Juni

Jefta hade bara ett barn, en dotter. Hon var hans enda hopp om att få en avkomling som kunde föra hans namn vidare och ärva hans land. (Dom. 11:34) Ändå sa han: ”Jag har öppnat min mun inför Jehova, och jag kan inte ta det tillbaka.” (Dom. 11:35) Jehova välsignade Jefta för att han höll sitt ord trots att han gjorde det till stor kostnad för sig själv. Skulle du ha gjort det? När vi överlämnade oss åt Jehova lovade vi att utan förbehåll göra hans vilja. Vi visste att det innebar att vi skulle få offra en del. Men hur reagerar vi när vi blir ombedda att göra något som vi egentligen inte vill? När vi gör uppoffringar för Jehovas skull och villigt lyder honom genom att gå utanför vår bekvämlighetszon lever vi upp till vårt löfte. Och välsignelserna vi får är alltid mycket större än våra uppoffringar, vad de än kan kosta oss. (Mal. 3:10) w16.04 1:11, 14, 15

Jesus leder församlingen med hjälp av helig ande. Och vi behöver helig ande för att kunna stå emot frestelser, vara modiga i tjänsten och fatta kloka beslut. Tar du vara på alla möjligheter att få helig ande av Jehova? Det inbegriper att du går på mötena. Där går vi ofta igenom hur Bibelns profetior har gått i uppfyllelse. Det stärker vår tro på Jehovas löften för framtiden. Men det är inte bara undervisningen från podiet som uppmuntrar oss. Vi blir också glada när vi hör våra vänner ge kommentarer och sjunga från hjärtat. (1 Kor. 14:26) På Rikets sal är vi bland människor som verkligen bryr sig om oss, och det får oss att må bra. Så ta vara på tillfällena att prata med vännerna före och efter mötena. (1 Kor. 16:17, 18) w16.04 3:6, 7

Jesus beskrev omfattningen av arbetet genom att säga att de goda nyheterna skulle bli predikade på ”hela den bebodda jorden”. (Matt. 24:14) Hans efterföljare skulle göra lärjungar ”av människor av alla nationerna”. Det innebär att budskapet skulle spridas jorden runt. För att förstå hur Jehovas vittnen har uppfyllt Jesus profetia när det gäller omfattningen av predikoarbetet ska vi se på några fakta. I USA, där det finns omkring 600 000 präster och pastorer i de olika kyrkosamfunden, finns det omkring 1,2 miljoner Jehovas vittnen. Världen över har katolska kyrkan drygt 400 000 präster. Tänk nu på hur många Jehovas vittnen som är engagerade i predikoarbetet. Jorden runt predikar mer än åtta miljoner frivilliga förkunnare i 240 länder och områden. Det utförs verkligen ett fantastiskt arbete som leder till att Jehovas namn blir ärat och lovprisat! (Ps. 34:1; 51:15) w16.05 2:13, 14

Hela världen genomsyras i dag av en oberoende anda som gör människor stolta, själviska och tävlingslystna. Många har köpt Satans påstående om att det bästa man kan göra är att gå sin egen väg – oavsett hur det påverkar andra. (1 Mos. 3:1–5) En sådan självisk inställning skapar konflikter. Jesus lärde däremot sina lärjungar att vara fridsamma, även om det kunde se ut som att de förlorade på det. I sin bergspredikan gav han dem flera fina råd om hur man kan hantera meningsskiljaktigheter eller potentiella konflikter. Han uppmuntrade dem till exempel att vara milda och vänliga, att aktivt verka för fredliga förhållanden, att ta itu med känslor av vrede, att snabbt lösa konflikter och att älska sina fiender. (Matt. 5:5, 9, 22, 25, 44) w16.05 1:4, 5

