September

När uthållighet nämns i Bibeln syftar det på mer än att bara stå ut med eller tolerera en svår situation. Det handlar om vårt sinne och hjärta, med andra ord hur vi reagerar på prövningar. En person som är uthållig visar mod, tro och tålamod. Enligt ett uppslagsverk är uthållighet ”den anda som kan stå ut med saker och ting, inte bara med resignation, utan med ett levande hopp. ... Det är den egenskap som håller en man stående med ansiktet mot vinden. Det är den dygd som kan förvandla den hårdaste prövning till härlighet, eftersom den bortom smärtan ser målet.” (New Testament Words, William Barclay) Drivkraften bakom vår uthållighet är kärlek. (1 Kor. 13:4, 7) Kärleken till Jehova får oss att klara av vad han än kan tillåta. (Luk. 22:41, 42) Kärleken till våra bröder hjälper oss att stå ut med deras ofullkomligheter. (1 Petr. 4:8) Kärleken till vår äktenskapspartner motiverar oss att uthärda svårigheter, som även lyckliga par drabbas av, och hjälper oss att stärka vårt äktenskap. (1 Kor. 7:28) w16.04 2:3, 4

I det grekiska ord som återgetts med att ”helt ägna sig åt” ryms tanken på att man måste vara ihärdig, uthållig och beredd att anstränga sig hårt för att fortsätta med något. De kristna blev förföljda av romarna och motarbetade av de judiska religiösa ledarna, så det var inte lätt för dem att komma tillsammans och ha möten. Men de var uthålliga och klarade av det. Många av Jehovas nutida tjänare har visat att de verkligen uppskattar mötena. George Gangas var medlem av den styrande kretsen i 22 år, och han sa: ”Jag blir verkligen uppmuntrad av att vara tillsammans med bröderna. Det är ett av de största glädjeämnena i livet.” Han sa också: ”Mitt innersta längtar alltid till mötena.” Hur känner du för mötena? Ser du fram emot att få tillbe Jehova med andra, precis som broder Gangas gjorde? Gör då allt du kan för att fortsätta komma på mötena, trots att det kanske inte alltid är så lätt. Då visar du att du känner som kung David, som sa: ”Jehova, jag älskar det hus som är din boning.” (Ps. 26:8) w16.04 3:16-18

Tänk om du får reda på att en broder har tagit illa upp för något du sagt eller gjort. Vad ska du göra då? Gå och prata med din broder. Och kom ihåg vad målet är. Det är inte att få honom att ta på sig en del av skulden, utan att erkänna din egen del i det hela och att sluta fred, att försonas. Att vi bevarar friden med våra bröder och systrar är det viktigaste av allt. Tänk på skildringen om Abraham och hans brorson Lot. Båda två ägde boskap, och deras herdar började tydligen gräla om betesmarkerna. Eftersom läget blev spänt föreslog Abraham att de skulle gå skilda vägar, och han lät Lot välja landområde först. (1 Mos. 13:1, 2, 5–9) Vilket gott exempel! Abraham var mer intresserad av att bevara friden än att få egna fördelar. Förlorade han på att vara så generös? Inte alls! Direkt efter den här händelsen lovade Jehova att Abraham skulle få stora välsignelser. (1 Mos. 13:14–17) Om vi följer Jehovas principer och löser konflikter i en anda av kärlek kommer Jehova inte att låta oss sakna något i det långa loppet. w16.05 1:11, 12

I Bibeln har Jehova gett oss flera uttryckliga lagar. Han förbjuder till exempel sexuell omoral, avgudadyrkan, stöld och alkoholmissbruk. (1 Kor. 6:9, 10) Guds son, Jesus Kristus, gav dessutom sina efterföljare en uppfordrande men samtidigt spännande befallning: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20) Allt som Bibeln uppmanar oss att göra är verkligen till vårt bästa. Vi får större självaktning, bättre hälsa och en lyckligare familj. Och ännu viktigare: När vi lyder Jehovas bud, däribland befallningen att predika, får vi hans godkännande och välsignelse. w16.05 3:1

