Maj

Jefta förstod att han inte skulle kunna befria Israel från ammoniterna utan Guds hjälp. Han lovade Jehova att om han gav honom segern skulle den som först kom ut för att möta honom när han kom tillbaka från striden offras åt Jehova ”som ett brännoffer”. (Dom. 11:30, 31) Vad innebar det? Jehova avskyr människooffer, så vi förstår att Jefta inte hade tänkt offra någon i bokstavlig mening. (5 Mos. 18:9, 10) Under Moses lag skulle hela brännoffret frambäras åt Jehova. Så Jefta måste ha menat att den person han skulle ge åt Jehova ”som ett brännoffer” skulle tjäna honom i tältboningen resten av sitt liv. Jehova lyssnade på Jefta och gav honom en fullständig seger. (Dom. 11:32) Vem kom då ut för att möta Jefta när han återvände från striden om inte hans älskade dotter, hans enda barn! Det här var sanningens ögonblick. Skulle han hålla sitt löfte? w16.04 1:11-13

De flesta församlingar har gått igenom boken Närma dig Jehova vid församlingens bibelstudium. Studiet av Jehovas egenskaper och vännernas kommentarer hjälpte dig säkert att stärka din kärlek till Jehova. På våra möten får vi undervisning genom tal, bibelläsning och demonstrationer, och det ökar vår förståelse av Bibeln. Mötena hjälper oss att förstå hur vi kan tillämpa bibliska principer i vardagen. (1 Thess. 4:9, 10) Vakttornsstudiet är skräddarsytt för oss Jehovas vittnen. Du kanske till exempel kommer ihåg något vakttornsstudium som motiverade dig att göra mer i tjänsten, fick dig att förbättra dina böner eller hjälpte dig att förlåta någon. På veckomötet får vi tips för tjänsten så att vi på bästa sätt kan hjälpa andra att förstå Bibeln. (Matt. 28:19, 20) w16.04 3:4, 5

Har du tänkt på att flera berättelser i Bibeln handlar om personliga konflikter? Ta bara de första kapitlen i Första Moseboken. Kain dödar Abel (1 Mos. 4:3–8), Lemek dödar en ung man som slagit honom (1 Mos. 4:23), Abrahams och Lots boskapsherdar grälar (1 Mos. 13:5–7), Hagar ser ner på Sara, som blir förargad på Abraham (1 Mos. 16:3–6), Ismael är emot alla och alla är emot honom. (1 Mos. 16:12) Varför nämns sådana här konflikter i Bibeln? Ett av skälen till det är att de hjälper oss ofullkomliga människor att förstå varför det är så viktigt att vi håller fred med varandra. De visar också hur vi kan göra det. Bibeln berättar om verkliga personer som kämpade med verkliga problem. När vi läser de här skildringarna ser vi vad deras ansträngningar ledde till, och då kan vi föra över sensmoralen i skildringarna på vår egen situation. Allt det här hjälper oss att förstå vad vi ska göra – eller inte göra – när vi själva råkar i konflikt med andra. w16.05 1:1, 2

Vilka metoder använde Jesus och hans lärjungar när de predikade? De gick till platser där det fanns människor – de predikade på gator och torg och besökte människor i deras hem. (Matt. 10:11; Luk. 8:1; Apg. 5:42; 20:20) Genom arbetet från hus till hus kunde de på ett organiserat sätt nå alla slags människor. Hur är det då med Jehovas vittnen? De är de enda som predikar att Jesus har regerat som kung sedan 1914. De följer Jesus uppmaning och låter predikoarbetet få hög prioritet. En författare skriver: ”Jehovas vittnen ... glömmer aldrig att deras främsta uppgift är att förmedla ett andligt budskap om det kommande slutet för världen och behovet av räddning.” (Pillars of Faith—American Congregations and Their Partners, Nancy Tatom Ammerman) Jehovas vittnen fortsätter att sprida det budskapet med hjälp av de metoder som Jesus och hans lärjungar använde. w16.05 2:10, 12

