Maj

När Jesus var liten valde han att lyda sina föräldrar. Han var aldrig olydig mot sina föräldrar eller tyckte att han visste bättre än de. Jesus var ju äldste sonen, och därför hade han ett visst ansvar. Han gjorde säkert sitt bästa för att leva upp till det. Han ansträngde sig för att lära sig ett yrke av Josef så att han kunde hjälpa till att försörja familjen. Jesus föräldrar hade säkert berättat för honom vad som hände när han föddes och vad Gud hade sagt om honom genom olika budbärare. (Luk. 2:8–19, 25–38) Men Jesus nöjde sig inte med det, utan han studerade också Skrifterna själv. Hur vet vi det? Det sägs att lärarna i Jerusalem var ”imponerade av hur mycket han förstod och hur han svarade”, och vid det tillfället var han bara 12 år. (Luk. 2:42, 43, 46, 47) Redan då hade han studerat Skrifterna så pass mycket att han förstod att Jehova var hans Far. (Luk. 2:49) w20.10 44:13, 14

Tron på Jesus uppståndelse är grunden till vårt hopp. Paulus började sitt resonemang om uppståndelsen med att nämna tre grundläggande sanningar: 1) Kristus dog för våra synder. 2) Han blev begravd. 3) Han blev uppväckt på tredje dagen i enlighet med Skrifterna. (1 Kor. 15:3, 4) Vad innebär det för oss att Jesus dog, begravdes och uppstod? Jesaja förutsade att Messias skulle skiljas ”från de levandes land” och begravas ”bland de gudlösa”. Men han sa också att Messias skulle bära ”mångas synd”. Och Jesus gjorde det när han gav sitt liv som en lösen. (Jes. 53:8, 9, 12; Matt. 20:28; Rom. 5:8) Så eftersom Jesus dog, begravdes och uppstod kan vi vara säkra på att vi kommer att bli befriade från synd och död och få träffa dem som har dött. w20.12 49:4–6, 11

Paulus vittnade ofta för judar i synagogor. Han gick till exempel till synagogan i Thessalonike under tre sabbater och resonerade med judarna om Skrifterna. (Apg. 17:1, 2) Paulus måste ha känt sig trygg i synagogan eftersom han själv var jude. (Apg. 26:4, 5) Han förstod hur judarna tänkte, så han hade inga problem att vittna för dem. (Fil. 3:5) Paulus var tvungen att fly från både Thessalonike och Berea och kom till slut till Aten. Där började han ”resonera med judarna och de andra som tillbad Gud i synagogan”. (Apg. 17:17) Men han vittnade också på torget, och där kunde han träffa folk som hade en helt annan bakgrund. Där vittnade han för både filosofer och andra icke-judar som tyckte att han kom med nya läror. De sa: ”Du tar upp sådant som vi aldrig har hört förut.” (Apg. 17:18–20) w20.04 15:5, 6

Var inte för hård mot dig själv om du ibland misslyckas med att göra det som är rätt. Alla människor gör fel, så alla behöver lösenanordningen som Jehova har gett oss i sin generösa omtanke. (Ef. 1:7; 1 Joh. 4:10) Vi kan bli uppmuntrade av vår andliga familj. Våra bröder och systrar kan lyssna på oss när vi behöver det och säga sådant som gör att det känns bättre. (Ords. 12:25; 1 Thess. 5:14) Joy, en syster i Nigeria som har kämpat med nedstämdhet, säger: ”Jag vet inte hur jag hade klarat mig utan vännerna i församlingen. Jag ser mina bröder och systrar som ett svar på mina böner till Jehova. Tack vare dem kan jag nu uppmuntra andra som mår dåligt.” Men vi måste komma ihåg att våra bröder och systrar kanske inte vet när vi behöver dem. Så vi kan behöva ta första steget själva och prata med en mogen broder eller syster och berätta att vi behöver hjälp. w20.12 52:7, 8