Man måste leva enligt Bibelns normer för att bli döpt. Därför har många av oss fått göra stora förändringar för att kunna leva upp till Bibelns krav och bli ett vittne. Och vi känner säkert att det fortfarande finns saker att jobba på för att vi ska bli mer lika Jehova och Jesus. Men numera behöver vi antagligen inte göra lika radikala förändringar. (Ef. 5:1, 2; 1 Petr. 2:21) Vi kanske fortfarande märker att vi ibland är kritiska mot andra, har människofruktan eller är benägna att prata bakom ryggen på andra. Vi kanske har försökt arbeta bort sådana osmickrande drag i flera år. Men kom ihåg att vi fortfarande är ofullkomliga. (Kol. 3:9, 10) Det är därför orimligt att tro att vi inte kommer att göra misstag efter att vi blivit döpta. Även efter många år i sanningen kommer vi att göra fel, uppleva bakslag och behöva kämpa mot dåliga tendenser. Det kan ta åratal att arbeta bort vissa svagheter. (Jak. 3:2) w16.05 4:3-5

Du kanske har hört någon säga ungefär så här: ”Jag förstod aldrig vilken bra fostran jag fick av mina föräldrar förrän jag själv fick barn.” När vi blir lite äldre kan vi få en ny syn på fostran och börja se på den som Jehova gör – som ett uttryck för hans kärlek. (Hebr. 12:5, 11) Jehova älskar oss som sina barn. Det är därför han tålmodigt tillrättavisar och formar oss. Han vill att vi ska bli visa och lyckliga och att vi ska älska honom som vår Far. (Ords. 23:15) Han vill inte att vi ska lida; inte heller vill han att vi ska dö som ”vredens barn”, vilket är den framtid vi har ärvt av Adam. (Ef. 2:2, 3) Innan vi lärde känna Jehova hade vi många dåliga, kanske rentav vilddjurslika, egenskaper! Men tack vare att Jehova har undervisat och format oss har vi kunnat göra förändringar och blivit mer lammlika. (Jes. 11:6–8; Kol. 3:9, 10) w16.06 1:7, 8

Små barn är för det mesta ödmjuka och tycker om att lära sig nya saker. (Matt. 18:1–3) Föräldrar gör därför väl i att redan tidigt hjälpa sina barn att lära känna och tycka om sanningen. (2 Tim. 3:14, 15) För att kunna göra det måste föräldrarna naturligtvis först se till att de har sanningen i sitt eget hjärta, att de verkligen lever i sanningen själva. Barnen får då inte bara höra sanningen, utan också uppleva den. De lär sig också att se den fostran de får som ett bevis för att deras föräldrar och Jehova älskar dem. Om vi visar ödmjukhet och alltid följer Jehovas vägledning blir vi mycket dyrbara i hans ögon, precis som Daniel var. (Dan. 10:11, 19) Jehova kommer då att fortsätta att forma oss genom sitt ord, sin ande och sin organisation. w16.06 2:14, 17

David hade många fina egenskaper, och Jehova älskade honom. (1 Sam. 13:13, 14) Men David begick äktenskapsbrott med Batseba, och hon blev gravid. Det här hände medan hennes man, Uria, tjänstgjorde i armén. David ville sopa händelsen under mattan och kallade därför hem Uria. Han hoppades på att Uria skulle ha sex med sin hustru så att det skulle se ut som att Uria var pappa till barnet. Men Davids förhoppningar grusades, och i stället såg han till att Uria blev dödad i kriget. David fick betala dyrt för det här, och hela hans familj drabbades av svårigheter. (2 Sam. 12:9–12) Men Jehova visade ändå barmhärtighet mot honom, eftersom han såg att David ville vandra ”med ostraffligt hjärta”. (1 Kung. 9:4) Hur skulle du ha reagerat om du hade varit en del av Guds folk på den tiden? Skulle Davids felsteg fått dig att ta anstöt? w16.06 4:7

Som Jehovas vittnen tar vi Jesus varning på fullaste allvar. Vi vet att vi lever långt fram i ”ändens tid” och att den stora vedermödan mycket snart bryter ut! (Dan. 12:4; Matt. 24:21) Runt omkring oss i världen ser vi hur krig, jordbävningar, svält och epidemier plågar människor. Moralen försämras, och laglösheten och den religiösa förvirringen breder ut sig. Samtidigt utför Jehovas folk ett fantastiskt predikoarbete världen över. (Matt. 24:7, 11, 12, 14; Luk. 21:11) Så nu ser vi verkligen fram emot den tid då Jesus ska komma och genomföra sin Fars vilja. (Mark. 13:26, 27) Men hur mycket vi än försöker kan vi inte förutsäga exakt när den stora vedermödan ska börja. w16.07 2:2-4

