Oktober

Jehova är ”den Gud som ger uthållighet och tröst”. (Rom. 15:5) Han är den ende som har hela bilden av vår situation när vi drabbas av problem. Och inte bara det, han förstår också hur vi känner och hur vi påverkas av arv och miljö. Därför är den hjälp vi kan få av honom helt överlägsen. Men hur besvarar Gud våra böner när vi ber om styrka att kunna hålla ut? När vi ber Jehova om hjälp att klara av en prövning lovar han att ”bereda utvägen”. (1 Kor. 10:13) Hur gör han det? Tar han bort prövningen? Kanske. Men för det mesta bereder han en utväg ”så att ... [vi] kan uthärda” prövningen. Ja, Jehova styrker oss så att vi kan ”hålla ut och vara tålmodiga med glädje”. (Kol. 1:11) Och eftersom han så ingående känner till våra begränsningar fysiskt, mentalt och känslomässigt, kommer han aldrig att låta en situation gå så långt att vi inte kan bevara oss trogna. w16.04 2:5, 6

Bibeln säger att vi ska lyda jordiska ”regeringar och myndigheter”, men den säger också att vi måste lyda Gud mer än människor. (Tit. 3:1; Apg. 5:29) Är det här en motsägelse? Inte alls! Principen om relativt underordnande hjälper oss att förstå och följa dessa befallningar. Jesus sammanfattade den här principen med det vi läser i dagens text. Vi följer den uppmaningen genom att lyda landets lagar, respektera myndighetspersoner och betala skatt. (Rom. 13:7) Men om myndigheterna kräver att vi gör något som går emot Guds lagar vägrar vi vänligt men bestämt att göra som de säger. Vi är helt neutrala genom att inte ta ställning i den här världens politik. (Jes. 2:4) Med andra ord motarbetar vi inte regeringar och myndigheter som Jehova tillåter styra; inte heller engagerar vi oss i patriotiska eller nationalistiska aktiviteter. (Rom. 13:1, 2) Vi tar inte del i valrörelser, röstar inte i politiska val och kandiderar inte till politiska poster. w16.04 4:1, 2

De flesta problem som uppstår mellan kristna kan och bör lösas privat av de berörda personerna. Men Jesus nämnde att det i vissa situationer krävs att fler i församlingen blir informerade. (Matt. 18:15–17) Tänk på vad som skulle bli följden om någon som begått en synd vägrade att lyssna till sin broder, till flera vittnen och till församlingen. Han skulle behandlas ”alldeles som en man av nationerna och som en tullindrivare”. I dag hade vi sagt att han skulle uteslutas ur församlingen. Jesus måste alltså ha syftat på något allvarligare än en liten meningsskiljaktighet. Det handlade i stället om något som 1) kunde redas ut mellan de inblandade men som ändå 2) var så allvarligt att det kunde leda till uteslutning om det inte rättades till. Sådana synder skulle kunna inbegripa någon form av bedrägeri eller handla om förtal som förstör andras goda rykte. De tre steg Jesus tog upp i Matteus 18:15–17 är bara aktuella under just de här omständigheterna. w16.05 1:14

Bibeln innehåller inte bestämda lagar och regler för varje situation i livet. Det finns till exempel inga detaljerade anvisningar om vilka kläder som är passande för oss kristna. Hur återspeglar det Jehovas vishet? Klädstilar varierar inte bara från en plats till en annan, utan också från det ena årtiondet till det andra. Om Bibeln hade innehållit en lista över vilka kläder och klädstilar som är godtagbara skulle den ha varit föråldrad för länge sedan. Det är också därför Bibeln inte innehåller en massa regler som styr våra val när det gäller arbete, hälsovård och underhållning. Hur kan vi fatta bra beslut när Bibeln inte säger exakt vad vi ska göra? Vi måste då noggrant tänka igenom vår egen situation och sedan fatta ett beslut som inte bara grundar sig på vad vi själva tycker och tänker, utan också på vad Jehova kan godkänna och välsigna. (Ps. 37:5) w16.05 3:2, 6

