Mars

Eftersom Jeftas halvbröder var avundsjuka på Jefta och hatade honom drev de bort honom från hans arvslott, trots att han som förstfödd egentligen hade rätt till den enligt lagen. (Dom. 11:1–3) Men när de senare bad honom om hjälp var han inte hämndlysten, utan hjälpte dem. (Dom. 11:4–11) För Jefta var det viktigare att försvara Jehovas namn än att kämpa för sina egna rättigheter. Han hade bestämt sig för att vara trogen mot Jehova, och det ledde till välsignelser både för honom själv och för israeliterna. (Hebr. 11:32, 33) Hur kommer Jeftas exempel att påverka oss? Tänk till exempel om någon i församlingen behandlar oss illa eller gör oss besvikna. I så fall får vi inte låta det hindra oss i vår tjänst för Jehova, så att vi slutar gå på mötena eller drar oss undan församlingen. Precis som Jefta kan vi ta hjälp av Bibelns principer för att övervinna svåra situationer och fortsätta ha ett positivt inflytande på andra. (Rom. 12:20, 21; Kol. 3:13) w16.04 1:7, 9, 10

Vi måste hålla ut, inte bara en kort period, utan till slutet. Vi kan belysa det med ett exempel. Tänk dig ett fartyg som håller på att sjunka. För att överleva måste passagerarna simma i land. Den som ger upp strax innan han når stranden går samma öde till mötes som den som ger upp mycket tidigare. På liknande sätt måste vi hålla ut ända tills vi når den nya världen. Vårt liv hänger på det. Vi vill ha samma inställning som Paulus, som sa: ”Vi [ger] inte upp.” (2 Kor. 4:16) Precis som Paulus kan vi vara helt säkra på att Jehova kommer att hjälpa oss att hålla ut till slutet. Han skrev: ”Vi [avgår] med fullständig seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar eller något som nu är eller något som skall komma eller krafter eller höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8:37–39) w16.04 2:17, 18

Be Jehova om vishet, så att du kan se i vilka situationer det skulle vara svårt för dig att vara neutral, och be om hjälp att handla rätt i sådana situationer. Om du hamnar i fängelse eller blir straffad på något annat sätt därför att du håller fast vid den sanna tillbedjan, be då om styrka och mod att kunna försvara din tro och hålla ut vad som än händer. (Apg. 4:27–31) Jehova kan ge dig styrka genom sitt ord, Bibeln. Meditera över verser som kan hjälpa dig att hålla dig neutral. Försök lära dig sådana verser utantill, så att de kan ge dig styrka om du längre fram inte skulle ha tillgång till en bibel. Guds ord kan också hjälpa dig att stärka ditt framtidshopp. Det här hoppet är helt nödvändigt för att vi ska kunna klara av förföljelse. (Rom. 8:25) Välj ut några avsnitt som handlar om sådant som du längtar särskilt mycket efter att få uppleva i den nya världen, och försök se dig själv där. w16.04 4:14, 15

Kristenhetens prästerskap predikar inte om Guds rike. Och om de nämner riket säger många att det bara är en känsla eller ett tillstånd i en persons hjärta. (Luk. 17:21) De undervisar inte människor om att Guds rike är en himmelsk regering med Jesus Kristus som kung, att det är lösningen på mänsklighetens alla problem och att det snart ska ta bort all ondska från jorden. (Upp. 19:11–21) Många präster kan uppmärksamma Jesus som ett nyfött barn i samband med julen och som en döende man vid påsken. Men de verkar inte ha en aning om vad han ska göra som jordens nye härskare. De förstår inte heller varför de ska predika. Motivet till att predika bör inte vara att samla in pengar och bygga imponerande byggnader. Det ska alltså inte handla om att tjäna pengar. (2 Kor. 2:17, noten) De som predikar ska inte heller försöka få personliga fördelar av sitt arbete. (Apg. 20:33–35) w16.05 2:7, 8

Tänk dig att du gillar en klädstil som några i församlingen skulle kunna uppleva som stötande. Men det finns ingen uttrycklig lag i Bibeln som förbjuder den. Hur kan du ta reda på vad Jehova tycker? Aposteln Paulus blev inspirerad att skriva: ”Likaså vill jag att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig ha vördnad för Gud.” (1 Tim. 2:9, 10) Principen i det här rådet gäller naturligtvis alla som tjänar Jehova, även män. Som kristna tänker vi inte bara på vad vi själva föredrar, utan vi tar också hänsyn till hur andra skulle kunna reagera på vår klädsel och vårt yttre. Blygsamhet och kärlek motiverar oss att väga in vad andra tycker och tänker, för vi vill ju inte att någon ska bli sårad eller ta anstöt. (1 Kor. 10:23; Fil. 3:17) w16.05 3:14

