Juni

Vi måste visa att vi verkligen bryr oss om dem vi studerar med och se dem som framtida bröder och systrar. Det är inte så lätt för dem att sluta umgås med gamla vänner och göra de förändringar som krävs för att tjäna Jehova. Duktiga studieledare hjälper dem de studerar med att lära känna andra i församlingen som kan påverka dem positivt. Då kan de som studerar börja umgås med vittnen som kan ge dem andligt och känslomässigt stöd. Vi vill att alla som studerar ska känna sig hemma i församlingen och som en del av vår andliga familj. Vi vill att de ska känna värmen och kärleken som finns bland Guds folk och trivas hos oss. Då blir det lättare för dem att minska kontakten med sådana som inte älskar Jehova. (Ords. 13:20) Och om deras tidigare vänner inte längre vill ha med dem att göra, så vet de att de kan få riktiga vänner i Jehovas organisation. (Mark. 10:29, 30; 1 Petr. 4:4) w20.10 42:10, 11

Vi måste vara Jesus vänner om vi vill ha ett bra förhållande till Jehova. Varför det? Vi ska se på två skäl. För det första sa Jesus så här till sina lärjungar: ”Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig.” (Joh. 16:27) Han sa också: ”Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Att försöka bli Jehovas vän utan att vara Jesus vän är som att försöka gå in i ett hus utan att använda dörren. Jesus liknade faktiskt sig själv vid ”dörren som fåren går in genom”. (Joh. 10:7) För det andra efterliknade Jesus sin Far på ett perfekt sätt. Han sa till sina lärjungar: ”Den som har sett mig, han har också sett min Far.” (Joh. 14:9) Så ett bra sätt att lära känna Jehova är att lära sig mer om Jesus. Ju mer vi lär oss om Jesus, desto mer kommer vi att älska honom. Och ju mer vi älskar Jesus, desto mer kommer vi att älska Jehova. w20.04 17:5, 6

Är du sängliggande eller rullstolsburen? Har du dåliga knän eller dålig syn? Har du i så fall någon chans att springa med dem som är unga och starka? Ja, det har du verkligen! Många som är äldre och sjuka springer i loppet för liv. De klarar inte det i egen kraft, utan de får kraft från Jehova genom att strömma mötena eller lyssna på dem hemifrån. Och de är aktiva i tjänsten genom att vittna för läkare, vårdpersonal och släktingar. Känner du att du inte orkar göra så mycket som du vill för Jehova? Bli inte ledsen och tänk inte att du aldrig kommer att klara av att springa loppet för liv. Jehova älskar dig för din starka tro och för allt du gjort för honom under åren. Nu behöver du honom mer än någonsin, och han kommer aldrig att överge dig. (Ps. 9:10) Tvärtom kommer du att uppleva att han är närmare dig än någonsin. w20.04 18:16, 17

Vad kan du säga om du träffar en religiös person i tjänsten? Försök hitta en gemensam nämnare. Han kanske tror att det bara finns en Gud, han kanske tror att Jesus är mänsklighetens frälsare eller så tror han att ondskan snart kommer att försvinna. Utgå från de trosuppfattningar ni har gemensamt och lägg fram Bibelns budskap på ett sätt som tilltalar honom. Tänk på att folk inte nödvändigtvis tror på allt som deras religion lär ut. Så även om du vet vilken religion en person har, är det bra att försöka ta reda på vad han egentligen tror. En missionärsbroder säger att en del påstår att de tror på treenigheten, men de kanske inte alls tror att Fadern, Sonen och den heliga anden är ett. ”När man vet det är det mycket lättare att hitta en gemensam nämnare”, säger han. Så försök ta reda på vad folk verkligen tror på. Då kan du, precis som Paulus, bli ”allt för alla slags människor”. (1 Kor. 9:19–22) w20.04 15:9, 10

Både Daniel och Johannes säger att Jehova och Jesus ska rädda sina tjänare under den stora prövningen. Så vi kan vara lugna vad som än händer. Daniel säger att ”alla som står skrivna i boken” kommer att bli räddade. Hur kan vi få vårt namn skrivet i boken? Vi måste visa att vi tror på Jesus, ”Guds lamm”. (Joh. 1:29) Vi måste överlämna oss åt Jehova och bli döpta. (1 Petr. 3:21) Och vi måste visa att vi stöder Guds rike genom att hjälpa andra att lära känna Jehova. Vi måste se till att vi verkligen litar på Jehova och hans organisation. Och vi måste visa att vi stöder Guds rike. Det är viktigt att vi gör det här redan nu, för då kan vi bli räddade när Guds rike krossar nordens och söderns kung. w20.05 20:18, 19

