Juli

Jeftas dotter gav upp en naturlig önskan att gifta sig och skaffa barn för att kunna tjäna Jehova helt och fullt. Hur kan vi efterlikna hennes osjälviska inställning? Tusentals unga män och kvinnor i sanningen är villiga att avstå från att gifta sig eller skaffa barn – åtminstone för tillfället – för att kunna koncentrera sig helt och fullt på tjänsten för Jehova. Och de som är lite äldre kanske offrar den tid de hade kunnat vara tillsammans med sina barn och barnbarn för att kunna hjälpa till vid olika byggprojekt inom organisationen eller gå Skolan för kristna förkunnare och tjäna på platser där behovet är stort. Andra ordnar sin vardag så att de kan göra en extra insats i tjänsten. Jehova blir glad när han ser de här vännernas ansträngningar, och han kommer aldrig att glömma deras arbete och den kärlek de visar honom. (Hebr. 6:10–12) Hur är det med dig? Finns det något du skulle kunna göra för att tjäna Jehova mera helt och fullt? w16.04 1:16, 17

Jesus jämförde sig själv med en herde och sina efterföljare med en fårhjord. Men tänk dig att du såg två får uppe på en kulle, två nere i en dal och sedan ett som gick och betade någon annanstans. Hur skulle du beskriva de här fem fåren? Som en hjord? För att vara en hjord måste de vara tillsammans och hålla sig nära herden. På liknande sätt kan vi inte säga att vi följer vår herde om vi medvetet drar oss undan från andra. Vi måste hålla oss nära våra medtroende för att kunna vara ”en enda hjord under en enda herde”. När vi går på mötena stärker vi gemenskapen i vår världsvida familj. (Ps. 133:1) En del av våra medtroende har föräldrar och syskon som inte vill ha kontakt med dem. Men Jesus har lovat att de ska få kärlek och omsorg från sin andliga familj i stället. (Mark. 10:29, 30) Om du alltid är på mötena kan du bli som en pappa, mamma, bror eller syster för någon. Visst vill vi göra vårt bästa för att finnas där för våra kära vänner? w16.04 3:9, 10

Det vi gör i vår tjänst för Jehova – bland annat att vi ber till honom, predikar och är med vid mötena – är inte värt något alls i hans ögon om vi inte anstränger oss för att ha bra relationer till andra. Vi kan inte vara Guds vänner om vi inte villigt förlåter dem som syndar mot oss. (Luk. 11:4; Ef. 4:32) Jehova förväntar att alla som tjänar honom ska vara förlåtande och ha fridsamma relationer till andra. Därför behöver vi uppriktigt granska oss själva. Vi kan fråga oss: Är jag snabb att förlåta mina bröder och systrar? Tycker jag om att vara tillsammans med dem? Om ditt samvete säger dig att det finns rum för en del förbättringar på det här området, be då Jehova om hjälp att bli mer förlåtande. Vår himmelske Far kommer att lyssna på och besvara sådana ödmjuka böner. (1 Joh. 5:14, 15) w16.05 1:6, 7

Hur länge skulle predikoarbetet pågå? Jesus sa att de goda nyheterna skulle bli predikade under de sista dagarna, ända fram till slutet. Vilken annan religiös grupp har varit fullt aktiv i arbetet med att predika under de här betydelsefulla sista dagarna? En del religiösa säger: ”Vi har den heliga anden, men det är ni som gör jobbet.” Men är inte vår uthållighet i det här arbetet ett tydligt bevis på att det är vi som har Guds ande? (Apg. 1:8; 1 Petr. 4:14) Emellanåt har vissa religiösa grupper försökt göra som Jehovas vittnen, men sådana initiativ har oftast runnit ut i sanden. En del missionerar under en viss tid, men sedan fortsätter de leva sitt liv som vanligt igen. Andra kanske till och med går från dörr till dörr, men vilket budskap förkunnar de? Svaret på den frågan visar tydligt att de inte utför det arbete som Jesus påbörjade. w16.05 2:13, 16

Vi blir inte ”förda till rätta igen” per automatik, utan vi måste fortsätta att arbeta på vår personlighet. Paulus skrev: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär, och ... ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Ef. 4:22–24) I det grekiska uttrycket för ”förnyas” ligger tanken på en ständigt pågående process. Så se det från den ljusa sidan: Oavsett hur länge vi har tjänat Jehova kan vi alltid utvecklas som kristna och gå framåt när det gäller vår personlighet. Ja, Bibeln kan fortsätta att forma vårt liv. w16.05 4:8, 9

