November

Eftersom vi inte har hela bilden skulle vi kunna dra slutsatsen att Jona var opålitlig, eller till och med upprorisk. Jehova gav honom uppdraget att predika ett domsbudskap i Nineve. Men Jona valde att kliva på ett skepp som gick åt rakt motsatt håll, ”bort från Jehova”. (Jon. 1:1–3) Hade du gett Jona en andra chans? Tveksamt. Men Jehova tyckte att Jona var värd det. (Jon. 3:1, 2) Vi förstår vem Jona var innerst inne när vi läser hans bön till Jehova. (Jon. 2:1, 2, 9) Den här bönen var säkert bara en av många, och den hjälper oss att förstå att han var mycket mer än en man som smet från ett uppdrag. Det han sa visar att han var ödmjuk, tacksam och helt inställd på att lyda Jehova. Det är inte så konstigt att Jehova kunde se förbi de misstag Jona gjorde. Han besvarade Jonas bön och fortsatte använda honom som profet. Det är verkligen viktigt att en äldste ”har hela bilden” innan han ger ett råd. w20.04 16:4–6

De första kristna trodde på det Jesus lärde, och den heliga anden hjälpte dem att förstå Guds ord. De gjorde också egna efterforskningar för att försäkra sig om att det de lärde sig var grundat på Skrifterna. (Apg. 17:11, 12; Hebr. 5:14) Deras tro byggde inte bara på känslor, och de tjänade inte Jehova bara för att de tyckte att det var trevligt att umgås med andra kristna. Deras tro byggde på ”den sanna kunskapen om Gud”. (Kol. 1:9, 10) Sanningarna i Bibeln förändras inte. (Ps. 119:160) De ändras inte om någon i församlingen sårar dig eller begår en allvarlig synd. Och de ändras inte när vi drabbas av problem. Så vi måste vara väl insatta i Bibelns läror och vara övertygade om att de är sanna. Ett ankare kan hindra en båt från att driva i väg under en storm, och på samma sätt kan en stark tro som bygger på Bibelns läror ge oss stabilitet under svåra perioder. w20.07 28:6, 7

Allt vi gör för Jesus smorda bröder ser han som något vi gör för honom. (Matt. 25:34–40) Det viktigaste sättet att hjälpa de smorda är att göra så gott vi kan i tjänsten, precis som Jesus har sagt att vi ska göra. (Matt. 28:19, 20) Jesus bröder hade aldrig kunnat predika över hela världen om inte de andra fåren hade hjälpt till. (Joh. 10:16) Tillhör du de andra fåren? I så fall visar du att du älskar de smorda och Jesus varje gång du är ute i tjänsten. Vi kan också bli vänner med Jehova och Jesus genom att bidra ekonomiskt till den verksamhet som de leder. (Luk. 16:9) Vi kan till exempel bidra till den världsvida verksamheten, som bland annat innefattar humanitära insatser efter katastrofer. Vi kan också bidra ekonomiskt till vår egen församling och hjälpa enskilda vänner som behöver det. (Ords. 19:17) w20.04 17:12, 13

På vilket sätt visade nordens kung ”ingen respekt för sina fäders gud”? Sovjetunionen ville bli av med alla religioner och försökte ta ifrån dem deras makt. Redan 1918 hade Sovjetunionen utfärdat en förordning som blev grunden för att lära ut ateism i skolan. Hur gav nordens kung ära åt ”fästningarnas gud”? Sovjetunionen lade enorma summor på att bygga upp sin armé och tillverkade tusentals kärnvapen för att stärka sin makt. Både nordens och söderns kung hade till slut så mycket vapen att de hade kunnat döda miljarder människor. Även om nordens kung och söderns kung länge har varit fiender, så har de samarbetat i ett viktigt projekt: att ”ställa upp avskyvärdheten som orsakar förödelse”, FN. (Dan. 11:31) w20.05 19:16, 17

