Mars

Vi väljer ju inte att bli hatade, och vi försöker inte vara martyrer. Så vad är det som gör att vi kan vara lyckliga när vi blir hatade? Här kommer tre skäl: För det första får vi Guds godkännande när vi håller ut. (1 Petr. 4:13, 14) För det andra får vi en beprövad och starkare tro. (1 Petr. 1:7) Och för det tredje får vi en helt fantastisk belöning – evigt liv. (Rom. 2:6, 7) Kort efter Jesus uppståndelse fick apostlarna uppleva den lycka han hade pratat om. När de hade blivit piskade och befallda att sluta predika kände de ändå glädje. Varför det? Därför att ”de hade ansetts värdiga att lida för hans [Jesus] namns skull”. (Apg. 5:40–42) Deras kärlek till Jesus var starkare än deras rädsla för fiendernas hat. Och de visade sin kärlek genom att fortsätta predika de goda nyheterna. Många av våra bröder och systrar i dag fortsätter också att tjäna Jehova troget trots svårigheter. De vet att Jehova aldrig kommer att glömma det de har gjort och den kärlek de har visat mot hans namn. w21.03 12:18, 19

De smorda föds inte med det himmelska hoppet, utan det är något de får av Jehova. De tänker på sitt hopp, ber om det och ser verkligen fram emot att få sin himmelska belöning. De kan inte föreställa sig hur det kommer att vara att ha en andlig kropp. (Fil. 3:20, 21; 1 Joh. 3:2) Men de längtar efter att få inta sina platser i det himmelska riket. De andra fåren har ett hopp som är helt naturligt för oss människor – hoppet om att få leva för evigt på jorden. De ser fram emot den dag då de kommer att få hjälpa till att göra hela jorden till ett paradis. De längtar efter den tid då de ska få bygga sina egna hus, anlägga trädgårdar och fostra barn i en miljö helt fri från sjukdomar. (Jes. 65:21–23) De ser fram emot att få utforska jorden – alla berg, skogar och hav – och få tid att studera allt fantastiskt som Jehova har skapat. Och framför allt, tänk att få lära känna Jehova bättre och bättre evigheten igenom! w21.01 3:17, 18

Efter babyloniernas framfart i landet sa folk: ”Det är en ödemark, tom på människor och djur, och det har blivit givet åt kaldéerna.” (Jer. 32:43) Omkring 200 år efter att Joel hade skrivit ner sin profetia, använde Jehova Jeremia för att förutsäga något mer om angreppet. Jehova sa att de invaderande styrkorna skulle leta rätt på och ta till fånga varenda israelit som syndade mot honom. Det står: ”’Jag sänder bud efter många fiskare’, säger Jehova, ’och de ska fiska dem. Sedan ska jag sända bud efter många jägare, och de ska fånga dem på alla kullar och höjder och i alla klyftor i bergen.’” Han fortsätter: ”Jag [ska] låta dem betala fullt ut för sina överträdelser och synder.” Det skulle inte finnas någon plats, varken i havet eller på land, där israeliterna skulle kunna gömma sig för babylonierna. (Jer. 16:16, 18) w20.04 14:12, 13

I ett väldigt viktigt läge fick Lot tydliga instruktioner från Jehova, men han reagerade inte så snabbt som han borde ha gjort. Vi kanske drar slutsatsen att Lot var nonchalant, eller till och med upprorisk. Men Jehova såg honom inte som ett hopplöst fall. Änglarna tog tag i Lot och hans familj och ledde dem ut ur staden, ”för Jehova brydde sig om Lot”. (1 Mos. 19:15, 16) Det kan finnas flera anledningar till att Jehova kände med Lot och ville hjälpa honom. Lot kanske dröjde för att han var rädd för folk utanför staden. Det fanns andra faror också. I närheten av Sodom fanns det en dal som var full av gropar med tjära, och han hade förmodligen hört talas om de två kungarna som hade fallit ner i sådana gropar. (1 Mos. 14:8–12) Och med tanke på att han hade familj oroade han sig säkert för sin fru och sina barn. Dessutom var Lot rik, så han hade förmodligen ett fint hus i Sodom. (1 Mos. 13:5, 6) Inget av det här var egentligen någon ursäkt för att inte omedelbart lyda Jehova. Men Jehova såg förbi Lots misstag och betraktade honom som rättfärdig. (2 Petr. 2:7, 8) w20.04 16:13, 14

