November

Enligt Satan tjänar människor Jehova enbart av själviska motiv. (Job 2:4, 5) Har Satan förändrats sedan han kom med det här påståendet? Nej, inte alls! När han blev utkastad ur himlen, kallades han fortfarande ”våra bröders anklagare ... som anklagar dem dag och natt inför vår Gud”. (Upp. 12:10) Satan ifrågasätter fortfarande vår lojalitet mot Jehova. Han vill inget hellre än att vi ger efter för prövningar och slutar ge vårt stöd åt Jehovas styre. När du kämpar med en prövning, försök då måla upp den här bilden för din inre syn: På ena sidan står Satan och hans demoner. De ser hur du kämpar, och de påstår att du kommer att knäckas av pressen och ge upp. På andra sidan finns Jehova, vår kung Jesus Kristus, de smorda som har fått uppstå till himmelskt liv och tusentals änglar. De ser också hur du kämpar, men de hejar på och gläds över att du håller ut och är lojal mot Jehova. Sedan hör du Jehova säga till dig det som står i dagens text. w16.04 2:8, 9

Om det har uppstått något problem kan det här rådet hjälpa oss att vinna vår broder. Det är bara om vi har pratat med honom upprepade gånger och han ändå inte vill lyssna som vi bör vända oss till de äldste. Det är ovanligt att man behöver ta alla steg som nämns i Matteus 18:15–17. Det är uppmuntrande, eftersom det innebär att man vanligtvis kommer fram till en lösning innan det går så långt att en syndare som inte ångrar sig måste uteslutas ur församlingen. Oftast inser personen att han har gjort fel och rättar till sitt misstag. Den som har tagit illa upp kanske inser att han inte längre har någon orsak till klagomål och väljer kanske att förlåta. I vilket fall som helst antyder Jesus ord att man inte ska ha för bråttom med att blanda in församlingen. De äldste kan ändå inte göra något förrän de två föregående stegen har tagits och det verkligen finns bevis för att något fel har begåtts. w16.05 1:15, 16

Vi måste vara lojala och förbli neutrala när vi understöder Guds rike. Hur skulle vi annars med gott samvete kunna predika de goda nyheterna om att Guds rike är den enda lösningen på mänsklighetens problem? Den här världens falska religioner tar ställning i politiska frågor, och det gör att deras medlemmar blir splittrade. Men eftersom vi håller oss till den rena tillbedjan och är neutrala får vi tillhöra en internationell familj av bröder och systrar. (1 Petr. 2:17) Ju närmare slutet för Satans värld vi kommer, desto oftare kommer vi att behöva försvara vår neutrala hållning. Människor överallt är ”ovilliga till någon som helst överenskommelse” och ”egensinniga”, så världen kommer bara att bli mer och mer splittrad och polariserad. (2 Tim. 3:3, 4) I en del länder har våra vänner redan drabbats av oväntade svårigheter på grund av snabba svängningar i det politiska klimatet. Vi förstår varför vi nu måste stärka vårt beslut att hålla oss neutrala. Om vi inte gör det och sedan plötsligt hamnar i en svår situation skulle det kunna sluta med att vi kompromissar och går ifrån våra kristna principer. w16.04 4:3, 4

En del tycker inte att det spelar någon roll vad de väljer att göra. Men för att vi ska kunna fatta förståndiga beslut som gläder Jehova måste vi ta hänsyn till hans lagar och principer och följa dem. Jehova har till exempel gett oss uttryckliga lagar som gäller blodet, och för att få hans godkännande måste vi handla i linje med de lagarna. (1 Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Vi kan också be att Jehova ska hjälpa oss att fatta beslut som grundar sig på Bibelns lagar och principer. Viktiga personliga beslut kan ha stor inverkan på vårt andliga välbefinnande. Ett bra beslut kan hjälpa oss att komma närmare Jehova, medan ett dåligt beslut kan dra oss bort från honom. Våra beslut kan också påverka andra. Därför vill vi inte göra något som sårar våra medtroende eller försvagar deras tro, och vi vill inte heller göra något som stör enheten i församlingen. Våra personliga beslut har med andra ord stor betydelse. (Rom. 14:19) w16.05 3:4, 5

