December
Fredag 1 december
De som fruktar Jehova har hans förtroliga vänskap. (Ps. 25:14)
I Bibeln står det på tre ställen att Abraham var Jehovas vän. (2 Krön. 20:7; Jes. 41:8; Jak. 2:23) Han är faktiskt den enda person i Bibeln som uttryckligen omnämns på det sättet. Men betyder det att han är den enda människa någonsin som varit Jehovas vän? Nej. Som Bibeln visar kan vi alla få ha Jehova som vän. I Bibeln finns många exempel på trogna män och kvinnor som fruktade Jehova, trodde på honom och blev hans vänner. Alla de här personerna ingick i det stora ”moln av vittnen” som aposteln Paulus skrev om, och de hade en nära vänskap med Jehova. (Hebr. 12:1) De hade den stora förmånen att få vara nära vänner med Jehova. Vi vill fortsätta att inspireras av deras tro. (Hebr. 6:11, 12) När vi gör det kan vi se fram emot den fantastiska belöningen att få vara Jehovas vänner för evigt! w16.02 2:1, 2, 19
Lördag 2 december
Jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. (Joh. 6:38)
Tänk dig att du får en bil av en vän i present. Han ger dig registreringsbeviset och säger: ”Men jag behåller nycklarna. Och det är jag som kommer att köra bilen, inte du.” Hur skulle det kännas? För nu över det här på vad Jehova har rätt att förvänta av någon som överlämnar sig åt honom och säger: ”Jag ger dig mitt liv. Jag tillhör dig.” Tänk om han eller hon börjar leva ett dubbelliv och i hemlighet blir tillsammans med någon som inte är med i sanningen? Eller tänk om han eller hon tar ett jobb som gör det svårt att vara fokuserad på tjänsten eller att gå på mötena? Skulle inte det vara samma sak som att behålla nycklarna till bilen? Den som överlämnar sig åt Jehova säger i själva verket: ”Mitt liv tillhör dig, inte mig. Om det skulle uppstå en konflikt mellan det som du vill och det som jag vill, kommer det att bli som du vill – varje gång.” Dagens text visar att Jesus tänkte så. w16.03 1:16, 17
Söndag 3 december
Jag skall inte lämna dig. (2 Kung. 2:2)
För närmare 3 000 år sedan frågade profeten Elia den unge mannen Elisa om han ville bli hans medhjälpare. Elisa ställde upp på en gång, och han hjälpte troget Elia och tog hand om enklare uppgifter. (2 Kung. 3:11) Efter omkring sex års övning förstod Elisa att Elias uppdrag i Israel närmade sig sitt slut. Elia försökte få Elisa att sluta följa honom, men han hade bestämt sig för att stanna kvar hos sin mentor så länge som möjligt. Hur kan du som ung broder efterlikna Elisa? Ta villigt emot de uppgifter du får, även om de är av det enklare slaget. Se den äldstebroder som övar dig som en vän, och låt honom få veta hur mycket du uppskattar det han gör för dig. Och viktigast av allt: Ta de uppgifter du får på allvar. Varför det? Jo, det är först när du visat att du är pålitlig och trogen som de äldste kan känna sig övertygade om att Jehova vill att du ska få mer ansvar i församlingen. (Ps. 101:6; 2 Tim. 2:2) w15 15/4 2:13, 14
Måndag 4 december
Han har med ed lovat det som blir till skada för honom själv, och ändå ändrar han det inte. (Ps. 15:4)
Saul tyckte att Jonatan skulle värna om sin egen ställning. (1 Sam. 20:31) Men Jonatan älskade Jehova och var lojal mot honom. Så i stället för att sätta sina egna intressen främst blev han vän med David och höll sedan sitt löfte till honom. Jonatan bröt inte sitt löfte till David, och vi bör inte heller bryta våra löften. Om vi till exempel ingår en affärsöverenskommelse håller vi vår del av avtalet, även om det blir svårare än vi hade trott. Och hur är det om utmaningarna i vårt äktenskap blivit större än vi hade tänkt oss? Då kommer kärleken till Jehova att få oss att fortsätta vara lojala mot vår äktenskapspartner. (Mal. 2:13–16) Vi vill också fortsätta vara lojala mot våra bröder och systrar, även om de ibland kan göra oss besvikna. När vi är lojala mot Jehova även under prövande omständigheter gläder vi hans hjärta. (Ords. 27:11) Om vi fortsätter att vara lojala kommer vi att få se hur han till sist ordnar allt till det bästa för dem som älskar honom. w16.02 3:16, 17
