September

En del på Jesus tid tyckte inte att det räckte med Jesus fantastiska undervisning – de ville ha mer. Men när han inte gav dem det tecken de ville ha förkastade de honom. (Matt. 16:4) Vad säger Bibeln? Profeten Jesaja skrev om Messias: ”Han ska inte ropa eller höja sin röst, hans röst ska inte höras på gatan.” (Jes. 42:1, 2) Jesus utförde sin tjänst utan att dra uppmärksamheten till sig själv. Han byggde inga pampiga tempel, han hade ingen speciell religiös klädsel och han krävde inte att andra skulle använda högtravande religiösa titlar när de tilltalade honom. Inte ens när hans liv stod på spel försökte han imponera på kung Herodes genom att göra ett underverk. (Luk. 23:8–11) Visserligen utförde han en del underverk, men det han framför allt fokuserade på var att predika de goda nyheterna. ”Det är därför jag har kommit”, sa han till sina lärjungar. (Mark. 1:38) w21.05 18:9, 10

Vi letar efter dem som har ”rätt inställning för att få evigt liv”. (Apg. 13:48) För att de ska kunna bli lärjungar måste vi hjälpa dem att 1) förstå, 2) ta till sig och 3) börja tillämpa det de får lära sig från Bibeln. (Kol. 2:6, 7; 1 Thess. 2:13) Det här är något som alla i församlingen kan hjälpas åt med genom att visa de nya kärlek och hjälpa dem att känna sig välkomna när de kommer på mötena. (Joh. 13:35) Och de som leder studier kan behöva lägga mycket tid och energi på att hjälpa dem att släppa taget om trosuppfattningar och vanor som kan vara som ”starka befästningar”. (2 Kor. 10:4, 5) Det kan ta många månader att hjälpa någon att göra sådana här förändringar i livet och så småningom bli redo för dop. Men det är värt alla ansträngningar. w21.07 26:6

Är du helt övertygad om att vi Jehovas vittnen lär ut sanningen och att vi följer det mönster för tillbedjan som Jehova godkänner? Paulus var helt övertygad i sin tro. (1 Thess. 1:5) Den övertygelsen byggde inte bara på känslor. Han hade noggrant studerat Guds ord. Han trodde på att ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. (2 Tim. 3:16) Vad kom han fram till när han studerade? Han hittade starka bevis för att Jesus var den utlovade Messias, bevis som de judiska religiösa ledarna valde att blunda för. De menade att de lärde ut sanningen om Gud, men själva gjorde de sådant som Gud hatar. Vilka hycklare! (Tit. 1:16) Paulus var absolut inte som de. Han plockade inte bara ut vissa delar av Skrifterna som han ville tro på. Han var inställd på att lära ut och tillämpa allt i Guds ord. (Apg. 20:27) w21.10 42:1, 2

Vi planterar och vattnar, men vi måste komma ihåg att det är Gud som får det att växa. (1 Kor. 3:6, 7) I Jehovas ögon är varje människoliv väldigt dyrbart. Han ger oss förmånen att få samarbeta med hans son och samla in människor från alla nationer innan slutet för den här världsordningen kommer. (Hagg. 2:7) Vårt predikoarbete kan liknas vid en stor räddningsinsats i en gruva. Och vi är som räddningsarbetare som ska försöka få ut dem som har blivit instängda där. Även om bara några få gruvarbetare skulle hittas vid liv, så är allas insats ovärderlig. Det är på samma sätt med vår tjänst. Vi vet inte hur många fler som kommer att bli räddade från Satans värld. Men Jehova kan använda vem som helst av oss för att hjälpa dem. Andreas, som bor i Bolivia, säger: ”Jag ser varje person som kommer med i sanningen och blir döpt som resultatet av ett lagarbete.” Vi vill ha samma positiva inställning till vår tjänst. Då kommer Jehova att välsigna oss, och vår tjänst kommer att ge oss stor glädje. w21.05 20:19, 20