När Adam gjorde uppror mot sin Skapare förlorade han sitt sonförhållande till honom. Men under historiens gång har ”ett ... stort moln” av Adams avkomlingar valt att underordna sig Jehovas styre. (Hebr. 12:1) Genom att ödmjukt lyda Skaparen har de visat att de ser honom som sin Far och vill bli formade av honom, inte av Satan. (Joh. 8:44) Deras lojala inställning påminner oss om orden i dagens text. I dag anstränger sig Jehovas sanna tillbedjare för att visa samma ödmjuka och fogliga inställning. De ser det som en ära att få kalla Jehova sin Far och vill gärna att han ska vara deras Krukmakare. Hur är det med oss personligen? Ser vi oss som mjuk lera i Guds händer? Är vi villiga att låta oss formas till kärl som är värdefulla i hans ögon? Och ser vi var och en av våra bröder och systrar som ett pågående projekt, som någon som håller på att formas av Gud? w16.06 1:2, 3

Vår tro prövas nu när vi närmar oss den nya världen. Därför är det viktigt att vi synar vår tro i sömmarna. Vi skulle till exempel kunna tänka på Jesus ord i Matteus 6:33 och fråga oss själva: Visar mina prioriteringar och beslut att jag verkligen tror på det Jesus sa? Skulle jag medvetet missa möten eller tjänst för att tjäna mer pengar? Vad gör jag om mitt jobb tar mer och mer tid och energi? Kommer jag att låta den här världen forma mig och kanske till och med locka bort mig från sanningen? Vi kan ta ett annat exempel. Försök se för din inre syn någon som tjänar Jehova men som inte alltid är så noga med att följa Bibelns normer, kanske när det gäller umgänge, uteslutning eller underhållning. Fråga dig sedan: Skulle det kunna vara så att den bilden passar in på mig själv? Om vi märker att vi har hårdnat i vår inställning är det otroligt viktigt att vi granskar vår tro! Vi behöver regelbundet göra en ärlig granskning av oss själva och låta Bibeln justera vårt tänkesätt. w16.06 2:8, 9

Jehovas organisation på jorden är verkligen unik. Vi älskar Jehova och vill tjäna honom som hans vittnen. Trots att vi har våra fel och brister leder Jehova oss med sin heliga ande. När slutet för den här världsordningen började år 1914 var det inte många som tjänade Jehova. Men Jehova välsignade predikoarbetet. Och under årtiondena som följde ledde det till att miljontals människor lärde känna sanningen och blev hans vittnen. Den här otroliga ökningen var faktiskt förutsagd i Bibeln, som vi kan läsa om i dagens text. Och Jehova sa även: ”Jag, Jehova, skall påskynda det när tiden är inne.” Den profetian har verkligen uppfyllts nu under de sista dagarna. I dag är antalet som tjänar Jehova fler än invånarantalen i många länder. w16.06 4:1, 2

Det var helt otänkbart för Jesus att hans himmelske Far skulle ge fåglarna mat men inte ta hand om människornas grundläggande behov. (1 Petr. 5:6, 7) Han stoppar inte maten i munnen på oss. Men han kan välsigna våra ansträngningar att odla mat eller att tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa mat. I svåra tider kan han också motivera andra att dela med sig av det de har. Jesus sa inget om att Jehova har gett fåglarna någonstans att bo, men han har gett dem instinkt, förmågor och material så att de kan bygga sina egna bon. Jehova kan på liknande sätt hjälpa oss att hitta en passande bostad åt vår familj. När Jesus sa det som vi läser i dagens text tänkte han säkert att han snart skulle ge sitt liv för mänskligheten. (Jämför Lukas 12:6, 7.) Jesus skulle inte ge sitt liv för fåglarna eller för några andra djur. Han dog för vår skull, så att vi kan få leva för evigt. (Matt. 20:28) w16.07 1:11-13