När vi ber om helig ande och med hjälp av Bibeln begrundar Jehovas sätt att tänka, så kommer det vi tänker, gör och säger att vara mer i linje med hans vilja. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23) Men också när vi har kommit så långt behöver vi vara medvetna om våra brister för att inte duka under för dem. (Ords. 4:23) Vi kanske tycker att våra andliga framsteg är små och går långsamt. Men kom ihåg att det är en process som helt enkelt tar tid. Vi behöver ha tålamod om vi vill att Bibeln ska fortsätta att förändra vårt liv till det bättre. I början kanske vi rentav måste tvinga oss till att göra det som är rätt. Men när våra tankar och känslor successivt blir mer lika Jehovas, blir det också lättare och mer naturligt för oss att göra hans vilja. (Ps. 37:31; Ords. 23:12; Gal. 5:16, 17) w16.05 4:14, 16

I dag använder Jehova främst sitt ord, sin heliga ande och församlingen för att forma oss. Bibeln kan forma oss om vi läser den uppmärksamt, mediterar över det vi läser och ber Jehova om hjälp att tillämpa det vi lär oss. David skrev: ”När jag kommer ihåg dig på mitt viloläger, mediterar jag över dig under nattväkterna.” (Ps. 63:6) Han skrev också: ”Jag välsignar Jehova, som har gett mig råd. Ja, om nätterna har mina innersta känslor visat mig till rätta.” (Ps. 16:7, noten) Ja, David lät Guds råd sjunka ner i hjärtat och forma hans tankar och känslor, även när råden var svåra att ta emot. (2 Sam. 12:1–13) David är verkligen ett fint exempel på ödmjukhet och foglighet! Vi kan fråga oss om vi på liknande sätt mediterar över det vi läser i Guds ord och låter det påverka oss på djupet. Är det rentav något vi skulle kunna bli bättre på? (Ps. 1:3) w16.06 1:11

Ingen är perfekt, vi har alla våra fel och brister. Så förvänta inte för mycket av dina medtroende. Och tänk inte för mycket på andras misstag, för det kan kväva glädjen du känner över att få tillhöra Guds folk. Låt inte andras misstag försvaga din tro till den grad att du lämnar Jehovas organisation. I så fall skulle du inte bara förlora privilegiet att tjäna Jehova, utan också hoppet om att få leva i hans nya värld. Vad kan vi göra för att behålla vår glädje och vårt hopp? Vi kan tänka på följande löfte från Jehova: ”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord; och det som varit skall man inte mer komma ihåg, inte heller skall tanken på det komma upp i hjärtat.” (Jes. 65:17; 2 Petr. 3:13) Om du är lojal mot Jehova kommer han att ge dig de här välsignelserna. w16.06 4:13, 14

Ordet ”en” kan innebära att man är trogen sina föresatser och är fullständigt pålitlig. Jehova är aldrig inkonsekvent eller nyckfull. Han är alltid lojal, pålitlig och ärlig. Jehova lovade Abraham att hans avkomlingar skulle ärva det utlovade landet, och Jehova utförde otroliga underverk för att uppfylla sitt löfte. Hans föresats att hålla det löftet blev inte svagare bara för att det hade gått 430 år. (1 Mos. 12:1, 2, 7; 2 Mos. 12:40, 41) Hundratals år senare kallade Jehova israeliterna för sina vittnen, och vid det tillfället sa han: ”Jag är densamme. Före mig blev ingen Gud formad, och efter mig är det fortfarande ingen.” Jehova underströk det här när han sedan tillade: ”Hela tiden är jag densamme.” (Jes. 43:10, 13; 44:6; 48:12) Israeliterna hade fått det enorma privilegiet att tjäna Jehova, den ende Gud som alltid är lojal och som verkligen går att lita på. Det privilegiet har vi också fått! (Mal. 3:6; Jak. 1:17) w16.06 3:6, 7

De flesta länder i dag har ”väktare” i form av gränsvakter och högteknologiska övervakningssystem. De ser till att ingen kränker landets territorium och håller utkik efter fiender som kan utgöra ett hot mot nationens säkerhet. Men sådana ”väktare” kan bara upptäcka hot som kommer från andra människor och jordiska regeringar. De är omedvetna om att Guds himmelska regering existerar och är i full verksamhet och att Jesus som regent snart kommer att verkställa dom över alla nationerna. (Jes. 9:6, 7; 56:10; Dan. 2:44) I kontrast till det vill vi vara andligt vakna och uppmärksamma, så att vi är redo när den dagen än kommer. (Ps. 130:6) Det blir allt svårare för oss att hålla oss vakna ju närmare slutet på den här världsordningen vi kommer. Tänk så sorgligt om vi skulle förlora vår vaksamhet! w16.07 2:2, 9, 10