Tisdag 5 december
Lyckliga är alla som tåligt väntar på honom. (Jes. 30:18)
Jehova vet precis vilka begränsningar vi har. (Ps. 103:14) Därför förväntar han inte att vi ska klara av svåra saker på egen hand, utan han ger oss den styrka vi behöver. Vissa dagar kan det så klart kännas som att vi inte orkar mer. Men Jehova lovar att ”bereda utvägen” om en prövning skulle bli för mycket för oss. (1 Kor. 10:13) Tänk så skönt att vi kan lita på att Jehova vet precis vad vi klarar av. När vi ber till Jehova om hjälp men inte får svar direkt behöver vi ha tålamod. Tänk på att Jehova också visar tålamod, för även om han gärna vill hjälpa oss så väntar han in rätt tillfälle att göra det. I Bibeln sägs det: ”Jehova [skall] tåligt vänta på att få visa er ynnest, och ... han [skall] resa sig för att visa er barmhärtighet. Ty Jehova är en rättvis Gud.” w15 15/4 4:8, 9
Onsdag 6 december
Så prydde sig ju också förr de heliga kvinnorna, som hoppades på Gud, och de underordnade sig sina män. (1 Petr. 3:5)
Under den andliga familjekvällen samlas vi kring andliga saker, och det svetsar samman föräldrar och barn. Familjen kan till exempel öva på vad man ska säga i tjänsten så att alla kan vara bättre förberedda. När familjemedlemmarna samtalar om sanningen, sin kärlek till Jehova och sin önskan att göra hans vilja dras de ännu närmare varandra. Hur kan då gifta par samarbeta till ära för Jehova? När båda älskar Jehova och tjänar honom troget bidrar det till ett harmoniskt och lyckligt äktenskap. Det är också viktigt att gifta par visar att de älskar varandra, precis som Abraham och Sara, Isak och Rebecka och Elkana och Hanna gjorde. (1 Mos. 26:8; 1 Sam. 1:5, 8) Då kommer vi att dras närmare både vår äktenskapspartner och Jehova. (Pred. 4:12) w16.03 3:12, 13
Torsdag 7 december
Stå emot honom [Satan], fasta i tron. (1 Petr. 5:9)
Satan för krig mot den smorda kvarlevan och de ”andra fåren”. (Joh. 10:16) Under den korta tid han har kvar vill han få så många som möjligt av Jehovas tjänare att förlora tron. (Upp. 12:9, 12) Kan vi vinna det här kriget? Ja! Bibeln säger: ”Stå emot Djävulen, så skall han fly från er.” (Jak. 4:7) Många tycker att det är befängt att tro att Satan ens existerar. De tänker sig att Satan och demonerna är fantasifoster som bara hör hemma i böcker, skräckfilmer och dataspel och att inga förnuftiga människor tror på onda andar. Tror du att Satan har något emot att han och hans demoner har förpassats till sagornas värld? Knappast. Det blir lättare för honom att förblinda människor om de inte ens tror att han finns. (2 Kor. 4:4) Det här är bara en av de metoder han använder för att vilseleda människor. w15 15/5 2:1, 2
Fredag 8 december
[Mose] räknade den smälek Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter; han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen. (Hebr. 11:26)
Moses biologiska föräldrar undervisade honom om Jehova och om hans avsikt att befria israeliterna från slaveriet och ge dem det utlovade landet. (1 Mos. 13:14, 15; 2 Mos. 2:5–10) Ju mer Mose mediterade över de löften israeliterna hade fått, desto starkare måste hans tro på Jehova och hans kärlek till honom ha blivit. Precis som andra tjänare åt Jehova visste Mose att det skulle komma en tid när Jehova skulle befria mänskligheten från döden. (Job 14:14, 15; Hebr. 11:17–19) Inte undra på att Mose älskade den Gud som hade så varma känslor för israeliterna och för hela mänskligheten. Ja, Moses kärlek och tro fick honom att fortsätta tjäna Jehova livet ut. (5 Mos. 6:4, 5) Till och med när farao hotade att döda honom var det hans tro, hans kärlek till Jehova och säkert också den ljusa bild han hade av framtiden som hjälpte honom att vara modig. (2 Mos. 10:28, 29) w15 15/5 3:11–13