Jehova uppskattar när vi regelbundet läser och studerar Bibeln och därigenom använder vår tid på bästa sätt. (Ef. 5:15, 16) Vi kanske inte hinner studera all andlig mat vi får lika grundligt, men det finns en potentiell risk som vi måste se upp för. Vad kan det vara? Om vi inte ser upp kanske vi börjar tro att vi inte har någon nytta av vissa andliga gåvor. Hur ser vi till exempel på avsnitt i Bibeln som inte verkar relevanta för just oss eller på publikationer som riktar sig till särskilda målgrupper? Har vi en tendens att bara skumma igenom sådant material, eller hoppar vi över det helt och hållet? I så fall skulle vi gå miste om värdefull undervisning. Vi måste komma ihåg att det är Jehova som ger oss de här andliga gåvorna. w16.05 5:5, 6

Jehova använder församlingen och de äldste för att forma var och en av oss. Om de äldste till exempel märker att vi har ett andligt problem försöker de hjälpa oss, men de är noga med att inte förlita sig på mänsklig vishet. De söker i stället ödmjukt Jehovas vägledning och ber honom om insikt och vishet. Med vår situation i tankarna gör de sedan efterforskningar i Bibeln och i våra publikationer. Det gör att de kan skräddarsy hjälpen efter våra behov. När vi förstår hur Gud formar oss får vi hjälp att komma närmare vännerna i församlingen. Vi får även en mer positiv syn på dem som bor på vårt distrikt och dem vi studerar Bibeln med. Gud tvingar dem inte att göra förändringar, utan undervisar dem om sina rättfärdiga normer. Sedan är det upp till var och en av dem att rensa upp i sitt liv och göra de förändringar som behövs. w16.06 1:13, 14

Aposteln Johannes gav en varning när han sa att den som älskar det som finns i världen – ”köttets begär och ögonens begär och det högfärdiga skrytet med ens resurser i livet” – inte har ”kärleken till Fadern”. (1 Joh. 2:15, 16) Vi behöver vara ärliga mot oss själva och med jämna mellanrum fundera på om vi dras till den här världens dåliga underhållning, osunda umgänge och extrema modetrender. Vi måste också se upp så att vi inte försöker uppnå ”stora ting”, kanske genom en omfattande utbildning. Vi står på tröskeln till den nya världen, och därför är det livsviktigt att vi helt och fullt tror att Jehova är ”en enda Jehova”. Då kommer vi att tillbe honom på det sätt han vill och vara fullständigt hängivna honom. (5 Mos. 6:4; Hebr. 12:28, 29) w16.06 3:14

Det har sagts att människans verkliga behov är få, men att hennes begär är utan ände. Och det verkar som om många inte kan se skillnaden mellan materiella behov och önskningar. Vad är skillnaden? Det vi behöver är sådant som vi inte kan vara utan, till exempel mat, kläder och tak över huvudet. Det vi önskar oss är sådant som vi vill ha men som inte är nödvändigt i det dagliga livet. Det människor vill ha kan skilja sig mycket åt beroende på var de bor. I fattigare länder kanske många bara önskar att de hade råd med en mobiltelefon, en motorcykel eller en liten jordplätt. I rikare länder kanske många längtar efter ett större hus, en lyxigare bil eller en garderob full med märkeskläder. Hur det än är för oss personligen skulle vi kunna fastna i materialismens fälla och vilja ha fler och fler prylar – vare sig vi behöver dem eller inte och vare sig vi har råd med dem eller inte. (Hebr. 13:5) w16.07 1:1-3

Många har så fullt upp i vardagen att de inte funderar på sitt andliga behov. (Matt. 5:3) De lägger det mesta av sin tid och energi på det som världen har att erbjuda och som vädjar till ”köttets begär och ögonens begär”. (1 Joh. 2:16) Vi vill att Guds ande, inte världens ande, ska få påverka vårt sätt att tänka. Genom sin ande har Jehova hjälpt oss att tydligt förstå vilka händelser som ligger framför oss. (1 Kor. 2:12) Men vi inser att det inte krävs något utöver det vanliga för att man ska bli andligt sömnig. Också det vi har runt omkring oss i vardagen skulle kunna tränga undan vår andliga verksamhet. (Luk. 21:34, 35) Andra kanske hånar oss för att vi tror att vi lever i de sista dagarna för den här världen, men vi får inte låta oss påverkas av deras inställning. (2 Petr. 3:3–7) Vi har ju tydliga bevis för att slutet är nära. För att Guds ande ska kunna påverka oss måste vi fortsätta att vara med på våra möten tillsammans med vännerna i församlingen. w16.07 2:13, 14