När vi fattar beslut som är i linje med Jehovas vilja dras vi närmare honom. (Jak. 4:8) Och när vi känner att vi har hans godkännande och välsignelse blir vår tro starkare. Så vi vill fortsätta att låta oss vägledas av Bibelns lagar och principer, för de visar hur Jehova tänker. Vi kommer naturligtvis alltid att kunna lära oss nya saker om honom. (Job 26:14) Men om vi anstränger oss kan vi redan nu få den vishet, kunskap och urskillning vi behöver för att kunna fatta förståndiga beslut. (Ords. 2:1–5) Ofullkomliga människors idéer och tankar kommer och går, men vi kan verkligen instämma i psalmistens ord: ”Jehovas beslut står fast till oöverskådlig tid, hans hjärtas tankar från generation till generation.” (Ps. 33:11) Ja, vi kommer att fatta de bästa tänkbara besluten om vi lär oss att tänka och handla i överensstämmelse med Jehovas vilja. w16.05 3:17

Eftersom vi är övertygade om att Jehova kan läsa hjärtan och att han drar till sig dem som han väljer ut bör vi inte döma andra, varken på vårt distrikt eller i församlingen. (Joh. 6:44) Att vi ser Jehova som vår Krukmakare kan påverka vår inställning till våra bröder och systrar. (Jes. 64:8) Ser vi dem som Jehova ser dem? Kommer vi ihåg att de inte är färdigformade än, utan att Jehova fortfarande bearbetar dem? Han kan se hur de är på insidan och vilka slags personer de kan bli med hans hjälp. Därför har han en positiv syn på människor. Han vet att deras ofullkomliga drag bara är tillfälliga. (Ps. 130:3) Vi kan efterlikna honom genom att tänka positivt om våra bröder och systrar. Vi kan till och med samarbeta med Jehova genom att hjälpa dem att gå framåt i sanningen. (1 Thess. 5:14, 15) Som ”gåvor i form av människor” bör de äldste gå före med gott exempel på det här området. (Ef. 4:8, 11–13) w16.06 1:4-6

När vi vittnar för andra måste vi visa ödmjukhet och olika delar av andens frukt. (Gal. 5:22, 23) När vi visar kristna egenskaper blir vårt budskap också mer tilltalande för andra, och det kan göra att de får en mer positiv inställning till oss. Två vittnen i Australien vittnade för en kvinna vid hennes dörr, men hon var väldigt oförskämd mot dem. Trots det lyssnade de respektfullt på henne. Senare ångrade hon att hon hade varit så otrevlig mot dem och skrev ett brev till avdelningskontoret. Hon skrev bland annat: ”Jag skulle vilja be de här två tålmodiga och ödmjuka människorna om ursäkt för mitt otroligt självgoda och nedlåtande beteende. Framför mig stod två personer som ville förkunna Guds ord, och dum som jag var försökte jag bli av med dem på det där sättet.” Skulle kvinnan ha skrivit så om förkunnarna hade blivit det minsta irriterade? Troligen inte. Ja, tjänsten är verkligen till stor nytta – både för oss själva och för andra! w16.06 2:12, 13

Vi är alla ofullkomliga. (Rom. 5:12, 19) Så ibland kan det hända att någon i församlingen säger eller gör något som sårar oss. Det kan sätta vår kärlek till Jehova och hans folk på prov. Hur reagerar vi i det läget? Översteprästen Eli hade två söner som inte höll Jehovas lagar. Bibeln säger: ”Elis söner var oduglingar; de erkände inte Jehova.” (1 Sam. 2:12) Som överstepräst skulle Eli ta ledningen i sann tillbedjan. Men han såg genom fingrarna med sina söners allvarliga synder. Han borde ha tillrättavisat dem men var alldeles för släpphänt. Det ledde till att Gud fördömde Eli och hans hushåll, och med tiden förlorade hans släkt privilegiet att tjäna som överstepräster. (1 Sam. 3:10–14) Hur skulle du ha reagerat om du hade levt då? Vad skulle du ha tyckt om Elis slappa inställning till sina söner? Skulle du ha tagit anstöt och slutat tjäna Gud? w16.06 4:5, 6

Varför kunde Jesus säga så? I den föregående versen förklarade han: ”Er himmelske Fader vet ju att ni behöver allt detta”, dvs. allt det nödvändiga i livet. Jehova kan utan problem förutse vilken mat, vilka kläder och vilken bostad var och en av oss behöver, innan vi ens själva inser det. (Fil. 4:19) Han vet precis vilket plagg vi kommer att slita ut härnäst. Han vet vilken kost vi mår bra av och vilken typ av bostad som kan fungera för oss och vår familj. Jehova kommer att se till att vi har det vi verkligen behöver. När vi gör hans vilja och prioriterar andlig verksamhet kan vi vara helt övertygade om att han kommer att ge oss det vi behöver, och mer därtill. Ja, vår ”gudhängivenhet” hjälper oss att vara nöjda med att ha ”mat och kläder och tak över huvudet”. (1 Tim. 6:6–8) w16.07 1:17, 18

