Oktober

När vi lär känna Jesus kommer vi att börja tänka och handla som han. Och ju mer vi gör det, desto närmare honom kommer vi. Hur kan vi efterlikna Jesus? Vi kan ta ett exempel. Det var viktigare för Jesus att hjälpa andra än att göra det han själv kände för. (Matt. 20:28; Rom. 15:1–3) Den inställningen gjorde att han var självuppoffrande och förlåtande. Han var inte lättstött. (Joh. 1:46, 47) Han frös inte människor i tiden genom att hålla gamla misstag emot dem. (1 Tim. 1:12–14) Jesus sa: ”Om ni har kärlek till varandra kommer alla att förstå att ni är mina lärjungar.” (Joh. 13:35) Fråga dig själv: ”Efterliknar jag Jesus genom att göra allt jag kan för att ha bra relationer till mina bröder och systrar?” w20.04 17:11

Mitt i en värld där människor förtalar Jehova och spottar på hans namn har du möjlighet att stå upp för honom och säga sanningen: att Jehova är helig, rättvis, god och kärleksfull. Du kan visa att du väljer hans styre. Du kan hjälpa andra att förstå att Jehovas styre är det bästa och att det bara är han som kan skapa fred och harmoni både i himlen och på jorden. (Ps. 37:9, 37; 146:5, 6, 10) När vi studerar Bibeln med andra betonar vi ofta att Jehova är den högste i universum och har rätt att styra, och det är naturligtvis sant. Det är visserligen viktigt att lära andra Guds normer, men vårt huvudsakliga mål är att hjälpa andra att börja älska Jehova och vara lojala mot honom. Vi måste därför fokusera på Jehovas fantastiska personlighet och hjälpa dem att lära känna den underbara personen bakom namnet Jehova. (Jes. 63:7) När vi gör det hjälper vi andra att börja älska Jehova och få motivation att vara lojala mot honom. w20.06 23:16, 19

Människans hjärna är ett mästerverk. När du bara var ett foster utvecklades din hjärna enligt en bestämd plan, och det bildades tusentals nya hjärnceller varje minut. Forskare beräknar att hjärnan hos en vuxen har närmare 100 miljarder celler som kallas neuroner. De cellerna är finurligt förpackade, och det här organet väger bara omkring 1,5 kilo. En av hjärnans fantastiska förmågor är talförmågan. För varje ord du säger måste hjärnan koordinera omkring 100 olika muskler i tungan, halsen, läpparna, käken och bröstet. De här musklerna måste röra sig i en speciell ordning för att ditt tal ska vara tydligt. En studie från 2019 visar att nyfödda barn kan uppfatta enskilda ord. Den här studien stöder en uppfattning som många forskare har: att vi föds med förmågan att uppfatta och lära oss språk. Vår talförmåga är verkligen en gåva från Jehova. w20.05 21:8, 9

Abraham lämnade villigt sitt bekväma liv i Ur. Varför gjorde han det? ”För han väntade på staden som har en stabil grund.” (Hebr. 11:8–10, 16) Staden som Abraham väntade på är Guds rike. Det är Jesus som är kung i det riket, och 144 000 smorda kristna ska regera tillsammans med honom. Paulus kallade riket för ”en stad som tillhör den levande Guden, det himmelska Jerusalem”. (Hebr. 12:22; Upp. 5:8–10; 14:1) Och Jesus lärde sina efterföljare att be om att det riket skulle komma, så att Guds vilja kan ske på jorden precis som i himlen. (Matt. 6:10) Visste Abraham alla detaljer om hur Guds rike skulle fungera och hur det skulle vara uppbyggt? Nej, under flera hundra år var det en helig hemlighet. (Ef. 1:8–10; Kol. 1:26, 27) Men Abraham visste att några av hans avkomlingar skulle bli kungar, för det hade Jehova lovat honom. (1 Mos. 17:1, 2, 6) w20.08 31:2–4