Tack vare Jehovas oförtjänta omtanke kan vi när som helst be till honom. Han har gett oss den här fantastiska förmånen genom sin son, ”med vars hjälp vi har detta fria och öppna tal och ett tillträde med tillförsikt genom vår tro på honom”. (Ef. 3:12) Tänk vilket bevis på Jehovas omtanke! Paulus uppmuntrade oss att fritt och öppet tala med Jehova i bön ”för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. (Hebr. 4:16b) När vi än drabbas av prövningar och svårigheter kan vi vända oss till Jehova och be om hjälp. Han besvarar alltid våra böner trots att han inte har någon skyldighet att göra det, och ofta gör han det genom våra bröder och systrar, så att ”vi kan ... vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” (Hebr. 13:6) w16.07 3:12, 13

Noa och hans tre söner var gifta med var sin hustru, men efter den stora översvämningen blev det vanligt med polygami. Sexuell omoral förekom i många kulturer och ingick också i religiösa sedvänjor. När Abram (Abraham) och hans hustru, Saraj (Sara), flyttade till Kanaan, kom de till ett land där människors livsstil var ett hån mot äktenskapet. Invånarna i Sodom och Gomorra var extremt omoraliska, och därför förstörde Jehova de här städerna. Men Abraham tog ledningen i sin familj på ett fint sätt, och Sara var ett gott föredöme när hon underordnade sig sin mans ledning. (1 Petr. 3:3–5) Abraham såg till att deras son Isak gifte sig med en kvinna som tillbad Jehova. Och Isak gjorde samma sak för sin son Jakob, vars söner blev stamfäder till Israels 12 stammar. w16.08 1:10

Den här profetian uppfylls nu i de sista dagarna. Under tjänsteåret 2015 var det 8 220 105 förkunnare världen över som predikade de goda nyheterna! I den sista delen av profetian säger vår himmelske Far: ”Jag, Jehova, skall påskynda det när tiden är inne.” De här orden bör påverka oss alla personligen. Precis som passagerare känner av fartökningen i ett fordon som accelererar, så känner vi tydligt att predikoarbetet går framåt allt snabbare. Hur reagerar vi på den här fartökningen? Gör vi allt vi kan i tjänsten? Många börjar som hjälppionjärer och reguljära pionjärer. Andra flyttar för att hjälpa till där det behövs fler förkunnare, medan ytterligare andra hjälper till i byggverksamheten. Vi har alla, både bröder och systrar, ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58) w16.08 3:1, 2

Kort efter att israeliterna mirakulöst hade blivit befriade från slaveriet i Egypten kom amalekiterna och anföll dem. Mose lät den modige Josua leda israeliterna i striden. Sedan tog Mose med sig Aron och Hur till toppen av en kulle i närheten. Därifrån hade de utsikt över slagfältet. Mose satte en plan i verket som gjorde att israeliterna kunde vinna slaget mot amalekiterna. Han höll ”den sanne Gudens stav” i sina händer och lyfte den mot himlen. Så länge Mose höll upp händerna såg Jehova till att israeliterna hade övertaget, men så fort hans händer blev tunga och började sjunka fick amalekiterna övertaget. Aron och Hur tog då snabbt ”en sten och lade den under honom [Mose], och han satte sig på den; och Aron och Hur stödde hans händer, den ene på den ena sidan och den andre på den andra sidan, så att hans händer förblev stadiga tills solen gick ner”. Ja, tack vare Jehovas mäktiga hand vann israeliterna striden. (2 Mos. 17:8–13) w16.09 1:5-7

Paulus var helt övertygad om att han kunde vinna sin inre kamp genom att be till Jehova, lita på hans hjälp och tro på Jesus lösenoffer. Vi då? Kan vi vinna kampen och undvika att ge efter för våra svagheter? Ja, om vi precis som Paulus helt och fullt litar på Jehova, och inte på vår egen kraft, och om vi visar tro på lösenanordningen. Ibland kan Gud låta oss få visa hur vi innerst inne känner i en viss situation. Hur reagerar vi om vi (eller någon i vår familj) drabbas av en allvarlig sjukdom eller om vi blir orättvist behandlade? Då kan vi visa att vi verkligen litar på Jehova genom att be honom om styrka att kunna vara trogna och att inte förlora glädjen och vårt andliga fotfäste. (Fil. 4:13) Det som många har varit med om, både på Paulus tid och i vår tid, visar att bön kan ge oss den styrka och det mod vi behöver för att orka hålla ut. w16.09 2:14, 15