En jägare har ett enda mål: att fånga eller döda sitt byte. Han kan använda olika sorters snaror eller fällor, precis som en av Jobs falska tröstare konstaterade. (Job 18:8–10) Hur gör en jägare för att fånga sitt byte? Han studerar djuret. Var håller det till? Vad gör det nyfiket? Vilken fälla skulle fungera bäst? Satan är som en sådan jägare. Han studerar oss. Han noterar var vi håller till och vad som gör oss nyfikna. Sedan gillrar han en fälla och hoppas att vi ska fastna i den. Men Bibeln försäkrar oss att om vi skulle gå i någon av hans fällor så kan vi ändå ta oss ur den. Den visar också hur vi kan undvika dem helt och hållet. Två av Satans mest effektiva snaror är stolthet och girighet. De här otrevliga dragen har han framgångsrikt utnyttjat i tusentals år. Han är som en fågelfångare som gillrar en fälla eller lägger ut ett nät för att fånga sitt byte. (Ps. 91:3) Men vi behöver inte gå i Satans fällor. Jehova har ju avslöjat precis vilka metoder Satan använder. (2 Kor. 2:11) w21.06 24:1, 2

Trogna äldre vänner är dyrbara skatter. Bibeln säger att deras grå hår är som ”en vacker krona”. (Ords. 20:29) Men de här dyrbara skatterna skulle kunna vara lätta att missa. Yngre som får upp ögonen för hur värdefulla de äldre är kommer att kunna hitta skatter som är mer värda än diamanter. Trogna äldre vänner är värdefulla för Jehova. Han ser hur de är på insidan och uppskattar deras fina egenskaper. Han blir glad när han ser hur de äldre delar med sig av den värdefulla erfarenhet de har samlat på sig under åren. (Job 12:12; Ords. 1:1–4) Han sätter också värde på deras uthållighet. (Mal. 3:16) Livet har inte varit så lätt alla gånger, men deras tro har ändå inte sviktat. Och deras hopp är ännu tydligare för dem nu än när de lärde känna sanningen. Och Jehova älskar dem för att de fortsätter att förkunna om honom ”även när deras hår har grånat”. (Ps. 92:12–15) w21.09 35:2, 3

Ibland kan det vara bra att stanna upp och granska sina egna motiv. Vi kan fråga oss: ”Baserar jag mitt egenvärde på hur jag är i jämförelse med andra? Måste jag hela tiden känna att jag är bäst på allt jag gör, eller åtminstone bättre än någon viss broder eller syster? Eller vill jag helt enkelt bara göra mitt allra bästa för Jehova?” Bibeln uppmanar oss att inte jämföra oss med andra. Varför ska vi inte göra det? Om vi å ena sidan tänker att vi gör bättre ifrån oss än andra, blir vi kanske stolta. Men om vi å andra sidan känner att andra är bättre än vi på allt, blir vi förmodligen bara ledsna. (Rom. 12:3) Vi måste komma ihåg att anledningen till att Jehova drog oss till sig inte var att vi såg bra ut, var bra på att uttrycka oss eller var omtyckta av andra, utan att vi var villiga att lära känna honom, älska honom och lyssna på hans son. (Joh. 6:44; 1 Kor. 1:26–31) w21.07 28:3, 4

För att förnya vårt tänkesätt måste vi naturligtvis be, studera Bibeln och begrunda det vi studerat. Så fortsätt med det, och be Jehova om styrka. Med hans heliga andes hjälp kommer det att bli lättare och lättare för dig att inte jämföra dig med andra. Jehova kommer också att hjälpa dig att upptäcka och snabbt ta itu med sådana negativa känslor som avundsjuka och stolthet om de smyger sig in i ditt hjärta. (2 Krön. 6:29, 30) Jehova ser vad som finns i vårt hjärta. Han vet också vad vi går igenom – att vi kämpar mot den här världens onda inflytande och våra egna ofullkomligheter. När han ser hur hårt vi kämpar mot allt det här så älskar han oss ännu mer. För att illustrera vilka starka känslor Jehova har för oss använder han bandet mellan en mamma och hennes lilla barn. (Jes. 49:15) Tänk att Jehova känner så starkt för oss när vi kämpar för att tjäna honom helhjärtat. Visst är det en uppmuntrande tanke! w21.07 29:17–19