Vi måste undvika att påverkas av avfälliga tankar, som bara är till för att bryta ner vår tro. Djävulen har alltid varit ute efter de kristna och försökt få dem att börja tvivla eller få svagare tro. Därför är det viktigt att vi lär oss att skilja på sanning och lögn. De som motarbetar oss kan sprida lögner på internet eller på sociala medier för att få oss att tappa tron på Jehova och sluta älska våra bröder och systrar. Glöm aldrig vem som ligger bakom sådan propaganda, och vägra lyssna på den. (1 Joh. 4:1, 6; Upp. 12:9) Vi kan stå emot Satans försök att försvaga vår tro om vi stärker vår tro på Jesus och på hans roll i Jehovas avsikt. Vi måste också ha förtroende för dem som Jehova använder för att leda organisationen. (Matt. 24:45–47) Vi kan stärka vår tro genom att studera Bibeln ofta. Då kan vår tro bli lika stabil som ett träd med djupa rötter. Vi kan ”bli rotade”, som Paulus skrev i dagens bibelvers. w20.07 30:11, 12

Eftersom vi är ofullkomliga har vi lätt för att döma andra efter det yttre. (Joh. 7:24) Men egentligen är det väldigt lite vi kan få reda på om någon bara genom att titta på honom eller henne. Vi kan göra en jämförelse: Hur duktig en läkare än är finns det gränser för vad han kan se med blotta ögat. Läkaren måste lyssna på patienten för att få reda på hans sjukdomshistoria, vad han känner och vilka symtom han har. Läkaren kanske till och med vill ta röntgenbilder för att se hur patienten ser ut på insidan. Annars finns det risk att läkaren ger fel behandling. Vi kan inte heller få rätt uppfattning om våra bröder och systrar genom att bara titta på dem. Vi måste försöka se förbi ytan och se den inre människan. Vi är inga tankeläsare. Men vi kan ändå försöka efterlikna Jehova. Han lyssnar till dem som tjänar honom. Han har förståelse för att de har formats av sin bakgrund och livssituation. Och han visar att han bryr sig om dem. w20.04 16:1–3

De som är stolta har inte ”gott omdöme”, och därför är det viktigt att vi jobbar på att vara ödmjuka. Stolta människor är självupptagna och konfliktsökande. Deras tänkesätt och handlingar skadar ofta både dem själva och andra. Om de inte ändrar sitt tänkesätt kommer Satan att kunna påverka och förblinda dem. (2 Kor. 4:4; 11:3) Men den som är ödmjuk har ett gott omdöme. En sådan person har en realistisk självbild och inser att andra många gånger är bättre än han. (Fil. 2:3) Och han vet att ”Gud motarbetar de stolta men visar de ödmjuka generös omtanke”. (1 Petr. 5:5) Så vi måste vara ödmjuka om vi inte vill bli motarbetade av Jehova. Och om vi ska kunna vara ödmjuka måste vi tillämpa Bibelns råd: ”Klä av er den gamla personligheten och de gärningar som hör ihop med den, och klä på er den nya personligheten.” Vi måste tänka på hur Jesus var som person och försöka efterlikna honom så gott det går. (Kol. 3:9, 10; 1 Petr. 2:21) w20.07 27:16, 17

Det är verkligen en förmån att få vara en del av Jehovas församling. Vi lever i ett andligt paradis där det är lycka och harmoni. Vad är din roll i församlingen? Paulus jämförde församlingen med en kropp och individerna i församlingen med kroppsdelar. (Rom. 12:4–8; 1 Kor. 12:12–27; Ef. 4:16) En sak vi kan lära oss av Paulus liknelse är att var och en av oss är en viktig del av Jehovas familj. Paulus börjar med att säga: ”En kropp har många kroppsdelar, men alla fyller inte samma funktion. På samma sätt är vi, fast vi är många, en enda kropp i gemenskap med Kristus. Ändå är vi, var och en av oss, delar som tillhör varandra.” (Rom. 12:4, 5) Vad menade han? Alla har inte samma roll i församlingen, men vi är alla viktiga. w20.08 34:1, 2, 4