Många människor ber för att det får dem att må bra, men de tror egentligen inte att Gud lyssnar på deras böner. De behöver få veta att Jehova hör bön. Jesus sa till sina lärjungar: ”Ifall ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.” (Joh. 14:14) När Jesus sa ”något” menade han förstås sådant som är i linje med Jehovas vilja. Johannes skrev: ”Detta är den tillit vi har till honom, att vad vi än ber om i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Joh. 5:14) Visst är det underbart att få lära andra att bönen inte bara har en psykologisk effekt, utan också är en fantastisk möjlighet för oss att närma oss Jehova och komma inför ”den oförtjänta omtankens tron”. (Hebr. 4:16) När vi lär andra att be på rätt sätt, till rätt person och om rätt saker hjälper vi dem att komma närmare Jehova och få tröst när de går igenom svårigheter. (Ps. 4:1; 145:18) w16.07 4:11, 12

De här orden speglar verkligen hur de som älskar Jehova och är lojala mot honom känner. Men hur är det om hälsoproblem eller hög ålder begränsar dig i tjänsten? Tänk då på att du lovprisar Jehova varje gång du talar om honom med dem du kommer i kontakt med, till exempel läkare och annan vårdpersonal. Om du lever i ett religiöst delat hem kan du göra Jehova glad genom att hålla fast vid dina andliga rutiner. (1 Petr. 3:1–4) Och vänner som sitter i fängelse för sin tro kanske ändå i viss utsträckning kan berätta för andra om sanningen och på så sätt glädja Jehovas hjärta. (Ords. 27:11) Även under mycket svåra omständigheter kan vi lovprisa Jehova och göra andliga framsteg. Jehova kommer verkligen att välsigna dig medan du fortsätter att dela med dig av sanningens hoppfulla budskap till andra. w16.08 3:19, 20

Det här betyder inte att hustrun är underlägsen sin man. Jehova visade vilken värdefull roll en hustru har när han sa: ”Det är inte gott för mannen [Adam] att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” (1 Mos. 2:18) Precis som Kristus, ”församlingens huvud”, visar kärlek, ska en gift man visa kärlek när han tar ledningen i sin familj. Då kan hans hustru känna sig trygg, och hon kan lättare respektera och understödja honom. För att kunna följa Jesus exempel måste hans efterföljare älska varandra precis som han älskade dem. (Joh. 13:34, 35; 15:12, 13; Ef. 5:25) Kärleken mellan kristna äkta makar bör därför vara så stark att de till och med skulle kunna ge sitt liv för sin partner. w16.08 2:3, 4

Dina positiva ord kan göra mycket för att uppmuntra andra och hjälpa dem att fortsätta tjäna Jehova. Och glöm aldrig vilken god inverkan det kan ha på andra att du räcker upp handen på mötena och bidrar med uppbyggande kommentarer. Med Jehovas hjälp kunde Nehemja och de andra judarna stärka sina händer för arbetet som låg framför dem. Sedan blev muren klar på bara 52 dagar! (Neh. 2:18; 6:15, 16) Nehemja hade inte bara tillsynen över arbetet, utan han hjälpte också själv till med att bygga upp muren. (Neh. 5:16) Många äldste följer i hans fotspår genom att hjälpa till i samband med olika byggprojekt eller genom att städa och underhålla Rikets sal. De här kärleksfulla bröderna uppmuntrar också sina medtroende genom att samarbeta med dem i tjänsten och genom att göra herdebesök. På så sätt kan de stärka dem som har ”svaga händer” och som är ”ängsliga i hjärtat”. (Jes. 35:3, 4) w16.09 1:15, 16