Vi har säkert alla våra favoritavsnitt i Bibeln. En del tycker bäst om evangelierna, som målar upp en underbar bild av Jehovas personlighet genom att beskriva hans son, Jesus. (Joh. 14:9) Andra gillar avsnitt med profetior, till exempel i Uppenbarelseboken, där det förutsägs ”vad som inom kort måste ske”. (Upp. 1:1) Och många blir uppmuntrade av att läsa Psalmerna och uppskattar de praktiska råden i Ordspråksboken. Bibeln är verkligen en bok för alla. Vår kärlek till Bibeln får oss att också älska våra bibliska publikationer. Vi uppskattar verkligen all andlig mat vi får. Alla böcker, broschyrer, tidskrifter och andra publikationer är gåvor från Jehova som hjälper oss att hålla oss andligt vakna, välnärda och ”sunda i tron”. (Tit. 2:2) w16.05 5:1-3

Den heliga anden kan forma oss på flera sätt. Den kan till exempel hjälpa oss att få en mer kristen personlighet och att visa de egenskaper som ingår i andens frukt. En av dem är kärlek. Eftersom vi älskar Gud vill vi lyda hans befallningar och bli formade av honom, och vi inser att det är till vårt eget bästa. Den heliga anden kan dessutom hjälpa oss att stå emot den här världens dåliga anda, så att vi inte formas av den. (Ef. 2:2) Som ung var aposteln Paulus starkt påverkad av de stolta judiska religiösa ledarna. Men senare kunde han skriva: ”Allt har jag styrka till genom honom som ger mig kraft.” (Fil. 4:13) Så precis som Paulus kan vi fortsätta att be om helig ande. Jehova besvarar sådana uppriktiga, ödmjuka böner. (Ps. 10:17) w16.06 1:12

Om Jehova ska vara den ende och sanne Guden för oss, måste vi vara fullständigt hängivna honom. Vi kan inte tillbe Jehova och samtidigt tillbe andra gudar genom att blanda in andra religioner i vår tillbedjan. Jehova är inte bara en gud i mängden, och han är mer än den högste och mäktigaste av alla gudar. Jehova är den ende som förtjänar att bli tillbedd. För att vara fullständigt eller odelat hängiven Jehova måste vi se upp så att ingenting stjäl hans plats. Vad skulle kunna inkräkta på den? När Jehova gav de tio budorden gjorde han klart att hans folk inte fick ha några andra gudar och att de skulle hålla sig långt borta från alla former av avgudadyrkan. (5 Mos. 5:6–10) I dagens samhälle kan avgudar ta sig i uttryck på många olika sätt, och en del är mer försåtliga än andra. Men Jehovas krav har inte förändrats – han är fortfarande ”en enda Jehova”. (Mark. 12:29) w16.06 3:10, 12

När Petrus frågade Jesus om man skulle förlåta ”ända till sju gånger”, så svarade Jesus: ”Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” Jesus menade alltså att vi alltid ska vara villiga att förlåta. (Matt. 6:15; 18:21, 22) Vi har alla våra fel och brister, och därför skulle andra kunna ta illa upp för något som vi har gjort. Om vi har sårat någon bör vi följa Bibelns råd och vända oss till den personen och ställa saker och ting till rätta. (Matt. 5:23, 24) Vi uppskattar när andra förlåter oss, och därför ska vi förlåta andra. (1 Kor. 13:5; Kol. 3:13) Jehova kommer att förlåta oss om vi förlåter andra. Så när andra gör fel vill vi vara lika barmhärtiga mot dem som Jehova är mot oss. (Ps. 103:12–14) w16.06 4:15, 17

Nu i ändens tid har Jehovas folk fått uppdraget att predika ”dessa goda nyheter om kungariket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matt. 24:14) Budskapet vi förkunnar innefattar också ”de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke”. Varför säger vi det? Därför att Jehovas omtanke ligger till grund för alla välsignelser vi ser fram emot under rikets styre. (Apg. 20:24; Ef. 1:3) Paulus visade hur mycket han uppskattade Jehovas stora omtanke genom att vara fullt upptagen i tjänsten. Följer vi hans exempel? (Rom. 1:14, 15) Som ofullkomliga människor får vi nytta av Jehovas oförtjänta omtanke på många olika sätt. Det här för med sig ett stort ansvar. Vi måste göra vårt allra bästa för att berätta för andra om hur Jehova visar sin kärlek och hur de kan få nytta av den. w16.07 4:4, 5

