Augusti

Det var en hård strid. Hela natten hade de israelitiska soldaterna under domaren Gideon förföljt sina fiender, midjaniterna och deras allierade, i mer än tre mil. Israeliterna visste att det inte var läge att ge upp. Därför ”fortsatte [de] förföljandet” och besegrade till slut sina fiender. (Dom. 7:22; 8:4, 10, 28) Vi har också en svår och långdragen strid att utkämpa. Våra fiender är Satan och hans värld och våra egna ofullkomligheter. En del av oss har kämpat mot de här fienderna i decennier, och med Jehovas hjälp har vi vunnit många segrar. Men ibland kan vi bli trötta på att kämpa och att vänta på slutet för den här onda världsordningen. Och striden är inte slut än. Jesus sa att vi skulle få utstå svåra prövningar och hård förföljelse i de sista dagarna, men han sa också att vi kan vinna kampen om vi är uthålliga. (Luk. 21:19) w16.04 2:1, 2

Jehova är vår store undervisare, och på mötena lyssnar vi till hans ord och vägledning. (Jes. 30:20, 21) Även de som inte är vittnen kan dra slutsatsen: ”Gud är verkligen ibland er.” (1 Kor. 14:23–25) Jehova välsignar våra möten med sin heliga ande, och det är han som ytterst ligger bakom undervisningen. Så när vi är där lyssnar vi till Jehovas röst. Vi känner att han tar hand om oss, och det gör att vi dras närmare honom. Jesus sa: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20) Jesus är församlingens huvud, och han ”vandrar mitt ibland” församlingarna. (Upp. 1:20–2:1) Det är egentligen en svindlande tanke. Jehova och Jesus är alltså aktivt och personligt engagerade i att stärka oss genom mötena. Du kan vara övertygad om att det väcker varma känslor hos Jehova när han ser hur du anstränger dig för att komma närmare honom och hans son. w16.04 3:13, 14

En syster kom fram och hälsade på två bröder på ett sätt som gjorde att en av dem blev stött. När de två bröderna var för sig själva började han som kände sig stött att kritisera systern för vad hon hade sagt. Men den andre brodern påminde honom om att systern hade varit lojal mot Jehova trots svåra omständigheter i 40 år, och han sa att han var säker på att hon inte hade menat något illa. Den förste brodern tänkte efter en stund, sedan sa han: ”Du har rätt.” Sedan valde han att släppa det hela. Vad visar det här exemplet? Vi kan faktiskt välja hur vi ska reagera när någon säger något som skulle kunna såra oss. En kärleksfull person är förlåtande och överseende. (Ords. 10:12; 1 Petr. 4:8) När vi ”överser med överträdelse” är det något vackert i Jehovas ögon. (Ords. 19:11) Så när någon säger eller gör något som vi skulle kunna ta illa upp för kan vi börja med att fråga oss: Kan jag släppa det här? Behöver jag verkligen göra en stor sak av det? w16.05 1:8, 9

Vilka predikar de goda nyheterna om riket i dag? Svaret är självklart: Jehovas vittnen! Varför kan vi vara så säkra på det? Därför att vi predikar rätt budskap, de goda nyheterna om riket. Vi söker upp människor, så vi använder rätt metoder. Vi har också rätt motiv; vi predikar för att vi älskar Jehova och våra medmänniskor, inte för att tjäna pengar. Vårt arbete utförs dessutom i störst omfattning, eftersom det når ut till alla nationer och språk. Och det kommer att utföras utan uppehåll, år ut och år in, ända tills slutet kommer. Det är verkligen fantastiskt att få se hur predikoarbetet går framåt nu i den här spännande tiden. Men vad är det som gör det här arbetet möjligt? Aposteln Paulus svarar på den frågan i dagens text. Vi vill följa Jesus befallning och göra vårt bästa i tjänsten, och vi litar på att Jehova ska ge oss den styrka vi behöver för att klara av det. (2 Tim. 4:5) w16.05 2:17, 18