Det kan ta lite tid för dem som har känt dig sedan du var liten att börja se dig som en ung vuxen. Men du kan vara säker på att Jehova inte bara ser utsidan. Han känner dig och vet vad du klarar av. (1 Sam. 16:7) Så stärk din vänskap med honom. David gjorde det. Han studerade skaparverket noga och funderade på vad det sa honom om Jehova. (Ps. 8:3, 4; 139:14; Rom. 1:20) Något annat du kan göra är att vända dig till Jehova för att få styrka. Blir du till exempel retad i skolan för att du är ett Jehovas vittne? Be då att Jehova ska hjälpa dig att hantera den situationen, och tillämpa de praktiska råd du hittar i Bibeln och i artiklar och videor vi får från organisationen. Varje gång du märker att Jehova hjälper dig att hantera en utmaning kommer din tillit till honom att växa. Och när vännerna i församlingen ser att du litar på Jehova, så kommer du att vinna deras förtroende. w21.03 9:7

Nära vänner tycker om att berätta om sina tankar och känslor för varandra. Det fungerar på samma sätt med vår vänskap med Jehova. Han talar till oss genom Bibeln, och där berättar han om sina tankar och känslor. Och vi talar med honom när vi ber till honom, och då berättar vi om våra innersta tankar och känslor. Men han lyssnar inte bara utan besvarar också våra böner, eftersom han är en kärleksfull vän. Ibland kommer svaret snabbt, men ibland måste vi fortsätta be. Hur som helst kan vi vara säkra på att svaret kommer i rätt tid och på det bästa sättet. Och svaret kanske inte alltid är det vi hade tänkt oss. Han kan till exempel välja att inte ta bort en prövning utan i stället ge oss kraft och styrka så att vi kan uthärda den. (1 Kor. 10:13) Hur kan vi visa att vi uppskattar att vi kan be till Jehova? Bland annat genom att följa hans uppmaning att ”be ständigt”. (1 Thess. 5:17) w20.05 22:7, 8

Löparna i ett långdistanslopp håller ett öga på vägen precis framför sig för att inte snubbla. Om de skulle ramla tar de sig upp igen och fortsätter springa. De stannar inte upp och funderar på vad det var som fick dem att snubbla, utan de fokuserar på målet och priset. I loppet för liv som vi springer kommer vi att snubbla många gånger, det vill säga göra och säga fel. Eller så kan någon annan löpare göra ett misstag som påverkar oss. Vi blir inte förvånade när det händer. Vi är alla ofullkomliga och springer på samma smala väg som leder till liv, så det är oundvikligt att vi råkar stöta till varandra emellanåt och att vi ibland har berättigade anklagelser mot varandra. (Kol. 3:13) Men i stället för att fokusera på vad som fick oss att snubbla fokuserar vi på priset och fortsätter loppet. Om vi skulle bli arga och bittra och vägra att resa oss kommer vi aldrig att komma i mål och få priset. Dessutom skulle vi hindra andra som försöker springa på den smala vägen. w20.04 18:1, 8, 9