Hur kan du som är förälder efterlikna Jehovas ödmjukhet? Varför inte fråga dina barn hur de tycker att en uppgift ska göras? Och följ deras förslag när det passar. Jehova är också ett fint exempel när det gäller att visa tålamod, till och med när människor som tjänade honom ifrågasatte hans beslut. Han lyssnade till exempel när Abraham tvivlade på att det var rätt att förstöra Sodom och Gomorra. (1 Mos. 18:22–33) Och tänk på hur Jehova behandlade Abrahams fru, Sara. Han blev inte kränkt eller arg när hon började skratta åt löftet att hon skulle bli gravid trots att hon var så gammal. (1 Mos. 18:10–14) Han behandlade Sara med värdighet. Är du förälder eller äldste? Vad kan du i så fall lära dig av Jehova? Fundera på hur du reagerar när någon som du har ansvar över ifrågasätter dina beslut. Går du direkt i försvarsställning? Eller försöker du se saken ur den andres perspektiv? Både församlingar och familjer mår bra när de som har ansvar efterliknar Jehova. w20.08 32:7–9

När vi var nya i sanningen kanske vi gärna tog emot hjälp, för vi insåg att vi hade mycket att lära oss. (1 Kor. 3:1, 2) Men hur är det nu? Vi kanske har varit vittnen i många år och fått mycket erfarenhet, och då kanske det inte är lika lätt att ta emot hjälp – särskilt om den kommer från någon som är nyare i sanningen än vi. Men Jehova använder ofta våra bröder och systrar för att ge oss styrka. (Rom. 1:11, 12) Det är något vi måste inse om vi ska kunna få styrka från Jehova. Något annat som vi behöver komma ihåg är att framgång inte beror på fysisk styrka, utbildning, ekonomi eller bakgrund. Det viktigaste är att vi är ödmjuka och förlitar oss på Jehova. Vi kan fortsätta gå framåt som kristna genom att 1) förlita oss på Jehova, 2) efterlikna personer i Bibeln och 3) ta emot hjälp. Då kommer Jehova att göra oss starka oavsett hur svaga vi kan känna oss. w20.07 29:2, 18, 19

Det kan vara svårt att ha tålamod när man berättar om sin tro för släktingar som inte är vittnen. Principen i Predikaren 3:7 kan hjälpa oss. Där står det att det finns ”en tid att tiga och en tid att tala”. Vårt goda uppförande kan tala för sig självt, men vi försöker ändå alltid vara vakna för möjligheter att säga något om sanningen. (1 Petr. 3:1, 2) Vi brinner för att berätta för andra om sanningen, men vi måste ha tålamod med alla – även våra släktingar. Vi kan lära oss mycket om tålamod av olika personer i Bibeln och av bröder och systrar i vår tid. Habackuk längtade efter att ondskan skulle ta slut, men han måste ha haft tålamod eftersom han sa: ”Jag ska stå på min vaktpost.” (Hab. 2:1) Och Paulus ville verkligen ”fullfölja” sin tjänst och få sin belöning i himlen. Men han hade ändå tålamod och fortsatte med att ”grundligt vittna om de goda nyheterna”. (Apg. 20:24) w20.09 37:12–14