Allteftersom den kristna församlingen växte uppstod ett problem som uppenbarligen handlade om diskriminering. De grekisktalande judarna började klaga därför att deras änkor blev orättvist behandlade. För att lösa problemet valde apostlarna ut sju män som skulle se till att ingen blev förbisedd. Alla de här männen hade grekiska namn, vilket antyder att apostlarna ville lätta på det spända läge som kan ha uppstått bland de kristna på grund av deras bakgrund. (Apg. 6:2–6) Vare sig vi inser det eller inte är vi alla starkt präglade av vår kultur. (Rom. 12:2) Vi kanske också hör grannar, arbetskamrater eller skolkompisar komma med nedsättande kommentarer om människor med annan bakgrund, nationalitet eller hudfärg. Hur mycket påverkas vi av sådana fördomar? Och hur reagerar vi när någon skämtar om vår egen nationalitet och kanske driver med vår kultur? w16.10 1:7, 8

Att uppfatta något betyder att inse något som kanske inte är direkt uppenbart eller syns på en gång. (Hebr. 11:3) När man använder sin uppfattningsförmåga använder man alltså inte bara sina ögon och öron, utan också sitt intellekt. Jehovas organisation har gett oss många fina studieredskap som hjälper oss att se Skaparen med trons ögon. (Hebr. 11:27) Tänk på filmen Det fantastiska skaparverket vittnar om Gud, broschyrerna Hur har livet kommit till? och Livets uppkomst – fem frågor som kräver svar och boken Finns det en Skapare som bryr sig om oss? Dessutom innehåller tidskriften Vakna! ofta intervjuer med forskare och andra som berättar vad som har fått dem att börja tro på Gud. I artikelserien ”Slump eller formgivning?” finns exempel på fascinerande saker i naturen som forskare och formgivare hämtar idéer och lösningar ifrån och försöker kopiera. w16.09 4:4, 5

Alla de trogna tjänarna som nämns i Hebréernas 11:e kapitel dog innan den utlovade avkomman, Jesus Kristus, öppnade möjligheten för människor att få himmelskt liv. (Gal. 3:16) Men de kommer att bli uppväckta till ett fullkomligt liv i paradiset här på jorden. (Ps. 37:11; Jes. 26:19; Hos. 13:14) I Hebréerna 11:13 sägs det om dessa trogna tjänare: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem.” De såg fram emot den nya världen och kunde se sig själva leva där. En av dem var Abraham. Jesus sa till några av sina motståndare: ”Abraham, er fader, fröjdade sig mycket över utsikten att få se min dag, och han såg den och fröjdade sig.” (Joh. 8:56) Detsamma gällde Sara, Isak, Jakob och många andra, som höll blicken riktad mot riket – ”staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. (Hebr. 11:8–11) w16.10 3:4, 5

Vi är verkligen tacksamma för att Jehova genom sin heliga ande har uppenbarat sanningen för oss och hjälpt oss att sätta tro till de goda nyheterna. (Luk. 10:21) Ja, vi vill alltid tacka honom för att han har dragit oss till sig genom sin son, ”vår tros främste förmedlare och fullkomnare”. (Hebr. 12:2) Hur kan vi visa uppskattning för Jehovas stora omtanke om oss? Vi kan fortsätta stärka vår tro genom att hålla oss nära honom i bön och studera hans ord. (1 Petr. 2:2) Det bör också vara tydligt för andra att vi tror på Jehovas löften. Vi fortsätter till exempel att predika om Guds rike och hjälpa människor att bli lärjungar. Vi gör också ”gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Gal. 6:10) Dessutom anstränger vi oss hårt för att bli av med ”den gamla personligheten med dess förehavanden”. (Kol. 3:5, 8–10) w16.10 4:11, 12

