Februari

Vad är det för ”verk” som uthålligheten måste uträtta? Uthålligheten hjälper oss att ”vara fullständiga och hela i varje avseende och inte sakna något”. (Jak. 1:4) Prövningar kan ofta avslöja svaga punkter hos oss och göra oss uppmärksamma på sidor av vår personlighet som vi behöver arbeta på, till exempel att visa tålamod, omtänksamhet och uppskattning. När vi håller ut under en prövning får vi möjlighet att forma vår kristna personlighet så att den blir mer fullständig, eller hel. Med tanke på att uthålligheten formar oss som kristna vill vi inte gå emot bibliska principer bara för att få slut på en svår situation. Vad kan du göra om du till exempel kämpar med orena tankar? Ge inte efter, utan be Jehova om hjälp att slå bort sådana tankar. Det kommer att stärka din självbehärskning. Försöker någon i din familj få dig att sluta tjäna Jehova? Ge inte upp! Var i stället besluten att fortsätta tjäna honom helhjärtat. Kom ihåg: För att få Guds godkännande måste vi hålla ut. (Rom. 5:3–5; Jak. 1:12) w16.04 2:15, 16

Om vi skulle vara överdrivet stolta över vår kultur, vårt land eller vår region skulle det rimma illa med hur Jehova ser på mänskligt styre och den mänskliga familjen. Självklart förväntar sig inte Jehova att vi ska ge upp vår kultur. De kulturella olikheterna kan till och med ge en extra krydda åt livet. Samtidigt måste vi komma ihåg att alla människor är lika mycket värda i Jehovas ögon. (Rom. 10:12) Nationalism bottnar i en överdriven stolthet över den plats man kommer ifrån. Därför skulle en sådan känsla kunna bli ett första steg mot att vi bryter vår neutralitet. Som kristna är vi inte immuna mot sådan stolthet. Till och med i den första kristna församlingen fanns det några som behandlade sina medtroende orättvist på grund av deras nationalitet. (Apg. 6:1) Hur kan vi veta om sådan opassande stolthet har börjat slå rot i oss? Tänk dig att en broder eller syster från ett annat land kommer med ett förslag. Skulle du avfärda det direkt och tänka: ”Det där gör vi bättre på vårt sätt”? Vi bör alla tillämpa rådet vi får i dagens text. w16.04 4:12, 13

Jesus predikade ”de goda nyheterna om Guds kungarike”, och han förväntar att hans lärjungar ska göra samma sak. Vilken grupp är det som predikar det här budskapet för ”alla nationerna”? (Matt. 28:19) Svaret är uppenbart – bara Jehovas vittnen! En missionspastor berättade till exempel en gång för ett vittne att han hade bott i många länder och att han hade frågat Jehovas vittnen i alla de här länderna vilket budskap de predikade. Vad brukade de svara? Pastorn sa: ”De var så dumma att de sa samma sak allihop: ’De goda nyheterna om Guds rike.’” Men de här vittnena var allt annat än dumma; de var enade, precis som sanna kristna ska vara. (1 Kor. 1:10) Och de framhöll samma budskap som finns i tidskriften Vakttornet förkunnar Jehovas kungarike. Den ges ut på 254 språk och har en genomsnittlig upplaga på närmare 59 miljoner exemplar, vilket gör den till världens mest spridda tidskrift. w16.05 2:6

Säg att du skulle vilja börja som pionjär. Du kanske har förenklat livet för att kunna använda mer tid i tjänsten. Men samtidigt kanske du innerst inne undrar om du verkligen kommer att bli lycklig med mindre materiellt sett. Bibeln säger inget om att vi måste vara pionjärer. Vi kan tjäna Jehova troget ändå. Men Jesus har lovat att de som gör uppoffringar för Guds rikes skull kommer att få stora välsignelser. (Luk. 18:29, 30) Bibeln visar också att det värmer Jehovas hjärta när vi med glädje gör allt vi kan för att lovprisa honom. (Ps. 119:108) När vi begrundar de här principerna och ber om Jehovas vägledning kan vi urskilja hur Jehova tänker, och då får vi också hjälp att fatta ett beslut som är praktiskt genomförbart och som Jehova kan välsigna. w16.05 3:13