Tack vare Jesus lösenoffer kan vi bli försonade med Jehova. Paulus förknippade den här förmånen med Jehovas omtanke när han skrev till sina smorda bröder: ”Må vi därför, då vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också genom tro har vunnit tillträde till den oförtjänta omtanke som vi nu står i.” (Rom. 5:1, 2) Det här fridsamma förhållandet till Jehova är verkligen en välsignelse! När Daniel profeterade om ändens tid sa han att ”de som har insikt”, dvs. de smorda, skulle föra ”de många till rättfärdighet”. (Dan. 12:3) Hur har de smorda gjort det? Genom sitt prediko- och undervisningsarbete har de hjälpt miljontals ”andra får” att få en rättfärdig ställning inför Jehova. (Joh. 10:16) Men det hade aldrig varit möjligt utan Jehovas oförtjänta omtanke. (Rom. 3:23, 24) w16.07 3:10, 11

De materialiserade änglarna på Noas tid fick barn tillsammans med kvinnorna på jorden. De här bastarderna kallades nefilim och växte upp till våldsamma jättar. Under den här tiden var ”människans ondska ... mycket stor på jorden”. (1 Mos. 6:1–5) Jehova lät en stor översvämning komma över jorden för att utplåna de onda. Noa var ”en rättfärdighetens förkunnare” och predikade om det kommande slutet. (2 Petr. 2:5) Men människorna på den tiden lyssnade inte på honom, utan hade fullt upp med allt i vardagen, däribland att ingå äktenskap. Jesus jämförde Noas dagar med vår tid. (Matt. 24:37–39) De flesta i våra dagar vill inte lyssna på de goda nyheterna om Guds rike som nu blir predikade runt hela jorden innan slutet för den här onda världen kommer. Så vad kan vi lära oss av det Bibeln säger om Noas dagar? Inte ens familjeangelägenheter, som att gifta sig och skaffa barn, får bli så viktiga för oss att vi glömmer att Jehovas dag är nära. w16.08 1:8, 9

Vi lever långt fram ”i de sista dagarna”, och därför upplever vi ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Tim. 3:1–5) Men att vi håller oss andligt starka kan skydda oss och fungera som en motvikt till den här världens negativa inflytande. Paulus ord i dagens text betyder inte att han menade att de som är gifta skulle försumma varandra. Men med tanke på att den återstående tiden är begränsad måste vi prioritera andlig verksamhet. (Matt. 6:33) Vi lever i mycket svåra tider, och vi ser att många äktenskap går i kras. Är det möjligt att få ett bra och lyckligt äktenskap? Ja, absolut! Om vi håller oss nära Jehova och hans folk, tillämpar Bibelns principer och följer Jehovas heliga andes vägledning, tar vi vård om det som ”Gud har fogat samman”. (Mark. 10:9) w16.08 2:17, 18

Det finns ett stort behov av herdar i den kristna församlingen. De som kommer att hjälpa till i herdearbetet framöver behöver därför få fortlöpande övning. Paulus sa till Timoteus: ”Vad du har hört från mig med stöd av många vittnen, det skall du anförtro åt trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” (2 Tim. 2:1, 2) Timoteus lärde sig mycket genom att samarbeta med Paulus, som var äldste och apostel. Sedan kunde han ta efter Paulus metoder, både när han förkunnade de goda nyheterna och när han hjälpte till i församlingen. (2 Tim. 3:10–12) Paulus lämnade inte Timoteus utbildning åt slumpen. Timoteus fick följa med honom. (Apg. 16:1–5) De äldste kan efterlikna Paulus genom att låta kvalificerade församlingstjänare följa med dem på en del herdebesök. På så sätt får de här bröderna se hur de rent praktiskt kan visa egenskaper som alla kristna tillsyningsmän måste ha, däribland tro, tålamod och kärlek. De får också lära sig att lita på Jehova när de tar hand om hans hjord. w16.08 4:16, 17