Om du ska bli nära vän med någon måste du umgås med honom eller henne. När ni pratar med varandra om vad ni tänker och känner blir ni vänner. Men det finns vissa hinder om man vill bli Jesus vän. Ett sådant hinder är att vi inte har träffat Jesus. Så var det för många som levde under det första århundradet också. Men Petrus sa: ”Trots att ni aldrig har sett honom älskar ni honom. Trots att ni inte ser honom nu visar ni ändå tro på honom.” (1 Petr. 1:8) Man kan alltså bli nära vän med Jesus även om man inte har träffat honom. Vi kan inte heller prata med Jesus. När vi ber är det Jehova vi pratar med. Vi ber visserligen i Jesus namn, men det är inte honom vi ber till. Jesus vill inte ens att vi ska be till honom. Varför inte det? Bön är en form av tillbedjan, och det är bara Jehova vi ska tillbe. (Matt. 4:10) Men vi kan ändå visa att vi älskar Jesus. w20.04 17:1–3

Löparna i idrottsspelen i det forntida Grekland fick kämpa med sådant som trötthet och smärta. Men de var tvungna att lita på att de hade tränat tillräckligt och att de var tillräckligt starka. Vi har precis som de fått träning för att klara loppet som vi deltar i. Men vi har något som en vanlig löpare inte har. Vi har en outtömlig energireserv. Om vi litar på Jehova, så lovar han att träna oss och ge oss kraft som gör oss starka. Paulus drabbades av många svårigheter. Han blev illa behandlad och förföljd, och dessutom kände han sig ibland svag och han hade något som han kallade ”en törntagg i köttet”. (2 Kor. 12:7) Men han såg inte de här svårigheterna som en anledning till att ge upp, utan han såg dem som möjligheter att lita på Jehova. (2 Kor. 12:9, 10) Och eftersom han hade den här inställningen hjälpte Jehova honom att ta sig igenom alla prövningar. w20.04 18:13, 14

En osynlig gåva vi har fått är förmånen att få samarbeta med Jehova och den himmelska delen av hans organisation. (2 Kor. 6:1) Vi samarbetar med dem varje gång vi är ute i tjänsten. Paulus sa att han och alla som tar del i det här arbetet är ”Guds medarbetare”. (1 Kor. 3:9) Och när vi går i tjänsten samarbetar vi också med Jesus. När han hade sagt till sina efterföljare att de skulle göra människor från alla nationer till hans lärjungar, sa han ju: ”Jag är med er.” (Matt. 28:19, 20) Och vi samarbetar också med änglarna. Vi är otroligt tacksamma för att änglarna vägleder oss när vi förkunnar ”eviga goda nyheter ... för dem som bor på jorden”. (Upp. 14:6) Vad kan vi uträtta tack vare det här fantastiska stödet? När vi sprider budskapet om riket hamnar det ibland i ett mottagligt hjärta och börjar växa. (Matt. 13:18, 23) Men vem är det egentligen som får det att växa och gro? Jesus ger oss svaret i dagens bibelvers. w20.05 22:14, 15

Miljoner familjer har splittrats av skilsmässa. Och även i familjer som håller ihop kan det finnas dåliga relationer. ”Mammor, pappor och barn sitter på var sitt håll, fastklistrade vid en datorskärm, platta, mobil eller spelkonsol”, säger en familjerådgivare. ”Sådana familjer kanske bor under samma tak, men de känner knappt varandra.” Vi skulle aldrig vilja formas av den här världen och bli kärlekslösa. Vi vill i stället bli ännu bättre på att visa kärlek i vår egen familj och i vår andliga familj. (Rom. 12:10) Vi måste älska våra bröder och systrar lika mycket som vår vanliga familj och skapa lika starka band till dem. När vi gör det stärks sammanhållningen i församlingen. (Mik. 2:12) w21.01 4:1, 2

