MARKUS­EVANGELIET

1 Här börjar de goda nyheterna om Jesus Kristus, Guds son. 2 Så här står det i profeten Jesajas bok: ”(Se! Jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bana väg för dig.)+ 3 Någon ropar i vildmarken: ’Bana väg för Jehova!* Gör vägarna jämna och raka för honom.’”+ 4 I enlighet med detta framträdde Johannes döparen i vildmarken och predikade att folket behövde bli döpta för att visa att de hade ändrat sinne, så att de kunde få sina synder förlåtna.+ 5 Människor i hela Judeen och invånarna i Jerusalem kom till honom och bekände öppet sina synder, och han döpte* dem i Jordanfloden.+ 6 Johannes hade kläder av kamelhår och ett läderbälte runt midjan,+ och han åt gräshoppor och vildhonung.+ 7 Han predikade och sa: ”Efter mig kommer en som är större än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandaler.+ 8 Jag har döpt er med vatten, men han kommer att döpa er med helig ande.”+

9 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan.+ 10 Och så fort han kom upp ur vattnet såg han att himlen öppnades och att anden kom ner som en duva över honom.+ 11 Och det hördes en röst från himlen: ”Du är min son, som jag älskar. Jag har godkänt dig.”*+

12 Genast drev anden honom ut i vildmarken. 13 Han stannade där i 40 dagar och blev frestad av Satan.+ Han vistades bland de vilda djuren, men änglarna betjänade honom.+

14 När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen+ och predikade Guds goda nyheter+ 15 och sa: ”Tiden är inne, och Guds rike är nära. Ändra sinne,+ och tro på de goda nyheterna.”

16 Medan han gick utmed Galileiska sjön fick han syn på Simon och hans bror Andreas.+ De höll på att kasta ut sina nät,+ för de var fiskare.+ 17 Då sa Jesus till dem: ”Kom, följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.”+ 18 De lämnade genast näten och följde honom.+ 19 När han gick lite längre bort fick han syn på Jakob och Johannes, som var söner till Sebedẹus. De var i sin båt och lagade sina nät,+ 20 och genast kallade han på dem. De lämnade sin far Sebedẹus i båten tillsammans med de anställda männen och började följa honom. 21 Och de gick in i Kapernaum.

Så fort det blev sabbat gick Jesus till synagogan och började undervisa.+ 22 Och alla blev helt förundrade över hans sätt att undervisa, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.+ 23 Vid det tillfället var det en man i deras synagoga som var besatt av en oren ande, och han skrek: 24 ”Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret?+ Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet precis vem du är: Guds helige.”+ 25 Men Jesus beordrade anden: ”Var tyst och far ut ur honom!” 26 Då gav den orena anden honom krampryckningar och skrek för full hals, och sedan for den ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och började prata om det och sa: ”Vad är detta? En ny lära! När han befaller de orena andarna så lyder de honom!” 28 Och ryktet om honom spred sig snabbt överallt i hela Galileen.

29 De lämnade synagogan och gick hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes.+ 30 Simons svärmor+ låg sjuk och hade feber, och de berättade det för Jesus. 31 Då gick han fram till henne och tog hennes hand och hjälpte henne upp. Febern försvann, och hon började passa upp dem.

32 På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och demonbesatta.+ 33 Hela staden samlades utanför dörren. 34 Han botade många som hade olika sjukdomar,+ och han drev ut många demoner, men han tillät inte demonerna att säga något, eftersom de visste att han var Messias.*

35 Tidigt på morgonen, när det fortfarande var mörkt, steg han upp och gick ut. Han gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han be.+ 36 Simon och de andra skyndade sig efter honom, 37 och när de hittade honom sa de: ”Alla letar efter dig.” 38 Men han sa: ”Vi går någon annanstans, till småstäderna i närheten, så att jag kan predika där också, för det är därför jag har kommit.”+ 39 Och han gav sig av och predikade i synagogorna runt om i hela Galileen och drev ut demoner.+

40 En man som led av spetälska kom till honom och föll ner på knä och bönföll honom: ”Om du bara vill kan du göra mig frisk.”+ 41 Då fylldes han av medlidande och sträckte ut handen, rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Bli frisk!”+ 42 I samma stund försvann spetälskan från honom, och han blev frisk. 43 Jesus gav honom förhållningsorder och skickade i väg honom 44 med orden: ”Berätta inte det här för någon, men gå och visa dig för prästen och offra det reningsoffer som Mose har föreskrivit,+ så att prästerna får ett bevis för att du har blivit botad.”*+ 45 Trots det gick mannen i väg och berättade det vitt och brett så att det spred sig överallt, och Jesus kunde inte längre visa sig i städerna utan höll till på ensliga ställen. Ändå strömmade folk till honom från alla håll.+

2 Men efter några dagar gick Jesus in i Kapernaum igen, och det spred sig att han var hemma.+ 2 Det kom så många att det inte fanns plats för fler, inte ens utanför dörren, och han förkunnade Guds ord för dem.+ 3 Då kom det fyra män som bar på en förlamad man.+ 4 Men eftersom det var så mycket folk att de inte kunde komma fram till Jesus bröt de upp taket över honom, och när de hade gjort* en öppning firade de ner båren med den förlamade mannen. 5 När Jesus såg deras tro+ sa han till mannen: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”+ 6 Några av de skriftlärda var där, och de satt och tänkte:+ 7 ”Hur kan han säga så? Han hädar! För vem kan förlåta synder? Ingen annan än Gud!”+ 8 Men Jesus förstod* genast vad som rörde sig i deras sinnen och sa: ”Varför har ni sådana tankar inom er?+ 9 Vad är lättast, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och ta din bår och gå’? 10 Men för att ni ska förstå att Människosonen+ har myndighet att förlåta synder på jorden+ ...” Och så sa han till den förlamade mannen: 11 ”Jag säger dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem.” 12 Och då, inför allas ögon, reste han sig och lyfte genast upp sin bår och gick i väg. Alla blev helt överväldigade och började ära Gud och säga: ”Vi har aldrig sett något liknande!”+

13 Jesus gick längs sjön ännu en gång, och alla strömmade dit, och han undervisade dem. 14 Och när han gick vidare såg han Levi, Alfeus son, sitta utanför skattekontoret, och han sa till honom: ”Bli min efterföljare.” Då reste han sig upp och började följa honom.+ 15 Senare var Jesus hembjuden till Levi, och många skatteindrivare och syndare var där och åt* tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många av dem som följde honom.+ 16 Men när de skriftlärda bland fariséerna såg att han åt med syndare och skatteindrivare sa de till hans lärjungar: ”Äter han med skatteindrivare och syndare?” 17 När Jesus hörde det sa han till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att inbjuda rättfärdiga, utan syndare.”+

18 Både Johannes lärjungar och fariséerna brukade fasta. Därför kom man och sa till Jesus: ”Både Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar brukar fasta, så hur kommer det sig att dina lärjungar inte gör det?”+ 19 Jesus svarade: ”Brudgummens+ vänner behöver väl inte fasta så länge brudgummen är kvar hos dem? Så länge brudgummen är kvar hos dem kan de inte fasta. 20 Men det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem,+ och då ska de fasta. 21 Ingen tar en lapp av ett nytt tyg för att laga ett gammalt plagg. Om man gör det kommer ju tyglappen att krympa, och då blir revan värre.+ 22 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar. Om man gör det kommer vinet att spränga säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya vinsäckar.”

23 En sabbat tog han vägen genom några sädesfält, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick.+ 24 Då sa fariséerna till honom: ”Titta! Varför gör de sådant som är förbjudet på sabbaten?” 25 Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade någon mat?+ 26 Enligt berättelsen om Ẹbjatar,+ den främste prästen, gick David in i Guds hus och åt upp skådebröden.* Han lät också männen som var med honom äta av dem. Det var något som bara prästerna fick göra.”+ 27 Sedan sa han: ”Sabbaten kom till för människans skull+ och inte människan för sabbatens skull. 28 Människosonen är alltså herre också över sabbaten.”+

3 Vid ett annat tillfälle när han gick till en synagoga var det en man där som hade en förtvinad* hand.+ 2 Och eftersom det var sabbat iakttog fariséerna Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, så att de fick något att anklaga honom för. 3 Jesus sa till mannen med den förtvinade* handen: ”Kom och ställ dig här i mitten.” 4 Sedan frågade han dem: ”Får man göra något gott eller något ont på sabbaten, får man rädda ett liv eller ta ett liv?”+ Men de svarade inte. 5 Han såg sig upprört omkring eftersom han var djupt bedrövad över att de var så känslokalla,+ och han sa till mannen: ”Sträck ut handen.” Då gjorde han det, och handen blev helt återställd. 6 Då gick fariséerna ut och började genast diskutera med anhängarna av Herodes parti+ om hur man skulle kunna döda Jesus.

7 Men Jesus tog med sig lärjungarna och gick till sjön, och många människor från Galileen och Judeen följde efter.+ 8 Många från Jerusalem, Idumeen, andra sidan Jordan och trakterna kring Tyros och Sidon kom också till honom när de hörde talas om allt han gjorde. 9 Och han bad sina lärjungar att alltid ha en båt redo ifall folkskaran skulle tränga sig på. 10 Eftersom han botade så många försökte alla som hade svåra sjukdomar komma fram och röra vid honom.+ 11 Till och med de orena andarna+ kastade sig ner för honom när de fick se honom och ropade: ”Du är Guds son!”+ 12 Men gång på gång sa han strängt till dem att inte berätta vem han var.+

13 Han gick upp på ett berg och kallade till sig dem han hade utvalt,+ och de kom till honom.+ 14 Och han bildade* en grupp på 12, som han kallade apostlar. De skulle vara tillsammans med honom, och han skulle sända ut dem för att predika 15 och ge dem myndighet att driva ut demoner.+

16 De 12+ som han valde ut var Simon, som han också gav namnet Petrus,+ 17 Jakob, som var Sebedẹus son, Johannes, som var Jakobs bror (dessa gav han också namnet Boanẹrges, som betyder ”åskans söner”),+ 18 Andreas, Filippus, Bartolomẹus, Matteus, Tomas, Jakob, som var son till Alfeus, Taddeus, Simon den nitiske* 19 och Judas Iskariot, som längre fram förrådde honom.