Daniel beskriver olika världsmakter som direkt har påverkat Guds folk. De beskrivs som olika delar av en enorm metallstaty. Den sista världsmakten beskrivs som fötterna på statyn, och de är gjorda av järn blandat med lera. Fötterna representerar det brittisk-amerikanska världsväldet. Profetian visar att Storbritannien och USA fortfarande ska vara en världsmakt när Guds rike ingriper och krossar alla styren på jorden. Johannes beskriver också olika världsmakter som direkt har påverkat Jehovas folk. Han beskriver dem som de sju huvudena på ett vilddjur. Det sjunde och sista huvudet representerar Storbritannien och USA. Det är intressant att det inte ska växa ut några fler huvuden på vilddjuret. Det sjunde huvudet ska fortfarande ha makten när Jesus och hans himmelska armé krossar det och resten av vilddjuret. (Upp. 13:1, 2; 17:13, 14) w20.05 20:11, 12

De här enkla orden lyfter fram en grundläggande sanning: Gud, som är källan till allt liv, är också källan till kärlek. Jehova älskar oss! Hans kärlek gör att vi känner oss trygga, lyckliga och tillfreds. Som kristna kan vi inte välja om vi ska visa kärlek eller inte. Det är en direkt befallning. (Matt. 22:37–40) När vi känner Jehova väl kan det kännas lätt att lyda det första budet. Han är ju fullkomlig, och han är omtänksam och bryr sig om oss. Men det kan vara en större utmaning att lyda det andra budet. Varför det? Därför att våra bröder och systrar, som hör till de medmänniskor som står oss närmast, är ofullkomliga. Ibland säger och gör de saker som vi kan uppfatta som okänsliga eller kärlekslösa. Jehova visste att det här skulle kunna hända, så han lät några bibelskribenter ta med specifika råd om varför och hur vi ska visa varandra kärlek. En av dem var Johannes. (1 Joh. 3:11, 12) w21.01 2:1, 2

Oavsett om vi är nya i sanningen eller har tjänat Jehova i många år, är det bra att fundera på det här: Lyckas jag stå emot Satans försök att dela mitt hjärta? Vad gör du till exempel om du ser något på tv eller på internet som skulle kunna väcka felaktiga begär? Det kan vara lätt att börja ursäkta sig och tänka att det man har sett inte direkt är pornografi. Men skulle det kunna vara något som Satan kan använda för att dela ditt hjärta? Man skulle kunna jämföra det här med en liten metallkil som man använder för att klyva en rejäl vedklabb. Man börjar med att slå in den smala, vassa delen av kilen i träet. Och när man har drivit in kilen tillräckligt långt klyvs klabben. Kan bilden som anspelade på sex och som fastnade på näthinnan vara som spetsen på kilen? Något som kanske inte verkar så farligt kan dela vårt hjärta och få oss att synda mot Jehova. Låt inget olämpligt komma in i ditt hjärta, utan se till att hålla ditt hjärta odelat och ha djup respekt för Jehovas namn. w20.06 24:14, 15

Vi måste fortsätta hjälpa och stötta dem som är på väg tillbaka till Jehova. Precis som sonen i Jesus liknelse kanske de har ett tungt känslomässigt bagage. (Luk. 15:17–24) Satans värld är skoningslös, så de är förmodligen andligt nedbrutna. Vi behöver hjälpa dem att bygga upp sin tro igen. I liknelsen om det bortsprungna fåret lyfter herden upp fåret på sina axlar och bär det tillbaka till hjorden. Då har herden redan lagt ner en del arbete på att hitta fåret. Men han inser att fåret inte kommer att orka gå hela vägen tillbaka själv, så därför bär han det. (Luk. 15:4, 5) De som håller på att komma tillbaka till Jehova kan behöva mycket hjälp för att komma över sådant som hindrar dem. Med Jehovas ande, Bibeln och publikationerna från organisationen kan vi hjälpa dem att bli andligt starka igen. Du kanske skulle kunna tänka dig att studera med en overksam om de äldste ber dig om det? w20.06 26 § 14, 15

