November

När vi läser att Abraham var ”gammal och tillfreds” ska vi inte dra slutsatsen att han hade fått nog av livet och inte hade någon önskan att leva i framtiden. I Bibeln sägs det att Abraham ”väntade på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:10) Tänk vad han kommer att njuta av att få leva i paradiset på jorden och fortsätta stärka sin vänskap med Jehova. Och tänk vad glad han kommer att bli när han får veta att hans trogna exempel hjälpte Jehovas tjänare i tusentals år efter hans död! I paradiset kommer han också att få reda på att det sätt som han fick tillbaka Isak på var en förebild av något mycket större. (Hebr. 11:19) Dessutom kommer han att få veta att den smärta han fick utstå när han gjorde sig redo att offra Isak har hjälpt miljoner trogna människor att föreställa sig hur smärtsamt det var för Jehova att ge sin son, Jesus Kristus, som en lösen. (Joh. 3:16) w16.02 1:15, 16

Vår lojalitet mot Jehova kan sättas på prov om vi blir orättvist behandlade av någon ansvarig broder i församlingen. Jonatan råkade ut för något liknande. Saul, den som Gud hade utvalt som kung, visste att hans son var nära vän med David, men han kunde inte förstå varför. Han fick ett raseriutbrott och kastade ur sig oförskämdheter mot Jonatan. Men Jonatan gav inte igen, utan visade respekt för sin far. Han förblev lojal mot Jehova och mot David, som med tiden blev Israels näste kung. (1 Sam. 20:31–41) I våra församlingar i dag försöker de ansvariga bröderna behandla alla så rättvist som möjligt. Men de här bröderna är ofullkomliga och skulle kunna missuppfatta eller feltolka något vi har gjort. (1 Sam. 1:13–17) Så även om vi skulle bli missförstådda eller orättvist behandlade vill vi förbli lojala mot Jehova. w16.02 3:14, 15

En del kanske tycker att det är svårt att förstå skillnaden mellan att överlämna sig och att bli döpt. Ibland kan en del unga säga att de har överlämnat sig åt Jehova men att de inte är redo att bli döpta än. Men kan man egentligen resonera så? När man överlämnar sig åt Jehova lovar man att man ska tjäna honom för evigt. Och när man blir döpt visar man för andra att man har överlämnat sig, dvs. att man personligen har gett det här löftet till Jehova i en bön. Innan du blir döpt behöver du alltså vara säker på att du förstår vad det innebär att överlämna sig åt Jehova. När du överlämnar dig åt Jehova talar du om för honom att du från och med nu tillhör honom. Du lovar att hans vilja ska komma först i ditt liv. Ett löfte är ett löfte, och när det dessutom gäller ett löfte till Jehova är det oerhört viktigt att du inte tar lätt på det! (Matt. 5:33) w16.03 1:14, 15

Paulus använde människokroppen som en illustration för att visa att var och en i församlingen kan bidra till enheten under huvudet, Jesus Kristus. Paulus sa att de olika kroppsdelarna samarbetar ”med hjälp av varje led som ger vad som behövs”. (Ef. 4:16) Hur kan vi alla, unga som gamla, starka som skröpliga, göra vår del för att stärka andligheten och enheten i församlingen? En viktig sak är att vi respekterar och underordnar oss de äldste, eftersom Jesus har gett dem uppgiften att ta ledningen i församlingen. (Hebr. 13:7, 17) Vi kanske inte alltid tycker att det här är så lätt. Men vi kan be Jehova om hjälp. Genom sin heliga ande kan han hjälpa oss att helt och fullt stödja de äldstes beslut. Så om vi ibland tycker att det tar emot att följa den vägledning vi får, kan det vara bra att stanna upp och fundera på hur vår församling får nytta av att vi ödmjukt samarbetar med de äldste. Det kommer dessutom att hjälpa oss att stärka vår kärlek till varandra. w16.03 3:8, 9