Paulus var väl medveten om att han varken förtjänade eller hade rätt att få någon barmhärtighet av Gud med tanke på att han tidigare hade förföljt de kristna. Mot slutet av sitt liv skrev Paulus till Timoteus: ”Jag är tacksam mot Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, eftersom han höll mig för trofast genom att sätta mig till en tjänst.” (1 Tim. 1:12–14) Vilken tjänst hade Paulus i tankarna? Det förstår vi av det han skrev till de äldste i församlingen i Efesos: ”Jag [räknar] inte alls min själ som något som är dyrbart för mig, om jag bara får fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har fått av Herren Jesus, att grundligt vittna om de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke.” (Apg. 20:24) Det engagemang Paulus visade i sin tjänst är verkligen något som vi som kristna i dag vill ta efter. Genom sitt exempel visade han att Guds oförtjänta omtanke gentemot honom inte var förgäves. w16.07 4:1-3

Låt säga att vi har väntat länge på att få en viss uppgift i församlingen eller att våra omständigheter ska förändras till det bättre. Även om Jehova tillåter att situationen får fortsätta kan vi vara övertygade om att han alltid stöder och hjälper oss. Tänk på Abraham. Jehova hade lovat honom en son, men han fick vänta många år innan Isak föddes. Trots det var han ett gott exempel på att visa tro och tålamod, och Jehova gjorde honom inte besviken. (1 Mos. 15:3, 4; 21:5; Hebr. 6:12–15) Det kan vara jobbigt att vänta. (Ords. 13:12) Och om vi går och ältar sådant som gjort oss besvikna skulle det kunna göra oss väldigt missmodiga. Då är det bättre att vi använder tiden till att bättra på våra andliga kvalifikationer. Om vi läser Bibeln och mediterar över det vi läser kommer det att hjälpa oss att få vishet, insikt, gott omdöme, kunskap, tankeförmåga och sundhet i sinnet. Vi måste dagligen fatta beslut som gäller underhållning, klädsel och yttre, ekonomi och våra relationer till andra. När vi tillämpar det vi lär oss i Bibeln kan vi fatta beslut som Jehova tycker om. w16.08 3:9-11

Jehova hjälpte sitt folk att besegra amalekiterna och etiopierna, och han gav Nehemja och judarna kraft att bygga färdigt murarna. På liknande sätt ger han oss kraft och styrka att fortsätta predika när vi möter motstånd och likgiltighet och när vi känner oss oroliga. (1 Petr. 5:10) Vi förväntar oss inga underverk. I stället måste vi göra vår del. Vi måste läsa Bibeln varje dag, förbereda oss för våra möten och vara med på dem varje vecka, ha ett personligt studium, studera tillsammans som familj och hålla oss nära Jehova i bön. Vi får inte bli distraherade och låta något komma mellan oss och Jehova, så att vi går miste om det han ger oss för att styrka och uppmuntra oss. Om du känner att du har låtit händerna sjunka på något av de här områdena, be då Jehova om hjälp. Du kommer att få uppleva att hans ande ger dig kraft och energi, för att du ska ”både vilja och verka”. w16.09 1:12

Aposteln Paulus sa att det bästa var att förbli ogift, men han sa också det vi läser i dagens text. Han tillade: ”Om de inte har självbehärskning bör de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.” Att man gifter sig kan hindra att ens känslor får en att fastna i vanan att onanera eller att bli indragen i sexuell omoral. Åldern kan också spela in, för Paulus fortsatte: ”Om någon menar att han handlar opassande mot sin jungfrulighet, om denna är förbi ungdomsblomstringen, och det är så det borde ske, så låt honom göra vad han önskar; han syndar inte. Låt dem gifta sig.” (1 Kor. 7:9, 36; 1 Tim. 4:1–3) Men en person bör inte uppmuntras att gifta sig bara för att de sexuella känslorna kan vara extra starka i ungdomsåren. Många yngre är inte mogna nog att ta på sig det ansvar som äktenskapet för med sig. w16.08 1:17

