Januari

Äntligen är väntan över! Den unga kvinnan ser sin far komma välbehållen hem från striden, och lättad springer hon för att möta honom. Hon dansar och sjunger av glädje över hans stora seger. Men till hennes förvåning river han sönder sina kläder och utropar: ”Ack, min dotter! Du gör mig helt förkrossad.” Sedan säger han något som förändrar hennes liv för alltid och gör att alla hennes drömmar och förhoppningar om ett normalt liv slås i spillror. Men utan att tveka säger hon att hon vill att han ska hålla sitt löfte till Jehova. Hennes ord visar att hon har stark tro och att hon litar på att vad Jehova än begär av henne så är det till hennes bästa. (Dom. 11:34–37) Hennes far blir mycket stolt över henne, eftersom han vet att Jehova blir glad över att se hur villigt hon stöder hans beslut. Jefta och hans dotter litade helt på Jehova och på hans sätt att göra saker och ting, och de var trogna även när det inte var så lätt. Det viktigaste för dem var att få Guds godkännande, vad som än skulle krävas av dem. w16.04 1:1, 2

Om en vän eller familjemedlem har sagt något som sårat dig, om du plågas av en allvarlig sjukdom eller om du mist någon i döden kan du få tröst av Jobs exempel. (Job 1:18, 19; 2:7, 9; 19:1–3) Job förstod inte varför han plötsligt drabbades av så många prövningar, men han gav ändå aldrig upp. Varför inte det? Först och främst för att ”han fruktade Gud”. (Job 1:1) Han hade bestämt sig för att vara trogen mot Jehova i både med- och motgång. Dessutom påminde Jehova Job om allt det underbara som han redan hade åstadkommit med hjälp av sin heliga ande. Det gjorde Job ännu mer övertygad om att Jehova skulle ta bort hans prövningar i rätt tid. (Job 42:1, 2) Och det var precis vad som hände. ”Jehova [vände] hans fångna tillstånd” och gav honom dessutom ”dubbelt av allt som han hade haft”. Till slut dog Job, ”gammal och mätt av dagar”. (Job 42:10, 17) w16.04 2:11, 13

Vi är försiktiga genom att tidigt försöka förutse svårigheter, och vi förblir oskyldiga genom att inte låta svåra situationer få oss att bryta vår neutralitet. Vi måste vara mycket försiktiga när andra börjar prata politik. När vi till exempel samtalar med någon om Guds rike undviker vi att kommentera politiker eller politiska partier på vare sig ett positivt eller negativt sätt. Vi försöker skapa en gemensam grund genom att fokusera på det bakomliggande problemet i stället för att dras med i ett resonemang om olika politiska lösningar. Och med hjälp av Bibeln visar vi att Guds rike kommer att lösa mänsklighetens problem en gång för alla. Om laddade frågor kommer upp, till exempel hur vi ser på samkönade äktenskap eller aborter, försvarar vi Guds normer och förklarar hur vi följer dem i vårt eget liv. Under samtalet är vi strikt neutrala när det gäller de politiska aspekterna på sådana frågor. Vi tar inte ställning till huruvida olika lagar borde stiftas, avskaffas eller ändras, och vi försöker inte tvinga på andra våra egna uppfattningar. w16.04 4:8, 9

Vi måste göra lärjungar, döpa dem och lära dem. Men vad behöver vi göra först? Jesus sa: ”Gå”! En bibelkännare kommenterade Jesus uppmaning så här: ”Uppdraget att ’gå’ gäller för alla troende, vare sig det handlar om att ta sig över gatan eller att ta sig över havet.” (An Expository Study of Matthew 28:16-20, D. Edmond Hiebert) (Matt. 10:7; Luk. 10:3) Tänkte Jesus att hans lärjungar skulle predika på egen hand, eller syftade han på en organiserad kampanj för att predika de goda nyheterna? Med tanke på att det skulle vara omöjligt för en enda person att predika för ”alla nationerna”, så behövdes en organiserad insats som inbegrep många. Det var det Jesus hade i tankarna när han inbjöd sina lärjungar att bli ”människofiskare”. (Matt. 4:18–22) Han tänkte inte på en ensam fiskare som satt och metade och väntade på att det skulle nappa. Han syftade i stället på fiskare som använder nät. Den typen av fiske kräver hårt arbete och att många samarbetar. (Luk. 5:1–11) w16.05 2:3, 4