Om unga bröder inte uppmuntras att sätta upp andliga mål när de växer upp, finns risken att sanningen inte kommer på första plats i livet. (Matt. 10:24) En äldste bör därför ta sig tid att lära känna den broder han vill hjälpa och berätta för honom att han behövs i församlingen. Allteftersom tiden går kan äldstebrodern ta vara på tillfällen att prata med brodern om olika bibelställen och hjälpa honom att tänka över sitt överlämnande åt Jehova. (Pred. 5:4; Jes. 6:8; Matt. 6:24, 33; Luk. 9:57–62; 1 Kor. 15:58; 2 Kor. 5:15; 13:5) För att nå hjärtat skulle han kunna ställa sådana frågor som: Vad var det du lovade Jehova när du överlämnade dig åt honom? Hur tror du Jehova kände det när du blev döpt? (Ords. 27:11) Vad tyckte Satan om det? (1 Petr. 5:8) De äldste bör aldrig underskatta den effekt det kan få på en broder att läsa några väl valda bibelställen tillsammans. w15 15/4 2:9, 11

Varför svarar inte Jehova omedelbart på alla våra böner? I Bibeln jämförs vår relation till honom med relationen mellan en pappa och hans barn. (Ps. 103:13) Barn kan inte förvänta att de genast ska få allt de önskar sig av sina föräldrar. Och föräldrar vet att barn ibland får plötsliga infall som sedan går över lika fort. Föräldrar vet också att de ibland måste vänta in rätt tidpunkt. Dessutom kanske barnens önskningar inte alltid är till deras eget eller andras bästa. Så om en förälder gick med på allt som ett barn ville skulle det ju bli omvända roller i familjen, det skulle vara barnet som bestämde. På samma sätt skulle Jehova, för vår egen skull, kunna låta det gå en tid innan vi får svar på våra böner. Eftersom han är vår skapare och kärleksfulle himmelske Far vet han precis vad vi behöver, och det är han som har rätt att avgöra när det är tid att ge oss det. Om han alltid gav oss det vi bad om på en gång, skulle det bli obalans i vårt förhållande till honom. (Jes. 29:16; 45:9) w15 15/4 4:6, 7

Slutet på den här världsordningen närmar sig, och Satan vill inget hellre än att vi ska sänka garden och vara ”snälla” mot oss själva genom att försöka etablera oss i den här världen. Han vill att vi ska tappa fokus och glömma bort att vi lever i de sista dagarna. Gå inte i den fällan! Vi måste hålla oss vaksamma. (Matt. 16:22, 23; 24:42) Bli inte lurad av Satans falska propaganda om att slutet är långt borta – eller att det inte kommer alls. Satan försöker få oss att tro att Jehova inte kan älska oss och aldrig kommer att förlåta våra synder. Men det här är inget annat än lögner. Tänk efter: Vem är det egentligen som Jehova inte älskar? Satan. Och vem är det egentligen som Jehova inte kommer att förlåta? Återigen är svaret Satan. Men om oss står det i Bibeln: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebr. 6:10) Ja, Jehova sätter stort värde på allt du gör för honom, och din tjänst för honom är aldrig förgäves. (1 Kor. 15:58) Låt dig därför inte luras av Satans falska propaganda. w15 15/5 1:16–19

Det fanns så mycket som talade för att det Abraham hoppades på skulle bli verklighet att det var som om han såg det som ännu inte hade inträffat! Abrahams tro på Jehovas löften hjälpte honom att fortsätta göra Jehovas vilja. Hans tro fick honom också att lämna staden Ur och att inte slå sig ner för gott i någon av Kanaans städer. Han visste att de här städerna inte hade någon framtid eftersom styresmännen där inte tjänade Jehova. (Jos. 24:2) Under resten av sitt liv ”väntade [Abraham] på staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:10) Abraham kunde se sig själv bo permanent på en plats som Jehova styrde över. Abel, Enok, Noa, Abraham och många andra trodde på uppståndelsen och såg fram emot att få leva på jorden under Guds rike, ”staden som har de verkliga grundvalarna”. När de tänkte på sådana välsignelser fick de ännu starkare tro. (Hebr. 11:15, 16) w15 15/5 3:8, 9