Adam och Eva visste att Guds namn var Jehova, och de kände till många viktiga saker om honom. De visste till exempel att han var den som hade gett dem livet, en underbar plats att bo på och en perfekt partner. (1 Mos. 1:26–28; 2:18) Men lät de tankarna kretsa kring allt som Jehova hade gjort för dem? Fördjupade de sin kärlek till Jehova, och uppskattade de honom mer och mer ju längre tiden gick? Det skulle visa sig när de blev prövade av Guds fiende. Satan fick det att se ut som att en orm talade och frågade Eva: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i trädgården?” (1 Mos. 2:16, 17; 3:1) I den frågan ligger det en livsfarlig lögn under ytan. Det Gud hade sagt var att de kunde äta frukten från alla träd med ett enda undantag. (1 Mos. 2:9) Satan fick det att verka som att Gud var snål. Eva kan ha undrat: ”Finns det något som Gud inte unnar mig?” w20.06 23:8, 9

En del bröder och systrar blir upprörda över något som någon i församlingen har gjort. Paulus medgav att vi ibland skulle kunna ha berättigade anklagelser mot en broder eller syster. Vi kanske till och med har blivit orättvist behandlade. Men om vi inte är försiktiga skulle vi kunna bli bittra, och det skulle kunna göra att vi glider bort från församlingen. Pablo, en broder i Sydamerika, blev anklagad för att ha gjort något väldigt allvarligt. Det var inte sant, men han blev ändå av med sina uppgifter i församlingen. Hur reagerade han? ”Jag blev arg”, säger han, ”och sakta men säkert gled jag längre bort från församlingen.” Någon som tidigare har gjort ett allvarligt misstag kan plågas av skuldkänslor och känna att Jehova inte kan älska honom. Även om han har ångrat sig och fått förlåtelse kanske han känner att han inte förtjänar att vara ett vittne. Hur känner du för vänner som kämpar med sådana här saker? w20.06 25:6, 7

Vi måste lära oss att känna igen farliga situationer och sedan göra något för att undvika dem. (Hebr. 5:14) Vi måste till exempel vara noga med vilken underhållning och avkoppling vi väljer. Filmer och tv-serier innehåller ofta sex och omoral. Jehova tycker att sådan underhållning är frånstötande. Och de som lever omoraliskt skadar sig själva och andra. Därför vill vi hålla oss borta från underhållning som långsamt kan försvaga vår kärlek till Jehova. (Ef. 5:5, 6) Vi måste också inse hur farligt det är att lyssna på avfällingars lögner. De försöker få oss att tvivla på våra bröder och på Jehovas organisation. (1 Tim. 4:1, 7; 2 Tim. 2:16) Sådan vilseledande information kan försvaga vår tro. Vi får inte bli lurade av sådan propaganda. Den sprids av ”människor som är fördärvade i sinnet och inte längre förstår sanningen”, och de vill bara diskutera och bråka. (1 Tim. 6:4, 5) De vill att vi ska tro på det de säger och bli misstänksamma mot våra bröder. w20.09 40:13, 15

En man och en fru ska behandla varandra med kärlek och respekt. (Ef. 5:33) Bibeln har lärt oss att det är viktigare att ge än att få. (Apg. 20:35) Vilken egenskap kan hjälpa gifta par att visa kärlek och respekt? Ödmjukhet. Många vittnen har fått lyckligare äktenskap tack vare att de är ödmjuka. En gift man som heter Steven säger: ”Om ni fungerar som ett team kommer ni att kunna samarbeta, speciellt när det dyker upp problem. I stället för att tänka ’vad är bäst för mig?’ kommer ni att tänka ’vad är bäst för oss?’” Hans fru Stephanie tänker likadant. ”Ingen vill leva ihop med en fiende”, säger hon. ”När vi blir osams försöker vi förstå varför det blev så. Sedan ber vi, läser lite om saken och pratar om hur vi ska lösa problemet. Vi angriper problemet, inte varandra.” Om varken mannen eller frun har för höga tankar om sig själv blir äktenskapet lyckligare. w20.07 27:5, 6