Trots att Jesus är den näst mäktigaste i hela universum har han inte för höga tankar om sig själv. Vi kan efterlikna Jesus genom att vara ödmjuka, och då bidrar vi till den kärleksfulla anda som kännetecknar Jehovas organisation. (Luk. 9:48; Joh. 13:35) Men vad ska du göra om det verkar finnas problem i församlingen som du tycker att de äldste inte tar tag i? I stället för att klaga kan du visa att du är ödmjuk och litar på de äldste. (Hebr. 13:17) Fråga dig själv: Är det här problemet så allvarligt att det måste redas ut? Är det rätt läge att reda ut det? Är det mitt ansvar att göra det? Försöker jag verkligen bidra till sammanhållningen i församlingen, eller försöker jag framhäva mig själv? I Jehovas ögon är ödmjukhet viktigare än kompetens och enhet viktigare än effektivitet. Så gör ditt bästa för att vara ödmjuk. Då kommer du att bidra till enheten och sammanhållningen i församlingen. (Ef. 4:2, 3) w20.07 27:9–11

Jesus fick hjälp av systrar ”som använde sina tillgångar för att betjäna” honom, och det var han väldigt tacksam för. (Luk. 8:1–3) Han berättade också djupa andliga sanningar för dem. Han berättade till exempel att han skulle dö och uppstå. (Luk. 24:5–8) Han förberedde de här kvinnorna på det som snart skulle hända, precis som han hade gjort med apostlarna. (Mark. 9:30–32; 10:32–34) När Jesus blev gripen flydde apostlarna. Men det är intressant att en del av kvinnorna som hade hjälpt honom fanns vid hans sida när han dog på tortyrpålen. (Matt. 26:56; Mark. 15:40, 41) De första som fick se Jesus när han hade uppstått var kvinnor, och han gav dem i uppgift att berätta för apostlarna att han hade uppstått. (Matt. 28:5, 9, 10) Förmodligen var kvinnor med när den heliga anden utgöts vid pingsten år 33 v.t., och alla som var med då fick mirakulöst förmågan att prata andra språk så att de kunde berätta för andra om ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 1:14; 2:2–4, 11) w20.09 39:11, 12

Arbetet med att göra lärjungar räddar liv. Hur vet vi det? När Jesus gav befallningen i Matteus 28:19, 20 sa han att vi skulle gå och göra människor till lärjungar och att de skulle döpas. Hur viktigt är det att döpa sig? De som vill bli räddade måste döpa sig. Och den som ska döpa sig måste tro att Jesus död och uppståndelse är enda vägen till räddning. Det var därför Petrus sa till de kristna: ”Dopet ... räddar nu också er genom Jesus Kristus uppståndelse.” (1 Petr. 3:21) Så när en ny lärjunge blir döpt får han hoppet om att bli räddad och få leva för evigt. Om vi ska kunna göra människor till lärjungar måste vi lära oss konsten att undervisa. (2 Tim. 4:1, 2) Varför behöver vi vara bra på att undervisa? När Jesus sa att vi skulle gå och göra människor till lärjungar sa han också: ”Lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Det är viktigt att fortsätta i det här arbetet, och Paulus förklarade varför: ”För då kommer du att rädda både dig själv och dem som lyssnar till dig.” w20.10 42:1, 2

Petrus lärde sig att älska arbetet som människofiskare. Och Jehova hjälpte honom att bli riktigt bra på det. (Apg. 2:14, 41) Det är först och främst för att vi älskar Jehova som vi predikar. Vi kanske känner oss otillräckliga, men kärleken till Jehova kan väga upp det. När Jesus frågade om Petrus ville bli en människofiskare sa han också: ”Var inte rädd längre.” (Luk. 5:8–11) Petrus var inte rädd för vad som skulle kunna hända om han blev en lärjunge. Men han blev helt chockad och överväldigad av den enorma fångst som Jesus mirakulöst hade hjälpt dem att få, och han kände sig ovärdig att arbeta tillsammans med Jesus. Du kanske också känner dig överväldigad när du tänker på vad det innebär att vara en efterföljare till Jesus. I så fall kan du behöva stärka din kärlek till Jehova, Jesus och dina medmänniskor. Det kommer att motivera dig att tacka ja till Jesus inbjudan att bli människofiskare. (Matt. 22:37, 39; Joh. 14:15) w20.09 36:4, 5

