Maj

Vi vill följa Jesus exempel och tala på ett vänligt, artigt och omtänksamt sätt. När han såg de ansträngningar många gjorde för att få höra honom tala, blev han djupt berörd och ”började lära dem många ting”. (Mark. 6:34) Och trots att han ibland blev förolämpad, så förolämpade han aldrig tillbaka. (1 Petr. 2:23) Ibland kanske vi inte tänker på att vara milda och taktfulla när vi pratar med personer vi känner väldigt väl. Vi kanske tycker att vi inte behöver vara så noga med hur vi uttrycker oss när vi pratar med någon i familjen eller en nära vän i församlingen. Tyckte Jesus att han hade rätt att använda hårda ord när han pratade med sina lärjungar bara för att han stod dem nära? Inte alls! När apostlarna upprepade gånger diskuterade om vem av dem som var störst, tillrättavisade han dem vänligt och tog ett litet barn som exempel för att hjälpa dem att tänka rätt. (Mark. 9:33–37) De äldste kan efterlikna Jesus genom att ge råd och vägledning ”i en ande av mildhet”. (Gal. 6:1) w15 15/12 3:15, 16

Varför är det så viktigt att vi fortsätter att visa broderlig kärlek? Det främsta skälet är helt enkelt att Jehova uppmanar oss att älska varandra. Vi kan inte säga att vi älskar Jehova samtidigt som vi vägrar att älska våra bröder. (1 Joh. 4:7, 20, 21) Ett annat skäl är att vi behöver varandra, särskilt i svåra tider. När Paulus skrev sitt brev till hebréerna visste han att en del av dem snart skulle behöva lämna både hem och ägodelar. Jesus hade beskrivit hur svår den här tiden skulle bli. (Mark. 13:14–18; Luk. 21:21–23) Så innan dess behövde de mer än någonsin stärka sin kärlek till varandra. (Rom. 12:9) Snart kommer vi att få uppleva den svåraste tiden i mänsklighetens historia. (Mark. 13:19; Upp. 7:1–3) Det räcker inte med att vi bara träffas regelbundet. Paulus uppmanade hebréerna att ta vara på de här tillfällena för att sporra varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebr. 10:24, 25) w16.01 1:6–8

Vid pingsten år 33 v.t. hade en grupp på omkring 120 kristna samlats i en sal på övervåningen i ett hus i staden, och de bad ihärdigt tillsammans. (Apg. 1:13–15) Det de skulle få vara med om var en uppfyllelse av något som profeten Joel hade förutsagt. (Joel 2:28–32; Apg. 2:16–21) Vad var det som skulle hända, och varför var det så viktigt? Guds heliga ande göts ut över dem som var samlade där på övervåningen. (Apg. 1:8) Sedan började de profetera, eller vittna, om det fantastiska de just hade sett och hört. En stor folkmassa samlades snart, och aposteln Petrus förklarade för dem vad det som hade hänt betydde. Sedan sa han: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Den dagen blev omkring 3 000 människor döpta och fick den utlovade heliga anden. (Apg. 2:37, 38, 41) w16.01 3:1–3

Vad ville aposteln Paulus betona med de här orden? En smord kristen skulle ta del av brödet och vinet ”på ett ovärdigt sätt” om han eller hon inte bevarade ett gott förhållande till Jehova och var trogen mot honom. (Hebr. 6:4–6; 10:26–29) Den här varningen påminner de smorda om att de ännu inte har fått sin belöning. De måste fortsätta jaga ”fram emot målet efter segerpriset, Guds kallelse uppåt genom Kristus Jesus”. (Fil. 3:13–16) Paulus vädjade till smorda kristna att ”vandra värdigt den kallelse varmed ... [de] blev kallade”. Hur skulle de göra det? Han fortsatte: ”Med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod, i det ni har fördrag med varandra i kärlek och ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band.” (Ef. 4:1–3) Helig ande hjälper Jehovas tjänare att vara ödmjuka, inte stolta. (Kol. 3:12) w16.01 4:5, 6