När vi anstränger oss och väljer att göra Guds vilja visar vi hur mycket vi älskar honom. Vi visar också att vi tycker att han är den som ska styra över oss. Satan har ifrågasatt Jehovas sätt att styra över människorna. Så Jehova blir både stolt och varm om hjärtat av att se oss välja hans sida. (Job 2:3–5; Ords. 27:11) Men tänk om han helt enkelt tog bort allt som gör det till en utmaning att göra hans vilja. Då skulle vi gå miste om möjligheten att få bevisa att vi är lojala mot Jehova och vill ha hans styre. Jehova uppmanar oss att ”med all uppriktig strävan” gå in för att utveckla goda egenskaper. (2 Petr. 1:5–7; Kol. 3:12) Han förväntar att vi ska arbeta hårt för att ta kontroll över våra tankar och känslor. (Rom. 8:5) När vi uppriktigt gör det märker vi att Bibeln fortfarande formar vårt liv, och det gör att vi känner oss oerhört glada. w16.05 4:12, 13

Jehova ser oss som individer, så när han formar oss tar han hänsyn till våra svagheter och begränsningar och vår andliga mognad. (Ps. 103:10–14) Vi kan få hjälp att förstå hur Jehova ser på oss genom att läsa om hur Jesus hanterade sina apostlars fel och brister. De grälade flera gånger om vem av dem som var störst. Vad skulle du ha tänkt om apostlarna ifall du hade varit där och sett dem? Hade du tänkt att de var ödmjuka och formbara som mjuk lera? Jesus började inte tänka negativt om dem. Han visste att hans trogna apostlar kunde formas med hjälp av vänliga, tålmodiga råd och hans eget ödmjuka exempel. (Mark. 9:33–37; 10:37, 41–45; Luk. 22:24–27) När Jesus hade blivit uppväckt och den heliga anden hade utgjutits fokuserade apostlarna inte längre på ställning och prestige, utan i stället på det arbete Jesus hade gett dem att utföra. (Apg. 5:42) w16.06 1:10

Det finns ingen som kan jämföras med Jehova; han är den ende guden som är verklig och sann. (2 Sam. 7:22) Mose påminde israeliterna om att de endast skulle tillbe Jehova och att han alltid skulle komma först i deras liv. De skulle inte ta efter folken runt omkring, som dyrkade massor av andra gudar och gudinnor. Många trodde att en del gudar styrde naturkrafterna och att vissa gudar egentligen var en och samma gudom fast i olika gestalter. Egyptierna dyrkade till exempel solguden Ra, himmelsgudinnan Nut, jordguden Geb, Nilens gud, Hapi, och även många djur. Men när Jehova sände de tio plågorna över Egypten blev det tydligt att han var helt överlägsen de här gudarna. Den mest betydande guden för kanaanéerna var fruktbarhetsguden Baal, som också var himlens, regnets och stormens gud. Baal var dessutom skyddsgud för vissa orter. (4 Mos. 25:3, noten) Det var viktigt att israeliterna alltid kom ihåg att deras Gud, Jehova, var ”den sanne Guden” och ”en enda Jehova”. (5 Mos. 4:35, 39) w16.06 3:4, 5

Jesus hade goda skäl att vara lojal mot Jehova och hans folk, och det har vi också. Tänk bara på allt som Jehova uträttar genom sitt sammansvetsade folk i de här sista dagarna. Inget annat folk predikar sanningen runt hela jorden, för det finns ingen annan organisation som har Jehovas stöd i dag. I Jesaja 65:14 beskrivs det andliga tillståndet bland Guds folk: ”Se! Mina tjänare skall ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd.” Det vi kan utföra tack vare att Jehova leder oss gör oss verkligen lyckliga. Det står i skarp kontrast till Satans värld, där människor är helt utan hopp. Vi måste i stället vara lojala mot Jehova och följa hans ledning. w16.06 4:10-12