Lördag 9 december
De har inget vin. (Joh. 2:3)
Jesus gjorde sitt första underverk på ett bröllop i Kana i Galileen. Det är möjligt att det kom fler gäster än väntat, men hur som helst tog vinet slut. En av gästerna var Maria, Jesus mor. Under årens lopp hade hon säkert tänkt mycket på alla de profetior som gällde hennes son, som hon visste skulle kallas ”den Högstes Son”. (Luk. 1:30–32; 2:52) Kan hon rentav ha känt på sig att han hade krafter som han ännu inte hade använt? Det som är tydligt är att Maria och Jesus kände starkt för det nygifta paret och inte ville att de skulle hamna i en pinsam situation. Brudparet förväntades visa frikostighet. Jesus visste det, och därför förvandlade han nästan 400 liter vatten till fint vin. (Joh. 2:6–11) Var Jesus tvungen att göra det här underverket? Nej, han hade helt enkelt medkänsla med andra och efterliknade sin himmelske Far genom att vara generös. w15 15/6 1:3
Söndag 10 december
Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid? (Apg. 1:6)
Den här frågan ställde apostlarna till Jesus innan han återvände till himlen. Hans svar visade att tiden ännu inte var inne för dem att få veta när Guds rike skulle ta makten. I stället skulle de koncentrera sig på det viktiga predikoarbetet. (Apg. 1:7, 8) Men Jesus lärde ändå sina efterföljare att be om att Guds rike skulle komma och att fortsätta vänta på det. Vi ber fortfarande om det i dag. Innan Jesus började regera som kung i Guds rike hjälpte Jehova sina tjänare att förstå vilket år det skulle inträffa. År 1876 publicerade tidskriften Bible Examiner en artikel som Charles Taze Russell hade skrivit. Artikeln hade rubriken ”Hedningarnas tider: När slutar de?” och pekade på 1914 som ett viktigt år. De ”sju tider” som nämns i Daniels profetia kopplades samman med ”nationernas fastställda tider” som Jesus talade om. (Dan. 4:16; Luk. 21:24) w15 15/6 4:11, 12
Måndag 11 december
Jesus brast i tårar. (Joh. 11:35)
Jesus blev djupt berörd när han såg att andra mådde dåligt. När hans vän Lasarus hade dött och han såg hur Lasarus familj och vänner sörjde, säger Bibeln att han ”suckade ... och blev upprörd”. Han började till och med gråta, trots att han visste att han snart skulle uppväcka Lasarus. (Joh. 11:33–36) Jesus skämdes inte för att visa sina känslor. Alla kunde se hur mycket han älskade Lasarus och hans familj. Tänk vilken kärlek Jesus visade när han med Jehovas kraft gav sin vän livet tillbaka! (Joh. 11:43, 44) I Bibeln sägs det att Jesus är ”den exakta bilden av själva hans [Skaparens] väsen”. (Hebr. 1:3) Så de underverk Jesus gjorde visar att även Jehova vill ta bort all smärta, sjukdom och död. På Bibelns tid blev några få uppväckta från döden, men det stannar inte där. Jesus sa: ”Den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall ... komma ut.” (Joh. 5:28, 29) w15 15/6 2:13, 14
Tisdag 12 december
Må de prisa ditt namn. (Ps. 99:3)
Många religiösa föreställer sig att de ska prisa Gud när de har dött och kommit till himlen, men vi som tillhör Jehovas folk inser hur viktigt det är att vi gör det här och nu. När vi gör det efterliknar vi de trogna tjänare som det talas om i Psalm 99:1–3, 5–7. Som den här psalmen visar gjorde Mose, Aron och Samuel allt de kunde för att understödja sann tillbedjan på sin tid. Och hur är det i dag? Fram till dess att de smorda ska få tjäna som präster tillsammans med Jesus i himlen tjänar de på den jordiska förgården till det andliga templet. Och miljontals ”andra får” ger dem lojalt sitt stöd. (Joh. 10:16) Även om de här två grupperna har olika framtidshopp så tillber de Jehova tillsammans, som en enda grupp. Men som individer är det bra att vi frågar oss: Ger jag mitt fulla stöd åt Jehovas anordning för sann tillbedjan? w15 15/7 1:4, 5
Onsdag 13 december