Vi kan öka vår glädje genom att gå in för de uppgifter vi har i sanningen. Var fullt upptagen i tjänsten, och engagera dig i församlingen. (Apg. 18:5; Hebr. 10:24, 25) Förbered dig för mötena så att du kan ge uppmuntrande svar. Gör ditt bästa när du får elevuppgifter på veckomötena. Om du blir ombedd att hjälpa till med en uppgift i församlingen, visa då att du är punktlig och pålitlig. Tänk inte att vissa uppgifter inte är värda att lägga tid på. Slipa på dina förmågor. (Ords. 22:29) Ju mer du engagerar dig i sanningen, desto snabbare kommer du att gå framåt andligen och desto gladare kommer du att bli. (Gal. 6:4) Dessutom kommer det att bli lättare för dig att vara glad för andras skull när de får en uppgift som du hade velat ha. (Gal. 5:26) w21.08 33:11

Det är viktigt för oss att vara ödmjuka och formbara. Precis som en sjukdom kan göra det svårt för det bokstavliga hjärtat att fungera som det ska, kan stolthet påverka vårt bildliga hjärta. Och då blir det svårt för oss att ta till oss av Jehovas vägledning. Fariséerna var så stolta och hårdhjärtade att de vägrade att godta de tydliga bevisen för att Jesus hade Jehovas ande och var hans son. (Joh. 12:37–40) Deras stolta inställning var verkligen farlig eftersom den hindrade dem från att få evigt liv. (Matt. 23:13, 33) Det är verkligen viktigt att vi fortsätter låta Guds ord och hans ande forma vår personlighet och påverka våra tankar och beslut. Jakob var ödmjuk, och därför kunde han bli undervisad av Jehova. Och det var också tack vare sin ödmjukhet som han blev en skicklig undervisare. w22.01 2:7

När vi fortsätter att be kan vi lita på att vår himmelske Far lyssnar på oss. (Kol. 4:2) Även om det känns som att ett bönesvar dröjer, så har Jehova lovat att han ska hjälpa oss ”när tiden är inne”. (1 Petr. 5:6, 7) Så vi får aldrig lägga skulden på Jehova om väntan blir längre än vi hade trott. Till exempel har många bett i åratal om att Guds rike ska göra slut på den här världsordningen. Och Jesus sa ju att vi skulle be om det. (Matt. 6:10) Men tänk så dumt det skulle vara om vi lät vår tro försvagas bara för att slutet inte kom när vi förväntade oss det. (Hab. 2:3; Matt. 24:44) Det bästa vi kan göra är alltså att fortsätta vänta på Jehova och be till honom i tro. Slutet kommer att komma vid exakt rätt tid, för Jehova har redan bestämt ”dagen och tidpunkten”. Och det kommer att visa sig vara den bästa tidpunkten för alla. (Matt. 24:36; 2 Petr. 3:15) w21.08 31:10, 11

Ödmjuka vänner som har kommit upp i åren förstår att de inte kan göra lika mycket som de har gjort tidigare. Tänk till exempel på våra kretstillsyningsmän. När de passerar 70 behöver de lämna sin uppgift. Det kan vara en utmaning. De har verkligen älskat att få betjäna vännerna. Men de inser att yngre förmågor behövs för att utföra arbetet. De visar samma fina inställning som leviterna i det forntida Israel. Vid 50 års ålder fick de träda tillbaka från den obligatoriska tjänsten vid tälthelgedomen. Men deras glädje var inte knuten till en viss uppgift. De gjorde sitt bästa för att hjälpa de yngre, och de gick in för den rollen. (4 Mos. 8:25, 26) Det är på liknande sätt för dem som tidigare har varit kretstillsyningsmän. Även om de inte längre betjänar många församlingar så är de verkligen en tillgång i församlingen de tillhör. w21.09 36:3, 4

Jesus berättade den hjärtevärmande liknelsen om den förlorade sonen, som vi kan läsa i Lukas 15:11–32. Sonen gjorde uppror mot sin pappa, lämnade hemmet och reste ”till ett avlägset land”. Där levde han ett omoraliskt och utsvävande liv. Men när det blev svåra tider stannade han upp och tänkte efter. Han insåg hur mycket bättre han hade haft det hemma hos sin pappa. Som Jesus sa tog han ”sitt förnuft till fånga”. Han bestämde sig för att återvända hem och be sin pappa om förlåtelse. Ögonblicket när han insåg hur lågt han hade sjunkit var avgörande. Och nu behövde han göra något. Den förlorade sonen visade verkligen att han ångrade det han hade gjort. Den här liknelsen är inte bara en gripande berättelse. Den innehåller viktiga principer som de äldste har nytta av när de försöker avgöra om en person som har begått en allvarlig synd är verkligt ångerfull. w21.10 40:14, 15