Vi kan lära oss mycket om vaksamhet genom att blicka tillbaka i historien. I forna tider var många större städer, till exempel Jerusalem, omgivna av höga murar. De gav skydd mot inkräktare, och från strategiska platser på muren kunde vakter ha uppsikt över landskapet runt omkring. Dag och natt var vakter posterade på murarna och vid portarna. Om fara hotade skulle de slå larm och varna stadens invånare. (Jes. 62:6) Det var helt enkelt en fråga om liv eller död att vakterna höll sig vakna och uppmärksamma på sina poster. (Hes. 33:6) När den judiske historikern Josephus berättar om vad som hände Jerusalem år 70 v.t., säger han att de romerska styrkorna kunde inta Antoniaborgen, som satt ihop med stadsmuren, därför att vakterna vid portarna sov. Därifrån stormade romarna templet och satte eld på det, vilket resulterade i den värsta katastrof som Jerusalem och den judiska nationen någonsin hade upplevt. w16.07 2:2, 7, 8

Vi får många välsignelser tack vare Jehovas oförtjänta omtanke. Men samtidigt skulle det vara förmätet av oss att tro att hans omtanke ger utrymme för vilket uppförande som helst. Bland de första kristna fanns det några som vände ”Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för skamlöshet”. (Jud. 4, noten) De trodde tydligen att de kunde synda mot Jehova och ändå räkna med att han alltid skulle förlåta dem. Och ännu värre var att de försökte få sina medtroende att göra samma sak. Även sådana som gör det i vår tid ”har kränkt den oförtjänta omtankens ande”. (Hebr. 10:29) I dag har Satan lurat en del kristna att tro att de kan ta Guds barmhärtighet för given och begå synder utan att det får några konsekvenser. Det är sant att Jehova gärna förlåter syndare som ångrar sig, men han förväntar samtidigt att vi ska kämpa emot våra syndfulla tendenser. w16.07 3:16, 17

En person som tar ut skilsmässa utan att sexuell omoral finns med i bilden är inte fri att gifta om sig. Men om någon begår äktenskapsbrott men ångrar sig, kan den oskyldiga parten naturligtvis välja att förlåta den som har syndat. Profeten Hosea förlät av allt att döma sin omoraliska hustru, Gomer, och på liknande sätt var Jehova barmhärtig mot de ångerfulla israeliterna som hade gjort sig skyldiga till andlig otukt. (Hos. 3:1–5) Det kan tilläggas att om någon vet att hans eller hennes partner har varit otrogen men ändå väljer att återuppta det sexuella umgänget med honom eller henne, är det detsamma som att otroheten är förlåten. Då finns det enligt Bibeln inte längre någon grund för skilsmässa. Efter att Jesus hade sagt det som vi läser i dagens text så nämnde han att det finns ”de som har gåvan” att leva som ogifta. Han tillade: ”Den som kan ge rum åt det, han må ge rum åt det.” (Matt. 19:10–12) Många har valt att inte gifta sig för att kunna tjäna Jehova utan att bli distraherade. De är verkligen värda beröm. w16.08 1:15, 16

De som är unga har i regel kraft och energi och kan göra mycket i tjänsten för Jehova. (Ords. 20:29) En del unga vänner på Betel hjälper till med att trycka och binda in biblar och biblisk litteratur. Och många unga bröder och systrar är med och bygger och renoverar Rikets salar. När det inträffar naturkatastrofer tar många unga vittnen del i hjälpinsatserna. Dessutom är det många unga pionjärer som lär sig ett nytt språk eller som flyttar till ett annat område för att predika de goda nyheterna. Psalmisten sjöng: ”De som söker Jehova skall inte sakna något gott.” (Ps. 34:10) De som gör sitt bästa i tjänsten för Jehova kommer aldrig att bli besvikna på honom. När vi gör allt vi kan i tjänsten får vi själva ”smaka och se att Jehova är god”. Och när vi tjänar honom helhjärtat får vi uppleva en glädje som är helt unik. w16.08 3:5, 8