Hur kommer det sig att vi alla syndar och dör? Bibeln säger att ”döden genom den endes [Adams] överträdelse kom att härska som kung”. (Rom. 5:12, 14, 17) Eftersom vi är Adams avkomlingar har vi alltså ärvt synd och död från honom. Men lyckligtvis kan vi välja att inte längre låta oss behärskas, eller domineras, av synden. Vi kan visa tro på Jesus lösenoffer och därigenom få nytta av Jehovas omtanke. (Rom. 5:20, 21) Trots att vi än så länge är ofullkomliga behöver vi inte kapitulera för synden och låta den behärska vårt liv. Nej, när vi ger efter för synd ber vi Jehova om förlåtelse. Så hur får vi nytta av Guds stora omtanke? Hur låter vi den ”härska som kung”? Paulus förklarade: ”Guds oförtjänta omtanke ... lär oss att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning leva i enlighet med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudhängivenhet.” (Tit. 2:11, 12) w16.07 3:5, 6

Det första äktenskapet blev olyckligt eftersom både Adam och Eva missbrukade sin fria vilja och vände Jehova ryggen. ”Den ursprunglige ormen”, Satan Djävulen, lurade Eva att tro att hon skulle få speciell kunskap om hon åt frukt från ”trädet för kunskap om gott och ont”. Han sa att om hon gjorde det, skulle hon själv kunna avgöra vad som var gott och vad som var ont. Eva visade att hon inte respekterade Adam som familjens huvud när hon bestämde sig för att äta av frukten utan att först prata med honom. Och Adam var olydig mot Gud och tog emot den frukt hon gav honom. (Upp. 12:9; 1 Mos. 2:9, 16, 17; 3:1–6) När Jehova ställde Adam och Eva till svars för det de hade gjort, skyllde Adam på Eva. Och Eva i sin tur sa att ormen hade lurat henne. (1 Mos. 3:12, 13) Vilka klena ursäkter! På grund av deras upproriskhet och olydnad dömde Jehova dem till döden. Det här är verkligen ett varnande exempel för oss. Om ett äktenskap ska bli lyckligt måste både mannen och kvinnan ta ansvar för sina egna handlingar och följa Jehovas vägledning. w16.08 1:1, 4, 5

I vissa fall kan problem i äktenskapet bero på orealistiska förväntningar. En del kan känna sig lurade och bli besvikna och till och med bittra när äktenskapet inte blir som de hade förväntat sig eller drömt om. Gifta makar har ofta olika uppväxt och reagerar olika rent känslomässigt, och det kan orsaka slitningar. Många har också olika syn på pengar, svärföräldrar och barnuppfostran, och även det kan skapa problem. Men det är fint att se att de allra flesta kristna par kan komma fram till lösningar som fungerar för båda två tack vare att de låter Gud vägleda dem. När gifta par får allvarliga problem i äktenskapet bör de be äldstebröderna om hjälp. De här erfarna bröderna kan hjälpa dem att tillämpa råden i Guds ord. När gifta makar försöker lösa sina problem bör de också be till Jehova om helig ande och om hjälp att följa Bibelns principer och att visa andens frukt. (Gal. 5:22, 23) w16.08 2:11-13

Jesus hade en begränsad tid på sig att utföra sin tjänst. Men han tog sig ändå tid att undervisa dem som visade intresse för de goda nyheterna. Vid ett tillfälle samlades en massa människor på en strand för att lyssna på honom. Då steg han i en båt och bad Petrus ro ut en bit från land. Sedan började han undervisa folket från båten. Genom ett underverk såg han också till att Petrus fick en stor fiskfångst, och sa sedan till honom det som vi kan läsa i dagens text. Vad ledde allt det här till? Petrus och hans kamrater ”övergav allt och följde honom [Jesus]”. (Luk. 5:1–11) Någon annan som också blev intresserad av Jesus undervisning var Nikodemos, en medlem av Sanhedrin. Han ville gärna veta mer, men han var rädd för vad andra skulle säga om de såg att han pratade med Jesus. Därför kom Nikodemos till honom på natten. Jesus var flexibel och gav generöst av sin tid och förklarade viktiga sanningar för honom. (Joh. 3:1, 2) Guds son tog sig tid att undervisa andra om sanningen och stärka deras tro. Vi vill därför på liknande sätt vara flitiga i att göra återbesök och studera Bibeln med människor som visar intresse för sanningen. w16.08 4:10, 11