Guds folk anstränger sig för att följa Bibelns uppmaning: ”Döda därför era lemmar, som är på jorden, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell lidelse.” (Kol. 3:2, 5) En del av våra vänner i församlingen har lämnat en omoralisk livsstil bakom sig men kämpar kanske fortfarande mot orätta begär. Om vi inte är försiktiga kan vårt sätt att klä oss göra det svårare för dem att följa Bibelns råd och stå emot sådana begär. (1 Kor. 6:9, 10) Vi skulle ju aldrig vilja göra kampen svårare för dem, eller hur? När vi umgås med våra bröder och systrar vill vi bidra till en moraliskt ren miljö. Vi är fria att välja vad vi ska ha på oss. Men samtidigt har vi ansvaret att klä oss på ett sätt som gör det lättare för andra att vara rena i Guds ögon och hålla fast vid hans normer i tanke, ord och handling. (1 Petr. 1:15, 16) w16.09 3:9, 10

”Vi tror på Jehova, men det är ingen garanti för att våra barn kommer att göra det”, sa ett gift par i Frankrike. De fortsatte: ”Tro är inget man ärver. Det är något våra barn bygger upp lite i taget.” En broder från Australien skrev: ”Att hjälpa barnen att bygga upp en egen tro är förmodligen den största utmaning du någonsin kommer att ställas inför. ... Du kanske tycker att du har besvarat en viss fråga, och din son eller dotter verkar nöjd. Men så dyker samma fråga upp igen lite senare! Ett svar som stillar ditt barns nyfikenhet i dag kanske inte är tillräckligt i morgon. Du kanske behöver återkomma till vissa ämnen med jämna mellanrum.” Undrar du som är förälder ibland om du kommer att kunna lära dina barn att älska Jehova och att fortsätta tjäna honom även när de blir äldre? Faktum är att ingen av oss skulle klara av den uppgiften på egen hand. (Jer. 10:23) Men när vi litar på Jehova och hans vägledning kan vi lyckas. w16.09 5:1, 2

Det är en utmaning för immigranter att anpassa sig till en ny kultur i ett nytt land. Rut fick vara med om det, och vi kan lära oss av hur hon hanterade situationen. För det första visade hon respekt för sederna i sitt nya land genom att be om tillåtelse att plocka ax. (Rut 2:7) Hon tog inte den här rättigheten för given och menade inte att andra var skyldiga henne något. För det andra var hon snabb att uttrycka sin tacksamhet när andra var vänliga mot henne. (Rut 2:13) När immigranter visar en sådan fin inställning är det mer troligt att de vinner andras respekt, både i och utanför församlingen. Vi är verkligen glada över att Jehova i sin stora omtanke har låtit alla slags människor få höra de goda nyheterna. En del har kanske inte kunnat studera Bibeln eller samlas fritt med Jehovas folk i sitt hemland. Men nu när de har möjlighet att komma tillsammans med oss vill vi hjälpa dem och få dem att känna sig hemma bland oss. w16.10 1:17-19

Miljontals tillbedjare av Jehova i modern tid har följt Jesus exempel genom att fokusera på sitt framtidshopp och inte låta prövningar försvaga tron. Tänk till exempel på Rudolf Graichen, som föddes i Tyskland 1925. Han kommer ihåg bilder med bibliska motiv som hängde på väggarna i hans hem. Han skriver: ”En bild visade vargen och bagglammet, killingen och leoparden, kalven och lejonet – alla i frid, ledda av en liten pojke. ... Sådana bilder gjorde ett bestående intryck på mig.” (Jes. 11:6–9) Rudolf fick utstå många år av svår förföljelse, först från nazisternas Gestapo och senare från det kommunistiska Stasi i Östtyskland, men trots det höll han hoppet om det jordiska paradiset levande. Han fick också gå igenom andra svåra prövningar. Bland annat förlorade han sin älskade mamma, som dog av tyfus i koncentrationslägret i Ravensbrück. Och hans pappa fick så svag tro att han undertecknade ett dokument där han förklarade att han inte längre var ett Jehovas vittne. w16.10 3:12-14