För att kunna förstå hur Jehova tänker måste vi prioritera vårt personliga studium. När vi läser och studerar Bibeln kan vi fråga oss: Vad visar det här om Jehova? Varför handlade han på det här sättet? Vi behöver ha samma inställning som psalmisten David, som skrev: ”Gör dina vägar kända för mig, Jehova; lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min räddnings Gud. På dig hoppas jag hela dagen.” (Ps. 25:4, 5) När du begrundar ett avsnitt i Bibeln, fråga dig då: Hur kan jag tillämpa det här i mitt liv? När har jag nytta av det? När jag är hemma, på jobbet, i skolan eller i tjänsten? Om vi tänker oss in i olika situationer blir det lättare att förstå hur Jehova vill att vi ska tillämpa det vi läst. w16.05 3:9, 11

Listan på kvalifikationer visar att Jehova har höga krav på dem som har ansvarsuppgifter i församlingen. (1 Tim. 3:2–7) Han förväntar att de är goda föredömen, och han håller dem ansvariga för hur de behandlar församlingen, ”som han har förvärvat med blodet av sin egen Son”. (Apg. 20:28) Jehova vill att vi ska känna oss trygga i de äldstes vård. (Jes. 32:1, 2) Så kraven för äldstebröder visar i själva verket hur mycket Jehova bryr sig om oss. Men faktum är att den här listan på kvalifikationer innehåller sådant som Jehova förväntar av alla kristna. Till exempel ska vi alla vara resonliga och sunda i sinnet. (Fil. 4:5; 1 Petr. 4:7) De äldste är ”exempel för hjorden”, och vi kan lära oss av dem och ”efterlikna deras tro”. (1 Petr. 5:3; Hebr. 13:7) w16.05 5:8-10

Vad måste vi vara på vår vakt mot för att vårt hjärta inte ska bli hårt? Vi måste undvika att bli stolta, utöva synd och vackla i vår tro eftersom det skulle kunna få oss att utveckla en olydig och upprorisk inställning. (Dan. 5:1, 20; Hebr. 3:13, 18, 19) Det var vad som hände kung Ussia i Juda. (2 Krön. 26:3–5, 16–21) Till en början gjorde han ”det som var rätt i Jehovas ögon” och ”strävade ... efter att söka Gud”. Men ”så snart han hade blivit stark blev hans hjärta ... högmodigt”, trots att det var Gud som hade gjort honom stark. Han blev så stolt att han till och med försökte bränna rökelse i templet, något som bara de aronitiska prästerna fick göra. När prästerna konfronterade Ussia blev han ursinnig! Det slutade med ett förödande nederlag för den stolte kungen. (Ords. 16:18) Jehova lät ”en plåga drabba honom”, och han ”förblev spetälsk ända till sin dödsdag”. Om vi inte aktar oss för stolthet skulle även vi kunna börja få för höga tankar om oss själva och kanske till och med strunta i bibliska råd. (Ords. 29:1; Rom. 12:3) w16.06 2:3, 4

Hur känner du för bröder och systrar som du inte verkar ha så mycket gemensamt med? Deras sätt att vara, språk, klädstil och matkultur liknar ingenting du är van vid. Gör det dig osäker? Eller får det dig att undvika dem? Tänker du att lika barn leka bäst? Och hur ser du på ansvariga bröder i församlingen eller i organisationen som är yngre eller har en annan bakgrund än du? Låter du sådana faktorer tära på enheten bland Jehovas folk? Hur kan vi undvika sådana fallgropar? Paulus gav de kristna i den rika och mångkulturella staden Efesos några handfasta råd. (Ef. 4:1–3) Först nämnde han vikten av ödmjukhet, mildhet, tålamod och kärlek. Sådana egenskaper kan liknas vid de bärande väggarna i ett hus. w16.06 3:17, 18