Vi inser ödmjukt att Jehova är helig och ren och att vi är helt beroende av hans vägledning. Vi förstår också att vi behöver visa respekt för andras känslor och uppfattningar. Vi kan alltså blygsamt vandra med vår Gud genom att följa hans upphöjda normer och ta hänsyn till andras samveten. När människor ser hur vi är klädda vill vi inte att de ska dra någon annan slutsats än att vi tjänar Jehova. Våra bröder och systrar och även människor i allmänhet ska kunna se att vi representerar vår rättfärdige Gud. Han har höga normer, och vi vill göra vårt bästa för att leva upp till de normerna. Alla ni bröder och systrar som klär er och uppför er på ett sätt som gör att ärliga människor dras till Bibelns livgivande budskap är verkligen värda beröm. På det sättet ärar ni Jehova och gör honom glad. w16.09 3:18-20

Jakob var en riktig fighter, och han visade att han inte tänkte ge sig i första taget. (1 Mos. 32:24–26) Och han blev verkligen välsignad för sin uthållighet. Jehova gav honom det passande namnet Israel (som betyder ”en som kämpar med [håller fast vid] Gud” eller ”Gud kämpar”). Jakob fick den fina belöning som vi också vill ha – Jehovas godkännande och välsignelse. Jakobs älskade hustru, Rakel, såg fram emot att få se hur Jehova skulle uppfylla sitt löfte att välsigna hennes mans avkomlingar. Men det fanns ett problem. Hon hade inga barn, och på den tiden betraktades barnlöshet som en tragedi. Hur fick Rakel den fysiska och känslomässiga styrkan att kämpa vidare i den här svåra situationen, som dessutom låg helt utanför hennes kontroll? Hon gav aldrig upp, utan fortsatte kämpa genom att be ännu intensivare till Jehova. Han hörde hennes uppriktiga böner, och så småningom blev hon välsignad och fick barn. (1 Mos. 30:8, 20–24) w16.09 2:6, 7

Det är viktigt att du som förälder hjälper dina barn att inse hur värdefulla Bibelns principer är. (Ps. 1:1–3) Det kan du göra på många sätt. Du kan till exempel låta barnen föreställa sig att de ska flytta till en öde ö och att de måste välja ut några personer som ska bo där tillsammans med dem. Fråga dem: ”Vilka egenskaper behöver de här personerna ha för att alla i gruppen ska komma bra överens?” Ni kanske också kan läsa Galaterna 5:19–23 och resonera om vilka slags människor Jehova vill ha i den nya världen. På det här sättet kan du lära barnen två viktiga saker. För det första hjälper Jehova oss redan nu att få bästa tänkbara liv själva, och även att få goda relationer till andra. För det andra förbereder han oss för livet i den nya världen. (Jes. 54:13; Joh. 17:3) Du kan också betona de här lärdomarna med hjälp av någon erfarenhet från våra publikationer, kanske från artikelserien ”Bibeln förändrar liv” i Vakttornet. w16.09 5:13, 14

Trots att vi kanske har mycket att göra, så måste vi alla ta oss tid för personligt studium och familjestudium. (Ef. 5:15) Men vårt mål bör inte bara vara att ta oss igenom en viss mängd material eller att förbereda svar till mötena. Vi vill att Guds ord ska nå vårt hjärta och stärka vår tro. Och vi behöver hitta en balans när vi studerar. Det är bra att vi har andras behov i tankarna, men vi måste också tänka på våra egna behov. (Fil. 1:9, 10) När vi förbereder oss för tjänsten, för mötena eller för ett tal kanske vi inte nödvändigtvis tillämpar det vi läser på oss själva. Vi kan ta en illustration: En kock måste smaka av den mat han lagar åt andra innan han serverar den. Men han kan inte bara leva på provsmakning. För att må bra måste han också laga näringsrika måltider åt sig själv. På samma sätt behöver vi vara noga med att få i oss den andliga näring vi själva behöver. w16.10 2:10, 11

Bibeln beskriver vad tro är i Hebréerna 11:1. För det första är tro ”den säkra förväntan om ting man hoppas på”. Det här syftar bland annat på framtida händelser som Gud har utlovat men som inte har inträffat än, till exempel att all ondska ska tas bort och att det ska bli en ny värld. För det andra är tro ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ord som översatts med ”det tydliga beviset” på övertygande bevis för att till exempel Jehova Gud, Jesus Kristus, änglarna och Guds rike existerar i himlen, även om vi inte kan se dem. Hur kan vi visa att vårt hopp är levande och att vi tror på de osynliga verkligheter som Bibeln talar om? Det kan vi göra genom våra ord och handlingar – annars skulle något viktigt saknas i vår tro. w16.10 4:6