Jehova visade sin kraft genom Jesus Kristus på ett helt fantastiskt sätt. I de fyra evangelierna finns många trosstärkande skildringar om de underverk Jesus gjorde, och säkert gjorde han också många fler. (Matt. 9:35; Luk. 9:11) Ja, Jehovas kraft blev verkligen uppenbar i det Jesus gjorde, och det var därför Paulus kunde säga att Kristus var ”Guds kraft”. Men hur påverkas vi i dag av hans underverk? Aposteln Petrus sa att Jesus utförde ”kraftgärningar och under”. (Apg. 2:22) De underverk han gjorde när han var här på jorden var en förhandsglimt av vad han ska göra som kung i Guds rike. Under sitt tusenåriga styre kommer han att göra ännu större underverk, som alla människor på jorden kommer att få glädje av. Hans underverk lär oss också en hel del om vilka egenskaper han och hans Far har. w15 15/6 1:1, 2

Jesus insåg att Jehova hade botat kvinnan, så han sa vänligt: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” (Mark. 5:34) Tänk så omtänksam Jesus är! Vi förstår att de som är sjuka har en speciell plats i hans hjärta. Satan vill få oss att tro att vi är oälskade och värdelösa. Men Jesus underverk visar tydligt att han bryr sig om oss och ser de problem vi kämpar med. Vilken förstående kung och överstepräst vi har! (Hebr. 4:15) Det kan vara svårt för oss att förstå hur de som lider av en kronisk sjukdom har det, särskilt om vi själva aldrig har upplevt något liknande. Men vi kan tänka på att Jesus hade empati med dem som var sjuka, även om han själv aldrig var sjuk. Vi vill göra vårt bästa för att efterlikna honom och vara medkännande. (1 Petr. 3:8) w15 15/6 2:11, 12

Tänk så privilegierade vi är som inte bara känner till Guds namn, utan som också får bära det och får vara ”ett folk för ... [hans] namn”. (Apg. 15:14; Jes. 43:10) Vi ber till vår himmelske Far att hans namn ska bli ”helgat”, eller upphöjt. (Matt. 6:9) Vi kan också be att han ska hjälpa oss att inte säga eller göra något som kan kasta en skugga över hans namn. Vi vill inte likna en del av de första kristna som inte levde som de lärde, som vi ser i dagens text. Vad måste till för att Guds namn ska bli fullständigt helgat och rentvått från all vanära? Jehova måste ingripa och ta bort alla som vägrar att erkänna hans rätt att styra. (Hes. 38:22, 23) Mänskligheten ska sedan undan för undan lyftas upp till fullkomlighet. Vi längtar verkligen efter den tid när alla, både i himlen och på jorden, kommer att tjäna Jehova och ära hans namn! Till sist kommer vår älskade himmelske Far att ”vara allt för alla”. (1 Kor. 15:28) w15 15/6 4:7, 10

I de hebreiska skrifterna används uttrycket ”fotpall” inte bara om jorden, utan också om det forntida templet i Israel. (1 Krön. 28:2; Ps. 132:7) Templet var centrum för sann tillbedjan på jorden. Därför var det mycket vackert i Jehovas ögon, och det bidrog till att han blev ärad och upphöjd. (Jes. 60:13) Nu i våra dagar är centrum för sann tillbedjan inte längre ett bokstavligt tempel. Det finns däremot ett andligt tempel, som upphöjer Jehova långt mer än en byggnad någonsin skulle kunna göra. Det här andliga templet är den anordning som gör att vi människor kan tillbe Gud och få ett nära förhållande till honom. Det hade aldrig varit möjligt utan Jesus lösenoffer och hans roll som präst. Den här anordningen kom till år 29 v.t. när Jesus döptes och blev smord till överstepräst i det här stora andliga templet. (Hebr. 9:11, 12) w15 15/7 1:1–3

Det här pekar på tiden då Jesus kommer att belöna dem som varit trogna och straffa dem som inte varit det. (Matt. 24:46, 47, 50, 51; 25:19, 28–30) I Matteus evangelium läser vi att Jesus avslutade sin beskrivning av det sammansatta tecknet med liknelsen om fåren och getterna. Han sa: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna. Och han skall ställa fåren på sin högra sida, men getterna på sin vänstra.” (Matt. 25:31–33) Vad blir domen? Liknelsen avslutas med orden: ”Dessa [getterna] skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” (Matt. 25:46) w15 15/7 2:11, 12