Vad kommer inte att skakas, eller tas bort? Paulus skrev: ”Med tanke på att vi ska få ta emot ett rike som inte kan skakas, så låt oss även i fortsättningen ... utföra helig tjänst som Gud godkänner, med djup respekt och vördnad för honom.” (Hebr. 12:28) Ja, när dammet har lagt sig efter det här slutliga skakandet är det bara Guds rike som inte har skakats. (Ps. 110:5, 6; Dan. 2:44) Det finns ingen tid att förlora! Människor står inför ett val: Om de väljer att fortsätta stödja den här världen kommer de att gå under; om de väljer att tjäna Jehova och forma sitt liv efter hans vilja kommer de att få evigt liv. (Hebr. 12:25) Vi kan hjälpa människor att ta ställning i den här viktiga frågan genom att ta del i predikoarbetet. Vi vill aldrig glömma det Jesus sa: ”De goda nyheterna om riket ska förkunnas på hela jorden så att alla nationerna får höra dem. Sedan ska slutet komma.” (Matt. 24:14) w21.09 37:18–20

Ni äldste har ett särskilt ansvar att trösta vänner som har någon nära anhörig som har lämnat Jehova. (1 Thess. 5:14) Ta chansen att prata med dem före och efter mötena. Åk och hälsa på dem, och be tillsammans med dem. Samarbeta med dem i tjänsten, eller bjud in dem till er andliga familjekväll. Det är viktigt att de äldste tar hand om dem i församlingen som är ledsna och ger dem den kärlek, tröst och uppmärksamhet som de behöver. (1 Thess. 2:7, 8) Jehova vill ”inte att någon ska drabbas av förintelse, utan vill att alla ska få möjlighet att ändra sig”. (2 Petr. 3:9) En människas liv har stort värde i hans ögon, även om personen i fråga har begått en allvarlig synd. Tänk vilket högt pris Jehova betalade för oss var och en – han offrade sin älskade son. Jehova försöker kärleksfullt hjälpa dem som har lämnat honom att komma tillbaka. Han vill inget hellre än att de ska välja att göra det, som vi kan se av Jesus liknelse om den förlorade sonen. (Luk. 15:11–32) w21.09 39:17–19

Du kanske känner att du inte kan göra så mycket i tjänsten därför att hälsan inte är vad den har varit. Men du kan ändå vara glad för det du kan göra i det här skördearbetet. När kung David och hans män räddade sina familjer och tog tillbaka bytet från plundrande amalekiter var det 200 män som var för trötta för att följa med, så de stannade kvar och vaktade packningen. När David och de andra kom tillbaka från striden bestämde David att alla skulle få lika mycket av bytet, även de som hade stannat kvar vid packningen. (1 Sam. 30:21–25) Den här berättelsen kan lära oss något om tjänsten i dag. Alla som gör sitt bästa kan känna sig glada när någon ny lär känna Jehova och blir döpt. Jehova ser våra ansträngningar och att vi drivs av kärlek, och han belönar oss för det. Han hjälper oss att känna glädje över det vi kan göra i det här stora skördearbetet. (Joh. 14:12) Vi kan vara säkra på att Jehova är stolt och glad över oss – bara vi inte ger upp! w21.10 43:15–17

När vi blir äldre kan vi känna oss rädda att vi inte kommer att vara lika användbara för Jehova som tidigare. Det är sant att vi kanske inte har samma energi som tidigare, men den kunskap och erfarenhet som vi har samlat på oss kan hjälpa de yngre att gå framåt och ta på sig nya uppgifter. De äldre måste vara ödmjuka för att kunna hjälpa de yngre. En ödmjuk person tänker högre om andra än om sig själv. (Fil. 2:3, 4) Ödmjuka äldre inser att det finns många olika sätt att göra saker på som är både effektiva och bibelenliga. Därför förväntar de sig inte att allting ska göras på samma sätt som det gjordes förr. (Pred. 7:10) De har mycket värdefull erfarenhet som de kan dela med sig av till den yngre generationen, men samtidigt inser de att ”världsscenen förändras” och att de kan behöva anpassa sig efter nya omständigheter. (1 Kor. 7:31) w21.09 36:1, 3