Ett fotbollslag som är samspelt har större chanser att vinna sina matcher än ett som inte är det. Ditt hjärta kan vara som det vinnande laget om dina tankar, önskningar och känslor är samspelta och inriktade på att tjäna Jehova. Glöm aldrig att Satan gärna skulle vilja få ditt hjärta att bli delat. Han vill att dina tankar, önskningar och känslor ska vara splittrade och i konflikt med Jehovas normer. Men du måste vara helhjärtad för att kunna tjäna Jehova. (Matt. 22:36–38) Låt aldrig Satan dela ditt hjärta! Be till Jehova som David gjorde: ”Ge mig ett odelat hjärta med djup respekt för ditt namn.” Gör allt du kan för att det ska bli så. Var inställd på att alla beslut du fattar varje dag, både stora och små, ska visa att du har djup respekt för Jehovas heliga namn. När du gör det bidrar du till att upphöja Jehovas namn eftersom du är ett av hans vittnen. (Ords. 27:11) Vi kan bestämma oss för samma sak som profeten Mika: ”Vi ska vandra i Jehovas, vår Guds, namn i evigheters evighet.” (Mik. 4:5, fotnot) w20.06 24:17, 18

När nordens kung och alla andra nationer angriper Guds folk kommer den allsmäktige Guden att bli rasande, och Harmageddonkriget kommer att bryta ut. (Upp. 16:14, 16) Det kommer att innebära slutet för nordens kung – och även för de andra nationerna som ingår i Gog i Magog – och ingen kommer att hjälpa honom. (Dan. 11:45) Nästa vers i Daniel ger oss mer information om hur nordens kung och de andra nationerna ska krossas och hur vi ska räddas. (Dan. 12:1) Vad betyder den här versen? Mikael är ett annat namn på vår kung, Jesus Kristus. Han har stått som Guds folks försvarare sedan 1914 när han blev kung i Guds rike i himlen. Han kommer snart att ”gå till handling” och tillintetgöra sina fiender i Harmageddonkriget. Det här kriget kommer att avsluta det som Daniel beskriver som den värsta tiden i historien. (Upp. 6:2; 7:14) w20.05 20:15–17

När Josef var slav och när han satt i fängelse kunde han inte göra någonting för att påverka sin situation. Vad hjälpte honom att inte tappa fotfästet? I stället för att tänka på allt han inte kunde göra, så tog han hand om de uppgifter han hade och gjorde så gott han kunde. Jehova var alltid viktigast i hans liv och därför välsignade Jehova allt Josef gjorde. (1 Mos. 39:21–23) Det Josef var med om påminner oss om att den här världen är ond och att livet är orättvist. Vi kan till och med bli orättvist behandlade av någon i församlingen. Men om Jehova är vår klippa och tillflykt kan vi hålla modet uppe och fortsätta tjäna honom. (Ps. 62:6, 7; 1 Petr. 5:10) Och tänk på att Josef bara var ungefär 17 när Jehova gav honom drömmarna. Så vi förstår att Jehova har förtroende för unga människor som tjänar honom. I dag finns det många ungdomar som är som Josef. De har också väldigt stark tro på Jehova. En del av dem har till och med blivit orättvist behandlade och satts i fängelse för att de har vägrat svika Jehova. (Ps. 110:3) w20.12 51:3, 5, 7

Petrus och Johannes var ”glada över att de hade ansetts värdiga att lida” för att de följde Jesus och vittnade om honom. (Apg. 4:18–21; 5:27–29, 41, 42) Lärjungarna hade inget att skämmas för. I det långa loppet gjorde de här ödmjuka kristna mer för mänskligheten än någon av sina motståndare. En del av dem fick till exempel skriva bibelböcker som fortfarande ger miljoner människor hopp och tröst. Och riket de vittnade om är nu upprättat i himlen och kommer snart att regera över hela mänskligheten. (Matt. 24:14) Den världsmakt som förföljde de första kristna har förpassats till historieböckerna, medan de här lojala kristna nu är kungar i himlen. Deras motståndare är döda, och om de någonsin får uppstå kommer de att få leva under just det rike som de kristna som de hatade vittnade om. (Upp. 5:10) w20.07 29:4