Det är inte så konstigt om vi tycker om maten, språket, naturen och kulturen i det land där vi har växt upp. Men anser vi alltid att det vi tycker om är bättre än det andra tycker om? Jehova har skapat en stor variation av saker och ting för att vi ska kunna njuta av det. (Ps. 104:24; Upp. 4:11) Så varför hävda att det ena sättet att göra saker på är bättre än det andra? Jehova vill att alla slags människor ska få exakt kunskap om sanningen och få leva för evigt. (Joh. 3:16; 1 Tim. 2:3, 4) När vi har ett öppet sinne och är villiga att lyssna till vad andra i församlingen tycker och tänker är det berikande för oss, och det skyddar vår kristna enhet. Och eftersom vi är lojala mot Jehova håller vi oss utanför den här världens konflikter. Vi är verkligen tacksamma för att Jehova har befriat oss från den stolthet, splittring och hänsynslösa konkurrens som genomsyrar hela Satans värld. w15 15/7 3:17, 18

Vi kan visa Jehova att vi älskar honom på många olika sätt. Bland annat kan vi engagera oss så mycket som möjligt i predikoarbetet. Då visar vi även att vi älskar våra medmänniskor. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Vi kan dessutom visa vår djupa kärlek till Jehova genom att vara lojala och trogna när vi utsätts för prövningar. (Ps. 84:11; Jak. 1:2–5) Även om vi får utstå svåra prövningar kan vi vara helt övertygade om att Jehova ser vårt lidande och kommer att hjälpa oss, eftersom vi är mycket dyrbara för honom. (Ps. 56:8) Vår kärlek till Jehova får oss att meditera över hans fantastiska skaparverk. Vi visar också att vi älskar honom genom att sätta värde på Bibeln och noggrant studera den. Och eftersom vi älskar Jehova och vill få ett ännu närmare förhållande till honom vänder vi oss ofta till honom i bön. Kärleken till Jehova fördjupas också när vi tar oss tid att tänka på lösenoffret, som är en underbar gåva från honom. (1 Joh. 2:1, 2) Det här är bara några av alla de saker vi kan göra för att visa att vi älskar Jehova och uppskattar hans oändliga kärlek till oss. w15 15/8 1:6, 17, 18

Ibland kommer vi kanske behöva ha tålamod i paradiset. Andra kanske berättar exalterat om att deras släktingar och vänner har blivit uppväckta. Men vi kanske får vänta lite längre på att våra nära och kära ska få uppstå. Om det skulle bli så, kan vi då ha tålamod och vara glada för andras skull? (Rom. 12:15) Om vi övar på att visa tålamod nu medan vi väntar på uppfyllelsen av Jehovas löften, kommer det hjälpa oss att göra det även i framtiden. Vi kan också förbereda oss för den nya världen genom att ha tålamod när vi får justeringar i vår förståelse av olika lärofrågor. Sätter vi oss in i de här ämnena, och har vi tålamod om inte alla bitar faller på plats på en gång? Då blir det säkert inga problem för oss att ha tålamod i den nya världen när Jehova steg för steg kommer att tala om vad han förväntar av oss. (Ords. 4:18; Joh. 16:12) w15 15/8 3:9, 10

Aposteln Paulus skrev till de kristna i Efesos att de behövde göra andliga framsteg. Han uppmuntrade dem att anstränga sig för att nå ”fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen mans ställning, till det mått av kroppslig resning som hör Kristi fullhet till”. (Ef. 4:13) Församlingen i Efesos hade redan funnits i några år när Paulus skrev sitt brev. Många som tillhörde församlingen där var redan andligt mogna. Men andra behövde fortfarande göra framsteg mot andlig mogenhet. Det är på liknande sätt i vår tid. Många av våra bröder och systrar har tjänat Jehova troget i många år och har blivit mogna kristna. Men alla i församlingen är inte där än. Till exempel blir tusentals nya döpta varje år, så en del behöver fortfarande göra framsteg och mogna som kristna. Hur är det med dig? (Kol. 2:6, 7) w15 15/9 1:2, 3