Det är viktigt att vi är kärleksfulla eftersom det är kännetecknet på de sanna kristna. Men vi behöver också ”ingående kunskap och gott omdöme”. (Fil. 1:9) Annars kan det hända att vi ”dras med av varje lärdomsvind och ... luras av människors list”. Vi skulle till exempel kunna påverkas av avfällingar. (Ef. 4:14) När det var många som lämnade Jesus visade Petrus att han var helt övertygad om att Jesus läror ledde till evigt liv. (Joh. 6:67, 68) Även om Petrus inte förstod alla detaljer i det Jesus hade lärt ut, så var han ändå lojal eftersom han hade förstått att Jesus var Messias. Du kan också bli mer övertygad om att sanningen finns i Bibeln. Då kommer din tro att klara vilka prövningar som helst, och du kommer att kunna hjälpa andra att bygga upp en stark tro. (2 Joh. 1, 2) w20.07 28:2, 18

Vi kan hjälpa våra bröder och systrar att stanna kvar i sanningen om vi visar medkänsla. (1 Joh. 3:10, 11, 16, 17) Vi måste älska våra vänner i både vått och torrt. Känner du till exempel någon som har förlorat någon och behöver tröst eller praktisk hjälp? Eller har våra bröder och systrar drabbats av en naturkatastrof och behöver hjälp att bygga upp sin Rikets sal eller sina hem? Vi kan visa vår kärlek och medkänsla för våra bröder och systrar genom det vi säger, men framför allt genom det vi gör. Jehova är otroligt kärleksfull, och vi efterliknar honom när vi älskar varandra. (1 Joh. 4:7, 8) Ett viktigt sätt att visa kärlek är att förlåta varandra. Om någon sårar oss kan vi visa kärlek genom att förlåta och lägga det bakom oss. w20.07 30:14, 15

Kommer alla som uppstår i den nya världen att få ett eget studium, precis som det fungerar i dag? Kommer de nya att bli förordnade till olika församlingar och övade att undervisa dem som uppväcks senare? Vi får se. Det vi vet är att ”jorden ska vara full av kunskapen om Jehova” efter de tusen åren. (Jes. 11:9) Det blir en härlig men hektisk tid! Alla som redan tjänar Jehova kommer att behöva göra förändringar under de tusen åren för att få hans godkännande. Därför kommer de att kunna ha förståelse för dem som har uppstått och som försöker ta itu med felaktiga tankar och begär och leva efter Jehovas normer. (1 Petr. 3:8) Jehovas folk kommer också ödmjukt att arbeta på sin egen räddning, och därför kommer de som uppstår att dras till dem. (Fil. 2:12) w20.08 33:6, 7

Om vi följer Paulus råd och analyserar det vi själva gör kanske vi upptäcker att vi har förmågor som andra inte har. En äldste kanske inte håller så bra tal, men han kanske har väldigt lätt för sig i tjänsten. Eller så är han inte lika strukturerad som andra äldstebröder, men han är känd som en varm och omtänksam person som vännerna gärna frågar om råd från Bibeln. Eller så är han väldigt gästfri. (Hebr. 13:2, 16) När vi ser våra starka sidor kan vi känna oss nöjda med det vi kan göra i församlingen. Och det är mindre risk för att vi blir avundsjuka på dem som har andra styrkor än vi. Oavsett vilken roll vi har i församlingen, så kan vi alla bli skickligare i tjänsten och försöka utvecklas. w20.08 35:16–18

Det epokgörande talet ”Den stora skaran” hölls 1935 av broder Joseph Rutherford vid ett konvent i Washington DC i USA. I sitt tal förklarade broder Rutherford vilka som skulle utgöra den stora skara som nämns i Uppenbarelseboken 7:9. Fram till dess hade man trott att den här gruppen var en himmelsk andrahandsklass som utgjordes av kristna som inte var fullständigt lojala. Med hjälp av Bibeln förklarade broder Rutherford att den stora skaran inte ska leva i himlen, utan att de är Kristus ”andra får”, som ska överleva ”den stora prövningen” och få leva för evigt på jorden. (Upp. 7:14) Jesus sa: ”Jag har också andra får, som inte tillhör den här fållan. Även dem måste jag föra in, och de ska lyssna till min röst, och de ska alla bli en enda hjord under en enda herde.” (Joh. 10:16) De andra fåren är lojala vittnen för Jehova som har hoppet att få leva för evigt i ett paradis på jorden. (Matt. 25:31–33, 46) w21.01 3:1, 2