Ibland kan vi läsa i Bibeln om personer som lät sina händer sjunka. Då handlar det om att de tappade modet, blev nedstämda eller saknade hopp. (2 Krön. 15:7; Hebr. 12:12) I sådana situationer kan det vara lätt att ge upp. Tyvärr utsätts vi för en enorm press eftersom vi lever i Satans onda värld. Det kan skapa oro och tynga ner oss, precis som ett ankare som hindrar en båt från att röra sig framåt. (Ords. 12:25) Vad kan sådana känslor bero på? Vi kanske sörjer någon närstående som har dött, kämpar med en allvarlig sjukdom eller försöker försörja vår familj trots ekonomiskt tuffa tider. Eller så kanske vi får möta motstånd. Den känslomässiga stressen kan med tiden dränera oss på energi och göra att vi förlorar glädjen. Men en sak kan vi vara säkra på: Jehova är redo att sträcka ut sin hand och hjälpa oss. (Jes. 41:10, 13) w16.09 1:2, 4

Många får kämpa för att stå emot orätta begär. Andra behöver anstränga sig för att ha en positiv syn på tjänsten. Ytterligare andra behöver vara uthålliga trots att de har dålig hälsa eller känner sig ensamma. Och en del tycker att det är svårt att vara förlåtande om någon har sårat dem eller syndat mot dem. Hur länge vi än har varit med i sanningen måste vi alla kämpa mot sådant som kan hindra oss i vår tjänst för Jehova och komma ihåg att han belönar de trogna. Om det är så du känner det, be då Jehova om helig ande. Bön och helig ande kan ge dig den kraft du behöver för att göra det som du vet är rätt och som Jehova kan välsigna. Handla i enlighet med dina böner. Försök att läsa ett avsnitt i Bibeln varje dag, och köp loss tid för personligt studium och för familjestudiet. (Ps. 119:32) w16.09 2:10, 11

Du kanske har hört andra säga att de inte tror på Gud utan på evolutionen, eftersom den bygger på vetenskapen. Det är en ganska vanlig uppfattning. Men det är bra att komma ihåg en sak: Oavsett om man tror på evolutionen eller på Gud så tror man på något som man inte kan se eller observera. Ingen av oss har sett Gud eller sett honom skapa något. (Joh. 1:18) Och ingen forskare eller annan människa har sett en livsform utvecklas till en annan. Ingen har till exempel sett ett kräldjur utvecklas till ett däggdjur. (Job 38:1, 4) Därför måste vi alla granska de bevis som finns och använda vår tankeförmåga för att dra logiska slutsatser. Aposteln Paulus skrev om skapelsen: ”Hans [Guds] osynliga egenskaper ses ... tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda – så är de då utan ursäkt.” (Rom. 1:20) w16.09 4:4

Jehova gjorde särskilda anordningar för de utlänningar som levde i Israel. Han lät dem till exempel samla in det som israeliterna lämnade kvar när de bärgade sina skördar. (3 Mos. 19:9, 10) I stället för att bara befalla israeliterna att respektera de bofasta främlingarna, så vädjade Jehova till deras medkänsla. (2 Mos. 23:9) De visste ju själva hur det kändes att vara utlänningar. Redan innan de blev slavar märktes det tydligt att egyptierna tyckte illa om dem. Det kanske berodde på egyptiernas religiösa fördomar eller deras stolthet över sin etniska tillhörighet. (1 Mos. 43:32; 46:34; 2 Mos. 1:11–14) Israeliterna hade haft ett hårt liv som bofasta främlingar, och Jehova ville att de skulle komma ihåg det och behandla utlänningarna som infödda. (3 Mos. 19:33, 34) Jehova har inte förändrats. Så vi kan vara säkra på att han bryr sig om dem med utländsk bakgrund som är med på mötena i våra församlingar. (5 Mos. 10:17–19; Mal. 3:5, 6) Om vi stannar upp och tänker på vilka svårigheter de kan ställas inför, till exempel språkbarriärer eller diskriminering, kommer vi att söka efter möjligheter att visa dem omtanke och medkänsla. (1 Petr. 3:8) w16.10 1:3-5

