December

Det här skrev aposteln Petrus för att uppmuntra de kristna att uthärda alla de prövningar som Satan ligger bakom. Deras erfarenheter lär oss hur vi kan vara trogna, försäkrar oss om att vi kan klara av prövningar och påminner oss om att vi kommer att bli belönade för vår lojalitet. (Jak. 5:11) Får du möta hårt motstånd eller till och med förföljelse? Är du äldste eller kretstillsyningsman och känner dig nertyngd av alla ansvarsuppgifter? I så fall kan du få hjälp av att tänka på Paulus. Han fick utstå hård förföljelse, och han tänkte alltid på vännerna i församlingarna och oroade sig för dem. (2 Kor. 11:23–29) Men han vägrade ge upp, och andra blev uppmuntrade av hans exempel. (2 Kor. 1:6) Kom ihåg att när du håller ut under svårigheter kan det hjälpa andra att också göra det. w16.04 2:11, 14

Vare sig människor håller med oss Jehovas vittnen eller inte skulle de flesta hålla med om att vi är kända över hela världen för vårt predikoarbete. Du kanske till och med har mött människor i tjänsten som sagt att även om de inte tror som vi gör, så respekterar de oss för det arbete vi utför. Vi vet att Jesus förutsade att de goda nyheterna skulle bli predikade på hela den bebodda jorden. (Matt. 24:14) Många religiösa grupper menar att de predikar evangeliet, eller det kristna budskapet. Men deras predikande är ofta begränsat till gudstjänster i kyrkan, i tv eller på internet eller till egna berättelser om hur de lärt känna Jesus. Andra engagerar sig i välgörenhet som läkare, sjuksköterskor eller lärare och ser det som ett sätt att sprida budskapet. Men var det den här typen av arbete som Jesus befallde sina lärjungar att utföra? w16.05 2:1, 2

Sedan 1914 har regeringarna här på jorden varit fiender till Guds rike, som snart ska verkställa dom över nationerna och tillintetgöra dem. (Ps. 2:2, 7–9) Jehova låter mänskliga regeringar existera eftersom de bidrar till den allmänna ordningen. Det i sin tur hjälper oss att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Rom. 13:3, 4) Jehova uppmanar oss till och med att be för ”personer i hög ställning”, i synnerhet när deras beslut kan påverka vår tillbedjan. (1 Tim. 2:1, 2) När vi blir orättvist behandlade vädjar vi till myndigheterna, precis som aposteln Paulus gjorde. Det är sant att Bibeln säger att Guds motståndare, Satan, har makten över de politiska systemen, men det står ingenstans att han kontrollerar enskilda ledare och myndighetspersoner. (Luk. 4:5, 6) Därför får vi aldrig antyda att någon viss myndighetsperson kontrolleras av Satan. När vi har med ”regeringar och myndigheter” att göra är vi noga med att ”inte smäda någon”. (Tit. 3:1, 2) w16.04 4:5, 6

Hur kan vi ta reda på vad Jehova vill att vi ska göra i en viss situation? Och hur kan vi uppfatta, eller förstå, vad som är Jehovas vilja om det inte finns någon uttrycklig lag i Bibeln? Det kan vi göra genom att be till Jehova och följa den vägledning han ger genom sin heliga ande. Jesus förstod alltid vad Jehova ville att han skulle göra. I Bibeln berättas det om två tillfällen då Jesus efter att ha bett en bön såg till att stora folkskaror fick mat genom ett underverk. (Matt. 14:17–20; 15:34–37) Men när han själv var hungrig och blev frestad av Djävulen i vildmarken vägrade han att förvandla stenar till bröd. (Matt. 4:2–4) Jesus kände verkligen sin Far. Han visste att Jehova inte ville att han skulle använda den kraft han hade fått till nytta för sig själv. Jesus visade att han litade på att Jehova skulle vägleda honom och ge honom vad han behövde. w16.05 3:7, 8