Abraham hade så stark tro på Guds löften att det var som om han såg den smorde, eller Messias, som skulle bli kung i Guds rike. Det var därför Jesus sa till judar på sin tid: ”Abraham, er far, såg verkligen fram emot att få uppleva min dag, och han såg den och gladde sig.” (Joh. 8:56) Abraham visste alltså att några av hans avkomlingar skulle ingå i en regering som hade Jehovas stöd. Och han var villig att vänta på att Jehova skulle uppfylla det löftet. Hur visade Abraham att han väntade på Guds rike, eller ”stad”? För det första blev han aldrig medborgare i något jordiskt rike. Han levde som nomad och valde att inte stötta någon kung på jorden. Och för det andra försökte han inte bygga upp ett eget rike. Han gjorde i stället som Jehova ville och väntade på att han skulle infria sitt löfte. Det visade att Abraham hade väldigt stark tro på Jehova. w20.08 31:4, 5

Jehova lovar att ingen som lever under Jesus styre ska säga: ”Jag är sjuk.” (Jes. 33:24) Därför kommer de som uppstår att vara friska, men de kommer inte omedelbart att bli fullkomliga. För om de var fullkomliga skulle deras vänner och släktingar kanske inte känna igen dem. Det verkar som att människor successivt kommer att bli fullkomliga under de tusen åren. Efter de tusen åren ska Jesus överlämna riket till Jehova. Då kommer riket att ha gjort allt Jehova hade tänkt att det skulle, bland annat att hjälpa alla människor att bli fullkomliga. (1 Kor. 15:24–28; Upp. 20:1–3) Tänk dig in i hur det kommer att kännas när du får träffa dina vänner och släktingar igen. Kommer du att vara så lycklig att du skrattar eller gråter? Kommer du att brista ut i sång för att lovprisa Jehova? En sak vet vi, och det är att hjärtat kommer att vara sprängfyllt av kärlek till vår fantastiske Far och hans osjälviske son som tillsammans har gjort uppståndelsen möjlig. w20.08 33:9, 10

Paulus uppmanade alla som tjänar Jehova att överväga om de kan vara singlar. (1 Kor. 7:8, 9) Det är tydligt att Paulus inte tyckte att de som var singlar var mindre värda än de som var gifta. Han gav Timoteus, som var en ung singelbroder, viktiga uppgifter. (Fil. 2:19–22) Det är uppenbart att det skulle vara fel att tänka att en broder är mer eller mindre kvalificerad för en viss uppgift beroende på om han är gift eller inte. (1 Kor. 7:32–35, 38) Varken Jesus eller Paulus sa att man var tvungen att gifta sig eller att man inte fick gifta sig. Så hur ska man göra? Ska man gifta sig eller ska man inte gifta sig? I Vakttornet för 2012 kom det fram något intressant. Där stod det: ”Båda livssituationerna [alltså att vara gift eller ogift] är gåvor från Gud. ... Jehova tycker inte att det finns någon orsak till skam eller sorg om man väljer att vara ogift.” Med tanke på det här måste vi visa respekt för bröder och systrar i församlingen som är singlar. w20.08 35:8, 9

I vissa länder är det många som tycker om att höra de goda nyheterna. Det är som att de har längtat efter det hela livet. I andra länder är det få som är intresserade av Gud eller Bibeln. Hur är det där du bor? Oavsett hur folk på dina distrikt känner för de goda nyheterna så förväntar Jehova att vi ska fortsätta gå i tjänsten tills han säger att det är klart. Jehova har redan bestämt när det ska vara färdigpredikat, och ”sedan ska slutet komma”. (Matt. 24:14) Jesus förutsade hur det skulle vara i de sista dagarna, och han förstod att förhållandena skulle göra det svårt för hans efterföljare att prioritera predikoarbetet. Så han uppmanade dem att hela tiden vara vaksamma. (Matt. 24:42) I dag finns samma distraktioner som gjorde att folk på Noas tid inte lyssnade när Noa varnade dem. (Matt. 24:37–39; 2 Petr. 2:5) Därför måste vi vara helt fokuserade på det arbete som Jehova har gett oss och prioritera det. w20.09 37:1, 2, 4