Vi som tjänar Jehova sätter verkligen värde på hans heliga bok, Bibeln. Eftersom vi är ofullkomliga får vi alla bibliska råd ibland. Hur reagerar vi då? Tänk på Evodia och Syntyke, två smorda systrar som levde i det första århundradet. Av någon anledning uppstod det en fnurra på tråden dem emellan. Problemet som uppstod mellan de här två systrarna kanske störde friden i hela församlingen. Bibeln säger inget om hur det hela slutade, men förhoppningsvis tog de till sig av Paulus kärleksfulla råd. (Fil. 4:2, 3) Liknande situationer kan ibland skapa problem i våra församlingar i dag. Men om vi tillämpar råden i Guds ord, Bibeln, kan vi lösa sådana problem, och vi kan till och med förhindra att de uppstår. Och om vi verkligen sätter värde på Jehovas egen bok är vi noga med att följa dess vägledning. (Ps. 27:11) w16.11 3:1-3

Vi behöver alla uppmuntran. Och det är extra viktigt under uppväxtåren. ”Barn ... behöver uppmuntran precis som växter behöver vatten”, förklarar pedagogen Timothy Evans. ”När barn får uppmuntran känner de sig värdefulla och uppskattade.” Men vi lever i kritiska tider. Många är själviska, saknar ”naturlig tillgivenhet” och ger sällan beröm. (2 Tim. 3:1–5) Satan djävulen vill göra oss missmodiga eftersom han vet att missmod kan skada vårt förhållande till Jehova och även försvaga oss på andra sätt. Satan försökte få den rättfärdige mannen Job att tappa modet. Han såg till att Job drabbades av olyckor och utsattes för falska anklagelser, men hans grymma plan misslyckades. Job förblev lojal mot Jehova. (Job 2:3; 22:3; 27:5) Även vi kan motarbeta Satan. Vi kan fortsätta uppmuntra vår familj och våra bröder och systrar i församlingen. Då hjälper vi varandra att hålla oss nära Jehova och bevara glädjen i tjänsten för honom. w16.11 1:4, 6

I början av 1500-talet beslutade sig några modiga män för att översätta Bibeln till språk som vanliga människor talade. När uppriktiga män och kvinnor läste Bibeln började de ställa frågor som: Var i Bibeln nämns skärselden? Var står det något om att man måste betala en präst för att hålla en mässa för någon som har dött? Eller var talas det om påvar och kardinaler? Kyrkan såg det här som en skandal. Hur vågade folket ifrågasätta kyrkans ledare! Kyrkan slog tillbaka, och män och kvinnor dömdes som kättare för att de vägrade tro på kyrkans läror. Kyrkan avkunnade dödsdomarna, och staten verkställde dem. Målet var att få folk att sluta läsa Bibeln och ställa frågor, och för det mesta fungerade det. Men det fanns ändå några få modiga personer som vägrade låta sig skrämmas av det stora Babylon. De hade nu fått smak på Guds ord – och de ville ha mer! w16.11 4:13

Vi som tjänar Jehova måste vara ärliga. (Ef. 4:25) Satan är ”lögnens fader”. Och Ananias och hans hustru förlorade livet därför att de ljög. Eftersom vi inte vill efterlikna sådana exempel ljuger vi inte. (Joh. 8:44; Apg. 5:1–11) Men stannar det där? Faktum är att vår ärlighet är en värdemätare på vår uppskattning av Guds oförtjänta omtanke. Att ljuga är att säga något som inte är sant. Men Jehova vill inte bara att vi ska undvika rena lögner. Han sa till de forntida israeliterna: ”Ni skall visa er vara heliga, ty jag, Jehova, er Gud, är helig.” Sedan förklarade han vad det innebar. Han sa bland annat: ”Ni skall inte stjäla, och ni skall inte bedra, och ingen av er skall handla oärligt mot sin landsman.” (3 Mos. 19:2, 11) Sorgligt nog skulle en person som aldrig skulle komma med en regelrätt lögn ändå kunna välja att formulera sig på ett sätt som vilseleder och lurar andra. w16.12 1:17, 18