Sedan gick han in i ett hus, 20 och återigen samlades det mycket folk, så många att de inte ens fick möjlighet att äta lite mat. 21 När hans familj fick höra om allt som hände gick de dit för att hämta honom. De sa: ”Han har förlorat förståndet.”+ 22 Och de skriftlärda som kom ner från Jerusalem sa: ”Han är besatt av Beelsebub,* och han driver ut demonerna med hjälp av demonernas härskare.”+ 23 Då kallade han till sig dem och talade till dem med hjälp av liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Om ett rike blir splittrat kan det inte bestå,+ 25 och om en familj blir splittrad kan den inte bestå. 26 Så om Satan har vänt sig mot sig själv och motarbetar sig själv kan han inte bestå, utan går under. 27 Ingen som bryter sig in hos en stark man kan stjäla det han äger om han inte binder honom först. Sedan kan han tömma hans hus. 28 Jag försäkrar er att människor ska få förlåtelse för allt, vilka synder de än begår och vilka hädelser de än gör sig skyldiga till. 29 Men den som hädar den heliga anden kan aldrig någonsin bli förlåten+ utan har begått en evig synd.”+ 30 Detta sa han för att de hade sagt: ”Han är besatt av en oren ande.”+

31 Nu kom hans mor och hans bröder+ dit. De stannade utanför och skickade in någon för att be honom komma ut.+ 32 Det satt mycket folk omkring honom, och de sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och frågar efter dig.”+ 33 Men han svarade: ”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” 34 Sedan tittade han på dem som satt i en cirkel omkring honom och sa: ”Här är min mor och mina bröder!+ 35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”+

4 Än en gång började Jesus undervisa vid sjön. Det samlades mycket folk, så han steg i en båt. Han satt i den en bit ut på vattnet medan folket var kvar på stranden.+ 2 Och han började lära dem mycket med hjälp av liknelser,+ och när han undervisade sa han:+ 3 ”Lyssna! En jordbrukare gick ut för att så.+ 4 När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem. 5 Andra hamnade bland stenarna där det inte fanns mycket jord, och stråna växte snabbt upp eftersom jordlagret var tunt.+ 6 Men när solen gick upp vissnade de i hettan eftersom de inte hade någon rot. 7 Några korn hamnade bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde dem, och de gav ingen avkastning.+ 8 Men en del korn hamnade i fin jord, och de sköt upp och växte och började ge avkastning. De gav 30, 60 och 100 gånger mer än vad som såtts.”+ 9 Sedan tillade han: ”Lyssna, du som har öron att höra med.”+

10 När han blev ensam med de tolv och några andra lärjungar började de fråga ut honom om liknelserna.+ 11 Han svarade dem: ”Ni har fått förmånen att förstå Guds rikes heliga hemlighet,+ men för dem som står utanför är allt bara liknelser,+ 12 för att de ska se och ändå inte uppfatta något och höra och ändå inte förstå innebörden. Och de kommer aldrig att ändra sig och få förlåtelse.”+ 13 Han fortsatte: ”Om ni inte förstår den här liknelsen, hur ska ni då kunna förstå alla de andra liknelserna?

14 Jordbrukaren sår ordet.+ 15 En del människor är som det som sås längs vägkanten. Så snart de hör ordet kommer Satan+ och tar bort det som såddes i dem.+ 16 Och några är som det som hamnar bland stenarna. Så fort de hör ordet tar de emot det med glädje,+ 17 men det slår inte rot i dem, och de håller bara ut en tid. Så snart de drabbas av svårigheter eller förföljelse för ordets skull faller de. 18 Och andra är som det som hamnar bland tistlarna. Det är de som har hört ordet,+ 19 men den här världens* bekymmer+ och den förrädiska rikedomen+ och begären+ efter allt annat tränger sig på och kväver ordet, och det ger ingen avkastning. 20 Men det som sås i den fina jorden är de som lyssnar till ordet och villigt tar emot det och ger avkastning: 30, 60 och 100 gånger mer än det som såddes.”+

21 Han sa också till dem: ”Man tar väl inte fram en oljelampa och ställer den under en korg* eller under en säng? Man tar väl fram den för att sätta den på ett lampställ?+ 22 För det finns inget gömt som inte ska bli fullt synligt och inget omsorgsfullt dolt som inte ska komma fram i ljuset.+ 23 Lyssna, du som har öron att höra med.”+

24 Dessutom sa han: ”Lyssna noga på det ni hör.+ Samma mått som ni mäter med ska användas när man mäter upp åt er,* ja, ni ska rentav få ännu mer. 25 För den som har, han ska få mer,+ men den som inte har, han ska bli fråntagen det lilla han har.”+

26 Han sa också: ”Guds rike är som en man som sprider ut säd på marken. 27 Han sover på nätterna och går upp när det blir dag, och säden skjuter upp och växer sig hög, men han vet inte riktigt hur det går till. 28 Jorden ger avkastning av sig själv steg för steg: först strået, sedan axet och slutligen mogna korn i axet. 29 Och så fort säden är mogen går han ut med skäran eftersom det är dags att skörda.”

30 Han fortsatte med att säga: ”Vad kan man jämföra Guds rike med, och vilken liknelse kan man använda? 31 Det är som ett senapskorn: När det sås är det det minsta av jordens alla frön.+ 32 Men när det har såtts växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får stora grenar, där himlens fåglar kan slå sig ner och söka skydd i skuggan.”

33 Han använde många sådana liknelser+ för att förkunna ordet för dem, och han tog hänsyn till hur mycket de kunde förstå. 34 Han använde faktiskt alltid liknelser när han talade med dem. Men han brukade förklara allt för sina lärjungar när de var för sig själva.+

35 På kvällen samma dag sa han till dem: ”Vi åker över till andra sidan sjön.”+ 36 Så när de hade sänt i väg folket tog de med honom i båten, och flera båtar följde efter honom.+ 37 Då bröt det plötsligt ut en mycket våldsam storm, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas.+ 38 Men han låg i aktern och sov på en dyna.* Så de väckte honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi håller på att gå under?” 39 Då reste han sig upp och befallde vinden att lägga sig och sa till sjön: ”Tig! Var tyst!”+ Och vinden lade sig, och det blev helt stilla. 40 Han sa till dem: ”Varför är ni så rädda? Har ni fortfarande ingen tro?” 41 Men de blev alldeles förskräckta och sa till varandra: ”Vem är det här egentligen? Till och med vinden och sjön lyder honom.”+

5 De kom fram till andra sidan sjön, till gerasenernas område.+ 2 Och direkt när Jesus steg ur båten kom en demonbesatt man emot honom från gravarna.* 3 Han brukade hålla till där, och fram till dess hade ingen lyckats hålla honom bunden, inte ens med en kedja. 4 Man hade ofta bundit honom med fotbojor och kedjor, men han slet av sig kedjorna och bröt upp fotbojorna, och ingen var stark nog att övermanna honom. 5 Hela tiden, både dag och natt, höll han till bland gravarna och i bergen och skrek och skar sig själv med stenar. 6 När han fick syn på Jesus på avstånd sprang han fram och kastade sig ner inför honom+ 7 och skrek: ”Vad vill du mig, Jesus, den högste Gudens son? Lova mig vid Gud att inte plåga mig!”+ 8 Jesus hade nämligen sagt till anden: ”Far ut ur mannen, du orena ande!”+ 9 Men Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” ”Legion”,* svarade han, ”för vi är många.” 10 Och han bönade och bad Jesus att inte sända i väg andarna från trakten.+

11 Samtidigt gick en stor svinhjord+ där och betade på berget.+ 12 Så andarna bad honom: ”Sänd oss in i svinen, så att vi kan tränga in i dem.” 13 Och han lät dem göra det. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden med omkring 2 000 svin rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och drunknade. 14 Men de som vaktade svinen flydde och berättade om det både i staden och ute på landet, och folk strömmade till för att se vad som hade hänt.+ 15 De kom alltså till Jesus och såg den demonbesatte mannen sitta där, han som hade haft legionen i sig, och han var påklädd och fullt normal. Då blev de rädda. 16 Och alla som var ögonvittnen till det som hade hänt med den demonbesatte och med svinen berättade om det. 17 Då vädjade de till Jesus att ge sig i väg från deras område.+

18 När Jesus höll på att stiga i båten bad mannen som hade varit demonbesatt att få följa med honom.+ 19 Men han lät honom inte göra det utan sa: ”Gå hem till dina släktingar och berätta om allt som Jehova* har gjort för dig och hur han har visat dig barmhärtighet.” 20 Då gick mannen i väg och berättade i Dekạpolis* vad Jesus hade gjort för honom, och alla blev förundrade.

21 Jesus for över med båten till motsatta stranden igen, och medan han var där vid sjön samlades en stor folkskara omkring honom.+ 22 Då kom Jairos, en av föreståndarna för synagogan, och när han fick se Jesus föll han ner vid hans fötter.+ 23 Han vädjade enträget: ”Min lilla dotter är allvarligt sjuk.* Snälla, kom och lägg händerna på henne,+ så att hon blir frisk och inte dör!” 24 Då gav de sig av tillsammans, och många människor följde med och trängde sig inpå Jesus.