Jakob förklarade i sitt brev att den sanna kristna tron inte enbart är en övertygelse, utan att den också inbegriper gärningar. Han skrev: ”Visa mig din tro utan gärningarna, och jag skall visa dig min tro genom mina gärningar.” (Jak. 2:18) Jakob visade tydligt att det är skillnad på tro och tro. Demonerna tror att Gud existerar, men de motarbetar Guds avsikter och visar alltså inte sann tro. (Jak. 2:19, 20) Som kontrast nämnde Jakob den trogne mannen Abraham och sa: ”Blev inte Abraham, vår fader, förklarad rättfärdig till följd av gärningar, sedan han hade offrat sin son Isak på altaret? Du ser att tron samverkade med hans gärningar, och genom hans gärningar blev tron fullkomnad.” (Jak. 2:21–23) För att riktigt slå fast att tron måste komma till uttryck genom gärningar tillade han det som vi kan läsa i dagens text. w16.10 4:8

Vetenskapsmän och forskare har hjälpt oss att förstå mycket om universum och jorden, och det har förbättrat vårt liv på många sätt. Men det finns en mängd frågor som vetenskapen inte har kunnat besvara. Astronomer kan till exempel inte förklara exakt hur universum kom till eller varför det finns ett myller av liv här på jorden. Folk i allmänhet kan inte heller förklara varför vi människor har en stark önskan att leva för evigt. Varför är så många viktiga frågor obesvarade? Delvis beror det på att många vetenskapsmän och andra menar att det inte finns någon Gud och att allt har kommit till genom evolution. Men i sin egen bok, Bibeln, svarar Jehova på frågor som människor överallt ställer sig. Vi är beroende av de naturlagar som Jehova har skapat. De här lagarna är konsekventa och pålitliga. Elektriker, rörmokare, ingenjörer, piloter och kirurger är alla beroende av dem för att kunna göra sitt jobb. w16.11 2:4, 5

Vi har verkligen många skäl att vara tacksamma mot Jehova. Det är tack vare honom som vi lever. Han har gett oss en mycket värdefull gåva – sin egen bok, Bibeln. Precis som de kristna i Thessalonike sätter vi stort värde på Guds ord eftersom vi inser att det är hans budskap till oss människor. (1 Thess. 2:13) Bibeln har hjälpt oss att närma oss Jehova, och han har närmat sig oss. (Jak. 4:8) Och vår himmelske Far har gett oss det underbara privilegiet att få tillhöra hans organisation. Vilka fantastiska välsignelser! Vi instämmer av hela vårt hjärta i psalmistens ord: ”Tacka Jehova, ty han är god: ty hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid.” (Ps. 136:1) I Psalm 136 förekommer frasen ”hans kärleksfulla omtanke varar till oöverskådlig tid” 26 gånger. Om vi förblir lojala mot Jehova och hans organisation kommer vi att få uppleva sanningen i de här hoppingivande orden eftersom vi då kommer att få leva för evigt! w16.11 3:18, 19

Den här versen förekommer många gånger i boken Vad lär Bibeln? När du studerar kapitel 3, 5 och 6 med dina barn eller andra läser ni säkert Romarna 5:12 när ni resonerar om Guds avsikt med jorden, varför vi behöver en lösen och varför vi dör. Men hur ofta kopplar du ihop det här bibelstället med ditt eget förhållande till Jehova, dina handlingar och dina framtidsutsikter? Tyvärr är vi ju alla ofullkomliga. Vi begår misstag varje dag. Men vi vet att Jehova är barmhärtig mot oss och ”kommer ihåg att vi är stoft”. (Ps. 103:13, 14) I mönsterbönen lärde Jesus oss att be Jehova om förlåtelse för våra synder. (Luk. 11:2–4) Vi behöver därför inte gå och älta misstag som Gud har förlåtit. Men vi har ändå nytta av att fundera på hur det är möjligt för honom att förlåta oss. w16.12 1:1-3

De kristna i Rom behövde fundera på vad som egentligen var deras fokus i livet. Kretsade det mesta kring sådant som hörde köttet till? Vi behöver också fundera på vad som kommer först i vårt liv. Vad pratar vi helst om? Vad håller vi helst på med? En del kanske har märkt att de lägger ner mycket tid på att prova olika viner, inreda hemmet, uppdatera garderoben, göra investeringar, planera semesterresor osv. Sådana saker är inte fel i sig, utan kan vara normala inslag i livet. Vi vet att Jesus gjorde vatten till vin vid ett bröllop, och Paulus uppmanade Timoteus att använda ”lite vin” för sin hälsa. (1 Tim. 5:23; Joh. 2:3–11) Men skulle vi säga att Jesus och Paulus liv kretsade kring vin? Var det ett brinnande intresse för dem, något som de ständigt och jämt återkom till? Nej. Hur är det med oss? Vad är vårt främsta intresse i livet? w16.12 2:5, 10, 11