Man ska aldrig förlita sig på sin egen styrka i tjänsten för Jehova. Paulus var välutbildad, han hade fått utbildning hos Gamaliel, en av de mest erkända judiska ledarna på den tiden. (Apg. 5:34; 22:3) Och han hade varit en central figur bland judarna. (Apg. 26:4) Men Paulus förlitade sig inte på sig själv. Han lämnade gärna de saker som hade gett honom hög status i andras ögon. (Fil. 3:8, fotnot.) Det kostade på för Paulus att bli Jesus efterföljare. Han blev hatad av sitt eget folk. (Apg. 23:12–14) Och romarna misshandlade och fängslade honom, trots att han var romersk medborgare. (Apg. 16:19–24, 37) Dessutom blev han plågsamt medveten om sina egna brister. (Rom. 7:21–25) Men varken motståndare eller egna brister gjorde honom lamslagen, utan han kunde vara glad även när han kände sig svag. Varför det? För det var just när han var svag som han tydligt märkte att Jehova hjälpte honom. (2 Kor. 4:7; 12:10) w20.07 29:7, 8

Predikoarbetet är så viktigt att det förtjänar att få högsta prioritet. Jesus sa att det här arbetet skulle växa i omfattning och fortsätta långt efter hans död. Efter att han hade uppstått gjorde han ett underverk och hjälpte några av sina lärjungar att få en enorm fångst. I samband med det här underverket betonade Jesus att människofiske var viktigare än något annat man kunde göra. (Joh. 21:15–17) Precis innan Jesus steg upp till himlen berättade han för lärjungarna att predikoarbetet han hade satt i gång skulle nå långt utanför Israels gränser. (Apg. 1:6–8) Många år senare gav Jesus aposteln Johannes en syn och visade vad som skulle hända under ”Herrens dag”. Johannes fick se fantastiska saker, bland annat en ängel som hade ”eviga goda nyheter att förkunna ... för alla nationer, stammar, språk och folk”. (Upp. 1:10; 14:6) Vi förstår att Jehova vill att vi som lever under den här tiden ska hjälpa till med det världsvida predikoarbetet tills det är klart. w20.09 37:5

Abraham hade en trasslig familjesituation. Han älskade sin fru, Sara, väldigt mycket, men hon kunde inte få barn. Under många år kastade det en skugga över deras liv. Till slut föreslog Sara att Abraham skulle gifta sig med hennes tjänstekvinna, Hagar, så att hon kunde föda barn åt dem. Men när Hagar blev gravid och väntade Ismael började hon se ner på Sara. Situationen blev så infekterad att Sara drev bort Hagar. (1 Mos. 16:1–6) Så småningom blev Sara gravid, och hon och Abraham fick en son som fick heta Isak. Abraham älskade naturligtvis båda sina söner. Men Ismael behandlade Isak väldigt illa, så Abraham blev tvungen att skicka i väg Hagar och Ismael. (1 Mos. 21:9–14) Längre fram ville Jehova att Abraham skulle offra Isak. (1 Mos. 22:1, 2; Hebr. 11:17–19) I båda de här situationerna behövde Abraham lita på att Jehova skulle se till att det gick bra för hans söner. w20.08 31:9, 10

Tänk dig hur lyckliga de som uppstår kommer att vara när de tar av sig den gamla personligheten och börjar leva efter Jehovas normer. De som gör det får ”en livets uppståndelse”. Men de som gör uppror mot Jehova kommer inte att få vara kvar och störa friden. (Jes. 65:20; Joh. 5:28, 29) När Guds rike regerar kommer alla att få uppleva det som står i Ordspråksboken 10:22: ”Det är Jehovas välsignelse som gör livet rikt, och han tillfogar ingen smärta.” Jehovas ande kommer att hjälpa oss att efterlikna Jesus mer och mer, och så småningom kommer vi att bli fullkomliga. (Joh. 13:15–17; Ef. 4:23) Varje dag kommer vi att känna oss lite starkare och bättre i största allmänhet. Det kommer att bli underbart! (Job 33:25) w20.08 33:11, 12

