruva dem och skydda dem.
Ja, där ska gladorna samlas, var och en med sin partner.
16 Sök i Jehovas bok och läs högt:
ingen av dem ska saknas,
ingen av dem ska sakna en partner,
för det är Jehova som har gett befallningen,
och det är hans ande som har samlat dem.
17 Det är han som har kastat lotten för dem,
och med egen hand har han mätt ut den plats där de ska vara.*
De ska äga den för alltid,
de ska bo där i generation efter generation.
35 Vildmarken och det förtorkade landet ska jubla,+
och ökenslätten ska glädja sig och blomstra som saffranskrokusen.+
2 Den kommer att blomstra,+
den ska jubla och ropa av glädje.
Man ska se Jehovas härlighet, vår Guds prakt.
3 Ge styrka åt svaga händer,
stadga åt darrande knän.+
4 Säg till dem som är oroliga:
”Var starka, var inte rädda.
Se, er Gud kommer med hämnd,
Gud kommer med vedergällning.+
Han ska komma och rädda er.”+
Vatten ska bryta fram i vildmarken,
strömmar på ökenslätten.
7 Den förbrända marken ska bli till en vassrik damm,
den törstiga marken till vattenkällor.+
Där schakaler nu håller till+
ska det växa grönt gräs, vass och papyrus.
8 Och det ska gå en banad väg där.+
”Helighetens väg” ska den kallas.
Den orene ska inte färdas på den.+
Den tillhör dem som vandrar på den,
inga oförståndiga får vandra där.
Bara de återköpta ska vandra på den.+
10 De som Jehova har friköpt ska återvända+ och komma till Sion med glädjerop.+
Oändlig glädje ska pryda deras huvuden.+
Jubel och glädje ska följa dem,
sorg och suckan fly bort.+
36 Under kung Hiskias 14:e år drog Sanhẹrib, Assyriens kung,+ upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.+ 2 Från Lakis+ sände sedan Assyriens kung i väg överste munskänken*+ med en väldig armé till kung Hiskia i Jerusalem. De ställde upp sig vid den övre dammens vattenledning,+ vid landsvägen till tvättarfältet.+ 3 Då kom Ẹljakim,+ Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* ut till honom tillsammans med kungens sekreterare Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son.
4 Överste munskänken sa till dem: ”Säg till Hiskia: ’Så här säger den store kungen, Assyriens kung: ”Vad har du för anledning att känna dig trygg?+ 5 Du säger: ’Jag har en strategi, och jag har kraft att föra krig.’ Men det är bara tomma ord. Vem förlitar du dig på, eftersom du vågar göra uppror mot mig?+ 6 Du litar förstås på stödet från Egypten, detta knäckta vassrör. Om man skulle stödja sig på det skulle det tränga in i handen och genomborra den. Det är så farao, Egyptens kung, är mot alla som litar på honom.+ 7 Ni kanske säger: ’Vi litar på Jehova, vår Gud.’ Men är det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia har avskaffat?+ Och säger han inte till Juda och Jerusalem: ’Ni ska böja er ner för detta altare’?”’+ 8 Ingå nu ett vad med min herre, Assyriens kung:+ Jag ska ge dig 2 000 hästar om du lyckas skaffa fram ryttare till dem. 9 Hur skulle du kunna driva tillbaka en enda ståthållare, en av min herres minst ansedda tjänare, när du förlitar dig på Egypten för att få vagnar och ryttare? 10 Du tror väl inte att det är utan Jehovas tillåtelse som jag har kommit för att ödelägga det här landet? Jehova själv har sagt till mig: ’Dra upp mot detta land och ödelägg det.’”
11 Då sa Ẹljakim, Shebna+ och Joa till överste munskänken:+ ”Herre, du kan väl tala till oss på arameiska,+ för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judarnas språk medan folket uppe på muren hör på.”+ 12 Men munskänken svarade: ”Tror du verkligen att min herre skickade mig med detta budskap bara till dig och din herre? Nej, det är också till männen som sitter på muren, de som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er.”
13 Och munskänken ropade på judarnas språk:+ ”Hör detta budskap från den store kungen, Assyriens kung!+ 14 Så här säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er.+ 15 Och låt inte Hiskia övertala er att lita på Jehova.+ Han säger ju: ”Jehova kommer att rädda oss. Den här staden ska inte falla för Assyriens kung.” 16 Lyssna inte på Hiskia, för det här är vad Assyriens kung säger: ”Slut fred med mig och överlämna er åt mig,* så ska ni alla få äta av er egen vinstock och ert eget fikonträd och dricka vatten ur er egen cistern. 17 Sedan ska jag ta er till ett land likt ert eget,+ ett land med säd och nytt vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Låt inte Hiskia lura er när han säger: ’Jehova ska rädda oss.’ Har någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur Assyriens kungs våld?+ 19 Var är Hamats och Arpads+ gudar? Var är Sefarvạjims+ gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur mitt våld?+ 20 Vilken av de här ländernas alla gudar har kunnat rädda sitt land från mig? Så hur skulle Jehova kunna rädda Jerusalem ur mitt våld?”’”+
21 Men de teg och sa inte ett ord, för kungen hade befallt: ”Ni får inte svara honom.”+ 22 Ẹljakim, Hilkias son, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna+ och historikern* Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade vad överste munskänken hade sagt.
37 När kung Hiskia hörde detta rev han sönder sina kläder och klädde sig i säckväv och gick in i Jehovas hus.+ 2 Sedan sände han Ẹljakim, som ansvarade för kungens hushåll,* och sekreteraren Shebna och prästernas äldste, klädda i säckväv, till profeten Jesaja,+ Amoz son. 3 De sa till honom: ”Så här säger Hiskia: ’Det här är en dag av svårigheter, förolämpning* och vanära, eftersom tiden är inne för barnen att födas,* men det finns ingen kraft att föda.+ 4 Kanske har Jehova, din Gud, hört det som överste munskänken* sa när hans herre, Assyriens kung, sände honom för att håna den levande Guden,+ och då kommer Jehova, din Gud, att låta honom stå till svars för detta.* Be därför en bön+ till förmån för dem som har överlevt.’”+
5 Kung Hiskias tjänare gick alltså in till Jesaja.+ 6 Och Jesaja sa till dem: ”Detta är vad ni ska säga till er herre: ’Så här säger Jehova: ”Bli inte uppskrämd+ av det du har hört, det som Assyriens kungs tjänare+ sa för att häda mig. 7 Jag ska inge honom en tanke,* och han ska nås av ett meddelande som får honom att återvända till sitt eget land.+ Och där ska jag låta honom dö för svärdet.”’”+
8 När munskänken fick höra att Assyriens kung hade brutit upp från Lakis återvände han till sin herre, som höll på att strida mot Libna.+ 9 Kungen fick meddelandet att Tirhạka, Etiopiens kung, hade dragit ut för att strida mot honom. Då sände han återigen budbärare till Hiskia+ och uppmanade dem: 10 ”Det här är vad ni ska säga till Hiskia, Judas kung: ’Låt dig inte luras när din Gud, som du litar på, säger: ”Jerusalem kommer inte att falla i Assyriens kungs våld.”+ 11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder. De har krossat dem,+ så varför skulle du bli räddad? 12 Har folken som mina förfäder besegrade blivit räddade av sina gudar?+ Var är Gosan, Haran,+ Resef och Edens folk som var i Tel-Assar? 13 Var är Hamats kung, Arpads kung och kungarna över städerna Sefarvạjim,+ Hena och Iva?’”
14 Hiskia tog emot breven från budbärarna och läste dem. Sedan gick han upp till Jehovas hus och bredde ut dem* inför Jehova.+ 15 Och Hiskia bad till Jehova:+ 16 ”Arméernas Jehova,+ Israels Gud, som tronar över* keruberna, du ensam är den sanne Guden över alla jordens riken, och du har skapat himmel och jord. 17 Jehova, öppna dina öron och lyssna!+ Jehova, öppna dina ögon och se!+ Hör Sanhẹribs alla ord, hur han hånar den levande Guden.+ 18 Jehova, det är ett faktum att Assyriens kungar har ödelagt alla länderna,+ såväl som sitt eget land. 19 Och de har kastat deras gudar i elden,+ eftersom de inte var några gudar, utan de var av trä och sten, tillverkade av människor.+ Därför kunde de förstöra dem. 20 Men Jehova, vår Gud, rädda oss ur hans våld så att alla riken på jorden får veta att du, Jehova, är den ende Guden.”+
21 Jesaja, Amoz son, sände sedan följande meddelande till Hiskia: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Eftersom du bad till mig om Sanhẹrib, Assyriens kung,+ 22 har Jehova talat dessa ord mot honom:
”Jungfrun Sion* föraktar och hånar dig.
Jerusalem* skakar på huvudet åt dig.
23 Vem har du hånat+ och hädat?
Mot vem har du höjt rösten+
och högmodigt lyft din blick?
Det är mot Israels Helige!+
24 Genom dina tjänare har du hånat Jehova+ och sagt:
’Med alla mina stridsvagnar
ska jag dra upp till bergens höjder,+
de mest svårtillgängliga delarna av Libanon.
Där ska jag hugga ner de höga cedrarna, de ståtliga enträden.
Jag ska ta mig till den mest avlägsna viloplats, den tätaste skog.
25 Jag ska gräva brunnar och dricka vatten.
Jag ska torka ut Egyptens vattenströmmar* med mina fotsulor.’
26 Har du inte hört? Det var bestämt* för länge sedan.
Jag har förberett* det sedan forna dagar.+
Nu sätter jag mina planer i verket:+
Du ska göra befästa städer till öde ruiner.+
27 Deras invånare kommer att vara hjälplösa.
De blir förskräckta och får skämmas.
De blir som växter på marken, som grönt gräs,
som gräset på taken när det bränns upp av östanvinden.
28 Men jag vet mycket väl när du sitter, när du går ut och när du kommer in,+
när du hetsar upp dig mot mig,+
Därför sätter jag min krok i din näsa och mitt betsel+ i din mun
och leder dig tillbaka samma väg som du kom.”
30 Och det här ska vara tecknet för dig:* I år ska ni äta det som växer upp av sig självt* och nästa år säd som är självsådd. Men det tredje året ska ni så och skörda, och ni ska plantera vingårdar och äta frukten från dem.+ 31 De av Judas hus som överlever, de som är kvar,+ kommer att slå rot igen och ge frukt. 32 För de som räddas ska komma ut ur Jerusalem, de som överlever ska komma från Sions berg.+ I sin brinnande iver ska arméernas Jehova göra detta.+
33 Därför säger Jehova om Assyriens kung:+
”Han ska inte komma in i staden+
eller skjuta en pil in i den.
Han ska inte närma sig med en sköld
eller bygga en belägringsvall.”’+
34 ’Han ska vända tillbaka samma väg som han kom.
I den här staden ska han inte komma in’, säger Jehova.
36 Och Jehovas ängel gick ut och slog ihjäl 185 000 man i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt på morgonen låg det döda kroppar överallt.+ 37 Så Sanhẹrib, Assyriens kung, bröt upp och återvände till Nineve+ och stannade där.+ 38 Senare, när han tillbad i sin gud Nisroks tempel,* högg hans egna söner Adrammẹlek och Sarẹser ihjäl honom med svärd.+ Sedan flydde de till landet Ạrarat.+ Och hans son Esarhạddon+ efterträdde honom som kung.
38 Vid den tiden blev Hiskia sjuk, och han låg för döden.+ Och profeten Jesaja,+ Amoz son, kom till honom och sa: ”Så här säger Jehova: ’Du kommer att dö, så förbered ditt hushåll. Du kommer inte att tillfriskna.’”+ 2 Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad till Jehova: 3 ”Jag ber dig, Jehova, snälla, glöm inte+ att jag har tjänat dig troget av hela mitt hjärta.+ Jag har gjort det som är rätt i dina ögon.” Och Hiskia började gråta förtvivlat.
4 Jehovas ord kom då till Jesaja: 5 ”Gå tillbaka och säg till Hiskia:+ ’Så här säger Jehova, din förfader Davids Gud: ”Jag har hört din bön,+ och jag har sett dina tårar.+ Jag ska förlänga ditt liv* med 15 år,+ 6 och jag ska rädda dig och den här staden ur Assyriens kungs våld, och jag ska försvara den här staden.+ 7 Detta är tecknet från Jehova som visar att Jehova ska uppfylla det han har sagt:+ 8 Jag ska låta skuggan som faller på Ahas trappa* gå tio steg bakåt.”’”+ Och skuggan på trappan gick tio steg tillbaka, där den redan hade fallit.
9 En text av Hiskia, Judas kung, som han skrev när han hade blivit frisk från sin sjukdom.
10 Jag sa: ”Mitt i livet
måste jag gå in genom gravens* port.
Återstoden av mina år berövas mig.”
11 Jag sa: ”Jag får inte längre se Jah,* Jah i de levandes land.+
Jag får aldrig mer se en människa
när jag är hos dem som bor i dödens land.*
12 Min boning har plockats ner och flyttats,+
som en herdes tält.
Jag har rullat ihop mitt liv som man rullar ihop en väv,
han skär av mig som trådarna i en varp.
Från morgon till kväll gör du slut på mig.+
13 Jag söker lindring om natten.
Likt ett lejon krossar han alla mina ben.
Från morgon till kväll gör du slut på mig.+
Utmattad blickar jag upp mot höjden:+
’Jehova, jag är hårt pressad.
15 Vad kan jag säga?
Han har talat till mig och gripit in.
Resten av mitt liv ska jag vandra i ödmjukhet*
på grund av min bittra förtvivlan.
16 ’Jehova, genom dessa ting* lever människan,
genom dem hålls jag vid liv.
Du kommer att göra mig frisk igen och bevara mig vid liv.+
17 I stället för frid hade jag stor bitterhet.
Men eftersom du höll av mig
räddade du mig från gravens djup.+
Du har kastat alla mina synder bakom dig.*+
De som läggs i graven kan inte hoppas på din trofasthet.+
19 Den som lever, ja, den som lever kan prisa dig,
så som jag gör i dag.