Satan vill att vi ska bli slavar åt rikedomen och lägga all vår energi på att skaffa mer pengar och prylar i stället för att tjäna Jehova. (Matt. 6:24) De som gör det får i bästa fall ett ytligt liv med kortsiktig njutning, eller i värsta fall ett liv som är andligt tomt och fyllt av sorg och frustration. (1 Tim. 6:9, 10; Upp. 3:17) Det här för tankarna till det Jesus sa i sin liknelse om såningsmannen. När budskapet om riket ”sås bland törnena” tränger ”begären efter allt annat ... sig på och kväver ordet, och det blir utan frukt”. (Mark. 4:14, 18, 19) Vi närmar oss slutet för den här världsordningen, och nu är det inte läge för oss att samla på oss en massa saker. Och vi bör inte heller räkna med att några av våra saker kommer att bevaras genom den stora vedermödan, hur dyrbara de än är eller hur mycket vi än tycker om dem. (Ords. 11:4; Matt. 24:21, 22) w16.07 1:5, 6

Tidigt en morgon gick en vinodlare till marknaden för att få tag på arbetare till sin vingård. De män han hittade gick med på den lön han erbjöd och började arbeta. Men vinodlaren behövde fler arbetare och gick därför tillbaka till marknaden flera gånger under dagen för att få tag på fler män, och han erbjöd dem alla en rättvis lön. När det blev kväll kallade han på arbetarna för att betala ut deras löner, och han gav alla precis lika mycket, oavsett om de hade arbetat många timmar eller bara en enda. När de första arbetarna märkte det protesterade de. Vinodlaren påminde dem då om att de hade gått med på den lön han erbjudit dem och att han hade rätt att ge alla sina arbetare det han själv ville. Sedan frågade han om hans generositet hade gjort dem avundsjuka. (Matt. 20:1–15) Jesus liknelse påminner oss om en av Jehovas egenskaper som ofta nämns i Bibeln – hans ”oförtjänta omtanke”. (2 Kor. 6:1) w16.07 3:1, 2

Slutet är nära, så nu är det viktigare än någonsin att vi predikar de goda nyheterna om riket! (Mark. 13:10) Dessa goda nyheter betonar helt klart Jehovas oförtjänta omtanke, och det bör vi komma ihåg när vi går i tjänsten. Målet när vi predikar är att ära Jehova. Det kan vi göra genom att framhålla att alla de välsignelser vi kommer att få njuta av i den nya världen är ett resultat av Jehovas underbara omtanke. När vi vittnar för andra kan vi förklara hur människor kommer att få full nytta av lösenoffret under Kristus styre och med tiden bli fullkomliga. I Bibeln sägs det: ”Skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och uppnå Guds barns härliga frihet.” (Rom. 8:21) Det här skulle vara omöjligt om det inte vore för Jehovas stora omtanke. w16.07 4:17-19

Bibeln sätter inte upp några specifika regler eller gränser för det förspel som kan förekomma i en sexuell relation, men den nämner olika uttryck för tillgivenhet. (Höga V. 1:2; 2:6) Kristna makar bör behandla varandra med ömhet. Gifta som verkligen älskar Gud och sin nästa kommer inte att låta någon eller något få hota deras äktenskap. En del äktenskap har försvagats eller till och med raserats på grund av att den ena partnern har blivit beroende av pornografi. Vi måste stå emot varje tendens att dras till det eller till andra sexuella intressen utanför äktenskapet. Därför skulle vi aldrig ens vilja vara flörtiga mot någon annan än vår partner. Det skulle helt enkelt vara kärlekslöst. Vi får aldrig glömma att Gud vet vad vi tänker och ser vad vi gör. Det kan stärka vår önskan att glädja honom och att vara lojal mot vår partner. (Matt. 5:27, 28; Hebr. 4:13) w16.08 2:7-9