Vi lever nu i en unik miljö som Jehova skapar i vår tid, ett andligt paradis där vi kan bli formade av honom. (Jes. 64:8) Där kan vi känna oss trygga och säkra trots att världen omkring oss är så ond. Vi har fått lära känna Jehova och upplever nu hans faderliga kärlek. (Jak. 4:8) I den nya världen kommer vi att kunna njuta fullt ut av det andliga paradiset. Vi kommer också att få leva i ett bokstavligt paradis under Guds rikes styre. Då kommer Jehova att fortsätta att forma oss och undervisa oss på ett sätt som vi nu kan ha svårt att föreställa oss. (Jes. 11:9) Dessutom kommer han att göra oss fullkomliga till kropp och sinne, så att vi lättare kan förstå hans undervisning och göra hans vilja helt och fullt. Vi vill därför fortsätta att låta Jehova forma oss och visa att vi ser det som ett tecken på att han älskar oss. w16.06 1:8, 9

Året är 1473 f.v.t. Hela Israel befinner sig på Moabs slätter, och Mose håller sitt sista tal till dem. Nationen ska snart ta sig över floden Jordan och inta det utlovade landet. (5 Mos. 6:1) Mose har varit deras ledare i 40 år, och han vill ge dem mod eftersom han vet att de har en hel del utmaningar framför sig. De behöver vara lojala mot Jehova och fullständigt lita på hans stöd. Moses ord skulle påverka hela nationen. Han upprepar de tio budorden och en del andra bud som Jehova har gett, och sedan säger han de betydelsefulla orden som vi kan läsa i 5 Moseboken 6:4, 5. Israeliterna visste redan att deras Gud var ”en enda Jehova”. De gick i sina förfäders fotspår och tillbad den ende sanne Guden. w16.06 3:2, 3

Jesus sa de här orden medan han var på jorden. Men sedan dess har han fått makt i himlen att föra krig mot Satans värld. (Upp. 19:11–16) Det är därför rimligt att tänka sig att han nu vet när Harmageddon kommer. Men det gör ju inte vi. Vi måste helt enkelt fortsätta att vara vaksamma hela tiden fram till den stora vedermödan. Men för Jehova har startpunkten för den här händelsen aldrig varit något frågetecken. Han har bestämt exakt när slutet ska komma. Nedräkningen till den stora vedermödan pågår, och den ”skall inte bli försenad”. (Hab. 2:1–3) Hur kan vi vara säkra på det? Jehovas profetior har alltid uppfyllts i exakt rätt tid. Vi kan vara övertygade om att han kommer att hålla sitt löfte om att bevara sitt folk genom den stora vedermödan. Men för att få överleva slutet på den här världen måste vi hela tiden vara vaksamma. w16.07 2:4-6

I en situation där allting ställdes på sin spets övergav Petrus Jesus. Han hade tidigare sagt att han aldrig skulle göra det, även om alla andra svek Jesus. (Mark. 14:27–31, 50) Men när Jesus blev arresterad övergavs han av alla sina apostlar – inklusive Petrus. Upprepade gånger förnekade han dessutom att han ens kände Jesus. (Mark. 14:53, 54, 66–72) Men Petrus ångrade sig djupt, och Jehova fortsatte att använda honom. Tänk om du hade varit en lärjunge vid den tiden. Skulle Petrus handlingssätt ha påverkat din lojalitet mot Jehova? Inser du att det är på samma sätt i dag, att Jehova är barmhärtig och kanske ger din broder eller syster tid att ångra sina felsteg? I slutändan kommer Jehova att se till att allt blir rätt. När någon inte ångrar sig kan det leda till att han eller hon inte längre får vara en del av församlingen. w16.06 4:8, 9