Jehova och Jesus sätter stort värde på allt som var och en av oss gör för att understödja rikets intressen, även om våra omständigheter begränsar oss. (Luk. 21:1–4; 2 Kor. 8:12) Vi vet till exempel att många av våra kära äldre vänner får göra stora ansträngningar för att ta sig till mötena och komma ut i tjänsten regelbundet. Visst är de värda beröm och uppmuntran! Ta vara på möjligheter att uppmuntra andra. När vi ser att någon gör något som är bra, varför då inte berömma honom eller henne? Tänk på vad som hände när Paulus och Barnabas var i Antiokia i Pisidien. Föreståndarna i synagogan sa då till dem: ”Män, bröder, om ni har något uppmuntrande ord att säga till folket, så gör det.” Paulus höll då ett fint tal. (Apg. 13:13–16, 42–44) Om vi kan säga något uppmuntrande, varför inte göra det? Om vi gör det till en vana att vara uppmuntrande mot andra, kommer säkert andra att vara uppmuntrande mot oss. (Luk. 6:38) w16.11 1:3, 15, 16

Det är en stor förmån att få tillhöra Jehovas organisation och känna till vad han förväntar av oss. Och eftersom vi har fått den kunskapen har vi naturligtvis också ansvaret att göra hans vilja och underordna oss hans styre. Den här världen blir mer och mer depraverad, men vi måste ”hata det onda”, precis som Jehova gör. (Ps. 97:10) Vi vill absolut inte vara som ”dem som säger att gott är ont och ont är gott”. (Jes. 5:20) Eftersom vi önskar behaga Jehova vill vi vara fysiskt, moraliskt och andligt rena. (1 Kor. 6:9–11) Vi älskar Jehova och litar på honom. Därför väljer vi att vara lojala mot honom och att följa hans vägledning i hemmet, i församlingen, på jobbet, i skolan – ja, överallt. w16.11 3:13

Bibelforskarna ville göra rätt, men under perioden mellan 1914 och 1919 så hade de inte alltid rätt syn på vad det innebär att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. Därför var de som grupp betraktat inte alltid helt neutrala under kriget. När den amerikanske presidenten kungjorde att den 30 maj 1918 skulle vara en speciell bönedag för fred, uppmanade The Watch Tower bibelforskarna att sluta upp kring den. En del bröder köpte obligationer för att ge ekonomiskt stöd till kriget, och några drog till och med ut till skyttegravarna vid fronten med gevär och bajonetter. Men även om de behövde tillrättavisning och korrigering skulle det inte vara rätt att dra slutsatsen att det var därför de hamnade i fångenskap under det stora Babylon. Tvärtom hade de förstått att de var tvungna att bryta alla band med falsk religion, och under första världskriget hade de i princip gjort det. (Luk. 12:47, 48) w16.11 5:9

Varför behövde Paulus skriva till smorda kristna om faran med att leva ”i överensstämmelse med köttet”? Skulle det här kunna utgöra en fara för kristna också i vår tid? Ja, sorgligt nog kan även trogna kristna, som Jehova har tagit emot som sina vänner och betraktar som rättfärdiga, börja låta sina egna önskningar komma på första plats i livet. Paulus skrev till exempel att några av bröderna i Rom var slavar ”åt sin egen buk”, eller sina egna begär. Det här kan ha varit sexuella begär eller begär efter mat, dryck eller andra saker. Och en del av dem förledde ”sveklösa människors hjärtan”. (Rom. 16:17, 18; Fil. 3:18, 19; Jud. 4, 8, 12) Under en tid var det också en broder i Korinth som hade ett omoraliskt förhållande med ”sin fars hustru”. (1 Kor. 5:1) Vi förstår varför Paulus behövde uppmärksamma de första kristna på faran med att hålla ”sinnet inriktat på köttet”. (Rom. 8:5, 6) Den här varningen är lika aktuell i vår tid. w16.12 2:5, 8, 9