Många känner att de mår bättre och blir piggare när de tränar regelbundet. Men vad är bra att tänka på om vi vill träna tillsammans med andra? Ska vi göra det med vem som helst? I Ordspråksboken 13:20 står det: ”Den som vandrar med de visa blir vis, men den som umgås med de enfaldiga går det illa.” Visar inte det här att vi behöver vara selektiva när vi väljer vad vi ska göra på fritiden och att vi måste lyssna på signalerna från vårt samvete? Frågan är också när vi kopplar av. Låter vi möten, tjänst och personligt studium vara de viktigaste hållpunkterna i vårt schema? Eller kommer vi på oss med att försöka pressa in andliga aktiviteter mellan våra fritidsintressen? Vad prioriterar vi? Jesus sa: ”Fortsätt ... med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:33) Får ditt samvete dig att följa Jesus råd när du planerar din vardag? w15 15/9 2:13, 15

Det här var verkligen ett gott råd, men Kain vägrade lyssna på det, och det stod honom dyrt. (1 Mos. 4:11–13) När Baruk, Jeremias sekreterare, kände sig trött och missmodig, gav Jehova honom ett råd för att hjälpa honom att få rätt perspektiv på sin situation. Till skillnad från Kain lyssnade Baruk på Jehova, och det räddade hans liv. (Jer. 45:2–5) Jehova ger oss råd och vägledning eftersom han älskar oss. Han tillrättavisar oss när det är nödvändigt, och han ger oss också den övning vi behöver. (Hebr. 12:6) I Bibeln finns många exempel på trogna tjänare som fick uppleva svåra prövningar, som ibland berodde på att de blev tillrättavisade. Men de kunde ändå ta lärdom av det de var med om. w15 15/9 4:12, 13

Gibeoniterna förstod att det var Jehova som hjälpte Israel. Rahab kunde också se Jehovas hand. Hon hade hört om hur Jehova hade räddat sitt folk, och hon sa därför till två israelitiska spioner: ”Jag vet ju att Jehova har gett landet åt er.” Rahab trodde att Jehova kunde rädda henne och hennes familj. Hon visade tro på Jehova trots att det var riskabelt. (Jos. 2:9–13; 4:23, 24) Det finns många exempel i Bibeln som hjälper oss att förstå vad det innebär att se Gud eller att se hans hand. Ju bättre vi lär känna Jehova, desto tydligare ser vi hans hand med vårt ”hjärtas ögon”. (Ef. 1:18) Historien igenom har det funnits sådana som har kunnat se Jehovas hjälpande hand, och vi vill verkligen vara som de. w15 15/10 1:6, 7, 9

När vi läser om Marta ser vi att hon var en mycket god vän till Jesus, och det sägs att Jesus älskade henne. Hon var naturligtvis inte den enda kvinna som han älskade och respekterade. Han var även nära vän med Martas syster, Maria. Och han älskade också sin egen mor, Maria. (Joh. 19:25–27) Vad var det då som gjorde att Jesus älskade Marta? Det var inte bara för att hon var omtänksam, generös och flitig, utan framför allt för att hon var andlig. Hon trodde på allt som Jesus lärde och var helt övertygad om att han var den utlovade Messias. (Joh. 11:21–27) Men precis som alla andra var hon ofullkomlig. Vid ett tillfälle när Jesus var på besök tog hon sig friheten att säga åt honom vad han skulle göra för att rätta till något som hon tyckte var fel. Hon sa: ”Herre, betyder det inget för dig att min syster har lämnat mig ensam att bestyra allt? Säg då till henne att hon skall vara med och hjälpa mig.” (Luk. 10:38–42) w15 15/10 3:1, 2