25 I folkskaran fanns en kvinna som hade haft blödningar+ i 12 år.+ 26 Hon hade genomgått smärtsamma behandlingar hos många läkare och förbrukat alla sina tillgångar, men hon hade inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och i myllret närmade hon sig bakifrån och rörde vid hans mantel,+ 28 för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.”+ 29 Och på en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon hade blivit botad från sin plågsamma sjukdom.

30 Jesus märkte direkt att kraft+ hade gått ut från honom, så han vände sig om bland alla människor och sa: ”Vem var det som rörde vid min mantel?”+ 31 Men lärjungarna sa till honom: ”Du ser ju hur alla tränger sig inpå dig, och så säger du: ’Vem rörde vid mig?’” 32 Men han tittade sig omkring för att få se vem som hade gjort detta. 33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom då darrande av rädsla och föll ner inför Jesus och sa precis som det var. 34 Då sa han till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid,+ du är botad från din plågsamma sjukdom.”+

35 Innan Jesus hade talat färdigt kom några av Jairos* män och sa till Jairos: ”Din dotter är död, så du behöver inte besvära läraren mer.”+ 36 Men Jesus hörde det och sa till honom: ”Var inte rädd, ha bara tro.”+ 37 Och han lät bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.+

38 När de kom till Jairos hus såg Jesus alla upprörda människor som grät och jämrade sig högt.+ 39 Han gick in och sa till dem: ”Varför gråter ni? Varför är ni så upprivna? Flickan har inte dött, hon sover bara.”+ 40 Då började de hånskratta åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig barnets föräldrar och dem som var med honom och gick in till flickan. 41 Sedan tog han hennes hand och sa: ”Talitạ koumi”, som kan översättas: ”Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!”+ 42 Hon reste sig genast upp och började gå omkring. (Hon var 12 år.) Alla blev överlyckliga. 43 Men han sa mycket bestämt* till dem att inte berätta om detta för någon,+ och han sa att de skulle ge henne något att äta.

6 Jesus gav sig av därifrån och kom till sin hemtrakt,+ och lärjungarna följde med honom. 2 När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och de flesta som lyssnade blev mycket förvånade och sa: ”Var har den mannen lärt sig allt det här?+ Hur kommer det sig att han har sådan vishet och kan utföra sådana underverk?+ 3 Det är ju snickaren,+ Marias son.+ Hans bröder är Jakob,+ Josef, Judas och Simon.+ Och visst bor hans systrar här bland oss?” Detta gjorde att de inte ville tro på honom.* 4 Men Jesus sa till dem: ”En profet blir ärad överallt utom i sin hemstad och bland sina släktingar och i sin egen familj.”+ 5 Därför kunde han inte göra några underverk där, förutom att lägga händerna på några få sjuka och bota dem. 6 Ja, han slogs av att de hade så lite tro. Och han gick från by till by i trakten och undervisade.+

7 Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två,+ och han gav dem myndighet över de orena andarna.+ 8 Och han sa att de inte skulle ta med sig något annat på vägen än en stav – inget bröd, ingen matpåse och inga pengar* i bältet.+ 9 De skulle ha sandaler på sig, men de skulle inte ta med sig några extra kläder.* 10 Han sa också: ”När ni blir välkomnade i ett hus ska ni stanna där tills ni går vidare.+ 11 Och när människor på en plats inte vill ta emot er eller lyssna på er ska ni lämna den platsen och skaka av dammet från era fötter,* för att visa att de har blivit varnade.”*+ 12 Sedan gav de sig i väg och predikade att människor skulle ändra sinne,+ 13 och de drev ut många demoner+ och smorde in många sjuka med olja och botade dem.

14 Kung Herodes* fick höra talas om detta, för namnet Jesus hade blivit välkänt, och man sa: ”Johannes döparen har blivit uppväckt från de döda, och det är därför den här mannen kan göra underverk.”+ 15 Men andra sa: ”Det är Elia.” Och några sa: ”Det är en profet, som en av de forntida profeterna.”+ 16 Men när Herodes hörde det sa han: ”Johannes, som jag halshögg, har uppstått.” 17 Herodes hade nämligen gripit Johannes och bundit och fängslat honom för att göra sin hustru Herọdias till lags. Hon var egentligen hans bror Filippus hustru,+ 18 och Johannes hade sagt till Herodes flera gånger: ”Det är inte tillåtet för dig att leva tillsammans med din brors hustru.”+ 19 Därför hatade Herọdias Johannes och ville döda honom, men hon kunde inte det 20 eftersom han hade Herodes beskydd. Han var nämligen rädd för Johannes, för han visste att han var en rättfärdig och helig man.+ När han hade lyssnat på Johannes visste han inte vad han skulle göra, men han fortsatte gärna lyssna på honom.

21 Men det dök upp ett lämpligt tillfälle när Herodes firade sin födelsedag+ och ordnade en fest för sina höga ämbetsmän, sina militärbefälhavare och de främsta männen i Galileen.+ 22 Då kom Herọdias dotter in och dansade för dem, och Herodes och hans gäster* blev mycket förtjusta. Kungen sa till den unga kvinnan: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det.” 23 Ja, han svor på det: ”Allt vad du ber om ska du få, om det så är halva kungariket!” 24 Hon gick och frågade sin mor: ”Vad ska jag be om?” Hon svarade: ”Johannes döparens huvud.” 25 Hon skyndade sig in till kungen och framförde sin begäran: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes döparens huvud på ett fat.”+ 26 Då blev kungen djupt bedrövad, men på grund av sitt löfte och alla gästerna* ville han inte neka henne det. 27 Så han skickade genast i väg en av sina livvakter och befallde honom att hämta Johannes huvud. Då gick han till fängelset och halshögg honom, 28 och han kom med huvudet på ett fat och gav det till Herọdias dotter, som gav det till sin mor. 29 När Johannes lärjungar fick höra vad som hade hänt gick de och hämtade hans kropp och lade den i en grav.*

30 Apostlarna samlades runt Jesus och berättade om allt de hade gjort och undervisat om.+ 31 Han sa till dem: ”Följ med mig till en avskild plats där vi kan få vara i fred och ni kan få vila lite.”+ Det var så många som kom och gick att de inte ens hann äta. 32 Därför tog de båten och gav sig av till en avskild plats för att få vara för sig själva.+ 33 Men man såg dem ge sig av, och många fick reda på det, så folk skyndade sig dit till fots från alla städerna och hann före dem. 34 Så när han steg ur båten såg han att det hade samlats många människor, och han kände starkt för dem,+ eftersom de var som får utan herde.+ Och han började lära dem många sanningar.+

35 När kvällen närmade sig kom lärjungarna och sa till Jesus: ”Det här är en ödslig trakt, och det är redan sent.+ 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna i närheten och köpa sig något att äta.”+ 37 Men han svarade: ”Nej, ni kan väl ge dem något att äta.” Då sa de: ”Menar du att vi ska gå och köpa bröd för 200 denarer* och ge åt dem?”+ 38 Han sa till dem: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter!” De tog reda på det och sa: ”Fem bröd och två fiskar.”+ 39 Sedan sa han till folket att de skulle dela upp sig i grupper och slå sig ner i det gröna gräset.+ 40 Då slog de sig ner, och de var 100 eller 50 i varje grupp. 41 Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och bad en bön.*+ Han bröt bröden i bitar, och så gav han brödet till lärjungarna, som fick dela ut det till folket. Sedan delade han upp de två fiskarna. 42 Alla åt och blev mätta, 43 och när de samlade ihop resterna fyllde de 12 korgar med bröd, förutom all fisk som var över.+ 44 Det var 5 000 män som hade ätit.

45 Strax därefter sa han till lärjungarna att ta båten och åka i förväg till andra sidan, mot Betsaida, medan han själv skickade i väg folket.+ 46 När han hade gjort det gick han upp på ett berg för att be.+ 47 När kvällen kom var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land.+ 48 Han såg att de fick kämpa hårt för att ro, eftersom det var motvind. Så ungefär vid nattens fjärde vaktpass* kom han gående mot dem på sjön, men det verkade som om han tänkte* gå förbi dem. 49 När lärjungarna såg honom på sjön trodde de att det var något övernaturligt. Och de skrek högt, 50 för när de såg honom blev de rädda. Men han sa genast till dem: ”Var lugna, det är jag. Var inte rädda.”+ 51 Sedan steg han i båten, och vinden lade sig. Då blev de helt mållösa, 52 för de hade inte förstått innebörden av underverket med bröden. Deras hjärtan var fortfarande inte mottagliga.

53 De kom över till andra sidan sjön och kastade ankar vid Gennesaret.+ 54 Men så fort de steg ur båten kände folk igen honom. 55 Och de skyndade sig runt i hela trakten och hämtade sjuka och svaga och bar dem på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Och vart han än gick, till byar eller städer eller gårdar, lade man de sjuka på torgen. Folk bönföll honom om att bara få röra vid fransen på hans mantel,+ och alla som gjorde det blev friska.