Många bildar sig en uppfattning om oss utifrån ”det som är synligt för ögonen”. (1 Sam. 16:7) Så eftersom vi tjänar Gud förstår vi att vår klädstil inte bara handlar om vad vi tycker om och trivs i. Principerna i Bibeln bör få oss att undvika kläder som är för åtsittande, avslöjande eller sexuellt utmanande. Det inbegriper även kläder som framhäver privata kroppsdelar. Vi vill inte att andra ska behöva känna sig besvärade eller tvungna att titta bort när de ser hur vi är klädda. När vi är rena, prydliga och anständigt klädda blir det lättare för människor att respektera oss. Det kanske också gör att de dras till den Gud vi tillber, får större respekt för vår organisation och vill lyssna på vårt livräddande budskap. w16.09 3:5, 6

Var inte för snabb att tänka att du vet vad andra tror. En del säger att de tror på evolutionen, men de tror samtidigt att Gud finns och att han använde sig av evolution för att skapa olika livsformer. Andra säger att de tror på evolutionsteorin eftersom de menar att den inte skulle läras ut i skolan om den inte var sann. Och en del har slutat tro på Gud därför att de är besvikna på religionen. Så när du pratar med någon om livets ursprung är det vanligtvis bäst att börja med att ställa frågor. Ta reda på vad personen tror, och lyssna noga på vad han säger. Då är det större chans att han lyssnar på dig. Vad kan du göra om du pratar med någon som inte kan fatta hur man kan tro på skapelsen? Du skulle kunna be honom förklara hur livet kunde uppstå utan en Skapare. För att den första livsformen skulle ha kunnat leva vidare måste den ha haft möjlighet att reproducera sig, att göra kopior av sig själv. David Deamer, professor i kemi, sa: ”Man slås av hur komplex till och med den enklaste livsformen är.” w16.09 4:12, 13

Vi vet inte säkert vilka Paulus tänkte på, men några, som Nabot och Sakarja, blev stenade till döds för att de var lydiga mot Gud och gjorde hans vilja. (1 Kung. 21:3, 15; 2 Krön. 24:20, 21) Och Daniel och hans vänner hade helt klart möjligheten att ”godta frigivning” genom att tillbe falska gudar. Men deras starka tro på Jehovas kraft gjorde att de så att säga kunde stoppa till gapet på lejon och dämpa eldens kraft. (Hebr. 11:33, 34; Dan. 3:16–18, 20, 28; 6:13, 16, 21–23) På grund av sin tro fick många profeter, däribland Mikaja och Jeremia, ”sitt prov genom hån ... och fängelse”. Andra, som Elia, ”irrade omkring i ödemarker och berg och grottor och jordhålor”. Alla dessa höll ut eftersom de var helt övertygade om att det de hoppades på skulle bli verklighet. (Hebr. 11:1, 36–38; 1 Kung. 18:13; 22:24–27; Jer. 20:1, 2; 28:10, 11; 32:2) w16.10 3:10, 11

Vi kan visa vänlighet mot personer med utländsk bakgrund som börjar komma till våra möten genom att ge dem ett varmt välkomnande. Personer som nyligen kommit till landet kan ibland vara blyga och tillbakadragna. På grund av sin uppfostran eller sociala status kan en del känna sig underlägsna dem som har en annan etnisk tillhörighet eller nationalitet. Vi bör därför ta initiativet och visa att vi verkligen bryr oss om dem. Vi kanske kan använda appen JW Language och lära oss några hälsningsfraser på deras språk. (Fil. 2:4) Känner du dig osäker på vad du ska säga till personer från andra kulturer? Du kanske skulle kunna börja med att berätta något om dig själv. Snart kanske du upptäcker att ni har mer gemensamt än du trodde. Det är också bra att tänka på att alla kulturer har både starka och svaga sidor. w16.10 1:13, 14