Satan är rasande, och vi lurar oss själva om vi tror att vi kan slippa undan hans angrepp. (Upp. 12:12) Snart kommer vår tro att prövas. Det kommer att vara ”en stor prövning, så stor att något liknande aldrig har förekommit och aldrig kommer att inträffa igen”. (Matt. 24:21) Då kanske vår egen familj vänder sig emot oss, och predikoarbetet kanske blir förbjudet. (Matt. 10:35, 36) Kommer vi att göra precis som kung Asa och lita på att Jehova hjälper och skyddar oss? (2 Krön. 14:11) Jehova har sett till att vi är förberedda och rustade för det som ska hända. Han använder ”den trogne och förståndige tjänaren” för att ge oss ”mat i rätt tid” så att vi kan hålla oss andligt starka. (Matt. 24:45) Men vi måste göra vår del för att bygga upp en stark tro på Jehova. (Hebr. 10:38, 39) w20.09 38:16–18

Om Jehova tycker att det behövs kan han använda sin heliga ande för att få myndighetspersoner att göra som han vill. Människor kan gräva kanaler för att leda vatten dit de vill. På liknande sätt kan Jehova använda sin ande för att påverka myndighetspersoners inställning. Och det kan få dem att fatta beslut som blir till nytta för Jehovas folk och stämmer med hans vilja. (Jämför Esra 7:21, 25, 26.) Vad kan vi göra? Vi kan be för ”kungar och myndighetspersoner” som ska fatta beslut som påverkar vårt liv och vår tillbedjan. (1 Tim. 2:1, 2, fotnot; Neh. 1:11) De första kristna bad intensivt för medtroende som satt i fängelse, och det kan vi också göra. (Apg. 12:5; Hebr. 13:3) w20.11 46:13, 14

Om du har studerat med någon som nyligen har döpt sig känns det säkert extra speciellt. (1 Thess. 2:19, 20) Nydöpta förkunnare är fina ”rekommendationsbrev”, inte bara för dem som har studerat med dem, utan också för hela församlingen. (2 Kor. 3:1–3) Under en fyraårsperiod hade det i genomsnitt letts 10 miljoner bibelkurser varje månad över hela världen, och det är fantastiskt. Och under de åren blev omkring 280 000 döpta varje år. Hur kan vi hjälpa fler av de miljoner som studerar Bibeln att bli döpta? Jehova ger fortfarande människor möjligheten att bli hans vittnen. Och därför vill vi göra allt vi kan för att hjälpa dem att gå framåt och bli döpta så fort som möjligt. Det är inte långt kvar nu! (1 Kor. 7:29a; 1 Petr. 4:7) w20.10 41:1, 2

Kung Saul hade inte följt Jehovas anvisningar, och när profeten Samuel konfronterade honom med det så vägrade han erkänna att han hade gjort fel. Han försökte i stället rättfärdiga sitt handlingssätt, bagatellisera problemet och skylla på andra. (1 Sam. 15:13–24) Det var inte första gången han handlade på det här sättet. (1 Sam. 13:10–14) Han hade låtit stoltheten växa och hade inte gjort något åt det. Så Jehova tillrättavisade och förkastade honom. Vi kan undvika att bli stolta som Saul om vi funderar över de här frågorna: ”Har jag en tendens att rättfärdiga mitt tänkesätt när jag läser Bibeln och upptäcker något som jag borde ändra på? Bagatelliserar jag mina misstag? Skyller jag ifrån mig när jag gör något som är fel?” Om vi svarar ja på någon av de frågorna måste vi göra något åt vårt tänkesätt och vår inställning. Annars kan vi bli så stolta att Jehova inte vill ha oss som sina vänner. w20.11 47:4, 5