7 Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades runt Jesus.+ 2 Och de såg några av hans lärjungar äta mat med orena händer, alltså otvättade.* 3 (Fariséerna och alla andra judar tvättar alltid händerna upp till armbågen innan de äter, eftersom de följer traditionen från forna tider. 4 Och när de har varit på torget tvättar de sig alltid innan de äter. De håller också fast vid många andra traditioner, som rening* av bägare, kannor och kopparkärl.)+ 5 Så fariséerna och de skriftlärda frågade Jesus: ”Varför följer inte dina lärjungar våra förfäders traditioner utan äter med orena händer?”+ 6 Han svarade: ”Jesaja profeterade träffande om er hycklare när han sa: ’Med läpparna ärar de mig, men deras hjärtan är långt ifrån mig.+ 7 Förgäves tillber de mig, eftersom deras läror kommer från människor.’+ 8 Ni överger Guds bud och håller fast vid människors traditioner.”+

9 Han sa också: ”Ni är skickliga på att sätta Guds bud åt sidan för att kunna behålla era traditioner.+ 10 Mose sa till exempel: ’Respektera* din far och din mor’,+ och: ’Den som hånar* sin far eller mor ska dö.’+ 11 Men ni påstår att man kan säga till sin far eller mor: ’Allt jag äger och som du kunde få nytta av är korbạn’ (alltså något man lovat att ge åt Gud) 12 och att man sedan inte behöver göra något alls för sin far eller mor.+ 13 På det sättet upphäver ni Guds ord med era traditioner, som ni har ärvt och för vidare.+ Och det här är bara ett av många exempel.”+ 14 Sedan kallade han till sig folkskaran igen och sa: ”Lyssna på mig allesammans och försök förstå vad det betyder.+ 15 Det finns inget som kan komma in i en människa utifrån och göra henne oren, men det som kommer ut ur en människa gör henne oren.”+ 16 *⁠——

17 När han hade lämnat folkskaran och gått in i ett hus började hans lärjungar ställa frågor om liknelsen.+ 18 Då sa han: ”Har inte ni heller förstått? Vet ni inte att det som kommer in i en människa utifrån aldrig gör henne oren, 19 för det går inte in i hjärtat utan ner i magen och ut i avloppet?” Han konstaterade alltså att all mat är ren. 20 Han fortsatte: ”Det är det som kommer ut ur en människa som gör henne oren.+ 21 För inifrån, ur människans hjärta,+ kommer skadliga tankar, som leder till sexuell omoral,* stöld, mord, 22 äktenskapsbrott,* girighet, onda handlingar, svek, skamlöst uppförande,* avund, hädelse, högmod och oförnuft.* 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör en människa oren.”

24 Jesus gav sig av därifrån till området kring Tyros och Sidon.+ Där gick han in i ett hus och ville inte att någon skulle få reda på det, men han lyckades inte undgå uppmärksamhet. 25 En kvinna skyndade sig dit och föll ner vid hans fötter, för hon hade hört talas om honom och hade en liten dotter som var besatt av en oren ande.+ 26 Kvinnan hade grekiskt påbrå och var av syrisk-fenicisk nationalitet, och hon bönade och bad att han skulle driva ut demonen ur hennes dotter. 27 Men han sa till henne: ”Låt barnen bli mätta först, för det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det till hundvalparna.”+ 28 Hon svarade: ”Det är sant, herre, men valparna under bordet äter faktiskt av barnens smulor.” 29 Då sa han till henne: ”Tack vare dina ord säger jag dig: Gå hem, demonen har lämnat din dotter.”+ 30 Och när hon kom hem låg dottern på sängen och demonen var borta.+

31 När Jesus lämnade trakten kring Tyros gick han genom Sidon och Dekạpolisområdet* och kom till Galileiska sjön.+ 32 Där förde man fram en döv man med talsvårigheter till honom,+ och man bad honom lägga handen på mannen. 33 Då tog han mannen åt sidan så att de var för sig själva, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga.+ 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa till honom: ”Effatạ”, som betyder ”öppna dig”. 35 Då fick mannen hörseln tillbaka,+ och hans talsvårigheter försvann och han började tala normalt. 36 Jesus sa att de inte fick berätta det för någon,+ men ju mer han förmanade dem, desto mer pratade de om det.+ 37 De var fullständigt överväldigade+ och sa: ”Allt han har gjort är fantastiskt. Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.”+

8 Vid den tiden samlades återigen många människor. De hade inget att äta, så Jesus kallade till sig lärjungarna och sa: 2 ”Jag tycker synd om folket,+ för de har varit här tillsammans med mig i tre dagar nu och har inget att äta.+ 3 Om jag skickar i väg dem hungriga* kommer de inte att orka ta sig hem, och några bor ju långt härifrån.” 4 Men hans lärjungar sa: ”Hur ska man få tag i tillräckligt mycket bröd i den här ödsliga trakten så att alla kan äta sig mätta?” 5 Då frågade han: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.+ 6 Och han sa till folket att lägga sig ner på marken. Han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem i bitar. Sedan gav han dem till lärjungarna som fick dela ut dem till folket.+ 7 De hade även några små fiskar, så han bad en bön* och sa att lärjungarna skulle dela ut dem också. 8 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som blev över fyllde man sju stora korgar.+ 9 Det var omkring 4 000 män där. Sedan skickade han i väg dem.

10 Direkt efter det steg han i båten tillsammans med sina lärjungar och kom till området som kallas Dalmanouta.+ 11 Där kom fariséerna och började diskutera med honom, och för att sätta honom på prov begärde de att han skulle ge dem ett tecken från himlen.+ 12 Då suckade han djupt inom sig* och sa: ”Varför vill den här generationen se ett tecken?+ Jag säger er: Den här generationen ska inte få något tecken.”+ 13 Sedan lämnade han dem, steg i båten och gav sig av till motsatta stranden.

14 Men lärjungarna glömde att ta med sig bröd. De hade bara ett enda bröd med sig i båten.+ 15 Och Jesus gav dem en tydlig varning: ”Håll ögonen öppna och akta er för fariséernas surdeg och Herodes surdeg.”+ 16 Då började de diskutera med varandra om att de inte hade tagit med sig bröd. 17 Han hörde det och sa: ”Varför diskuterar ni om att ni inte har bröd? Har ni ännu inte förstått och fattat innebörden? Är era hjärtan fortfarande inte mottagliga? 18 ’Ser ni inte fast ni har ögon, och hör ni inte fast ni har öron?’ Minns ni inte 19 när jag bröt de fem bröden+ åt de 5 000 männen? Hur många korgar med bröd samlade ni ihop efteråt?” De svarade: ”Tolv.”+ 20 ”Och när jag bröt de sju bröden åt de 4 000 männen, hur många stora korgar med bröd fyllde ni då?” De svarade: ”Sju.”+ 21 Då sa han till dem: ”Förstår ni fortfarande inte vad jag menar?”

22 De lade till vid Betsaida. Människor kom med en blind man och bönföll Jesus att röra vid honom.+ 23 Så han tog den blinde vid handen och ledde ut honom utanför byn. Han spottade på hans ögon,+ lade händerna på honom och frågade: ”Ser du något?” 24 Mannen tittade upp och sa: ”Jag tror att jag ser människor, för jag ser något som liknar träd som går omkring.” 25 Han lade händerna på hans ögon igen, och nu kunde han se klart. Hans syn var återställd och han såg allting tydligt. 26 Jesus skickade hem honom och uppmanade honom: ”Gå inte in i byn!”

27 Jesus och lärjungarna gav sig nu av därifrån till byarna kring Caesarẹa Filippi, och på vägen frågade han lärjungarna: ”Vem säger folk att jag är?”+ 28 De svarade: ”Johannes döparen,+ men andra säger Elia,+ och några säger att du är en av profeterna.” 29 ”Ni då”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias.”*+ 30 Då sa han till dem att inte berätta för någon vem han var.+ 31 Han började också förklara för dem att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste, de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad+ och uppväckt tre dagar senare.+ 32 Ja, han sa faktiskt detta rent ut. Men Petrus tog honom åt sidan och försökte tala honom till rätta.+ 33 Då vände Jesus sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus: ”Försvinn bakom mig, Satan! Du tänker inte Guds tankar utan människors.”+

34 Han kallade till sig folkskaran och sina lärjungar och sa till dem: ”Om någon vill bli min efterföljare ska han säga nej till sig själv* och lyfta upp sin tortyrpåle* och alltid följa mig.+ 35 För den som försöker rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och de goda nyheternas skull ska rädda det.+ 36 Och vad har man för glädje av att vinna hela världen om man mister sitt liv?+ 37 Ja, vad kan en människa ge i utbyte mot* sitt liv?+ 38 Den som skäms för mig och mina ord bland denna otrogna* och syndiga generation, honom ska Människosonen också skämmas för+ när han kommer i sin Fars strålande prakt med de heliga änglarna.”+

9 Han sa vidare till dem: ”Jag säger er att några av dem som står här faktiskt inte ska dö förrän de har fått se Guds rike komma med makt.”+ 2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett högt berg så att de var för sig själva. Där förvandlades han inför dem.+ 3 Hans kläder började glänsa och blev mycket vita, ja vitare än någon människa på jorden hade kunnat bleka dem. 4 Och Elia och Mose visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. 5 Då sa Petrus till honom: ”Rabbi, vi vill gärna stanna kvar här. Vi kan väl göra tre hyddor: en till dig, en till Mose och en till Elia?” 6 Petrus visste faktiskt inte hur han skulle reagera, för precis som de andra var han helt omtumlad. 7 Och det bildades ett moln som täckte dem, och en röst hördes+ ur molnet: ”Det här är min son, som jag älskar.+ Lyssna på honom.”+ 8 Men plötsligt när de såg sig omkring var det ingen annan än Jesus där.