Vänta tåligt på den. (Hab. 2:3)
Jehovas tjänare har i alla tider väntat tålmodigt på att olika profetior ska uppfyllas. Jesaja förutsade att Jehova skulle låta de landsflyktiga judarna få återvända igen. Han sa: ”Lyckliga är alla som tåligt väntar på honom.” (Jes. 30:18) Även Mika såg fram emot att Jehovas löften skulle gå i uppfyllelse och sa: ”Jag skall spana efter Jehova. Jag skall vänta på min räddnings Gud.” (Mik. 7:7) Och under hundratals år väntade Jehovas tjänare på att profetior om Messias, eller Kristus, skulle bli uppfyllda. (Luk. 3:15; 1 Petr. 1:10–12) Vi som tjänar Jehova i vår tid är också förväntansfulla, eftersom det finns profetior om Messias och Guds rike som fortfarande inte har uppfyllts. Jehova kommer snart att använda det riket för att göra slut på all ondska. Han ska befria sitt folk ur den här otrygga världen som styrs av Satan. (1 Joh. 5:19) Vi måste därför fortsätta att vara vaksamma, och vi får aldrig glömma att den här världen snabbt närmar sig sitt slut. w15 15/8 2:1, 2
Torsdag 14 december
Nitälskan för ditt hus skall förtära mig. (Joh. 2:17)
Jehova uppmanade israeliterna att uppföra tältboningen. (2 Mos. 25:8) Och längre fram fick de i uppdrag att bygga ett tempel. (1 Kung. 8:27, 29) När Guds folk hade återvänt från fångenskapen i Babylon samlades de regelbundet i synagogor. (Mark. 6:2; Joh. 18:20; Apg. 15:21) De första kristna hade sina möten i privata hem. (Apg. 12:12; 1 Kor. 16:19) Och i dag har Jehovas folk tiotusentals Rikets salar världen över där de träffas för att tillbe Jehova och lära sig mer om honom. Jesus kände mycket starkt för templet i Jerusalem, och det fick hans lärjungar att tänka på psalmistens profetiska ord som vi läser i dagens text. (Ps. 69:9) Ingen Rikets sal i dag kan med rätta kallas ”Jehovas hus” på samma sätt som templet i Jerusalem. (2 Krön. 5:13; 33:4) Men Bibeln visar ändå tydligt vilken inställning vi bör ha till våra möteslokaler. w15 15/7 4:1, 2
Fredag 15 december
Klä er i kärleken. (Kol. 3:14)
Kommer vi att vara vänliga och kärleksfulla mot varandra under Jesus tusenårsrike? Om vi lär oss att vara förlåtande och försöker ha goda relationer till andra redan nu, så blir det lättare för oss i framtiden också. (Kol. 3:12, 13) I den nya världen kommer vi kanske inte alltid att få det vi vill ha när vi vill ha det. Vi kommer även då att behöva tänka på att vara tacksamma och nöjda vilken situation vi än befinner oss i. Med andra ord kommer vi att behöva ha just sådana egenskaper som Jehova uppmuntrar oss att öva på nu i vår tid. När vi anstränger oss för att redan nu leva som vi ska leva i den nya världen, utvecklar vi alltså egenskaper som vi kommer att behöva under resten av evigheten. Den ”kommande bebodda jorden” blir också mer verklig för oss. (Hebr. 2:5; 11:1) Dessutom visar vi hur mycket vi verkligen längtar efter att få leva på en jord där alla människor gör det som är rätt. Vilket bra sätt att förbereda sig för det eviga livet i Guds nya värld! w15 15/8 3:11, 12
Lördag 16 december
Vandra i gemenskap med honom [Jesus]. (Kol. 2:6)
När man undersöker mogna frukter kan man se att de skiljer sig en hel del från varandra, men de har ändå vissa saker gemensamt som visar att de är mogna. På motsvarande sätt kan mogna kristna ha olika nationalitet, bakgrund, hälsa, ålder och erfarenhet. Personlighet och kultur kan också skilja sig åt. Men alla mogna kristna har vissa egenskaper gemensamt. Vilka är några av de egenskaperna? Mogna kristna har Jesus som sin förebild och försöker på alla sätt ”följa tätt i hans fotspår”. (1 Petr. 2:21) Jesus sa att vi måste älska Jehova med hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt sinne och att vi måste älska våra medmänniskor som oss själva. (Matt. 22:37–39) De som är andligt mogna går in för att följa den befallningen. De visar i sina liv att de prioriterar sitt förhållande till Jehova och tycker att det är viktigt att visa osjälvisk kärlek mot andra. w15 15/9 1:3–5