I Bibeln finns Jesus ord, och hans uttalanden och läror var som balsam för själen för dem som hörde dem. Han lugnade skärrade hjärtan, styrkte de svaga och tröstade de nedstämda, och det gjorde att massor av människor drogs till honom. (Matt. 11:28–30) Han brydde sig verkligen om andra och tog hänsyn till deras andliga, känslomässiga och fysiska behov. (Mark. 6:30–32) Jesus lovade att stötta sina apostlar, och det löftet kan vi också ta till oss av. Du måste inte vara i Jesus omedelbara närhet för att få hans stöd. Han är vår kung i himlen, och han fortsätter att bry sig om sina efterföljare. Han kan komma till vår undsättning och ge ”hjälp i rätt tid”. Ja, Jesus ord kan hjälpa dig att jaga bort oro och fylla hjärtat med hopp och mod. (Hebr. 2:17, 18; 4:16) w16.12 3:4, 6

Noa levde i en värld som var ”full av våld” och omoral. (1 Mos. 6:4, 9–12) Även om Noa troget predikade Jehovas varningsbudskap kunde han inte tvinga de onda människorna omkring honom att lyssna. Han kunde inte heller få översvämningen att komma tidigare. Han var tvungen att lita på att Jehova skulle hålla sitt löfte om att ta bort ondskan och att han skulle göra det i precis rätt tid. (1 Mos. 6:17) Vi lever också i en värld som är full av ondska, och vi vet att Jehova har lovat att han ska ta bort den. (1 Joh. 2:17) Men vi kan inte tvinga människor att lyssna på de goda nyheterna. Och vi kan inte få den stora vedermödan att komma tidigare. (Matt. 24:14, 21) Precis som Noa behöver vi ha stark tro på Jehova och lita på att han snart ska gripa in. (Ps. 37:10, 11) Vi är övertygade om att han inte kommer att låta den här onda världen få finnas kvar en enda dag längre än nödvändigt. (Hab. 2:3) w17.01 1:5-7

I dag missbrukar många människor sin frihet och fattar dåliga beslut som ibland skadar andra. Precis som Bibeln har förutsagt är människor nu i ”de sista dagarna ... otacksamma”. (2 Tim. 3:1, 2) Den fria viljan är en värdefull gåva från Jehova. Hur kan vi visa att vi är tacksamma och inte tar den för given? Och hur kan vi undvika att missbruka den? Vi är alla fria att göra våra egna val när det gäller sådant som umgänge, klädsel och underhållning. Men den här friheten skulle kunna bli en ”täckmantel för det som är ont” om vi valde att ge efter för våra själviska begär eller om vi tog efter den här världens depraverade trender och modenycker. (1 Petr. 2:16) I stället för att använda vår frihet ”som ett motiv för köttet” är vi noga med att fatta beslut som hjälper oss att följa uppmaningen: ”Gör allt till Guds ära.” (Gal. 5:13; 1 Kor. 10:31) w17.01 2:12-14

Precis som Nehemja måste vi förbli blygsamma och inte börja förlita oss på oss själva om vi skulle få ett nytt uppdrag eller utökat ansvar. En äldste kanske förlitar sig på sin egen erfarenhet och börjar sköta olika uppgifter i församlingen utan att först be om Jehovas vägledning. Någon annan kanske fattar ett beslut och ber inte förrän efteråt att Jehova ska välsigna beslutet. Men är det att visa blygsamhet? En blygsam person försöker alltid ha en balanserad syn på sin ställning inför Gud och sin plats i hans organisation. Det är särskilt viktigt att vi inte förlitar oss på oss själva och våra egna förmågor när vi ställs inför en situation eller ett problem som vi varit med om förut. (Ords. 3:5, 6) Som medlemmar av Guds hushåll får vi lära oss att samarbeta med varandra i vår familj eller församling, inte att sträva efter att uppnå en viss ställning eller försöka klättra på en karriärstege. (1 Tim. 3:15) w17.01 4:7, 8

Jehovas ursprungliga avsikt var att människorna skulle leva för evigt här på jorden. (1 Mos. 1:28; Ps. 37:29) I sin generositet gav han Adam och Eva en mängd goda gåvor för att de skulle kunna njuta av livet. (Jak. 1:17) Jehova gav dem en fri vilja och förmåga att dra slutsatser, att älska andra och att knyta vänskapsband. Skaparen kommunicerade med Adam och förklarade vad han behövde göra för att vara lydig. Adam fick också veta hur han skulle fylla sina behov och ta hand om djuren och jorden. (1 Mos. 2:15–17, 19, 20) Jehova gav dessutom Adam och Eva olika sinnen: smak, känsel, syn, hörsel och lukt. Det här gjorde att de i full utsträckning kunde njuta av livet i sitt vackra hem. De hade en mängd intressanta arbetsuppgifter och kunde fortsätta att upptäcka och lära sig nya saker i all evighet. Jehova skapade också det första människoparet med förmågan att få fullkomliga barn. De skulle bo på jorden och ta hand om den för alltid. w17.02 1:6, 7