Vissa avsnitt i Bibeln riktade sig från början till en särskild person eller grupp. Vi behöver därför be Jehova om ett öppet sinne och om vishet, så att vi kan förstå vad han vill lära oss. (Esr. 7:10; Jak. 1:5) Medan du läser Bibeln kan du stanna upp och fråga dig själv: Vad säger det här avsnittet om Jehova? Hur kan jag använda det i mitt eget liv? Och hur kan jag använda det för att hjälpa andra? Vi kommer att få ut mycket mer av vår bibelläsning om vi ställer oss sådana frågor. Vi kan ta ett exempel. Tänk på kraven som ställs på de äldste. (1 Tim. 3:2–7) De flesta av oss är ju inte äldste. Så det kan vara lätt att tänka att det avsnittet inte gäller oss, utan bara dem. Men de här kvalifikationerna kan vara till nytta för oss alla på många olika sätt. w16.05 5:7, 8

När judarna fördes som fångar till Babylon kom de till en stad som var full av avgudar och där människor var under onda andars inflytande. Men trogna judar, som Daniel och hans tre vänner, vägrade låta sig formas av den här babyloniska kulturen. (Dan. 1:6, 8, 12; 3:16–18) Daniel och hans vänner var helt inställda på att hålla fast vid Jehova och låta sig formas av honom. Och de lyckades med det! Det förstår vi bland annat av att Guds ängel kallade Daniel en ”högt värderad man”, trots att han befann sig i den dåliga miljön i Babylon nästan hela sitt liv. (Dan. 10:11, 19) På Bibelns tid kunde en krukmakare forma keramikföremål genom att pressa ner lera i en gjutform. Vi som tjänar Jehova i dag ser Jehova som den högste i universum, och vi vet att han har myndigheten och rätten att forma folk och nationer. (Jer. 18:6) Han har också all rätt att forma oss som individer. Men han tar hänsyn till vår fria vilja och vill att vi ska underordna oss honom för att vi själva vill det. w16.06 2:1, 2

Satan använder den här världens kommersiella system för att lura oss att tro att vi måste ha en massa onödiga saker för att kunna njuta av livet. Han är en mästare på att vädja till ”ögonens begär”. (1 Joh. 2:15–17; 1 Mos. 3:6; Ords. 27:20) I Satans värld bombarderas vi med reklam för allt mellan himmel och jord, från det mest geniala till det mest absurda. Har det hänt att du köpt någon pryl du egentligen inte behöver bara för att du råkade få syn på den i ett reklamblad eller i ett skyltfönster? Insåg du längre fram att du lika gärna hade kunnat vara utan den? När vi köper sådant som vi i själva verket inte behöver komplicerar vi vårt liv. Sådana saker kan distrahera oss så att vi inte får tillräckligt med tid till bibelstudium, mötesförberedelser, möten och tjänst. Kom ihåg aposteln Johannes varning: ”Världen försvinner, och även dess begär.” w16.07 1:3, 4

I den första kristna församlingen fanns både judar, greker, romare och andra nationaliteter. De första kristna hade växt upp i olika religioner, och deras sedvänjor och intressen skilde sig åt. Därför var det svårt för en del att släppa taget om sin gamla livsstil och anpassa sig till det nya livet som kristen. Aposteln Paulus såg att det fanns ett behov av att påminna dem om att de bara hade en Gud, Jehova. Hur är det bland de kristna i dag? Profeten Jesaja förutsade att det ”i dagarnas slutskede” skulle samlas människor av alla möjliga nationaliteter för att tillbe Jehova. De skulle säga: ”[Jehova] skall undervisa oss om sina vägar, och vi vill vandra på hans stigar.” (Jes. 2:2, 3) Visst är det fantastiskt att se hur den här profetian uppfylls i dag? I våra församlingar ser vi en underbar mångfald när det gäller nationalitet, kultur och språk. Fastän vi är så olika ärar vi Jehova tillsammans. w16.06 3:15, 16

Det är svårt att föreställa sig allt det underbara Jehova har i beredskap för de smorda när de ska härska tillsammans med Kristus i himlen. (Luk. 22:28–30; Fil. 3:20, 21; 1 Joh. 3:2) De kommer att utgöra ”det nya Jerusalem”, Kristus brud. (Upp. 3:12; 17:14; 21:2, 9, 10) Tillsammans med Jesus ska de ge läkedom åt mänskligheten. De kommer att få hjälpa ödmjuka människor att bli fria från syndens och dödens tyngande börda och nå fram till fullkomlighet. (Upp. 22:1, 2, 17) Ett av de största uttrycken för Jehovas ofattbara omtanke här på jorden kommer att vara att människor som har dött får uppstå. (Job 14:13–15; Joh. 5:28, 29) Trogna män och kvinnor från forntiden som dog innan Jesus gav sitt liv och alla de ”andra får” som dör trogna mot Jehova under de sista dagarna ska få livet tillbaka så att de kan fortsätta tjäna Jehova. (Joh. 10:16) w16.07 4:13-15