Med exakt kunskap skulle de kristna i Kolossai kunna ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. De skulle också kunna fortsätta att ”bära frukt i allt gott verk”, i synnerhet i predikoarbetet. (Kol. 1:10) För att kunna tjäna Jehova på bästa sätt måste man ha en bra rutin för sitt bibelstudium. Det här är också något som vi behöver hjälpa dem vi studerar med att förstå. Men först måste vi själva inse värdet av att studera på egen hand och själva ha goda studievanor. Så fråga dig själv: Om jag träffar människor i tjänsten som ställer svåra frågor eller har uppfattningar som inte stämmer överens med Bibeln, kan jag då bemöta deras frågor eller funderingar med hjälp av Bibeln? När vi berättar för andra hur vi har fått nytta av vårt personliga studium kanske det kan uppmuntra dem att också studera Bibeln på djupet, så att de själva får nytta av det. w16.08 4:3, 4

Det är mycket viktigt att vi inte låter oss påverkas av världens ”starka förskansningar”, däribland dess läror och filosofier men också skadliga vanor som omoraliska handlingar, rökning och alkohol- och drogmissbruk. Dessutom har vi våra egna svagheter och negativa känslor att kämpa mot. (2 Kor. 10:3–6; Kol. 3:5–9) Går det verkligen att besegra sådant mäktigt motstånd? Ja, men inte utan ansträngning. Paulus jämförde sig själv med en boxare och sa: ”Jag riktar mina slag så att jag inte slår i luften.” (1 Kor. 9:26) Precis som en boxare kämpar mot sin motståndare måste vi kämpa mot våra fiender. Jehova övar oss och hjälper oss i vår kamp. Det gör han genom Bibeln, våra publikationer och våra möten och sammankomster. Försöker du tillämpa det du får lära dig? w16.09 2:2, 3

Jesus gjorde Guds vilja och satte andras behov före sin egen bekvämlighet. Eftersom vi vill efterlikna Jesus avstår vi gärna från klädesplagg eller stilar som vi personligen tycker om men som skulle kunna hindra andra från att lyssna på vårt budskap. (Rom. 15:2) Kristna föräldrar har ansvaret att lära sina barn att följa Bibelns principer. De behöver därför se till att både de själva och deras barn har en klädsel och ett yttre som gläder Jehovas hjärta. (Ords. 22:6; 27:11) Föräldrar som föregår med gott exempel och ger kärleksfull och praktisk vägledning hjälper barnen att utveckla respekt för vår helige Gud och hans normer. Ni föräldrar som hjälper era barn att hitta blygsamma och lämpliga kläder är verkligen värda beröm! Då lär sig barnen att inte bara gå efter vad de själva tycker om, utan att också tänka på hur de kan klä sig på ett sätt som ärar Jehova, den Gud vi representerar. w16.09 3:13, 14

Jesus älskade Jehova, de heliga skrifterna och människor, och därför kunde han nå hjärtan när han undervisade. (Luk. 24:32; Joh. 7:46) En sådan kärlek kommer också att hjälpa föräldrar att nå sina barns hjärtan. (5 Mos. 6:5–8; Luk. 6:45) Så ni föräldrar, fortsätt att studera Bibeln och våra publikationer. Intressera er för skaparverket, och läs artiklar i vår litteratur som handlar om det. (Matt. 6:26, 28) Det kommer att bredda er kunskap, fördjupa er uppskattning av Jehova och göra er bättre rustade att undervisa era barn. När sanningen i Bibeln finns i ditt eget hjärta kommer du att vilja prata om den med din familj. Och gör det inte bara när ni förbereder er för mötena eller under familjestudiet, utan när som helst. Sådana samtal får däremot inte kännas påtvingade, utan bör komma naturligt och spontant. w16.09 5:6, 7