När vi följer vägledningen i Guds ord bidrar det till församlingens andliga renhet. Tänk på hur situationen var i det forntida Korinth. Paulus hade gått mycket i tjänsten i den staden, och han älskade sina medkristna där. (1 Kor. 1:1, 2) Så vad svårt det måste ha varit för honom att behöva ta upp med församlingen att de tolererade sexuell omoral! Han gav de äldste anvisningar om att ”[överlämna] en sådan man åt Satan”, med andra ord att utesluta honom. De behövde ”rensa ut ... surdegen” så att församlingen kunde hållas ren. (1 Kor. 5:5–7, 12) När vi stöder de äldstes beslut att utesluta någon som inte ångrar sitt orätta handlingssätt hjälper vi till att bevara församlingens renhet. Vi kanske också hjälper honom eller henne att inse behovet av att ångra sig och be Jehova om förlåtelse. w16.11 2:14

Beröm kan verkligen göra skillnad. Rubén säger: ”Jag har kämpat med värdelöshetskänslor i flera år. Men så gick jag i tjänsten med en äldste som märkte att jag hade en dålig dag. Han lyssnade verkligen när jag berättade hur jag kände. Sedan påminde han mig om allt positivt jag gjorde. Han påminde mig också om Jesus ord – att var och en av oss är värd mer än många sparvar. Jag tänker ofta på det bibelstället, och det gör mig fortfarande varm i hjärtat. Det äldstebrodern sa betydde otroligt mycket för mig.” (Matt. 10:31) Det är inte konstigt att Bibeln betonar vikten av att vi ofta uppmuntrar varandra. Aposteln Paulus skrev till de kristna hebréerna: ”Fortsätt att uppmuntra varandra var dag, ... för att ingen av er skall bli förhärdad genom syndens bedrägliga makt.” (Hebr. 3:13, noten) För att förstå hur viktigt det är med uppmuntran behöver vi bara tänka tillbaka på något tillfälle då vi själva fick uppmuntran och hur bra det kändes. w16.11 1:2, 3

År 313 v.t. gjorde den romerske kejsaren Konstantin ”kristendomen” till en lagligt erkänd religion. Efter att Konstantin varit med vid kyrkomötet i Nicaea landsförvisade han Arius, en oliktänkande präst, därför att han vägrade erkänna att Jesus är Gud. Senare, under kejsar Theodosius I (379–395 v.t.), blev den katolska kyrkan statsreligion i romarriket. Historiker menar att det hedniska Rom blev ”kristnat” under 300-talet. Men det som verkligen hände var att den avfälliga formen av kristendom anslöt sig till det stora Babylon tillsammans med de hedniska religiösa organisationerna i romarriket. Det fanns dock ett litet antal smorda, vetelika kristna som gjorde sitt bästa för att tillbe Gud. (Matt. 13:24, 25, 37–39) w16.11 4:8, 9

Vi lever i en orolig värld. Satan Djävulen är bitter och arg och ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att sluka”. (1 Petr. 5:8; Upp. 12:17) Ingen går opåverkad, så även vi som tillber Jehova kan bli ängsliga och oroliga ibland. De som tillbad Jehova tidigare i historien upplevde också oro. Kung David hade jobbiga känslor, och aposteln Paulus kämpade med ”bekymren för alla församlingarna”. (2 Kor. 11:28; Ps. 13:2) Vad kan man göra om det känns som att man håller på att drunkna i oro och bekymmer? Vår kärleksfulle, himmelske Far har i alla tider kommit till sina tjänares undsättning. Med hans hjälp kan vi få lindring och skingra oron. Hur då? Vi kan öppna vårt hjärta för Jehova i bön, läsa och begrunda Bibeln, be om helig ande och prata med någon vi litar på. w16.12 3:1, 2

