Oktober

Det är Bibeln som ligger till grund för våra trosuppfattningar. Men många i dag tycker att vårt sätt att tillbe är för enkelt, och det vi lär ut är inte det de vill höra. Vad kan skydda mot tvivel? Aposteln Paulus skrev till de kristna i Rom: ”Tron kommer ... av det man hör. Och det man hör kommer av att någon förkunnar om Kristus.” (Rom. 10:17) Vi bygger alltså upp vår tro genom att studera Bibeln, inte genom att vara med vid obibliska ceremonier, hur vackra eller imponerande de än kan vara. Vi måste få en stark tro som grundar sig på ingående kunskap, för ”utan tro är det omöjligt att bli godkänd av Gud”. (Hebr. 11:1, 6) Vi behöver därför inte några spektakulära tecken från himlen som bevis för att vi har hittat sanningen. Ett noggrant studium av Bibelns trosstärkande läror räcker för att övertyga oss och skingra eventuella tvivel. w21.05 18:11, 12

Paulus hamnade i många svåra situationer. Han behövde verkligen få kraft när han blev misshandlad, stenad och fängslad. (2 Kor. 11:23–25) Och han berättade öppet om att han ibland kämpade med negativa känslor. (Rom. 7:18, 19, 24) Han fick också stå ut med ”en törntagg i köttet”, som han flera gånger bad till Gud om att få slippa. (2 Kor. 12:7, 8) Jehova gav Paulus kraft att fullgöra sin tjänst trots alla svårigheter han ställdes inför. Tänk på vad Paulus uträttade. När han satt i husarrest i Rom försvarade han modigt de goda nyheterna inför judiska ledare och kanske även inför ämbetsmän vid hovet. (Apg. 28:17; Fil. 4:21, 22) Han predikade också för många i den kejserliga livvakten, och han vittnade för alla som besökte honom. (Apg. 28:30, 31; Fil. 1:13) Under samma period skrev han inspirerade brev som vi har nytta av än i dag. w21.05 21:4, 5

Det var stolthet som gjorde att Ussia, kungen i Juda, vägrade lyssna på råd och tog sig friheter. Han var kompetent på många områden. Han hade många militära framgångar, genomförde många byggprojekt och var skicklig inom lantbruk. ”Den sanne Guden [gjorde] honom framgångsrik.” (2 Krön. 26:3–7, 10) ”Men när han hade blivit mäktig blev han högmodig, och det ledde till hans fall”, säger Bibeln. Jehova hade bestämt att det bara var prästerna som fick frambära rökelse i templet. Men ändå gick kung Ussia in i templet och gjorde precis det. Jehova ingrep och straffade den stolte Ussia med spetälska. (2 Krön. 26:16–21) Skulle stolthet kunna bli en snara för oss, precis som det blev för Ussia? Ja, om vi har för höga tankar om oss själva. Vi måste komma ihåg att alla förmågor vi har och alla uppgifter vi kan få i församlingen kommer från Jehova. (1 Kor. 4:7) Om vi är stolta kommer han inte att vilja använda oss. w21.06 24:7, 8

Jesus visste att lärjungarna inte alltid skulle vara med om spännande saker i tjänsten. Vi vet ju inte hur många av de människor som lyssnade till lärjungarna som faktiskt blev troende. Lärjungarna behövde förstå att det inte bara var när andra lyssnade till dem som de kunde vara glada, utan att den största glädjen var att veta att Jehova uppskattade deras ansträngningar. Om vi är uthålliga i tjänsten kommer vi att få evigt liv. När vi gör vårt bästa i tjänsten ”styrs [vi] av anden”. Vi låter Jehovas heliga ande flöda fritt i vårt liv. Så länge vi ”inte ger upp” lovar Jehova att vi ska få ”skörda evigt liv”, även om vi inte själva har fått hjälpa någon fram till dop. (Gal. 6:7–9) w21.10 43:8, 9

Vid ett tillfälle var Jesus och hans lärjungar väldigt trötta efter en intensiv dag i tjänsten. De var i stort behov av vila, men när många människor sökte upp dem kände Jesus ändå starkt för de här människorna och började lära dem ”många sanningar”. Han satte sig in i deras situation. Han såg att de hade det svårt och att de behövde ett hopp, så han ville hjälpa dem. Människor i dag är i samma situation. De kanske ser ut att ha det bra på ytan, men låt dig inte luras av det, för i själva verket är de som hjälplösa, vilsna får som inte har någon herde. Som Paulus sa har de ”inget hopp” och är ”utan Gud i världen”. (Ef. 2:12) När vi tänker på vilket andligt vakuum människor befinner sig i så kommer vår kärlek och medkänsla att få oss att verkligen vilja hjälpa dem. Och det bästa vi kan göra för dem är att erbjuda dem en bibelkurs. w21.07 26:8