Det är en stor välsignelse att Jehova stöttar oss när vi är under känslomässig press. (Ps. 51:17) När de kristna i Thessalonike utsattes för förföljelse skrev Paulus det som står i dagens text. Vi blir verkligen varma om hjärtat när vi känner att Jehova älskar oss och bryr sig om oss! Utan Jehova skulle vi som ofullkomliga människor vara utan hopp. (Ps. 49:7, 8) Men han har gett oss ett fantastiskt hopp. Jesus lovade sina efterföljare: ”Detta är ... min Faders vilja: att var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom skall ha evigt liv.” (Joh. 6:40) Ja, hoppet om evigt liv är en gåva och ett underbart bevis på Jehovas omtanke om oss. Paulus, som verkligen insåg det, skrev: ”Guds oförtjänta omtanke, som medför räddning för alla slags människor, har blivit uppenbar.” (Tit. 2:11) w16.07 3:14, 15

I vår tid är otrohet i äktenskapet helt oacceptabelt bland Jehovas folk. Men vad händer om en döpt gift broder eller syster begår äktenskapsbrott med någon och efter att ha fått skilsmässa gifter sig med den personen? Om brodern eller systern inte ångrar sitt felaktiga handlingssätt blir han eller hon utesluten för att församlingen ska kunna bevaras andligt ren. (1 Kor. 5:11–13) Han eller hon måste sedan ”frambringa ... frukter som svarar mot sinnesändringen” för att få komma tillbaka till församlingen. (Luk. 3:8; 2 Kor. 2:5–10) Det finns ingen standardmall för när någon kan bli återupptagen, men det här slaget av förrädiskt handlande, som är sällsynt bland Jehovas folk, är trots allt något mycket allvarligt. Det kan ta ganska lång tid – ett år eller mer – för en syndare att bevisa att han eller hon verkligen har ångrat sig. Och den som blir återupptagen i församlingen måste fortfarande avlägga räkenskap ”inför Guds domarsäte”. (Rom. 14:10–12) w16.08 1:12, 13

Uttrycket ”eftersträva” i Bibeln kommer från ett grekiskt verb som innehåller tanken på att sträcka sig efter något, att göra en extra ansträngning för att nå en sak. Paulus använde det här ordet för att visa att man måste anstränga sig om man vill göra andliga framsteg. Tänk dig en broder som funderar över hur han ska kunna hjälpa till i församlingen. Han kanske inte är församlingstjänare än, men han förstår att han behöver arbeta på sin andlighet. Hans första mål är att bli församlingstjänare, men med tiden hoppas han också kunna fylla de krav som gäller för de äldste. I båda fallen gör han sitt bästa för att nå de bibliska kvalifikationerna för att bli förordnad i församlingen. Bröder och systrar som vill bli pionjärer eller beteliter eller som vill hjälpa till med att bygga Rikets salar kan också behöva göra vissa förändringar för att nå sina mål. w16.08 3:3, 4

Föreställ dig hur Nehemja måste ha känt det när han kom till Jerusalem. Staden var så gott som försvarslös, och judarna var väldigt modfällda. Utländska motståndare hotade dem, och därför slutade de återuppbygga Jerusalems murar och lät sina händer sjunka. Hur påverkades Nehemja? Lät han också sina händer sjunka? Nej! Precis som Mose, Asa och andra trogna tjänare hade Nehemja lärt sig att han alltid kunde lita på Jehova. (2 Mos. 17:8–13; 2 Krön. 14:8–13) I judarnas ögon kanske situationen verkade hopplös, men Nehemja vände sig till Jehova och bad om hjälp, och Jehova lyssnade på hans bön. Jehova använde sin ”stora kraft” och sin ”starka hand” för att styrka judarna. (Neh. 2:17–20; 6:9) Tror du att Jehova använder sin ”stora kraft” och ”starka hand” för att stödja och hjälpa sina tjänare i dag? w16.09 1:9

Efter ett möte för kyrkliga ledare skrev en holländsk dagstidning: ”Många var fritidsklädda, särskilt när det var varmt.” I samma artikel sades det att det såg annorlunda ut när Jehovas vittnen hade sammankomst. Ja, Jehovas vittnen får ofta positiva kommentarer för att de ”smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, ... på det sätt som anstår ... [dem som] bekänner sig ha vördnad för Gud”. (1 Tim. 2:9, 10) Även om aposteln Paulus här talade om kvinnor, så gäller samma norm för kristna män. Vi som tillhör Jehovas folk har höga normer för vår klädsel, eftersom det är något som är viktigt i Jehovas ögon. (1 Mos. 3:21) I Bibeln framgår det tydligt att Jehova, den högste i universum, har normer för klädsel och yttre som han vill att hans tjänare följer. Vi bör därför tänka på vad som är godtagbart i hans ögon. w16.09 3:1, 2