Ett bra sätt att hantera oro på är att öppet och ärligt berätta för någon hur du känner. Vänd dig till någon du litar på, till exempel din man eller fru, en nära vän eller en äldste. De kan hjälpa dig att få perspektiv på saken. Raka och ärliga samtal kan hjälpa dig att reda ut oroande tankar och ta itu med problemen. Bibeln säger: ”Planer går om intet där det inte förekommer förtroliga samtal, men där det finns många rådgivare blir det resultat.” (Ords. 15:22) Jehova stöder också sina tjänare med hjälp av församlingsmötena. Där är vi bland vänner som bryr sig och vill uppmuntra oss. (Hebr. 10:24, 25) Där får du ett ”utbyte av uppmuntran” som kan ladda dina andliga batterier och göra att det känns bättre. (Rom. 1:12) w16.12 3:17, 18

När vi drabbas av hälsoproblem eller andra svårigheter som vi inte kan styra över, kan vi kasta våra bekymmer på Jehova och lita på att han ska ta hand om oss. (1 Petr. 5:6, 7) Vi kan också göra allt vi kan för att dra nytta av mötena och andra värdefulla gåvor som vi får genom Jehovas organisation. (Hebr. 10:24, 25) Samuels exempel kan vara till uppmuntran för föräldrar vars barn har slutat tjäna Jehova. Samuel kunde inte tvinga sina vuxna söner att följa de höga normer han hade lärt dem, utan han fick lämna det hela i Jehovas händer. (1 Sam. 8:1–3) Däremot kunde han själv vara lojal och göra sin himmelske Fars vilja. (Ords. 27:11) I dag är många föräldrar i en liknande situation. De litar på att Jehova alltid är redo att ta emot och välkomna dem som ångrar sina synder. (Luk. 15:20) Samtidigt anstränger de sig hårt för att själva vara lojala mot Jehova och hoppas att deras eget exempel ska motivera barnen att återvända till honom. w17.01 1:15, 16

En ödmjuk person är i regel också blygsam och har en balanserad syn på sina egna förmågor och prestationer. Han erkänner sina misstag och är öppen för förslag och nya idéer. Jehova uppskattar verkligen när vi är ödmjuka. Bibeln visar att en person som är blygsam har god självinsikt och är medveten om sina begränsningar. I textens originalspråk verkar tonvikten främst ligga på hur den medvetenheten bör påverka vårt sätt att behandla andra. Hur skulle vi kunna börja tänka eller handla på ett sätt som inte är blygsamt? Vilka är några varningssignaler vi kan behöva vara uppmärksamma på? Vi kanske börjar tänka för högt om oss själva och våra uppgifter. (Rom. 12:16) Vi kanske riktar uppmärksamhet mot oss själva på ett opassande sätt. (1 Tim. 2:9, 10) Eller så kanske vi använder vår ansvarsställning eller våra kontakter i församlingen för att föra fram egna starka åsikter. Många gånger kanske vi inte ens är medvetna om att vi har passerat gränsen för vad som är blygsamt och i stället börjat handla högmodigt. (1 Kor. 4:6) w17.01 3:6-8

På senare tid har det arbete som Jehovas folk utför blivit alltmer omfattande och komplext. När vi tar oss an nya projekt får vi använda nya metoder, ofta med hjälp av modern teknik. Men en del äldre kan tycka att det är svårt att hänga med i alla förändringar. (Luk. 5:39) Och även när så inte är fallet har de yngre ofta mer kraft och ork än vad de äldre har. Därför är det både kärleksfullt och praktiskt av äldre bröder att förbereda de yngre för större ansvarsuppgifter. (Ps. 71:18) Men det kanske inte känns så lätt att delegera ansvar till dem som är yngre. Några kan tycka att det är jobbigt att bli av med en uppgift de tycker om, eller så tänker de kanske att de yngre inte kan sköta uppgiften lika bra. Och en del menar att de inte har tid att öva upp någon. Samtidigt behöver de yngre akta sig så att de inte blir otåliga när de inte får mer att göra. w17.01 5:3, 4