Många av de problem som behandlas i våra publikationer som riktar sig till ungdomar gäller inte bara dem. Vi behöver alla försvara vår tro, kontrollera våra känslor, stå emot negativt grupptryck och välja rätt umgänge och underhållning. De här och många andra ämnen har tagits upp i vårt material för tonåringar. Man får se upp så att man inte blir för stolt för att läsa sådant som är skrivet för de yngre. Materialet grundar sig trots allt på tidlösa bibliska principer som alla kan ha nytta av. Material som riktar sig till ungdomar hjälper dem inte bara att hantera problem, utan också att växa andligt sett och komma närmare Jehova. Men även vuxna kan använda sig av sådant material för att närma sig Jehova. (Pred. 12:13) w16.05 5:15, 16

”Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” Vilka mäktiga ord! De gav israeliterna den styrka och det mod de behövde för att möta utmaningarna som låg framför dem och inta det utlovade landet. Om vi tar de orden till hjärtat kan de göra oss starka nog att både hantera de svåra tider som väntar och att bidra till friden i paradiset. Vi vill fortsätta att älska och tjäna Jehova helt och fullt. Och vi vill göra vår del när det gäller att bevara friden i vår stora, andliga familj. Då kan vi se fram emot att vara med om uppfyllelsen av Jesus ord: ”Kom, ni som har välsignats av min Fader, ta i arv det kungarike som har varit berett åt er från världens grundläggning.” (Matt. 25:34) w16.06 3:2, 20

Stolthet kan få oss att inta försvarsställning och vilja rättfärdiga sådant vi har gjort, och det gör oss allt annat än formbara. Har du någon gång blivit sårad av någon i församlingen? Eller har du förlorat vissa privilegier? Hur reagerade du då? Kom stolthet in i bilden? Eller kände du att det viktigaste var att ni blev sams igen och kunde fortsätta vara lojala mot Jehova? (Ps. 119:165; Kol. 3:13) Om man har gjort det till en vana att göra sådant som Jehova inte godkänner, och kanske till och med försöker hålla det hemligt, kan man bli oemottaglig för bibliska råd. Och det kan göra att det blir ännu lättare att synda. (Pred. 8:11) En broder som brukade titta på pornografi berättade längre fram: ”Jag märkte att jag började bli kritisk mot de äldste.” Den här vanan skadade honom andligen. Så småningom fick andra reda på vad han höll på med, och han fick välbehövlig hjälp. Naturligtvis är vi alla ofullkomliga. Men om vi börjar bli kritiska eller försöker bortförklara ett felaktigt handlingssätt i stället för att be om Guds förlåtelse och hjälp, kan det tyda på att vårt hjärta är på väg att hårdna. w16.06 2:5, 6

Jesus lärjungar oroade sig för sådant som de egentligen inte borde ha oroat sig för. Jesus sa åt dem att sluta upp med det, och det av goda skäl. Han visste att om de bekymrade sig i onödan, även för sådant som de faktiskt behövde, kunde de bli splittrade och distraherade så att de sköt åt sidan det som var viktigare i livet, det andliga. Jesus brydde sig verkligen om sina lärjungar, och därför varnade han dem för den här faran ytterligare fyra gånger i sin bergspredikan. (Matt. 6:27, 28, 31, 34) Jesus kände mycket väl till vad människor behöver. Och inte nog med det. Han visste också vilka svåra förhållanden hans efterföljare skulle få uppleva under ”de sista dagarna”, en tid som skulle vara kritisk och svår att komma till rätta med. (2 Tim. 3:1) Många i dag drabbas av arbetslöshet, inflation, matbrist, fattigdom och misär. Men Jesus visste också att livet betyder ”mer än maten och kroppen mer än kläderna”. w16.07 1:8, 9