Vi gör allt vi kan och lägger gärna tid, energi och pengar på att hitta dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv”. (Apg. 13:48) Och när vi gör det följer vi Jesus exempel. Han sa: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Joh. 4:34; 17:4) Vi har samma inställning och vill slutföra uppdraget som vi har fått. (Joh. 20:21) Vi vill hålla ut till slutet, och vi vill att fler ska göra det, även vänner som just nu är i en svacka. (Matt. 24:13) Ibland kan uppdraget vi har fått av Jesus kännas övermäktigt. Men vi är inte ensamma och övergivna. Jesus lovade ju att han skulle vara med oss. När vi gör lärjungar är vi ”Guds medarbetare” och ”i sällskap med Kristus”. (1 Kor. 3:9; 2 Kor. 2:17) Därför kommer vi att klara det. Vi är glada att vi får utföra det här uppdraget och att vi får hjälpa andra att också göra det. (Fil. 4:13) w20.11 45:19, 20

Föräldrarnas olika beslut påverkar ofta barnen under många år. Om de tar dåliga beslut kan de ställa till det för barnen. Men om de tar bra beslut ger de sina barn de bästa förutsättningarna för ett bra och lyckligt liv. Barn och ungdomar måste såklart också ta bra beslut. Och det bästa beslutet man kan ta är att tjäna Jehova, vår älskade Far. (Ps. 73:28) Jesus föräldrar gjorde val som visade att det viktigaste i deras liv var att tjäna Jehova, och de ville så gärna att deras barn också skulle göra det. (Luk. 2:40, 41, 52) Jesus gjorde också bra val som hjälpte honom att göra Jehovas vilja. (Matt. 4:1–10) Jesus växte upp och blev en snäll, lojal och modig man. Alla föräldrar som älskar Jehova hade varit stolta och glada över att ha en sådan son. w20.10 44:1, 2

Tänk dig följande situationer: En äldre syster tänker tillbaka på fina minnen från förr. Även om livet har sina utmaningar nu, så fortsätter hon att göra allt hon kan för Jehova. (1 Kor. 15:58) Varje dag tänker hon på hur det ska bli när hon och hennes närmaste får vara tillsammans i paradiset. En annan syster har blivit sårad av en medtroende men väljer att lägga alla bittra känslor bakom sig. (Kol. 3:13) En broder är smärtsamt medveten om sina tidigare misstag, men nu ser han framåt och koncentrerar sig på att vara trogen. (Ps. 51:10) Vad har de här tre vännerna gemensamt? De kommer alla ihåg vad som har hänt tidigare, men de har inte fastnat i det förflutna. I stället riktar de ”blicken rakt framåt”, mot framtiden. Varför är det så viktigt? Precis som man inte kan gå rakt framåt om man hela tiden vänder sig om och tittar bakom sig, så kan vi inte fortsätta framåt i tjänsten för Jehova om vi alltid ser tillbaka på vårt förflutna. (Luk. 9:62) w20.11 48:1–3

Goljat var stor och stark, och han såg David som liten och klen. Goljat var starkare, bättre rustad och tränad för strid. David däremot var ung, oerfaren och dåligt rustad för strid. Men David förlitade sig på Jehova, som gav honom kraft så att han kunde besegra Goljat. (1 Sam. 17:41–45, 50) Längre fram var David tvungen att hantera något annat som hade kunnat få honom att känna sig liten och maktlös. Han tjänade lojalt den som Jehova hade tillsatt som kung i Israel, Saul. Till en början hade Saul respekt för David, men sedan gjorde stolthet att han blev avundsjuk. Han behandlade David illa och försökte till och med döda honom. (1 Sam. 18:6–9, 29; 19:9–11) Trots att Saul behandlade David så orättvist, fortsatte David att ha respekt för honom eftersom han var Jehovas utvalde kung. (1 Sam. 24:6) David vände sig till Jehova för att få styrka att klara av den här svåra prövningen. (Ps. 18:1 och överskriften) w20.07 29:11–13