Det är bra att tänka på att det kan finnas olika anledningar till att en broder eller syster är ogift. En del har bestämt sig för att inte gifta sig. Andra vill gärna gifta sig, men de har helt enkelt inte hittat den rätta än. Andra har blivit ensamma när deras äktenskapspartner har dött. Finns det någon anledning för andra i församlingen att fråga varför de är ogifta eller erbjuda sig att försöka para ihop dem med någon lämplig broder eller syster? Om de inte har bett om någon sådan hjälp, hur tror du att det skulle kännas för dem då? (1 Tim. 5:13) Våra ogifta bröder och systrar är tacksamma om vi tycker om dem för deras goda egenskaper och inte hakar upp oss på deras civilstånd. Vi behöver inte tycka synd om dem, utan vi uppskattar dem för att de är så lojala. Då kommer våra ogifta bröder och systrar aldrig att känna att vi tänker: ”Jag behöver inte dig.” (1 Kor. 12:21) I stället kommer de att känna sig respekterade, och de kommer att känna att vi är glada att vi har dem i församlingen. w20.08 35:10, 14

En tid efter att Jesus hade uppstått och kommit till himlen visade han sig för Paulus också. (1 Kor. 15:8) Paulus (Saul) var på väg till Damaskus när han hörde Jesus röst och såg honom i en syn. (Apg. 9:3–5) Det Paulus var med om var ytterligare ett bevis för att Jesus uppståndelse inte bara var en myt. (Apg. 26:12–15) Paulus vittnesmål vägde extra tungt eftersom han tidigare hade förföljt de kristna. När Paulus hade blivit övertygad om att Jesus hade blivit uppväckt arbetade han hårt för att övertyga andra om det. Han blev misshandlad, fick sitta i fängelse och led skeppsbrott, men han fortsatte ändå vittna om att Jesus hade dött och uppstått. (1 Kor. 15:9–11; 2 Kor. 11:23–27) Paulus var så säker på att Jesus hade uppstått att han var beredd att dö för sin tro. Visst övertygar de här vittnesmålen oss om att Jesus blev uppväckt? Och visst stärker de vår tro på att det ska bli en uppståndelse i framtiden? w20.12 49:8–10

Vi skulle kunna fråga oss själva: Brukar jag vara med på alla möten? På mötena får vi hjälp att fortsätta tjäna Jehova, och vi blir uppmuntrade av våra bröder och systrar. (Matt. 11:28) Vi kan också fråga oss själva: Har jag bra studievanor? Om jag har familj, har vi bestämt en tid för den andliga familjekvällen varje vecka? Och har jag en bestämd tid för att studera även om jag är singel? Och gör jag mitt bästa för att gå i tjänsten och undervisa andra? Varför är det bra att fundera på de här frågorna? Bibeln säger att Jehova utforskar våra tankar och vårt hjärta, och det behöver vi också göra eftersom vi vill att han ska tycka om det han ser hos oss. (1 Krön. 28:9) Om vi märker att vi behöver ändra vår inriktning i livet, vår attityd eller vårt sätt att tänka kan vi be Jehova hjälpa oss med det. Det är viktigt att vi förbereder oss nu för det som väntar. w20.09 38:19, 20

Jesus förklarade vad som krävs för att bli hans efterföljare. Han jämförde det med någon som vill bygga ett torn och en kung som ska dra ut i krig. Jesus sa att den som vill bygga ett torn måste börja med att ”räkna ut vad det kommer att kosta” och att kungen måste sätta sig ner och noga överväga om hans armé kan vinna striden. (Luk. 14:27–32) Och Jesus visste att de som vill bli hans efterföljare noga måste tänka igenom vad det innebär. Och vi kan hjälpa dem med det genom att uppmuntra dem att studera varje vecka. Du som leder studiet måste förbereda dig ordentligt varje gång. Fundera på hur du kan lägga fram det på ett sätt som passar den du studerar med. Gör det på ett enkelt och tydligt sätt, så att det blir lätt för honom att förstå och tillämpa det. (Neh. 8:8; Ords. 15:28a) w20.10 41:5, 7

Jesus uttryckte sig väldigt tydligt. Han sa att vi ska undervisa människor om hans befallningar. Men det finns en sak vi inte får glömma bort. Han sa inte: ”Lär dem allt som jag har befallt er.” Han sa: ”Lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Så det räcker inte att bara studera med någon, vi måste också hjälpa honom att tillämpa det han får lära sig. (Apg. 8:31) När vi studerar Bibeln med andra så lär vi dem vad Jehova förväntar av oss. Men vi måste göra något mer. Vi måste visa dem hur de kan omsätta det de fått lära sig i praktiken. (Joh. 14:15; 1 Joh. 2:3) Vi kan lära dem mycket genom vårt eget exempel. Vi kan visa dem vi studerar med hur de kan tillämpa olika principer från Bibeln i skolan, på jobbet och på fritiden. När vi ber tillsammans med dem vi studerar med kan vi be att Jehovas ande ska vägleda dem. (Joh. 16:13) w20.11 45:3–5