Söndag 17 december
Genom att göra sanningen känd rekommenderar vi oss själva åt varje människas samvete inför Gud. (2 Kor. 4:2)
Ett väl övat samvete varnar oss inte bara för att göra sådant som är fel. Det får oss också att göra det som är rätt. Vi kan först och främst göra det som är rätt genom att ta del i tjänsten från hus till hus och ta vara på tillfällen att vittna informellt. Det gjorde Paulus. Han skrev: ”Det är mig ... pålagt som ett tvång. Ja, ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” (1 Kor. 9:16) När vi efterliknar honom får vi ett gott samvete eftersom vi vet att vi har gjort det som är rätt. Och när vi predikar de goda nyheterna för andra vädjar vi till deras samveten. Vi kan öva vårt samvete genom att regelbundet studera Bibeln, meditera över det vi lär oss och sedan omsätta det i praktiken. Gör vi det blir vårt samvete en pålitlig guide i vårt liv som kristna. w15 15/9 2:16, 18
Måndag 18 december
Den som Jehova älskar tillrättavisar han. (Ords. 3:12)
Berättelserna om Josef, Mose och David är bland de mest detaljerade och levande i hela Bibeln, och när vi läser om deras prövningar ser vi att Jehova var med dem. Det de lärde sig i de här situationerna hade de sedan nytta av när Jehova gav dem större ansvar. De här berättelserna hjälper oss att förstå att Jehova alltid tar hand om sina tjänare och att han älskar dem. När Jehova tillrättavisar oss visar han ytterligare en sida av sin kärlek. Om vi lyssnar på honom och ångrar oss, förlåter han ”i rikt mått”. (Jes. 55:7) Vad innebär det? David skrev att Jehova är en medlidsam Gud som ”förlåter all din missgärning, som botar alla dina sjukdomar, som återkräver ditt liv från gravens djup, som kröner dig med kärleksfull omtanke och barmhärtighet.” (Ps. 103:3, 4) Jehova ger oss tillrättavisning och vägledning på olika sätt. Är vi snabba att rätta oss efter de råd han ger oss? Ser vi hans tillrättavisning som ett bevis för att han älskar oss? (Ps. 30:5) w15 15/9 4:13, 14
Tisdag 19 december
Maria ... lyssnade oavlåtligt till hans ord. (Luk. 10:39)
Marta var fullt upptagen med att förbereda en fin måltid för Jesus, och när hon såg att Maria inte hjälpte till blev hon irriterad. Jesus såg att Marta försökte göra alldeles för mycket, så han sa vänligt: ”Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många ting.” Han sa sedan att det hade räckt med en enkel måltid, kanske en enda maträtt. Därefter berömde han Maria och sa: ”Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” (Luk. 10:38–42) Förmodligen skulle Maria längre fram inte komma ihåg vad hon hade ätit vid det här speciella tillfället. Men hon skulle säkert alltid minnas vad hon hade lärt sig av Jesus och att han hade berömt henne. Mer än 60 år senare skrev aposteln Johannes att Jesus ”älskade ... Marta och hennes syster”. (Joh. 11:5) Av de här orden förstår vi att Marta måste ha tagit till sig av Jesus kärleksfulla tillrättavisning och gjort sitt bästa för att tjäna Jehova troget resten av sitt liv. w15 15/10 3:3, 4
Onsdag 20 december
Den kraft som är över det normala skall vara Guds. (2 Kor. 4:7)
Vi har goda skäl till att tro att Jehova är engagerad i människors liv i dag. Gång på gång hör vi erfarenheter om personer som har bett till Gud om andlig hjälp och fått bönesvar. (Ps. 53:2) En broder som heter Allan var ute i tjänsten på en liten filippinsk ö. Vid en dörr träffade han en kvinna som började gråta. Han berättar: ”Just den morgonen hade hon bett till Jehova om att vittnena skulle hitta henne. Hon var märkbart rörd av att Gud hade besvarat hennes bön så snabbt.” Inom ett år hade hon överlämnat sig åt Jehova. Många av Guds tjänare har tidigare varit beroende av tobak, droger eller pornografi men har brutit sig loss med Guds hjälp. En del har flera gånger försökt sluta på egen hand men har misslyckats. Men när de har vänt sig till Jehova för att få hjälp har han gett dem ”kraft som är över det normala”, och först då har de kunnat bryta sin dåliga vana. (Ps. 37:23, 24) w15 15/10 1:10, 11