Tänk dig en gammal man som går med tunga steg uppför en bergssluttning. Det måste vara den svåraste vandringen i hela hans liv. Men det beror inte på hans höga ålder. Den här mannen, Abraham, är visserligen omkring 125 år men har fortfarande krafterna kvar. Bakom honom går en yngre man i 25-årsåldern. Det är hans son, Isak, och han bär på ved. Abraham har en kniv och redskap att göra upp eld med, för Jehova har befallt honom att offra sin egen son. (1 Mos. 22:1–8) Det här var troligen det svåraste trosprov Abraham någonsin ställdes inför. I Abrahams fall var det inte fråga om blind lydnad. Han lydde därför att han kunde se – med trons ögon. Han visste att hans himmelske Far, Jehova, aldrig skulle begära något av sina tjänare som skulle skada dem i det långa loppet. Han visste också att om han var lydig mot Jehova, skulle han och hans son bli välsignade. Hur kunde han vara så säker på det? Hans tro byggde på kunskap och erfarenhet. w16.02 1:3, 4

Maria skulle bli gravid och få föda och uppfostra Guds egen son! Det kan vara lätt att bara tänka att allt det här måste ha känts fantastiskt för Maria. Men vad kan ha gjort det svårt för henne att hantera sin situation? Ängeln Gabriel sa till exempel att hon skulle bli gravid genom ett underverk, utan att ha sexuellt umgänge med en man. Men han erbjöd sig inte att gå till hennes familj och grannar och förklara hur hon skulle bli gravid. Vad skulle folk tro? Maria måste också ha undrat hur Josef, som hon var förlovad med, skulle reagera. Hur skulle hon få honom att förstå att hon inte hade varit otrogen? Dessutom hade hon fått ansvaret att uppfostra och ta hand om Guds son! Det är omöjligt att veta vilka tankar som for genom Marias huvud när Gabriel pratade med henne, men vi vet att hon svarade med orden i dagens text. (Luk. 1:26–37) w16.02 2:13, 14

En man som hette Husaj behövde vara modig för att vara lojal mot Jehova. Han var en av kung Davids närmaste vänner. Men hans lojalitet prövades när folket slöt upp bakom Davids son Absalom när han försökte ta över Jerusalem och kungamakten. (2 Sam. 15:13; 16:15) David flydde från staden, men vad skulle Husaj göra? Skulle han nu vara lojal mot Absalom, eller skulle han hålla fast vid den åldrande kungen som flydde för sitt liv? Husaj var fast besluten att förbli lojal mot Jehovas utvalde kung och tog sig därför till Olivberget för att möta David där. (2 Sam. 15:30) David bad Husaj att återvända till Jerusalem och låtsas vara Absaloms vän för att försöka få Absalom att inte lyssna på Ahitofels råd. Med risk för sitt liv visade Husaj att han var lojal mot Jehova och gjorde det David hade bett honom om. Och Jehova besvarade Davids bön så att Absalom lyssnade på Husaj i stället för på Ahitofel. (2 Sam. 15:31; 17:14) w16.02 4:15, 16

Vi som kristna har nytta av den vägledning israeliterna fick genom lagen. Hur då? Vi kan stanna upp och titta efter principerna bakom lagarna. Även om vi inte står under de här lagarna, kan vi se många av dem som pålitliga vägvisare i vår vardag och i vår tillbedjan av Jehova. Han såg till att de nedtecknades i Bibeln för att vi skulle kunna lära oss av dem och tillämpa principerna bakom dem. De här lagarna får oss dessutom att uppskatta de höga moralnormer som gäller för oss kristna. Lyssna på vad Jesus sa: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger er att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han grips av begär till henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” Det är alltså inte bara själva handlingen att begå äktenskapsbrott vi ska undvika, utan vi måste också slå ifrån oss omoraliska tankar och begär. (Matt. 5:27, 28) w16.03 4:6, 8