Det fanns en del saker som gjorde det svårt för Jesus lärjungar. Det fanns till exempel inte så många avskrifter av Skrifterna. Dessutom hade de inga studiehjälpmedel, som vi har i dag. Och de skulle predika för människor som pratade en massa olika språk. Trots det här lyckades lärjungarna med något som verkade helt omöjligt. Inom några årtionden hade de predikat de goda nyheterna ”i hela skapelsen under himlen”. (Kol. 1:6, 23) I vår tid fortsätter Jehova leda sitt folk och ge dem kraft att göra hans vilja. Han vägleder framför allt sitt folk genom Bibeln, som skrevs med hjälp av helig ande. I den kan vi läsa om vad Jesus gjorde och att han befallde sina efterföljare att fortsätta det arbete han hade satt i gång. (Matt. 28:19, 20) Jehova är inte partisk, och han förutsade att de goda nyheterna skulle predikas ”för alla nationer, stammar, språk och folk”. (Upp. 14:6, 7) Han vill att alla människor ska få chansen att höra budskapet från honom. w20.10 43:6–8

Kung David älskade Jehovas lag. (Ps. 1:1–3) Han visste att Jehova räddar de ödmjuka men motarbetar de stolta. Så David lät Jehovas lag föra honom till rätta. Han skrev: ”Jag lovprisar Jehova, som har gett mig vägledning. Om nätterna talar mina innersta tankar mig till rätta.” (Ps. 16:7) Om vi är ödmjuka kommer vi att låta oss föras till rätta av Bibeln innan vi omsätter felaktiga tankar i handling. Den kommer att vara som en röst som säger: ”Här är vägen, vandra på den.” Bibeln kommer att varna oss om vi håller på att vika av ”åt höger eller åt vänster”. (Jes. 30:21) Vi har nytta av att lyssna på Jehova på flera olika sätt. (Jes. 48:17) Vi slipper till exempel den jobbiga känslan när någon annan behöver föra oss till rätta. Och vi kommer att komma ännu närmare Jehova, eftersom vi inser att han älskar och fostrar oss som en kärleksfull far. (Hebr. 12:7) w20.11 47:6, 7

Den här synen på uppståndelsen kan ha påverkat dem som bodde i Korinth och även vissa i församlingen. (1 Kor. 15:12) Andra kanske trodde att uppståndelsen var symbolisk. De kan ha tänkt att människor var ”döda” eftersom de var syndare och att de blev ”levande” när de blev kristna. Oavsett varför de förnekade uppståndelsen, så gjorde det att deras tro var meningslös. Om Gud inte hade uppväckt Jesus, hade lösen inte betalats och inga synder hade blivit förlåtna. Så de som förnekade uppståndelsen hade inget hopp. (1 Kor. 15:13–19; Hebr. 9:12, 14) Paulus visste att ”Kristus [hade] uppstått från de döda”. Jesus uppståndelse var överlägsen dem som skett tidigare, för de andra som hade blivit uppväckta dog igen. Paulus sa att Jesus hade uppstått ”som den förste av dem som somnat in i döden”. Han var den förste som uppstod som en andevarelse och den första människan som kom till himlen. (1 Kor. 15:20; Apg. 26:23; 1 Petr. 3:18, 22) w20.12 49:11, 12

Under de första kristnas tid samarbetade den styrande kretsen i Jerusalem för att bevara friden och ordningen bland Jehovas folk. (Apg. 2:42) Det fanns till exempel väldigt skilda åsikter om omskärelsen. Omkring år 49 v.t. behandlade därför den styrande kretsen frågan under helig andes ledning. Om församlingen hade fortsatt vara splittrad så hade det hindrat predikoarbetet. Apostlarna och de äldste var judar, men de påverkades inte av judisk tradition eller av dem som förespråkade den. I stället vände de sig till Guds ord och bad om helig ande för att kunna fatta rätt beslut. (Apg. 15:1, 2, 5–20, 28) Vad ledde det till? Jehova välsignade beslutet, det blev frid och sammanhållning i församlingen och vännerna fortsatte predika de goda nyheterna. (Apg. 15:30, 31; 16:5) Även i vår tid har Jehovas organisation hjälpt hans folk att hålla ihop och vara organiserade. w20.10 43:11, 12