9 När de var på väg ner från berget sa han bestämt till dem att inte berätta för någon vad de hade sett+ förrän Människosonen hade blivit uppväckt från de döda.+ 10 De tog till sig vad han hade sagt,* men de diskuterade med varandra vad som menades med att uppväckas från döden. 11 Och de frågade honom: ”Varför säger de skriftlärda att Elia+ ska komma först?”+ 12 Han svarade: ”Elia ska mycket riktigt komma först och återställa allt.+ Men varför står det skrivet att Människosonen måste lida mycket+ och bli behandlad med förakt?+ 13 Jag säger er att Elia+ faktiskt har kommit, och de gjorde vad de ville med honom, precis som det står skrivet om honom.”+

14 När de kom tillbaka till de andra lärjungarna såg de att det hade samlats många runt dem och att skriftlärda diskuterade med dem.+ 15 Men folket blev överraskade när de fick syn på Jesus och skyndade sig fram för att hälsa på honom. 16 Han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar?” 17 Då sa en i folkskaran: ”Lärare, jag har tagit med min son till dig, för han har en ande som gör honom stum.+ 18 Så fort anden angriper honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir helt kraftlös. Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det.” 19 Jesus sa till dem: ”Denna generation utan tro!+ Hur länge måste jag vara kvar hos er? Hur länge ska jag behöva stå ut med er? Hämta honom till mig.”+ 20 Då förde de fram pojken till honom. Men när anden fick se honom gav den genast pojken kramper. Han föll till marken och rullade runt med fradga kring munnen. 21 Då frågade Jesus hans far: ”Hur länge har det här pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten, 22 och anden kastar honom ofta både i elden och i vattnet för att försöka ta livet av honom. Men om du kan göra något, så ha medkänsla med oss och hjälp oss.” 23 Jesus sa till honom: ”’Om du kan’, säger du. Allt är faktiskt möjligt för den som har tro.”+ 24 Genast utbrast barnets far: ”Jag har tro! Hjälp mig att få mer tro!”+

25 Jesus lade märke till att folk skyndade sig fram mot dem, så han befallde den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: Far ut ur pojken och kom aldrig mer in i honom!”+ 26 Då skrek den högt och gav pojken många kramper, och sedan for den ut. Det verkade som om pojken hade dött, så man sa: ”Han är död!” 27 Men Jesus tog hans hand och hjälpte honom upp, och han reste sig. 28 När Jesus hade gått in i ett hus och han och lärjungarna var för sig själva frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut demonen?”+ 29 Han svarade: ”Den här sorten kan bara drivas ut med bön.”

30 De gav sig av därifrån och färdades genom Galileen, men han ville inte att någon skulle få reda på det. 31 Han höll nämligen på att undervisa sina lärjungar, och han berättade för dem: ”Människosonen ska överlämnas i fiendens händer. De ska döda honom,+ men tre dagar efter sin död ska han bli uppväckt.”+ 32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte fråga honom om det.

33 De kom till Kapernaum, och när han var inne i huset frågade han dem: ”Vad var det ni diskuterade på vägen?”+ 34 Men de svarade inte, för på vägen hade de diskuterat om vem av dem som var störst. 35 Då satte han sig ner och kallade på de tolv och sa: ”Om någon vill vara först måste han vara sist av alla och vara deras tjänare.”+ 36 Sedan kallade han till sig ett litet barn som fick ställa sig framför dem. Han lade armarna om det och sa: 37 ”Den som tar emot ett sådant här litet barn+ för min skull,* han tar också emot mig, och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig, utan också honom som har sänt mig.”+

38 Johannes sa till Jesus: ”Lärare, vi såg en som drev ut demoner med hjälp av ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte är en av oss.”+ 39 Men Jesus sa: ”Försök inte hindra honom, för ingen kan göra ett underverk i mitt namn och sedan tala illa om mig. 40 För den som inte är emot oss, han är för oss.+ 41 Och den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus,+ han ska absolut inte gå miste om sin lön.+ 42 Men om någon får en av dessa små som tror på mig att tappa tron* skulle det vara bättre för honom om en stor kvarnsten* hängdes om hans hals och han kastades i havet.+

43 Om din hand någonsin blir ett hinder för dig,* så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet stympad än att få behålla båda händerna och hamna i Gehẹnna,* i den eld som inte kan släckas.+ 44 *⁠—— 45 Och om din fot blir ett hinder för dig,* så hugg av den. Det är bättre att gå in i livet halt än att få behålla båda fötterna och kastas i Gehẹnna.*+ 46 *⁠—— 47 Och om ditt öga blir ett hinder för dig,* så kasta bort det.+ Det är bättre att gå in i Guds rike enögd än att få behålla båda ögonen och kastas i Gehẹnna,*+ 48 där maskarna inte dör och elden inte släcks.+

49 Alla måste nämligen saltas med eld.+ 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen?+ Ha salt i er,+ och håll fred med varandra.”+

10 Han gav sig av därifrån och gick över Jordan och kom till gränstrakterna* mot Judeen. Återigen samlades mycket folk kring honom, och han började undervisa dem precis som han brukade.+ 2 Några fariséer kom fram till honom för att pröva honom, så de frågade om det är tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru.+ 3 Han svarade: ”Vad står det i Moses lag?” 4 De sa: ”Mose tillät att man skriver ett skilsmässointyg och skiljer sig från henne.”+ 5 Men Jesus sa: ”Det var på grund av era hårda hjärtan+ som han gav er den föreskriften.+ 6 Men från skapelsens början ’gjorde han dem till man och kvinna.+ 7 Därför ska en man lämna sin far och sin mor,+ 8 och de två ska bli ett.’*+ De är inte längre två, utan ett.* 9 Det Gud har fogat samman får alltså ingen människa skilja åt.”+ 10 När de var tillbaka i huset frågade lärjungarna honom om detta. 11 Han sa: ”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott+ mot henne, 12 och om en kvinna skiljer sig från sin man och gifter sig med en annan begår hon äktenskapsbrott.”+

13 Folk tog med sig små barn till Jesus för att han skulle lägga händerna på dem, men lärjungarna tillrättavisade dem.+ 14 När Jesus såg detta blev han upprörd och sa till dem: ”Låt barnen komma till mig, försök inte hindra dem, för Guds rike tillhör sådana som de.+ 15 Jag försäkrar er: Den som inte tar emot Guds rike som ett litet barn kommer aldrig in i det.”+ 16 Sedan tog han barnen i sin famn, lade händerna på dem och välsignade dem.+

17 När han fortsatte på sin väg sprang en man fram och föll på knä framför honom och frågade: ”Gode lärare, vad behöver jag göra för att få ärva evigt liv?”+ 18 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Det finns bara en som är god, och det är Gud.+ 19 Du känner till buden: ’mörda inte,+ begå inte äktenskapsbrott,*+ stjäl inte,+ vittna inte falskt,+ handla inte svekfullt+ och respektera* din far och din mor’.”+ 20 Mannen sa till honom: ”Lärare, ända sedan jag var ung har jag hållit de buden.” 21 Jesus såg på honom och kände starkt för honom, så han sa: ”Det är en sak till du behöver göra: Gå i väg och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och bli min efterföljare.”+ 22 När mannen hörde det blev han illa till mods och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.+

23 Jesus såg sig omkring, och sedan sa han till sina lärjungar: ”Det kommer verkligen att bli svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike!”+ 24 När han sa det blev lärjungarna förvånade. Därför sa Jesus igen: ”Mina barn, det är verkligen inte lätt att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för den som är rik att komma in i Guds rike.”+ 26 Då blev de ännu mer fundersamma och sa till honom:* ”Vem kan då bli räddad?”+ 27 Jesus såg dem rakt i ögonen och sa: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”+ 28 Petrus sa till honom: ”Men vi har ju lämnat allt och följt dig.”+ 29 Jesus sa: ”Jag försäkrar er: Det finns ingen som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min skull och för de goda nyheternas skull+ 30 som inte ska få 100 gånger mer nu i den här tiden – hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, tillsammans med förföljelse+ – och i den kommande tiden* evigt liv. 31 Men många av de första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.”+

32 Nu var de på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick först. Lärjungarna kände sig osäkra, men de andra som följde efter började bli rädda. Han tog de tolv åt sidan igen och började berätta om det som skulle hända med honom:+ 33 ”Nu är vi på väg till Jerusalem, och där kommer Människosonen att bli överlämnad åt de främsta prästerna och de skriftlärda. De kommer att döma honom till döden och överlämna honom åt människor från andra nationer, 34 människor som kommer att håna honom och spotta på honom och prygla* honom och döda honom. Men tre dagar senare ska han bli uppväckt.”+

35 Jakob och Johannes, Sebedẹus söner,+ kom fram till Jesus och sa: ”Lärare, det är något vi vill be dig om.”+ 36 Han sa till dem: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 37 De svarade: ”Låt oss få sitta bredvid dig när du har blivit upphöjd,* en på din högra sida och en på din vänstra.”+ 38 Men Jesus sa: ”Ni förstår inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?”+ 39 ”Ja, det kan vi”, svarade de. Då sa Jesus: ”Den bägare jag dricker ska ni få dricka, och det dop jag döps med ska ni döpas med.+ 40 Men det är inte min sak att avgöra vem som ska få sitta på min högra eller vänstra sida, utan de platserna tillhör dem som de är bestämda för.”