Du som är ung behöver fundera på vem du vill tjäna. Du måste ta reda på vem Jehova verkligen är, vad som är hans vilja och hur den påverkar dig. (Rom. 12:2) Då kan du ta det viktigaste beslutet i ditt liv: att tjäna Jehova. (Jos. 24:15) Ha ett bra schema för bibelläsning och studium, för då kommer du att älska Jehova ännu mer och få starkare tro på honom. Välj att låta Jehovas vilja gå före allt annat. I Satans värld brukar man säga att man blir lycklig om man tänker på sig själv och utvecklar sina talanger. Men vi vet att de som har satsat på att tjäna mycket pengar har ”orsakat sig själva mycket lidande”. (1 Tim. 6:9, 10) Om du lyssnar på Jehova och låter hans vilja komma först, ”kommer du att handla förståndigt” och få ett bra liv. (Jos. 1:8) w20.10 44:17, 18

Det budskap som Jesus predikade gav hopp till alla människor. Han befallde sina efterföljare att fortsätta vittna och att göra det ”till jordens yttersta ände”. (Apg. 1:8) Men de kunde inte göra det i egen kraft. Jesus sa att han skulle ge dem en hjälpare, det vill säga den heliga anden. (Sak. 4:6; Joh. 14:26) Jesus efterföljare fick den heliga anden vid pingsten år 33 v.t. De fick kraft av den heliga anden och började predika på en gång. Det dröjde inte länge förrän tusentals blev troende. (Apg. 2:41; 4:4) När lärjungarna drabbades av förföljelse blev de inte avskräckta. I stället vände de sig till Jehova och bad: ”Hjälp dina tjänare att fortsätta förkunna ditt ord med frimodighet.” Då uppfylldes de av helig ande och kunde fortsätta att förkunna Guds ord. (Apg. 4:18–20, 29, 31) w20.10 43:4, 5

Hur vet vi att Jehova gav Jesus livet tillbaka? Det fanns många ögonvittnen som kunde bekräfta att Jesus hade uppstått. (1 Kor. 15:5–7) Det första vittnet som Paulus räknade upp var Petrus (Kefas). Och en grupp lärjungar intygade att Petrus hade sett Jesus när han hade uppstått. (Luk. 24:33, 34) Sedan sa Paulus att Jesus hade visat sig för ”de tolv”, det vill säga apostlarna. Sedan ”visade han sig för mer än 500 bröder vid ett och samma tillfälle”, kanske vid mötet i Galileen som det står om i Matteus 28:16–20. Sedan visade sig Jesus för Jakob, troligen hans halvbror, som tidigare inte hade trott att han var Messias. (Joh. 7:5) Efter det var Jakob övertygad. Paulus skrev det här brevet omkring år 55, och då levde många av de här ögonvittnena, så de som tvivlade kunde prata med pålitliga vittnen. w20.12 49:5, 7, 8

Det kan vara svårt att tänka positivt när man mår dåligt, framför allt om det beror på en kronisk sjukdom. Be därför Jehova om hjälp. Han botar oss inte mirakulöst, men han tröstar oss och ger oss den kraft vi behöver för att orka med. (Ps. 94:19) Han kanske får vänner att hjälpa oss med sådant som behöver göras i hemmet. Eller så kan han få vänner att be tillsammans med oss. Han kan också hjälpa oss att komma ihåg tröstande tankar från Bibeln; till exempel kan han hjälpa oss att tänka på den fantastiska framtid han har lovat då ingen ska vara sjuk eller ha ont. (Rom. 15:4) Men vi skulle kunna känna oss begränsade för att vi inte kan göra så mycket som vi vill i tjänsten. En syster som hette Laurel låg i järnlunga, eller respirator, i 37 år. Dessutom fick hon cancer, gick igenom flera operationer och hade kroniska hudsjukdomar. Men inget av det här fick henne att sluta vittna. Hon vittnade för vårdpersonal och assistenter som kom hem till henne och hon hjälpte åtminstone 17 personer att lära känna Jehova. w20.12 52:9, 12