Jehova skulle aldrig be sina tjänare göra något som förnedrar dem. Han är rakt igenom helig. För att påminna israeliterna om det hade översteprästens turban en glänsande plåt av rent guld där det stod: ”Helighet tillhör Jehova.” (2 Mos. 28:36–38) Budskapet att Jehova är helig var tydligt för alla som såg den här plåten. Men hur var det för de israeliter som inte personligen fick träffa översteprästen och se den här plåten? Gick de miste om den informationen? Nej. Alla israeliter – män, kvinnor och barn – var med när lagen lästes upp. (5 Mos. 31:9–12) Om du hade varit med där hade du fått höra de här orden: ”Jag är Jehova, er Gud, och ni måste hålla er ... heliga, för jag är helig.” ”Ni ska vara heliga, för jag, Jehova, är helig.” (3 Mos. 11:44, 45; 20:7, 26) w21.12 48:6, 7

Det kan vara flera saker som gör att vi är oroliga för hur vi ska få det vi behöver. En del bor i länder där den ekonomiska situationen är instabil. Och för dem kan det vara svårt att tjäna tillräckligt för att kunna ta hand om sin familj. Eller också har den som försörjer familjen dött, och det gör det svårt för resten av familjen att klara sig ekonomiskt. Vi måste byta ut oron mot tillit. Kom ihåg att Jehova har lovat att han ska ta hand om oss materiellt om vi sätter det andliga först. (Matt. 6:32, 33) Och historien igenom har han visat att han håller det löftet. (5 Mos. 8:4, 15, 16; Ps. 37:25) Jehova tar ju hand om fåglarna och blommorna, så vi behöver absolut inte oroa oss för vad vi ska äta eller vad vi ska ha på oss. (Matt. 6:26–30; Fil. 4:6, 7) Precis som föräldrar tar hand om sina barn, som de älskar så mycket, så tar vår himmelske Far hand om oss därför att han älskar oss. w21.12 50:4, 5, 8

Har du någon gång blivit djupt sårad av någon, kanske till och med av en broder eller syster? Josef blev väldigt orättvist behandlad av sina egna bröder, och han är ett fint exempel för oss. Han gjorde hela tiden sitt bästa för att tjäna Jehova. Och Jehova belönade honom för hans tålamod och uthållighet. Med tiden kunde Josef komma över sina sårade känslor och se hur Jehova hade välsignat honom. (1 Mos. 45:5) Precis som Josef får vi tröst när vi håller oss nära Jehova och litar på att han kommer att rätta till alla orättvisor. (Ps. 7:17; 73:28) Om du utsätts för orättvisor eller blir illa behandlad på något annat sätt, så kom ihåg att ”Jehova är nära de förtvivlade”. (Ps. 34:18) Han älskar dig för att du visar tålamod och kastar din börda på honom. (Ps. 55:22) Han är hela jordens domare, och inget undgår honom. (1 Petr. 3:12) När du är i en svår situation som du själv inte kan göra någonting åt, är du då villig att vänta på honom? w21.08 31:14, 16

Det bästa är att leva sitt liv på ett sätt som Jehova tycker om. För att göra det behöver vi prioritera rätt. Ibland måste vi välja bort något som inte är fel i sig för att kunna använda tiden på bästa sätt. Det gjorde Maria när Jesus kom och hälsade på hos henne och Marta. Marta var gästfri och blev säkert väldigt glad över att Jesus kom på besök, så hon ställde sig och lagade en massa mat. Men hennes syster, Maria, tog chansen att sätta sig i närheten av Jesus och lyssna på honom när han undervisade. Det Marta gjorde var absolut inte fel, men Jesus sa att Maria gjorde det bästa valet. (Luk. 10:38–42) Efter ett tag hade Maria säkert glömt vad de åt den där dagen, men hon glömde nog aldrig det hon lärde sig av Jesus. Maria värdesatte tiden hon fick med Jesus, och vi värdesätter tiden vi får med Jehova. w22.01 5:5, 6