41 När de tio andra fick höra om detta blev de arga på Jakob och Johannes.+ 42 Men Jesus kallade dem till sig och sa: ”Ni vet att de som betraktas som folkens styresmän har makt över människorna och att ledarna* härskar över dem.+ 43 Men så ska det inte vara bland er. Den som vill vara stor bland er, han ska vara er tjänare,+ 44 och den som vill vara främst bland er, han ska vara allas slav. 45 Inte ens Människosonen har kommit för att bli betjänad utan för att betjäna+ och ge sitt liv till en lösen i utbyte mot många.”*+

46 Sedan kom de till Jeriko. Och när Jesus och hans lärjungar och en stor folkskara var på väg ut från Jeriko satt Bartimẹus (Timẹus son), en blind tiggare, där vid vägen.+ 47 När han hörde att det var Jesus från Nasaret som gick förbi började han ropa högt: ”Jesus, Davids son,+ hjälp mig!”+ 48 Många sa bryskt till honom att vara tyst, men han fortsatte bara ropa: ”Davids son, hjälp mig!” 49 Jesus stannade och sa: ”Be honom komma hit.” Så de kallade på den blinde mannen och sa till honom: ”Var inte rädd! Stig upp, han kallar på dig.” 50 Då kastade han av sig manteln, reste sig snabbt och gick fram till Jesus. 51 Jesus frågade honom: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?” Den blinde mannen sa: ”Lärare,* låt mig få synen tillbaka.” 52 Jesus sa till honom: ”Gå, din tro har gjort dig frisk.”+ Omedelbart fick han synen tillbaka,+ och han började följa honom på vägen.

11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfạge och Betạnia+ på* Olivberget skickade Jesus i väg två av sina lärjungar+ 2 och sa till dem: ”Gå in i byn som ni ser där borta. Så fort ni kommer dit ser ni en fastbunden ungåsna som ingen har suttit på. Ta den och för den till mig. 3 Om någon frågar: ’Vad gör ni?’ så ska ni svara: ’Herren behöver den, och han kommer snart att skicka tillbaka den hit igen.’” 4 Då gav de sig av och såg åsnan som stod bunden utanför en dörr på en sidogata, och de tog den.+ 5 Men några av dem som stod där sa: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” 6 De svarade precis som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.

7 De tog med sig åsnan+ till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig på den.+ 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar av kvistar med löv ute på fälten.+ 9 Och de som gick framför och de som följde efter ropade: ”Bevara honom, ber vi!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+ 10 Välsignat är vår far Davids kommande rike!+ Bevara honom, ber vi dig, du som är i höjderna där ovan!” 11 Jesus kom in i Jerusalem och gick till templet och betraktade allting. Men eftersom det redan var sent gick han ut till Betạnia tillsammans med de tolv.+

12 När de lämnade Betạnia nästa dag kände han sig hungrig.+ 13 På långt håll fick han se ett fikonträd som hade löv, så han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom fram såg han att det bara fanns löv på trädet. Det var nämligen inte rätt tid för fikon. 14 Då sa han till det: ”Aldrig någonsin ska man äta frukt från dig igen.”+ Och hans lärjungar hörde det.

15 Sedan kom de till Jerusalem, och Jesus gick in i templet och började köra ut alla som sålde och köpte där, och han välte omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.+ 16 Och han lät ingen bära något redskap genom templet. 17 Han undervisade dem och sa: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla nationer.’+ Men ni har gjort det till ett tjuvnäste.”+ 18 De främsta prästerna och de skriftlärda hörde det, och de försökte komma på ett sätt att döda honom.+ De kände sig nämligen hotade av honom, eftersom folket var så imponerade av hans undervisning.+

19 När det blev sent gick de ut ur staden, 20 och tidigt nästa morgon gick de förbi fikonträdet igen. Då såg de att det redan hade torkat ända från rötterna.+ 21 Petrus, som kom ihåg vad som hade hänt, sa till Jesus: ”Rabbi, titta! Fikonträdet som du förbannade har torkat.”+ 22 Jesus sa till dem: ”Ha tro på Gud. 23 Jag försäkrar er: Om någon säger till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och han inte tvivlar* utan tror på att det ska bli så, då kommer det att bli så.+ 24 Därför säger jag: Allt ni ber om i era böner – ha tro på att ni redan har fått det, så ska ni få det.+ 25 Och när ni står och ber ska ni förlåta allt som ni har emot era medmänniskor. Då kommer er Far i himlen också att förlåta era synder.”+ 26 *⁠——

27 De kom in till Jerusalem igen. När han gick runt i templet kom de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom 28 och sa: ”Vad har du för rätt att göra det här? Vem har gett dig tillåtelse?”+ 29 Jesus sa: ”Jag tänker också ställa en fråga. Om ni svarar på den ska jag berätta vem som har gett mig tillåtelse att göra allt detta. 30 Kom Johannes myndighet att döpa+ från Gud* eller från människor?* Svara mig.”+ 31 De började diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger ’från Gud’ kommer han att säga: ’Varför trodde ni inte på honom i så fall?’ 32 Men vågar vi säga ’från människor’?” De var nämligen rädda för folket, för alla var övertygade om att Johannes hade varit en profet.+ 33 Därför svarade de: ”Vi vet inte.” Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag vem som har gett mig tillåtelse att göra detta.”

12 Sedan började han undervisa dem med hjälp av liknelser: ”En man planterade en vingård.+ Han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar och byggde ett torn.+ Sedan arrenderade han ut den åt vinodlare och reste utomlands.+ 2 När tiden var inne skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta lite av skörden från vingården. 3 Men de tog fast tjänaren, slog honom och skickade bort honom tomhänt. 4 Så han skickade en annan tjänare till dem, men honom slog de i huvudet och förödmjukade.*+ 5 Och han skickade ytterligare en tjänare, och honom dödade de. Han skickade många andra, och några av dem blev misshandlade och några blev dödade. 6 Till slut hade han bara en kvar att skicka, sin älskade son.+ Han skickade honom sist av alla och tänkte: ’Min egen son kommer de att respektera.’ 7 Men vinodlarna sa till varandra: ’Det här är arvingen.+ Vi dödar honom och tar hans arv!’ 8 Och de tog honom och dödade honom och släpade ut honom ur vingården.+ 9 Vad ska vingårdens ägare göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården åt andra.+ 10 Ni har väl läst detta skriftställe: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit huvudhörnstenen.+ 11 Den har kommit från Jehova,* och den är underbar i våra ögon.’”+

12 Då ville de gripa honom, för de förstod att liknelsen handlade om dem. Men de var rädda för folket, så de lät honom vara och gick därifrån.+

13 Sedan skickade de några fariséer och anhängare av Herodes parti för att försöka sätta dit honom för något han sa.+ 14 De kom och sa till honom: ”Lärare, vi vet att du alltid talar sanning och inte försöker ställa dig in hos andra, för du gör inte skillnad på människor,* utan du lär ut Guds väg på rätt sätt. Är det rätt eller inte att betala skatt* till kejsaren? 15 Ska vi betala eller inte?” Men han genomskådade dem och sa: ”Varför sätter ni mig på prov? Ge mig en denar* och låt mig titta på den.” 16 De gav honom en, och han frågade: ”Vems bild och inskrift är detta?” ”Kejsarens”, svarade de. 17 Då sa Jesus: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren,+ men ge Gud det som tillhör honom.”+ Och de blev imponerade av hans svar.

18 Några av sadducéerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse,+ kom och frågade honom:+ 19 ”Lärare, Mose skrev till oss att om någon har en bror som dör barnlös och efterlämnar en änka, ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.+ 20 Det fanns sju bröder. Den förste gifte sig men dog barnlös. 21 Då gifte sig den andre med änkan, men han dog också barnlös. Det gick likadant med den tredje. 22 Ingen av de sju bröderna fick några barn. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vilken av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? Alla hade ju varit gifta med henne.” 24 Jesus sa till dem: ”Varför tänker ni så fel? Är det inte för att ni varken förstår Skrifterna eller hur Guds kraft verkar?+ 25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.+ 26 Men när det gäller detta att de döda uppstår så har ni väl läst i Moses bok, i berättelsen om törnbusken, att Gud sa till honom: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’?+ 27 Han är inte de dödas Gud utan de levandes. Ni tänker helt fel.”+

28 En av de skriftlärda som hade kommit fram och hört diskussionen förstod att han hade gett ett bra svar och frågade: ”Vilket bud är det viktigaste* av alla?”+ 29 Jesus svarade: ”Det viktigaste är: ’Hör, Israel, Jehova,* vår Gud, är en enda Jehova,* 30 och du ska älska Jehova,* din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ* och med hela ditt sinne och med hela din styrka.’+ 31 Det andra är det här: ’Du ska älska din medmänniska* som dig själv.’+ Det finns inga bud som är viktigare än de här.” 32 Den skriftlärde sa till honom: ”Du har rätt, lärare, det är sant: ’Han är en, och det finns ingen annan än han.’+ 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och med hela sitt förstånd och med hela sin styrka och att älska sin medmänniska som sig själv, det är värt mycket mer än alla brännoffer och slaktoffer.”+ 34 När Jesus hörde att mannen svarade klokt sa han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Sedan vågade ingen fråga ut honom mer.+

35 När Jesus fortsatte att undervisa i templet sa han: ”Hur kommer det sig att de skriftlärda säger att Messias* är Davids son?+ 36 Genom den heliga anden+ har David själv sagt: ’Jehova* sa till min herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag lägger dina fiender under dina fötter.”’+ 37 David själv kallar honom ’herre’, så hur kan han samtidigt vara hans son?”+

Den stora folkskaran uppskattade hans undervisning. 38 Han fortsatte att tala till dem och sa: ”Akta er för de skriftlärda. De går gärna i långa* dräkter och vill att människor ska visa dem vördnad* på torgen.+ 39 De vill ha de främsta* sittplatserna i synagogorna och de bästa platserna när det är fest.+ 40 De äter änkorna ur husen* och ber långa böner för att verka märkvärdiga.* De ska få en hårdare dom.”