Universum är verkligen organiserat på ett fantastiskt sätt. Så det är inte förvånande att Jehova vill att hans tillbedjare ska vara välorganiserade. Det är faktiskt därför han har gett oss vägledningen i Bibeln. Det är bara när vi följer Jehovas normer och tar emot hjälp från hans organisation som vi kan få ett verkligt lyckligt och meningsfullt liv. Den forntida nationen Israel var mycket välorganiserad. Under Moses lag fanns det till exempel ”kvinnliga tjänare som utförde organiserad tjänst vid ingången till mötestältet”. (2 Mos. 38:8) Längre fram delade kung David in leviterna och prästerna i avdelningar efter den tjänst de skulle utföra. (1 Krön. 23:1–6; 24:1–3) Den första kristna församlingen var också organiserad och fick fin vägledning från den styrande kretsen, som till en början bestod av apostlarna. (Apg. 6:1–6) Råd och undervisning gavs också genom inspirerade brev. (1 Tim. 3:1–13; Tit. 1:5–9) w16.11 2:3, 6, 8, 9

År 607 f.v.t. invaderades Jerusalem av en enorm babylonisk armé, som leddes av kung Nebukadnessar II. Bibeln beskriver det blodbad som följde. Den säger att Nebukadnessar ”dräpte deras unga män med svärd i deras helgedoms hus och [kände] inte ... medömkan med vare sig unga män eller jungfrur, gamla eller orkeslösa. ... Han brände upp den sanne Gudens hus och bröt ner Jerusalems mur; och alla dess boningstorn brände de upp i eld och även alla dess dyrbara föremål.” (2 Krön. 36:17, 19) Jerusalems förstöring borde inte ha kommit som någon överraskning för dem som bodde där. Under många år hade Guds profeter varnat judarna och sagt att de skulle bli angripna av babylonierna om de fortsatte att gå emot Guds lag. Många av judarna skulle bli dödade med svärd, och de som överlevde skulle antagligen få leva resten av sina liv i landsflykt i Babylon. w16.11 4:1, 2

Det var genom ”en enda människa”, Adam, som synden och döden ”kom in i världen”. Så ”genom den endes överträdelse kom [döden] att härska som kung”. Paulus sa vidare att Jehovas generösa omtanke kom till uttryck ”genom den ende, Jesus Kristus”. (Rom. 5:12, 15, 17) Den här oförtjänta omtanken har lett till något positivt för hela mänskligheten. ”Genom en endas [Jesus] lydnad” ska ”många göras till rättfärdiga.” Ja, Guds stora omtanke kan leda till ”evigt liv genom Jesus Kristus”. (Rom. 5:19, 21) Jehova var inte tvungen att låta sin son komma till jorden för att ge sitt liv som en lösen. Och vi som ofullkomliga människor kan inte göra oss förtjänta av det som Gud och Jesus har gjort för vår skull. Så att vi kan få förlåtelse och möjlighet att leva för evigt är verkligen en omtanke som är oförtjänt. Visst vill vi visa tacksamhet för den här fantastiska gåvan från Jehova och låta den påverka vårt dagliga liv! w16.12 1:1, 6, 7

Det är viktigt att vi granskar oss själva. Varför det? Paulus skrev: ”Att man håller sinnet inriktat på köttet betyder ... död.” (Rom. 8:6) Tänk så allvarligt – andlig död nu och bokstavlig död i framtiden. Men Paulus menade inte att det oundvikligen skulle sluta med döden om någon började hålla ”sinnet inriktat på köttet”. En människa kan ändra sig. Tänk på mannen i församlingen i Korinth som levde omoraliskt och blev utesluten. Han gjorde en helomvändning. Han övergav sitt omoraliska levnadssätt och började vandra på Jehovas rena väg igen. (2 Kor. 2:6–8) Den här mannen var ett extremfall när det gäller att leva ”i överensstämmelse med köttet”, men till och med han kunde göra en förändring. På liknande sätt kan kristna i dag ändra sig om de har börjat följa sina ofullkomliga begär i stället för Jehovas normer. Att vi kommer ihåg Paulus varning kan motivera oss att göra de förändringar som behövs. w16.12 2:5, 12, 13