Om vi hade klarat av att göra Jehovas vilja på ett fullkomligt sätt skulle vi faktiskt ha gjort oss förtjänta av hans omtanke. Men nu är det inte så, och därför skrev den vise kung Salomo: ”Det finns ingen rättfärdig människa på jorden som alltid gör det som är gott och aldrig syndar.” (Pred. 7:20) Längre fram konstaterade aposteln Paulus: ”Alla har ju syndat och saknar Guds härlighet.” Han sa också: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Rom. 3:23; 6:23a) Det är vad vi i själva verket förtjänar. Men Jehova visade sin kärlek och omtanke mot oss människor på ett helt ojämförligt sätt när han lät sin ”enfödde Son” komma hit till jorden och dö för vår skull. (Joh. 3:16) Paulus skrev att Jesus nu är ”krönt med härlighet och ära för den död han lidit, så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa”. (Hebr. 2:9) Ja, ”den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. (Rom. 6:23b) w16.07 3:3, 4

Äktenskapet är en stor del av många människors liv. Genom att se närmare på äktenskapets ursprung och syfte kan vi få hjälp att ha rätt syn på den här relationen och bli lyckligare i vårt eget äktenskap. När Gud hade skapat den förste mannen, Adam, förde han fram djuren till honom för att han skulle ge dem namn. Men ”för mannen fanns ingen hjälpare som ett komplement till honom”. Gud lät därför en djup sömn falla över Adam. Sedan tog han ett av Adams revben, gjorde en kvinna av det och förde henne till honom. (1 Mos. 2:20–24) Vi kan alltså säga att äktenskapet är en gåva från Jehova. Många år senare upprepade Jesus det Jehova hade sagt i Edens trädgård: ”En man [skall] lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött.” (Matt. 19:4, 5) Att Gud tog ett revben från Adam för att skapa den första kvinnan måste ha hjälpt det här första paret att förstå att de hörde ihop. Jehovas tanke var aldrig att gifta par skulle gå skilda vägar eller att någon skulle vara gift med mer än en partner samtidigt. w16.08 1:1, 2

Jesus pratade ofta med enskilda personer om Guds rike. Tänk till exempel på det livliga och intressanta samtal han hade med en kvinna vid Jakobs källa nära staden Sykar. (Joh. 4:5–30) Han pratade också med Matteus Levi, som var tullindrivare. Matteus tog emot Jesus inbjudan att bli hans efterföljare. Senare, när Jesus var bjuden på fest hemma hos Matteus, fick Matteus och andra höra mer av Jesus undervisning. (Matt. 9:9; Luk. 5:27–39) Vid ett annat tillfälle samtalade Jesus med Natanael, som hade en negativ syn på människor från Nasaret. Jesus vänliga sätt fick honom att ändra inställning, och han bestämde sig för att lyssna mer på vad Jesus, som ju var från Nasaret, hade att säga. (Joh. 1:46–51) När vi efterliknar Jesus och talar med människor på ett vänligt och avspänt sätt är det mer troligt att de vill lyssna på oss. Och när vi övar nya förkunnare att samtala med människor på det här sättet kommer de säkert att tycka om tjänsten ännu mer. w16.08 4:7-9

Om allvarliga problem i äktenskapet håller i sig kan det leda till att en del väljer att separera eller skilja sig. Att separera är inget man kan ta lätt på. Även om en separation kan verka vara lösningen när det uppstår allvarliga problem, så leder den ofta till ännu fler problem. Efter att Jesus hade upprepat det Gud hade sagt om att en man ska lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru sa han: ”Vad Gud har fogat samman, det får ingen människa skilja åt.” (Matt. 19:3–6; 1 Mos. 2:24) Det innebär alltså att inte heller mannen eller hustrun bör skilja på det som Gud har fogat samman. Jehova betraktar äktenskapet som en livslång relation. (1 Kor. 7:39) Vi måste komma ihåg att vi alla är ansvariga inför Jehova för våra handlingar. Det kan hjälpa oss att snabbt ta itu med problem och försöka lösa dem innan de blir allvarligare. w16.08 2:10, 11