Om man inte förstår det som står i Bibeln på ett främmande språk kan ens andlighet utsättas för fara. På 400-talet f.v.t. blev Nehemja bekymrad när han kom tillbaka till Jerusalem och fick veta att barnen till en del av de judar som hade återvänt från Babylon inte kunde tala hebreiska. Eftersom de här barnen inte kunde förstå innebörden i Guds ord blev det svårare för dem att identifiera sig med Guds folk. (Neh. 8:2, 8) En del föräldrar som tjänar på ett utländskt distrikt har upptäckt att barnens känslor för sanningen har svalnat. Hur kommer det sig? När vi läser på ett annat språk kanske inte känslorna engageras lika mycket som när vi läser på vårt eget språk. Dessutom kan det vara både mentalt och andligt tröttande att inte kunna uttrycka sig väl på ett annat språk. Så samtidigt som vi vill hålla entusiasmen uppe för tjänsten på vårt utländska distrikt får vi inte glömma att ta hand om vår andliga hälsa. (Matt. 4:4) w16.10 2:4-6

Tro är en mycket värdefull egenskap, och det är inte alla som har tro. (2 Thess. 3:2) Men Jehova har gett var och en av sina tillbedjare ”ett mått av tro”. (Rom. 12:3; Gal. 5:22) Det här är verkligen något vi är tacksamma för! Vår himmelske Far drar människor till sig genom sin son. När människor sätter tro till Jesus kan de få förlåtelse för sina synder. Det i sin tur gör att de kan bli Jehovas vänner och få leva för evigt. (Joh. 6:44, 65; Rom. 6:23) Har vi gjort något för att förtjäna sådana fantastiska välsignelser? Nej, vi är alla ofullkomliga, så det enda vi förtjänar är faktiskt att dö. (Ps. 103:10) Men Jehova såg vår potential att göra det som är gott. Han visade oss oförtjänt omtanke och öppnade vårt hjärta för de goda nyheterna. Så vi började tro på Jesus och följa honom, och det gjorde att vi fick ett hopp om evigt liv. (1 Joh. 4:9, 10) w16.10 4:1, 2

I sina brev hade Paulus mycket gott att säga om sina medkristna. Han hade rest tillsammans med en del av dem i flera år och visste mycket väl vilka fel och brister de hade, men ändå uttryckte han sig positivt om dem. Han skrev till exempel att Timoteus var hans ”älskade och trogna barn i Herren” och att Timoteus uppriktigt skulle bry sig om sina medtroende. (1 Kor. 4:17; Fil. 2:19, 20) Och i ett av sina brev till församlingen i Korinth berömde han Titus och skrev: ”Han [är] min följeslagare och en medarbetare för era intressen.” (2 Kor. 8:23) Timoteus och Titus blev säkert väldigt uppmuntrade när de fick veta hur Paulus såg på dem! Paulus och Barnabas riskerade livet genom att resa tillbaka till platser där de hade blivit utsatta för våldsamma angrepp. Trots det fanatiska motstånd de hade fått i Lystra återvände de dit för att uppmuntra de nya lärjungarna att vara trogna mot Jehova. (Apg. 14:19–22) Och efter att Paulus hotats av en uppretad folkmassa i Efesos uppmuntrade han lärjungarna i staden. (Apg. 20:1) w16.11 1:10, 11