Det här är ett oerhört tröstande löfte från Jehova. Vi kan vara helt säkra på att Jehova kan ”göra oändligt mycket mer än allt vad vi ber om eller föreställer oss”. (Ef. 3:20) Tänk att Jehova inte bara kommer att göra mer eller mycket mer, utan ”oändligt mycket mer” än vad vi ber om! Vad behövs för att Jehova ska belöna oss? Vi måste lita på honom och lojalt följa de anvisningar han ger. Mose sa till nationen Israel: ”Jehova skall helt visst välsigna dig i det land som Jehova, din Gud, ger dig till arvedel för att du skall ta det i besittning, om du bara uppmärksamt lyssnar till Jehovas, din Guds, röst, så att du är noga med att följa hela detta bud som jag ger dig befallning om i dag. Ty Jehova, din Gud, skall välsigna dig, alldeles som han har lovat dig.” (5 Mos. 15:4–6) Litar du helt och fullt på att Jehova kommer att välsigna dig om du lojalt fortsätter att tjäna honom? Du har goda skäl att göra det. w16.12 4:8, 9

Det här var inget slumpmässigt val. Jehova höll det löfte han hade gett till sin vän Abraham flera hundra år tidigare. (1 Mos. 22:15–18) Jehova använder alltid sin frihet på ett kärleksfullt och rättvist sätt. Det kan vi se av hur han tillrättavisade israeliterna, som gång på gång övergav den sanna tillbedjan. När de uppriktigt ångrade sig var han kärleksfull och barmhärtig mot dem. Han sa: ”Jag skall läka deras trolöshet. Jag skall älska dem av egen fri vilja.” (Hos. 14:4) Jehova är verkligen ett fint exempel när det gäller att använda sin frihet till nytta för andra. När Jehova började skapa valde han kärleksfullt att ge sina intelligenta skapelser en fri vilja. Den förste som fick den gåvan var hans förstfödde son, ”den osynlige Gudens avbild”. (Kol. 1:15) Hur har Jesus använt sin frihet? Innan han kom till jorden valde han att vara lojal mot Jehova och att inte förena sig med Satan i hans uppror. w17.01 2:3, 4

Ibland förändras vår situation, och det kan innebära att vi får antingen större eller mindre frihet. Är du ung, eller har du kommit upp i åren? Hur är din hälsa? Oavsett vad du svarar vet Jehova alltid hur var och en av oss kan användas i hans tjänst på bästa sätt. Han förväntar inte mer av oss än vad vi klarar av, och han uppskattar allt vi gör för honom. Jesus gladdes åt alla uppgifter han fick, och det kan vi också göra. (Ords. 8:30, 31) Någon som är blygsam är inte missnöjd med sin nuvarande roll och de ansvarsuppgifter han har i församlingen. Han fokuserar inte på de privilegier han hoppas på att få längre fram eller på de uppgifter andra har. Han går i stället in för att göra sitt bästa och vara tillfreds med den uppgift han har nu, eftersom han vet att den kommer från Jehova. Samtidigt respekterar han den roll eller plats Jehova har gett andra i organisationen. Om vi är blygsamma kommer vi att glädjas över att kunna ge andra den ära de förtjänar och understödja dem. (Rom. 12:10) w17.01 3:13, 14

Ibland kan yngre bröder få ansvar att samordna uppgifter som äldre, mer erfarna, bröder utför. Även om det innebär att rollerna är ombytta har de yngre stor nytta av att be de äldre om råd och vägledning innan de fattar beslut. Timoteus var mycket yngre än aposteln Paulus, och de arbetade tillsammans i många år. Paulus skrev till korinthierna: ”Jag [sänder] Timoteus till er, då han ju är mitt älskade och trogna barn i Herren; och han skall påminna er om de tillvägagångssätt jag följer i förbindelse med Kristus Jesus.” (1 Kor. 4:17) De här orden visar att Paulus och Timoteus hade ett nära samarbete. Paulus hade tagit sig tid att undervisa Timoteus om de metoder han använde i sin kristna tjänst, och Timoteus var en god elev. Paulus blev väldigt fäst vid honom och var övertygad om att han skulle ta hand om bröderna och systrarna i Korinth. Paulus är verkligen ett fint exempel för de äldste i vår tid när de övar andra att ta ansvar i församlingen. w17.01 5:13, 14