En far kan berätta för sina söner om din trofasthet.+
20 Rädda mig, Jehova!
21 Jesaja sa då: ”Hämta en kaka torkade, pressade fikon och lägg den på bölden, så att han kan bli frisk.”+ 22 Hiskia hade frågat: ”Vad är tecknet på att jag ska kunna gå upp till Jehovas hus?”+
39 Vid den tiden skickade Mẹrodak-Bạladan, Bạladans son, Babylons kung, brev och en gåva till Hiskia.+ Han hade nämligen hört att Hiskia hade varit sjuk men blivit frisk igen.+ 2 Hiskia välkomnade* budbärarna och visade dem sitt förrådshus:+ silvret och guldet, balsamoljan och andra dyrbara oljor, hela sitt vapenförråd och allt som fanns i skattkamrarna. Det fanns inget i palatset eller i hela riket som Hiskia inte visade dem.
3 Efter det kom profeten Jesaja in till kung Hiskia och frågade honom: ”Vad sa männen, och varifrån kom de?” ”De kom från ett avlägset land”, svarade Hiskia, ”ända från Babylon.”+ 4 Då frågade Jesaja: ”Vad fick de se i palatset?” Han svarade: ”De fick se allt i palatset. Det finns inget i mina skattkamrar som jag inte visade dem.”
5 Jesaja sa nu till Hiskia: ”Hör arméernas Jehovas ord: 6 ’Det ska komma dagar när allt som finns i ditt palats och allt som dina förfäder har samlat ihop intill denna dag ska föras bort till Babylon. Inget kommer att bli kvar’,+ säger Jehova.+ 7 ’Och några av de avkomlingar som kommer att födas åt dig ska föras bort och bli hovmän i palatset hos Babylons kung.’”+
8 Då sa Hiskia till Jesaja: ”Det budskap som du har förmedlat från Jehova är gott och rätt.” Han fortsatte: ”För det ska råda fred och stabilitet* så länge jag lever.”*+
40 ”Trösta mitt folk, trösta det”, säger er Gud.+
2 ”Tala till Jerusalems hjärta,*
kungör att hennes tvångsarbete är över,
att hennes skuld har betalats av.+
Av Jehovas hand har hon fått full lön* för alla sina synder.”+
3 Någon ropar i vildmarken:
Gör en jämn och rak väg+ genom öknen för vår Gud.+
4 Alla dalar ska höjas,
alla berg och kullar ska sänkas.
Oländig terräng ska jämnas ut,
stenigt landskap ska bli slättmark.+
6 Hör, det är någon som säger: ”Förkunna!”
Och någon annan frågar: ”Vad ska jag förkunna?”
”Alla människor är som det gröna gräset,
deras lojala kärlek som blommorna på marken.+
Ja, människorna är bara grönt gräs.
9 Gå upp på ett högt berg,
du kvinna som förkunnar goda nyheter för Sion.+
Ropa högt,
du kvinna som förkunnar goda nyheter för Jerusalem.
Ropa, var inte rädd.
Kungör för Judas städer: ”Här är er Gud!”+
10 Se! Den suveräne Herren Jehova ska komma med styrka,
han ska härska med mäktig arm.+
Se! Han har belöningen med sig,
lönen han ska betala ut är inför honom.+
11 Som en herde tar han hand om* sin hjord.+
Han samlar lammen med sin arm,
och han bär dem i sin famn.
Varsamt leder han dem som ger di.+
13 Vem har tagit mått på* Jehovas ande?
Vem kan ge honom råd och undervisa honom?+
14 Med vem har han rådgjort för att få insikt?
Vem undervisar honom om den rätta stigen?*
15 Se! Nationerna är som en droppe i en spann,
som ett tunt lager damm i en vågskål.+
Han lyfter upp öarna som om de vore dammkorn.
16 Inte ens Libanons alla träd räcker för att hålla en eld brinnande,*
dess vilda djur är inte nog för ett brännoffer.
18 Med vem kan ni jämföra Gud?+
Finns det någonting som liknar honom?+
20 Han väljer ut ett träd som offergåva,+
ett träslag som inte ruttnar.
Han söker upp en skicklig hantverkare
som kan tillverka en gudabild som inte välter.+
21 Vet ni inte?
Har ni inte hört?
Har ni inte fått höra detta ända från början?
Har ni inte förstått det som varit uppenbart ända sedan jordens grundläggning?+
Han breder ut himlen som ett tunt flor,
spänner ut den som ett tält att bo i.+
23 Han gör höga ämbetsmän till ingenting,
jordens domare* till luft.
24 Knappt har de planterats,
knappt har de såtts,
knappt har de slagit rot i jorden
förrän de blåser bort och förtorkar.
De förs bort av vinden som halmstrån.+
25 ”Vem kan ni jämföra mig med? Vem är min like?” säger den Helige.
26 ”Lyft blicken mot himlen och se:
Vem har skapat allt detta?+
Han leder dem som en här, räknar dem en efter en.
Han kallar dem alla vid namn.+
Så överflödande är hans dynamiska energi,
så vördnadsbjudande är hans kraft,+
att inte en enda av dem saknas.
27 Jakob, varför säger du, och Israel, varför påstår du:
’Min väg är dold för Jehova,
Gud bryr sig inte om att jag behandlas orättvist’?+
28 Vet du inte? Har du inte hört?
Jehova, skaparen av hela jorden, är en evig Gud.+
Han blir inte trött eller utmattad.+
Ingen kan utforska* hans vishet.*+
30 Pojkar blir trötta och utmattade,
unga män snubblar och faller,
31 men de som hoppas på Jehova ska få nya krafter.
De ska sväva högt som med örnens vingar.+
De ska springa och inte bli utmattade,
de ska vandra och inte bli trötta.”+
41 ”Var tysta och lyssna på mig,* ni öar,
låt nationerna samla sina krafter.
Låt dem träda närmare och sedan tala.+
Låt oss mötas i rätten.
2 Vem har hämtat någon från soluppgången,*+
kallat honom till sig* för att skipa rättvisa,
för att ge nationer i hans våld
och låta honom besegra kungar?+
Vem gör dem till stoft för hans svärd,
till halmstrån för hans båge?
3 Han förföljer dem, drar obehindrat fram
på stigar där han aldrig tidigare satt sin fot.
4 Vem har ingripit och gjort detta,
kallat fram generationerna från början?
5 Öarna har sett det och fruktar.
Jordens yttersta ändar bävar.
Folken samlar sig och rycker fram.
6 Den ene hjälper den andre,
och de säger till varandra: ”Var stark!”
7 Hantverkaren uppmuntrar den som arbetar i metall,+
och den som hamrar ut metallen
ger uppmuntran åt den som smider vid städet.
Han säger om lödningen: ”Den är bra.”
Sedan fäster man avguden med spikar, så att den inte välter.
9 Jag hämtade dig från jordens yttersta ändar,+
jag kallade på dig från de mest avlägsna trakter.
10 Var inte rädd, för jag är med dig.+
Var inte orolig, för jag är din Gud.+
Jag ska styrka dig, jag ska hjälpa dig.+
Jag ska hålla ett fast grepp om dig med min rättfärdighets högra hand.’
11 Alla som riktar sin vrede mot dig ska bli förödmjukade och få skämmas.+
De som kämpar mot dig ska bli till intet och försvinna.+
12 Du ska söka efter dem som kämpar mot dig, men du ska inte hitta dem.
De som ligger i krig med dig ska bli tillintetgjorda, de ska bli till intet.+
13 Jag, Jehova, din Gud, griper tag i din högra hand,
jag säger till dig: ’Var inte rädd. Jag ska hjälpa dig.’+
14 Var inte rädd, Jakob, du lilla mask.*+
Du Israels folk, jag ska hjälpa dig”, säger Jehova, din Återköpare,+ Israels Helige.
15 ”Jag har gjort dig till en trösksläde,+
en ny trösksläde med tveeggade tänder.
Du ska tröska bergen och krossa dem,
göra kullarna till agnar.
16 Du ska kasta dem likt säd,
och vinden ska föra bort dem,
en stormvind ska skingra dem.
17 ”De fattiga och behövande söker efter vatten, men förgäves.
Deras tunga är torr av törst.+
Jag, Jehova, ska svara dem.+
Jag, Israels Gud, ska inte överge dem.+
Jag ska göra vildmarken till en vassrik sjö,
det förtorkade landet ska bli fullt av vattenkällor.+
På ökenslätten ska jag plantera enträd
tillsammans med ask och cypress.+
20 Och alla ska se och veta,
lägga märke till och inse,
att det är Jehovas hand som har gjort detta,
att det är Israels Helige som har fått det att ske.”+
21 ”Lägg fram er sak”, säger Jehova.
”Framför era argument”, säger Jakobs Kung.
22 ”Lägg fram bevis och berätta vad som ska hända.
Eller tala om för oss vad som ska komma.+
23 Berätta vad som ska hända i framtiden,
så att vi förstår att ni är gudar.+
Ja, gör något, gott eller ont,
något som får oss att häpna när vi ser det.+
24 Nej, ni är värdelösa,
och ni uträttar ingenting.+
Den som väljer er är avskyvärd.+
26 Vem har berättat detta från början, så att vi fick veta det,
förutsagt det, så att vi kunde säga: ’Han hade rätt’?+
Nej, ingen sa något!
Ingen kungjorde något!
Ingen hörde något från er!”+
27 Jag var den förste som sa till Sion: ”Här är de!”+
Till Jerusalem sänder jag en som berättar goda nyheter.+
28 Jag såg mig omkring, men det fanns ingen där,
det var ingen som kunde ge råd.
Jag frågade, men ingen svarade.
29 Nej, de är alla en illusion.*
De uträttar ingenting.
Deras metallstatyer* är luft och tomhet.+
Jag har låtit min ande komma över honom.+
Han ska ge nationerna rättvisa.+
3 Ett knäckt strå ska han inte bryta av,
och en rykande veke ska han inte släcka.+
Troget ska han föra fram rättvisan.+
4 Han ska inte bli svag eller knäckas, han ska införa rättvisa på jorden,+
och öarna ska vänta på hans lag.*
5 Så här säger den sanne Guden, Jehova,
himlens skapare, den Mäktige som har spänt ut den,+
han som har brett ut jorden och all dess gröda,+
han som ger andedräkt åt dem som bor på den,+
livskraft åt dem som vandrar på den:+
6 ”Jag, Jehova, har kallat dig i min rättfärdighet,
jag har gripit tag i din hand.
Jag ska skydda dig och göra dig till ett förbund för folket,+
till ett ljus för nationerna,+
7 så att du kan öppna de blindas ögon+
och föra fången ut ur fängelsehålan,
de fängslade ut ur mörkret.+
8 Jag är Jehova. Det är mitt namn,
jag ger inte min ära åt någon annan,*
jag ger inte min lovprisning åt avgudabilder.+
9 Det jag tidigare har sagt har inträffat,
och nu förkunnar jag något nytt.
Innan det spirar fram berättar jag det för er.”+
10 Sjung en ny sång till Jehova,+
lovsjung honom från jordens yttersta ände,+
ni som seglar på havet och lever av det som finns i det,
ni öar och ni som bor på dem.+
Låt dem som bor på klippan jubla av glädje,
låt dem ropa högt från bergens topp.
12 De ska visa Jehova ära
och lovprisa honom på öarna.+
13 Jehova ska dra ut som en väldig stridsman.+
Likt en krigare är han ivrig att ingripa.+
Han ska ropa, ja, han ska höja upp ett stridsrop,
han ska visa att han är mäktigare än sina fiender.+
14 ”Länge har jag tigit.
Jag har varit tyst och behärskat mig.
Men som en födande kvinna
ska jag nu stöna, flåsa och flämta samtidigt.
15 Jag ska ödelägga berg och kullar,
allt som växer där ska torka bort.
Det är vad jag ska göra för dem, och jag ska inte överge dem.”
17 De som förlitar sig på skulpterade bilder,
de som säger till sina metallstatyer:* ”Ni är våra gudar”,
de ska tvingas dra sig tillbaka fullständigt förödmjukade.+
18 Lyssna, ni döva!
Se hit, ni blinda!+
19 Vem är så blind som min tjänare,
så döv som den budbärare jag sänder?
Vem är så blind som den som belönas,
så blind som Jehovas tjänare?+
20 Du ser mycket, men du bryr dig inte om det.
Dina öron är öppna, men du lyssnar inte.+
21 För sin rättfärdighets skull
har Jehova glatt sig åt att göra lagen* stor och majestätisk.
22 Men detta är ett folk som blivit plundrat och skövlat,+
de är alla fångade i hålor och gömda i fängelser.+
De har blivit plundrade, och ingen räddar dem,+
skövlade, och ingen säger: ”För dem tillbaka!”
23 Vem av er kommer att lyssna till detta?
Vem kommer att lyssna och lära för framtiden?
24 Vem har utlämnat Jakob som rov
och Israel till plundrare?
Är det inte Jehova, han som vi har syndat mot?
25 Därför fortsatte han att tömma ut sitt raseri över dem,
ja sin vrede och krigets fasor.+
Krigets lågor förtärde allt omkring dem, men de brydde sig inte om det.+
Lågorna flammade upp mot dem, men de tog inte varning.+
”Var inte rädd, för jag har återköpt dig.+
Jag har kallat dig vid namn.
Du tillhör mig.
När du går genom elden ska du inte bli svedd,
lågorna ska inte bränna dig.
3 För jag är Jehova, din Gud,
Israels Helige, din Räddare.
Jag har gett Egypten som lösen för dig,
Etiopien och Seba i utbyte mot dig.
Därför ska jag ge folk i utbyte mot dig,
nationer i utbyte mot ditt liv.
5 Var inte rädd, för jag är med dig.+
Jag ska hämta dina avkomlingar från öster
och samla ihop er från väster.+
6 Jag ska säga till norden: ’Släpp dem!’+
och till södern: ’Håll inte kvar dem!
För tillbaka mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ändar,+
7 alla som bär mitt namn+
och som jag har skapat till min ära,
som jag har format och gjort.’+
8 För fram folket, de som är blinda fast de har ögon,
de som är döva fast de har öron.+
9 Samla alla nationerna på en plats,
kalla samman folken.+
Vem bland dem* kan förutsäga detta?