Jehova vägleder dem som tillhör den jordiska delen av hans organisation. Det gör han genom Kristus, ”församlingens huvud”, som i sin tur har gett ”den trogne och omdömesgille slaven” i uppdrag att undervisa och leda Guds folk. (Ef. 5:23; Matt. 24:45–47) Den här slaven sätter stort värde på Bibeln och ser den som Guds inspirerade ord, eller budskap, precis som den styrande kretsen i det första århundradet gjorde. (1 Thess. 2:13) Bibeln uppmanar oss att regelbundet vara med på mötena. (Hebr. 10:24, 25) Den uppmuntrar oss att vara eniga när det gäller lärofrågor. Vi uppmanas också att sätta Guds rike främst i livet och att predika från hus till hus, på offentliga platser och informellt. (Matt. 6:33; 28:19, 20; Apg. 5:42; 17:17; 20:20) Guds egen bok visar att de äldste ska hålla församlingarna rena. (1 Kor. 5:1–5, 13; 1 Tim. 5:19–21) Och den visar att alla som tillhör Jehovas organisation måste vara rena både fysiskt och andligt. (2 Kor. 7:1) w16.11 3:7, 8

Flera år innan första världskriget bröt ut hade Charles Taze Russell och hans medarbetare insett att kristenheten inte lärde ut sanningen från Bibeln. Därför bestämde de sig för att inte ha något med falsk religion att göra. Redan i Zion’s Watch Tower för november 1879 var deras skriftenliga ståndpunkt tydlig. Det sades: ”Varje kyrka som påstår sig vara en kysk jungfru trolovad med Kristus, men som i verkligheten är förbunden med och understödd av världen (vilddjuret), måste vi fördöma såsom varande enligt Skriftens språkbruk en skökokyrka”, vilket avsåg det stora Babylon. (Upp. 17:1, 2) Trogna män och kvinnor visste vad de behövde göra. De kunde inte förvänta att Gud skulle välsigna dem om de fortsatte att ge sitt stöd åt falska religiösa organisationer. Därför skrev många bibelforskare brev till sina kyrkor och begärde sitt utträde. w16.11 5:2, 3

Har du läst Romarna 8:15–17 i samband med minneshögtiden? Förmodligen. De här verserna förklarar hur de smorda vet att de har det himmelska hoppet – helig ande vittnar tillsammans med deras ande. Det här kapitlet i Romarbrevet skrevs i första hand till de smorda. Dessa kristna får ”anden” medan de ”väntar på adoption som söner, frigörelsen från ... [sina fysiska] kroppar”. (Rom. 8:23) Ja, i framtiden ska de bli Guds söner i himlen. När de blev döpta kunde Jehova med Jesus lösenoffer som grund förlåta deras synder och förklara dem rättfärdiga som andliga söner. (Rom. 3:23–26; 4:25; 8:30) De som har det jordiska hoppet har också nytta av det som står i Romarnas åttonde kapitel, eftersom Gud i viss mening betraktar även dem som rättfärdiga. w16.12 2:1-3

Vad menade Jesus med de här orden? Han menade uppenbarligen inte att de som tjänar Gud aldrig skulle oroa sig. Det Jesus ville att hans lärjungar skulle förstå var att extrem eller överdriven oro aldrig löser några problem. Var dag har nog av sina egna svårigheter. Så varför ta sig an morgondagens oro och gårdagens bekymmer när du redan kämpar med dagens problem? Oro över framtiden kan lätt tynga ner en. Men det är onödigt att oroa sig för sådant som ännu inte har hänt och som man inte vet något om. Varför det? Därför att det sällan blir som man befarat. Dessutom kan du kasta alla bekymmer på Jehova, och det finns ingen situation som är övermäktig för honom. Du kan vara helt säker på att Gud välsignar sina lojala och stöder dem när de kämpar med oro över det förflutna, nuet och framtiden. w16.12 3:13, 16