De här orden motiverar oss att följa det Jesus sa om att sätta riket och Guds rättfärdighet främst i livet. (Matt. 6:33) Aposteln Petrus frågade Jesus: ”Vi har lämnat allt och följt dig; hur blir det då för oss?” (Matt. 19:27) Petrus blev inte tillrättavisad för att han ställde den frågan, utan Jesus försäkrade lärjungarna om att de skulle bli belönade för sina uppoffringar. De skulle få styra med Jesus i himlen tillsammans med andra. Men vissa belöningar behöver man inte vänta på. Jesus sa: ”Var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller jordstycken för mitt namns skull skall få många gånger mer och skall ärva evigt liv.” (Matt. 19:29) Lärjungarna kunde räkna med välsignelser som överträffade deras uppoffringar. Alla Jesus efterföljare kan få andliga föräldrar, syskon och barn. Och sådana välsignelser är värda mer än allt man kan ha offrat för sanningens skull. w16.12 4:4, 5

Jehova har gett oss ett underbart hopp! Oavsett om vi tillhör de smorda eller de ”andra fåren” ser vi alla fram emot att hans ursprungliga avsikt ska genomföras och att hans namn ska bli upphöjt. (Joh. 10:16; Matt. 6:9, 10) Det här är det allra viktigaste av allt vi hoppas på och längtar efter. Jehova har också lovat oss belöningen evigt liv, antingen i himlen eller på jorden. Tänk så fantastiskt! (2 Petr. 3:13) Vi är också spända på att få se hur Jehova kommer att vägleda och stödja sitt folk nu under de sista dagarna. Även många i världen har visioner och förhoppningar, men de kanske tvivlar på att de någonsin ska bli verklighet. Miljontals människor hoppas till exempel att de ska vinna pengar på lotterier, men de kan knappast känna sig säkra på någon vinst. Verklig tro är något helt annat. Det är ”den säkra förväntan” om det vi hoppas på. w16.10 3:1, 2

Jehova har i sin stora omtanke gett var och en av oss speciella gåvor, tillgångar, förmågor eller talanger. Vi kan använda dem för att ära honom och för att hjälpa andra. (Rom. 12:4–8) Jehova har gett oss ansvaret att förvalta de här gåvorna eftersom han uppskattar oss och litar på oss. Men våra uppgifter i Jehovas tjänst kan förändras med tiden. Vi kan tänka på Jesus exempel. Till en början var det bara han och Jehova. (Ords. 8:22) Sedan fick han vara med när de andra andevarelserna, det fysiska universum och människorna skapades. (Kol. 1:16) Längre fram fick Jesus en ny uppgift – den här gången på jorden. Han föddes som ett hjälplöst spädbarn och växte sedan upp till en vuxen man. (Fil. 2:7) Efter sin offerdöd återvände han till sitt liv som andevarelse i himlen och blev kung i Guds rike 1914. (Hebr. 2:9) Och när Jesus har regerat i tusen år kommer han att överlämna riket till Jehova, ”för att Gud skall vara allt för alla”. (1 Kor. 15:28) w17.01 3:11, 12

En kvinna som skulle fatta ett personligt beslut sa till sin väninna: ”Få mig inte att tänka, säg bara vad jag ska göra. Det är lättare.” I stället för att använda sin egen fria vilja, som är en fantastisk gåva från vår skapare, föredrog hon att någon annan sa åt henne vad hon skulle göra. Hur är det med dig? Fattar du helst dina beslut själv, eller föredrar du att andra fattar dem åt dig? Hur ser du på vår fria vilja? Det här ämnet har stötts och blötts i århundraden. En del menar att vi egentligen inte har någon fri vilja, utan att allt vi gör är förutbestämt av Gud. Andra menar att en verkligt fri vilja kräver absolut frihet. Men för att få rätt syn på saken måste vi vända oss till Guds ord, Bibeln. Varför det? Därför att den visar att Jehova har skapat oss med en fri vilja. Vi har med andra ord förmågan och friheten att göra egna intelligenta val. w17.01 2:1, 2