Jehova vill inte att människor ska dö, utan att de ska leva. Han är ”livets källa”, och när han ger livet tillbaka åt dem som har dött blir han deras Far. (Ps. 36:9) Det är därför på sin plats att Jesus lärde oss att be: ”Vår Fader i himlarna.” (Matt. 6:9) Jehova har gett Jesus en mycket viktig roll i samband med att människor ska få livet tillbaka. Jesus sa: ”Jag är uppståndelsen och livet.” (Joh. 6:40, 44; 11:25) Jehovas generositet är inte begränsad till några få privilegierade. Jesus sa: ”Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” (Mark. 3:35) Jehova vill att en oräknelig ”stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och språk” ska tillbe honom. Alla som gör Guds vilja och tror på Jesus lösenoffer kan vara bland dem som utropar: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:9, 10) w17.02 2:10, 11

För att nå ut med Bibelns sanning till dem som pratade andra språk blev Zion’s Watch Tower Tract Society lagligen registrerat 1884, med broder Russell som president. Han studerade verkligen Bibeln på djupet och avslöjade modigt sådana falska läror som treenighetsläran och läran om själens odödlighet. Han förstod att Kristus återkomst skulle vara osynlig och att ”nationernas fastställda tider” skulle sluta 1914. (Luk. 21:24) Han använde sin tid och energi och sina pengar för att sprida de här sanningarna till andra. Det är tydligt att broder Russell blev använd av Jehova och Jesus under den här avgörande tiden i historien. Broder Russell var inte ute efter att hamna i rampljuset. År 1896 skrev han: ”Vi [önskar] ingen hyllning eller vördnad för egen del eller för våra skrifter; inte heller önskar vi bli kallade ers högvördighet eller rabbi. Vi önskar inte heller att någon skall uppkallas efter oss.” Senare konstaterade han: ”Detta är inte människors verk.” w17.02 4:8, 9

Vi måste fatta beslut i olika situationer, och det är naturligtvis inte alla som handlar om liv och död. Men många val vi gör kan ändå ha stor inverkan på våra liv. Så om vi lär oss att fatta bra beslut kan vi få ett relativt lugnt och stabilt liv i stället för ett liv fyllt av kaos, dramatik och besvikelser. Vad kan hjälpa oss att fatta bra beslut? Vi måste tro på Jehova och lita på att han både kan och vill ge oss vishet. Vi måste också ha full tillit till hans ord och lita på att det alltid är bäst att göra saker på hans sätt. (Jak. 1:5–8) Ju mer vi älskar Jehova och hans ord, desto större förtroende får vi för hans råd. Och då blir det en vana för oss att rådfråga hans ord innan vi fattar beslut. w17.03 2:2, 3

Precis som sin far, Asa, så förlitade sig Jehosafat helt och hållet på Jehova när en stor armé hotade Juda. (2 Krön. 20:2–4) Jehosafat blev rädd men ”bestämde sig för att söka Jehova”. Han vände sig ödmjukt till Jehova i bön och sa att han och hans folk stod maktlösa inför fienden och att de inte visste vad de skulle göra. Han var helt övertygad om att Jehova skulle hjälpa dem och sa det som vi kan läsa i dagens text. Ibland kan vi känna oss som Jehosafat. Vi kanske undrar hur vi ska hantera en svår situation, och vi kanske till och med är rädda. (2 Kor. 4:8, 9) Men tänk på vad Jehosafat gjorde. I en offentlig bön erkände han öppet att både han och folket kände sig maktlösa och svaga. (2 Krön. 20:5) Du som tar den andliga ledningen i din familj kan efterlikna honom. Vänd dig till Jehova och be om vägledning och kraft att kunna hantera de problem som ni som familj ställs inför. Tänk inte att det är pinsamt att be sådana böner när de andra i familjen hör på. De kommer att känna att du litar på Jehova. Han hjälpte Jehosafat, och han kommer att hjälpa dig också. w17.03 3:12, 13