Jehova har både förmågan och viljan att hjälpa oss, och han ger oss kraft genom sin heliga ande. (1 Krön. 29:12) Därför är det helt nödvändigt att vi ber om den, så att vi kan stå emot Satan och hans onda värld. (Ps. 18:39; 1 Kor. 10:13) Vi är också tacksamma för att vi har Bibeln, som är ett resultat av helig ande. Och tänk på all den andliga mat vi får varje månad. Orden i Sakarja 8:9, 13 uttalades medan templet i Jerusalem återuppbyggdes, men de är också till uppmuntran för oss i dag. Jehova styrker oss även med hjälp av våra möten, sammankomster och teokratiska skolor. Den undervisning vi får där hjälper oss att tjäna Jehova av rätt motiv, att sätta upp andliga mål och att sköta våra många ansvarsuppgifter. (Ps. 119:32) Ser du till att hämta styrka från den här undervisningen? w16.09 1:10, 11

I Guds lag till israeliterna ser man tydligt hur illa Jehova tycker om kläder som suddar ut gränsen mellan manligt och kvinnligt, en beskrivning som stämmer bra in på en del modetrender i dag. (5 Mos. 22:5) När vi undersöker Guds lag förstår vi att han inte tycker om klädstilar som får män att se ut som kvinnor och kvinnor att se ut som män eller som gör det svårt att se någon skillnad på män och kvinnor. Bibeln innehåller principer som kan hjälpa oss som kristna att fatta bra beslut när det gäller vår klädsel, och de principerna fungerar i alla länder, kulturer och klimat. Vi behöver ingen lång lista på vilka klädstilar som är godtagbara och vilka som inte är det. Nej, vi låter Bibeln vägleda oss, och då finns det ändå utrymme för personlig smak och stil. w16.09 3:3, 4

Tänk på bibelskribenternas ärlighet och mod. Många forntida skribenter skönmålade sitt land och sina ledare. Men Jehovas profeter sa alltid som det var. De tvekade inte att lyfta fram sitt folks och till och med sina kungars ofullkomligheter. (2 Krön. 16:9, 10; 24:18–22) De nämnde också misstag som de själva och andra som tjänade Gud gjorde. (2 Sam. 12:1–14) Många blir övertygade om att Bibeln är inspirerad av Gud när de ser resultaten av att följa dess principer. (Ps. 19:7–11) Principerna skyddar oss från falsk tillbedjan och från trosuppfattningar som många är förslavade under. (Ps. 115:3–8) Evolutionsläran får ofta naturen i sig att framstå som en sorts gud med krafter och förmågor som ingen annan än Jehova har. De som säger att det inte finns någon Gud menar att framtiden ligger helt i våra egna händer. Men de kan inte erbjuda något säkert hopp om en bättre framtid. (Ps. 146:3, 4) w16.09 4:10, 11

Det Boas sa visar att han kände för Rut och att han förstod att hon befann sig i en utsatt situation som utlänning. Han sa åt henne att hålla sig i närheten av de unga kvinnor som arbetade för honom, så att hon inte skulle bli ofredad av skördemännen. Han såg också till att hon fick vatten och mat, precis som de lejda arbetarna. Dessutom var han respektfull mot den här fattiga, utländska kvinnan och tröstade och uppmuntrade henne. (Rut 2:8–10, 13, 14) Boas visade inte omtanke om Rut bara för att hon osjälviskt och kärleksfullt tog hand om sin svärmor Noomi, utan också för att hon hade börjat tillbe Jehova. Boas omtanke var i själva verket ett uttryck för Jehovas lojala kärlek mot en kvinna som hade ”kommit för att söka tillflykt under hans vingar”. (Rut 2:12, 20; Ords. 19:17) Det är likadant i vår tid. Vårt vänliga sätt kan hjälpa ”alla slags människor” att lära känna sanningen och förstå hur mycket Jehova älskar dem. (1 Tim. 2:3, 4) w16.10 1:10-12