Våra fiender kan angripa oss när vi minst anar det och sparka på oss när vi är som svagast. Därför måste vi hela tiden vara på vår vakt. Orden ”låt dig inte övervinnas av det onda” är uppmuntrande eftersom de visar att vi kan vinna över det onda. Vi kan göra det om vi fortsätter att kämpa. Om vi däremot skulle släppa på vaksamheten och sluta kämpa skulle vi kunna bli övermannade av Satan, hans onda värld och våra egna svagheter. Så ge inte upp. Låt dig inte skrämmas av Satan så att du blir missmodig och låter händerna sjunka! (1 Petr. 5:9) Om vi ska kunna vinna kampen får vi inte glömma bort varför vi kämpar. Vi vill få Guds godkännande och välsignelse. Därför behöver vi fokusera på den försäkran vi får i Hebréerna 11:6: ”Den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han belönar dem som uppriktigt söker honom.” Det grekiska verb som översatts med ”uppriktigt söker” står i en form som anger intensitet och koncentrerad ansträngning. (Apg. 15:17) w16.09 2:4, 5

Bibeln innehåller praktisk vägledning som kan hjälpa oss att fatta förståndiga beslut till ära för Gud. Men det finns ändå utrymme för tycke och smak. Var och en har sin egen personliga stil, och även ekonomin skiljer sig från person till person. Men våra kläder bör alltid vara hela, rena, blygsamma, lämpliga för situationen och allmänt accepterade där vi bor. Det ska erkännas att det inte alltid är så lätt att hitta kläder som är passande för oss som kristna. Många butiker säljer bara det senaste modet, så det kan krävas mycket tid och ansträngning för att hitta kjolar, klänningar och toppar som är lämpliga och kostymer och byxor som inte är alltför slimmade. Våra bröder och systrar kommer att lägga märke till och uppskatta att vi har ansträngt oss för att hitta snygga och lämpliga kläder. Och tänk så bra det känns när vi vet att vi ärar vår himmelske Far. Den känslan uppväger mer än väl de uppoffringar vi kan behöva göra för att våra kläder ska vara till ära för honom. w16.09 3:15, 16

Barn har ofta livlig fantasi. Så försök att använda illustrationer och bildspråk så mycket som möjligt när du undervisar dina barn. Med hjälp av bra illustrationer kan du stärka ditt barns tro på Bibeln. Tänk till exempel på det som står i dagens text. Hur kan du visa att de här orden måste komma från Jehova? Du skulle naturligtvis bara kunna konstatera fakta. Punkt slut. Men varför inte i stället försöka få ditt barn att använda fantasin? Du kan berätta att Job levde långt innan det fanns teleskop och rymdskepp och att människor på den tiden inte trodde att något så stort som jorden kunde hänga fritt, på ingenting. Du kan sedan låta ditt barn använda en boll eller en sten för att visa att saker som väger något också måste vila på något. Vad är lärdomen? Långt innan människor visste hur det låg till med saker och ting lät Jehova skriva ner sådana här fakta i Bibeln. (Neh. 9:6) w16.09 5:9, 12

Att vi tror på Jehova och Jesus innebär mycket mer än att vi bara känner till vad de har gjort och kommer att göra för vår skull. Tron är en stark kraft som motiverar oss att handla i enlighet med Guds vilja och dela med oss av de goda nyheterna till andra. Vi måste ha tro och bevara vår tro stark för att få leva för evigt i Guds nya värld. För att kunna göra det måste vi sköta om vår tro, precis som man måste vattna en planta för att den ska trivas och må bra. Till skillnad från en konstgjord växt, så förändras en levande växt hela tiden. Om den regelbundet får tillräckligt med vatten så kommer den att fortsätta att växa och frodas. Men om den inte får tillräckligt med vatten kommer den till sist att dö. Det är på samma sätt med vår tro. Den kommer att vissna och dö om vi inte sköter om den. (Luk. 22:32; Hebr. 3:12) Vi behöver alltså ta hand om vår andlighet. Vi måste bevara oss ”sunda i tron” och se till att vår tro ”växer till”. (2 Thess. 1:3; Tit. 2:2) w16.10 4:4, 5