Kan de berätta något för oss om de första tingen?*+
Låt dem föra fram sina vittnen och bevisa att de har rätt,
och låt andra höra det och säga: ’Det är sant!’”+
10 ”Ni är mina vittnen”,+ säger Jehova,
”ja min tjänare som jag har utvalt,+
för att ni ska känna mig och tro* på mig
och förstå att jag är densamme.+
Före mig fanns det ingen Gud,
och efter mig ska det inte heller finnas någon.+
11 Jag, jag är Jehova,+ och förutom mig finns det ingen som kan rädda.”+
12 ”Det var jag som förkunnade, som räddade och som gjorde det känt
när ni inte hade några främmande gudar bland er.+
Ni är mina vittnen”, säger Jehova, ”och jag är Gud.+
När jag gör något, vem kan då hindra mig?”+
14 Så här säger Jehova, er Återköpare,+ Israels Helige:+
”För er skull ska jag sända en armé till Babylon och slå sönder bommarna till alla portar,+
och kaldéerna ska ropa i förtvivlan från sina skepp.+
15 Jag är Jehova, er Helige,+ Israels Skapare,+ er Kung.”+
16 Så här säger Jehova,
han som gör en väg genom havet
och en stig genom det upprörda vattnet,+
17 han som för ut hästar och stridsvagnar,+
armén och de mäktiga krigarna:
”De ska ligga där och inte resa sig.+
De ska utplånas, släckas som en brinnande veke.”
18 ”Tänk inte tillbaka på det som hänt förr,
älta inte det förflutna.
19 Se! Jag gör något nytt.+
Det spirar redan fram.
Ser ni det inte?
20 Markens vilda djur ska ära mig,
schakalerna och strutsarna,
för jag ser till att det finns vatten i vildmarken
och floder i öknen,+
så att mitt utvalda folk+ kan dricka,
21 det folk som jag har format åt mig
för att de ska ära och lovprisa mig.+
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
eller ärat mig med slaktoffer.
Nej, det är du som har tyngt ner mig med dina synder
och tröttat ut mig med dina överträdelser.+
25 Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser*+ för mitt namns skull.+
Jag ska inte längre komma ihåg dina synder.+
26 Om det är något jag har glömt, så påminn mig.
Låt oss mötas i rätten.
Berätta din sida av saken för att bevisa att du har rätt.
28 Därför ska jag vanära helgedomens furstar.
Jag ska överlämna Jakob åt tillintetgörelse
och låta Israel bli skymfat.+
44 Men lyssna nu, min tjänare Jakob,
du Israel, som jag har utvalt.+
2 Så här säger Jehova,
han som har skapat dig och format dig,+
som har hjälpt dig ända sedan du föddes:
Jag ska utgjuta min ande över dina avkomlingar+
och min välsignelse över dina barn.
4 Och de ska spira fram som grönt gräs,+
skjuta upp som popplar vid vattenströmmar.
5 En ska säga: ”Jag tillhör Jehova”,+
en annan ska bära Jakobs namn,
och en tredje ska skriva ”Tillhör Jehova” på sin hand,
och han ska ta namnet Israel.’
’Jag är den förste, och jag är den siste.+
Det finns ingen annan Gud än jag.+
7 Finns det någon som är som jag?+
Må han i så fall svara högt och tydligt och bevisa det för mig!+
Låt dem göra som jag har gjort sedan jag grundlade folket för länge sedan
– låt dem berätta om det som kommer,
om det som ska hända i framtiden.
Har jag inte berättat det för er alla och i förväg förkunnat det?
Ni är mina vittnen.+
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, det finns ingen annan Klippa.+ Jag vet ingen.’”
9 De som skulpterar gudabilder är ingenting.
Deras älskade bilder är värdelösa.+
De kan inte avlägga vittnesmål, för de kan varken se eller veta något.+
De som har gjort dem ska få skämmas.+
10 Vem skulle tillverka en gud eller gjuta en metallstaty,
som ändå inte är till någon nytta?+
11 Alla hans vänner ska få skämmas!+
Hantverkarna är ju bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De ska bli skräckslagna och få skämmas tillsammans.
12 Med sitt verktyg bearbetar smeden järnet över kolen.
Han smider det med hammaren
och bearbetar det med sin muskulösa arm.+
Men när han blir hungrig blir han kraftlös,
om han inte dricker vatten blir han trött.
13 Träsnidaren sträcker ut mätsnöret, han märker ut mönstret med rödkrita.
Han bearbetar träet med stämjärn och markerar formerna med passare.
14 Någon har till uppgift att hugga ner cedrar.
Han väljer ut ett visst träd, en ek,
och låter det växa och bli stort bland skogens träd.+
Han planterar ett lagerträd, och regnet får det att växa.
15 En man tar det sedan som bränsle för elden,
han använder en del av det för att värma sig.
Han gör upp en eld och bakar bröd.
Men han tillverkar också en gud och tillber den.
Han skulpterar en gudabild och böjer sig ner för den.+
16 Hälften av träet bränner han upp,
han steker sitt kött och äter sig mätt.
Han värmer sig också och säger:
”Vad härligt att få bli varm och sitta och titta in i elden.”
17 Men av resten gör han en gud, en skulpterad bild.
Han böjer sig ner och tillber den.
Han ber till den och säger:
”Rädda mig, du som är min gud.”+
18 De vet ingenting, de förstår ingenting.+
Deras ögon är tillslutna, de kan inte se,
deras hjärtan är stängda, de har inte någon insikt.
19 Det är ingen som stannar upp och tänker efter,
ingen har vett eller förstånd att säga:
”Hälften av det har jag bränt upp i en eld,
och över glöden har jag bakat mitt bröd och stekt mitt kött.
Ska jag då tillverka något avskyvärt+ av det som är kvar?
Ska jag verkligen tillbe en träbit?”*
20 Han är som en som äter aska.
Hans vilseledda hjärta har fört honom på avvägar.
Han kan inte rädda sig själv, och han tänker inte:
”Är det inte något värdelöst jag har i min högra hand?”
21 ”Kom ihåg detta, Jakob, du Israel,
för du är min tjänare.
Jag har format dig, och du är min tjänare.+
Jag ska aldrig glömma dig, Israel.+
22 Jag ska utplåna dina överträdelser, gömma dem som bakom ett moln,+
dölja dina synder bakom täta moln.
Vänd tillbaka till mig, för jag ska återköpa dig.+
23 Ropa av glädje, du himmel,
för Jehova har ingripit!
Jubla i triumf, ni jordens djup!
Jubla, ni berg,+
ni skogar och alla ni träd!
För Jehova har återköpt Jakob,
genom Israel visar han sin härlighet.”+
24 Så här säger Jehova, din Återköpare,+
som formade dig redan innan du föddes:
”Jag är Jehova, som har skapat allt.
Vem var där och hjälpte mig?
Jag förödmjukar de visa männen,
förvandlar deras kunskap till dårskap.+
26 Jag låter min tjänares ord bli verklighet
och låter mina budbärares förutsägelser slå in.+
Jag säger om Jerusalem: ’Staden ska bli bebodd’+
27 Jag säger till det djupa vattnet: ’Dunsta bort!
Jag ska låta alla dina floder torka ut.’+
Jag säger om Jerusalem: ’Staden ska bli återuppbyggd’
och om templet: ’Din grund ska bli lagd på nytt.’”+
45 Så här säger jag, Jehova, till min smorde, till Kyros,+
vars högra hand jag har fattat tag i+
för att kuva nationer inför honom,+
för att avväpna kungar,*
för att öppna de dubbla dörrarna framför honom,
så att inga portar ska vara stängda:
Koppardörrarna slår jag sönder,
och järnbommarna hugger jag av.+
3 Jag ska ge dig skatter som är dolda i mörkret,
rikedomar som ligger gömda,+
så att du inser att jag är Jehova,
Israels Gud, den som kallar dig vid namn.+
4 För min tjänare Jakobs skull och för Israels, min utvaldes, skull
kallar jag dig vid namn.
Jag ger dig ett hedrande namn, fastän du inte kände mig.
5 Jag är Jehova, och det finns ingen annan.
Det finns ingen Gud utom jag.+
Jag ska göra dig stark,* fastän du inte kände mig,
6 för att man ska inse,
ända från soluppgången till solnedgången,*
att det inte finns någon utom jag.+
Jag är Jehova, och det finns ingen annan.+
7 Jag ger ljus+ och skapar mörker,+
jag stiftar fred+ och skapar olycka,+
jag, Jehova, gör allt detta.
8 Du himmel, låt rättfärdigheten regna från ovan,+
låt den strömma ner från skyarna.
Låt jorden öppna sig så att räddningen kan gro,
och låt den få rättfärdigheten att spira.+
Jag, Jehova, har fått det att hända.”
9 Olycka ska drabba den människa som sätter sig upp mot* sin skapare.*
Hon är ju bara en lerskärva
bland andra lerskärvor på marken.
Skulle leran säga till krukmakaren:* ”Vad gör du?”+
Eller skulle hans verk säga: ”Han har inga händer”?*
10 Olycka ska drabba den som säger till en far: ”Vad blir du far till?”
och till en kvinna: ”Vad är det du föder?”
11 Så här säger Jehova, Israels Helige,+ han som har format Israel:
”Ifrågasätter du det jag har sagt om det som ska komma
och ger mig order om mina söner+ och mina händers verk?
12 Jag har gjort jorden+ och skapat människan på den.+
13 ”I min rättfärdighet har jag fått en man att träda fram,+
och jag ska göra alla hans vägar jämna.
Det är han som ska bygga min stad+
och befria mitt bortförda folk+ utan betalning eller mutor”,+
säger arméernas Jehova.
14 Så här säger Jehova:
De ska vandra bakom dig i bojor.
De ska komma och böja sig ner för dig.+
Till dig ska de vördnadsfullt säga: ’Gud är verkligen med dig,+
och det finns ingen annan, det finns ingen annan Gud.’”
15 Du är verkligen en Gud som döljer sig,
Israels Gud, som ger räddning.+
16 De ska alla skämmas och bli förödmjukade.
Alla som tillverkar avgudar ska försvinna i vanära.+
17 Men Israel ska räddas av Jehova, de ska få en evig räddning.+
Ni ska aldrig i evighet behöva skämmas eller bli vanärade.+
18 Så här säger Jehova,
himlens skapare,+ den sanne Guden,
han som formade jorden, som skapade den och gav den en fast grund,+
som inte skapade den utan mening,* utan formade den för att vara bebodd:+
”Jag är Jehova, och det finns ingen annan.
19 Jag har inte talat i det fördolda,+ i ett mörkt land,
jag sa inte till Jakobs avkomlingar:
’Det är meningslöst att söka mig.’
Jag är Jehova, som säger det som är sant, som förkunnar det som är rättfärdigt.+
20 Församla er och kom.
Kom närmare, ni som flytt från nationerna.+
De vet ingenting, de som bär runt på sina skulpterade gudabilder
och ber till en gud som inte kan rädda dem.+
21 Avlägg rapport, lägg fram er sak.
Låt dem rådgöra med varandra.
Vem har förutsagt detta för länge sedan,
förkunnat det i förväg?
Är det inte jag, Jehova?
22 Vänd er till mig och bli räddade,+ alla på hela jorden,
för jag är Gud, och det finns ingen annan.+
23 Jag har svurit vid mig själv.
Det ord jag säger är sant,
och det ska inte vända tillbaka:+
Varje knä ska böja sig för mig,
och varje tunga ska svära trohet+
24 och säga: ’Hos Jehova finns sann rättfärdighet och styrka.
Alla som gör uppror mot honom ska komma inför honom, fulla av skam.
25 Med hjälp av Jehova ska alla Israels avkomlingar visa sig ha rätt,+
och med stolthet ska de hylla honom.’”*
46 Bel går på knäna,+ Nebo sviktar.
Gudabilderna är lastade på djur, på lastdjur,+
bördorna tynger de trötta djuren.
3 ”Lyssna till mig, Jakobs avkomlingar, alla ni som är kvar av Israels folk,+
som jag har vårdat ända sedan födseln och burit ända sedan ni kom till världen.+
4 När ni blir gamla är jag fortfarande densamme,+
även när ert hår grånar ska jag hålla er uppe.
Så har jag alltid gjort, och även i fortsättningen ska jag bära er, hålla er uppe och rädda er.+
6 Det finns sådana som häller ut guld ur börsen,
som väger upp silver på vågen.
De lejer en smed, och han gör det till en gud.+
Sedan böjer de sig ner och tillber den.+
7 De lyfter upp den på axlarna,+
de bär den och ställer den på plats, och sedan står den bara där.
Den rör sig inte ur fläcken.+
De ropar till den, men den svarar inte,
den kan inte rädda någon i nöden.+
8 Kom ihåg detta och samla mod.
Lägg det på hjärtat, ni överträdare.
Jag är Gud, och det finns ingen lik mig.+
11 Jag kallar på en rovfågel från soluppgången,*+
från fjärran land på den man som ska verkställa mitt beslut.*+
Jag har talat, och jag genomför det.
Jag har beslutat, och jag förverkligar det.+
12 Lyssna på mig, ni som är envisa,
ni som är så långt borta från rättfärdigheten.
13 Jag har låtit min rättfärdighet komma nära.
Den är inte långt borta,
min räddning dröjer inte.+
Jag ska ge räddning i Sion, min härlighet åt Israel.”+
Kliv ner från tronen och sätt dig på marken,+
du kaldéernas dotter.
Aldrig mer ska du kallas fin och bortskämd.
2 Ta en handkvarn och mal mjöl.
Lyft bort din slöja.
Ta av de långa kjolarna och blotta benen.
Vada över floderna.
3 Alla ska se att du är naken.
Din skam ska avslöjas.
Jag ska ta hämnd,+ och ingen ska stå i vägen för mig.*
4 ”Den som återköper oss
– arméernas Jehova är hans namn –
är Israels Helige.”+
5 Sitt där tyst, omgiven av mörker,
du kaldéernas dotter.+
Aldrig mer ska du kallas kungarikenas drottning.*+
6 Mitt folk väckte min vrede.+
Jag lät mitt eget folk* bli vanärat.+
Till och med på de gamla lade du ett tungt ok.+
7 Du sa: ”Jag ska alltid vara drottning,* ja för evigt.”+
Du tog inte detta till hjärtat,
du tänkte inte på hur det skulle sluta.