Torsdag 21 december
Köp upp den lägliga tiden. (Ef. 5:16)
En del går upp tidigt på morgonen för att läsa, meditera och be. Andra utnyttjar sin lunchrast. Vilken tid passar dig? Kanske tidigt på kvällen eller innan du ska sova? Vissa tycker om att läsa Bibeln både på morgonen och på kvällen. Oavsett när vi väljer att läsa, så behöver vi göra det regelbundet, ”dag och natt”. (Jos. 1:8) Det viktiga är att vi köper loss tid från sådant som är mindre viktigt så att vi kan meditera över Guds ord varje dag. Bibeln lovar att Jehova kommer att välsigna alla som begrundar hans ord och anstränger sig för att tillämpa det de får lära sig. (Ps. 1:1–3) Jesus sa: ”Lyckliga är ... de som hör Guds ord och bevarar det!” (Luk. 11:28) Och sist men inte minst: När vi tänker på andliga sanningar varje dag motiverar det oss att ära skaparen av vår fantastiska hjärna, Jehova Gud. Han kommer då att ge oss lycka redan nu och evigt liv i sin rättfärdiga nya värld. (Jak. 1:25; Upp. 1:3) w15 15/10 4:17, 18
Fredag 22 december
Då tog Petrus ... [Jesus] åt sidan och började förebrå honom, i det han sade: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” (Matt. 16:22)
När Jesus berättade för lärjungarna att han skulle bli dödad, tyckte Petrus att han skulle vara barmhärtig mot sig själv. Jesus visste att Petrus menade väl men att han i det här fallet tänkte helt fel. Så för att hjälpa Petrus och de andra lärjungarna gav han honom först en tydlig tillrättavisning. Sedan förklarade han hur det kommer att gå för sådana som inte vill sätta sin egen bekvämlighet åt sidan, men också hur Jehova ska belöna dem som är osjälviska. (Matt. 16:21–27) Petrus tog till sig den här lärdomen. (1 Petr. 2:20, 21) Be att Jehova ska ge dig insikt så att du kan förstå vilken hjälp din tonåring behöver. (Ps. 32:8) Vad skulle till exempel kunna tyda på att han behöver stärka sin tro? Han kanske har förlorat glädjen eller är kritisk mot andra i församlingen. Eller också kanske du känner att det är vissa saker han inte vill berätta för dig. Dra inte den förhastade slutsatsen att det här är tecken på att han lever ett dubbelliv eller att han har begått något allvarligt fel. Men blunda inte heller för sådana här signaler, och tänk inte att eventuella problem kommer att försvinna av sig själva. w15 15/11 2:12, 13
Lördag 23 december
Klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. ... Klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband. (Kol. 3:12, 14)
Kärleken och enheten bland dem som tjänar Jehova visar att de har den sanna religionen, för Jesus sa: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Joh. 13:34, 35) Och aposteln Johannes skrev: ”Så blir det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är Djävulens barn: Var och en som inte utövar rättfärdighet är inte av Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra.” (1 Joh. 3:10, 11) Jehovas vittnens kärlek och unika enhet identifierar dem som Kristus sanna efterföljare, det folk som Gud använder för att sprida de goda nyheterna om riket över hela jorden. (Matt. 24:14) w15 15/11 4:10, 11
Söndag 24 december
Som guldäpplen i silverinfattning är ett ord som talas i rättan tid. (Ords. 25:11)