När Daniel och hans vänner var i landsflykt försökte babylonierna få dem att smälta in i deras kultur genom att undervisa dem i ”kaldéernas skrift och språk”. Den hovfunktionär som var ansvarig för deras utbildning gav dem dessutom babyloniska namn. (Dan. 1:3–7) Daniel fick ett namn som anspelade på babyloniernas högste gud, Bel. Kung Nebukadnessar ville antagligen få honom att tro att Babylons gud var mäktigare än hans egen Gud, Jehova. (Dan. 4:8) Daniel blev erbjuden att äta av kungens fina mat, men han ”beslöt i sitt hjärta” att han inte skulle ”befläcka sig”. (Dan. 1:8) Eftersom han fortsatte att studera de heliga skrifterna på sitt modersmål höll han sig nära Jehova trots att han bodde i ett främmande land. (Dan. 9:2) Omkring 70 år efter att Daniel hade kommit till Babylon var han därför fortfarande känd under sitt hebreiska namn. (Dan. 5:13) w16.10 2:7, 8

Den trogne slaven som Jesus har förordnat är den enda kanal han använder för att dela ut andlig mat. (Matt. 24:45–47) Sedan 1919 har han använt den här slaven för att hjälpa sina efterföljare att förstå sanningen i Bibeln och att följa dess vägledning. När vi rättar oss efter Bibeln bevarar vi renheten, friden och enheten i församlingen. Det är därför bra om vi frågar oss: ”Är jag lojal mot den kanal som Jesus använder i dag?” Jehovas skrivna ord ger oss en inblick i den himmelska delen av hans organisation. Profeten Hesekiel fick till exempel se en syn där den himmelska delen av Guds organisation representeras av en himmelsk vagn. (Hes. 1:4–28) Snart kommer Jesus och hans heliga änglar att tillintetgöra den här onda världen, och då kommer ingen längre att vanära Jehova och hans namn eller ifrågasätta hans rätt att styra! w16.11 3:9, 10

Precis som de första kristna samlas vi för att bli undervisade och uppmuntrade. (1 Kor. 14:31) Även de som har tjänat Jehova i många år behöver uppmuntran, och Josua är ett exempel på det. Jehova ville att Mose skulle uppmuntra honom och sa: ”Ge Josua uppdraget och inge honom mod och styrk honom, för det är han som skall gå över framför detta folk och det är han som skall låta dem ta i arv det land som du kommer att se.” (5 Mos. 3:27, 28) Josua fick det stora ansvaret att leda israeliternas erövring av det utlovade landet. Han drabbades av bakslag och åtminstone ett militärt nederlag. (Jos. 7:1–9) Inte undra på att han behövde bli uppmuntrad och styrkt! I vår tid kan vi uppmuntra äldstebröderna och kretstillsyningsmännen, som arbetar hårt för att ta hand om Guds hjord. (1 Thess. 5:12, 13) w16.11 1:12, 13

Bibelforskarna förstod att det inte räckte med att berätta för släktingar, vänner och kyrkomedlemmar hur de ställde sig till falsk religion. De ville att hela världen skulle få veta vad det stora Babylon egentligen är – en religiös sköka! Från december 1917 till början av 1918 spred därför de få tusen ivriga bibelforskarna tio miljoner traktater som behandlade ämnet ”Babylons fall” och som var en skarp anklagelse mot kristenheten. Inte helt oväntat blev prästerna rasande, men bibelforskarna fortsatte ihärdigt sitt viktiga arbete. De var beslutna att ”lyda Gud som ... [sin] härskare mer än människor”. (Apg. 5:29) Vilken slutsats kan vi dra av det här? Jo, att de här kristna männen och kvinnorna inte hamnade i babyloniskt slaveri under kriget. De bröt sig i stället loss från falsk religion och hjälpte andra att också göra det. w16.11 5:2, 4