Större delen av profetian om nordens kung och söderns kung har redan uppfyllts, så vi kan vara övertygade om att resten av den också kommer att uppfyllas. Det finns någonting som vi måste känna till för att kunna förstå profetian i Daniel, kapitel 11. Det är att den bara handlar om regenter och nationer som direkt har påverkat Guds folk. Även om Guds folk är en liten del av jordens befolkning står de ofta mitt i världshändelsernas centrum. Varför är det så? Därför att Satan och hans världsordning har ett huvudfokus, nämligen att utrota alla som tjänar Jehova och Jesus. (1 Mos. 3:15; Upp. 11:7; 12:17) Dessutom måste profetian i Daniel stämma överens med andra profetior i Bibeln. För att förstå Daniels profetia på rätt sätt måste vi alltså jämföra den med andra delar av Bibeln. w20.05 19:1, 2

Det finns många uppfattningar om vad som händer efter döden. Men vad säger Bibeln? När en människa dör förmultnar kroppen. Men den som har skapat universum från ingenting kan uppväcka den människan och ge henne en ny kropp. (1 Mos. 1:1; 2:7) Och Paulus använde en liknelse för att visa hur det fungerar när det gäller den himmelska uppståndelsen. Tänk på hur det är när man sår ett korn eller ett frö. Det börjar gro och blir en ny planta. Fröet och plantan ser väldigt olika ut. Paulus använde den här liknelsen för att visa att Skaparen ger ”den kropp han önskar” till den han uppväcker. Paulus sa också att det finns ”himmelska kroppar och jordiska kroppar”. Vad menade han med det? Vi som lever här på jorden har fysiska kroppar, men de som lever i himlen, till exempel änglarna, har andliga kroppar. (1 Kor. 15:36–41) w20.12 50:7–9

Vi vill alla ha ett så bekymmersfritt och harmoniskt liv som möjligt. Ingen tycker om att oroa sig. Men ibland hopar sig orosmolnen, och då kanske vi ställer samma fråga som kung David ställde enligt dagens bibelvers. En del saker som gör oss oroliga kanske vi inte kan göra så mycket åt. Vi kan till exempel inte styra hur mycket kostnaderna för mat, kläder och bostad kommer att öka varje år. Och vi kanske inte helt kommer undan att arbetskollegor eller skolkamrater försöker pressa oss att vara oärliga eller omoraliska. Inte heller kan vi hindra att brott begås i vårt närområde. De här problemen beror helt enkelt på att vi lever i en värld där de flesta inte följer Bibelns principer. Och Satan, som styr den här världen, vet att vissa kommer att låta ”den här världens bekymmer” hindra dem från att tjäna Jehova. (Matt. 13:22; 1 Joh. 5:19) Så det är inte konstigt att det finns mycket i den här världen som skapar oro! w21.01 1:1, 3

Johannes skrev att vi inte får hata våra bröder eller systrar. Om vi skulle göra det, skulle vi göra oss mottagliga för Satans påverkan. (1 Joh. 2:11) Det här blev ett problem för några av de första kristna. Satan gjorde allt han kunde för att splittra Guds folk och få dem att hata varandra. När Johannes skrev sina brev hade det smugit sig in personer i församlingen som återspeglade Satans inställning. En av dem var Diotrefes, som skapade stor splittring i en församling. (3 Joh. 9, 10) Han var respektlös mot den styrande kretsens resande representanter. Och om någon välkomnade bröder som han inte tyckte om, försökte han till och med kasta ut den personen ur församlingen. Vilken fruktansvärd attityd! Satan försöker fortfarande splittra Guds folk och få dem att ta efter honom. Vi får aldrig låta hat driva in en kil mellan oss och våra bröder och systrar. w21.01 2:14