Kort före sin död varnade Jesus sina lärjungar tre gånger för ”den här världens härskare”. (Joh. 12:31; 14:30; 16:11) Han visste att Djävulen skulle hålla människor i mentalt mörker för att de inte skulle förstå Bibelns profetior och inse tidens allvar. (Sef. 1:14) Satan förblindar människors sinnen med hjälp av falsk religion. Vad har du själv lagt märke till när du samtalar med människor? Är det inte tydligt att Djävulen ”har förblindat de icke troendes sinne” så att de inte inser att slutet för den här ordningen är mycket nära och att Kristus härskar som kung i Guds rike? (2 Kor. 4:3–6) De flesta vill inte lyssna på oss när vi försöker förklara vart den här världen är på väg. Vi får inte låta andras likgiltighet göra oss missmodiga och distraherade. Vi vet bättre än så. w16.07 2:11, 12

När den vackra bruden står framför sin stilige brudgum på bröllopsdagen kan deras glädje knappt beskrivas i ord. Jehova, som är äktenskapets upphovsman, vill att alla som gifter sig ska få bra och lyckliga äktenskap. Därför ger han dem fina råd i sitt ord, Bibeln. (Ords. 18:22) Men Bibeln säger också utan omsvep att ofullkomliga människor som gifter sig ”kommer att ha vedermöda i köttet”. (1 Kor. 7:28) Hur kan sådana problem hållas på ett minimum? Och hur kan man få ett starkt och lyckligt äktenskap? Bibeln betonar hur viktigt det är med kärlek. Men i ett äktenskap behövs flera slag av kärlek, till exempel öm tillgivenhet (grekiska, filịa) och romantisk kärlek (ẹros). Och om det finns barn med i bilden är tillgivenhet mellan familjemedlemmar (storgẹ̄) särskilt viktig. Men det är kärlek som styrs av principer (agạpē) som är själva nyckeln till ett lyckligt äktenskap. w16.08 2:1, 2

Timoteus var en erfaren förkunnare. Men ändå behövde han ”ständigt [ge] akt” på sin undervisning för att kunna nå människor på distriktet. Timoteus visste att människor och omständigheter förändras. Han ville att människor skulle fortsätta lyssna på honom, och därför behövde han anpassa sitt sätt att undervisa efter deras behov. Det behöver vi också göra när vi går i tjänsten. Det kan ofta vara svårt att träffa människor hemma när vi går från dörr till dörr. Och på en del platser kanske folk är hemma, men vi kommer inte in i byggnaden eller området för att kontakta dem. Är det här utmaningar på ditt distrikt? Skulle du i så fall kunna prova en annan metod för att nå människor med de goda nyheterna? Många vittnen tycker om att ta del i offentligt vittnande. De tar kontakt med människor som rör sig vid buss- och tågstationer, på torg, i parker och på andra offentliga platser. w16.08 3:14-16

Jehova har gett oss en världsvid familj av omtänksamma bröder och systrar som kan uppmuntra oss. (Hebr. 12:12, 13) Många kristna i det första århundradet fick sådan här andlig hjälp, och det är likadant i vår tid. Hur kan vi ge hjälp? Tänk på exemplet med Aron och Hur. De höll upp Moses händer rent bokstavligt under striden mot amalekiterna. (2 Mos. 17:8–13) Vi kan också vara vakna för möjligheter att hjälpa och stötta andra rent praktiskt. Vilka kan behöva vårt stöd? En del av våra bröder och systrar har kommit upp i åren eller kämpar med hälsoproblem, motstånd från familjen eller ensamhet. Och många har förlorat någon närstående i döden. Vi kan också vara ett stöd för de unga, som ofta utsätts för pressen att göra sådant som är fel eller att försöka bli framgångsrika i den här världen, antingen ekonomiskt eller yrkesmässigt eller genom en akademisk karriär. (1 Thess. 3:1–3; 5:11, 14) Tänk efter hur du kan visa att du verkligen bryr dig om andra på Rikets sal, i tjänsten, under en måltid eller när du pratar i telefon. w16.09 1:13, 14

Vi har ett ansvar inför vår helige Gud, våra kristna bröder och systrar och människor på våra distrikt att klä oss på ett sätt som ger ära åt Jehova och värdighet åt vårt budskap. (Rom. 13:8–10) Det här är särskilt viktigt när vi tar del i andliga aktiviteter, som när vi är med vid våra möten eller är ute i tjänsten. Vi bör klä oss på ”det sätt som anstår ... [dem som] bekänner sig ha vördnad för Gud”. (1 Tim. 2:10) En del kläder som är passande på en viss plats kan naturligtvis vara opassande någon annanstans. Därför tar Jehovas folk världen över hänsyn till lokala seder och kulturer så att de inte stöter sig med någon. När vi är med på sammankomster är det viktigt att det vi har på oss är anständigt och blygsamt och inte liknar de extrema klädstilar som är vanliga i världen. Då behöver vi aldrig dra oss för att säga att vi är Jehovas vittnen, och det blir lättare att ta vara på tillfällen att vittna. w16.09 3:7, 8