Samuel var så ovillig att lyssna på folkets krav att Jehova fick säga åt honom tre gånger att göra som de sa. (1 Sam. 8:7, 9, 22) Men Samuel blev ändå inte bitter eller avundsjuk på den som skulle ersätta honom. När Jehova sa åt Samuel att smörja Saul gjorde han det utan att tveka. Han lydde inte motvilligt eller bara av pliktkänsla, utan för att han älskade Jehova. Erfarna äldste i vår tid efterliknar Samuel och är vänliga och omtänksamma när de övar andra. (1 Petr. 5:2) De drar sig inte för att göra det av rädsla för att behöva lämna ifrån sig en del av sina uppgifter. De är inte heller missunnsamma och ser inte de mindre erfarna bröderna som konkurrenter, utan som ”medarbetare” och värdefulla tillgångar i församlingen. (2 Kor. 1:24; Hebr. 13:16) Och vilken härlig känsla det måste vara för våra varmhjärtade och osjälviska äldstebröder att se andra bröder gå framåt och använda sina förmågor till nytta för församlingen. (Apg. 20:35) w15 15/4 1:16, 17

Kung Asarja gjorde ”det som var rättrådigt i Jehovas ögon”. Ändå ”lät Jehova en plåga drabba kungen, så att han förblev spetälsk ända till sin dödsdag”. (2 Kung. 15:1–5) Varför det? Det sägs inget om det i den här skildringen. Bör det göra oss oroliga eller få oss att undra om Jehova var orättvis och straffade Asarja utan anledning? Nej, inte om vi verkligen har lärt känna Jehova. Kung Asarja kallades också Ussia. (2 Kung. 15:7, 32) I parallellskildringen i 2 Krönikeboken 26:3–5, 16–21 får vi veta att han under en tid visserligen ”gjorde det som var rätt i Jehovas ögon”, men senare i livet ”blev hans hjärta så högmodigt att det ledde till fördärv”. Vid ett tillfälle försökte han utföra prästerliga tjänster, trots att det låg utanför hans befogenheter. När 81 präster konfronterade honom och försökte få honom på bättre tankar visade han hur stolt och arrogant han hade blivit. Han ”blev ... ursinnig” på prästerna. Inte undra på att Jehova slog honom med spetälska! w15 15/4 3:8, 9

I dagens text kallas Satan för ”Djävul”, som betyder ”baktalare”. Det påminner oss om att han har smutskastat Gud genom att kalla honom lögnare. Beskrivningen ”den ursprunglige ormen” för tankarna till den tragiska dagen i Eden när Satan använde en orm för att lura Eva. Uttrycket ”den store draken” passar också in på Satan. Han är ond och grym som ett fruktansvärt odjur och gör allt han kan för att motarbeta Jehovas avsikter och förinta hans folk. Satan är det största hotet mot vårt förhållande till Jehova. Så det är av goda skäl som Bibeln varnar oss: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka.” (1 Petr. 5:8) Vi förstår att Satan blir väldigt glad när någon av Guds tjänare syndar allvarligt. Han ser en sådan händelse som en seger och använder den för att håna Jehova. (Ords. 27:11) w15 15/5 1:3, 4, 10

När vi tänker på vilket vackert hem Jehova gav Adam och Eva förstår vi att han vill att vi ska ha ett gott liv. (1 Mos. 2:9) Men Satan använder ”rikedomens bedrägliga makt” för att utnyttja våra naturliga önskningar. (Matt. 13:22) Många tror att pengar och materiella saker är nyckeln till framgång och lycka. Men om vi börjar tänka i de banorna lurar vi oss själva, och det kan leda till att vi förlorar det dyrbaraste vi har – vänskapen med Jehova. Jesus sa till sina efterföljare: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” (Matt. 6:24) Om vi helt går in för det materiella, eller med andra ord blir slavar åt rikedomen, innebär det att vi har slutat tjäna Jehova, och det är precis dit Satan vill få oss! Vi vill därför aldrig låta pengar eller materiella saker bli viktigare för oss än vår vänskap med Jehova. För att kunna stå emot Satan och vinna över honom måste vi ha en balanserad syn på materiella saker. (1 Tim. 6:6–10) w15 15/5 2:12