Vi behöver vara disciplinerade om vi ska hålla ut och slutföra vårt arbete att predika. (Matt. 28:19, 20) Vi föds inte med självdisciplin. Tvärtom är det mänskligt att vilja följa minsta motståndets lag. Det krävs självbehärskning för att ha självdisciplin. Så vi behöver öva på att göra sådant som känns jobbigt, och Jehova ger oss helig ande för att hjälpa oss med det. (Gal. 5:22, 23) Paulus hade självdisciplin. Men han erkände att han fick vara hårdhänt mot sig själv för att göra det som var rätt. (1 Kor. 9:25–27) Han uppmanade andra att vara disciplinerade och att göra saker på ett värdigt och ordnat sätt. (1 Kor. 14:40) Vi måste vara disciplinerade för att ha bra andliga vanor, och det innebär bland annat att vi går i tjänsten regelbundet. (Apg. 2:46) w20.09 36:15–17

I dag kan vi predika fritt i många länder. Är det religionsfrihet där du bor? Hur använder du i så fall den friheten? Det är verkligen spännande att tillhöra Jehovas folk i de sista dagarna. Vi får hjälpa till i det största arbetet med att predika och undervisa som någonsin utförts. Det finns många spännande möjligheter för oss i det här arbetet. Hur kan du göra det bästa av en period med frihet? (2 Tim. 4:2) Du kanske kan fundera på om du eller någon annan i din familj kan göra mer i tjänsten, eller kanske till och med bli pionjär. Nu är det inte rätt tid att samla på sig pengar och saker – vi kommer ändå inte att få med oss det in i den nya världen. (Ords. 11:4; Matt. 6:31–33; 1 Joh. 2:15–17) Många förkunnare har lärt sig ett nytt språk för att hjälpa andra att lära känna Jehova. Och organisationen har gett ut litteratur på över 1 000 språk! w20.09 38:9–11

En bra soldat är hängiven och lojal. Han kämpar hårt för att skydda någon han älskar och det han tycker är värdefullt. Paulus uppmanade Timoteus att arbeta på att vara hängiven Gud, det vill säga lojalt hålla fast vid Gud. (1 Tim. 4:7) Ju starkare vår lojalitet och kärlek till Gud är, desto större motivation har vi att hålla ett fast grepp om sanningen. (1 Tim. 4:8–10; 6:6) En soldat måste också vara disciplinerad för att hålla sig i bra form och vara redo för strid. Timoteus höll sig i bra andlig form eftersom han följde Paulus råd att fly från felaktiga begär, arbeta på goda egenskaper och umgås med sina bröder och systrar. (2 Tim. 2:22) Det krävde självdisciplin. Och vi behöver självdisciplin för att vinna kriget mot våra felaktiga begär. (Rom. 7:21–25) Vi behöver också självdisciplin för att göra förändringar i vår personlighet och utveckla goda egenskaper. (Ef. 4:22, 24) Och när vi är trötta efter en lång dag kan vi behöva pressa oss lite för att komma i väg till mötet. (Hebr. 10:24, 25) w20.09 40:9–11

Vi måste ha tålamod när vi hjälper någon att gå framåt för att kunna överlämna sig och bli döpt. Men vi måste också ta reda på om han verkligen vill tjäna Jehova. Ser du några tecken på att han försöker leva efter det Jesus lärde? Eller tycker han bara att det är intressant att lära sig mer om Bibeln? Utvärdera med jämna mellanrum vilka framsteg den du studerar med har gjort. Brukar han till exempel prata om hur han känner för Jehova? Ber han till Jehova? (Ps. 116:1, 2) Tycker han om att läsa Bibeln? (Ps. 119:97) Går han på mötena? (Ps. 22:22) Märks det att han tillämpar det han får lära sig och gör förändringar? Berättar han för familj och vänner vad han får lära sig? (Ps. 9:1) Och viktigast av allt: Vill han bli ett Jehovas vittne? (Ps. 40:8) Om du märker att han inte gör framsteg på något av de här områdena kan du försöka lista ut varför och sedan ha ett öppenhjärtigt samtal med honom. w20.10 42:14, 15