Att hålla sig andligt vaken innebär mer än att bara ha goda intentioner. Några dagar före händelsen i Getsemane trädgård hade Jesus uppmanat samma tre apostlar att be ödmjuka böner till Jehova. (Luk. 21:36) Samma sak gäller oss. Vi behöver också hålla ut i bön för att kunna förbli andligt vaksamma. (1 Petr. 4:7) Jesus sa att slutet skulle komma ”vid en timme som ni inte tänker er”. (Matt. 24:44) Därför måste vi nu se till att vi inte slumrar till andligen och börjar jaga efter de illusioner och fantasier som Satan och hans värld erbjuder och som vi i vår ofullkomlighet kan lockas av. Genom Bibeln hjälper Jehova och Jesus oss att förstå vad vi kan vänta oss i en nära framtid och hur vi kan förbli vaksamma. Vi måste ta hand om vår andlighet, prioritera vårt förhållande till Jehova och sätta hans rike främst. Vi måste också vara uppmärksamma på det som händer omkring oss för att vara redo när slutet kommer. (Upp. 22:20) Det handlar om vårt liv! w16.07 2:15-17

Ett starkt äktenskap består av två personer som inte förväntar sig perfektion av varandra. De fortsätter att ”ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra”. Ja, båda två är ofullkomliga och gör fel. Men när det händer kan de lära sig av sina misstag och vara förlåtande, och de kan låta sig ledas av kärleken, som är ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:14) Dessutom är kärleken ”tålmodig och omtänksam”, och ”den för inte räkenskap över oförrätten”. (1 Kor. 13:4, 5) När det uppstår problem och missförstånd bör man försöka reda ut dem så snabbt som möjligt, innan dagen är slut. (Ef. 4:26, 27) Att uppriktigt säga ”förlåt för att jag sårade dig” kräver ödmjukhet och mod, men det gör oerhört mycket för att lösa problem i ett äktenskap och dra mannen och hustrun närmare varandra. w16.08 2:6

Jesus viktigaste uppdrag här på jorden var att predika de goda nyheterna om Guds rike. Men han tog sig också tid att öva sina lärjungar att bli herdar och lärare. (Matt. 10:5–7) Filippus hade fullt upp i predikoarbetet, men han hjälpte säkert också sina fyra döttrar att bli duktiga förkunnare. (Apg. 21:8, 9) Sådan här övning är precis lika viktig i dag. Varför det? Världen över tar fler och fler människor emot de goda nyheterna. De här nya måste få övning. Vi behöver hjälpa dem som ännu inte är döpta att förstå varför det är så viktigt att de läser och studerar Bibeln på egen hand. De måste också få lära sig hur man predikar och undervisar om sanningen. Och i våra församlingar behöver bröder bli uppmuntrade att arbeta hårt för att med tiden kunna bli förordnade som församlingstjänare och äldste. Med ”god undervisning” kan mogna kristna hjälpa de nya att göra andliga framsteg. w16.08 4:1, 2

När vi samarbetar med våra bröder och systrar blir vi sammansvetsade och enade. Vi får också bestående vänskapsband och starkare tro på de välsignelser Guds rike ska föra med sig. Genom att stärka andras händer hjälper vi dem att uthärda svåra situationer och att fortsätta se ljust på framtiden. (Jes. 35:4) Och när vi hjälper andra får vi också själva hjälp att bevara vårt andliga fokus och att känna att det som Jehova har i beredskap för oss verkligen är på riktigt. Ja, våra händer blir också stärkta. När vi tänker på hur Jehova hjälpte och skyddade sina trogna tjänare på Bibelns tid växer vår tro och förtröstan på honom. Så ”låt inte dina händer sjunka” när du ställs inför svårigheter och problem. (Sef. 3:16) Förlita dig i stället på Jehova i bön. Låt honom stärka dig med sin mäktiga hand och leda dig till välsignelserna under hans rike. (Ps. 73:23, 24) w16.09 1:16-18