Vi kan öppna oss för Jehova och berätta om våra bekymmer och vara övertygade om att han hör oss och kommer att hjälpa oss att hålla ut med glädje. Och för varje gång vi får bönesvar blir vår tro starkare. (1 Joh. 5:14, 15) Eftersom tro är en del av andens frukt behöver vi följa Jesus uppmaning att fortsätta be om Guds ande. (Luk. 11:9, 13) Men när vi ber till Jehova bör vi inte bara be om sådant vi behöver. Vi vill också lovprisa och tacka Jehova varje dag för hans ”underbara gärningar”, vilka är ”fler än ... [vi] kan räkna upp”! (Ps. 40:5) Våra böner bör också visa att vi tänker på ”dem som är i bojor, som om ... [vi] hade slagits i bojor tillsammans med dem”. Vi vill också be för våra bröder och systrar jorden runt, och särskilt för ”dem som har ledningen bland [oss]”. Vi blir verkligen djupt berörda när vi ser hur Jehova besvarar våra böner, och det gör att vi dras närmare honom. (Hebr. 13:3, 7) w16.10 3:8, 9

I vår tid visar Jehovas folk tro på hans upprättade rike. Över åtta miljoner bröder och systrar befinner sig därför i ett världsomfattande andligt paradis, där Guds andes frukt visar sig i överflöd. (Gal. 5:22, 23) Vilken mäktig demonstration av sann tro och kärlek! Ingen människa kan ta åt sig äran för detta. Vår kristna frid och enhet blir ”Jehova till ära, ett tecken till oöverskådlig tid som inte skall utplånas”. (Jes. 55:13, noten) Vårt andliga paradis kommer att fortsätta att växa och blomstra tills hela jorden är uppfylld av fullkomliga, rättfärdiga och lyckliga människor som ska lovprisa Jehova för evigt. Vi vill därför fortsätta visa att vi tror på Jehovas löften! w16.10 4:18, 19

Vi behöver följa de bibliska anvisningar vi får av de äldste. Tänk på det Paulus sa om dem som vandrade oordentligt i församlingen. En del befattade sig med sådant som inte angick dem. De äldste försökte tydligen tala dem till rätta, men de vägrade följa de råd de fick. Vad skulle församlingen göra när någon betedde sig så? Paulus skrev: ”Håll ... denne märkt och sluta upp med att umgås med honom.” Men samtidigt skulle man inte behandla en sådan person som en fiende. (2 Thess. 3:11–15) I vår tid kan de äldste hålla ett varnande tal om hur ett visst handlingssätt kastar en skugga över församlingen, till exempel att börja lära känna och utveckla romantiska känslor för någon som inte tjänar Jehova. (1 Kor. 7:39) Hur reagerar du på ett sådant tal? Om du känner till vem talet gäller, undviker du då att umgås med den personen? När du tydligt visar att du bryr dig om honom eller henne på det här sättet kan det bidra till att han eller hon slutar upp med sitt felaktiga handlingssätt. w16.11 2:13

Vid pingsten år 33 v.t. blev tusentals judar och proselyter smorda med helig ande. Dessa nyomvända kristna blev ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. (1 Petr. 2:9, 10) Så länge apostlarna levde vakade de över och skyddade Guds folks församlingar. Men i synnerhet efter apostlarnas död började vissa män ”förvränga sanningen för att dra bort lärjungarna efter sig”. (2 Thess. 2:6–8) Många av de här männen hade ansvarsställningar i församlingarna som tillsyningsmän och längre fram som biskopar. En prästklass började ta form, trots att Jesus hade sagt till sina efterföljare: ”Ni är alla bröder.” (Matt. 23:8) Framstående män som var fascinerade av Aristoteles och Platons filosofier började lära ut falska religiösa uppfattningar, som undan för undan ersatte de rena lärorna i Guds ord. w16.11 4:8