Paulus logik är mycket enkel och tydlig. Komplicerad design är ett resultat av att någon har tänkt till. Du kan använda samma enkla metod när du pratar med någon som tvivlar på att man kan lita på Bibeln. Ta reda på vad han egentligen tror och vad han är intresserad av. (Ords. 18:13) Tycker han om vetenskap? Då kanske du kan visa exempel ur Bibeln som bekräftar att den är vetenskapligt korrekt. Andra tycker om historia och kan ta intryck av att Bibeln innehåller profetior som har uppfyllts och skildringar som stämmer överens med historieböckerna. Eller så kanske du kan lyfta fram hur praktiska Bibelns principer är, till exempel de som finns i bergspredikan. Kom ihåg att ditt mål bör vara att vinna hjärtan, inte diskussioner. Så var en god lyssnare. Ställ uppriktiga frågor, och var vänlig och respektfull, särskilt när du samtalar med äldre. Om du respekterar andra kommer de förmodligen att respektera dig. w16.09 4:14-16

Hur kan vi hjälpa andra med utländsk bakgrund att känna sig hemma i församlingen? Vi kan stanna upp och fråga oss hur vi själva skulle vilja bli behandlade om vi var i ett främmande land. (Matt. 7:12) Ha tålamod med dem som håller på att anpassa sig till sin nya miljö. Till att börja med kanske vi inte förstår exakt hur de tänker eller varför de reagerar som de gör. Men i stället för att förvänta att de ska anamma den nya kulturen, varför inte bara acceptera dem som de är? Något som kan hjälpa oss att lära känna dem i församlingen eller på distriktet som har utländsk bakgrund är att vi läser på lite om deras land och kultur. Varför inte använda en del av familjekvällen till det? Vi kan också komma närmare dem som har en annan bakgrund genom att bjuda hem dem på en bit mat. Jehova har ju ”öppnat dörren till tro” för nationerna, så därför vill vi efterlikna honom och öppna vår egen dörr för ”dem som är besläktade med oss i tron”. (Apg. 14:27; Gal. 6:10; Job 31:32) w16.10 1:15, 16

Efter att Paulus hade nämnt flera trogna män och kvinnor riktade han uppmärksamheten på det främsta exemplet av alla – Jesus Kristus. I Hebréerna 12:2 sägs det att han ”för den glädje som låg framför honom utstod en tortyrpåle utan att bry sig om skammen och ... har satt sig på högra sidan om Guds tron”. Ja, vi uppmuntras att noga betrakta Jesus exempel på tro när han ställdes inför den svåraste av alla prövningar. Likt Jesus fick många av de första kristna sätta livet till därför att de var lojala mot Jehova. En av dem var lärjungen Antipas. (Upp. 2:13) De skulle bli belönade med liv i himlen genom att få en uppståndelse som till och med överträffade den ”bättre uppståndelse” som Guds forntida tjänare såg fram emot. (Hebr. 11:35) Någon tid efter att Jesus blev kung 1914 fick alla smorda kristna som vilade i döden en himmelsk uppståndelse för att så småningom få härska tillsammans med Jesus över mänskligheten. (Upp. 20:4) w16.10 3:12

En del föräldrar berömmer inte sina barn eftersom de själva aldrig fick beröm när de växte upp. Och på många arbetsplatser får de anställda inget beröm, och därför känner de sig inte uppskattade. Ofta kan vi uppmuntra andra genom att berömma dem för sådant som de har gjort bra. Vi kan också påminna dem om deras starka sidor eller trösta dem när de är ledsna och olyckliga. (1 Thess. 5:14) Det grekiska ord som ofta återges med ”tröst” eller ”uppmuntran” i Bibeln betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida”. Vi har ju ett nära samarbete med våra bröder och systrar, och därför får vi många tillfällen att säga något uppmuntrande. (Pred. 4:9, 10) När vi får möjlighet att berätta varför vi tycker om och uppskattar dem, gör vi då det? Bibeln har verkligen rätt när den säger: ”Hur gott är inte ett ord i rätt tid!” (Ords. 15:23) w16.11 1:3-5