Det här kan vi tänka på när vi ska fatta beslut som gäller våra kläder. Naturligtvis påverkar vädret och årstiden hur vi klär oss. Olika levnadsförhållanden och omständigheter spelar också in. Men Jehovas normer ändras inte efter väderleken. (Mal. 3:6) På varmare breddgrader kan det vara en extra utmaning att klä sig på ett värdigt och blygsamt sätt. Så våra bröder och systrar uppskattar när vi visar gott omdöme och undviker kläder som är för avslöjande, oavsett om de är för tajta eller för löst sittande. (Job 31:1) Och när vi är på stranden eller vid en pool behöver vi tänka på att ha blygsamma och anständiga badkläder. (Ords. 11:2, 20) Många i världen omkring oss har avslöjande badkläder, men vi vill alltid vara noga med att välja kläder som är till ära för vår helige Gud, Jehova. w16.09 3:11, 12

Jesus drog sig inte för att fråga sina efterföljare vad de trodde. Du som är förälder kan ta efter hans exempel. När du småpratar med dina barn eller gör saker tillsammans med dem, passa på att fråga vad de tycker och tänker, och låt dem få berätta hur de känner innerst inne. Om ditt barn verkar ha svårt att tro på något som står i Bibeln, försök då att inte överreagera eller inta försvarsställning. Ha tålamod, och hjälp ditt barn att hitta svar på sina frågor. Det är bra att dina barn ställer uppriktiga frågor. Det betyder ju att de bryr sig och vill förstå. Också Jesus ställde seriösa frågor redan som barn. (Luk. 2:46) Lär känna dina barn väl – vad de tänker på, hur de känner och vad som oroar dem. Ta inte för givet att de tror på Jehova bara för att de är med på mötena eller följer med i tjänsten. Prata om Jehova när ni gör saker tillsammans. Be både med och för dina barn. Försök att vara uppmärksam på sådant som skulle kunna sätta deras tro på prov, och hjälp dem att hantera sådana problem. w16.09 5:3-5

I dag är det tusentals Jehovas vittnen som är med och uppfyller profetian om att de goda nyheterna ska förkunnas ”för varje nation och stam och språk och folk”. (Upp. 14:6) Är du en av alla dem som håller på att lära sig ett nytt språk? En del är missionärer eller har flyttat på eget initiativ för att hjälpa till i ett annat land. Andra har stannat kvar i sitt hemland och börjat understödja en församling där man talar ett främmande språk. Alla vi som tjänar Jehova måste prioritera vår egen och vår familjs andliga hälsa. Men ibland kanske vårt schema är så fulltecknat att vi har svårt att få det personliga studiet att fungera som vi vill. Och de som hjälper till på utländska distrikt möter även andra utmaningar. Förutom att de måste lära sig ett nytt språk behöver de också se till att de regelbundet får näring från djupheterna i Guds ord. (1 Kor. 2:10) w16.10 2:1-3

Många Jehovas vittnen får utstå svår förföljelse, men de fortsätter att hämta glädje i sitt framtidshopp. Hundratals av våra bröder och systrar sitter till exempel fängslade i Eritrea, Singapore och Sydkorea, i de flesta fall för att de vill följa Jesus ord att inte ta till svärd. De flesta bland Jehovas folk har inte behövt uthärda svår förföljelse. Men de har fått sin tro prövad på andra sätt. Många har till exempel fått lida på grund av fattigdom, inbördeskrig eller naturkatastrofer. Andra har precis som Abraham, Isak, Jakob och Mose lämnat ett bekvämt och framgångsrikt liv i den här världen. Och de kämpar verkligen för att inte bli frestade att satsa på en materialistisk och självupptagen livsstil. Vad hjälper dem att klara av det? De älskar Jehova och har stark tro på hans löften. De vet att han kommer att belöna sina trogna tjänare med evigt liv i den nya världen, där det inte ska finnas några orättvisor. (Ps. 37:5, 7, 9, 29) w16.10 3:15, 16