Om vi tänker djupt på andliga ämnen får vi hjälp att bevara vår entusiasm för sanningen. Då kan vi också uppmuntra våra bröder och systrar och dem vi träffar i tjänsten. Och när vi mediterar över Jehovas största gåva, Jesus lösenoffer, känner vi en enorm tacksamhet över att få ha en nära vänskap med vår himmelske Far. (Rom. 3:24) Mark, en broder från Sydafrika, satt tre år i fängelse på grund av sin kristna neutralitet. Han säger: ”Att meditera är som att vara med om ett spännande äventyr. Ju mer vi mediterar över andliga saker, desto fler nya sidor upptäcker vi hos vår Gud, Jehova. Ibland när jag känner mig lite låg eller oroar mig för framtiden, tar jag fram Bibeln och mediterar över något avsnitt i den. Det gör att jag känner mig mycket lugnare.” w15 15/10 4:15

Om din tonåring förstår hur du har resonerat för att komma fram till ett beslut är det mer troligt att han vill samarbeta. Så när det ges möjlighet är det bra att du förklarar varför du har fattat ett visst beslut eller ställt upp en viss regel. Barry, som har fostrat fyra barn, säger: ”När man anger skälen hjälper man tonåringarna att lita på en, eftersom de förstår att man inte bara har fått ett infall, utan att man faktiskt tänkt igenom saken.” Tänk också på att en tonåring är på väg att bli vuxen och behöver använda sin egen tankeförmåga. (Rom. 12:1) Barry förklarar: ”Tonåringar behöver lära sig att fatta förståndiga beslut som bygger på förnuft snarare än på känslor.” När du ödmjukt förklarar varför du har fattat ett visst beslut lär du din tonåring att fatta egna beslut. Du visar också att du respekterar honom och inser att han är på väg att bli vuxen. w15 15/11 2:11

Det är nu flera miljoner världen över som tillber Jehova och vittnar om honom. Hur bör vi känna för våra bröder och systrar? (Rom. 12:10) Aposteln Petrus skrev: ”Eftersom ni nu har renat era själar genom lydnad för sanningen, med broderlig tillgivenhet fri från hyckleri som följd, så älska varandra intensivt av hjärtat.” Han uppmanade också sina medkristna: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra.” (1 Petr. 1:22; 4:8) Vår världsvida organisation är unik. Varför det? Därför att vi känner en djup och innerlig kärlek till våra bröder och systrar. Och eftersom vi älskar Jehova och lyder hans lagar ger han oss av sin heliga ande, den mäktigaste kraften i hela universum. Det är tack vare det som vi kan vara en så sammansvetsad internationell familj. (1 Joh. 4:20, 21) w15 15/11 4:8, 9

Jehova kräver inte att vi ska lära oss ett visst språk för att kunna lära känna honom och hans vilja. (Upp. 7:9, 10) Har de olika språken och de mindre skillnaderna i översättning hindrat Jehova från att kommunicera med oss människor? Nej. Vi känner exempelvis bara till ett fåtal av de ord som Jesus använde på originalspråket. (Matt. 27:46; Mark. 5:41; 7:34; 14:36) Men Jehova såg till att Jesus budskap skrevs ner och översattes till grekiska och med tiden även till andra språk. Guds ord kunde också bevaras tack vare att både judar och kristna längre fram gjorde många avskrifter av bibelhandskrifterna. De här avskrifterna översattes sedan till många fler språk. Omkring 400 år efter Kristus sa Johannes Chrysostomos att Jesus läror hade översatts till de språk som talades av syrier, egyptier, indier, perser, etiopier och många andra folk. w15 15/12 1:10, 11

Det vi säger kanske är precis vad andra behöver få höra, men om tidpunkten inte är den rätta kan budskapet gå förlorat. Vi kan ta ett exempel. I mars 2011 drabbades delar av östra Japan av en jordbävning och en tsunami. Hela städer slogs ut, och mer än 15 000 dog. Jehovas vittnen i området blev lika hårt drabbade som alla andra, men de tog vara på möjligheter att trösta människor med hjälp av tankar från Bibeln. Många där är buddhister och vet väldigt lite om vad Bibeln lär. Våra vänner förstod att det just då inte passade att prata med människor om uppståndelsehoppet. I stället gav de känslomässigt stöd efter tsunamin och förklarade från Bibeln varför oskyldiga människor drabbas av sådana katastrofer. w15 15/12 3:7