Jehova förutsade hur framtiden för hans folk skulle bli: ”I endräkt skall jag sätta dem, som en småboskapshjord i fållan.” (Mik. 2:12) Och genom profeten Sefanja förutsade han: ”Jag [skall] förändra folkens språk till ett rent språk [dvs. till sanningens rena språk], för att de alla skall anropa Jehovas namn, för att de skall tjäna honom skuldra vid skuldra.” (Sef. 3:9) Tänk att vi får tillbe Jehova som ett enat folk. Vilken förmån! Vi kan tydligt se att när de första kristna i Korinth och på andra ställen följde vägledningen i Guds egen bok kunde de bevara renheten, friden och enheten i sina församlingar. (1 Kor. 1:10; Ef. 4:11–13; 1 Petr. 3:8) Jehovas tjänare i vår tid är också enade och organiserade, och de gör hans underbara avsikter kända över hela jorden. w16.11 2:16, 18

Under de första århundradena efter Kristus kunde många fortfarande läsa Bibeln på antingen grekiska eller latin. Det gjorde att de kunde jämföra lärorna i Guds ord med det som kyrkan lärde ut. På grundval av det de läste i Bibeln började en del förkasta kyrkans oskriftenliga läror. Men det var farligt – till och med livsfarligt – att uttrycka sådana åsikter öppet. Med tiden blev det färre och färre som kunde tala grekiska och latin, och kyrkan tillät inte att Bibeln översattes till gemene mans språk. De som inte höll med om det kyrkan lärde ut blev hårt straffade. Trogna smorda kristna fick samlas i små grupper – om det alls var möjligt. Det fanns inget smort ”kungligt prästerskap” som kunde tillbe på ett organiserat sätt. Det stora Babylon höll folket i ett järngrepp! w16.11 4:8, 10, 11

Vi måste undvika sådana allvarliga synder som en del i Korinth hade gjort sig skyldiga till. Hur skulle vi annars kunna säga att vi har tagit emot Guds oförtjänta omtanke och att synden inte är herre över oss? Men är vi också beslutna att ”av hjärtat ... [vara] lydiga” genom att göra vårt bästa för att undvika synder som en del betraktar som mindre allvarliga? (Rom. 6:14, 17) Tänk på Paulus. Vi kan vara säkra på att han inte begick några av de grova synder som räknas upp i 1 Korinthierna 6:9–11. Men ändå erkände han att han fortfarande syndade. Han skrev: ”Jag är köttslig, såld till slav under synden. Vad jag frambringar vet jag nämligen inte. Ty vad jag gärna vill, det utövar jag inte; men vad jag hatar, det gör jag.” (Rom. 7:14, 15) Det här visar att det fanns andra saker som Paulus betraktade som synder, och han kämpade för att undvika även dessa. (Rom. 7:21–23) Vi vill verkligen efterlikna honom och lyda Jehova av hela vårt hjärta. w16.12 1:15, 16

Vänd dig till din himmelske Far när du hamnar i situationer som får dig att känna dig orolig, otrygg och osäker, och berätta för honom hur det känns. Gör allt du kan för att lösa problemet. När du har gjort det hjälper det inte att du oroar dig mer; då är det bäst att bara fortsätta att be till Jehova. (Ps. 94:18, 19) I Filipperna 4:6, 7 försäkras vi om att Jehova kan besvara våra innerliga böner. När du fortsätter att be till honom kan han ge dig ett inre lugn som motar bort negativa tankar och känslor. Många kan intyga att Gud kan ersätta olustiga känslor och oro med ett inre lugn och en frid som är helt ofattbar. Han har gjort det förr och kan göra det igen. ”Guds frid” kan hjälpa oss att klara av vilken utmaning som helst. Du kan vara säker på att Jehova kommer att hålla sitt löfte: ”Var inte rädd, ... ty jag är din Gud. Jag skall styrka dig. Jag skall verkligen hjälpa dig.” (Jes. 41:10) w16.12 3:3, 4