När profeten Jeremia var rädd och missmodig byggde Jehova upp hans självförtroende och lovade att han skulle hjälpa honom. (Jer. 1:6–10) Han uppmuntrade också profeten Daniel genom att sända en ängel som styrkte honom. Ängeln sa att Daniel var en högt värderad man. (Dan. 10:8, 11, 18, 19) Skulle du på liknande sätt kunna uppmuntra dina bröder och systrar, däribland pionjärer och äldre vänner som inte har samma kraft och ork som tidigare? Jehova och Jesus hade varit tillsammans i miljontals år, men det gjorde inte att Jehova tänkte att hans son klarade sig utan beröm och uppmuntran medan han var här på jorden. Vid två tillfällen fick Jesus höra sin Far tala från himlen och säga: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17; 17:5) Det måste ha känts bra för Jesus när hans Far sa att han älskade honom och var stolt över honom. (Luk. 22:43) w16.11 1:7, 8

Det är inte alltid så lätt att kontrollera sina känslor. Vi kan bli väldigt upprörda och sårade om någon förolämpar oss eller behandlar oss orättvist, kanske på grund av vår etniska bakgrund, vår hudfärg eller vårt utseende. Och det kan kännas ännu värre om den som sårar oss är en medtroende! Vi förstår varför Bibeln uppmanar oss att hålla känslorna i styr och att inte vara snabba med att ta anstöt. (Ords. 16:32) Utan tvivel behöver vi alla arbeta på att bli mindre lättstötta och mer förlåtande. Både Jehova och Jesus tycker att det är oerhört viktigt att vi förlåter andra. (Matt. 6:14, 15) Behöver du bli mer tålmodig och förlåtande? Människor som inte håller känslorna i schack blir ofta bittra, och det kan göra att andra undviker dem. En bitter person kan sprida en negativ anda i församlingen. (3 Mos. 19:17, 18) w16.11 3:4-6

I slutet på 1800-talet började Charles Taze Russell och några andra sanningstörstande människor att systematiskt studera Bibeln tillsammans. Till att börja med ville han ta reda på vilken av de etablerade religionerna som lärde ut sanningen. Han jämförde noggrant lärorna hos både så kallade kristna och icke-kristna religioner med det som sägs i Bibeln. Han insåg snabbt att ingen av de här religionerna helt och fullt följde Guds ord. Vid ett tillfälle sammanträffade Russell med en grupp lokala präster i hopp om att de skulle ta emot sanningarna från Bibeln som han och hans medarbetare hade upptäckt för att sedan lära ut dem till medlemmarna i sina församlingar. Men prästerna var inte alls intresserade. Bibelforskarna förstod ganska snart att de inte kunde tillbe Gud tillsammans med dem som var beslutna att hålla fast vid falsk religion. w16.11 4:14

Vår uppskattning av Guds oförtjänta omtanke motiverar oss inte bara att undvika äktenskapsbrott, dryckenskap och andra synder som en del i Korinth hade gjort sig skyldiga till. (1 Kor. 6:9–11) När vi tar emot Guds oförtjänta omtanke undviker vi inte bara sexuell omoral, utan vi håller oss också borta från omoralisk underhållning. När vi ställer våra kroppar ”till förfogande som slavar åt rättfärdigheten” undviker vi inte bara dryckenskap, utan vi aktar oss också för att dricka oss på gränsen till fulla. Det kan verkligen krävas ansträngning från vår sida att stå emot sådana här frestelser, men vi kan vinna kampen. Målet för oss bör vara att undvika både allvarliga och mindre allvarliga synder. Vi kommer inte att lyckas helt och hållet, men det är något vi bör sträva efter, precis som Paulus gjorde. Han uppmanade sina bröder: ”Låt ... inte synden fortsätta att härska som kung i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär.” (Rom. 6:12; 7:18–20) w16.12 1:16, 19-21

Jesus lovade att Jehova skulle ge oss helig ande om vi bad om den. (Luk. 11:10–13) Den heliga anden kan hjälpa dig att utveckla egenskaper som Jehova har. (Kol. 3:10) Det kan bidra till att du får bättre relationer till andra, och det i sin tur kan leda till att vissa jobbiga situationer inte ens uppstår. Det ska medges att det krävs en hel del ödmjukhet för att lita på ”Guds mäktiga hand” och att kasta alla bekymmer på honom. (1 Petr. 5:6, 7) Men om du är ödmjuk får du Guds stöd och godkännande. (Mik. 6:8) Och det gör att du får en mer balanserad syn på dig själv och förstår vad du klarar av både fysiskt, känslomässigt och mentalt. Att du förtröstar på Jehova kan rädda dig från att bli helt uppslukad av alla problem. w16.12 3:7, 12