En del kanske tror att det här handlar om skillnaden mellan sådana som inte är kristna och sådana som är det. Men Paulus skrev till ”alla som är i Rom som Guds älskade, kallade att vara heliga”. (Rom. 1:7) Paulus ställde alltså kristna som vandrade i överensstämmelse med köttet i kontrast till kristna som vandrade i överensstämmelse med anden. För att förstå vad Paulus menade när han skrev om dem som levde ”i överensstämmelse med köttet” kan vi läsa Romarna 7:5. Där står det: ”När vi var i samklang med köttet, var de syndiga lidelser som framkallades av lagen verksamma i våra lemmar.” Så när Paulus skrev om dem som höll ”sinnet inriktat på det som hör köttet till”, syftade han helt enkelt på dem som går upp i eller låter sig styras av sina ofullkomliga begär och böjelser, eller lidelser, vare sig de är sexuella eller av något annat slag. w16.12 2:5, 7

Ibland mår man dåligt över misstag som man gjort i det förflutna. Kung David pratade om sitt ”hjärtas stönande” och kände ibland att hans tidigare felsteg förföljde honom. (Ps. 38:3, 4, 8, 18) Men David hanterade det på ett bra sätt. Hur då? Han litade på att Jehova var barmhärtig och ville förlåta honom. (Ps. 32:2, 3, 5) Man kan också känna sig orolig över sin nuvarande situation. David var pressad och ängslig när han skrev Psalm 55. (Ps. 55:2–5) Men han lät inte oron gnaga bort hans förtröstan på Jehova. David gjorde sina problem till ett böneämne. Han förstod också att han behövde göra sin del för att ta itu med det som låg bakom oron. (2 Sam. 15:30–34) Följ Davids exempel. Låt inte oron förlama dig, utan gör vad du kan för att lösa situationen, och lägg sedan allt i Jehovas trygga händer. w16.12 3:14, 15

David tog till sig av den tillrättavisning han fick av Jehovas profet, Natan. David vände sig också i bön till Jehova och erkände sina synder för honom, och han satte ord på sin önskan att få ett gott förhållande till honom igen. (Ps. 51:1–17) Han lät sig inte lamslås av sina skuldkänslor, utan lärde sig av sina misstag. Och han upprepade aldrig de här allvarliga synderna. Många år senare dog han trofast och lojal, och det är så Jehova kommer ihåg honom. (Hebr. 11:32–34) Vad kan vi lära oss av Davids exempel? Om vi begår en allvarlig synd måste vi uppriktigt ångra oss, bekänna vårt felsteg för Jehova och be om hans förlåtelse. (1 Joh. 1:9) Vi måste också prata med de äldste, som kan ge oss andlig hjälp. (Jak. 5:14–16) När vi tar emot Jehovas hjälp visar vi att vi litar på hans löfte om att förlåta oss och läka oss andligen. Då blir det också lättare för oss att gå vidare – att lära av våra misstag, att ta nya tag i sanningen och att kunna känna oss trygga inför framtiden. (Hebr. 12:12, 13) w17.01 1:13, 14

Vad betyder det att handla förmätet? Det innebär att överilat eller helt fräckt ta sig friheten att göra något man inte har befogenhet att göra. Vi är ju alla ofullkomliga, och därför handlar vi förmätet ibland. Men exemplet med kung Saul lär oss att om vi gör det till en vana att handla på ett förmätet sätt, kommer vårt förhållande till Gud förr eller senare att skadas. I Psalm 119:21 står det att Jehova ”talar strängt till de förmätna”. Varför gör han det? Förmätna handlingar är allvarligare än oskyldiga misstag. För det första: Om vi handlar förmätet visar vi att vi inte respekterar Jehova som den som har rätt att styra över oss. För det andra: Om vi går utöver våra befogenheter kommer troligen våra relationer till andra att bli lidande. (Ords. 13:10) Och för det tredje: När andra får reda på att vi har handlat förmätet kanske vi får skämmas och känna oss dumma. (Luk. 14:8, 9) Förmätna handlingar leder aldrig till något bra. Som Bibeln visar är det alltid bäst att vara blygsam. w17.01 3:4, 5