En självupptagen person är stolt och egoistisk. Och en avundsjuk person vill ha det som andra har, och han kanske till och med önskar att de ska förlora det de har. Avundsjuka är faktiskt en form av hat. Självupptagenhet och avundsjuka skulle kunna liknas vid smuts som hamnar i bränslet på ett flygplan. Planet kanske kan lyfta, men smutsen kan blockera bränsleledningarna så att planet kraschar. På liknande sätt kanske någon tjänar Jehova ett tag. Men om motivet är egoism och avundsjuka, så kommer han att krascha. (Ords. 16:18) Han kommer att sluta tjäna Jehova och skada både sig själv och andra. Vi kan övervinna självupptagenhet genom att tänka på Paulus råd: ”Var inte omedgörliga eller självupptagna, utan var ödmjuka och tänk högre om andra än om er själva.” (Fil. 2:3) w21.07 28:6–8

En del känner att sann religion måste ha svaret på varenda fråga, även när det gäller sådant som inte specifikt tas upp i Bibeln. Men är det realistiskt? Tänk på Paulus igen. Han uppmanade bröderna och systrarna att ”pröva äktheten i allt”, men han var också öppen med att det fanns många saker som han själv inte förstod. (1 Thess. 5:21) ”Vår kunskap är ofullständig”, skrev han, och sedan tillade han: ”Nu ser vi bara diffusa konturer som i en metallspegel.” (1 Kor. 13:9, 12) Paulus förstod inte allting, och det gör inte vi heller. Men han visste vad som var Jehovas vilja i stort. Han visste tillräckligt för att vara övertygad om att han hade sanningen! Ett sätt att stärka sin övertygelse om att man har hittat sanningen är att jämföra det mönster för tillbedjan som Jesus gav med hur Jehovas vittnen gör i dag. w21.10 42:2–4

Ni äldre, oavsett om ni är i heltidstjänsten eller inte, så kan ni göra mycket för att hjälpa andra. Hur då? Lär dig att trivas i din situation. Sätt upp mål, och fokusera på vad du kan göra i stället för på vad du inte kan göra. Kung David ville bygga ett hus åt Jehova. Men Jehova sa att det inte var han, utan hans son Salomo, som skulle få göra det. David accepterade Jehovas beslut och gick in för att hjälpa till med projektet. (1 Krön. 17:4; 22:5) Trots att Salomo var ”ung och oerfaren” tänkte inte David att det vore bättre om han själv byggde templet. (1 Krön. 29:1) David visste att det här projektet inte var beroende av att den som tog ledningen hade kunskap och erfarenhet, utan av att Jehova välsignade det. Precis som David är det många äldre i dag som fortsätter att arbeta hårt i tjänsten för Jehova även när deras uppgift förändras. Och de vet att Jehova kommer att välsigna de yngre som tar hand om de uppgifter som de själva en gång hade. w21.09 36:4, 5, 8

När vi har andliga mål känns vårt liv meningsfullt. Men de mål vi sätter upp måste vara anpassade efter våra förmågor och omständigheter, inte andras. Annars slutar det bara med att vi blir besvikna och missmodiga. (Luk. 14:28) Du som tjänar Jehova är en unik och mycket uppskattad medlem av hans stora andliga familj. Jehova drog dig inte till sig för att du var bättre än andra. Han gjorde det för att han såg hur du var innerst inne, att du var en ödmjuk person som var villig att formas efter hans undervisning. Du kan vara säker på att det betyder mycket för honom att du gör ditt bästa för att tjäna honom. Din uthållighet och lojalitet mot honom visar att du har ”ett uppriktigt och gott hjärta”. (Luk. 8:15) Så fortsätt att ge Jehova ditt bästa. Då kan du verkligen känna glädje över din egen insats. (Gal. 6:4) w21.07 29:15, 20