Det kan finnas många orsaker till att vi inte får en viss uppgift i Jehovas organisation. Det kan vara vår ålder, vår hälsa eller andra omständigheter. Om vi är i den situationen kan vi lära oss mycket av kung David. Han hade verkligen hoppats på att få bygga Jehovas tempel, men Jehova gav den uppgiften åt någon annan. Hur reagerade David? Han gav sitt stöd åt den som Jehova hade valt och bidrog med enorma mängder silver och guld till projektet. David är verkligen ett bra exempel för oss. (2 Sam. 7:12, 13; 1 Krön. 29:3–5) Hugo, en broder i Frankrike, slutade som äldste på grund av sina hälsoproblem. Han kunde inte ens utföra enkla hushållssysslor. Han skriver: ”I början var jag helt förtvivlad och kände mig värdelös. Men med tiden förstod jag hur viktigt det var att jag accepterade min situation, och det gjorde att jag kände mig glad för det jag faktiskt kunde göra för Jehova. Jag tänker kämpa på, precis som Gideon och hans 300 män gjorde – trots att de var trötta.” (Dom. 8:4) w20.12 52:14, 15

I sin skildring av Jesus liv använder Johannes olika former av orden ”kärlek” och ”älska” fler gånger än de tre andra evangelieskribenterna tillsammans. De här inspirerade bibelböckerna visar att allt vi gör måste bottna i kärlek. (1 Joh. 4:10, 11) Men det tog lite tid för Johannes att lära sig det. När han var yngre visade han inte alltid kärlek. Vid ett tillfälle när Jesus och apostlarna var på väg till Jerusalem färdades de genom Samarien. I en av byarna vägrade man ta emot dem. Då ville Johannes kalla ner eld från himlen och förinta alla som bodde där! (Luk. 9:52–56) Och vid ett annat tillfälle övertalade Johannes och hans bror Jakob tydligtvis sin mamma att be Jesus om att de skulle få framträdande ställningar bredvid honom i riket. När de andra apostlarna fick reda på den här planen blev de väldigt upprörda. (Matt. 20:20, 21, 24) Men trots Johannes alla fel och brister älskade Jesus honom. (Joh. 21:7) w21.01 2:3, 4

Jehova fattar beslut med andras bästa för ögonen. När han till exempel bestämde sig för att skapa liv var det inte för sin egen skull, utan för att han ville att andra skulle få njuta av livet. Ingen skulle ha kunnat tvinga Jehova att offra sin son för vår skull. Han gjorde det därför att han verkligen ville hjälpa oss. Även Jesus tänkte i första hand på andra när han fattade beslut. Tänk till exempel på när han satte sitt eget behov av vila åt sidan för att undervisa människor. (Mark. 6:31–34) Ett bra familjeöverhuvud förstår att något av det svåraste han måste göra är att fatta bra beslut för sin familj, men han tar det här ansvaret på stort allvar. Han försöker undvika att bara gå efter hur det känns för stunden när han fattar beslut. I stället låter han Jehova lära honom hur han ska fatta bra beslut. (Ords. 2:6, 7) När han gör så här tänker han mer på andra än på sig själv. (Fil. 2:4) Om han följer Jehovas och Jesus exempel så kommer han att vara ett fint familjeöverhuvud. w21.02 5:19–21

Som ung var kung Asa både ödmjuk och modig. När han efterträdde sin far Abia drog han i gång en kampanj mot avgudadyrkan. Han ”uppmanade också Juda att söka Jehova, sina förfäders Gud, och att följa lagen och buden”. (2 Krön. 14:1–7) Och när etiopiern Sera anföll Juda med en miljon soldater vände sig Asa förståndigt nog till Jehova och bad om hjälp. Han sa: ”Jehova, för dig har det ingen betydelse om de du hjälper är många eller få, starka eller svaga. Hjälp oss, Jehova, vår Gud, för vi förtröstar på dig.” De här vackra orden visar att Asa verkligen litade på att Jehova kunde rädda honom och hans folk. Asa visade stark tro på sin himmelske Far, Jehova, och ”Jehova [lät] etiopierna lida nederlag”. (2 Krön. 14:8–12) Du håller säkert med om att det måste ha varit skrämmande att stå inför en miljon soldater, men den utmaningen klarade Asa bra. w21.03 9:12, 13