Innan vi blev kristna gjorde vi kanske mycket som var fel utan att förstå hur Jehova såg på våra handlingar. Man kan säga att vi var ”slavar åt orenheten och laglösheten”, dvs. ”syndens slavar”. (Rom. 6:19, 20) Men så lärde vi känna Bibelns sanning, gjorde förändringar i vårt liv, överlämnade oss åt Gud och blev döpta. Så vi har ”gjorts fria från synden” och ”blivit slavar åt rättfärdigheten”. (Rom. 6:17, 18) Men vi skulle ändå kunna låta synden ”fortsätta att härska” i vår kropp genom att ge efter för våra ofullkomliga tankar och begär. Eftersom vi kan låta synden härska eller vägra låta den göra det är frågan: Vad vill vi egentligen innerst inne? Fråga dig själv: Låter jag ibland felaktiga begär växa sig så starka att jag ger efter för dem? Eller har jag ”dött med avseende på synden”? I grund och botten handlar det om hur mycket vi uppskattar den oförtjänta omtanke som Gud har visat genom att förlåta oss. w16.12 1:11, 12

Vi kan ha frid med våra familjemedlemmar och vännerna i församlingen. Men samtidigt vet vi att vi alla är ofullkomliga, och därför är det inte konstigt om det uppstår problem ibland. När det händer har vi fått lära oss att göra som Jesus sa: ”Slut ... fred med din broder.” (Matt. 5:24) Och tänk så mycket lättare det är att göra det när vi kommer ihåg att vår broder eller syster också tjänar ”den Gud som ger frid”. (Rom. 15:33; 16:20) Vi kan dessutom få en annan sorts frid som är helt ovärderlig. Om vi håller ”sinnet inriktat på anden” får vi frid med vår skapare. Jesaja skrev att Jehova ska bevara dem som fullständigt förtröstar på honom och ge dem ”ständig frid”. De orden var sanna på Jesajas tid men uppfylls i ännu högre grad i vår tid. (Jes. 26:3; Rom. 5:1) w16.12 2:5, 18, 19

Vi lever i de sista dagarna för Satans onda värld, men det hindrar inte Jehova från att välsigna oss. Han ser till att vi får leva i ett fantastiskt, andligt paradis och ger oss allt vi behöver i andligt avseende. (Jes. 54:13) Precis som Jesus lovade belönar Jehova oss redan nu. Vi får vara en del av en internationell andlig familj där man visar varandra kärlek. (Mark. 10:29, 30) Dessutom blir de som uppriktigt söker Gud belönade med lycka och sinnesfrid, och de kan känna sig nöjda med livet. (Fil. 4:5–7) Du kan vara säker på att alla som har ”gjort Guds vilja, skall få del av uppfyllelsen av löftet”. (Hebr. 10:35, 36) Vi vill fortsätta att bygga upp vår tro och tjäna Jehova helhjärtat. Vi kan vara helt övertygade om att han då kommer att ge oss vår belöning! (Kol. 3:23, 24) w16.12 4:17, 20

Kan man sätta likhetstecken mellan begränsad frihet och verklig frihet? Ja, absolut! Varför det? Därför att begränsningar kan skydda oss. Vi skulle till exempel kunna använda vår fria vilja och bestämma oss för att köra till en stad långt borta. Men skulle vi känna oss trygga och säkra om det inte fanns några trafikregler, om alla fick bestämma själva hur fort eller på vilken sida av vägen de skulle köra? Nej, så klart inte. Begränsningar är alltså nödvändiga för att alla ska kunna njuta av verklig frihet. Vi kan se att Jehovas begränsningar är till nytta för oss genom att tänka på Adam. Han valde att ignorera de begränsningar Jehova hade fastställt och åt av den förbjudna frukten. Adam missbrukade sin fria vilja, och det har hans avkomlingar fått lida för i tusentals år. (Rom. 5:12) Bara tanken på konsekvenserna av Adams beslut bör motivera oss att använda vår frihet på ett ansvarsfullt sätt och inom de ramar Jehova har satt upp. w17.01 2:6, 8