Vilka kan hjälpa till att leta efter dem som har kommit bort från församlingen? Det kan alla göra: äldste, pionjärer, förkunnare och släktingar. Har du en vän eller släkting som har slutat gå på mötena? Eller har du träffat någon i tjänsten, till exempel när du har stått med vagnarna? Säg att du gärna lämnar hans eller hennes kontaktuppgifter till de äldste i församlingen om han eller hon skulle vilja ha ett besök. En äldste som heter Thomas berättar: ”Jag brukar fråga vänner om de vet var någon som är overksam bor nu för tiden. Jag brukar också fråga vännerna i församlingen om de kan komma på någon som inte längre går på mötena. När jag sedan besöker overksamma bröder och systrar brukar jag fråga om deras barn eller andra släktingar. En del av dem brukade ta med sina barn till mötena, och de här barnen kanske till och med var förkunnare. De kan också få hjälp att komma tillbaka till Jehova.” w20.06 26:1, 6, 7

Människan skiljer sig från djuren, för vi har förmåga att dra moraliska lärdomar genom att komma ihåg och analysera sådant som har hänt tidigare. Det gör att vi kan få bättre värderingar och ändra vårt sätt att tänka och leva. (1 Kor. 6:9–11; Kol. 3:9, 10) Vi kan alltså forma vårt samvete så att vi kan skilja mellan rätt och fel. (Hebr. 5:14) Vi kan lära oss att visa kärlek och medkänsla och att vara förlåtande. Och vi kan få Jehovas syn på rättvisa. Ett sätt att visa att vi uppskattar förmågan att minnas är genom att påminna oss alla gånger som Jehova har hjälpt och tröstat oss. Det kan hjälpa oss att lita på att Jehova kommer att hjälpa oss även i framtiden. (Ps. 77:12; 78:4, 7) Ett annat sätt är att komma ihåg vad andra gör för oss och vara tacksamma för det. Undersökningar visar att människor som är tacksamma ofta är lyckligare. w20.05 21:12, 13

Tänk hur Mose kände när han var uppe på ett berg och fick se en syn av Jehovas storhet. Det står i Insikt i Skrifterna att det ”förmodligen var det mest vördnadsbjudande som någon människa fått uppleva innan Jesus Kristus kom till jorden”. Sedan var det troligen en ängel som sa så här till Mose: ”Jehova, Jehova, en barmhärtig och medkännande Gud, som är tålmodig och överflödar av lojal kärlek och sanning. Han visar lojal kärlek mot tusentals, förlåter orätta handlingar och överträdelse och synd.” (2 Mos. 33:17–23; 34:5–7) Mose kanske tänkte på den här händelsen när han använde Jehovas namn i dagens bibelvers. När vi tänker på Jehovas namn är det bra att vi tänker på hur han är som person. Vi kan stanna upp och fundera på hans egenskaper, till exempel hans kraft, vishet, rättvisa och kärlek. Att vi tänker på de här egenskaperna och andra drag i hans personlighet kan hjälpa oss att få ännu större respekt för honom. (Ps. 77:11–15) w20.06 24:3, 4

Jesus sa att hans lärjungar skulle kännas igen på sin kärlek till varandra. (Joh. 13:34, 35) Men det krävs något mer för att få en stark tro. Vår tro kan inte bara byggas på den kärlek som finns i församlingen. Varför inte det? Tänk om en broder eller syster, kanske en äldste eller pionjär, begår en allvarlig synd. Eller tänk om någon i församlingen sårar dig, eller om någon blir en avfälling och börjar hävda att vi inte har sanningen. Hur skulle du reagera om något av det här hände? Skulle du tappa fotfästet och sluta tjäna Jehova? Det här är lärdomen: Om din tro enbart är byggd på vad andra människor gör och inte på ditt förhållande till Jehova blir den instabil. Man kan inte bygga sin tro med bara mjuka material, som känslor, utan det behövs också hårda fakta och stadigt underbyggd logik. Du måste vara övertygad om att sanningen om Jehova finns i Bibeln. (Rom. 12:2) w20.07 28:2, 3

Det finns många exempel som visar att änglarna hjälper oss att hitta dem som vill komma tillbaka till Jehova. (Upp. 14:6) Ett sådant exempel är Silvio från Ecuador. Han bad innerligt till Jehova om hjälp att kunna komma tillbaka till församlingen. Han satt fortfarande och bad när det ringde på dörren. Utanför stod två äldste. De var glada att de på en gång kunde ge honom den hjälp han behövde. Det är fantastiskt roligt att få hjälpa någon som är andligt svag att komma tillbaka till Jehova. En pionjär som heter Salvador brukar anstränga sig lite extra för att hjälpa dem som har glidit bort från församlingen. Han säger: ”Ibland kan jag inte hindra glädjetårarna. Jag blir så lycklig när jag tänker på att Jehova har räddat ett av sina små får från Satans värld och att jag har fått vara en liten del i det.” Om du har glidit bort från församlingen kan du vara helt säker på att Jehova fortfarande älskar dig. Jehova står och väntar på dig, och han kommer att ta emot dig med öppna armar. w20.06 26:16–18