41 Han satte sig ner med bidragsbössorna+ inom synhåll och iakttog hur folket lade pengar i dem. Många av de rika lade i många mynt.+ 42 Sedan kom en fattig änka och lade i två små mynt* som knappt var värda något alls.+ 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Jag säger er att den här fattiga änkan gav mer än alla andra som lade pengar i bidragsbössorna.+ 44 De gav ju av sitt överflöd, men i sin fattigdom* gav hon allt hon ägde, allt hon hade att leva av.”+

13 När han gick ut ur templet sa en av lärjungarna till honom: ”Lärare, se vilka imponerande stenar och byggnader!”+ 2 Jesus sa till honom: ”Ja, det är storslagna byggnader. Men här ska man inte lämna sten på sten, utan allt ska rivas ner.”+

3 När han satt på Olivberget med templet inom synhåll och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: 4 ”Berätta för oss: När ska allt det här hända? Och vad ska vara tecknet på att det snart kommer att fullbordas?”*+ 5 Då sa Jesus till dem: ”Akta er så att ni inte blir vilseledda.+ 6 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’, och de ska vilseleda många. 7 Och när ni får höra krigslarm och rapporter om krig ska ni inte bli uppskrämda. Det här måste hända, men det är ändå inte slutet.+

8 För nation ska vända sig mot nation och rike mot rike.+ Det ska vara jordbävningar på den ena platsen efter den andra, och det ska också vara svält.+ Detta är början på en tid med mycket lidande.*+

9 Men var på er vakt. Man kommer nämligen att utlämna er åt lokala domstolar,+ och ni kommer att misshandlas i synagogor+ och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, och ni ska vittna för dem.+ 10 Och de goda nyheterna måste först förkunnas i alla nationerna.+ 11 Men när man griper er för att utlämna er ska ni inte vara oroliga för vad ni ska säga. Säg det som ges er i den stunden, för det är inte ni som talar, utan den heliga anden.+ 12 Dessutom ska en man sända sin egen bror i döden, och en far sitt barn. Och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och få dem dödade.+ 13 Ni ska bli hatade av alla på grund av mitt namn,+ men den som håller ut till slutet+ ska bli räddad.+

14 Men när ni ser att avskyvärdheten som orsakar förödelse+ står där den inte borde stå (läsaren behöver ha insikt för att förstå det här), då ska de som är i Judeen fly till bergen.+ 15 Den som är uppe på taket ska inte gå ner för att hämta något ur sitt hus, 16 och den som är ute på fältet ska inte gå hem för att hämta sin mantel. 17 Stackars alla kvinnor som väntar barn eller ammar då!+ 18 Be ständigt att detta inte ska ske på vintern. 19 För i de dagarna ska det vara en prövning+ som är så stor att något liknande inte har förekommit sedan början av Guds skapelse och aldrig kommer att inträffa igen.+ 20 Om inte Jehova* hade förkortat den tiden skulle faktiskt ingen bli räddad. Men för sina utvaldas skull har han förkortat den tiden.+

21 Och om någon då säger till er: ’Här är Messias’,* eller: ’Där är han’, så tro inte på det.+ 22 För det ska framträda falska messiasgestalter och falska profeter+ som kommer att göra tecken och under för att försöka vilseleda de utvalda. 23 Var alltså på er vakt.+ Jag har talat om allt för er i förväg.

24 Men i de dagarna, efter de här prövningarna,* ska solen förmörkas, och månen ska inte lysa mer.+ 25 Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens krafter ska skakas. 26 Då ska man få se Människosonen+ komma bland molnen med prakt och stor makt.+ 27 Och då ska han sända ut änglarna och samla ihop sina utvalda från de fyra väderstrecken,* från jordens yttersta gräns till himlens yttersta gräns.+

28 Lär er något av liknelsen om fikonträdet. Så fort grenarna blir mjuka och löven spricker ut vet ni att sommaren är nära.+ 29 På samma sätt vet ni, när ni ser allt det här hända, att han* är nära och står vid dörren.+ 30 Jag försäkrar er att den här generationen absolut inte ska försvinna förrän allt detta händer.+ 31 Himmel och jord ska försvinna,+ men mina ord ska absolut inte försvinna.+

32 Ingen känner till den dagen eller tidpunkten,* inte ens änglarna i himlen eller Sonen, utan bara Fadern.+ 33 Var alltid vaksamma, alltid vakna,+ för ni vet inte när tiden* är inne.+ 34 Det är som när en man reste utomlands och lämnade sitt hus och överlät ansvaret åt sina tjänare.+ Han gav uppgifter åt var och en och befallde dörrvakten att alltid vara vaksam.+ 35 Var alltså hela tiden vaksamma, för ni vet inte när husets herre kommer,+ om det blir sent på dagen eller vid midnatt eller före gryningen* eller på morgonen,+ 36 så att han inte ertappar er med att sova när han plötsligt kommer.+ 37 Men det jag säger till er, det säger jag till alla: Var alltid vaksamma.”+

14 Nu var det två dagar kvar+ till påsken+ och det osyrade brödets högtid.+ De främsta prästerna och de skriftlärda försökte komma på ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom.+ 2 Men de sa: ”Inte under högtiden, för då kanske det bryter ut oroligheter bland folket.”

3 När han var i Betạnia, hemma hos Simon den spetälske, kom en kvinna fram till honom med en alabasterflaska med väldoftande olja. Det var äkta, mycket dyrbar nardus, och hon bröt upp flaskan och hällde oljan på hans huvud medan han låg till bords.+ 4 Då var det några som blev upprörda och sa till varandra: ”Vilket slöseri med väldoftande olja! 5 Man kunde ju ha sålt den här oljan för över 300 denarer* och gett pengarna åt de fattiga!” De var mycket irriterade på* henne. 6 Men Jesus sa: ”Låt henne vara. Varför kritiserar ni henne? Hon har ju gjort en god gärning mot mig.+ 7 De fattiga finns alltid hos er,+ och ni kan göra gott mot dem när ni vill, men jag kommer inte alltid att finnas hos er.+ 8 Hon har gjort vad hon kunde. Hon har hällt väldoftande olja över min kropp inför min begravning.+ 9 Jag säger er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas+ ska också den här kvinnans goda gärning berättas till minne av henne.”+

10 Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till de främsta prästerna för att förråda Jesus åt dem.+ 11 Då blev de glada och lovade att ge honom silverpengar.+ Och han började leta efter ett tillfälle att förråda honom.

12 Och på första dagen av det osyrade brödets högtid,+ då man brukade slakta påskoffret,+ frågade hans lärjungar honom: ”Vart vill du att vi går och gör i ordning påskmåltiden åt dig?”+ 13 Då skickade han i väg två av lärjungarna och sa till dem: ”Gå in i staden, och där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom,+ 14 och där han går in ska ni säga till husets ägare: ’Läraren säger: ”Var är gästrummet där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?”’ 15 Och han kommer att visa er en stor sal på övervåningen som redan står färdig. Gör i ordning måltiden åt oss där.” 16 Lärjungarna gick i väg, och när de kom in i staden var allt precis som han hade sagt, och de förberedde för påsken.

17 När det hade blivit kväll gick han dit med de tolv.+ 18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus: ”Jag säger er: En av er som äter med mig ska förråda mig.”+ 19 Då blev de bedrövade, och den ene efter den andre sa till honom: ”Det är väl inte jag?” 20 Han sa till dem: ”Det är en av de tolv, den som doppar tillsammans med mig i skålen.+ 21 Ja, Människosonen ska lämna er, precis som det står skrivet om honom, men olycka kommer att drabba den som förråder Människosonen.+ Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”+

22 De fortsatte att äta, och Jesus tog ett bröd, välsignade det, bröt det, gav det till dem och sa: ”Ta det. Det representerar min kropp.”+ 23 Han tog också en bägare och tackade Gud. Sedan gav han bägaren till dem, och alla drack ur den.+ 24 Och han sa till dem: ”Detta representerar mitt blod,+ ’förbundets+ blod’, som ska utgjutas för mångas skull.+ 25 Jag säger er: Jag ska inte dricka vin* igen förrän den dag då jag dricker nytt vin i Guds rike.” 26 Och de sjöng lovsånger,* och sedan gick de ut till Olivberget.+

27 Jesus sa till dem: ”Ni kommer alla att falla, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden,+ och fåren ska skingras.’+ 28 Men när jag har blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”+ 29 Då sa Petrus: ”Även om alla de andra faller kommer jag inte att göra det.”+ 30 Då sa Jesus till honom: ”Så här är det: I dag, ja redan i natt, innan en tupp gal två gånger, kommer du tre gånger att förneka att du känner mig.”+ 31 Men Petrus sa bestämt: ”Jag kommer aldrig att förneka dig, inte ens om jag måste dö med dig.” Och alla de andra sa samma sak.+

32 Så kom de till ett ställe som heter Getsẹmane, och han sa till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag ber.”+ 33 Han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes.+ Och han fylldes av smärta och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag känner mig djupt förtvivlad,+ ända till döds. Stanna här och håll er vakna.”+ 35 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han ner på knä på marken och bad att han skulle slippa gå igenom den här stunden, om det var möjligt. 36 Och han sa: ”Abba,* Far,+ allt är möjligt för dig, så ta den här bägaren* ifrån mig. Men gör ändå inte som jag vill, utan som du vill.”+ 37 Han kom tillbaka och såg att de hade somnat, och han sa till Petrus: ”Sover du, Simon? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?+ 38 Håll er vakna och be hela tiden, så att ni inte dukar under för prövningar.+ Viljan är stark,* men kroppen är svag.”*+ 39 Och han gick i väg en gång till och bad samma bön.+ 40 När han kom tillbaka hade de somnat igen, för de var mycket trötta. Och de visste inte vad de skulle säga. 41 Han kom tillbaka för tredje gången och sa: ”Hur kan ni sova och vila i en stund som denna? Det räcker nu, tiden är inne!+ Människosonen blir förrådd och överlämnas i syndares händer. 42 Res er upp, vi ska gå nu. Min förrädare närmar sig.”+