Det är inte alltid lätt att förstå vad andra går igenom, särskilt om vi aldrig har varit i en liknande situation själva. Många av våra bröder är begränsade rent fysiskt, kanske på grund av skador, sjukdomar eller hög ålder. Andra lider känslomässigt på grund av depressioner, panikattacker eller traumatiska upplevelser. Och en del lever i religiöst delade hem eller är ensamföräldrar. Alla våra bröder och systrar har något att kämpa med, och vars och ens situation är unik. Men vi vill ju visa att vi bryr oss om dem och att vi gärna vill hjälpa dem. Så vad kan vi göra? Vi kan lyssna uppmärksamt och verkligen försöka sätta oss in i hur andra känner. Då blir det lättare att förstå hur vi kan hjälpa dem. Behoven varierar naturligtvis från person till person, men vi kanske kan ge uppmuntran på ett andligt plan och hjälpa till med något praktiskt. På det sättet efterliknar vi Jehova. (Rom. 12:15; 1 Petr. 3:8) w15 15/5 4:6, 7

Det är Jehova, vår allsmäktige Gud, som har gett Jesus hans kraft, så därför förstår vi att även Jehova kan kontrollera naturkrafterna. Vi kan ta några exempel. Före den stora översvämningen sa Jehova: ”Om bara sju dagar låter jag det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.” (1 Mos. 7:4) I Andra Moseboken 14:21 läser vi att ”Jehova fick havet att dra sig tillbaka med hjälp av en stark östanvind”. Och i Jona 1:4 sägs det: ”Jehova kastade ut en väldig vind mot havet, och det blev en väldig storm på havet; och skeppet var nära att slås i spillror.” Visst är det betryggande att veta att Jehova har kontroll över naturkrafterna! Ja, jordens framtid är verkligen i goda händer. Naturkrafterna kommer aldrig att döda eller skada någon, för ”Guds tält ... [skall vara] bland människorna”. (Upp. 21:3, 4) Vi kan vara övertygade om att Jesus kommer att få kraft av Jehova att kontrollera naturkrafterna under tusenårsriket. w15 15/6 1:15, 16

I Ordspråksboken, kapitel 7, kan vi se konsekvenserna av att ignorera uppmaningen vi får i dagens text. Där läser vi om en ung man som tar en promenad i ett område där det bor en omoralisk kvinna. Det slutar med att de har sex. Om han bara hade hållit sig borta från henne! (Ords. 7:6–27) Vi skulle också kunna fatta dåliga beslut om vi inte tänker på konsekvenserna. Vi kan ta några exempel. Sent på kvällen kanske vissa tv-kanaler sänder program med olämpligt innehåll. Vad kan hända om vi sitter och zappar mellan kanalerna? Eller vad kan resultatet bli om vi slösurfar och planlöst klickar vidare på länk efter länk? Hur skulle det kunna sluta om vi går in på chattrum eller sidor som gör reklam för pornografi eller andra sexuella tjänster? Skulle det i sådana situationer kunna dyka upp något som väcker ett orent begär och gör det svårare för oss att bevara oss rena? w15 15/6 3:8, 9