I Bibeln finns många exempel på ofullkomliga människor som har älskat varandra lika mycket som i en familj. Ta till exempel Jonatan och David. Bibeln säger: ”Jonatan och David [blev] nära vänner. Och Jonatan älskade honom mycket.” (1 Sam. 18:1) Jehova hade bestämt att David skulle bli kung efter Saul. Det gjorde att Saul blev bitter på David och försökte döda honom. Men Sauls son Jonatan stöttade inte sin pappa i det. Jonatan och David lovade varandra att vara vänner för livet och att alltid stå på samma sida. (1 Sam. 20:42) Det starka bandet mellan dem är ännu mer imponerande när man tänker på allt som hade kunnat hindra deras vänskap. En sak var att Jonatan var ungefär 30 år äldre än David. Jonatan hade kunnat tänka att han inte skulle kunna ha något utbyte av någon som var så ung och oerfaren. Men Jonatan tänkte inte så, utan han hade stor respekt för David. w21.01 4:6, 7

Jesus lovade sina efterföljare att de skulle vara genuint lyckliga. Men han förberedde dem också på att de skulle behöva gå igenom prövningar. (Matt. 10:22, 23; Luk. 6:20–23) Vi är glada över att vara Jesus lärjungar. Men hur känner vi inför tanken på att få motstånd från familjemedlemmar eller att bli förföljda av myndigheterna? Eller att arbetskamrater och skolkamrater försöker få oss att göra det som är fel? Det är förståeligt att sådana scenarier kan göra oss lite oroliga. De flesta skulle nog inte förknippa förföljelse med glädje. Men det är precis det Bibeln gör. Lärjungen Jakob skrev att vi ska ”se det som en glädje” när vi drabbas av olika prövningar i stället för att bli alltför oroliga. (Jak. 1:2, 12) Och Jesus sa att vi skulle vara lyckliga till och med när vi blir förföljda. (Matt. 5:11) Jehova använde Jakob till att skriva ner praktiska råd som kunde hjälpa de kristna att bevara sin glädje trots prövningar. w21.02 8:1, 2, 5

Några av de kristna på Timoteus tid uppskattade inte att få vara Guds medarbetare, däribland Demas, Fygelos, Hermogenes, Hymeneus, Alexander och Filetos. (1 Tim. 1:19, 20; 2 Tim. 1:15; 2:16–18; 4:10) Tydligen hade alla de här männen varit andligt starka, men med tiden slutade de uppskatta det som verkligen betydde något. Hur försöker Satan få oss att släppa taget om det som Jehova har anförtrott oss? Satan använder flera olika strategier. Han använder underhållning och media för att påverka våra värderingar, vårt tänkesätt och vårt uppförande. Och han hoppas att det ska få oss att sluta älska Jehova och överge hans normer. Satan försöker skrämma oss med förföljelse och vill att vi ska vara rädda för vad andra tycker, och han hoppas att det ska få oss att sluta gå i tjänsten. Och han vill att vi ska börja lyssna på sådant som avfällingar sprider och lämna sanningen. Om vi inte är försiktiga kan sanningen glida oss ur händerna. (1 Tim. 6:21) w20.09 40:6–8

Har du blivit sviken av en vän eller familjemedlem? I så fall kan du ha nytta av att påminna dig skildringen om när kung David blev sviken av sin son Absalom. (2 Sam. 15:5–14, 31; 18:6–14) Ha det som hände David i tankarna och berätta för Jehova hur din situation har påverkat dig känslomässigt. (Ps. 6:6–8) Tänk dig nu in i hur David måste ha känt när allt det här hände. Han älskade Absalom och litade på Ahitofel, men de svek honom båda två. Ja, de här männen, som stod honom så nära, sårade honom djupt och försökte till och med döda honom. David kunde ha tappat förtroendet för sina andra vänner och börjat misstänka att de också hade gått över på Absaloms sida. Han hade kunnat tänka bara på sig själv och försökt fly ensam. Eller så kunde han ha gett upp helt och hållet. I stället bad han Jehova om hjälp. Han vände sig också till sina vänner för att få hjälp. Sedan genomförde han snabbt de beslut han hade fattat. Han fortsatte att lita på Jehova och på sina vänner. w21.03 11:7, 8, 10, 11