Paulus var i behov av hjälp. Omkring år 56 v.t. släpade en uppretad folkmassa ut honom från templet i Jerusalem och försökte döda honom. Nästa dag ställdes Paulus inför Sanhedrin, och där höll hans fiender på att slita honom i stycken. (Apg. 21:30–32; 22:30; 23:6–10) Paulus kanske kände att han var på gränsen till vad han orkade med. Vilken hjälp fick Paulus? Natten därpå visade sig Herren, alltså Jesus, för Paulus och sa: ”Var inte rädd! Precis som du har vittnat grundligt om mig i Jerusalem ska du också vittna om mig i Rom.” (Apg. 23:11) Det var verkligen uppmuntran i rätt tid! Jesus berömde Paulus och sa att han hade vittnat grundligt i Jerusalem. Och han lovade att Paulus skulle komma fram till Rom och få vittna där också. Det här måste ha gjort att Paulus kände sig trygg, precis som ett barn i sin pappas famn. w20.11 46:1, 3, 4

Vårt hopp är ”som ett ankare för själen”; det ger oss stabilitet trots svåra omständigheter och oroande tankar. Tänk på den framtid som Jehova har utlovat. Alla negativa tankar kommer att vara borta. (Jes. 65:17) Se dig själv i den fridfulla nya världen, där ingenting kommer att skrämma oss. (Mik. 4:4) Du kan också stärka ditt hopp genom att berätta om det för andra. Gör allt du kan i arbetet med att predika och göra lärjungar. När vi gör det kan vi ”vara fullständigt trygga i hoppet ända till slutet”. (Hebr. 6:11) Ju närmare slutet för den här världsordningen vi kommer, desto fler pressande situationer kommer vi att få uppleva. Vi kan hantera de här utmaningarna och bevara lugnet, inte i egen kraft, utan tack vare att vi förtröstar på Jehova. Vi vill visa i handling att vi litar på Jehovas löfte: ”Ni ska få styrka om ni håller er lugna och visar förtröstan.” (Jes. 30:15) w21.01 1:17, 18

Jakob 5:11 kopplar ihop Jehovas kärlek med en annan fin egenskap: barmhärtighet. (2 Mos. 34:6) Jehovas barmhärtighet märks bland annat på att han förlåter oss när vi gör misstag. (Ps. 51:1) Men i Bibeln innefattar barmhärtighet så mycket mer än förlåtelse. Det är en stark känsla som får oss att hjälpa till när vi ser att någon har det svårt. Jehova jämför sina känslor för oss med hur en mamma känner för sitt barn, och han säger att hans önskan att hjälpa oss till och med är starkare än så. (Jes. 49:15) När vi har det svårt är det hans varma känslor för oss som får honom att hjälpa oss. (Ps. 37:39; 1 Kor. 10:13) Vi kan visa barmhärtighet genom att förlåta våra bröder och systrar när de gör oss besvikna och sedan lägga det bakom oss. (Ef. 4:32) Och det är också viktigt att vi finns vid våra vänners sida när de har det svårt. Då efterliknar vi Jehova, som är den mest kärleksfulle som finns. (Ef. 5:1) w21.01 4:5