En del väljer att djupstudera olika bibliska profetior, andra tycker om att jämföra skildringar i Bibeln med vad historiker, forskare eller arkeologer säger. Tänk till exempel på den intressanta profetian i 1 Moseboken 3:15. Den här profetian introducerar Bibelns huvudtema, nämligen att Jehovas namn ska rentvås och att hans rätt att härska ska försvaras med hjälp av hans rike. Den här versen beskriver hur Jehova ska ta itu med allt lidande som människor har upplevt sedan Adams och Evas uppror. Låt säga att du vill ha 1 Moseboken 3:15 som studieprojekt. Vad kan du göra då? En variant är att göra en tidslinje. Den kan innehålla nyckelverser i Bibeln som kastar ljus över detaljerna i profetian och som visar hur den kommer att uppfyllas. När pusselbitarna faller på plats och du ser hur bibelställena hänger ihop kan det hjälpa dig att dra slutsatsen att Bibelns profeter och skribenter måste ha varit vägledda ”av helig ande”. w16.09 4:8

Under en tid hade aposteln Petrus fördomar mot icke-judar, men så småningom lärde han sig att tänka annorlunda och få bort sådana negativa känslor. (Apg. 10:28, 34, 35; Gal. 2:11–14) Om vi på liknande sätt hos oss själva upptäcker minsta spår av fördomar eller stolthet över vårt etniska ursprung, bör vi verkligen anstränga oss för att utrota sådana känslor ur vårt hjärta. (1 Petr. 1:22) Vi kan tänka på att ingen av oss förtjänar att bli räddad. Vi är alla ofullkomliga, oavsett varifrån vi kommer. (Rom. 3:9, 10, 21–24) Så varför skulle vi känna oss överlägsna någon annan? Vi bör ha samma inställning som Paulus, som påminde sina smorda medkristna om att de inte längre var ”utlänningar och bofasta främlingar, utan ... medlemmar av Guds hushåll”. (Ef. 2:19) När vi uppriktigt anstränger oss för att komma över fördomar mot människor med en annan bakgrund kan vi lättare ta på oss den nya personligheten. (Kol. 3:10, 11) w16.10 1:9

Jehova har kärleksfullt gett oss hela sitt ord, Bibeln, för att vi ska kunna bevara vår tro stark. I Bibeln visar han oss vad vi behöver göra för att bli lyckliga, så vi måste läsa i den ofta, om möjligt varje dag. (Ps. 1:1–3; Apg. 17:11) Sedan behöver vi, precis som Jehovas forntida tjänare, fortsätta att meditera över Guds löften och följa hans vägledning. Jehova ger oss också ett överflöd av andlig mat genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45) När vi tar till oss av de lärdomar han ger oss efterliknar vi Guds tjänare på Bibelns tid, och då kan vi med samma ”säkra förväntan” se fram emot uppfyllelsen av Guds löften. (Hebr. 11:1) Något annat som hjälpte Jehovas forntida tjänare att bevara en stark tro var att de bad till Jehova och fick uppleva hur han besvarade deras böner. (Neh. 1:4, 11; Ps. 34:4, 15, 17; Dan. 9:19–21) w16.10 3:7, 8

Jesus sa att ”det största budet i lagen” var att älska Gud. (Matt. 22:35–40) Eftersom det är så viktigt med både tro och kärlek nämns de här egenskaperna ofta tillsammans i Bibeln, och flera gånger i samma mening eller fras. Paulus uppmuntrade sina medtroende att ha på sig ”trons och kärlekens bröstpansar”. (1 Thess. 5:8) Och Johannes skrev: ”Ja, detta är hans [Guds] bud, att vi skall tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra.” (1 Joh. 3:23) Även om det är viktigt med tro, kommer vi inte längre att behöva alla fasetter av den här egenskapen när vi får se Guds löften gå i uppfyllelse och vårt kristna hopp bli verklighet. Däremot kommer vi alltid att behöva fördjupa vår kärlek till Jehova och till våra medmänniskor. Det var därför Paulus skrev: ”Nu består tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dem är kärleken.” (1 Kor. 13:13) w16.10 4:15-17