8 Lyssna nu, du som älskar njutningar,+
du som sitter i trygghet och tänker:
”Ingen är större än jag!+
Jag blir aldrig änka,
jag förlorar aldrig mina barn.”+
9 Men båda dessa olyckor ska drabba dig plötsligt, på samma dag:+
Du ska förlora dina barn och bli änka.
Med full styrka ska olyckorna drabba dig+
på grund av* din svartkonst och alla dina kraftfulla besvärjelser.+
10 Du kände dig säker i din ondska.
Du sa: ”Ingen ser mig.”
Din vishet och kunskap har fört dig på avvägar,
och du tänker: ”Ingen är större än jag!”
11 Men olycka ska drabba dig,
ingen av dina besvärjelser ska kunna stoppa det.
Motgångar ska komma över dig, du ska inte kunna hindra det.
En ödeläggelse du aldrig upplevt förut ska plötsligt drabba dig.+
12 Men fortsätt du bara med dina besvärjelser och din svartkonst,+
som du hållit på med sedan du var ung.
Kanske kan det hjälpa dig,
kanske kan du skrämma någon.
13 Dina många rådgivare har tröttat ut dig.
Låt dem nu träda fram och rädda dig,
de som tillber himlen,* de som ser i stjärnorna,+
de som vid nymånarna berättar
vad som ska hända dig.
14 Se! De är som halmstrån.
En eld ska bränna upp dem.
De kan inte rädda sig själva från lågorna.
Det är ingen glöd man värmer sig vid,
ingen brasa man sitter framför.
15 Så ska det gå med dina trollkarlar,
som du har samarbetat med sedan du var ung.
De ska försvinna, var och en åt sitt håll.*
Ingen ska kunna rädda dig.+
48 Hör detta, Jakobs avkomlingar,
ni som använder Israels namn+ om er själva
och som utgått från Judas vatten,*
ni som svär vid Jehovas namn+
och som anropar Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.+
2 De uppkallar sig själva efter den heliga staden+
och söker hjälp från Israels Gud,+
han som bär namnet arméernas Jehova.
Plötsligt ingrep jag, och det som jag hade sagt inträffade.+
4 Eftersom jag vet hur envis du är
– du har en nacksena av järn och en panna av koppar+ –
5 berättade jag det för dig för länge sedan.
Jag lät dig höra om det innan det inträffade,
för att du inte skulle kunna säga: ’Min gudabild gjorde detta,
min skulpterade bild och min metallstaty* befallde det.’
6 Du har hört och sett allt detta.
Kungör det nu!+
Från och med nu ska jag förkunna något nytt för dig,+
dolda hemligheter som du inte känner till.
7 Det är först nu som det blir till, inte för länge sedan,
det är först i dag som du får höra talas om det,
för att du inte ska kunna säga: ’Det visste jag redan.’
8 Nej, du har varken hört det+ eller känt till det,
alltifrån den tiden har ditt öra varit stängt.
9 Men för mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,+
för min äras skull ska jag behärska mig.
Jag ska inte utplåna dig.+
10 Jag har luttrat dig, men inte som silver.+
Jag har prövat* dig i nödens smältugn.+
11 För min egen skull, ja, för min egen skull ska jag ingripa,+
för hur skulle jag kunna låta mitt namn bli vanärat?+
Jag ger inte min ära åt någon annan.*
12 Lyssna till mig, Jakob, du Israel, som jag har kallat.
Jag är densamme.+ Jag är den förste, och jag är den siste.+
När jag kallar på dem träder de fram tillsammans.
14 Samla er allesammans och lyssna.
Vem bland dem* har förkunnat detta?
Den som jag, Jehova, älskar,+
han ska genomföra min vilja när det gäller Babylon,+
han ska lyfta sin arm mot kaldéerna.+
15 Jag själv har talat, jag har kallat på honom.+
Jag har hämtat honom, och det han gör kommer att lyckas.+
16 Kom hit till mig, och hör på detta.
Ända från början har jag talat öppet.+
Sedan händelsernas början har jag varit där.”
Och nu har den suveräne Herren Jehova sänt mig och* sin ande.
17 Så här säger Jehova, din Återköpare, Israels Helige:+
”Jag, Jehova, är din Gud,
den som lär dig det som är till ditt bästa,*+
den som leder dig på den väg du bör vandra.+
18 Om du bara ville lyssna på mina bud!+
19 Dina avkomlingar skulle bli som sanden,
dina efterkommande lika många som sandkornen.+
Deras namn skulle jag aldrig utplåna eller förinta.”
20 Lämna Babylon!+
Fly från kaldéerna!
Ropa ut det med glädje!+
Förkunna det!
Låt det bli känt över hela jorden.+
Säg: ”Jehova har återköpt sin tjänare Jakob.+
21 De behövde inte vara törstiga när han ledde dem genom ödemarken.+
Han fick vatten att strömma fram ur klippan åt dem,
ja, han klöv klippan och fick vatten att forsa fram.”+
22 ”De onda har ingen frid”, säger Jehova.+
49 Lyssna till mig, ni öar,
hör på, ni nationer i fjärran.+
Han gjorde mig till en vass pil,
han dolde mig i sitt koger.
4 Men jag sa: ”Jag ansträngde mig förgäves.
Jag förbrukade min kraft på tomhet, på ingenting.
5 Och nu har Jehova, som formade mig till sin tjänare redan innan jag föddes,
sagt att jag ska föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel kan samlas hos honom.+
Jag ska bli ärad i Jehovas ögon,
min Gud ska vara min styrka.
6 Och han sa: ”Du är inte bara min tjänare
som ska återupprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka dem som är kvar av Israel,
utan jag har också gjort dig till ett ljus för nationerna,+
för att min räddning ska nå ut till hela jorden.”+
7 Så här säger Jehova, Israels Återköpare, Israels Helige,+ till den som är föraktad,+ till den som är avskydd av nationen, till härskarnas tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska böja sig ner
av respekt för Jehova, som är trofast,+
för Israels Helige, som har utvalt dig.”+
8 Så här säger Jehova:
Jag fortsatte skydda dig för att ge dig som ett förbund för folket,+
för att återupprätta landet,
för att ge mitt folk deras ödelagda egendom* tillbaka,+
9 för att säga till fångarna: ’Gå ut!’+
och till dem som sitter i mörkret:+ ’Visa er!’
Vid vägarna ska de finna bete,
längs de upptrampade stigarna* ska deras betesmark vara.
11 Jag ska förvandla alla mina berg till vägar,
mina vägar ska byggas högt upp.+
13 Ropa av glädje, du himmel, och jubla, du jord.+
Brist ut i jubel, alla berg.+
14 Men Sion fortsatte säga:
”Jehova har övergett mig,+ ja, Jehova har glömt mig.”+
Även om hon skulle glömma kommer jag aldrig att glömma dig.+
16 Ditt namn har jag ristat in på mina händer.
Dina murar är ständigt inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka.
De som rev ner och ödelade dig ska ge sig av.
18 Lyft din blick och se dig omkring!
Alla samlas tillsammans.+
De kommer till dig.
”Så sant jag lever”, säger Jehova,
”du ska bära dem alla som smycken,
du ska fästa dem på dig likt en brud.
19 Du var ödelagd och övergiven, och ditt land låg i ruiner,+
men nu ska det bli för trångt för dem som bor där,+
20 Sönerna som fötts efter att du hade förlorat dina barn ska säga:
’Här är för trångt för mig.
Gör plats åt mig, så att jag kan bo här.’+
21 Du ska säga för dig själv:
’Vem är far till de här barnen som jag har fått?
Jag har ju berövats mina barn och är ofruktsam,
jag är landsförvisad och tillfångatagen.
Vem har fostrat dem?+
22 Så här säger den suveräne Herren Jehova:
”Jag lyfter upp min hand så att nationerna ser,
jag höjer mitt fälttecken för folken.+
De ska komma med dina söner i famnen,
de ska bära dina döttrar på axlarna.+
Du ska inse att jag är Jehova.
De som sätter sitt hopp till mig ska inte behöva skämmas.”+
24 Kan man ta ifrån en mäktig krigare hans byte,
kan man befria fångarna från tyrannen?
25 Ja, för så här säger Jehova:
Jag ska strida mot den som strider mot dig,+
och jag ska rädda dina söner.
26 Jag ska låta dem som behandlar dig illa äta sitt eget kött,
de ska berusa sig av sitt eget blod som om det vore sött vin.
50 Så här säger Jehova:
”Fick er mor något skilsmässointyg+ när jag sände bort henne?
Tvingades jag sälja er på grund av en skuld?
2 Varför fanns det ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?+
Är min arm för kort för att befria,
saknar jag kraft att rädda?+
Fisken ruttnar av brist på vatten,
de dör av törst.
3 Jag klär himlen i mörker,+
jag täcker den med säckväv.”
Han väcker mig morgon efter morgon,
han väcker mitt öra så att jag kan lyssna som elever gör.+
5 Den suveräne Herren Jehova har öppnat mitt öra,
och jag var inte upprorisk,+
jag vände mig inte bort.+
6 Jag lät dem slå mig på ryggen,
jag lät dem rycka skäggstråna från mina kinder.
Jag dolde inte mitt ansikte för spott och spe.+
7 Men den suveräne Herren Jehova ska hjälpa mig.+
Därför ska jag inte känna mig förödmjukad.
Därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,+
jag vet att jag inte behöver stå med skam.
8 Den som förklarar mig rättfärdig är nära.
Låt oss mötas.*
Vem har en rättssak mot mig?
Låt honom träda fram.
9 Den suveräne Herren Jehova ska hjälpa mig.
Vem kan då döma mig skyldig?
De är som kläder som slits ut och blir malätna.
10 Vem av er har djup respekt för Jehova
och lyssnar på hans tjänare?+
Vem har vandrat i djupaste mörker,
utan en strimma ljus?
Han ska förtrösta på Jehovas namn,
förlita sig på sin Gud.
11 ”Men alla ni som tänder en eld,
ni som får gnistor att flyga:
Vandra i ljuset från er eld,
bland gnistorna som ni har tänt.
Det här är straffet ni ska få av mig:
i svåra plågor ska ni bli liggande.
51 Lyssna till mig, ni som jagar efter rättfärdighet,
ni som söker Jehova.
Tänk på klippan som ni höggs ut ur,
på stenbrottet som ni kom från.
Jubel och glädje ska höras där,
ljudet av tacksägelse och sång.+
4 Lyssna på mig, mitt folk,
låna mig ditt öra, min nation.+
5 Rättfärdigheten från mig närmar sig.+
6 Lyft blicken mot himlen,
se på jorden därunder.
Var inte rädda för människors* hån,
frukta inte deras smädelser.
Men min rättfärdighet ska bestå för alltid,
min räddning i generation efter generation.”+
Vakna upp som i forna dagar,
som under gångna generationer.
10 Var det inte du som torkade ut havet, vattnet i det stora djupet,+
som gjorde en väg för de återköpta genom havsdjupet?+
11 De som Jehova har friköpt ska återvända.+
Jubel och glädje ska följa dem,
sorg och suckan fly bort.+
12 ”Jag är den som tröstar er.+
Varför skulle du vara rädd för en människa, som ändå kommer att dö,+
för en människoson, som vissnar som det gröna gräset?
Du levde i ständig skräck för förtryckarens raseri,*
som om han kunde utplåna dig.
Men vad har nu hänt med förtryckarens raseri?
14 Den som går böjd i kedjor ska snart befrias.+
Han ska inte dö, inte gå ner i graven,
och han kommer aldrig att sakna bröd.
15 Men jag är Jehova, din Gud,
som rör upp havet så att vågorna dånar.+
Arméernas Jehova är mitt namn.+
Du har druckit den,
du har tömt bägaren som får dig att ragla.+
18 Ingen av alla de söner hon fött är där och leder henne,
ingen av alla de söner hon fostrat fattar tag i hennes hand.
19 Dessa två ting ska drabba dig,
och vem kommer att tycka synd om dig?
20 Dina söner har svimmat av,+
de ligger i vartenda gathörn.
De är som vildfår fångade i ett nät.
De har fått känna den fulla kraften av Jehovas raseri, din Guds tillrättavisning.”
21 Så lyssna nu,
du kvinna som är eländig och berusad, men inte av vin.
22 Så här säger Jehova,
din Herre och Gud, den som försvarar sitt folk:
”Bägaren som får dig att ragla tar jag ur din hand.+
Min vredes bägare,
du ska aldrig mer dricka den.+
23 Jag ska räcka den åt dem som plågar dig,+
åt dem som sa till dig: ’Böj dig ner, så att vi kan trampa på dig!’
Du tvingades göra din rygg till mark,
till en gata att gå på.”
52 Vakna upp, vakna upp, klä dig i styrka,+ Sion!+
Ta på dig dina vackra kläder,+ Jerusalem, den heliga staden!
Aldrig mer ska en oomskuren eller oren komma in genom dina portar.+
2 Res dig och skaka av dig dammet, inta din plats, Jerusalem.
Ta bort bojorna* från din hals, du fångna dotter Sion.+
3 Så här säger Jehova:
4 Så här säger den suveräne Herren Jehova:
”Först drog mitt folk ner till Egypten och bodde där som främlingar.+
Sedan förtryckte Assyrien dem utan orsak.”
5 ”Vad ska jag nu göra?” säger Jehova.
”Mitt folk har förts bort för ingenting.
De som härskar över dem ropar triumferande”,+ säger Jehova,
”och mitt namn behandlas respektlöst hela tiden,+ dag efter dag.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,+
den dagen ska de inse att det är jag som talar,
ja, det är jag!”
7 Så underbart det är att se den* som kommer över bergen med goda nyheter,+
den som förkunnar fred,+
den som kommer med goda nyheter om något bättre,
den som förkunnar räddning,
den som säger till Sion: ”Din Gud har blivit kung!”+
8 Hör, dina väktare höjer sina röster.
Tillsammans ropar de högt av glädje,
för de ser tydligt* när Jehova återför Sions folk.