Ett familjeöverhuvud måste ha balans. Han får inte bli så uppslukad av jobbet och ansvaret att försörja sin familj att han glömmer deras andliga och känslomässiga behov och att ge dem råd och vägledning. Jehova undervisar och tillrättavisar oss för att han vill vårt bästa. (Hebr. 12:7–9) Och precis som sin Far undervisar Jesus kärleksfullt dem han har myndighet över. (Joh. 15:14, 15) Han ger raka råd men är samtidigt vänlig. (Matt. 20:24–28) Han vet att vi är ofullkomliga och lätt gör misstag. (Matt. 26:41) Ett familjeöverhuvud som efterliknar Jehova och Jesus har förståelse för att alla i familjen har sina fel och brister. Han är inte hård och elak mot sin fru och sina barn. (Kol. 3:19) I stället tillämpar han principen i Galaterna 6:1 och försöker ”föra ... [dem] till rätta igen på ett milt sätt”, väl medveten om att han själv också är ofullkomlig. Han förstår att det bästa sättet att undervisa är genom att föregå med gott exempel, precis som Jesus gjorde. w21.02 5:16–18

Med hjälp av Jesus lösen har Jehova köpt alla individer i församlingen, och potentiellt sett hela mänskligheten. (Mark. 10:45; Apg. 20:28; 1 Kor. 15:21, 22) Det är därför mycket passande att han har satt Jesus, som gav sitt liv som en lösen, som huvud för församlingen. Som vårt huvud har Jesus rätt att ställa upp regler för hur vi som enskilda individer, som familjer och som församling ska uppföra oss. Och han har också rätt att se till att de här reglerna följs. (Gal. 6:2) Men Jesus ställer inte bara upp regler. Han tar även hand om oss och ger oss alla andlig mat. (Ef. 5:29) Systrar kan visa att de respekterar Kristus genom att följa den vägledning som de får av de äldste. Det är ju han som har tillsatt de här bröderna för att ta hand om församlingen. Bröder visar att de förstår principen om ledarskap genom att visa systrar ära och respekt. När alla i församlingen förstår och respekterar principen om ledarskap blir det frid i församlingen. Och viktigast av allt är att det blir till ära för vår kärleksfulle, himmelske Far, Jehova. w21.02 7:14–17

Under den period då David och hans män var på flykt undan Saul lämnade de sina familjer för att ge sig ut i strid. Medan männen var borta kom fiender och plundrade deras hem och tog deras familjer till fånga. Med all sin erfarenhet som krigare skulle David säkert lätt ha kunnat tänka ut en egen plan för hur han skulle få tillbaka alla som hade tagits till fånga. Men i stället vände han sig till Jehova för att få vägledning. Han frågade Jehova: ”Ska jag förfölja plundrarna?” Jehova svarade att han skulle göra det och försäkrade honom om att han skulle lyckas. (1 Sam. 30:7–10) Vad kan du lära dig av den här händelsen? Ta hjälp av andra innan du fattar beslut. Om du är ung, prata med dina föräldrar. Du kan också få bra råd om du pratar med erfarna äldste. Jehova har gett dem som ”gåvor” till församlingen. (Ef. 4:8) Han litar på de här förordnade männen, och det kan du också göra. Om du efterliknar deras tro och lyssnar på deras förslag kommer du att kunna fatta bra beslut. w21.03 9:10, 11

Jesus sa att om vi inte tillämpar det vi lär oss är vi som en man som bygger sitt hus på sand. Han arbetar hårt, men ansträngningarna är förgäves. Varför det? Därför att när ”störtfloderna kommer och vindarna blåser och piskar mot huset” så kommer det att rasa. (Matt. 7:24–27) Det är på liknande sätt om vi inte tillämpar det vi har lärt oss; då är våra ansträngningar bortkastade. När vi drabbas av prövningar eller förföljelse kommer vår tro inte att vara tillräckligt stark. Men om vi å andra sidan studerar och tillämpar det vi lär oss så fattar vi bättre beslut, och vi får inre frid och starkare tro. (Jes. 48:17, 18) Om vi ska kunna vara lojala när vi blir prövade måste vi förlita oss på Jehova, be till honom och ha goda studievanor. Och vi får aldrig glömma att det viktigaste vi kan göra är att ära Jehova. Vi kan känna oss helt trygga i tanken att Jehova aldrig kommer att överge oss. Det finns inget som kan få honom att sluta älska oss. (Hebr. 13:5, 6) w21.03 11:6, 20