Även om Ahab ödmjukade sig visade hans agerande längre fram att han inte var verkligt ångerfull. Han gjorde inget för att få bort baalsdyrkan från sitt rike. Och han gjorde inget för att uppmuntra andra att tillbe Jehova. Efter att Ahab hade dött visade Jehova hur han såg på honom. Profeten Jehu kallade Ahab ”den ondskefulle”. (2 Krön. 19:1, 2) Tänk efter: Om Ahabs ånger hade varit äkta, skulle då profeten ha beskrivit honom som en ond man som hatade Jehova? Det är tydligt att även om Ahab visade ett visst mått av ånger så hade han inte ändrat sig innerst inne. Vad kan vi lära oss av hans exempel? När han fick höra Elias domsbudskap ödmjukade han sig. Och det var en bra början. Men det han gjorde senare visade att han inte var ångerfull innerst inne. Äkta ånger måste alltså inbegripa mer än att man bara säger att man är ledsen för det man har gjort. w21.10 40:4, 5, 7, 8

Jesaja var profet, och hans hustru kan också ha fått i uppdrag att profetera eftersom hon kallas ”profetissan”. (Jes. 8:1–4) Som par hade de verkligen fokus på tjänsten för Jehova. Gifta par i dag kan efterlikna Jesaja och hans hustru genom att också satsa på tjänsten för Jehova. När ett par studerar Bibelns profetior tillsammans och ser att Jehova alltid hållit sitt ord stärks deras tillit till honom. (Tit. 1:2) De kan tänka över sitt eget liv och se vad de kan göra för att hjälpa till att uppfylla profetiorna. De kan till exempel vara med och uppfylla Jesus profetia om att de goda nyheterna ska förkunnas på hela jorden innan slutet kommer. Ju mer övertygade de är om att Bibelns profetior alltid går i uppfyllelse, desto mer beslutsamma kommer de att vara att göra allt de kan för Jehova. w21.11 46:9, 10

Jesus var mån om sin mamma, som troligen var änka. Av omtanke om Maria såg han till att Johannes tog hand om henne, eftersom han visste att det skulle vara det bästa för henne andligen. Från den dagen blev Johannes som en son för Maria, och han tog hand om henne som om hon var hans egen mor. Jesus visade verkligen hur mycket han älskade henne. Hon hade ju tagit hand om honom ända sedan han föddes och stod nu vid hans sida när han skulle dö. Vad kan vi lära oss av Jesus ord? Vi kan få starkare band till våra kristna bröder och systrar än till vår egen familj. Våra släktingar kan motarbeta oss eller till och med överge oss, men som Jesus har lovat ska vi ”få 100 gånger mer” än vi förlorat om vi håller oss till Jehova och hans organisation. Många kommer att bli som älskade söner, döttrar, mammor och pappor för oss. (Mark. 10:29, 30) Tänk att vi får tillhöra en andlig familj som är förenad i tro och kärlek – kärlek till Jehova och till varandra! Är det inte underbart? (Kol. 3:14; 1 Petr. 2:17) w21.04 15:7, 8

Lojal kärlek får oss att göra det lilla extra. Historien igenom har många av våra bröder och systrar valt att visa lojal kärlek mot sina medtroende, även mot dem som de inte känt personligen. Och så är det än i dag. När vi till exempel får höra att det inträffat en naturkatastrof är vi direkt där för att hjälpa våra vänner. När någon i församlingen får det tufft ekonomiskt ställer vi gärna upp och hjälper till på olika sätt. Vi försöker efterlikna de kristna i Makedonien under det första århundradet. När de fick höra om vänner som hade det svårt ekonomiskt står det att ”de gav vad de kunde, ja ... mer än så”. (2 Kor. 8:3) Och äldste i dag uppskattar när de ser vänner hjälpa andra och vill gärna berömma dem för det. Sådana omtänksamma ord kan ge dem precis den uppmuntran de behöver för att inte ge upp. (Jes. 32:1, 2) w21.11 45:14, 21

Vi behöver alla få råd emellanåt. Ibland kanske vi tar initiativet och ber om råd. Men det kan också hända att någon är orolig för oss och påpekar att vi är på väg att göra något som vi senare kommer att få ångra. (Gal. 6:1) Eller så kanske rådet kommer i form av tillrättavisning efter att vi har gjort ett allvarligt misstag. Oavsett hur det kommer sig att vi får råd så är det viktigt att vi lyssnar på dem. Det är något vi kommer att ha nytta av. Det kan till och med rädda livet på oss! (Ords. 6:23) Dagens bibelvers uppmuntrar oss att ”lyssna uppmärksamt till de visas ord”. Det finns ingen människa som vet allt; det finns alltid någon som vet mer eller har större erfarenhet. (Ords. 12:15) Så vi måste vara ödmjuka. När vi lyssnar på råd visar vi att vi inser våra begränsningar och att vi behöver hjälp för att gå framåt. Den vise kung Salomo skrev att ”många rådgivare ger framgång”. (Ords. 15:22) w22.02 7:1, 2