Sorgligt nog är det många i den här giriga världen som försöker utnyttja andras ohälsa för att tjäna pengar. Vissa individer eller företag förespråkar dyrare produkter för att öka sin vinst. Någon som är sjuk och som desperat försöker hitta ett botemedel eller ett sätt att förlänga livet kan lätt lockas av sådana här ”kurer”. Vi behöver vara extra försiktiga om de ”ord”, eller råd, vi får höra kommer från personer utan medicinsk utbildning. Vi kan tänka så här: ”Han säger att andra har haft nytta av den här vitaminen, naturmedicinen eller dieten, men finns det verkligen några bevis för det? Alla är ju olika. Den kanske har hjälpt andra, men hur vet jag att den kommer att hjälpa mig? Borde jag läsa på mer eller prata med någon som är utbildad på området?” (5 Mos. 17:6) w15 15/12 4:14, 15

Paulus insåg att vi helt enkelt inte kan ta emot Jesus fantastiska kärlek utan att bli motiverade, eller känna oss tvingade, att leva för honom. Ja, när vi helt och fullt förstår vad Jehova har gjort för oss och tänker på den kärlek han har visat oss, får det oss att vilja leva på ett sätt som blir till ära för Jesus. Hur kan vi visa att vi vill det? Vår kärlek till Jehova gör att vi vill efterlikna Jesus och ”följa tätt i hans fotspår”. (1 Petr. 2:21; 1 Joh. 2:6) Vi visar att vi älskar Jehova och Jesus genom att lyda dem. Jesus sa: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den i sin tur som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom.” (Joh. 14:21; 1 Joh. 5:3) Du kan fråga dig själv: På vilka områden efterliknar jag redan Jesus? På vilka områden skulle jag kunna göra förbättringar? Det är viktigt att vi granskar oss själva eftersom vi hela tiden utsätts för pressen att leva som människorna i världen omkring oss. (Rom. 12:2) w16.01 2:7–9

Känner du att du brinner för tjänsten mer än de flesta? Älskar du att studera Bibeln och lära dig mer om ”Guds djupheter”? (1 Kor. 2:10) Har du sett extra tydligt att Jehova har välsignat dina ansträngningar i tjänsten? Har du en djup och innerlig önskan att göra Jehovas vilja? Känner du väldigt starkt att du har ett ansvar att hjälpa andra andligen? Har du sett många påtagliga bevis på att Jehova personligen har hjälpt dig i ditt liv? Om du besvarar alla de här frågorna med ett rungande ja, betyder det då att du har den himmelska kallelsen? Nej, det gör det inte. Varför inte det? Därför att alla som tjänar Jehova kan känna så här, oavsett om de är smorda eller inte. Jehova ger alla sina tjänare helig ande, alltefter deras behov. Ifall du undrar om du har fått den himmelska kallelsen eller inte, är det i sig faktiskt en indikation på att du inte har det. w16.01 3:14, 15

Jesus var glad över att få arbeta sida vid sida med sin Far. Han var glad för det arbete han fick utföra, men också för att han visste att Jehova älskade honom. Hur är det då med oss? Jesus sa att vi blir lyckliga både av att ge och av att få. (Apg. 20:35) Vi blev mycket glada när vi fick sanningen, och vi blir glada när vi får dela med oss av den till andra. När vi hjälper människor att förstå vad Bibeln lär får vi se hur glada de blir när de börjar förstå sanningen och får ett eget förhållande till Jehova. Vi blir varma i hjärtat när vi ser att de inte bara förändrar sitt sätt att tänka, utan också sitt sätt att leva. Och vi inser att predikoarbetet är oerhört viktigt. Det gör det möjligt för dem som blir ”försonade med Gud” att få evigt liv. (2 Kor. 5:20) Vilket arbete skulle kunna vara mer uppmuntrande och givande än att hjälpa människor att slå in på vägen som leder till evigt liv? w16.01 5:6, 7