Varför sa Jesus att vi skulle be om förlåtelse för våra ”skulder”? Vid ett annat tillfälle sa han ju att vi skulle be om förlåtelse för våra ”synder”. (Matt. 6:12; Luk. 11:4) År 1951 gavs den här förklaringen i Vakttornet: ”Om vi genom synd överträder Guds lag, kommer vi i skuld till honom. ... För vår synd kunde Gud kräva och avtvinga oss vårt liv. ... Han skulle kunna undandraga oss sin frid och avbryta alla fredliga förbindelser med oss. ... Vi är skyldiga honom kärlek, som tar sig uttryck i lydnad, och när vi syndar, underlåter vi att betala vår skuld i fråga om kärlek till honom, ty att synda är kärlekslöst gentemot Gud.” (1 Joh. 5:3) Jesus lösenoffer är den juridiska grunden till att Jehova kan förlåta våra synder. Och vi behöver Jehovas förlåtelse varje dag. Även om lösen betalades för nästan 2 000 år sedan bör vi känna lika starkt för den gåvan som vi skulle ha gjort om vi hade fått den just i dag. ”Priset för friköpandet” av våra liv ”är så högt” att vi som ofullkomliga människor aldrig ens skulle kunna komma i närheten av att betala det. (Ps. 49:7–9; 1 Petr. 1:18, 19) w15 15/6 5:9, 10

Visst är vi glada över att kunna erbjuda vår fina, aktuella litteratur i tjänsten! Och när vi använder den senaste tekniken för att sprida sanningen, till exempel vår hemsida, jw.org, efterliknar vi Jehova. Han vill att människor överallt ska få den vägledning som de är i så desperat behov av. Vi uppskattar också det förändrade mötesprogrammet, som gör att vi kan ha en andlig familjekväll eller få mer tid till personligt studium. Dessutom är vi mycket glada över de förändringar som har gjorts i samband med våra sammankomster. Vi säger ofta att de blir bättre för varje år som går! Vi är också tacksamma över alla våra skolor, som fler och fler förkunnare får nytta av. Vi kan tydligt se vem som ligger bakom alla de här förändringarna. Det är Jehova som undan för undan förskönar sin organisation och det andliga paradiset som vi njuter av redan nu! w15 15/7 1:16, 17

Om du någon gång är osäker på hur du ska göra i en viss situation kan det vara bra att du frågar dig: Vad skulle Jesus ha gjort? När Jesus var här på jorden var människor från Judeen, Galileen och Samarien i konflikt med varandra. Till exempel så pratade inte judar och samarier med varandra. (Joh. 4:9) Det var dessutom spänningar mellan fariséer och sadducéer (Apg. 23:6–9), mellan tullindrivarna och resten av folket (Matt. 9:11) och mellan dem som hade fått utbildning vid de rabbinska skolorna och dem som inte hade det. (Joh. 7:49) Många tyckte också väldigt illa om romarna, som hade makten i landet. Men Jesus blandade sig inte i de här konflikterna. Även om han alltid försvarade sanningen om Jehova och visste att räddningen utgick från judarna, så lärde han aldrig sina lärjungar att de var bättre än andra. (Joh. 4:22) Tvärtom så lärde han dem att älska alla människor. w15 15/7 3:5

Jehova skapade oss människor med behovet att älska och känna oss älskade. Men ibland kan besvikelser, hälsoproblem, ekonomiska bakslag eller att vi inte verkar ha någon framgång i tjänsten göra oss ledsna och nedstämda. Om vi då skulle börja känna det som att Jehova inte älskar oss längre, behöver vi påminna oss om att vi är dyrbara för honom och att han finns där för oss. Han ”griper tag i ... [vår] högra hand” och hjälper oss. Han kommer aldrig att glömma oss om vi är trogna mot honom. (Jes. 41:13; 49:15) Brigitte, som ensam fick uppfostra två barn när hennes man hade dött, säger: ”Att uppfostra barn i Satans värld är bland det svåraste som finns, särskilt när man är ensamförälder. Men jag är övertygad om att Jehova älskar mig eftersom han har hjälpt mig att klara av alla tunga och jobbiga perioder, och han har aldrig låtit mig gå igenom mer än jag kunnat klara av.” (1 Kor. 10:13) w15 15/8 1:1–3