Innan några bland Jehovas folk lärde känna sanningen kanske de hade en livsstil som inbegrep ”ting som ... [de] nu skäms för” och som i slutändan skulle ha lett till döden. Men när de lärde känna Jehova och började älska honom ändrade de sig och vände ryggen åt den ”frukt som ... [de] brukade ha på den tiden”. (Rom. 6:21) Så var det också för många av dem som Paulus skrev till i Korinth. En del hade tidigare ägnat sig åt homosexuella handlingar eller varit avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, tjuvar, drinkare och liknande. Men de hade ”tvättats rena” och ”helgats”. (1 Kor. 6:9–11) En del i församlingen i Rom hade förmodligen en liknande bakgrund. Paulus skrev till dem under inspiration: ”Fortsätt inte heller med att ställa era lemmar till syndens förfogande som orättfärdighetens vapen, utan ställ er själva till förfogande för Gud såsom nu levande från att ha varit bland de döda, och ställ era lemmar till Guds förfogande som rättfärdighetens vapen.” (Rom. 6:13) Paulus var övertygad om att de kunde bevara sig andligt rena och fortsätta få nytta av Guds överflödande omtanke. w16.12 1:13

Jehova har skapat oss människor med fantastiska förmågor. Han har gett oss tankeförmåga så att vi kan lösa problem och planera för framtiden. (Ords. 2:11) Han har också gett oss viljestyrka så att vi kan förverkliga våra planer och nå våra mål. (Fil. 2:13) Vi har dessutom fått ett samvete, en inneboende känsla för vad som är rätt och fel. Det kan hjälpa oss att undvika att göra fel och att rätta till de misstag vi gör. (Rom. 2:15) I sitt ord uppmanar Jehova oss gång på gång att använda våra förmågor på ett positivt sätt. I de hebreiska skrifterna läser vi till exempel: ”Den flitiges planer leder till vinning”, och ”allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har”. (Ords. 21:5; Pred. 9:10) I de kristna grekiska skrifterna står det: ”Låt oss ..., så länge vi har gynnsam tid till det, göra gott mot alla”, och ”i samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra”. (Gal. 6:10; 1 Petr. 4:10) Det är tydligt att Jehova vill att vi ska använda våra förmågor till nytta för oss själva och andra. w17.01 1:1, 2

Vi har alla ärvt ofullkomlighet och död av Adam och Eva. Men vi har fortfarande rätt att använda vår fria vilja. Det förstår vi när vi tänker på hur Jehova behandlade Israels nation. Genom sin tjänare Mose gav han dem möjligheten att bli hans ”särskilda egendom”. (2 Mos. 19:3–6) Hur reagerade de? De valde att bli hans folk och tog villigt på sig det ansvar som det medförde. De svarade enhälligt: ”Allt vad Jehova har sagt vill vi göra.” (2 Mos. 19:8) Men med tiden missbrukade de tyvärr sin fria vilja och bröt sitt löfte till Jehova. Det här exemplet lär oss något viktigt. Vi måste alltid sätta värde på vår fria vilja genom att fortsätta hålla oss nära Jehova och rätta oss efter hans lagar. w17.01 2:9

När den avfällige Jerobeam var kung i Israel sände Jehova en profet från Juda till honom med ett svidande domsbudskap. Den ödmjuke profeten framförde troget Jehovas budskap, och Jehova skyddade honom när kungen blev ursinnig. (1 Kung. 13:1–10) På vägen hem mötte profeten helt oväntat en gammal man som bodde i Betel. Mannen ljög och sa att han hade ett budskap från Jehova till profeten. Han fick på så sätt profeten att handla stick i stäv med Jehovas tydliga instruktioner att ”inte äta bröd och inte dricka vatten” i Israel och att ”inte gå tillbaka den väg ... [han] kom”. Det här tyckte Jehova inte om. Senare, på vägen hem, mötte profeten ett lejon som dödade honom. (1 Kung. 13:11–24) Varför valde profeten att lyssna på den äldre mannen i stället för på Jehova? Bibeln säger inget om det. Men det vi vet är att han inte fortsatte att vandra blygsamt med Jehova. w17.01 4:1-3

De allra första orden i Bibeln är enkla, men de har en djup innebörd. Det står: ”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden.” (1 Mos. 1:1) Vi inser att vi vet väldigt lite om allt Gud har skapat, till exempel ljus, rum och gravitation, och vi har bara sett en liten bråkdel av universum. (Pred. 3:11) Men Jehova har uppenbarat sin vilja med jorden och mänskligheten. Han skapade människor till sin avbild och ville att de skulle få njuta av sitt liv på jorden. (1 Mos. 1:26) De skulle vara hans barn, och han skulle vara deras Far. I Första Mosebokens tredje kapitel får vi veta att Satan ifrågasatte Jehova och hans avsikt. (1 Mos. 3:1–7) Men det här var inget som Jehova inte kunde hantera. Det finns ingen som kan hindra honom. (Jes. 46:10; 55:11) Så vi kan vara helt säkra på att det kommer att bli som Jehova hade tänkt från början – och det i exakt rätt tid! w17.02 1:1, 2