Jehova är vår ”store Undervisare”, och han har sett till att det finns exempel i Bibeln som vi kan lära oss av. (Jes. 30:21) Vi kan lära oss mycket av att begrunda skildringar om personer i Bibeln som visade fina egenskaper. Men vi kan också lära oss mycket av att tänka på dem som inte hade så fina egenskaper. (Ps. 37:37; 1 Kor. 10:11) Tänk på vad som hände med kung Saul. Han var ödmjuk när han var ung. Han var medveten om sina begränsningar och kände sig osäker på om han vågade ta på sig mer ansvar. (1 Sam. 9:21; 10:20–22) Men med tiden blev han arrogant. Den här fula egenskapen kom fram strax efter att han hade blivit kung. Vid ett tillfälle blev han otålig och orkade inte vänta på profeten Samuel. Han offrade ett brännoffer trots att han inte hade rätt till det. Det ledde till att han förlorade Jehovas godkännande, och så småningom förlorade han kungamakten. (1 Sam. 13:8–14) Det är bra om vi drar lärdom av Sauls varnande exempel och undviker att göra sådant som vi inte har rätt att göra. w20.08 32:10, 11

Jehova har genom Jesus gett ”människor som gåvor” till församlingen. (Ef. 4:8) De här gåvorna är till exempel medlemmarna av den styrande kretsen och deras medhjälpare, medlemmar av avdelningskontorens kommittéer, kretstillsyningsmän, lärare i våra olika skolor, äldste och församlingstjänare. Alla de här bröderna är förordnade med hjälp av den heliga anden, och de tar hand om Jehovas hjord och arbetar för att stärka församlingarna. (1 Petr. 5:2, 3) De här bröderna har olika ansvarsuppgifter. Precis som hela kroppen får nytta av det händerna och fötterna eller andra kroppsdelar gör så får hela församlingen nytta av det som de här förordnade bröderna gör. De är inte ute efter att få uppmärksamhet och beröm. Deras mål är att stärka och uppmuntra vännerna. (1 Thess. 2:6–8) Vi tackar Jehova för de här osjälviska, fina bröderna! w20.08 34:5, 6

En anledning till att vi vill engagera oss i tjänsten är att vi vet att människor är ”illa behandlade och hjälplösa” och verkligen behöver få höra de goda nyheterna om riket. (Matt. 9:36) Jehova vill att alla slags människor ska få ingående kunskap om sanningen och bli räddade. (1 Tim. 2:4) Vi blir motiverade att gå i tjänsten när vi tänker på vilken skillnad det kan göra för människor. Vi räddar människors liv. (Rom. 10:13–15; 1 Tim. 4:16) Vi måste också ha rätt utrustning i vårt arbete och veta hur vi ska använda den. Jesus gav sina lärjungar tydliga instruktioner för predikoarbetet. Han sa vad de skulle ha med sig, var de skulle predika och vad de skulle säga. (Matt. 10:5–7; Luk. 10:1–11) I vår tid har Jehovas organisation gett oss en uppsättning med tjänsteverktyg som hjälper oss att utföra vårt arbete. Och dessutom får vi lära oss hur vi ska använda dem på bästa sätt. Det hjälper oss att känna oss trygga i tjänsten och bli bättre undervisare. (2 Tim. 2:15) w20.09 36:6, 7, 10

Kan du föreställa dig hur glad Johannes blev när han hörde att de han hade hjälpt in i sanningen fortsatte tjäna Jehova? De hade en hel del problem, och Johannes gjorde allt han kunde för att stärka deras tro. Han såg dem som sina barn. Vi blir också väldigt glada när våra egna barn eller våra andliga barn överlämnar sig åt Jehova och fortsätter tjäna honom. (3 Joh. 3) Omkring år 98 v.t. använde Jehova sin heliga ande för att få Johannes att skriva tre brev. Syftet med de här breven var att motivera kristna att fortsätta tro på Jesus och fortsätta vandra i sanningen. Johannes var bekymrad över att falska lärare påverkade församlingen negativt. (1 Joh. 2:18, 19, 26) De var avfällingar och hävdade att de kände Gud, men de levde inte efter hans normer. w20.07 30:1–3