Profeten Habackuk fick i uppdrag att predika om Jerusalems förstöring. Andra profeter hade redan predikat det här budskapet i många år innan han började. Förhållandena hade blivit så dåliga att Habackuk sa: ”Den ondskefulle omringar den rättfärdige.” Det är inte så konstigt att han frågade: ”Hur länge, Jehova, skall jag ropa på hjälp?” Jehova försäkrade Habackuk om att Jerusalems förstöring ”inte [skulle] bli försenad”. (Hab. 1:1–4) Men föreställ dig att Habackuk hade tröttnat och tänkt: ”Jag har hört talas om Jerusalems förstöring i åratal. Tänk om det fortfarande dröjer länge innan slutet kommer. Varför ska jag då fortsätta att predika som om det skulle komma i morgon? Det får någon annan göra.” Vad hade hänt om han hade gått och tänkt så? Då skulle han ha förlorat sitt goda förhållande till Jehova – och kanske också sitt liv när babylonierna förstörde Jerusalem. w15 15/8 2:12, 13

Om vi vill bevara vårt goda förhållande till Jehova måste vi undvika dåligt umgänge. Handlar det bara om att inte umgås med dem som inte tillber Jehova? Nej, vi måste också undvika att vara med dem som säger sig tjäna Jehova men samtidigt väljer att inte följa hans principer. Om de begår allvarliga synder utan att ångra sig kan vi inte fortsätta umgås med dem. (Rom. 16:17, 18) Om vi skulle umgås med sådana som inte följer Guds principer kanske vi till slut börjar göra som de bara för att passa in. Vi kan ta ett exempel. Om vi har nära vänner som inte har samma syn på sex som Jehova har, skulle vi med tiden kunna frestas att göra något omoraliskt. En del vittnen har fallit i den fällan, och några av dem har blivit uteslutna eftersom de inte visat någon ånger. (1 Kor. 5:11–13) Och personer som inte ångrar sig skulle kunna hamna i den situation som beskrivs i 2 Petrus 2:20–22. w15 15/8 4:4–6

Jesus var noga med vilka han valde som sina närmaste vänner. Han valde sådana som lojalt följde honom och som helhjärtat tjänade Jehova. Vilka väljer du att ha som vänner? Är det sådana som verkligen älskar Jehova? Varför är det viktigt? Den varma atmosfären bland våra bröder och systrar kan hjälpa oss att mogna som kristna. Om du är ung kanske du funderar på vad du ska göra med ditt liv. En bra idé är att vara tillsammans med sådana som har varit med i sanningen ett tag och som bidrar till den fina andan i församlingen. De kanske har haft sina med- och motgångar i livet och har kanske ställts inför olika utmaningar i sin tjänst för Jehova. De här vännerna kan hjälpa dig att välja det bästa tänkbara livet. När du umgås med dem får du hjälp att fatta förståndiga beslut och att utvecklas som kristen. (Hebr. 5:14) w15 15/9 1:14, 15

Jesus hjälpte sina efterföljare att få starkare tro både genom det han sa och det han gjorde. (Mark. 11:20–24) Vi vill följa hans exempel eftersom vi då stärker både vår egen och andras tro. (Ords. 11:25) Hur kan du hjälpa människor på ditt distrikt att få starkare tro? Framhåll bevisen för att Gud finns, att han bryr sig om oss och att Bibeln är hans ord. Hur kan du hjälpa dina bröder och systrar att hålla sin tro stark? Låt säga att du skulle upptäcka något som tyder på tvivel hos en broder, till exempel att han pratar negativt om ansvariga bröder. Var då inte snabb att ta avstånd från honom, utan försök i stället vänligt hjälpa honom att stärka sin tro igen. (Jud. 22, 23) Om du går i skolan och evolutionsteorin kommer på tal, berätta då om din tro på skapelsen. Man vet aldrig vilken effekt en sådan modig insats kan få. Och Jehova kan hjälpa oss att vara fasta i tron. (1 Petr. 5:10) Det är väl värt alla ansträngningar att arbeta på att stärka tron, för belöningen är helt oslagbar! w15 15/9 3:20, 21