Mose vände ryggen åt Egyptens skatter och ”valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. (Hebr. 11:25, 26) Vi vill verkligen efterlikna forntida trogna tjänare som Mose och visa uppskattning för vår fria vilja genom att göra Guds vilja. Det kan kännas som en enkel utväg att låta någon annan fatta beslut åt oss, men då går vi miste om en stor välsignelse som har med vår fria vilja att göra. Det går att läsa om den välsignelsen i 5 Moseboken 30:19, 20. I vers 19 står det att Jehova gav israeliterna ett val. Och i vers 20 kommer det fram att de fick möjlighet att visa hur de kände för honom innerst inne. Vi kan också välja att tillbe Jehova. Tänk att vi har den fantastiska förmånen att kunna använda vår fria vilja till att ära honom och visa hur mycket vi älskar honom! w17.01 2:10, 11

Jehova vill att vi ska använda våra förmågor på ett bra sätt. Varför det? Därför att han älskar oss och vet att vi mår bra när vi gör det. Samtidigt känner Jehova till våra begränsningar. Vi kommer till exempel aldrig att kunna utplåna ofullkomlighet, synd och död i egen kraft. Vi kan inte heller styra eller kontrollera andra, för alla människor har en fri vilja. (1 Kung. 8:46) Och hur mycket kunskap och erfarenhet vi än samlar på oss kommer vi alltid att vara som barn i jämförelse med Jehova. (Jes. 55:9) Vi måste förtrösta på Jehova i alla situationer och låta honom vägleda oss. Vi måste lita på att han hjälper oss med sådant som vi inte klarar av på egen hand. Men samtidigt behöver vi själva göra vad vi kan för att lösa problem och hjälpa andra. Vi måste helt enkelt både förtrösta på Jehova och göra det goda. Vi behöver visa trofasthet. w17.01 1:2-4

Barsillaj tackade nej till det här erbjudandet. Varför det? Eftersom Barsillaj hade kommit upp i åren sa han till David att han inte ville bli en börda för honom. Han föreslog i stället att Kimham, som förmodligen var en av hans söner, skulle ta hans plats. (2 Sam. 19:31–37) Barsillajs blygsamhet hjälpte honom att fatta ett förståndigt beslut. Anledningen till att han tackade nej var inte att han ville komma undan ansvar eller för att han ville njuta av ett lugnt och bekvämt liv på ålderns höst. Han insåg helt enkelt sina begränsningar och accepterade att hans omständigheter hade förändrats. Han ville inte ta på sig mer ansvar än han rimligen kunde klara av. (Gal. 6:4, 5) Vi behöver vara blygsamma precis som Barsillaj var. Om vi skulle fokusera på att få en viss position, eller ett visst erkännande, skulle det bara leda till att vi blev självupptagna, tävlingsinriktade och besvikna. (Gal. 5:26) När vi däremot är blygsamma får det oss att samarbeta med våra bröder och systrar för att ära Jehova och hjälpa andra på bästa sätt. (1 Kor. 10:31) w17.01 4:5, 6

Allt Jehova har skapat håller absolut högsta klass och gör att vi fylls av vördnad. (Jer. 10:12) Jehova har satt upp gränser för allt han har skapat. Han har kärleksfullt fastställt naturlagar och morallagar för att allt ska fungera på ett harmoniskt sätt. (Ps. 19:7–9) Allt i universum har alltså en bestämd plats och funktion. Jehova sätter upp normerna för hur det han har skapat ska samverka. Tänk till exempel på gravitationen. Den hindrar jordens atmosfär från att försvinna ut i rymden och påverkar haven och tidvattnet. Utan gravitationen skulle liv på jorden vara en omöjlighet. Allt skapat, även vi människor, lever och verkar inom de här gränserna. Den ordning som finns i skapelsen visar att Gud har ett syfte med jorden och mänskligheten. Kan vi rikta uppmärksamheten på personen bakom den här imponerande ordningen när vi är ute i tjänsten? (Upp. 4:11) w17.02 1:4, 5

Moses efterträdare, Josua, fick också hjälp av änglar. Det sägs i Bibeln att ”fursten över Jehovas här” hjälpte Josua att vinna en strid mot kanaanéerna. (Jos. 5:13–15; 6:2, 21) Längre fram ställdes kung Hiskia inför en enorm assyrisk här som var ute efter att inta Jerusalem. Men då ”gick Jehovas ängel ut och slog ihjäl 185 000 man” på en enda natt. (2 Kung. 19:35) Änglarna är såklart fullkomliga, men det var inte männen de hjälpte. Vid ett tillfälle försummade Mose att ge äran åt Jehova. (4 Mos. 20:12) Och Josua bad inte om vägledning från Gud innan han slöt ett avtal med gibeoniterna. (Jos. 9:14, 15) Bibeln nämner också att kung Hiskias ”hjärta blev högmodigt” under en period. (2 Krön. 32:25, 26) Men israeliterna förväntades ändå följa de här männens ledning, trots deras brister. De här männen fick stöd av Jehovas mäktiga änglar, så det var i själva verket Jehova som ledde sitt folk. w17.02 3:7-9