Vi tror på budskapet vi predikar, så därför vi vill gärna berätta om det för så många som möjligt. Vi litar på att löftena i Guds ord ska uppfyllas. (Ps. 119:42; Jes. 40:8) Vi har sett profetior i Bibeln uppfyllas i vår tid. Och vi har sett att människors liv förbättras när de börjar tillämpa Bibelns råd. Allt det här gör oss ännu mer övertygade om att alla behöver få höra de goda nyheterna om riket. Vi tror också på Jehova, som har gett oss det budskap vi predikar, och på Jesus, som han har valt till kung i Guds rike. Oavsett vad som händer kommer Jehova alltid att vara vår tillflykt och styrka. (Ps. 46:1–3) Vi är också helt övertygade om att Jesus använder den makt och myndighet han har fått av Jehova för att leda predikoarbetet. (Matt. 28:18–20) Tro gör oss mer övertygade om att Jehova kommer att välsigna våra ansträngningar. w20.09 37:15–17

Ibland kan systrar behöva någon som hjälper och försvarar dem. (Jes. 1:17) En änka eller skild syster kanske behöver någon som hjälper henne med uppgifter som hennes man brukade ta hand om. En äldre syster kanske behöver hjälp när hon ska prata med läkare och vårdpersonal. En pionjärsyster som har andra uppgifter inom organisationen kanske inte kan gå lika mycket i tjänsten som andra pionjärer, och hon skulle kunna behöva någon som försvarar henne om hon får negativa kommentarer för det. Tänk på vad Jesus gjorde. Han var snabb att försvara sina andliga systrar när de blev missförstådda. Han försvarade till exempel Maria när Marta kritiserade henne. (Luk. 10:38–42) Och han försvarade henne också när andra tyckte att hon hade tagit ett dåligt beslut. (Mark. 14:3–9) Jesus förstod att hon hade goda motiv och berömde henne. Han förutsade också att det fina hon gjorde skulle omtalas ”överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas”. w20.09 39:15, 16

När ett får kom bort från hjorden tyckte en bra herde inte att det var konstigt. Och om ett får irrade bort sig blev herden inte arg. Hur reagerade Jehova när några av hans tjänare hade en andlig svacka? Profeten Jona smet från sitt uppdrag som han hade fått från Jehova. Men Jehova släppte inte taget om honom. Jehova gjorde precis som en bra herde och räddade honom och gav honom kraft att genomföra uppdraget. (Jon. 2:7; 3:1, 2) Lite senare hjälpte Jehova Jona att förstå hur värdefullt ett människoliv är. (Jon. 4:10, 11) Vad lär vi oss av det här? Äldste får inte släppa taget om dem som har glidit bort från församlingen. De försöker i stället förstå vad som har fått en broder eller syster att glida bort. Och när han eller hon kommer tillbaka till Jehova, så fortsätter de äldste att visa att de älskar och bryr sig om honom eller henne. w20.06 25:10–12

Efter Sovjetunionens fall 1991 fick Guds folk i den regionen en period av frihet. I Daniel beskrivs det som att de fick ”viss hjälp”. Det gjorde att de kunde predika fritt, och snart fanns det hundratusentals vittnen i de länder som hade varit under Sovjetunionens inflytande. Så småningom var det Ryssland och dess allierade som blev nordens kung. En nation måste uppfylla tre kriterier för att vara nordens kung eller söderns kung. Den måste 1) direkt påverka Guds folk, 2) visa att den är en fiende till Jehova och hans folk och 3) strida mot den andre kungen. Ryssland och dess allierade har angripit Jehovas folk genom att förbjuda predikoarbetet och förfölja hundratusentals av våra bröder och systrar. Det här agerandet visar att de hatar Jehova och hans folk. Och de har en maktkamp med söderns kung, det vill säga Storbritannien och USA. w20.05 20:3, 4