Eftersom Adam blev ofullkomlig kunde han inte längre återspegla Jehovas egenskaper på ett fullkomligt sätt. Adam förlorade inte bara en fantastisk framtid för egen del, utan han förde också vidare ofullkomlighet, synd och död till sina barn. (Rom. 5:12) Han tog ifrån sina avkomlingar möjligheten till evigt liv. Adam och Eva kunde inte längre få fullkomliga barn, och det kunde inte deras avkomlingar heller. Ända sedan Satan Djävulen fick Adam och Eva att vända Jehova ryggen har han fortsatt att vilseleda mänskligheten. (Joh. 8:44) Trots Adams och Evas uppror älskar Jehova fortfarande oss människor. Han vill att alla ska kunna få en nära relation till honom och han vill inte att någon ska dö. (2 Petr. 3:9) Direkt efter upproret ordnade därför Jehova så att människor skulle kunna återfå sin vänskap med honom. Det gjorde han utan att bryta mot sina egna rättfärdiga normer. (Joh. 3:16) w17.02 1:12-14

Vi kommer att kunna visa blygsamhet om vi efterliknar Jehova och ser det goda hos andra. I stället för att försöka hamna i centrum eller alltid säga åt andra vad de ska göra kommer vi ödmjukt att be dem om råd och lyssna på deras förslag. Vi blir glada när våra bröder och systrar får olika uppgifter. Och vi tackar Jehova när vi ser hur han välsignar ”hela skaran av ... [våra] bröder i världen”. (1 Petr. 5:9) Vi kommer också att kunna utveckla ett gott omdöme när vi lär oss att se saker på samma sätt som Jehova gör. Steg för steg kan vi öva vårt samvete genom att studera, be och tillämpa det vi får lära oss. (1 Tim. 1:5) Vi vill även sätta andra i första rummet. Om vi gör vår del lovar Jehova att han ska ”fullända ... [vår] utbildning” och hjälpa oss att utveckla blygsamhet och andra kristna egenskaper. (1 Petr. 5:10) w17.01 4:17, 18

Våra bröder och systrar förtjänar verkligen vår respekt. Det gäller inte minst de äldste i församlingen, kretstillsyningsmännen, bröderna i avdelningskontorets kommitté och bröderna i den styrande kretsen. Vi har respekt för dem, oavsett vilken nationalitet, utbildning, ekonomi eller social status de har. Bibeln beskriver äldstebröderna som ”gåvor i form av människor”, och Jehova har gett dem en viktig roll när det gäller att ta hand om vännernas behov. (Ef. 4:8) De första kristna hade stor respekt för ansvariga bröder, och det vill vi också ha. Däremot sätter vi inte upp välkända bröder i organisationen på någon sorts piedestal, och när de är i närheten beter vi oss inte som om de vore änglar, eller övermänniskor. Men vi har stor respekt för dem på grund av deras hårda arbete och ödmjuka inställning. (2 Kor. 1:24; Upp. 19:10) w17.03 1:13

Det var verkligen en stor kontrast mellan Jesus och Herodes Agrippa I, som blev kung i Judeen. Vid ett särskilt tillfälle klädde han upp sig i ”kunglig skrud”, och folket måste ha blivit imponerade av hans framträdande, för de började ropa: ”En guds röst och inte en människas!” Herodes njöt tydligen av den här uppmärksamheten. Men ”i samma ögonblick slog Jehovas ängel honom, därför att han inte gav Gud äran; och han blev uppäten av maskar och dog.” (Apg. 12:21–23) Det var uppenbart för alla att Herodes inte var en ledare som var utvald av Jehova. Det fanns däremot övertygande bevis för att Jehova hade utsett Jesus till ledare. Och Jesus gav alltid äran åt Jehova, som i själva verket var den som ledde sitt folk. Det var inte meningen att Jesus skulle vara ledare under bara några få år. Efter sin uppståndelse sa han: ”All myndighet i himlen och på jorden har blivit mig given. ... Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:18–20) w17.02 3:20, 21