Vi har fått lära oss mycket om Jehovas skaparverk och hans avsikt. I den här världen uppmuntras människor att satsa på högre utbildning. Men många som har gjort det har med tiden förlorat sin tro på Gud och sin kärlek till honom. Bibeln uppmanar oss att inte bara älska kunskap, utan att också skaffa oss vishet och förstånd. Jehova vill med andra ord att vi ska lära oss att använda kunskapen från honom till vårt eget och andras bästa. (Ords. 4:5–7) Han vill ”att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4) Vi visar att vi älskar Jehova när vi går in för att sprida de goda nyheterna och hjälpa så många som möjligt att förstå vad Guds rike ska göra för mänskligheten. (Ps. 66:16, 17) w15 15/9 5:10, 11

Elia litade verkligen på Jehova, och det kan vi se av följande händelser. När han talade om för kung Ahab att Jehova tänkte sända en torka över landet, sa Elia med övertygelse: ”Så sant Jehova ... lever, ... det skall under dessa år varken falla dagg eller regn annat än på mitt ords befallning!” (1 Kung. 17:1) Dessutom litade Elia fullständigt på att Jehova skulle ge honom och andra vad de behövde under torkan. (1 Kung. 17:4, 5, 13, 14) Han var också säker på att Jehova kunde uppväcka ett barn från döden. (1 Kung. 17:21) Han tvivlade inte en sekund på att Jehova skulle sända eld från himlen för att bränna upp hans offer på berget Karmel. (1 Kung. 18:24, 37) Och innan det ens hade fallit en droppe regn sa Elia till Ahab: ”Gå dit upp, ät och drick, för nu hörs bruset av ett störtregn.” (1 Kung. 18:41) När vi läser om de här händelserna kan vi fråga oss: Har jag lika stark tro som Elia? w15 15/10 2:4, 5

Vår förmåga att använda språk är ett underverk och en gåva från Jehova. (Ps. 139:14; Upp. 4:11) Men vi har också fått en annan gåva som gör oss människor unika. Till skillnad från djuren är vi skapade ”till Guds avbild”. Vi har en fri vilja och kan välja att använda vår språkliga förmåga till att lovprisa och ära Jehova. (1 Mos. 1:27) Jehova har också gett oss Bibeln, som nu finns översatt helt eller delvis på över 2 800 språk. Genom sitt ord visar Jehova hur han vill att vi ska tjäna och lovprisa honom, och när vi mediterar över det vi läser i Bibeln får vi hjälp att tänka som han gör. (Ps. 40:5; 92:5; 139:17) När hans tankar blir våra tankar, får vi den vishet vi behöver för att bli räddade och kunna leva för evigt. (2 Tim. 3:14–17) Att meditera betyder att tänka djupt och koncentrerat på något, och det kan gälla både sådant som är bra och sådant som är dåligt. (Ps. 77:12; Ords. 24:1, 2) Det allra bästa vi kan meditera över är det vi får lära oss om Jehova Gud och hans son, Jesus Kristus. (Joh. 17:3) w15 15/10 4:2–4

Jesus lärde sina efterföljare att vara ödmjuka och osjälviska både genom det han sa och det han gjorde. (Luk. 22:27) När apostlarna såg att han gjorde uppoffringar för att kunna tjäna Jehova och hjälpa andra, lärde de sig att också göra det. På samma sätt kan du som är förälder vara ett gott exempel för dina barn genom att vara ödmjuk och osjälvisk. Debbie, som är tvåbarnsmamma, säger: ”Jag har aldrig känt mig svartsjuk för att min man, som är äldste, har ägnat tid åt andra i församlingen. Jag har alltid vetat att han tar sig tid för oss i familjen när vi behöver honom.” Hennes man, Pranas, tillägger: ”När barnen blev större tyckte de om att hjälpa till vid sammankomster och att engagera sig i teokratiska projekt. De levde upp, fick vänner och kände att de var en del av något större!” Hela familjen är nu i heltidstjänsten. Om du har en ödmjuk och osjälvisk inställning kommer det säkert att smitta av sig på dina barn. w15 15/11 1:9