Vi möter människor från olika kulturer och med olika religiösa uppfattningar, så vi behöver vara smidiga och tänka på när det passar bäst att ta upp olika ämnen. Det finns även andra situationer då vi behöver tänka oss för innan vi pratar. Någon kanske till exempel råkar säga något som sårar oss. Då är det bra om vi stannar upp ett ögonblick och frågar oss om det verkligen var så allvarligt att vi måste säga något. Och om vi känner att vi inte kan släppa det, är det bättre att vi tar upp det med personen när vi har lugnat ner oss. Då minskar risken att vi säger något som vi sedan får ångra. (Ords. 15:28) Vi kan också behöva tänka oss för när vi talar om sanningen med släktingar som inte är vittnen. Vi vill ju inget hellre än att de ska lära känna Jehova, men vi behöver vara tålmodiga och lyhörda. Om vi väljer våra ord rätt och känner av stämningen är chansen mycket större att de vill lyssna på oss. w15 15/12 3:6, 8, 9
Måndag 25 december
Lär oss att ... mitt i den nuvarande tingens ordning leva i enlighet med ett sunt sinne. (Tit. 2:12)
Vi behöver verkligen ha ett ”sunt sinne” om en diagnosmetod eller behandling verkar svårförklarlig eller mystisk. Kan den som förespråkar den förklara på ett tillfredsställande sätt hur den fungerar? Är den förenlig med kända fakta? Finns det fler läkare som rekommenderar den? (Ords. 22:29) Eller är det mest av allt ett försök att spela på känslorna? Någon kanske säger att en viss metod har upptäckts och använts på en avlägsen plats och att de flesta läkare inte har hört talas om den. Men bevisar ett sådant påstående verkligen något? Låter det ens trovärdigt? Och en del erbjuder diagnosmetoder eller behandlingar där det ingår att man använder hemliga beståndsdelar eller någon slags okänd energi. Men då får vi inte glömma att Jehova varnar oss för ”bruket av magiska krafter” och spiritistiska medier. (Jes. 1:13; 5 Mos. 18:10–12) w15 15/12 4:16
Tisdag 26 december
Det [har] inte upprests någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himlarnas kungarike är större än han.” (Matt. 11:11)
I Bibeln finns många exempel på personer som var trogna mot Jehova och som fick helig ande men som ändå inte hade hoppet om att få leva i himlen. Tänk på Johannes döparen. Jesus talade positivt om honom men konstaterade samtidigt att han inte skulle ingå i himmelriket. Bibeln säger också att ”Jehovas ande verkade på David”. (1 Sam. 16:13) David var en mycket andlig människa, och han blev till och med inspirerad att skriva delar av Bibeln. (Mark. 12:36) Men vid pingsten sa Petrus: ”David har ... inte stigit upp till himlarna.” (Apg. 2:34) Jehova använde sin heliga ande för att ge de här männen kraft att göra fantastiska saker men inte för att ge dem kallelsen till himmelskt liv. Det här betyder inte att de var ovärdiga på något sätt eller att de saknade tro. Det betyder helt enkelt att Jehova kommer att uppväcka dem till liv i ett paradis här på jorden. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15) w16.01 3:16
Onsdag 27 december
Jag och Fadern är ett. (Joh. 10:30)
När vi arbetar tillsammans med dem vi älskar dras vi närmare dem. Vi lär känna deras personlighet och deras egenskaper. Vi får också veta vilka mål de har och hur de har tänkt nå dem. Jesus och Jehova samarbetade kanske i miljarder år, och under den här tiden skapades ett starkt och obrytbart band av kärlek mellan dem. De hade verkligen ett fantastiskt samarbete och var alltid eniga. Jesus bad att Jehova skulle beskydda hans lärjungar. Varför det? Han sa i bön: ”För att de skall vara ett alldeles som vi är.” (Joh. 17:11) När vi lever efter Jehovas normer och tar del i predikoarbetet lär vi känna hans fina egenskaper. Vi förstår varför det är förståndigt att lita på Jehova och följa hans vägledning. Och när vi närmar oss honom, närmar han sig oss. (Jak. 4:8) Vi kommer också närmare våra bröder och systrar i församlingen eftersom vi upplever liknande med- och motgångar och strävar mot samma mål. w16.01 5:9, 10
Torsdag 28 december
Vänd tillbaka tillsammans med din svägerska. (Rut 1:15)