David kunde ha tyckt att Salomo inte var redo att ta hand om ett så stort och viktigt projekt som att bygga ett hus åt Jehova. Templet skulle ju bli oerhört storslaget, och vid den här tiden var Salomo ”ung och oerfaren”. Men eftersom David visste att Jehova skulle hjälpa Salomo att klara av sin uppgift, koncentrerade han sig på vad han kunde göra för att hjälpa till och samlade in en stor mängd byggmaterial. På liknande sätt behöver inte äldre bröder i dag känna sig nedslagna när de blir tvungna att lämna över en del ansvarsuppgifter till yngre bröder. Vi är alla medvetna om att det viktigaste i vår tid är att Jehovas verk blir utfört. Så när yngre män blir övade att ta på sig mer ansvar kommer det att underlätta arbetet. w17.01 5:8, 9

Som kung i Guds rike kommer Jesus att krossa ormens huvud och fullständigt utplåna varje spår av Satans uppror. När Jesus var här på jorden hjälpte han sina lärjungar att förstå hur betydelsefullt Guds rike är. Så snart han blivit döpt började han ”förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike” överallt dit han kom. (Luk. 4:43) Och det sista han sa till sina lärjungar innan han återvände till himlen var att de skulle vittna om honom ”till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:6–8) Det här predikoarbetet skulle hjälpa människor över hela jorden att lära sig mer om lösenanordningen och ge dem möjlighet att leva under Guds rikes styre. Vi visar vårt stöd för Guds rike när vi hjälper de smorda att predika de goda nyheterna jorden runt. (Matt. 24:14; 25:40) w17.02 2:7, 8

Den styrande kretsen hade en ledande roll i församlingen, men de förstod att Jesus var deras verklige ledare. Aposteln Paulus skrev: ”Låt oss ... genom kärlek växa upp i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus.” (Ef. 4:15) I stället för att lärjungarna uppkallades efter någon framträdande apostel såg Gud till att de började kallas kristna. (Apg. 11:26) Paulus förstod att det var viktigt att ”[hålla] fast vid traditionerna”, dvs. den bibliska vägledning som kom från apostlarna och andra män som tog ledningen. Ändå sa han: ”Men jag vill att ni skall veta att varje mans huvud är Kristus.” De här orden gällde naturligtvis även den styrande kretsens medlemmar. Sedan tillade han: ”Kristi huvud är Gud.” (1 Kor. 11:2, 3) Det är uppenbart att Jehova hade låtit sin son, Jesus, få i uppgift att leda församlingen. w17.02 4:7

Att vi ärar dem som förtjänar att få ära hjälper oss att inte bli självcentrerade eller få en överdriven uppfattning om vår egen betydelse ifall andra skulle ära oss. Det hjälper oss också att ha samma syn på människor som Jehovas organisation har. Den upphöjer aldrig människor, oavsett om de är vittnen eller inte. Dessutom är det till skydd för oss, eftersom vi kan undvika att snava om någon vi har sett upp till gör oss besvikna. Men först och främst gläder vi Jehova när vi ärar dem som förtjänar att få ära. Vi gör saker på hans sätt och är trogna mot honom. Och det bidrar till att han kan ge ett svar till den som hånar honom. (Ords. 27:11) De flesta i den här världen har en skev bild av hur man ska ära och respektera andra. Vi är så tacksamma för att vi vet hur Jehova vill att vi ska visa ära och respekt. w17.03 1:13, 20, 21

Precis som sin far, Asa, så uppmuntrade Jehosafat folket att fortsätta tillbe Jehova. Han sände ut män till städerna i Juda för att de skulle undervisa folket i ”boken med Jehovas lag”. (2 Krön. 17:7–10) Dessutom reste han till nordriket Israel, till invånarna i Efraims bergstrakt, för att ”föra dem tillbaka till Jehova”. (2 Krön. 19:4) Vi kan alla engagera oss i den världsvida undervisningskampanj som Jehova ligger bakom i dag. Har du som mål att varje månad undervisa andra om Bibeln och försöka motivera dem att tjäna Jehova? Om du gör en extra ansträngning kan Jehova hjälpa dig att sätta i gång ett bibelstudium. Har du gjort det till ett böneämne? Är du villig att anta den här utmaningen och kanske till och med offra lite av din fritid? Och som vi såg reste Jehosafat till Efraim för att hjälpa folket där att återvända till den sanna tillbedjan. På liknande sätt kan vi försöka hjälpa dem som inte längre är aktiva i församlingen. w17.03 3:10, 11