Under första världskriget förföljde Tyskland och Storbritannien Guds folk för att de vägrade strida i kriget. Och i USA fängslades de som tog ledningen i predikoarbetet, precis som det var förutsagt i Uppenbarelseboken 11:7–10. Under 1930-talet och särskilt under andra världskriget gick nordens kung till brutalt angrepp mot Guds folk. Hitler förbjöd vittnenas verksamhet. Nordens kung dödade hundratals vittnen och satte flera tusen i koncentrationsläger. Nordens kung förbjöd predikoarbetet och lyckades på det sättet ”vanhelga helgedomen” och ”avlägsna det regelbundna offret”. (Dan. 11:30b, 31a) Hitler svor till och med på att han skulle utrota Guds folk i Tyskland. w20.05 19:12, 13

När vi är kärleksfulla mot varandra försöker vi inte överglänsa varandra i församlingen. Sauls son Jonatan hade inga sådana tendenser och såg inte David som en rival. (1 Sam. 20:42) Vi kan alla försöka efterlikna Jonatan. Känn dig inte hotad om andra är duktiga på något, utan var ödmjuk och ”tänk högre om andra” än om dig själv. (Fil. 2:3) Tänk på att alla i församlingen har något att bidra med. När vi är ödmjuka ser vi andras goda sidor och vad vi kan lära oss av dem. (1 Kor. 12:21–25) När vi är kärleksfulla mot varandra stärker det sammanhållningen i församlingen. Det visar att vi är Jesus lärjungar, och det drar uppriktiga människor till sanningen. Och framför allt efterliknar vi Jehova, som är ”den innerliga barmhärtighetens Far och all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3) w21.01 4:14, 16

I vår tid finns det människor som ser ner på Jehovas vittnen och tycker att vi är ointelligenta och svaga. Varför det? För att vi är annorlunda. Vi försöker vara ödmjuka, milda och fogliga. Men i dag gynnas de som är stolta, arroganta och upproriska. Dessutom engagerar vi oss inte i politik, och vi skulle aldrig ta värvning i någon armé. Vi passar inte in i den här världen, och därför ser andra ner på oss. (Rom. 12:2) Oavsett vad andra tycker om oss, så använder Jehova oss för att uträtta storverk. Han ser till att vi genomför den största predikokampanjen i historien. Hans folk ger ut världens mest översatta och spridda tidskrifter, och de använder Bibeln för att hjälpa miljoner människor att få ett bättre liv. All ära för det här går till Jehova. w20.07 29:5, 6

Jesus är underställd Jehovas myndighet, men det betyder inte att han är ointelligent eller saknar kompetens. Det krävs ett skarpt intellekt för att undervisa på ett så enkelt och tydligt sätt som Jesus gjorde. (Joh. 7:45, 46) Jehova hade så höga tankar om Jesus förmågor att han lät honom arbeta vid sin sida när han skapade universum. (Ords. 8:30; Hebr. 1:2–4) Och efter Jesus uppståndelse gav Jehova honom ”all myndighet, både i himlen och på jorden”. (Matt. 28:18) Även om Jesus verkligen inte saknar förmågor så vänder han sig till Jehova för att få vägledning. Varför det? Därför att han älskar sin Far. Gifta män måste komma ihåg att Jehova inte gjorde anordningen med ledarskap för att han betraktar kvinnor som underlägsna män. Det förstår vi av att han har valt ut både män och kvinnor till att regera med Jesus. (Gal. 3:26–29) Jehova har visat att han litar på sin son genom att ge honom myndighet. På liknande sätt kommer en förståndig man att ge sin fru viss myndighet. w21.02 6:13, 14