Jesus Far, Jehova, tar alltid bra beslut, och Jesus föräldrar Josef och Maria tog också bra beslut. Men när Jesus blev äldre var han tvungen att ta egna beslut. (Gal. 6:5) Han hade fri vilja precis som alla vi andra. Så han hade kunnat välja att tänka på sig själv i första hand. Men det gjorde han inte, utan han valde att alltid tänka på sitt förhållande till Jehova först. När Jesus förstod vilken uppgift Jehova hade gett honom, så valde han att göra Jehovas vilja. (Joh. 6:38) Han visste att många skulle hata honom, och det måste ha varit en obehaglig tanke. Men han valde ändå att lyda Jehova. När Jesus blev döpt år 29 v.t. var han helt inställd på att göra Jehovas vilja. (Hebr. 10:5–7) Han ändrade aldrig inställning, inte ens när han hängde på tortyrpålen och var på väg att dö. (Joh. 19:30) w20.10 44:12, 15

Finns det några bröder eller systrar i din församling som har det jobbigt för att de är sjuka eller har andra problem? Det kanske finns någon som har förlorat någon de älskar. Om vi får veta att någon har det jobbigt kan vi be Jehova hjälpa oss att säga eller göra något snällt. Det vi säger eller gör kan vara precis det vår broder eller syster behöver. (1 Petr. 4:10) Vi kan få kraft av att veta att Jehova är med oss. Han använder Jesus och änglarna för att hjälpa oss. Han kan också använda myndighetspersoner för att hjälpa oss, om det är hans vilja. Och han använder sin heliga ande för att motivera bröder och systrar att hjälpa oss, och det har säkert många av oss varit med om. Vi kan verkligen känna oss trygga och hålla med om det Paulus sa: ”Jehova är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?” (Hebr. 13:6) w20.11 46:19, 20

Apostlarna hade påtagliga bevis för att Jehova var med dem. Han hade gett dem kraft att göra underverk. (Apg. 5:12–16; 6:8) Så är det ju inte för oss i dag. Men han försäkrar oss kärleksfullt genom sitt ord att oavsett vad vi får utstå ”för rättfärdighetens skull” så kan vi känna oss trygga i att vi har hans godkännande och hans ande. (1 Petr. 3:14; 4:14) Så i stället för att fundera på hur vi kommer att reagera om vi ställs inför svår förföljelse i framtiden, behöver vi fokusera på vad vi kan göra här och nu för att stärka vår förtröstan på att Jehova kan ta hand om oss och befria oss. Vi behöver lita på Jesus löfte: ”Jag ska ge er ord och vishet som alla era motståndare tillsammans inte ska kunna värja sig mot eller ifrågasätta.” Han har gett oss garantin: ”Er uthållighet kommer att rädda livet på er.” (Luk. 21:12–19) Och glöm aldrig att Jehova minns varenda liten detalj hos dem som dör trogna mot honom. Och den kunskapen kommer han att använda för att uppväcka dem. w21.01 1:12

Aposteln Paulus var inte den första som hoppades på en uppståndelse. Job gjorde också det. Han var säker på att Jehova skulle komma ihåg honom och uppväcka honom. (Job 14:7–10, 12–15) Läran om att de döda ska uppstå är en av våra mest grundläggande läror. (Hebr. 6:1, 2) I Första Korinthierna, kapitel 15, tar Paulus upp det här ämnet. Det han skrev måste ha uppmuntrat de kristna på den tiden. Och det kan stärka vårt hopp också, även om vi har trott på uppståndelsen länge. Vi är säkra på att vi ska få träffa dem vi älskar som har dött, och grunden till det är att Jesus har blivit uppväckt. Det var en del av de goda nyheter som Paulus förkunnade för dem som bodde i Korinth. (1 Kor. 15:1, 2) Han sa faktiskt att om de inte trodde att Jesus hade uppstått så saknade deras tro värde. (1 Kor. 15:17) w20.12 49:2–4