Under det första århundradet fick bröder i uppdrag att besöka församlingarna och berätta om ”de föreskrifter ... som hade fastställts av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem”, dvs. den styrande kretsen. (Apg. 16:4) När församlingarna följde de här anvisningarna ”fortsatte ... [de] att stärkas i tron, och de växte till i antal från dag till dag”. Vad ska vi göra när vi får anvisningar från Guds organisation? Jehovas egen bok uppmanar oss alla att vara lydiga och fogliga. (5 Mos. 30:16; Hebr. 13:7, 17) En kritisk eller upprorisk anda har ingen plats i Guds organisation, för en sådan attityd skulle störa kärleken, friden och enheten i våra församlingar. Ingen lojal kristen skulle vilja likna Diotrefes, som var respektlös och illojal. (3 Joh. 9, 10) Vi kan fråga oss: ”Hjälper jag vännerna att vara lojala mot Jehova? Är jag snabb att ta emot och tillämpa vägledningen vi får från de bröder som har ledningen?” w16.11 2:10, 11

De landsflyktiga judarna som följde Jehovas råd kunde leva ett ganska normalt liv i Babylon. Babylonierna lät judarna sköta sig själva i viss utsträckning, och de kunde till och med resa fritt i landet. På den här tiden var Babylon ett affärs- och handelscentrum. Forntida dokument som grävts fram visar att många judar blev duktiga köpmän, medan andra lärde sig olika hantverk. En del blev till och med förmögna. Landsflykten i Babylon var inte alls lika svår som slaveriet i Egypten hade varit för israeliterna hundratals år tidigare. (2 Mos. 2:23–25) Men skulle israeliterna någonsin kunna tillbe Gud på ett helt godtagbart sätt igen? Där och då kan det ha verkat omöjligt, eftersom babylonierna aldrig brukade släppa sina fångar. Men Jehova hade lovat att befria sitt folk, och så blev det. Jehova håller alltid sina löften. (Jes. 55:11) w16.11 4:3, 5

Hur hade dessa kristna ”dött med avseende på synden” med tanke på att de fortfarande levde på jorden? Tack vare lösenoffret kunde Gud förlåta de synder som Paulus och andra kristna under det första århundradet begick. Jehova smorde dem med helig ande och utvalde dem till att bli hans andliga söner. De fick alltså det himmelska hoppet. Om de bevarade sig trogna skulle de få härska tillsammans med Kristus i himlen. Men Paulus kunde säga att de hade ”dött med avseende på synden” medan de fortfarande levde och tjänade Gud här på jorden. Han tog Jesus som ett jämförande exempel. Jesus hade dött som en människa och sedan blivit uppväckt som en odödlig andevarelse i himlen. Döden var alltså ”inte längre herre över honom”. På liknande sätt kunde de smorda betrakta sig som ”döda med avseende på synden men levande med avseende på Gud genom Kristus Jesus”. (Rom. 6:9, 11) Deras liv var inte längre vad det hade varit. De lät sig inte längre styras av sina ofullkomliga, syndfulla begär. De hade dött i förhållande till sitt tidigare levnadssätt. w16.12 1:9, 10

Det här betyder inte att Jehova, Bibeln och sanningen är det enda man kan tänka på och prata om. Kom ihåg att Paulus och andra trogna kristna i det första århundradet på många sätt levde ganska normala liv. De åt och drack. Många gifte sig och skaffade familj och arbetade för att försörja sig. (Mark. 6:3; 1 Thess. 2:9) Men de här första kristna lät inte sådana normala saker bli det centrala i livet. Vi vet till exempel att Paulus försörjde sig som tältmakare. Men den bibliska skildringen visar att hans liv kretsade kring tjänsten för Jehova. Han var inriktad på att predika de goda nyheterna och undervisa så många som möjligt. (Apg. 18:2–4; 20:20, 21, 34, 35) Han rekommenderade också bröderna och systrarna i Rom att ta del i sådana aktiviteter. Ja, Paulus liv kretsade kring andlig verksamhet. De kristna i Rom behövde efterlikna honom, och det behöver vi också göra. (Rom. 15:15, 16) w16.12 2:5, 15, 16