Vi måste kunna undervisa andra om vi ska göra lärjungar, och därför vill vi bli så skickliga som det bara går. Vi leder miljontals bibelkurser över hela världen och vi brinner verkligen för det vi lär ut från Bibeln. Och när man brinner för ett ämne är det lätt att man bara pratar på. Men den som leder ett studium ska aldrig prata för mycket själv, vare sig det handlar om vakttornsstudiet, församlingens bibelstudium eller en bibelkurs. Det bästa är att låta Bibeln tala, och då måste man behärska sig och inte berätta allt man vet om en viss bibelvers eller ett ämne. (Joh. 16:12) Tänk på vad du hade för kunskap om Bibeln när du döpte dig och hur mycket du vet nu. Då kanske du bara var insatt i de grundläggande lärorna. (Hebr. 6:1) Det har alltså tagit dig många år att bygga upp din nuvarande kunskap, så försök inte lära ut allt på en gång. w20.10 42:2–4

Jehova valde mycket bra föräldrar till Jesus. (Matt. 1:18–23; Luk. 1:26–38) När man läser det Maria sa som finns nedskrivet i Bibeln, märks det att hon älskade Jehova och hans ord. (Luk. 1:46–55) Och Josefs reaktion på Jehovas vägledning visar att han också älskade honom och ville göra hans vilja. (Matt. 1:24) Har du tänkt på att Jehova inte valde rika föräldrar till Jesus? Det Josef och Maria offrade i templet när Jesus hade fötts visar att de var fattiga. (Luk. 2:24) De hade det förmodligen ganska knapert, speciellt med tanke på att de så småningom hade minst sju barn. (Matt. 13:55, 56) Jehova skyddade Jesus från vissa faror men inte från allt som kunde vara svårt. (Matt. 2:13–15) Jesus hade till exempel släktingar som inte trodde som han och som till en början inte trodde att han var Messias. (Mark. 3:21; Joh. 7:5) Dessutom var Jesus förmodligen tvungen att hantera att hans adoptivpappa, Josef, dog. w20.10 44:4–6

Har du någon gång känt dig ensam och övergiven, att det inte fanns någon som hjälpte dig när du behövde det? Många av Jehovas trogna tjänare har känt så någon gång. (1 Kung. 19:14) Om du skulle känna så, tänk på Jehovas löfte: ”Jag ska aldrig lämna dig och aldrig överge dig.” Du kan alltså känna dig trygg och tänka: ”Jehova är min hjälpare, jag behöver inte vara rädd.” (Hebr. 13:5, 6) Det var Paulus som skrev det här omkring år 61 v.t. till sina bröder och systrar i Judeen. Det påminner om det som står i Psalm 118:5–7. Precis som psalmisten visste Paulus av egen erfarenhet att han kunde lita på att Jehova skulle hjälpa honom. Mer än två år innan Paulus skrev Hebréerbrevet var han på en farlig resa på ett stormigt hav. (Apg. 27:4, 15, 20) Jehova hjälpte Paulus på olika sätt både tiden före den här resan och under resan. w20.11 46:1, 2

Varför är det inte förståndigt att hålla på och tänka att det var bättre förr? Nostalgi kan få oss att bara komma ihåg de ljusa minnena. Tänk till exempel på hur det var för de forntida israeliterna. När de hade lämnat Egypten glömde de snabbt hur svårt livet där hade varit. De fokuserade på den goda maten de hade njutit av. De sa: ”Minns ni all fisk vi kunde äta i Egypten helt gratis! Och minns ni gurkorna, vattenmelonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken!” (4 Mos. 11:5) Men hade det verkligen varit gratis? Nej, de hade fått betala ett högt pris som förtryckta slavar. (2 Mos. 1:13, 14; 3:6–9) Men det glömde de bort sedan och började längta tillbaka. De valde att tänka på ”den gamla goda tiden” i stället för på allt det positiva som Jehova precis hade gjort för dem. Jehova tyckte inte alls om den inställningen. (4 Mos. 11:10) w20.11 48:5, 6

Ibland kanske vi slås av hur kort livet är och att det ofta är ”fyllt av bekymmer”. (Job 14:1) Så det är inte konstigt om vi ibland känner oss ledsna och nedstämda. Många som tjänade Jehova på Bibelns tid kände så. En del ville inte ens leva längre. (1 Kung. 19:2–4; Job 3:1–3, 11; 7:15, 16) Men Jehova fanns alltid vid deras sida och tröstade dem och gav dem styrka. Det som hände dem finns nedskrivet i Bibeln för att trösta oss och lära oss något. (Rom. 15:4) Tänk till exempel på Jakobs son Josef. Från att ha varit i hemmets trygga vrå med en pappa som älskade honom väldigt mycket var han plötsligt slav hos en man som inte tjänade Jehova. (1 Mos. 37:3, 4, 21–28; 39:1) Sedan anklagade Potifars fru Josef för att ha försökt våldta henne. Potifar kastade Josef i fängelse utan att försöka ta reda på om det var sant eller inte. Där sattes han i bojor. (1 Mos. 39:14–20; Ps. 105:17, 18) Det var verkligen inte konstigt om Josef blev ledsen och nedstämd. w20.12 51:1–4