Vad hjälpte Petrus att fortsätta tjäna Jehova? Han kom ihåg att Jesus hade bett till Jehova om att hans tro inte skulle svikta. Jehova lyssnade på den bönen. Senare visade sig Jesus för Petrus, troligen för att uppmuntra honom. (Luk. 22:32; 24:33, 34; 1 Kor. 15:5) Jesus visade sig också för apostlarna när de hade fiskat en hel natt utan att få något. Det gav Petrus en möjlighet att tala om för Jesus hur mycket han älskade honom. Jesus hade förlåtit sin vän och gav honom nya uppdrag. (Joh. 21:15–17) Jesus behandlade Petrus på ett sätt som visar att han är barmhärtig, precis som Jehova. Så när vi gör misstag får vi inte vara för hårda mot oss själva och tänka att Jehova aldrig kan förlåta oss. Det är precis så Satan vill att vi ska tänka. Vi måste göra allt vi kan för att tänka på att Jehova älskar oss och förstår våra begränsningar och att han vill förlåta oss. Och vi vill efterlikna honom när andra sårar oss. (Ps. 103:13, 14) w20.12 51:17–19

Bibeln innehåller exempel på sådana som inte bevarade lugnet och inte förtröstade på Jehova. När vi läser om deras erfarenheter kan vi få hjälp att inte upprepa deras misstag. Kung Asa vände sig till Jehova när han ställdes inför problem. Men längre fram föredrog han att försöka lösa problemen själv i stället. (2 Krön. 16:1–3, 12) Asas plan att be araméerna om hjälp kan ha sett ut som en smart lösning. Men framgången blev kortvarig. Genom en profet sa Jehova: ”Eftersom du förtröstade på Arams kung och inte på Jehova, din Gud, har Arams kung och hans armé kommit undan.” (2 Krön. 16:7) Vi måste vara försiktiga så att vi inte börjar lita så mycket på vår egen förmåga att lösa problem att vi inte vänder oss till Jehova och hans ord för att få vägledning. Även om vi hamnar i ett läge där vi snabbt måste fatta ett beslut behöver vi hålla oss lugna och lita på honom, för han kommer att hjälpa oss. w21.01 1:13–15

I dag är det en del av Jehovas tjänare som måste gå hungriga på grund av ekonomiska kriser eller på grund av krig och oroligheter. Andra sitter i fängelse för sin tro. Trots det kan de som tillhör den stora skaran känna sig väldigt glada, för de vet att när de har överlevt slutet för den här onda världen kommer de alltid att ha ett överflöd av fysisk och andlig mat. När Jehova släpper lös sin vredes ”brännande hetta” över Satans värld kommer han att beskydda dem. Efter den stora prövningen kommer Jesus att ”vägleda dem till källor med livets vatten”, det vill säga hjälpa dem att få evigt liv. (Upp. 7:17) Tänk vilket unikt framtidsperspektiv den stora skaran har. Till skillnad från alla de miljarder som har levt under historiens gång kanske de här människorna aldrig behöver dö. (Joh. 11:26) De andra fåren är mycket tacksamma mot Jehova och Jesus för sitt underbara hopp. w21.01 3:11, 12