Bibeln är som en spegel. Den hjälper oss att upptäcka saker som vi behöver arbeta på och förstå hur vi kan göra det. (Jak. 1:23–25) Vi kan ta ett exempel. När vi studerar Bibeln kanske vi upptäcker att vi behöver bli bättre på att behärska vårt humör. Med Jehovas hjälp kan vi lära oss att vara milda när vi har att göra med människor eller problem som skulle kunna irritera oss. Då tänker vi klarare och kan fatta bättre beslut. (Jak. 3:13) Så vi förstår hur viktigt det är att vi är väl insatta i det Bibeln säger. Ibland lär vi oss vad vi ska undvika av våra egna misstag, men det är mycket bättre om vi kan lära oss av andras erfarenheter, både positiva och negativa. Det är därför Jakob uppmuntrar oss att dra lärdom av sådana bibliska personer som Abraham, Rahab, Job och Elia. (Jak. 2:21–26; 5:10, 11, 17, 18) De var lojala mot Jehova och höll ut under väldigt svåra prövningar. Deras exempel visar att vi också kan göra det med Jehovas hjälp. w21.02 8:12, 13

Vid en bibelkurs är det i första hand läraren som har ansvaret att hjälpa eleven att förstå Guds ord. Så om någon ber dig följa med på ett studium blir din uppgift att stötta honom eller henne. (Pred. 4:9, 10) Hur kan du göra det rent konkret? Förbered dig för studiet. Börja med att be läraren berätta lite om eleven. Du skulle kunna fråga: ”Vad har eleven för bakgrund? Vilket ämne ska ni gå igenom? Är det något speciellt du vill betona vid just det här studietillfället? Är det något jag borde eller inte borde säga eller göra under studiet? Hur kan jag uppmuntra honom eller henne att gå framåt?” Läraren skulle naturligtvis aldrig berätta sådant som har sagts i förtroende, men att ge lite bakgrundsinformation kan vara till hjälp. En missionärssyster som heter Joy berättar: ”När man pratar ihop sig på det här sättet blir det lättare för den som följer med att engagera sig i eleven och kunna bidra under studiet.” w21.03 10:5, 6

Ibland blir vi hatade för att vi lever efter Jehovas höga normer, som står i skarp kontrast till världens låga moral. Många tycker till exempel att det är helt okej att leva som människorna i Sodom och Gomorra gjorde innan Gud förstörde de städerna. (Jud. 7) Eftersom vi håller fast vid Bibelns normer för sexualmoral, ser många ner på oss och tycker att vi är intoleranta. (1 Petr. 4:3, 4) Vad kan hjälpa oss att hålla ut när människor hatar oss och förolämpar oss? Vi behöver ha stark tro på att Jehova kommer att hjälpa oss. Vår tro är som en sköld som ”kan släcka den ondes alla brinnande pilar”. (Ef. 6:16) Men det räcker inte med bara tro. Vi måste ha kärlek också. Varför det? Därför att kärleken inte låter sig provoceras. Den tål allt och uthärdar allt. (1 Kor. 13:4–7, 13) Kärlek till Jehova, kärlek till våra bröder och systrar och till och med kärlek till våra fiender kommer att hjälpa oss att hantera hat. w21.03 12:3, 4

Ibland är det vad vi inte gör som visar att vi älskar våra bröder och systrar. Vi tar till exempel inte snabbt illa upp för något som någon har sagt. Vi kan tänka på vad som hände mot slutet av Jesus liv som människa. Han sa till sina lärjungar att de behövde äta hans kropp och dricka hans blod för att få evigt liv. (Joh. 6:53–57) Många av hans lärjungar tyckte att det han sa var så chockerande att de övergav honom. Men det gjorde inte hans sanna vänner. De förstod inte vad Jesus menade, och de blev säkert lite förvånade, men de var lojala och stannade kvar. De tog inte illa vid sig och utgick inte från att det han sa var fel, utan de litade på honom och visste att han alltid sa det som var sant. (Joh. 6:60, 66–69) Det är verkligen viktigt att vi inte är snabba med att ta illa upp för något som våra vänner säger. I stället vill vi ge dem chansen att förklara, så att eventuella missförstånd kan redas ut. (Ords. 18:13) w21.01 2:13