9 Gläd er, ropa av glädje tillsammans, ni Jerusalems ruiner,+
för Jehova har tröstat sitt folk,+ han har återköpt Jerusalem.+
11 Ge er av! Ge er av! Gå ut därifrån,+ rör inte vid något orent!+
12 Ni ska inte dra ut i panik,
ni är inte på flykt,
för Jehova går framför er,+
och Israels Gud är er eftertrupp.+
13 Min tjänare+ ska handla med vishet.*
Han ska upphöjas,
ja, han ska bli upphöjd och ärad.+
14 Många stirrade förfärat på honom,
hans yttre vanställdes mer än någon annans,
hans utseende mer än någon annan människas.
15 Men nu ska han få många nationer att häpna.+
Kungar ska bli mållösa inför honom,+
för de ska få se något de aldrig hört talas om
och uppmärksamma något de aldrig hört förut.+
53 Vem har trott på det som de har hört av oss?*+
Och vem har Jehovas kraft*+ uppenbarats för?+
2 Han skjuter upp som en kvist+ inför honom* och som en rot ur torr mark.
Han har inget ståtligt yttre eller någon prakt,+
hans utseende är inget vi tilltalas av.
3 Han var föraktad, man undvek honom,+
han visste vad smärta och sjukdom innebar.
Det var som om hans ansikte var dolt för oss.*
Han var föraktad, och vi betraktade honom som värdelös.+
Men vi såg honom som plågad, slagen av Gud och förnedrad.
6 Vi irrade alla omkring som får,+
var och en gick sin egen väg,
men Jehova lade alla våra synder på honom.+
Han fördes bort som ett får för att slaktas.+
Likt en tacka som är tyst under klippningen
öppnade han inte sin mun.+
Han skildes från de levandes land.+
Han blev dödad* för mitt folks överträdelser.+
9 Han fick sin grav bland de gudlösa+
trots att han inte hade gjort något fel*
och inget svek fanns i hans mun.+
10 Men det var Jehovas vilja* att krossa honom, han lät honom lida.
Om du ger hans liv som ett skuldoffer+
ska han få se sina avkomlingar, han ska få många dagar,+
och Jehovas vilja ska förverkligas genom honom.+
11 På grund av sin plåga ska han se något gott och bli tillfreds.
Genom sin kunskap ska den rättfärdige, min tjänare,+
ge en rättfärdig ställning åt många,+
han ska bära deras synder.+
12 Jag ger honom en andel bland de många,
han delar byte med de mäktiga,
för han gav sitt liv+
och blev räknad bland överträdare.+
54 ”Jubla, du barnlösa kvinna, som inte har fött barn!+
2 ”Gör mer plats för ditt tält.+
Spänn ut din storslagna bonings tältdukar.
Ta till ordentligt, förläng dina tältlinor
och förstärk dina tältpluggar.+
3 För du ska breda ut dig åt höger och åt vänster.
Dina avkomlingar ska driva bort nationer,
och de ska bo i de övergivna städerna.+
4 Var inte rädd,+ för du ska inte behöva skämmas.+
Känn dig inte förödmjukad, för du ska inte bli besviken.
Din ungdoms skam ska du glömma,
änketidens vanära ska du inte längre minnas.”
6 För Jehova kallade på dig som om du var en övergiven och olycklig kvinna,+
en kvinna som gifte sig ung men som sedan blev lämnad”, säger din Gud.
7 ”För ett ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet ska jag ta dig tillbaka.+
8 I stor vrede dolde jag mitt ansikte för dig ett ögonblick,+
men med lojal kärlek ska jag visa dig barmhärtighet för evigt”,+ säger Jehova, din Återköpare.+
9 ”Detta är som Noas dagar för mig.+
Precis som jag svor en ed på att vatten aldrig mer skulle översvämma jorden som på Noas tid,+
så svär jag nu att jag inte mer ska känna vrede mot dig eller straffa dig.+
10 Bergen kan rubbas,
kullarna kan vackla,
men min lojala kärlek mot dig ska aldrig rubbas,+
mitt fridsförbund ska aldrig vackla”,+ säger Jehova, han som visar dig barmhärtighet.+
11 ”Du plågade, stormhärjade kvinna+ som ingen tröstar,+
jag lägger dina stenar med hårt murbruk,
jag lägger din grund med safirer.+
12 Jag ska göra dina murtorn av rubiner,
dina portar av gnistrande stenar*
och alla dina gränser av dyrbara stenar.
14 Rättfärdighet ska vara din fasta grund.+
Du ska flyttas långt bort från förtrycket,+
du ska inte vara rädd eller behöva frukta något,
för inget skrämmande ska komma i närheten av dig.+
15 Om någon skulle angripa dig
är det inte på min befallning.
Den som går till angrepp mot dig kommer du att besegra.”+
16 ”Det är jag som har skapat smeden,
han som blåser på glöden och tillverkar ett vapen.
Det är också jag som har skapat den som tillintetgör.+
17 Så inget vapen som smids mot dig ska ha framgång,+
och den som talar emot dig i rätten ska du få fälld.
Detta är det arv som Jehovas tjänare ska få,
och deras rättfärdighet kommer från mig”, säger Jehova.+
55 Kom, alla ni som är törstiga,+ kom till vattnet!+
Ni som inte har några pengar, kom, ta för er och ät!
Ja, kom och få vin och mjölk+ utan pengar och utan betalning.+
2 Varför betalar ni för det som inte är bröd?
Varför lägger ni er lön* på sådant som inte mättar?
3 Lyssna uppmärksamt* och kom till mig.+
Lyssna, så får ni leva,
och jag ska sluta ett evigt förbund med er,+
i harmoni med den trofasta* och lojala kärlek som jag visade David.+
5 Du ska kalla på en nation som du inte känner,
och folk från en nation som inte känner dig ska skynda till dig,
för Jehovas skull, din Gud+ och Israels Helige,
eftersom han ska förhärliga dig.+
6 Sök Jehova medan han låter sig finnas.+
Anropa honom medan han är nära.+
Må han återvända till Jehova, för han ska vara barmhärtig mot honom,+
8 ”Mina tankar är inte era tankar,+
och era vägar är inte mina vägar”, säger Jehova.
9 ”Precis som himlen är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.+
10 Precis som regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit förrän jorden är genomdränkt,
så att den börjar gro och spira
och ger säd att så och bröd att äta,
11 så är det också med ordet som kommer från min mun.+
Det kommer inte tillbaka till mig utan resultat.+
13 I stället för törnbuskar ska det växa enträd.+
I stället för nässlor ska det växa myrten.
56 Så här säger Jehova:
”Värna om rättvisan+ och gör det som är rätt.
För räddningen från mig närmar sig,
och min rättfärdighet ska uppenbaras.+
2 Lycklig är den som gör detta
och den människa som håller fast vid det,
som håller sabbaten och inte vanhelgar den+
och som håller sig borta från allt ont.
3 Utlänningen som tillber Jehova+ ska inte säga:
’Jehova kommer att avskilja mig från sitt folk.’
Och eunucken ska inte säga: ’Jag är ett förtorkat träd.’”
4 För så här säger Jehova: ”Till de eunucker som håller mina sabbater, som väljer att göra min vilja och som håller fast vid mitt förbund:
5 Jag ska ge dem ett minnesmärke och ett namn i mitt hus och inom mina murar,
något som är bättre än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt namn,
ett som inte ska utplånas.
6 Utlänningarna som tillber Jehova och tjänar honom,
som älskar Jehovas namn+
och är hans tjänare,
alla som håller sabbaten och inte vanhelgar den,
som håller fast vid mitt förbund,
7 dem ska jag också föra till mitt heliga berg,+
och jag ska låta dem glädjas i mitt bönehus.
Deras brännoffer och deras slaktoffer ska jag ta emot på mitt altare.
För mitt hus ska vara ett bönens hus för alla folk.”+
8 Den suveräne Herren Jehova, som samlar de skingrade av Israel,+ säger:
”Jag ska samla in fler till honom, förutom dem som redan samlats in.”+
9 Kom och ät, alla ni vilda djur på fälten,
alla ni vilda djur i skogen.+
10 Hans väktare är blinda+ och märker ingenting.+
De är alla stumma hundar som inte kan skälla.+
De ligger ner och flämtar, de älskar att sova.
11 Ja, de är glupska hundar,*
de blir aldrig mätta.
De är herdar som inget förstår.+
De går alla sina egna vägar,
alla söker sin egen fördel och säger:
12 ”Kom, jag hämtar vin,
vi dricker oss berusade.+
Och i morgon ska det bli som i dag,
fast ännu bättre!”
57 Den rättfärdige går under,
och ingen bryr sig om det.
2 Han får frid.
Alla som vandrar de rätta vägarna lägger sig till vila.*
3 ”Men ni, kom hit,
ni söner till trollkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare och prostituerade.
4 Vem gör ni er lustiga över?
Vem gapar ni hånfullt åt och räcker ut tungan mot?
Är ni inte överträdelsens barn,
svekets barn,+
5 ni som brinner av åtrå bland de stora träden,+
under alla grönskande träd,+
ni som slaktar era barn i dalarna,+
mellan klipporna?
6 Du har valt ut släta stenar i dalen.+
Ja, de är din andel.
Åt dem frambär du dryckesoffer och offergåvor.+
Ska jag finna mig i detta?
8 Innanför dörren och dörrposten ställde du upp ditt minnesmärke.
Du lämnade mig och blottade dig,
du steg upp och gjorde plats i din säng.
Du slöt ett förbund med dem.
9 Du drog ner till Melek* med olja
och med många väldoftande ämnen.
Du skickade dina sändebud långt bort,
så att du förnedrade dig till graven.*
10 Du har tröttat ut dig på alla dina vägar,
men du sa aldrig: ’Det är lönlöst!’
Du fick nya krafter,
det är därför du inte har gett upp.*
11 Vem var du rädd för och fruktade,
eftersom du började ljuga?+
Har jag inte varit tyst och hållit mig tillbaka?*+
Du visade ingen respekt för mig.
12 Jag ska avslöja din så kallade rättfärdighet+ och dina gärningar,+
de kommer inte att hjälpa dig.+
13 När du ropar på hjälp
ska dina många avgudar inte kunna befria dig.+
Vinden ska ta med dem alla,
en vindfläkt ska svepa bort dem.
Men den som tar sin tillflykt till mig ska ärva landet
och få ta mitt heliga berg i besittning.+
14 Man ska säga: ’Bygg en väg, bygg en väg! Bana väg!+
Ta bort alla hinder för mitt folk.’”
”Jag bor på den upphöjda och heliga platsen+
men också hos dem som är förkrossade och ödmjuka.
Jag ger de ödmjuka ny styrka,
de förkrossade får nya krafter.+
16 Jag ska inte anklaga dem för alltid
eller hålla fast vid min vrede,+
för då skulle de bli helt kraftlösa,+
de levande varelser* som jag har gjort.
17 Hans synd, hans jakt efter orätt vinning, väckte min vrede,+
så jag straffade honom, jag dolde mitt ansikte i vrede.
Men han fortsatte som avfälling+ och följde sina egna vägar.
19 ”Jag skapar ord av lovprisning.*
Både den som är långt borta och den som är nära ska få bestående frid”,+ säger Jehova,
”och jag ska läka honom.”
20 ”Men de onda är som ett upprört hav som aldrig blir stilla,
vågorna kastar ständigt upp tång och dy.
21 Det finns ingen frid för de onda”,+ säger min Gud.
58 ”Ropa för full hals, håll inte tillbaka!
Låt din röst ljuda som ett horn.
Förkunna för mitt folk deras uppror,+
för Jakobs avkomlingar deras synder.
2 De söker mig dag efter dag
och säger att de vill lära sig mina vägar,
som om de är en nation som handlar rättfärdigt
och inte har övergett sin Guds rättvisa.+
De ber mig att döma rättvist,
som om de vill stå Gud nära:+
3 ’Varför ser du inte att vi fastar?+
Vi visar ju att vi är bedrövade över våra synder!’*+
4 Era fastor slutar i gräl och bråk,
och ni slår med ondskans knytnäve.
Ni kan inte fasta som ni gör nu och få er röst hörd i himlen.
5 Skulle det här vara den fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett sävstrå,
bäddar sin säng med säck och aska?
Är det detta ni kallar en fasta,
en dag som behagar Jehova?
6 Nej, detta är den fasta som jag vill se:
7 Dela ditt bröd med den hungrige,+
ta emot den fattige och hemlöse i ditt hus,
ge kläder till den som är naken,+
vänd inte ryggen åt ditt eget kött och blod.
8 Då ska ditt ljus bryta fram som i gryningen,+
och du ska läkas snabbt.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Jehovas härlighet ska vara din eftertrupp.+
9 Då ska du ropa, och Jehova ska svara.
Du ska ropa på hjälp, och han ska svara: ’Här är jag!’
Om du avlägsnar oket
och slutar peka med fingret och förtala,+
10 om du ger den hungrige det du själv vill ha+
och tar hand om de nödställda,
då ska ditt ljus lysa i mörkret
och ditt mörker bli som dagsljuset.+
11 Jehova ska alltid leda dig
och mätta dig, till och med i ett förtorkat land.+
Han ska ge styrka åt benen i din kropp,
och du ska bli som en välbevattnad trädgård,+
som en aldrig sinande vattenkälla.
12 För din skull ska gamla ruiner byggas upp,+
och du ska bygga upp grunderna från tidigare generationer.+
13 Om du håller sabbaten och inte söker dina egna intressen* på min heliga dag,+
om du kallar sabbaten din största glädje, en helig dag för Jehova, en dag som ska äras,+
om du ärar den i stället för att söka dina egna intressen och komma med tomma ord,
14 då ska Jehova vara din största glädje,
och jag ska låta dig dra fram över jordens höjder.+
2 Nej, det är era överträdelser som har skilt er från Gud.+
Era synder har fått honom att dölja sitt ansikte,
och han vägrar lyssna på er.+
3 För era händer är nedfläckade av blod+
och era fingrar av synd.
Era läppar talar lögn+
och er tunga orättfärdighet.
4 Ingen frågar efter rättfärdighet,+
och ingen talar sanning i rätten.
Man förlitar sig på tomhet+ och talar falska ord.