Helig ande är en osynlig kraft, så hur kunde israeliterna veta att Mose fick stöd av den? Mose fick kraft av helig ande att utföra underverk och att göra Guds namn känt för farao. (2 Mos. 7:1–3) Det var också helig ande som gjorde att Mose kunde bli mer kärleksfull, mild och tålmodig, vilket gjorde honom till en bra ledare för Jehovas folk. Bevisen talade sitt tydliga språk: Jehova hade utvalt Mose till ledare för israeliterna. Längre fram gav Jehova av sin ande även till andra som ledde hans folk. Bibeln säger till exempel att ”Josua, Nuns son, var uppfylld av vishetens ande”. (5 Mos. 34:9) Det sägs också att ”Jehovas ande insvepte Gideon”. (Dom. 6:34) Och ”Jehovas ande verkade på David”. (1 Sam. 16:13) Alla de här männen litade på att Guds ande skulle hjälpa dem. Och det gjorde den verkligen! De utförde enorma bedrifter som de aldrig hade klarat av i egen kraft. (Jos. 11:16, 17; Dom. 7:7, 22; 1 Sam. 17:37, 50) w17.02 3:3-5

Paulus var ett fint exempel på att respektera sina bröders och systrars rätt att fatta egna beslut. När äldstebröder i vår tid ger råd om personliga frågor försöker de efterlikna honom. I sådana situationer visar de gärna vad Bibeln säger, men de är noga med att låta alla fatta sina egna beslut. Och det är egentligen självklart, eftersom alla måste leva med konsekvenserna av sina val. Här finns en lärdom för oss. Vi kan visa uppriktigt intresse för andra och påminna dem om bibliska råd och principer. Men alla har rätt att göra sina egna val och måste själva ta ansvaret för dem. Dessutom växer man av att själv komma fram till kloka beslut. Vi får aldrig tänka att vi har rätt att fatta beslut åt våra bröder och systrar. w17.03 2:11

Den trogne slaven har visat en enastående tro genom att gå i spetsen för predikoarbetet. Stöder vi de smorda i det här viktiga arbetet? Tänk vilken lycka vi kommer att känna när vi får höra vår ledare, Jesus, säga: ”I den mån som ni har gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder har ni gjort det mot mig.” (Matt. 25:34–40) När Jesus återvände till himlen övergav han inte sina efterföljare. (Matt. 28:20) Han hade själv fått uppleva att den heliga anden, änglarna och Guds ord hade hjälpt honom att ta ledningen medan han var här på jorden. Därför har han sett till att den trogne slaven i vår tid får samma hjälp. De smorda kristna som ingår i den slaven ”följer Lammet vart det än går”. (Upp. 14:4) Så när vi följer deras vägledning följer vi vår ledare, Jesus. Snart kommer han att leda oss till evigt liv. (Upp. 7:14–17) Och det är något som ingen mänsklig ledare kan utlova! w17.02 4:17-19

När vi ställs inför problem som känns övermäktiga kanske det är lätt att se att vi behöver förlita oss på Jehova. Men hur är det när vi brottas med mindre problem i vardagen? Fastnar vi ibland i ett mänskligt tänkesätt och försöker lösa dem på egen hand? Eller försöker vi hitta principer i Bibeln, tillämpa dem och på så sätt visa att vi litar på Jehovas sätt att lösa problem? Tänk dig till exempel att din familj ibland sätter sig på tvären när du ska gå på ett möte eller en sammankomst. Ber du då Jehova om hjälp att hantera den situationen? Eller tänk dig att du har sökt jobb en längre tid och till slut får komma på en anställningsintervju. Skulle du då berätta att du går på möten varje vecka och att du inte är beredd att missa dem? Vilket problem vi än ställs inför har vi nytta av att följa rådet i dagens text. w17.03 4:6