Jesus fick sitt liv överfört från himlen till jorden. (Joh. 1:14) Han blev alltså en fullkomlig människa, precis som Adam hade varit. Men till skillnad från Adam levde Jesus upp till det Jehova förväntade av en fullkomlig människa. Jesus syndade inte och bröt aldrig mot någon av Guds lagar, inte ens under extrema prövningar. Jesus dog som en fullkomlig människa och kunde därför rädda mänskligheten från synd och död. Han motsvarade på alla punkter det Adam borde ha varit – en fullkomlig människa som var fullständigt lojal och lydig mot Gud. (1 Tim. 2:6) Jesus dog för oss, och hans offer öppnade möjligheten till evigt liv för alla män, kvinnor och barn. (Matt. 20:28) Ja, genom återlösningen kan det som Gud hade tänkt från början bli verklighet. (2 Kor. 1:19, 20) Tack vare lösenoffret kan de som är trogna se fram emot att få leva för evigt. w17.02 1:15, 16

Tänk dig att du är ute och reser och hamnar mitt i en lång tunnel. Det är mörkt överallt. Men du är ändå helt säker på att om du fortsätter till slutet av tunneln så är du snart ute i ljuset igen. Livet kan vara som en sådan resa. Du kanske ibland känner dig helt uppgiven över alla dina problem. Till och med Jesus kan ha känt det så. Han utstod ”motsägelse från syndare” och blev förödmjukad, och till sist led han en smärtsam död på en tortyrpåle. Det här måste ha varit den svåraste tiden under hans liv här på jorden! (Hebr. 12:3) Men han utstod ändå allt detta och fokuserade på vad hans uthållighet skulle leda till. Han visste att han fick vara med och rentvå Jehovas namn och försvara hans rätt att härska. Han visste också att prövningen var tillfällig men att hans fantastiska belöning i himlen skulle bestå för evigt. De prövningar vi får kämpa med i dag kan orsaka stor smärta och kännas oerhört jobbiga. Men kom ihåg att de bara är tillfälliga. w16.04 2:10

Vi lever i en värld där begreppet ”synd” i stort sett har förlorat sin innebörd och nästan allt är tillåtet. Många är helt omedvetna om behovet av en återlösning. Och för många är det först när de pratar med Jehovas vittnen som de förstår vad synd är, hur den påverkar oss och vad vi behöver göra för att bli fria från syndens slaveri. För uppriktiga personer är det en lättnad att förstå att Jehova i sin stora kärlek sände sin son till jorden för att befria oss från synd och död. (1 Joh. 4:9, 10) Lösenoffret är det största beviset för att Gud älskar oss och visar hur enormt stor hans omtanke är. Visst känns det som en befrielse att veta att om vi tror på Jesus utgjutna blod får vi förlåtelse för våra synder och ett rent samvete! (Hebr. 9:14) Det här är verkligen något som alla behöver få höra! w16.07 4:6, 7

Vi kan bli fullständigt förlåtna när vi visar tro på återlösningen. Bibeln försäkrar oss om att våra synder kan bli utplånade. (Apg. 3:19–21) Lösenoffret gör det möjligt för Jehova att adoptera de smorda som sina barn. (Rom. 8:15–17) Hur är det då om vi tillhör de andra fåren och ska få leva på jorden? Det är som om Jehova har förberett adoptionsdokument och fyllt i våra namn. Han kommer mer än gärna att sätta sin signatur på de här dokumenten och adoptera oss när vi har uppnått fullkomlighet och klarat av det slutliga provet. (Rom. 8:20, 21; Upp. 20:7–9) Jehova kommer att älska sina barn för alltid, och nyttan av lösenanordningen kommer att finnas kvar för evigt. Han har gett oss en ovärderlig gåva som ingen kan ta ifrån oss. Om vi ångrar våra synder får vi så småningom bli en del av Jehovas familj. Och det finns ingenting som Satan kan göra åt det. w17.02 2:15, 16

När Jehova drog oss till sig var han fullt medveten om vad vi skulle behöva jobba extra mycket på. Han visste att vi inte alltid skulle klara av att göra det rätta. Men det hindrade honom inte från att vilja ha oss som sina vänner. Jehova älskade oss så mycket att han offrade sin son för att vi skulle kunna få förlåtelse. (Joh. 3:16) När vi begår misstag och ber Jehova om förlåtelse täcker lösenoffret över våra synder, och det gör att vi kan fortsätta att vara hans vänner. Tänk inte att du har så många fel och brister att du inte är värdig att få nytta av lösenoffret. Det gavs ju faktiskt för dem som ångrar sina synder. Och tack vare lösenoffret behöver vår ofullkomlighet inte förstöra vår vänskap med Jehova. (1 Tim. 1:15) w16.05 4:6, 7