Som en ”rättfärdighetens förkunnare” predikade Noa troget det varningsbudskap han hade fått. Det hjälpte honom helt säkert att bevara en stark tro. Förutom att predika använde han också sina fysiska och mentala förmågor när han utförde det gudagivna uppdraget att bygga en ark. (Hebr. 11:7) Precis som Noa vill vi ha ”rikligt att göra i Herrens verk”. (1 Kor. 15:58) Många bröder och systrar bygger och underhåller Rikets salar, hjälper till vid sammankomster eller utför olika uppgifter vid ett avdelningskontor eller ett översättningskontor. Framför allt är vi fullt upptagna i predikoarbetet eftersom vi vet att det stärker vårt hopp för framtiden och vårt beslut att inte ge upp i loppet för liv. (1 Kor. 9:24) w17.01 1:8, 9

Vi måste respektera andras rätt att fatta sina egna beslut i livet. Varför det? Vi har ju alla fått en fri vilja, så därför finns det inte två personer i sanningen som alltid fattar exakt samma beslut, inte ens när det gäller vårt uppförande eller vår tillbedjan. När vi inser att ”var och en skall ... bära sin egen ansvarsbörda” kommer vi att respektera våra bröders och systrars rätt att använda sin fria vilja, även personliga beslut i mindre viktiga frågor. (1 Kor. 10:32, 33) Jehova har gett oss en fri vilja, och det ger oss verklig frihet. (2 Kor. 3:17) Vi uppskattar den här gåvan eftersom den gör det möjligt för oss att fatta beslut som visar Jehova hur mycket vi älskar honom. Vi vill därför fortsätta visa att vi sätter värde på vår fria vilja genom att använda den på ett sätt som ärar Jehova och genom att respektera andras rätt att använda sin fria vilja. w17.01 2:15, 17, 18

Vi vinner inte andras respekt genom att rikta överdriven uppmärksamhet mot oss själva, utan genom att visa ”den stilla och milda anden”. (1 Petr. 3:3, 4; Jer. 9:23, 24) Om vi har för höga tankar om oss själva kommer det förr eller senare att märkas på det vi säger och gör. Vi kanske kommer med antydningar om att vi har särskilda privilegier, att vi sitter på unik information eller att vi känner vissa ansvariga bröder. Eller så kanske vi berättar om något och tar åt oss hela äran trots att andra också gjorde en betydande insats. Jesus är verkligen ett fint exempel för oss. Mycket av det han sa var antingen direkta citat från eller hänvisningar till de hebreiska skrifterna. Han var blygsam och talade på ett sätt som gjorde att de som lyssnade drog slutsatsen att det han sa kom från Jehova och inte från honom själv. w17.01 4:12

Adam och Eva kan varken ha haft svårt att förstå den här lagen eller att lyda den. Hela trädgården var ju full med annan god mat som de kunde äta av. Satan Djävulen använde en orm för att lura Eva att vara olydig mot sin Far, Jehova. (1 Mos. 3:1–5; Upp. 12:9) Satan gjorde en stor sak av att Guds jordiska barn inte fick äta ”av varje träd i trädgården”. Det var som om han sa: ”Får ni verkligen inte göra vad ni vill?” Sedan kom han med en ren och skär lögn: ”Ni kommer visst inte att dö.” Därefter försökte han övertyga Eva om att hon inte behövde lyssna till Gud. Han sa: ”Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas.” Satan antydde att Jehova inte ville att människorna skulle äta av frukten eftersom det skulle ge dem särskild kunskap. Till sist ljög Satan igen och lovade: ”Ni kommer att bli som Gud med kunskap om gott och ont.” w17.02 1:8, 9

Jesaja förutsade att den här personen skulle vara ”en ledare och befälhavare”. (Jes. 55:4) Och Daniel skrev under inspiration att ”Messias, Ledaren”, skulle komma. (Dan. 9:25) Slutligen sa Jesus Kristus själv att det var han som skulle vara ledaren för Guds folk. (Matt. 23:10) Jesus lärjungar var ivriga att följa honom, och de trodde att han var Jehovas utvalde. (Joh. 6:68, 69) Vad övertygade dem? Vid Jesus dop såg Johannes döparen ”himlarna bli skilda åt och anden, lik en duva, komma ner över honom”. (Mark. 1:10–12) Under Jesus tjänst på jorden fick han kraft av den heliga anden att undervisa och utföra underverk. (Apg. 10:38) Dessutom gjorde den heliga anden att Jesus fullt ut kunde visa sådana egenskaper som kärlek, glädje och tro. (Joh. 15:9; Hebr. 12:2) Ingen annan ledare kunde på ett lika tydligt sätt visa att de fick kraft av Guds ande. Jesus var definitivt den som Jehova hade valt ut. w17.02 3:15, 16