När Saul blev kung i Israel var han blygsam och respekterades av andra. (1 Sam. 9:1, 2, 21; 10:20–24) Men kort därefter började han handla förmätet. Vid ett tillfälle kom inte profeten Samuel till Gilgal vid den tid han hade sagt, så Saul blev otålig. Filistéerna gjorde sig redo att strida mot israeliterna, och folket började överge Saul. Han tänkte säkert: ”Jag måste göra något – och det fort.” Så han frambar ett offer till Gud, trots att han inte hade rätt att göra det. Det här var inget som Jehova godkände. (1 Sam. 13:5–9) När Samuel kom fram till Gilgal tillrättavisade han Saul. Men Saul tog inte emot tillrättavisningen utan började komma med ursäkter, skylla ifrån sig och bagatellisera det han hade gjort. (1 Sam. 13:10–14) Det var början på en negativ händelseutveckling som så småningom ledde till att Saul förlorade kungamakten och, viktigast av allt, Jehovas godkännande. (1 Sam. 15:22, 23) Sauls liv började så lovande, men det slutade i total katastrof. (1 Sam. 31:1–6) w17.01 3:1, 2

Om man tänker på Davids liv i stort, så var han trogen mot Jehova. Men han gjorde sig också skyldig till allvarliga synder. Han begick till exempel äktenskapsbrott med Batseba. (2 Sam. 11:1–21) David kunde inte göra det han hade gjort ogjort. Och han kunde inte komma undan konsekvenserna av sina misstag. En del saker fick han faktiskt leva med resten av sitt liv. (2 Sam. 12:10–12, 14) Han behövde därför ha tro. Han var tvungen att lita på att Jehova skulle förlåta honom och hjälpa honom att hantera konsekvenserna av sina handlingar eftersom han uppriktigt hade ångrat sig. Vi är alla ofullkomliga och begår fel och misstag, och en del av dem är allvarligare än andra. Och vi kan inte backa tiden och få våra misstag ogjorda, så ibland måste vi helt enkelt leva med konsekvenserna. (Gal. 6:7) Men vi tar Jehova på orden. Vi vet att om vi uppriktigt och ärligt ångrar våra misstag kommer han att hjälpa oss i svåra tider – även om våra problem beror helt på oss själva. (Jes. 1:18, 19; Apg. 3:19) w17.01 1:10-12

Om vi är blygsamma kommer vi att kunna fatta bra beslut, också när vi inte exakt känner till eller kan påverka utgången i olika situationer. Tänk till exempel att vi väljer att börja i heltidstjänsten. Vad kommer att hända om vi blir sjuka? Hur blir det om våra åldrande föräldrar behöver vår hjälp? Hur kommer det att gå för oss när vi blir gamla? Hur mycket vi än ber eller studerar kommer vi aldrig att hitta något fullständigt svar på sådana frågor. Men om vi litar på Jehova kommer vi inte bara att inse våra begränsningar, utan också att acceptera dem. När vi har gjort efterforskningar, pratat med andra och bett till Jehova om hjälp behöver vi följa hans andes vägledning. (Pred. 11:4–6) Då kan Jehova antingen välsigna våra beslut eller hjälpa oss att justera våra mål. (Ords. 16:3, 9) w17.01 4:14

Adam och Eva behövde göra ett val. Skulle de lyda Jehova, eller skulle de lyssna till ormen? De valde att vara olydiga mot Jehova. (1 Mos. 3:6–13) När Adam och Eva syndade och gjorde uppror mot Jehova förlorade de sin fullkomlighet. Dessutom blev de hans fiender, eftersom hans ”ögon är för rena för att se på det som är ont”. Han kan med andra ord inte tolerera ondska. (Hab. 1:13) Om Jehova hade sett mellan fingrarna med upproret i Eden skulle framtiden ha varit hotad för alla levande varelser, både i himlen och på jorden. Och framför allt hade andra kunnat ifrågasätta hans trovärdighet. Men Jehova är trogen mot sina normer; han bryter aldrig mot dem. (Ps. 119:142) Adam och Eva hade visserligen en fri vilja, men det gav dem inte rätten att ignorera Guds lag. Deras uppror mot Jehova ledde till att de så småningom dog och återvände till marken, som de var skapade av. (1 Mos. 3:19) w17.02 1:8, 10, 11