Under sin sista kväll som människa tänkte Jesus på de svårigheter som hans lärjungar hade framför sig. Eftersom han älskade dem bad han att Jehova skulle ”vaka över dem och skydda dem från den onde”. (Joh. 17:14, 15) Jesus visste att när han hade återvänt till himlen skulle Satan djävulen fortsätta att föra krig mot alla som ville tjäna Jehova. Jehovas folk skulle utan tvekan behöva beskydd. Nu behöver vi Jehovas beskydd mer än någonsin. Satan har kastats ut ur himlen, och ”han är rasande”. (Upp. 12:12) Han har lyckats få en del av dem som förföljer oss att tro att de ”gör sin plikt mot Gud”. (Joh. 16:2) Andra, som inte tror på Gud, förföljer oss därför att vi inte passar in i den här världen. Men vad förföljelsen än beror på, så kan vi känna oss lugna och trygga. Varför det? Svaret finns i dagens bibelvers. w21.03 13:1, 3

Allt Jehova gör motiveras av kärlek. Han visar att han älskar oss genom att fylla alla våra behov. Det var kärlek som fick Jehova att ordna med en lösen för vår skull. Och när Jesus gav sitt liv visade även han sin kärlek till oss. (Joh. 3:16; 15:13) Det finns ingenting som kan hindra Jehova och Jesus från att älska dem som är lojala mot dem. (Joh. 13:1; Rom. 8:35) På samma sätt motiveras ett familjeöverhuvud att göra allt av kärlek. Varför är det så viktigt? Aposteln Johannes säger: ”Den som inte älskar sin broder [eller familj], som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.” (1 Joh. 4:11, 20) I praktiken innebär det här att en man som älskar sin familj och som vill efterlikna Jehova och Jesus tar hand om familjens andliga, känslomässiga och materiella behov. (1 Tim. 5:8) Han undervisar sina barn och tillrättavisar dem när det behövs. Han anstränger sig också för att fatta beslut som blir till ära för Jehova och till nytta för familjen. w21.02 5:12, 13

Jehova, som älskar oss så mycket, förstår att vi är formade av vår bakgrund och att det kan påverka vår självbild. Och han ser det fina hos oss, även om vi inte ser det själva. (1 Joh. 3:19, 20) En del får kämpa med djupt rotade dåliga vanor, och när man får ett återfall kan man bli besviken på sig själv. Det är naturligt att få dåligt samvete när man har gjort något som är fel. (2 Kor. 7:10) Men vi får inte döma oss själva för hårt och tänka: ”Jag är ju helt värdelös! Jehova kommer aldrig att förlåta mig.” Det är inte sant, och sådana tankar skulle kunna få oss att sluta tjäna Jehova. Försök i stället ”rätta till förhållandet” med Jehova genom att be honom om förlåtelse. (Jes. 1:18) Jehova ser att du ångrar dig och försöker göra det som är rätt, och han kommer att förlåta dig. Prata också med de äldste. De kommer inte att vara hårda, utan hjälpa dig att bli andligt stark igen. (Jak. 5:14, 15) w20.12 52:5, 6

Jesus visade respekt för kvinnor. Han var inte som fariséerna, som såg ner på kvinnor. De pratade inte ens med kvinnor offentligt och skulle ännu mindre resonera om Skrifterna med dem. Jesus däremot lät kvinnor vara med i de djupa andliga samtal som han hade med sina andra lärjungar. (Luk. 10:38, 39, 42) Han lät också kvinnor följa med honom på hans predikoturer. (Luk. 8:1–3) Dessutom gav han kvinnor förmånen att få berätta för apostlarna att han hade blivit uppväckt. (Joh. 20:16–18) Paulus påminde Timoteus om att han skulle respektera kvinnor. Paulus nämnde att det var Timoteus mamma och mormor som hade lagt grunden genom att undervisa honom i ”de heliga skrifterna”. (2 Tim. 1:5; 3:14, 15) Och i sitt brev till romarna hälsade Paulus till systrar och nämnde dem vid namn. Han lade inte bara märke till de här systrarnas hårda arbete, utan han uttryckte också sin uppskattning för det. (Rom. 16:1–4, 6, 12; Fil. 4:3) w21.02 7:5, 6