Man är havande med fördärv och föder ondska.+
5 De ruvar giftormars ägg,
de väver en spindels nät.+
Den som äter deras ägg dör.
Ägget krossas, och ut kommer en huggorm.
6 Deras spindelnät duger inte till kläder,
deras gärningar kan inte skyla dem.+
Det de gör är skadligt,
det är våld i deras händer.+
7 De skyndar sig för att göra det onda,
de ilar i väg för att utgjuta oskyldigt blod.+
Deras tankar är skadliga,
förödelse och elände följer dem i spåren.+
8 Fridens väg känner de inte,
rättvisan följer inte i deras spår.+
Sina stigar gör de krokiga,
ingen som går på dem vet vad frid är.+
9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss,
rättfärdigheten når aldrig fram.
Vi hoppas på ljus, men mörker råder,
på klart ljus, men vi vandrar i dunkel.+
10 Vi famlar längs väggen som blinda,
famlar som om vi saknade ögon.+
Mitt på dagen snubblar vi som i skymningen.
Bland de starka är vi som döda.
11 Vi vrålar alla som björnar,
vi kuttrar sorgset som duvor.
Vi hoppas på rättvisa, men förgäves,
på räddning, men den är långt borta.
Vi är medvetna om våra uppror,
vi känner våra överträdelser.+
13 Vi har syndat och förnekat Jehova,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Ja, sanningen* har snavat på torget,
rättrådigheten förmår inte komma in.
16 Han såg att ingen trädde fram,
han häpnade över att ingen ingrep.
Så hans egen arm gav räddning,*
och hans egen rättfärdighet gav honom stöd.
18 Han ska ge dem det de förtjänar:+
vrede åt motståndarna, straff åt fienderna.+
Och även öarna ska få sin beskärda del.
19 Jehovas namn ska respekteras där solen går ner
och hans härlighet där solen går upp.
För Jehova ska svepa fram som en flodvåg
som hans ande driver framåt.
20 ”Återköparen+ ska komma till Sion,+
till dem av Jakobs avkomlingar som vänder om från synd”,+ säger Jehova.
21 ”Detta är mitt förbund med dem”,+ säger Jehova. ”Min ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun, de ska inte vika från din mun eller från dina barns eller dina barnbarns mun”, säger Jehova, ”från nu och till evig tid.”
60 ”Res dig, du kvinna,+ och sprid ljus, för ditt ljus har kommit.
Jehovas härlighet lyser över dig.+
2 För mörker täcker jorden
och tjockt dunkel nationerna,
men över dig ska Jehova lysa,
och över dig ska hans härlighet visa sig.
4 Lyft blicken och se dig omkring!
De har alla samlats, de kommer till dig.
5 Du ska se det och stråla av lycka,+
ditt hjärta ska bulta av glädje.
För havets rikedomar ska föras till dig,
nationernas tillgångar ska komma till dig.+
Alla från Saba kommer.
7 Alla Kedars+ hjordar samlas hos dig.
Nẹbajots+ baggar står till din tjänst.
8 Vilka är dessa som kommer flygande som moln,
som duvor till sitt duvslag?*
9 På mig hoppas öarna.+
Med Tarsisskeppen i täten*
hämtas dina söner från fjärran,+
tillsammans med deras silver och guld,
för att de ska prisa Jehovas, din Guds, namn och Israels Helige,
10 Utlänningar ska bygga upp dina murar,
och deras kungar ska betjäna dig.+
11 Dina portar ska aldrig stängas+
utan stå öppna både dag och natt,
så att nationernas tillgångar kan föras till dig,
och deras kungar ska ta ledningen i detta.+
12 De nationer och riken som inte tjänar dig ska gå under,
nationerna ska fullständigt utplånas.+
och försköna min helgedom.
Jag ska förhärliga platsen där mina fötter vilar.+
14 Dina förtryckares söner ska komma och buga sig för dig,
de som behandlade dig respektlöst ska falla på knä vid dina fötter.
De ska tvingas kalla dig Jehovas stad,
Israels Heliges Sion.+
15 Du är övergiven och hatad, och ingen färdas fram genom dig,+
men jag ska låta dig bli en källa till evig stolthet,
en orsak till glädje i generation efter generation.+
Och du ska inse att jag, Jehova, är den som räddar dig,
att Jakobs Starke är den som återköper dig.+
17 I stället för koppar ska jag föra in guld,
i stället för järn silver,
i stället för trä koppar
och i stället för sten järn.
Jag ska insätta frid som dina tillsyningsmän
och rättfärdighet som dina arbetsledare.+
18 Aldrig mer ska man höra talas om våld i ditt land
eller om förstörelse och förödelse inom dina gränser.+
Och du ska kalla dina murar ”räddning”+ och dina portar ”lovprisning”.
19 Solen ska inte mer vara ditt ljus om dagen,
inte heller ska månens sken ge dig ljus om natten,
för Jehova ska bli ett evigt ljus för dig,+
din Gud ska bli din skönhet.+
20 Din sol ska inte mer gå ner,
din måne ska aldrig avta.
21 Alla som tillhör ditt folk ska vara rättfärdiga,
de ska äga landet för evigt.
22 Av den minste ska det bli tusen,
av den ringaste en mäktig nation.
Jag, Jehova, ska påskynda det när tiden är inne.”
61 Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig,+
för Jehova har smort mig till att förkunna goda nyheter för de ödmjuka.+
Han har sänt mig för att läka* dem som har ett förkrossat hjärta,
för att förkunna att fångar ska bli fria
och att de fängslades ögon ska öppnas helt,+
2 för att förkunna ett välviljans* år från Jehova
och en hämndens dag från vår Gud,+
för att trösta alla sörjande,+
3 för att ta hand om dem som sörjer över Sion,
för att ge dem en huvudprydnad i stället för aska,
jublets olja i stället för sorg,
lovprisningens mantel i stället för förtvivlans ande.
4 De ska bygga upp de gamla ruinerna,
återställa de ödelagda platserna från förr,+
återuppbygga de förstörda städerna,+
de platser som legat öde i generation efter generation.+
5 ”Främlingar ska komma och vara herdar för era hjordar,
6 Men ni ska kallas Jehovas präster,+
man ska kalla er Guds tjänare.
7 I stället för skam ska mitt folk få en dubbel del.
I stället för förödmjukelse ska de jubla över sin andel.
Jag är trofast och ska ge dem deras lön,
och jag ska sluta ett evigt förbund med dem.+
9 Deras avkomlingar ska bli kända bland nationerna+
och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska förstå
att de är avkomlingarna som Jehova har välsignat.”+
10 Jag ska glädja mig över Jehova,
ja, hela mitt väsen ska jubla över min Gud.+
Jag är som en brudgum som bär en turban lik prästens,+
som en brud som pryder sig med sina smycken.
11 För precis som jorden får grödan att spira
och trädgården låter sådden skjuta upp,
så ska den suveräne Herren Jehova
låta rättfärdighet+ och lovprisning spira+ inför alla nationerna.
62 För Sions skull ska jag inte tystna,+
för Jerusalems skull ska jag inte förbli stilla,
förrän hennes rättfärdighet lyser som ett klart ljus+
och hennes räddning brinner som en fackla.+
Och du ska få ett nytt namn,+
ett namn som Jehova själv väljer.
3 Du ska bli en vacker krona i Jehovas hand,
en kunglig turban i din Guds hand.
I stället ska du kallas ’min älskade’,+
och ditt land ska kallas ’hustrun’.
För Jehova älskar dig,
och ditt land ska vara som en gift kvinna.
Som en brudgum jublar över sin brud,
så ska din Gud jubla över dig.+
6 På dina murar har jag ställt väktare, Jerusalem.
De ska aldrig någonsin tystna, varken dag eller natt.
Ni som talar om Jehova,
unna er inte någon ro,
7 och ge inte honom någon ro förrän han ger Jerusalem en fast grund,
förrän han får hela jorden att lovprisa henne.”+
8 Jehova har höjt sin högra hand, ja sin starka arm, i en ed:
”Jag ska inte längre ge din säd som mat åt dina fiender,
inte heller ska utlänningar dricka ditt nya vin, som du har slitit för.+
9 Nej, de som bärgar säden ska äta den och lovprisa Jehova,
och de som skördar druvorna ska dricka vinet på mina heliga förgårdar.”+
10 Dra ut, dra ut genom portarna.
Bana väg för folket.+
Bygg en väg, bygg en väg!
Rensa den från stenar.+
Höj ett fälttecken för folken.+
11 Till jordens ändar har Jehova kungjort:
”Säg till dotter Sion:
’Se! Din räddning kommer.+
Se! Han har belöningen med sig,
lönen han ska betala ut är inför honom.’”+
12 De ska kallas ”det heliga folket”, ”de som Jehova har återköpt”,+
och du ska kallas ”den eftertraktade”, ”staden som aldrig blir övergiven”.+
63 Vem är det som kommer från Edom,+
från Bosra+ i färgstarka* kläder,
som bär praktfull dräkt
och som drar fram i sin stora kraft?
”Det är jag, den som talar i rättfärdighet,
den som har stor makt att rädda.”
2 Varför är din dräkt röd?
Varför ser dina kläder ut som om du trampat vin?+
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken var med mig.
Jag trampade ner dem i min vrede,
och jag fortsatte trampa på dem i mitt raseri.+
Min dräkt blev nedstänkt av deras blod,
jag har fläckat ner alla mina kläder.
5 Jag såg mig omkring, men det fanns ingen som hjälpte mig,
jag var bestört över att ingen erbjöd sitt stöd.
6 Jag trampade ner folken i min vrede,
jag gjorde dem druckna i mitt raseri,+
jag lät deras blod flyta på marken.”
7 Jag vill prisa Jehova för alla hans lojala kärlekshandlingar,
berätta om alla Jehovas lovvärda gärningar,
allt det Jehova har gjort för oss,+
ja allt det goda han har gjort för Israels folk
i sin barmhärtighet och stora lojala kärlek.
8 Han sa: ”De är ju mitt folk, söner som inte sviker.”*+
Därför blev han deras räddare.+
9 Allt som plågade dem plågade också honom.+
Hans personlige budbärare* räddade dem.+
10 Men de gjorde uppror+ och bedrövade hans heliga ande.+
11 Då drog de sig till minnes gångna tider,
när hans tjänare Mose levde:
”Var är han som förde dem genom havet+ tillsammans med herdarna för sin hjord?+
Var är han som fyllde honom med sin heliga ande,+
12 som lät sin härliga arm gå vid Moses högra sida,+
som klöv vattnet framför dem+
för att göra sig ett evigt namn,+
13 som förde dem genom det rytande havet,*
så att de likt hästar på öppna vidder*
färdades fram utan att snava?
14 Som boskap som går ner på dalslätten
lät Jehovas ande dem komma till vila.”+
15 Blicka ner från himlen,
ja, se ner från din upphöjda, heliga och praktfulla* boning.
Detta har undanhållits mig.
16 Du är vår Far.+
Även om Abraham inte skulle vilja veta av oss
och Israel inte kännas vid oss
är du, Jehova, vår Far.
”Vår Återköpare från forna tider” är ditt namn.+
17 Jehova, varför låter du oss* gå vilse och överge dina vägar?
Varför låter* du våra hjärtan bli hårda, så att vi inte respekterar dig?+
Kom tillbaka och hjälp oss, för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.+
18 Ditt heliga folk hade en egendom en kort tid.
Våra fiender har trampat ner din helgedom.+
19 Alldeles för länge har vi varit som några som du aldrig härskat över,
som några som aldrig burit ditt namn.
64 Om du bara hade slitit itu himlen och stigit ner,
så att bergen hade bävat på grund av dig,
2 som när eld antänder kvistar
och elden får vattnet att koka!
Då skulle ditt namn bli känt för dina motståndare,
och nationerna skulle darra inför dig.
3 Du utförde vördnadsbjudande gärningar som vi inte hade vågat hoppas på.+
Du steg ner, och bergen bävade inför dig.+
4 Sedan gammalt har inget öra hört eller uppfattat
och inget öga sett någon annan gud än dig,
5 Du har kommit för att hjälpa dem som med glädje gör det som är rätt,+
som tänker på dig och följer dina vägar.
Du blev upprörd när vi fortsatte synda,+
och det gjorde vi under lång tid.
Kan vi nu bli räddade?
6 Vi har alla blivit som en oren,
och alla våra rättfärdiga gärningar är som en tygbit nedsölad av menstruationsblod.+
Vi ska alla vissna som ett löv,
och våra synder ska svepa bort oss som vinden.
7 Det finns ingen som anropar ditt namn,
ingen som vaknar upp och griper tag i dig.
8 Men du, Jehova, är vår Far.+
Vi är leran, och du är vår Krukmakare.*+
Vi är alla ett verk av din hand.
9 Bli inte alltför upprörd, Jehova,+
och kom inte ihåg vår synd för evigt.
Snälla, glöm inte att vi är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit en vildmark.
Sion har blivit en vildmark,
Jerusalem en ödemark.+
11 Vårt heliga och praktfulla* hus,*
där våra förfäder lovprisade dig,
har slukats av elden,+
och allt som vi älskade ligger i ruiner.
12 Kommer du trots detta att vägra hjälpa oss, Jehova?
Kommer du att tiga och låta oss plågas till det yttersta?+
65 ”Jag fanns där för dem som inte frågade efter mig,
jag lät mig bli funnen av dem som inte letade efter mig.+
Till en nation som inte anropade mitt namn sa jag: ’Här är jag, här är jag!’+
2 Hela dagen har jag stått med öppna armar mot ett envist folk,+
som vandrar på en orätt väg,+
som följer sina egna tankar,+
3 ett folk som hela tiden öppet kränker mig,+
som offrar i sina trädgårdar+ och sänder upp offerrök från tegelstenarna.
5 De säger: ’Håll dig undan! Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du.’*
De är som rök i mina näsborrar, en eld som brinner hela dagen.
6 Se! Det står skrivet inför mig.
Jag ska inte vara passiv,
utan jag ska vedergälla dem.+
Ja, jag ska vedergälla dem i fullt mått*
7 för deras egna synder och för deras förfäders synder”,+ säger Jehova.