Äkta ånger inbegriper mer än att bara säga att man är ledsen om man har begått en allvarlig synd. Man måste också förändra sina tankar och känslor och göra sådant som visar att man är ångerfull. I det ingår naturligtvis att man slutar med det felaktiga handlingssättet och följer Jehovas normer igen. (Hes. 33:14–16) Det viktigaste för den som har syndat måste vara att få tillbaka ett bra förhållande till Jehova. Vad ska vi göra om vi får reda på att en nära vän till oss har begått en allvarlig synd? Vi skulle bara skada vår vän om vi försökte hålla det hemligt. Och det skulle ändå aldrig gå, för Jehova ser allt. (Ords. 5:21, 22) Det bästa du kan göra för din vän är att påminna honom om att de äldste verkligen vill hjälpa honom. Och om han vägrar gå till de äldste så behöver du göra det. Då visar du att du är en sann vän. w21.10 40:19–21

Vi kan alla försöka bli bättre på att efterlikna Jesus och sätta andras behov framför våra egna. I Bibeln står det att han ”tog en slavs gestalt”. (Fil. 2:7) En bra slav eller tjänare försöker hitta sätt att underlätta för sin herre. Vi är ju slavar åt Jehova och betjänar våra bröder och systrar. Så vi vill försöka bli bättre på att göra saker för Jehova och våra vänner. Du skulle kunna fråga dig: ”Är jag villig att ge av min tid och min energi för att hjälpa andra? Hjälper jag gärna till att städa efter sammankomster eller göra underhållsarbete på Rikets sal?” Du kanske har en känsla av att du skulle behöva bli bättre på att hjälpa andra. Men tänk om du inte har någon större lust att göra det. Be i så fall till Jehova och berätta precis hur du känner. Var helt öppen med honom, och be honom att ge dig ”både styrka och motivation” att göra hans vilja. (Fil. 2:13) w22.02 9:9–11

Jesus var alltid snäll, flexibel och hänsynsfull, även i pressade situationer. (Matt. 11:29, 30) Vid ett tillfälle var det en fenicisk kvinna som bad honom bota hennes dotter. Först sa han nej, men när han såg hennes starka tro var han snäll och omtänksam och botade flickan. (Matt. 15:22–28) Även om Jesus var snäll och omtänksam, så kunde han säga ifrån. Ibland var han väldigt rak mot andra för att han brydde sig om dem. Ett sådant tillfälle var när Petrus tyckte att Jesus inte behövde göra Jehovas vilja. Då tillrättavisade Jesus honom inför de andra lärjungarna. (Mark. 8:32, 33) Han gjorde inte det för att skämma ut Petrus. Han ville hjälpa honom och visa de andra lärjungarna hur viktigt det är att vara ödmjuk och inte ta sig friheter. Petrus kanske skämdes när han fick det här rådet, men tänk vilken nytta han hade av det! Ibland kan det snällaste och mest omtänksamma du kan göra vara att ge ett rakt råd. Men när du gör det behöver du precis som Jesus grunda dina råd på principer i Bibeln. w22.03 11:12, 13

Vi tillber Jehova när vi går i tjänsten. (Ps. 34:1) Vi vill prata med andra om hur mycket vi uppskattar Jehovas underbara personlighet och allt han har gjort för oss. Det är tacksamhet som får oss att göra det, så om vi stannar upp och tänker på Jehovas godhet och allt han gör för oss så kommer vi alltid att ha fina saker att säga om honom. Och när vi går i tjänsten frambär vi ”ett lovprisningens offer till Gud, alltså den frukt som kommer från våra läppar”. Precis som det kan vara bra att tänka igenom vad vi ska säga till Jehova innan vi ber, så kan det vara bra att tänka igenom vad vi ska säga till dem vi träffar i tjänsten. Vi vill att våra ”lovprisningens offer” ska hålla högsta kvalitet, och därför är vi entusiastiska när vi vittnar för andra. w22.03 13:8