43 Och just då, medan han fortfarande talade, kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkskara som bar på svärd och påkar. De var utsända av de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste.+ 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.” 45 Och han gick rakt fram till Jesus och sa: ”Rabbi!” och kysste honom ömt. 46 Då tog de tag i Jesus och grep honom. 47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och gjorde ett utfall mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.+ 48 Då sa Jesus till dem: ”Har ni kommit med svärd och påkar för att gripa mig, som om jag var en brottsling?+ 49 Dag efter dag har jag varit hos er i templet och undervisat,+ och ändå har ni inte gripit mig. Men det här måste hända för att Skrifterna ska uppfyllas.”+

50 Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.+ 51 Men en ung man, som bara hade ett fint linneplagg på sig,* började följa honom på nära håll. Och de försökte gripa honom, 52 men han slet sig loss och lämnade linneplagget och kom undan naken.*

53 De förde Jesus till översteprästen,+ och alla de främsta prästerna och de äldste och de skriftlärda samlades.+ 54 Men Petrus följde efter honom på avstånd, ända in på översteprästens gård. Och han satt där tillsammans med husets tjänare och värmde sig vid en eld.+ 55 De främsta prästerna och hela Sanhedrịn* försökte få fram vittnesmål för att kunna döma Jesus till döden, men de lyckades inte.+ 56 Det var många som vittnade falskt mot honom,+ men deras vittnesmål stämde inte överens. 57 Då reste sig några andra och vittnade falskt mot honom och sa: 58 ”Vi hörde honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt med händer, och på tre dagar ska jag bygga ett annat, som inte är byggt med händer.’”+ 59 Men inte heller i den här frågan stämde deras vittnesmål överens.

60 Då reste sig översteprästen mitt ibland dem och frågade Jesus: ”Har du inget att säga till ditt försvar? Hör du inte vad de anklagar dig för?”+ 61 Men han var tyst och svarade ingenting.+ Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias,* den Välsignades son?” 62 Då svarade Jesus: ”Det är jag. Och ni ska få se Människosonen+ sitta på kraftens* högra sida+ och komma med himlens moln.”+ 63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och sa: ”Behöver vi några fler vittnen?+ 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?”* Alla menade att han förtjänade att dö.+ 65 Och några började spotta på honom.+ De täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet!” Vakterna gav honom örfilar, och sedan förde de bort honom.+

66 Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor.+ 67 Hon fick syn på Petrus, som satt och värmde sig, och hon tittade rakt på honom och sa: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men han förnekade det och sa: ”Jag känner honom inte och förstår inte vad du pratar om.” Och så gick han ut mot porten.* 69 Där fick tjänsteflickan syn på honom och upprepade till dem som var där: ”Han är en av dem.” 70 Han förnekade det igen. Och efter en liten stund sa även de som stod bredvid: ”Du är visst en av dem, du är ju från Galileen.” 71 Men han började förbanna sig själv* och svor en ed: ”Jag känner inte den där människan ni pratar om!” 72 I samma ögonblick hörde Petrus en tupp gala för andra gången.+ Då kom han ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan en tupp gal två gånger kommer du att förneka mig tre gånger.”+ Och han bröt ihop och började gråta.

15 Så fort dagen grydde samlades de främsta prästerna, de äldste och de skriftlärda, alltså hela Sanhedrịn,* och överlade med varandra. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.+ 2 Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”+ Jesus svarade: ”Du säger det själv.”*+ 3 Men de främsta prästerna slungade anklagelser mot honom. 4 Pilatus började fråga ut honom igen: ”Har du inget att säga?+ Du hör ju alla deras anklagelser.”+ 5 Men Jesus sa inget mer, och det förvånade Pilatus.+

6 Varje högtid brukade Pilatus låta folket välja en fånge som han frigav åt dem.+ 7 Vid den tiden satt en man som hette Bạrabbas i fängelse tillsammans med de män som hade gjort sig skyldiga till mord i samband med ett uppror. 8 Folket gick därför till Pilatus och bad att han skulle göra det han brukade göra för dem. 9 Han sa till dem: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?”+ 10 Pilatus förstod nämligen att det var avundsjuka som hade fått de främsta prästerna att överlämna Jesus.+ 11 Men de främsta prästerna hetsade folket att försöka få Bạrabbas frigiven i stället.+ 12 Pilatus frågade dem igen: ”Men vad ska jag göra med honom som ni kallar judarnas kung?”+ 13 Då skrek de igen: ”På pålen med honom!”*+ 14 Men Pilatus fortsatte: ”Varför det? Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”På pålen med honom!”*+ 15 Pilatus ville göra folket till lags, så han frigav Bạrabbas. Och han befallde att Jesus skulle piskas+ och föras bort för att avrättas på pålen.+

16 Sedan förde soldaterna in Jesus på gården, det vill säga in i ståthållarens residens, och de samlade hela truppavdelningen.+ 17 De hängde på honom en lila* mantel, och de gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud. 18 Och de började ropa: ”Leve* judarnas kung!”+ 19 Och de slog honom i huvudet med en stav* och spottade på honom, och de föll på knä och bugade sig för honom.* 20 Till sist, efter den här förödmjukande behandlingen, tog de av honom den lila manteln och satte på honom hans egna kläder. Och de förde ut honom för att hänga honom på pålen.+ 21 De hejdade en förbipasserande man, Simon från Kyrẹne, far till Alexander och Rufus. Han var på väg in från landet, och de tvingade honom till tjänst och lät honom bära tortyrpålen.*+

22 Och de förde Jesus till platsen som kallas Gọlgota, som kan översättas ”huvudskalleplatsen”.+ 23 Där försökte de ge honom vin blandat med myrra,*+ men han ville inte ta emot det. 24 De hängde upp honom på pålen och delade upp hans ytterkläder genom att kasta lott för att bestämma vem som skulle få vad.+ 25 Det var vid tredje timmen* som de hängde upp honom på pålen. 26 Och ovanför honom satt anklagelsen mot honom: ”Judarnas kung.”+ 27 Man hängde också två brottslingar på pålar bredvid honom, en till höger och en till vänster.+ 28 *⁠—— 29 Folk som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet+ och sa: ”Ha! Var det inte du som sa att du skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar?+ 30 Rädda dig själv nu och kom ner från tortyrpålen!”* 31 De främsta prästerna och de skriftlärda drev också med honom och sa till varandra: ”Andra har han räddat, men sig själv kan han inte rädda!+ 32 Låt Messias,* Israels kung, stiga ner från tortyrpålen!* Om vi får se det ska vi tro.”+ Till och med brottslingarna som hängde bredvid honom började förolämpa honom.+

33 Vid sjätte timmen* föll ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen.*+ 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?” som kan översättas: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 35 När några av dem som stod i närheten hörde detta sa de: ”Han ropar på Elia.” 36 En sprang i väg och dränkte in en svamp med surt vin, satte den på en stav och gav honom att dricka+ och sa: ”Låt honom vara! Vi kan väl se om Elia kommer och tar ner honom.” 37 Men Jesus ropade högt, och så dog han.*+ 38 Och förhänget* i templet+ slets itu, uppifrån och ända ner.+ 39 När officeren som stod vänd mot honom såg att han hade gett upp andan under dessa omständigheter sa han: ”Den här mannen måste ha varit Guds son.”+

40 Det stod också några kvinnor på avstånd och såg på. Det var bland annat Maria Magdalena, Salọme och Maria, som var mor till Jakob den lille och Joses.+ 41 De hade följt med honom och betjänat honom+ när han var i Galileen. Det stod också många andra kvinnor där som hade kommit upp till Jerusalem tillsammans med honom.

42 Det var redan sent på eftermiddagen, och det var förberedelsedagen,* alltså dagen före sabbaten. 43 Josef från Arimatẹa, en ansedd medlem av Rådet,* som också själv väntade på Guds rike, tog därför mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesus kropp.+ 44 Men Pilatus undrade om det verkligen kunde stämma att Jesus redan hade dött. Han kallade till sig officeren och frågade om det var så. 45 Och när han hade fått det bekräftat av officeren lät han Josef få kroppen. 46 Josef köpte fint linne och tog ner honom. Sedan svepte han honom i det fina linnet och lade honom i en grav*+ som var uthuggen i en klippa. Och han rullade en sten framför ingången till graven.+ 47 Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stannade och såg på platsen där han hade blivit lagd.+

16 När sabbaten+ var över köpte Maria Magdalena och Maria,+ Jakobs mor, och Salọme väldoftande kryddor för att gå och smörja in Jesus kropp.+ 2 Och mycket tidigt på första dagen i veckan, när solen just hade gått upp, kom de till graven.*+ 3 De sa till varandra: ”Vem ska rulla bort stenen från ingången till graven åt oss?” 4 Men när de tittade upp på graven såg de att stenen var bortrullad, trots att den var mycket stor.+ 5 När de gick in i graven såg de en ung man i en lång vit dräkt sitta på högra sidan, och de blev förskräckta. 6 Han sa till dem: ”Var inte rädda.+ Ni letar efter Jesus från Nasaret, som avrättades på pålen. Han har blivit uppväckt.+ Han är inte här. Se, det var här man lade honom.+ 7 Men gå och säg till hans lärjungar och till Petrus: ’Han går före er till Galileen.+ Där kommer ni att träffa honom, precis som han har sagt till er.’”+ 8 När de kom ut från graven darrade de och var helt omskakade. De sprang därifrån och sa inget om det till någon, för de var rädda.*+