Vilken inverkan hade Guds ord på de män som tog ledningen? Tänk på kung Josia. Under hans regeringstid hittades Moses lag, och Josias sekreterare läste upp den för honom. Guds ord fick honom att genast dra i gång en kampanj för att få bort varje spår av avgudadyrkan i landet, och han arrangerade det största påskfirandet någonsin. (2 Kung. 22:11; 23:1–23) Josia och andra trogna ledare lät Guds ord påverka dem, och därför justerade de gärna sitt sätt att leda folket. Sådana förändringar gjorde att Guds folk mera helt och fullt kunde göra hans vilja. Men det var inte alla kungar bland Guds folk som följde hans anvisningar. I vissa fall blev Jehova tvungen att tillrättavisa eller ersätta dem. (1 Sam. 13:13, 14) Men när tiden var inne valde han den ultimata ledaren för sitt folk. w17.02 3:11, 12, 14

Vi människor skapades ”till Guds avbild”. (1 Mos. 1:27) Därför kan de flesta i viss utsträckning visa de egenskaper som Gud har. Vi kan till exempel visa kärlek, omtanke och medkänsla. Alla har dessutom skapats med ett samvete och har en inre känsla för vad som är rätt och fel, ärligt och oärligt, passande och opassande. Och så är det även om samvetet i vissa fall kan vara felinställt. (Rom. 2:14, 15) De allra flesta dras till sådant som är rent och vackert och vill leva i fred med andra. Så oavsett om människor inser det eller inte efterliknar de på sätt och vis Jehova. Därför förtjänar alla en viss ära och respekt. Men vi behöver ha gott omdöme när det gäller hur vi visar ära och respekt och i vilken omfattning. w17.03 1:5, 6

Till skillnad från många människor skulle Jehova aldrig fatta ogenomtänkta beslut, inte ens när han blir arg. När han såg att nineviterna hade ångrat sig och ändrat inställning, så ändrade han sitt beslut. Det här exemplet visar att Jehova är flexibel, ödmjuk och omtänksam. Ibland kan det vara bra att vi omvärderar ett beslut eller ett val. Omständigheterna kanske har förändrats. Till och med Jehova har ändrat sina beslut i sådana situationer. (1 Kung. 21:20, 21, 27–29; 2 Kung. 20:1–5) Andra gånger kan vi behöva omvärdera ett beslut för att vi har fått ny information. Så var det för kung David. Han fick felaktig information om Sauls sonson Mefiboset. Men när David senare fick veta hur det låg till, justerade han sitt beslut. (2 Sam. 16:3, 4; 19:24–29) w17.03 2:14, 15

Om ett problem dyker upp behöver vi ta reda på vilka bibliska principer som kan vara till hjälp och hur vi ska tillämpa dem på ett balanserat sätt. Tänk till exempel att en syster har en man som inte är ett vittne. Hon vet att hon har ett ansvar att predika de goda nyheterna. (Apg. 4:20) Tänk nu att hon har planerat att gå ut i tjänsten en viss dag, men så vill hennes man att hon ska stanna hemma. Han tycker att de inte har haft så mycket tid för varandra på sistone, och nu vill han att de ska göra något tillsammans. Hon kanske tänker på olika bibelverser som kan hjälpa henne att fatta rätt beslut. Hon vet att hon måste lyda Gud och att Jesus har befallt oss att göra lärjungar. (Matt. 28:19, 20; Apg. 5:29) Men hon vet också att hon behöver underordna sig sin man och vara resonlig. (Ef. 5:22–24) Vill hennes man att hon inte ska gå ut i tjänsten alls, eller är det bara just den här dagen han vill att hon ska göra något annat? Vi behöver ha balans när vi anstränger oss för att göra Guds vilja och ha ett gott samvete. w17.03 4:17