”De har sänt upp offerrök på bergen
och vanärat mig på kullarna,+
därför ska jag börja med dem och ge dem deras lön i fullt mått.”*
8 Så här säger Jehova:
”Finns det druvor i en klase som kan användas till nytt vin säger man:
’Kasta den inte, för det finns något gott* i den.’
Så ska jag göra för mina tjänares skull,
jag ska inte förinta dem alla.+
9 Jag ska låta Jakob få avkomlingar
och ge Juda en arvinge till mina berg.+
Mina utvalda ska inta landet,
mina tjänare ska bo där.+
Detta ska jag göra för mitt folk som söker mig.
11 Men ni hör till dem som sviker Jehova,+
som glömmer mitt heliga berg,+
som dukar ett bord åt guden Lyckan,
som fyller bägare med vin åt guden Ödet.
För jag ropade, men ni svarade inte,
jag talade, men ni lyssnade inte.+
Ni fortsatte att göra det som var ont i mina ögon,
ni valde det som kränkte mig.”+
13 Därför säger den suveräne Herren Jehova så här:
”Mina tjänare ska äta, men ni ska gå hungriga.+
Mina tjänare ska dricka,+ men ni ska vara törstiga.
Mina tjänare ska glädjas,+ men ni ska stå med skam.+
14 Mina tjänare ska jubla på grund av sitt hjärtas goda tillstånd,
men ni ska ropa högt i ert hjärtas plåga,
ni ska jämra er i förtvivlan.
15 Det namn ni efterlämnar ska mina utvalda använda som förbannelse,
och den suveräne Herren Jehova ska döda var och en av er,
men sina egna tjänare ska han kalla med ett annat namn,+
16 så att alla på jorden som vill bli välsignade
ska bli välsignade av sanningens Gud,*
och alla på jorden som svär en ed
17 Se! Jag skapar en ny himmel och en ny jord.+
18 Så jubla och gläd er för evigt över det jag skapar.
För jag skapar Jerusalem till något man gläder sig över,
hennes folk till något man jublar över.+
19 Och jag ska glädjas över Jerusalem och jubla över mitt folk.+
Aldrig mer ska gråt eller klagan höras i staden.”+
20 ”Där ska ett spädbarn aldrig leva bara några dagar,
inte heller en gammal man dö för tidigt.
Den som dör hundra år gammal är fortfarande en pojke,
och syndaren ska drabbas av en förbannelse även om han är hundra år.*
22 De hus de bygger ska inte andra bo i,
det de odlar ska inte andra äta upp.
De som tillhör mitt folk ska leva lika länge som ett träd,+
mina utvalda ska njuta fullt ut av sina händers verk.
23 De ska inte slita förgäves+
eller föda barn som drabbas av olycka,
för de är ett folk som är välsignat av Jehova,+
de och deras avkomlingar.+
24 Innan de ropar ska jag svara,
medan de ännu talar ska jag besvara deras bön.
De ska inte göra skada eller orsaka olycka någonstans på mitt heliga berg”,+ säger Jehova.
66 Så här säger Jehova:
”Himlen är min tron, och jorden är min fotpall.+
2 ”Det är jag själv som har skapat allt detta,
det var så allt blev till”, säger Jehova.+
”Men jag ska ta mig an den som är ödmjuk och förkrossad i anden,
3 Den som slaktar en tjur är som den som dödar en människa.+
Den som offrar ett får är som den som bryter nacken av en hund.+
Den som frambär en offergåva är som den som offrar grisblod.+
Den som offrar rökelse*+ är som den som uttalar en välsignelse med magiska ord.*+
De har valt att gå sina egna vägar,
och de njuter av det som är motbjudande.
4 Därför ska jag tänka ut sätt att straffa dem,+
och det de fasar för ska jag låta drabba dem.
För när jag ropade var det ingen som svarade,
när jag talade var det ingen som lyssnade.+
De fortsatte att göra det som var ont i mina ögon,
de valde att göra det som kränker mig.”+
5 Lyssna på vad Jehova säger, ni som har djup respekt* för hans ord:
”Era bröder som hatar er och utestänger er på grund av mitt namn har sagt: ’Må Jehova bli ärad!’+
Men han ska träda fram,
till glädje för er och till skam för dem.”+
6 Det hörs ett ljud av tumult från staden, ett ljud från templet,
ljudet av Jehova som ger sina fiender vad de förtjänar.
7 Innan hon fick värkar födde hon.+
Innan smärtorna började födde hon en son.
8 Vem har hört talas om något sådant?
Vem har sett något liknande?
Kan ett land födas på en enda dag?
Eller kan en nation bli till på ett ögonblick?
Men Sion födde sina söner i samma stund som värkarna började.
9 ”Skulle jag låta förlossningen börja men inte låta den fullbordas?” säger Jehova.
”Skulle jag sätta i gång födseln och sedan stänga livmodern?” säger din Gud.
10 Gläd er med Jerusalem och jubla över henne,+ alla ni som älskar henne.+
Jubla högt tillsammans med henne, alla ni som sörjer över henne,
11 för ni ska dia hennes bröst och bli tröstade,
äta er mätta och glädja er över all hennes härlighet.
12 För så här säger Jehova:
Ni ska bli ammade och burna på höften,
ni ska få sitta och gunga på knät.
14 Ni ska se detta och känna glädje i hjärtat,
benen i er kropp ska få nytt liv likt det gröna gräset.
15 ”Jehova kommer som en eld,+
hans vagnar som en stormvind,+
för att vedergälla med brinnande vrede,
straffa med flammande eld.+
16 För med eld ska Jehova verkställa dom,
ja med svärd, över alla människor.
De som blir slagna av Jehova ska vara många.
17 De som helgar sig och renar sig för att gå in i trädgårdarna*+ och som följer en som är i mitten, de som äter fläskkött+ och möss+ och annat motbjudande, de ska allesammans få sitt slut”, säger Jehova. 18 ”Eftersom jag känner till deras handlingar och tankar ska jag gå ut och samla folk från alla nationer och språk, och de ska komma och se min storhet.”
19 ”Jag ska sätta ett tecken bland dem, och jag ska sända några av de överlevande till nationerna – till Tarsis,+ Pul och Lud,+ till dem som spänner bågen, till Tubal och Javan+ och öarna i fjärran – till nationer som inte har hört talas om mig eller sett min storhet. Och de ska förkunna min storhet bland nationerna.+ 20 Som en gåva åt Jehova ska de föra alla era bröder ut ur alla nationer,+ på hästar, i vagnar, i täckta kärror, på mulor och på snabba kameler, upp till mitt heliga berg, Jerusalem”, säger Jehova, ”precis som när Israels folk kommer med sin gåva i rena kärl till Jehovas hus.”
21 ”Jag ska också göra några av dem till präster och till leviter”, säger Jehova.
22 ”För precis som den nya himmel och den nya jord+ som jag skapar ska bestå inför mig”, säger Jehova, ”ska era avkomlingar och ert namn bestå.”+
23 ”Nymåne efter nymåne och sabbat efter sabbat
ska alla människor komma och böja sig ner inför* mig”,+ säger Jehova.
24 ”Och de ska gå ut och beskåda liken av de män som gjorde uppror mot mig,
för deras mask ska inte dö,
och deras eld ska inte släckas,+
och de ska bli något frånstötande för alla människor.”
Betyder ”räddning från Jehova”.
Eller ”sin herre”.
Ordagrant ”kramats ur”.
Ordagrant ”Dottern Sion”.
Eller ”Sodomhärskare”.
Eller ”undervisning”.
Eller ”Sök”.
Eller ”föräldralöses”.
Eller ”veteöl”.
Eller ”föräldralöse”.
Syftar tydligen på träd och trädgårdar som användes i samband med avgudadyrkan.
Lättantändliga, repliknande fibrer.
Eller ”I dagarnas slutskede”.
Eller ”undervisning”.
Näbbmusen har mycket stor aptit.
Eller ”vars andedräkt är i hennes näsborrar”.
Ordagrant ”befäl över 50”.
Eller ”experter på magi och kunniga besvärjare”.
Eller ”oberäkneliga”.
Eller ”läka”.
Ordagrant ”i hans härlighets ögon”.
Ordagrant ”ska äta frukten av sina gärningar”.
Ordagrant ”med sträckt hals”.
Eller ”skärpen”.
Ordagrant ”själahusen”.
Eller ”smyckena i form av snäckor som brusar”.
Eller ”underkläderna”.
Dvs. skammen att vara ogift och barnlös.
Eller ”luttringens”.
Ordagrant ”avföring”.
Eller ”blodskulden”.
Ordagrant ”tio spann”, dvs. den yta tio spann (par) oxar kunde plöja på en dag.
Se Tillägg B14.
Se Tillägg B14.
Se Tillägg B14.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”hennes”.
Eller ”stormän”.
Eller ”rättvisa”.
Eller ”sitt beslut”.
Eller ”undervisning”.
Eller ”skjutklara”.
Ordagrant ”av rösten från den som ropade”.
Ordagrant ”Jag har förts till tystnad”.
Eller ”sonad”.
Eller möjligen ”han”.
Betyder ”bara några få ska återvända”.
Eller ”vattenkanal”.
Eller möjligen ”terroriserar det”.
Eller ”bryter igenom murarna”. Ordagrant ”klyver det”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Betyder ”Gud är med oss”.
Eller ”i wadierna”.
Eller ”vattningsställen”.
Dvs. Eufrat.
Eller ”en dödlig människas”.
Betyder möjligen ”skynda dig till bytet, kom snabbt till plundringen”.
Eller ”bekräftas skriftligen av trogna vittnen”.
Ordagrant ”närmade jag mig”.
Dvs. hans hustru.
Siloa var namnet på en vattenledning.
Dvs. Eufrats.
Betyder ”Gud är med oss”.
Eller ”Spänn om er bältet”.
Eller ”det skriftliga vittnesbördet”.
Eller ”undervisningen”.
Eller ”vänta ivrigt”, ”leva i spänd förväntan”.
Eller ”spåkvinnor”.
Eller ”det skriftliga vittnesbördet”.
Ordagrant ”ingen gryning”.
Dvs. Gud.
Eller ”det furstliga herradömet”.
Eller ”furstliga herradöme”.
Ordagrant ”bakifrån”.
Eller möjligen ”palmgren och vasstrå”.
Eller ”föräldralösa”.
Eller ”föräldralösa”.
Eller ”straffets”.
Ordagrant ”härlighet”.
Ordagrant ”jag”.
Eller ”straffets”.
Ordagrant ”han”.
Ordagrant ”sin”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Eller ”järnverktyg”.
Eller ”rättfärdighet”.
Eller ”bo en tid”.
Eller möjligen ”kalven och lejonet ska beta tillsammans”.
Eller ”dibarn”.
Eller ”avvant barn”.
Eller ”Nationerna ska söka honom”.
Dvs. Babylonien.
Ordagrant ”skuldra”.
Eller ”utvidga sin makt över”.
Eller möjligen ”torka ut”.
Ordagrant ”tunga”.
Dvs. Eufrat.
Eller möjligen ”klyva den i”.
Ordagrant ”i sina sandaler”.
”Jah” är en kortform av namnet Jehova.
Eller ”Lovprisa Jehova med musik”.
Ordagrant ”du kvinna”. Befolkningen omtalas kollektivt som en kvinna.
Eller ”såg”.
Ordagrant ”Mina helgade”.
Ordagrant ”från himlens yttersta ände”.
Eller ”Kesil-stjärnbilder”, syftar möjligen på Orion och omgivande stjärnbilder.
Eller ”dödliga människor”.
Ordagrant ”livmoderns frukt”.
Eller ”kungarikenas prydnad”.
Eller möjligen ”bockliknande demoner”.
Eller ”ge dem vila i deras”.
Eller ”över sina slavdrivare”.
Eller ”denna nidvisa”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”bockar”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”sitt eget hus”.
Eller ”en föraktad gren”.
Eller ”svurit”.
Eller ”som är redo att slå”.
Eller ”en blixtsnabb giftorm”.
Ordagrant ”huset”.
Eller ”går ner”.
Ordagrant ”dottern Sions”.
Eller ”dess grenar som dignade av röda druvor”.
Eller möjligen ”för över din sommarfrukt och din skörd har krigsropet kommit”.
Eller ”räknade lika noga som en lejd arbetare skulle göra”, dvs. exakt tre år.
Ordagrant ”Israels söner”.
Ordagrant ”feta”.
Eller ”på Refaimslätten”.
Se Ordförklaringar.
Eller ”ljuvliga”.
Eller ”en främmande gud”.
Eller ”som stäpplöpare”, dvs. torra, lösrivna buskar som blåser omkring i öknen.
Ordagrant ”en långsträckt och blankpolerad nation”.
Eller ”en nation som har stor kraft och som trampar ner”.
Eller möjligen ”se på från”.
Eller ”daggen”.
Ordagrant ”en långsträckt och blankpolerad nation”.
Eller ”en nation som har stor kraft och som trampar ner”.
Eller ”Memfis”.
Eller möjligen ”för palmgren eller vasstrå”.
Dvs. hebreiska.
Eller ”en pelare”.
Ordagrant ”tjäna”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”tartan”.
Eller ”oklädd”. Ordagrant ”naken”.
Ordagrant ”Egyptens nakenhet”.
Eller ”vars skönhet de beundrade”.
Syftar uppenbarligen på ett område i det forntida Babylonien.
Syftar uppenbarligen på Babylon.
Ordagrant ”är mina höfter fulla av smärta”.
Eller ”gnid in skölden med olja”.
Ordagrant ”du son av”.
Betyder ”tystnad”.
Eller ”skog”.
Eller ”räknat lika noga som en lejd arbetare skulle göra”, dvs. exakt ett år.
Syftar tydligtvis på Jerusalem.
En poetisk personifikation. Användes kanske för att uttrycka medkänsla eller sympati.
Eller ”avtäcker”.
Eller ”lågslätter”.
Eller ”ryttarna”.
Eller ”beskydd”.
Ordagrant ”boning”.
Eller ”ditt herradöme”.
Ordagrant ”vikt”.
Eller ”sidoskotten”.
Sihor var en biflod till Nilen.
Ordagrant ”jungfrur”.
Eller möjligen ”någon hamn”.
Ordagrant ”Sidons jungfruliga dotter”.