När vi ställs inför en ny uppgift är det bra att vi ber Jehova om hjälp. Då kommer vi att kunna se realistiskt på vår situation och undvika att ta på oss mer än vi klarar av. Blygsamhet kan få oss att tacka nej. Gideons exempel påminner oss om att vi är beroende av Jehovas vägledning och välsignelse för att kunna utföra de uppgifter vi får på ett bra sätt. Jehova vill ju att vi är blygsamma när vi vandrar med honom. (Mik. 6:8) Så varje gång vi får en ny uppgift behöver vi be till Jehova och tänka på vad han säger till oss genom sitt ord och sin organisation. Vi behöver lära oss att anpassa våra osäkra steg efter Jehovas trygga vägledning. Kom ihåg att det vi kan göra i tjänsten för Jehova inte beror på vår egen förmåga, utan på att han är ödmjuk och villig att hjälpa oss. (Ps. 18:35) En blygsam person kommer därför inte att ”tänka högre om sig själv än man bör tänka”. w17.01 3:17, 18

Jesus visste att hans tid här på jorden var begränsad och att andra skulle behöva fortsätta med det arbete han hade påbörjat. Hans lärjungar hade sina brister, men han litade på dem och sa att de skulle göra ännu större gärningar än vad han hade gjort. (Joh. 14:12) Han övade dem grundligt, och de spred de goda nyheterna i hela den då kända världen. (Kol. 1:23) Efter sin död blev Jesus uppväckt till liv i himlen, där han fick mer arbete och blev satt ”högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme”. (Ef. 1:19–21) Om vi dör trogna före Harmageddon kommer vi att få uppstå i en rättfärdig ny värld, där vi kommer att få många meningsfulla arbetsuppgifter. Men redan nu har vi alla den viktiga uppgiften att predika de goda nyheterna och göra lärjungar. Ja, oavsett om vi är unga eller gamla kan vi alla ha ”rikligt att göra i Herrens verk”. w17.01 5:17, 18

Jesus betalade lösensumman för all framtid när han kom till jorden och dog. (Hebr. 9:24–26) Hans offer suddar fullständigt ut synden och döden vi ärvt av Adam. Tack vare lösenoffret kan vi bli befriade från slaveriet i Satans värld, och vi behöver inte längre känna ”fruktan för döden”. (Hebr. 2:14, 15) Jehova uppfyller alltid sina löften. Han förändras aldrig, lika lite som naturlagarna gör det, och han kommer aldrig att göra oss besvikna. Jehova har inte bara skapat oss och gett oss livet. Han har också visat att han älskar oss. Bibeln säger: ”Vi har själva lärt känna och trott på den kärlek som Gud har i vårt fall. Gud är kärlek.” (1 Joh. 4:16) Snart ska jorden bli ett underbart paradis där alla kommer att efterlikna Jehova och visa varandra kärlek. Då kommer alla Jehovas tjänare, både i himlen och på jorden, att stämma in i orden: ”Välsignelsen och härligheten och visheten och tacksägelsen och äran och makten och styrkan tillhör vår Gud i evigheters evighet. Amen.” (Upp. 7:12) w17.02 2:16, 17