Enligt Jesus var det här något av det viktigaste vi kan be om. Men vad betyder det att upphöja Guds namn, eller hålla det heligt? Är inte Jehovas namn redan upphöjt och heligt? För att kunna svara på det behöver vi tänka på vad ett namn kan stå för. Ett namn är mer än en kombination av bokstäver som man skriver eller uttalar. Tänk på vad som står i Bibeln: ”Ett gott rykte [eller ”namn”] är bättre än stor rikedom.” (Ords. 22:1; fotnot; Pred. 7:1, fotnot) Varför är ett namn så mycket värt? För att det är förknippat med vilket rykte personen har, det vill säga det andra tänker på när de hör namnet. Så det viktigaste är inte hur ett namn ska stavas eller uttalas. Det viktigaste är vad andra tänker på när de hör namnet. När människor ljuger om Jehova skadar de hans rykte. Och när de skadar hans rykte smutskastar de hans namn. w20.06 23:5–7

När vi är väldigt pressade skulle oroskänslorna kunna ta över helt och hållet. Vi kanske är oroliga att vi inte ska tjäna tillräckligt för att kunna köpa det vi behöver eller att vi ska bli sjuka och inte kunna jobba eller att vi till och med ska bli av med jobbet. Vi kanske också är rädda att vi inte ska klara av att vara lojala mot Jehova när vi pressas att bryta mot hans normer. Dessutom kommer Satan snart att få dem som han har i sitt våld att angripa Guds folk, så vi kanske oroar oss för hur vi kommer att reagera när det händer. Och vi kanske undrar om det är fel av oss att oroa oss för sådana saker. Vi vet att Jesus sa till sina efterföljare: ”Sluta oroa er.” (Matt. 6:25) Men betyder det att han förväntade sig att vi aldrig någonsin skulle oroa oss? Inte alls! En del av Jehovas trogna tjänare längre tillbaka i tiden kämpade faktiskt med oro, men de var ändå uppskattade och godkända av Jehova. (1 Kung. 19:4) Jesus ville lugna oss. Han ville inte att vi skulle gå upp så mycket i vardagsbekymren att vår tjänst för Jehova blev lidande. w21.01 1:4, 5

En man är ansvarig inför både Jehova och Jesus för hur han behandlar sin familj. (1 Petr. 3:7) Som huvud för sin universella familj har Jehova myndighet att ställa upp regler för hur hans barn ska uppföra sig, och han har också rätt att se till att de reglerna följs. (Jes. 33:22) Jesus, som är huvud för den kristna församlingen, har också rätt att ställa upp regler och se till att de följs. (Gal. 6:2; Kol. 1:18–20) Precis som i fallet med Jehova och Jesus har ett familjeöverhuvud rätt att fatta beslut som gäller familjen. (Rom. 7:2; Ef. 6:4) Men hans myndighet är inte obegränsad. De regler han ställer upp måste bygga på Bibelns principer. (Ords. 3:5, 6) Och han har inte rätt att ställa upp regler för personer som inte tillhör familjen. (Rom. 14:4) När hans barn växer upp och flyttar hemifrån står de inte längre under hans ledarskap, även om de fortsätter att respektera honom. (Matt. 19:5) w21.02 5:3–5

Ett viktigt sätt för ett familjeöverhuvud att visa att han älskar sin familj är att se till att de får det de behöver materiellt sett. Men han måste komma ihåg att materiella saker aldrig kan fylla familjens andliga behov. (Matt. 5:3) Trots att Jesus hängde på tortyrpålen och plågades svårt ordnade han så att Johannes skulle ta hand om Maria. (Joh. 19:26, 27) Det kan vila ett stort ansvar på en broder som har familj. Han måste göra sitt bästa på jobbet så att andra får en positiv bild av sanningen och Jehova. (Ef. 6:5, 6; Tit. 2:9, 10) Och han kan ha mycket att göra i församlingen när det gäller till exempel herdeverksamhet och att ta ledningen i tjänsten. Men samtidigt är det viktigt att han regelbundet studerar Bibeln tillsammans med sin fru och sina barn. De kommer att vara tacksamma för allt han gör för dem på det fysiska, känslomässiga och andliga planet. (Ef. 5:28, 29; 6:4) w21.01 2:15, 17