Jehova sätter värde på varje ansträngning vi gör för att tjäna honom. Han förstår om vi känner oss osäkra eller tvivlar på våra egna förmågor. Och han visar medkänsla om vi oroar oss över ekonomin eller om vi inte kan gå så mycket i tjänsten för att vi mår fysiskt eller psykiskt dåligt. Vi kan vara säkra på att Jehova ser och berörs av det vi gör för att vara lojala. (Hebr. 6:10, 11) Glöm inte att vi kan vända oss till den ”som hör bön” i vetskap om att han bryr sig. (Ps. 65:2) ”Den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud” kommer att finnas vid vår sida, och han kan ge oss all den känslomässiga och andliga hjälp vi behöver genom till exempel våra medtroende. (2 Kor. 1:3) Jehova blir varm i hjärtat när vi är omtänksamma mot andra. (Matt. 6:3, 4) Och han lovar att han ska återgälda vår godhet. w16.12 4:13, 14

När Jesus kom till jorden valde han att stå emot Satans frestelser. (Matt. 4:10) Sista natten före sin död visade Jesus återigen sin beslutsamhet att göra Jehovas vilja. Han sa: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig. Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.” (Luk. 22:42) Är det verkligen möjligt för oss att efterlikna Jesus och använda vår fria vilja till att upphöja och ära Jehova och göra hans vilja? Ja, vi kan följa Jesus exempel, för vi är också skapade till Guds avbild. (1 Mos. 1:26) Men vi har inte absolut frihet, som Jehova har. Bibeln visar att han har satt upp vissa ramar som han förväntar sig att vi ska hålla oss inom. I familjen ska till exempel hustrun underordna sig sin man och barnen sina föräldrar. (Ef. 5:22; 6:1) w17.01 2:4, 5

Vi lever i spännande tider. Den jordiska delen av Jehovas organisation växer på många sätt, och det medför förändringar. En del sådana förändringar kan påverka oss personligen och vara svåra att ta itu med. Då behöver vi vara ödmjuka och fokusera på vad som är viktigast i Jehovas ögon, inte på vad vi skulle föredra personligen. När vi gör det bidrar vi till enheten i organisationen. Paulus skrev till de kristna i Rom: ”Alldeles som vi i en enda kropp har många lemmar, men alla lemmarna inte har samma funktion, så är vi, fastän många, en enda kropp i gemenskap med Kristus.” (Rom. 12:4, 5) Vilka omständigheter vi än har vill vi som tjänar Jehova göra vad vi kan för att understödja hans storslagna rike. Äldre bröder kan öva upp de yngre, och de yngre kan ta på sig mer ansvar, vara blygsamma och fortsätta ha en respektfull inställning till de äldre. Och alla gifta bröder uppskattar när deras hustrur samarbetar med dem även när omständigheterna förändras. Dessa systrar efterliknar då Priscilla, som var gift med Aquila och tjänade troget tillsammans med honom. (Apg. 18:2) w17.01 5:15, 16

Gideon framhöll att han kom från en oansenlig familj och att han inte hade en hög ställning. Men han litade på Jehova och tog emot det uppdrag han fick. Sedan var han noga med att ta reda på vad Jehova förväntade av honom och bad om hans vägledning. (Dom. 6:36–40) Gideon var modig och stark, men han var också klok och försiktig. (Dom. 6:11, 27) Han tog inte emot uppdraget för att själv få ära och berömmelse. När han hade gjort det Jehova bett honom att göra återvände han i stället hem så snart han kunde. (Dom. 8:22, 23, 29) Att vara blygsam betyder inte att man inte kan ta emot nya tjänsteprivilegier eller sträva efter att göra mer i sanningen. I Bibeln uppmuntras vi alla att göra framsteg. (1 Tim. 4:13–15) Men hänger andliga framsteg alltid ihop med att få nya uppdrag? Inte nödvändigtvis. Jehova kan välsigna vår tjänst och hjälpa oss att gå framåt oavsett vilken uppgift vi har just nu. Vi kan fortsätta att utveckla de förmågor han har gett oss och bli bättre på att hjälpa andra. w17.01 3:15, 16

Jehova ordnade med en lösen till stor kostnad för sig själv. (1 Petr. 1:19) Han sätter stort värde på oss människor, och därför var han villig att låta sin enfödde son dö för vår skull. Man kan säga att Jesus blev vår far i stället för Adam. (1 Kor. 15:45) På det här sättet öppnade Jesus möjligheten för oss att få evigt liv och att så småningom bli en del av Guds familj. Ja, med Jesus lösenoffer som grund kan Jehova återigen låta människor bli en del av hans familj utan att fördenskull gå emot sina egna rättfärdiga lagar. Tänk så underbart det kommer att bli när alla som är lojala mot Jehova blir fullkomliga! Då kommer alla i himlen och på jorden att vara förenade som en enda stor familj, och vi kommer alla att vara Guds barn. (Rom. 8:21) Vår uppskattning av lösenoffret bör motivera oss att berätta för så många som möjligt om hur de kan få nytta av den här fantastiska gåvan. w17.02 1:17, 19