Jehova har visat sin stora kärlek på många olika sätt. Tänk till exempel på det storslagna universum. Det består av miljarder galaxer, och i varje galax finns det många miljarder stjärnor och planeter. I vår egen galax, Vintergatan, är vår sol en av dessa stjärnor, och utan den skulle inget liv kunna existera här på jorden. Alla de här himlakropparna ger bevis för att Jehova Gud är den högste i universum, och de vittnar om hans egenskaper, till exempel hans kraft, vishet och kärlek. Jehova skapade även jorden och skräddarsydde den för liv. Han satte de första människorna i ett vackert paradis. De hade fullkomliga sinnen och fullkomliga kroppar, och de var skapade för att leva för evigt. (Upp. 4:11) Jehova är dessutom den ”som ger mat åt allt kött: ty hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid”. (Ps. 136:25) w15 15/11 3:7, 8

Under årens lopp har vår kung gett oss olika redskap som vi kan använda för att hjälpa människor att ta emot vårt budskap. En del av dem har gjort nytta under en begränsad tid, medan andra fortfarande är mycket användbara. Men alla de här redskapen har hjälpt oss att utveckla våra förmågor som förkunnare. Ett redskap, som började användas 1933, var vittnesbördskortet. Det innehöll ett kort bibliskt budskap och hjälpte många att komma i gång i tjänsten. Men vittnesbördskorten var till nytta på mer än ett sätt. En del förkunnare var blyga. De ville gärna predika men visste inte vad de skulle säga. Andra kunde berätta allt de visste på bara några minuter, men de var inte alltid så taktfulla. Vittnesbördskorten, däremot, kunde med några få, väl valda ord ”göra jobbet” och föra förkunnarnas talan. w15 15/11 5:3–6

Det finns oräkneliga verser i Bibeln som visar att Guds namn är viktigt och att det ska hållas heligt. (2 Mos. 3:15; Ps. 83:18; Jes. 42:8; 43:10; Joh. 17:6, 26; Apg. 15:14) Bibelns författare, Jehova Gud, inspirerade skribenterna att använda hans namn tusentals gånger i de gamla originalhandskrifterna. (Hes. 38:23) Att utelämna Guds namn är helt enkelt respektlöst mot Bibelns författare. Skälen till att använda Guds namn har inte blivit färre med tiden – snarare tvärtom! I 2013 års revision av Nya världens översättning på engelska förekommer namnet 7 216 gånger, vilket är 6 fler än i den tidigare utgåvan. Fem av dessa finner man i 1 Samuelsboken 2:25; 6:3; 10:26; 23:14, 16. Den här justeringen har gjorts eftersom Guds namn förekommer i de här verserna i Dödahavsrullarna, som är mer än 1 000 år äldre än den hebreiska masoretiska texten. Ytterligare studium av gamla handskrifter visar att Guds namn också hör hemma i Domarboken 19:18. w15 15/12 2:5, 6

Vi måste stärka vår broderliga kärlek nu, för det kommer att hjälpa oss i framtiden, oavsett vilka prövningar vi kan få möta. Och redan nu, innan den stora vedermödan bryter ut, har vi många möjligheter att visa att vi älskar våra bröder och systrar. Många av våra vänner har drabbats hårt av jordbävningar, översvämningar, orkaner, tsunamier och andra naturkatastrofer. Andra får utstå motstånd och förföljelse. (Matt. 24:6–9) Dessutom är det en daglig kamp för många av oss att få ekonomin att gå ihop i den här korrupta världen. (Upp. 6:5, 6) Men ju fler problem våra vänner har, desto fler möjligheter har vi att visa hur mycket vi älskar dem. Även om ”kärleken hos flertalet [skall] svalna” måste vi fortsätta att hålla vår broderliga kärlek vid liv. (Matt. 24:12) w16.01 1:8, 9