Syftar möjligen på Tyros.
Ordagrant ”dagar”.
Eller ”jorden och lämnar den öde”.
Eller ”Han förvrider dess yta”.
Eller möjligen ”torkar bort”.
Eller ”forntida”.
Eller möjligen ”torkar bort”.
Eller ”Från väster”.
Eller ”från öster”.
Eller ”Prydnad för”.
Ordagrant ”inför hans äldste”.
Eller ”feta”.
Eller ”vin som fått vila på sin drägg”, dvs. lagrat vin.
Eller ”feta”.
Ordagrant ”uppsluka”.
Eller ”vävnad”.
Eller ”ta bort”.
Eller möjligen ”dem vars inställning är orubblig”.
”Jah” är en kortform av namnet Jehova.
Eller ”stolta”.
Eller ”rättrådig”.
Dvs. att Guds namn ska bli ihågkommet, göras känt.
Se Ordförklaringar.
Eller ”uppriktighetens”.
Eller ”Mina döda kroppar”. Ordagrant ”En död kropp som är min”.
Eller möjligen ”som malvors dagg”.
Eller ”ska föda dem som är kraftlösa i döden”.
Eller ”fördömelsen”.
Se Ordförklaringar.
Syftar tydligen på Israel, som här framställs som en kvinna och liknas vid en vingård.
Se Ordförklaringar.
Dvs. Eufrats.
Eller ”wadi”.
Eller ”stolta”.
Syftar tydligen på huvudstaden, Samaria.
Eller ”stolta”.
Eller ”mätsnöre på mätsnöre, mätsnöre på mätsnöre”.
De religiösa ledarna tyckte att Jesajas budskap lät tjatigt och barnsligt.
Ordagrant ”har stammande läppar”.
Eller ”mätsnöre på mätsnöre, mätsnöre på mätsnöre”.
Eller ”som skryter”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller möjligen ”haft en syn”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Eller möjligen ”De ska känna ren skräck när de förstår”.
Eller ”jorden”.
Eller ”tillrättavisar”, ”straffar”.
Eller ”han vars praktiska vishet är stor”.
Betyder möjligen ”Guds altarhärd”. Syftar tydligen på Jerusalem.
Ordagrant ”främlingar”.
Eller ”beslut”.
Eller ”Så förvända ni är!”
Ordagrant ”den som tillrättavisar”.
Dvs. av skam och besvikelse.
Eller ”De som är andligt vilse”.
Ordagrant ”utgjuter ett dryckesoffer”, tydligen i samband med att man ingick ett avtal.
Ordagrant ”min ande”.
Eller ”utan att fråga min mun”.
Ordagrant ”i faraos fästning”.
Eller ”blixtsnabba giftormar”.
Eller ”undervisning”.
Ordagrant ”hala”.
Eller möjligen ”cisternen”.
Eller ”väntar förväntansfullt”.
Eller ”väntar förväntansfullt”.
Eller ”gjutna statyer”.
Eller möjligen ”och kalla dem smuts”.
Ordagrant ”fett och oljerikt bröd”.
Eller ”sammanbrott”.
Eller ”andedräkt”.
Ordagrant ”värdelöshetens såll”.
Ordagrant ”helgar”.
”Tofet” står här för en plats med eld, en symbol för ödeläggelse.
Ordagrant ”Han”.
Eller ”ryttarnas”.
Eller ”eld”.
Eller ”gömställe undan”.
Eller ”ett gömsle”.
Eller ”för att handla vanvördigt”.
Eller ”storsinthet”.
Ordagrant ”Bli vår arm”.
Eller ”dödlig människa”.
Eller möjligen ”torkar bort”.
Eller ”begrunda”.
Ordagrant ”djupt”.
Eller ”smälta av”.
Syftar tydligen på Bosra, huvudstaden i Edom.
Ordagrant ”stenar”.
Eller möjligen ”de bockliknande demonerna”.
Ordagrant ”delat upp det åt dem med en mätlina”.
Ordagrant ”rabsake”.
Eller ”palatset”.
Eller ”upptecknaren”.
Ordagrant ”Gör en välsignelse med mig och kom ut till mig”.
Eller ”palatset”.
Eller ”upptecknaren”.
Eller ”palatset”.
Eller ”tillrättavisning”.
Ordagrant ”sönerna har kommit ända till livmodermunnen”.
Ordagrant ”rabsake”.
Eller ”för de ord Gud fick höra”.
Ordagrant ”ande”.
Ordagrant ”det”.
Eller möjligen ”mellan”.
Ordagrant ”Jungfrun, dottern Sion”.
Ordagrant ”Dottern Jerusalem”.
Eller ”Nilkanaler”.
Ordagrant ”gjort”.
Eller ”planlagt”.
Dvs. Hiskia.
Eller ”från utspilld säd”.
Ordagrant ”hus”.
Ordagrant ”dina dagar”.
Trappstegen kan ha använts för att mäta tiden, som ett slags solur.
Eller ”Sheols”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
”Jah” är en kortform av namnet Jehova.
Eller ”bor på platsen där allt upphör”.
Eller möjligen ”trana”.
Ordagrant ”Var min säkerhet”.
Eller ”i fullt allvar”.
Dvs. Guds ord och gärningar.
Eller ”avlägsnat alla mina synder ur din åsyn”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”gladde sig över”.
Eller ”sanning”.
Ordagrant ”i mina dagar”.
Eller ”Tala tröstande till Jerusalem”.
Eller ”dubbelt igen”.
Eller ”Röj Jehovas väg!”
Eller ”blåser på det med sin ande”.
Eller ”vallar han”.
Eller ”med ett fingerspann”. Se Tillägg B14.
Eller möjligen ”har förstått”.
Eller ”rättvisans stig”.
Eller ”sant förstånd”.
Dvs. en eld på ett altare.
Eller ”sfär”.
Eller ”härskare”.
Eller ”förstå”.
Eller ”förstånd”.
Eller ”dynamisk energi”.
Eller ”Var tysta inför mig”.
Eller ”från öster”.
Ordagrant ”till sina fötter”, dvs. för att han ska tjäna honom.
Dvs. någon som är försvarslös och svag.
Eller ”berömma dig av Israels Helige”.
Ordagrant ”oljeträd”.
Ordagrant ”de första tingen”.
Eller ”öppna våra hjärtan”.
Eller ”från öster”.
Eller ”styresmän”.
Eller ”något som inte finns”.
Eller ”gjutna statyer”.
Eller ”undervisning”.
Eller ”jag delar inte min ära med någon”.
Ordagrant ”öar”.
Eller ”gjutna statyer”.
Eller ”undervisningen”.
Eller ”undervisning”.
Syftar uppenbarligen på de falska gudarna.
Syftar möjligen på det första av det som ska hända i framtiden.
Eller ”lita”.
Eller ”virak”. Se Ordförklaringar under ”Virak”.
En väldoftande ört.
Eller ”upproriska handlingar”.
Syftar möjligen på laglärare.
Betyder ”den rättrådige”, en hederstitel som används om Israel.
Eller ”det törstiga landet”.
Eller ”ett hus”.
Eller ”ett stycke torrt trä”.
Eller ”de falska profeterna”.
Eller ”Cyrus”.
Ordagrant ”lossa bältet från kungars höfter”.
Ordagrant ”spänna bältet hårt om dig”.
Eller ”från öster till väster”.
Eller ”argumenterar med”.
Eller ”den som har format henne”.
Eller ”den som formade den”.
Eller möjligen ”Eller skulle leran säga: ’Det du har format har inget handtag’?”
Syftar på himlakropparna.
Eller möjligen ”arbetare”.
Eller möjligen ”köpmän”.
Eller möjligen ”till att vara tom”.
Eller ”och de ska berömma sig av honom”.
Dvs. gudabilderna som är lastade på djuren.
Ordagrant ”de första tingen från forna tider”.
Eller ”den Gudomlige”.
Eller ”Min avsikt”.
Eller ”från öster”.
Eller ”genomföra min avsikt”.
Ordagrant ”du jungfru, dotter Babylon”.
Eller möjligen ”och jag ska inte bemöta någon med vänlighet”.
Eller ”härskarinna”.
Ordagrant ”min arvedel”.
Eller ”härskarinna”.
Eller möjligen ”trots”.
Eller möjligen ”de som delar upp himlen”, ”astrologerna”.
Ordagrant ”till sin trakt”.
Eller möjligen ”som härstammar från Juda”.
Ordagrant ”De första tingen”.
Eller ”gjutna staty”.
Eller ”granskat”. Eller möjligen ”utvalt”.
Eller ”Jag delar inte min ära med någon”.
Syftar uppenbarligen på de falska gudarna.
Eller ”tillsammans med”.
Eller ”det som är till nytta för dig”.
Ordagrant ”från livmodern”.
Eller ”i skuggan av sin hand”.
Eller ”Jehova ska vara min domare”.
Eller ”belöning”.
Eller ”godhetens”.
Ordagrant ”arvedel”.
Eller möjligen ”de kala kullarna”.
Eller ”ammande”.
Eller ”ska bli dina barnskötare”.
Eller ”ammor”.
Eller ”gett mig de upplärdas tunga”.
Eller möjligen ”stärka”.
Ordagrant ”med ett ord”.
Eller ”strida mot”.
Eller ”konfrontera varandra”.
Eller ”som frambringade er under födslosmärtor”.
Ordagrant ”trösta”.
Ordagrant ”arm”.
Ordagrant ”arm”.
Eller ”mygg”.
Eller ”ska aldrig sönderkrossas”.
Eller ”undervisning”.
Eller ”dödliga människors”.
Eller möjligen ”masken”.
Ordagrant ”Jehovas arm”.
Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”ska vara över deras huvuden”.
Eller ”raseriet från den som höll dig fängslad”.
Eller ”låta skuggan av min hand täcka dig”.
Eller ”repen”.
Ordagrant ”fötterna på den”.
Eller ”med egna ögon”.
Ordagrant ”arm”.
Eller ”hur vår Gud segrar”.
Eller ”insikt”.
Eller möjligen ”satt tro till det vi fick höra”.
Ordagrant ”arm”.
”Honom” kan syfta på en iakttagare i allmänhet eller på Gud.
Eller möjligen ”Han var en som man vände sig bort från”.
Ordagrant ”förtryck och dom”.
Eller ”hur han lever sitt liv”.
Eller ”fick ett slag”.
Ordagrant ”en rik man”.
Eller ”använt våld”.
Eller ”Men Jehova fann behag i”.
Ordagrant ”söner”.
Eller ”den kvinna som har en herre”.
Eller ”en herre”.
Eller ”av eldstenar”.
Eller ”barn”.
Eller ”era surt förvärvade pengar”.
Ordagrant ”feta”.
Ordagrant ”Böj ert öra”.
Eller ”pålitliga”, ”trovärdiga”.
Eller ”rikligt”.
Eller ”det som jag har funnit behag i”.
Ordagrant ”ett namn”.
Eller ”de är hundar med en stark själ”. Se Ordförklaringar under ”Själ”.
Eller möjligen ”och slipper”.
Dvs. i graven.
Avser förmodligen ett altare eller en plats för avgudadyrkan.
Syftar möjligen på avgudadyrkan.
Eller möjligen ”kungen”.
Eller ”Sheol”, dvs. den bildliga plats dit människor kommer när de dör. Se Ordförklaringar.
Ordagrant ”blivit trött”.
Eller ”och dolt saken”.
Eller ”bor”.
Eller ”de varelser som andas”.
Eller ”och ge gottgörelse med tröst åt”.
Ordagrant ”läpparnas frukt”.
Eller ”Vi späker ju oss själva!”
Eller ”tänker ni bara på er själva”.
Ordagrant ”rämnan”.
Eller ”tänker på dig själv”.
Eller ”njuta av”.
Ordagrant ”arvedel”.
Ordagrant ”tungt”.
Eller ”ärligheten”.
Eller ”Ärligheten”.
Ordagrant ”och det var ont i hans ögon”.
Eller ”gav honom seger”.
Eller ”segerns”.
Eller ”ärmlös överklädnad”.
Eller ”till ditt gryningsljus”.
Ordagrant ”dig”.
Eller ”virak”. Se Ordförklaringar under ”Virak”.
Eller ”min skönhets hus”.
Eller ”till hålen i sitt duvslag”.
Eller ”Med Tarsisskeppen, som förr i tiden”.
Eller ”försköna”.
Eller ”välvilja”.
Eller ”mitt förskönande”.
Ordagrant ”förbinda”.
Eller ”godhetens”.
Eller ”förskönande”.
Ordagrant ”härlighet”.
Eller ”ärmlösa överklädnad”.
Ordagrant ”en jungfru”.
Ordagrant ”söner”.
Eller möjligen ”klarröda”.
Eller ”Hämndens dag är i mitt hjärta”.
Eller ”seger”.
Eller ”som inte kommer att vara falska”.
Eller ”Hans närvaros ängel”.
Eller ”genom djupa vatten”.
Eller ”i vildmarken”.
Eller ”vackert”.
Eller ”vackra”.
Ordagrant ”oron i ditt inre”.
Eller ”får du oss att”.
Ordagrant ”gör”.
Eller ”den som lever i förväntan”.
Ordagrant ”smälta”.
Eller ”den som formade oss”.
Eller ”vackra”.
Eller ”tempel”.
Eller möjligen ”i vakthyddor”.
Eller ”motbjudande”.
Eller möjligen ”för jag överför min helighet till dig”.
Ordagrant ”i deras famn”.
Ordagrant ”i deras famn”.
Ordagrant ”en välsignelse”.
Eller ”trofasthetens Gud”. Ordagrant ”amens Gud”.
Eller ”trofasthetens Gud”. Ordagrant ”amens Gud”.
Eller ”problem”.
Eller ”komma ihåg”.
Eller ”finnas”.
Eller möjligen ”den som inte blir hundra år kommer att anses vara förbannad”.
Eller ”skälver”.
Eller ”virak”. Se Ordförklaringar under ”Virak”.
Eller möjligen ”den som hyllar en avgud”.
Eller ”skälver”.
Ordagrant ”hand”.
Dvs. särskilda trädgårdar som användes för avgudadyrkan.
Eller ”och tillbe”.