Vakttornet för 15 juli 2013 förklarade att ”den trogne och omdömesgille slaven” är den lilla grupp smorda bröder som utgör den styrande kretsen. Den styrande kretsen fattar viktiga beslut som grupp. De har möten varje vecka, och det bidrar till enighet och en nära kommunikation. (Ords. 20:18) Ordförandeskapet vid deras möten roterar varje år eftersom ingen medlem är viktigare än någon annan. (1 Petr. 5:1) Och det fungerar på samma sätt i den styrande kretsens sex kommittéer. Ingen i den styrande kretsen betraktar sig själv som en ledare över sina bröder. Var och en av dem tillhör tjänstefolket, som får andlig mat och vägledning av den trogne slaven. Den styrande kretsen är varken inspirerad av Gud eller ofelbar. Därför kan den göra misstag när den ska förklara lärofrågor eller vägleda organisationen. w17.02 4:10-12

Vi kan visa att vi är tacksamma för lösenoffret genom att överlämna oss åt Jehova och bli döpta. Dopet visar att vi ”tillhör ... Jehova”. (Rom. 14:8) Allt Jehova gör präglas av kärlek, och han vill att alla hans tillbedjare ska efterlikna honom. (1 Joh. 4:8–11) När vi gör det och älskar vår nästa visar vi att vi vill vara ”söner till ... [vår] Fader som är i himlarna”. (Matt. 5:43–48) Det största budet förutom att vi ska älska Jehova är att vi ska älska vår nästa. (Matt. 22:37–40) Vi visar kärlek till våra medmänniskor genom att predika de goda nyheterna om Guds rike för dem. Då efterliknar vi Jehova. Vår kärlek till honom ”görs fullkomlig” när vi följer budet att älska andra, i synnerhet våra bröder och systrar. (1 Joh. 4:12, 20) w17.02 2:13, 14

Det här kan ha verkat som ett självklart beslut, eftersom det alltid är bäst att tjäna Jehova. Man kan ju tycka att ingen vettig människa borde ha känt sig dragen till Baal och velat tjäna honom. Men israeliterna fortsatte att ”halta mellan två ståndpunkter”. Förståndigt nog uppmanade Elia dem att välja det överlägset bästa alternativet – att tillbe Jehova. Varför var det så svårt för israeliterna att fatta ett bra beslut? För det första hade de i princip tappat tron på Jehova och vägrade lyssna på honom. De litade inte på Jehova och hade inte heller ansträngt sig för att lära sig mer om honom och hans ord. Om de hade gjort det, så hade de lättare kunnat fatta kloka beslut. (Ps. 25:12) För det andra hade israeliterna låtit folk från andra nationer påverka deras sätt att tänka, vilket ledde till att israeliterna började följa dem och deras falska gudar. Jehova hade långt tidigare varnat sitt folk för att det skulle kunna hända. (2 Mos. 23:2) w17.03 2:6, 7

När vi begrundar exemplet med Hiskia kanske vi inser att vi också behöver skaffa bort något som påverkar vårt förhållande till Jehova negativt eller distraherar oss i vår tjänst för honom. För att ta ett exempel: En del kristna kan naturligtvis uppskatta sociala medier som ett sätt att kommunicera med familj och nära vänner. Men vi vill inte efterlikna dem i världen som via sociala medier gör människor till idoler. Många går till överdrift och följer personer som de inte ens känner. Eller så lägger de väldigt mycket tid på att läsa om dem och titta på deras bilder. Men risken finns att man slösar bort en massa tid på sådant som egentligen är helt oviktigt. Man skulle också kunna bli stolt om många gillar ens inlägg eller bli stött om någon slutar följa en. Vi kan fråga oss: Är jag noga med att inte göra människor till idoler? Undviker jag att lägga en massa dyrbar tid på sådant som egentligen är oviktigt? (Ef. 5:15, 16) w17.03 3:14, 17