I beskrivningen av en bra hustru säger Bibeln att hon kan ta hand om ett hushåll, köpa och förvalta egendom och göra andra affärer. (Ords. 31:15, 16, 18) Hon är ingen slav som inte får säga vad hon tycker. Nej, hennes man litar på henne och lyssnar på det hon har att säga. (Ords. 31:11, 26) När en kvinna känner att hon får den här respekten av sin man kommer det inte att kännas jobbigt för henne att underordna sig. Trots allt som Jesus har uträttat tycker han inte att det är förnedrande att underordna sig Jehovas ledarskap. (1 Kor. 15:28; Fil. 2:5, 6) På liknande sätt tycker en kvinna som följer Jesus exempel inte att det är förnedrande att underordna sig sin man. Hon ger honom sitt stöd, inte bara därför att hon älskar honom, utan framför allt därför att hon älskar och respekterar Jehova. Men om en man ber sin hustru att göra något som går emot Bibelns lagar eller principer så vägrar hon och förklarar vänligt varför hon inte kan göra det. w21.02 6:14, 15, 19

Kärleken till Jehova har alltid hjälpt hans tjänare att uthärda förföljelse. När den judiska högsta domstolen befallde apostlarna att sluta predika var det deras kärlek till Gud som fick dem att ”lyda Gud mer än människor”. (Apg. 5:29; 1 Joh. 5:3) Samma starka kärlek till Jehova stärker oss i dag. Tänk bara på alla våra bröder och systrar som är trogna trots att myndigheter förföljer dem. I stället för att låta världens hat slå ner modet på oss ser vi det som en förmån att lida för sanningens skull. (Apg. 5:41; Rom. 5:4, 5) Något av det svåraste vi kan få uppleva är kanske motstånd från familj eller släktingar. När vi börjar intressera oss för sanningen kanske de blir oroliga att vi ska bli inlurade i något. Eller så kanske de tänker att vi helt har förlorat förståndet. (Jämför Markus 3:21.) De skulle till och med kunna behandla oss riktigt illa. Det här är inget som gör oss förvånade. Jesus sa ju att ”en man ska få fiender i sin egen familj”. (Matt. 10:36) w21.03 12:6, 7

När du är med på ett bibelstudium behöver du lyssna uppmärksamt på det läraren och eleven säger. Det är bara då du kan veta när det passar att flika in något. Du behöver naturligtvis ha gott omdöme så att du inte pratar för mycket, avbryter lärarens resonemang eller helt byter spår. Men en enkel kommentar, illustration eller fråga kan hjälpa eleven att förstå poängen. Ibland kanske du känner att du inte kan tillföra så mycket. Men om du berömmer eleven och visar uppriktigt intresse kan det göra mycket för att hjälpa honom eller henne att gå framåt. Om det passar kan du kort berätta om hur du kom med i sanningen, hur du har övervunnit ett visst hinder eller hur du har upplevt att Jehova har hjälpt dig i ditt liv. (Ps. 78:4, 7) Det du har att berätta kan vara precis det personen behöver höra. Det kan stärka hans tro och uppmuntra honom att fortsätta framåt mot dopet. w21.03 10:9, 10

Vem ska få äran när det händer positiva saker i tjänsten? Paulus svarade på det när han skrev så här till församlingen i Korinth: ”Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som fick det att växa. Så varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud, som får det att växa.” (1 Kor. 3:6, 7) När det går bra för oss i tjänsten vill vi göra som Paulus och ge Jehova äran. Hur kan vi visa att vi uppskattar att få samarbeta med Jehova, Jesus och änglarna? (2 Kor. 6:1) Genom att göra allt vi kan för att sprida de goda nyheterna till andra. Vi vill inte bara så sanningsfrön, utan också vattna dem. När någon är intresserad gör vi vårt bästa för att gå tillbaka och försöka sätta i gång ett bibelstudium. Och vi blir glada när vi ser hur Jehova hjälper någon som studerar att förändra sitt sätt att tänka och känna. w20.05 22:14, 16–18