Vid pingsten år 33 v.t. började apostlarna ta ledningen i den kristna församlingen. Bibeln säger att ”Petrus trädde fram tillsammans med de elva” och hjälpte en stor skara judar och proselyter att förstå livräddande sanningar. (Apg. 2:14, 15) Många av dem satte tro till budskapet och fortsatte sedan ”att helt ägna sig åt apostlarnas undervisning”. (Apg. 2:42) Apostlarna skötte församlingens ekonomi. (Apg. 4:34, 35) De koncentrerade sig på Guds folks andliga behov genom att be och undervisa i Guds ord. (Apg. 6:4) Och mogna kristna fick i uppdrag att sprida de goda nyheterna på nya distrikt. (Apg. 8:14, 15) Med tiden började andra smorda äldste hjälpa apostlarna att ta hand om församlingarna. Tillsammans utgjorde de en styrande krets som gav vägledning till alla församlingar. (Apg. 15:2) w17.02 4:4

Många människor har påverkats starkt av inställningen i Satans värld och har idoler som de avgudar. Religiösa och politiska ledare och kändisar inom sport- och nöjesvärlden får ofta stjärnstatus och betraktas nästan som övermänskliga. I stället för att visa sådana personer en mer passande respekt ser både yngre och äldre upp till dem och tar kanske efter deras attityd, uppförande och klädstil. Sanna kristna vet att det skulle vara fel att ära människor på det här sättet. Jesus är den enda människan som någonsin levt som är en perfekt förebild för oss. (1 Petr. 2:21) Vi skulle göra Jehova besviken om vi visade människor större ära än de förtjänar. Vi måste komma ihåg att ”alla har ... syndat och saknar Guds härlighet”. (Rom. 3:23) Så ingen människa har rätt att bli upphöjd till den grad att det gränsar till avgudadyrkan. w17.03 1:6-8

Vi kan alla granska oss själva för att se om vi verkligen är helhjärtade i vår tjänst för Jehova. Vi kan fråga oss: ”Är jag besluten att göra Jehovas vilja, stå upp för sann tillbedjan och skydda församlingen mot skadligt inflytande?” Tänk till exempel om någon i din familj eller en nära vän skulle bli utesluten. Skulle du tydligt visa var du står genom att inte umgås med honom eller henne? Vad skulle ditt hjärta motivera dig att göra? Ibland kan vi precis som Asa känna att vi har alla emot oss. Du kanske har skolkompisar eller lärare som driver med dig för att du är ett Jehovas vittne. Eller också kanske du har arbetskamrater som pikar dig för att du tar ledigt för en sammankomst eller sällan jobbar över. Om du hamnar i sådana situationer, be då till Jehova, precis som Asa gjorde. (2 Krön. 14:11) Håll fast vid det som du vet är rätt. Kom ihåg att Jehova styrkte och hjälpte Asa, och han kommer att styrka dig också. w17.03 3:6-8

I Bibeln får vi rådet att inte stressa fram viktiga beslut. Det är större chans att våra beslut blir bra om vi tar oss tid att väga in alla faktorer innan vi bestämmer oss. (1 Thess. 5:21) Innan den som har ansvaret i familjen fattar ett beslut är det viktigt att göra efterforskningar i Bibeln och i vår litteratur och lyssna på vad de andra i familjen tycker. Kom ihåg att Gud uppmanade Abraham att lyssna på sin fru. (1 Mos. 21:9–12) De äldste behöver också ta sig tid att göra efterforskningar. Om det kommer fram ny information behöver de vara ödmjuka och ha rätt syn på sig själva och inte lägga någon prestige i att behöva omvärdera ett beslut. De bör vara beredda att ändra sina beslut eller sitt sätt att tänka ifall det skulle behövas, och vi gör alla väl i att följa deras exempel. Det bidrar till ordningen och den fridsamma atmosfären i församlingen. (Apg. 6:1–4) w17.03 2:16