Noomi är helt inställd på att fortsätta till sitt hemland Israel. Rut måste nu fatta ett av de allra viktigaste besluten i sitt liv. Ska hon återvända till sitt folk i Moab, eller ska hon stanna hos sin svärmor, Noomi, och följa med henne till Betlehem? (Rut 1:1–8, 14) Rut kunde lätt ha tänkt att hon hade sin släkt kvar i Moab, till exempel sin mamma och andra anhöriga, och att de kunde ta hand om henne. Moab var hennes hemland, och hon var van vid kulturen, språket och människorna där. Men i Betlehem skulle det bli annorlunda. Det visste Noomi, och därför sa hon åt Rut att stanna i Moab. Noomi kunde inte erbjuda henne vare sig en man eller ett hem. Så vad skulle Rut göra? Orpa hade ju ”vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar”. (Rut 1:9–15) Men ville Rut göra det? Nej, det ville hon inte. w16.02 2:4, 5
Fredag 29 december
Vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du handlar rättvist och älskar kärleksfull omtanke [lojal kärlek, noten] och är blygsam, när du vandrar med din Gud? (Mik. 6:8)
I skydd av mörkret smyger David och Abisaj in i Sauls läger där han och hans 3 000 soldater ligger och sover. Saul har tagit sig ut i Judas vildmark för att leta rätt på David och döda honom. När David och Abisaj hittar Saul mitt i lägret viskar Abisaj: ”Låt mig nu spetsa honom vid jorden med spjutet, bara en gång, det ber jag dig; och jag behöver inte göra det två gånger.” Hur reagerar David? Förvånande nog säger han: ”Döda honom inte, för vem sträcker ut sin hand mot Jehovas smorde och förblir ostraffad? ... Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle sträcka ut min hand mot Jehovas smorde!” (1 Sam. 26:8–12) David hade en mycket klar bild av vad det innebär att vara lojal mot Jehova. Han hade inte en tanke på att skada Saul. Varför inte det? Därför att Jehova hade utvalt Saul som kung i Israel. Även nu i vår tid förväntar Jehova att hans tjänare ska vara lojala mot honom och respektera dem som har fått myndighet av honom. w16.02 4:1, 2
Lördag 30 december
Att göra din vilja, min Gud, är min glädje. (Ps. 40:8)
Är du ung och funderar på att bli döpt? Att få vara ett döpt Jehovas vittne är den största förmån en människa kan ha. Men beslutet att bli döpt är inte något man kan ta lätt på. Dopet visar att du har överlämnat dig åt Jehova, dvs. att du har lovat att tjäna honom för evigt och att hans vilja är det viktigaste i ditt liv. Därför bör man bara bli döpt om man är mogen nog att fatta det beslutet. Det måste också vara ens eget beslut, och man måste förstå vad det innebär att överlämna sig. Men tänk om du inte är riktigt säker på att du är redo för dopet? Eller tänk om du vill bli döpt, men dina föräldrar tycker att du ska vänta tills du är äldre och har fått lite mer erfarenhet? Vad kan du göra då? I stället för att bli ledsen och besviken kan du ta vara på den här tiden och göra framsteg, så att du snart kan bli döpt. w16.03 2:1, 2
Söndag 31 december
Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. (2 Kor. 6:14)
En del av våra bröder och systrar har en äktenskapspartner som inte är ett vittne som de redan var gifta med när de lärde känna sanningen. Men genom att tillämpa Bibelns principer och samarbeta så långt det är möjligt utan att gå emot Jehovas vilja kan man göra mycket för att stärka sitt äktenskap. Det kanske inte alltid är så lätt, men det kan ge fina resultat. Och eftersom familjen är en måltavla för Satan i dag, är det viktigt att en man och en hustru som tjänar Jehova samarbetar med varandra. Oavsett hur länge du har varit gift är det bra om du tänker igenom vad du personligen kan säga eller göra för att stärka ditt äktenskap. Ni äldre som är gifta kan också vara goda exempel för yngre par. Ibland kanske ni skulle kunna bjuda in yngre par till er andliga familjekväll. Då kan de se hur viktigt det är att man visar tillgivenhet och samarbetar på ett fridsamt och harmoniskt sätt, hur länge man än har varit gift. (Tit. 2:3–7) w16.03 3:14, 15