Jesus lät Skrifterna vägleda hans tjänst från första stund. Faktum är att han hänvisade till profetior om Messias precis innan han drog sitt sista andetag. (Matt. 27:46; Luk. 23:46) Men de religiösa ledarna på den tiden hade inte alls samma respekt för Guds ord, utan lät alltid sina traditioner få företräde. Jesus citerade Jehovas ord genom Jesaja och sa om dem: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de som lärosatser lär ut människobud.” (Matt. 15:7–9) Jesus lät Guds ord vägleda honom även när han undervisade. När de religiösa ledarna ställde kontroversiella frågor kunde han lätt ha utgått från sin egen enorma vishet och unika livserfarenhet, men hans största auktoritet var alltid Skrifterna. (Matt. 22:33–40) w17.02 3:18, 19

Vi Jehovas vittnen gör allt vi kan för att visa vår respekt för myndighetspersoner, och det gör vi oavsett vad som är vanligt i landet där vi bor. Vi försöker alltid underlätta deras arbete. Men det stöd vi ger dem har naturligtvis gränser, vilket är helt i linje med Bibeln. Vi kan inte lyda om de vill att vi gör något som bryter vår kristna neutralitet eller går emot Jehovas normer. (1 Petr. 2:13–16) Vi kan lära oss mycket av hur Jehovas tjänare längre tillbaka i historien förhöll sig till myndigheter och makthavare. Myndigheterna i romarriket bestämde att det skulle göras en folkräkning av alla i riket. Josef och Maria fogade sig och gav sig av till Betlehem, trots att Maria var höggravid. (Luk. 2:1–5) Paulus är ett annat bra exempel på en som visade ära och respekt för myndighetspersoner. När han anklagades för att vara en förbrytare, försvarade han sig respektfullt inför kung Herodes Agrippa och Festus, som var ståthållare i den romerska provinsen Judeen. (Apg. 25:1–12; 26:1–3) w17.03 1:9, 10

När israeliterna började ta efter kanaanéernas omoraliska sätt att leva förlorade de Jehovas godkännande och beskydd. (Dom. 2:1–3, 11–15; Ps. 106:40–43) Det måste verkligen ha varit svårt för familjer som älskade Jehova att vara trogna mot honom under den här tiden! Men Bibeln nämner ändå flera som visade tro och som ville göra Jehovas vilja, däribland Jefta, Elkana, Hanna och Samuel. (1 Sam. 1:20–28; 2:26) Vi lever i en värld där människor tänker och handlar ungefär som invånarna i det forntida Kanaan gjorde. Mycket kretsar kring sex och våld, och många är fixerade vid pengar och prylar. Precis som Jehova varnade israeliterna varnar han också oss, eftersom han vill skydda oss. Tar vi lärdom av israeliternas misstag? (1 Kor. 10:6–10) Vi måste göra allt vi kan för att undvika världens tänkesätt. (Rom. 12:2) Gör vi det? w16.04 1:4-6

Det är viktigt att vi ber om Jehovas vägledning och vänder oss till Bibeln för att få bra råd när vi står inför stora och viktiga beslut. Jehova kan ge oss de egenskaper vi behöver för att kunna fatta beslut som är i linje med hans vilja. Det är bra att fråga sig själv: Visar det här beslutet att jag älskar Jehova? Kommer det att göra min familj tryggare och gladare? Och visar det att jag är omtänksam och har tålamod? Jehova tvingar ingen att älska och tjäna honom; han har ju gett oss en fri vilja. Han respekterar vår rätt och vårt ansvar att välja om vi vill tjäna honom eller inte. (Jos. 24:15; Pred. 5:4) Men han förväntar ändå att vi ska genomföra de beslut vi har fattat med hans hjälp. Är du övertygad om att Jehovas sätt att göra saker på alltid är det bästa, och följer du hans kärleksfulla råd? Då kommer du att kunna fatta bra och kloka beslut, som du sedan också kan genomföra. (Jak. 1:5–8; 4:8) w17.03 2:17, 18