I Vakttornet för 1 oktober 1973 ställdes frågan: ”Är ... människor som inte har brutit sitt beroende av tobak kvalificerade för dop?” Svaret löd: ”Bibelns vittnesbörd leder till slutsatsen att de inte är kvalificerade.” I samma artikel förklarade man med hjälp av flera bibelställen varför en person som inte ville sluta röka skulle uteslutas. (1 Kor. 5:7) Det sades: ”Detta är inte uttryck för någon strävan att handla på ett godtyckligt, diktatoriskt sätt. Strängheten härrör i själva verket från Gud, som uttalar sig genom sitt skrivna ord.” I en nyligen utgiven bok om religion i USA sägs det: ”Kristna ledare har regelbundet reviderat sina läror för att de ska stämma överens med de trosuppfattningar och åsikter som blir allt vanligare bland deras medlemmar och i samhället i stort.” (Secular Faith-How Culture Has Trumped Religion in American Politics, Mark A. Smith) Finns det någon religiös organisation förutom Jehovas vittnen som har varit villig att fullständigt hålla sig till Guds ord, även när det har varit väldigt svårt för en del av medlemmarna att göra det? w17.02 4:15

Ödmjuka äldstebröder vill inte bli behandlade som kändisar. Och det skiljer dem från många religiösa ledare i vår tid och från de religiösa ledarna på Jesus tid. Han sa om dem: ”De tycker om att ha den främsta liggplatsen vid kvällsmåltiderna och de främsta sittplatserna i synagogorna, och de vill bli hälsade på torgen.” (Matt. 23:6, 7) Kristna äldste följer ödmjukt Jesus ord: ”Ni ... skall inte låta någon kalla er rabbi, ty en är er lärare, och ni är alla bröder. Dessutom skall ni inte kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta någon kalla er ’ledare’, ty en är er Ledare, Kristus. Men den störste bland er skall vara er tjänare.” (Matt. 23:8–11) När de äldste i församlingarna världen över är ödmjuka och följer Jesus uppmaning, vinner de sina medtroendes kärlek och respekt. w17.03 1:14, 15

Var och en av oss måste fatta sina egna beslut, och de förståndigaste besluten är grundade på Bibeln. Vi kan inte lämna över ansvaret till någon annan, utan måste själva ta reda på vad som är rätt i Guds ögon och sedan välja att göra det. Hur skulle vi kunna falla i fällan att låta andra bestämma åt oss? Grupptryck kan få oss att fatta dåliga beslut. (Ords. 1:10, 15) Men oavsett hur mycket andra pressar oss, så har vi ändå ett eget ansvar att följa vårt samvete som är format av Bibeln. Om vi låter andra fatta beslut åt oss, så bestämmer vi oss i själva verket för att ”slå ... följe med dem”. Det är i och för sig ett beslut, men ett mycket riskabelt sådant. Paulus varnade de kristna i Galatien för att låta andra fatta personliga beslut åt dem. (Gal. 4:17) Det fanns vissa i församlingen där som ville bestämma åt andra för att på så sätt driva in en kil mellan vännerna och apostlarna. w17.03 2:8-10

Josia gick verkligen in för att göra Guds vilja. Du som är ung kan göra som han och lära känna Jehova bättre. Josia kanske fick höra om Jehovas villighet att förlåta av sin farfar, kung Manasse. På samma sätt kan du lära dig mycket av att lyssna på äldre släktingar och äldre vänner i församlingen. De kan berätta för dig om allt positivt som Gud har gjort för dem. Tänk också på hur Josia reagerade när han fick veta vad som stod i Skrifterna. Det han hörde påverkade honom på djupet och fick honom att göra förändringar. När du läser Bibeln kan det göra dig mer motiverad att tjäna Jehova. Du kommer då att dras närmare honom, känna dig gladare och lyckligare och dessutom vilja prata med andra om honom. (2 Krön. 34:18, 19) När du studerar Bibeln kanske du också upptäcker att det finns sådant som du kan förbättra i tjänsten för Jehova. Försök i så fall att jobba på det, precis som Josia gjorde. w17.03 3:18, 19