Att ära någon betyder att visa honom eller henne särskild uppmärksamhet och respekt. Och vanligtvis förväntar vi att den som ska äras har en särskild ställning eller har gjort något som förtjänar ära. Därför är det bra att vi frågar oss vilka vi ska ära och respektera, och varför. I Uppenbarelseboken 5:13 står det: ”Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör ... äran.” I kapitel fyra i samma bibelbok får vi reda på ett av skälen till varför Jehova förtjänar att få ära. Där kan vi läsa om andevarelser som höjer sina röster och lovprisar Jehova, den ”som lever i evigheters evighet”. De säger: ”Du, Jehova, ja vår Gud, är värdig att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat allt, och på grund av din vilja var det till och blev skapat.” (Upp. 4:9–11) w17.03 1:1, 2

Många i dag lever efter mottot: Följ ditt hjärta. Men det kan vara farligt att göra det, och det är inte heller en biblisk tanke. I Bibeln varnas vi för att låta hjärtat, eller känslorna, styra när vi ska fatta beslut. Det finns många tragiska exempel i Bibeln på hur det går när man följer sitt hjärta. Själva grundproblemet är att hjärtat hos oss ofullkomliga människor ”är mera förrädiskt än något annat, och det är desperat”. (Jer. 3:17; 13:10; 17:9; 1 Kung. 11:9) Vad skulle konsekvenserna kunna bli om vi följer vårt hjärta och låter känslorna styra våra tankar och handlingar? Hur skulle det till exempel kunna gå om vi fattar beslut när vi är arga? Vi behöver kanske bara gå till oss själva för att få svar på det. (Ords. 14:17; 29:22) Eller är det troligt att vi fattar bra beslut när vi känner oss nere? (4 Mos. 32:6–12; Ords. 24:10) Våra känslor skulle alltså lätt kunna lura oss om vi låter dem ta överhanden när vi fattar viktiga beslut. w17.03 2:12, 13

Vi är alla ofullkomliga och gör misstag. Därför är vi tacksamma för att Jehova inte handlar mot oss ”efter våra synder”. (Ps. 103:10) Om vi uppriktigt ångrar oss och ödmjukt ber honom om förlåtelse är han redo att förlåta oss på grundval av Jesus lösenoffer. Men för att vår tjänst ska vara godtagbar för Jehova måste vi, som David sa till Salomo, tjäna honom ”med odelat hjärta”. (1 Krön. 28:9) En person som tjänar Jehova med ”odelat hjärta” är fullständigt hängiven honom och vill fortsätta att tjäna honom för evigt. I Bibeln syftar ordet ”hjärta” ofta på hela den inre människan och inbegriper ens önskningar, tankar, temperament, attityder, förmågor, motivation och mål. En person som tjänar Jehova med odelat hjärta låter inte tjänsten bara bli slentrian. Så trots vår ofullkomlighet kan vi alltså fortsätta att vara fullständigt hängivna Jehova och tjäna honom helhjärtat. (2 Krön. 19:9) w17.03 3:1, 3

Om vi gör bra ifrån oss i något avseende, skulle det då kunna vara så att Jehova låter oss klara oss på egen hand, så att säga, för att det som finns i vårt hjärta ska komma fram? Tänk dig till exempel att en broder har lagt ner mycket tid och energi på att förbereda ett tal och sedan hållit det inför en stor åhörarskara. Efteråt får han massor av beröm för sin insats. Hur kommer han att reagera på det? När vi får beröm är det bra att tänka på Jesus ord: ”När ni har gjort allt som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” (Luk. 17:10) Vi kan dra lärdom av Hiskias erfarenhet. Hans högmodiga inställning blev tydlig när han inte visade uppskattning för att Jehova hade hjälpt honom. (2 Krön. 32:24–27, 31) Om vi får beröm, vad kan då hjälpa oss att vara ödmjuka? Vi kan meditera över allt som Jehova har gjort för oss. Och vi kan berätta för andra om Jehova och hur han lojalt stöder sitt folk. w17.03 4:12-14