Vi behöver ofta vänta på att rättvisa ska skipas. När de äldste får reda på att någon i församlingen har begått en allvarlig synd vänder de sig till Jehova och ber om ”visheten från ovan” för att få hans syn på saken. (Jak. 3:17) Deras mål är att hjälpa personen att ”lämna sin onda väg” om det är möjligt. (Jak. 5:19, 20) De gör också allt de kan för att skydda församlingen och trösta dem som har blivit sårade. (2 Kor. 1:3, 4) Och när de äldste behandlar sådana här fall måste de först ta reda på alla fakta, och det kan ta lite tid. De ber Jehova om vägledning och ger sedan råd från Bibeln och tillrättavisning ”i den omfattning som behövs”. (Jer. 30:11) De äldste vill inte fatta ett förhastat beslut. När de behandlar saken på Jehovas sätt kommer församlingen att märka att det blir till allas bästa. w21.08 31:12, 13

När det blev svält i Israel flyttade Noomi, hennes man och deras två söner till Moab. Där dog Noomis man. Sönerna gifte sig, men sorgligt nog dog de också. (Rut 1:3–5) De här tragedierna gjorde att Noomi sjönk djupare och djupare ner i sorg och förtvivlan. Hennes mörka tankar fick henne att dra slutsatsen att Jehova hade vänt sig emot henne. Så här uttryckte hon sina känslor: ”Jehova har tagit sin hand ifrån mig.” ”Den Allsmäktige har gjort livet bittert för mig.” Hon sa också: ”Jehova har vänt sig emot mig”, och ”den Allsmäktige har låtit mig lida”. (Rut 1:13, 20, 21) Jehova vet att ”förtryck kan driva den vise till vansinne”. (Pred. 7:7) Han använde Rut och fick henne att visa lojal kärlek mot Noomi. Sakta men säkert hjälpte hon sin svärmor att se lite ljusare på tillvaron och förstå att Jehova fortfarande älskade henne. w21.11 45:9, 10, 13

Om vi går in för de uppgifter vi har här och nu, betyder det att vi slutar leta efter sätt att utöka vår tjänst? Inte alls. Det är bra att vi sätter upp andliga mål som hjälper oss att bli ännu mer användbara både i tjänsten och i församlingen. Och vi kommer att göra framsteg om vi ödmjukt fokuserar på att hjälpa andra i stället för att fokusera på oss själva. (Ords. 11:2; Apg. 20:35) Vilka mål skulle du kunna sätta upp? Be Jehova om hjälp att förstå vilka mål som skulle vara realistiska för dig. (Ords. 16:3; Jak. 1:5) Skulle du kunna satsa på att bli hjälppionjär, reguljär pionjär eller betelit eller att hjälpa till på något byggprojekt inom organisationen? Skulle du kunna lära dig ett nytt språk och vittna för människor som talar det språket? w21.08 33:14, 15

Jehova ”uppskattar lojal kärlek”. (Hos. 6:6) Och han vill att vi ”älskar lojal kärlek”, som profeten Mika skrev. (Mik. 6:8, fotnot) Men för att kunna göra det behöver vi veta vad lojal kärlek är. Vad är lojal kärlek? Uttrycket ”lojal kärlek” förekommer omkring 230 gånger i Nya världens översättning av Bibeln. Under Ordförklaringar i den här översättningen står det att uttrycket syftar på en ”kärlek som motiveras av engagemang, hederlighet, lojalitet och djup tillgivenhet. Det används ofta i samband med Guds kärlek till människor, men lojal kärlek kan också visas människor emellan.” Jehova är det allra bästa exemplet på att visa lojal kärlek. Det är inte konstigt att David utropade: ”Jehova, till himlen sträcker sig din lojala kärlek ... Gud, din lojala kärlek är så dyrbar!” (Ps. 36:5, 7) Uppskattar vi Jehovas lojala kärlek lika mycket som David gjorde? w21.11 44:1, 2, 4

I Jehovas familj ingår Jesus, ”den förstfödde av allt skapat”, och en stor skara änglar. (Kol. 1:15; Ps. 103:20) När Jesus var på jorden hjälpte han människor att förstå att de också kan se Jehova som sin Far. I ett samtal med sina lärjungar kallade han Jehova ”min Far och er Far”. (Joh. 20:17) Och när vi överlämnar oss åt Jehova och blir döpta så blir vi en del av den här kärleksfulla familjen. (Mark. 10:29, 30) Jehova är en kärleksfull Far. Jesus vill att vi ska se Jehova på samma sätt som han gör, som en varm och kärleksfull förälder som man kan vända sig till när som helst, inte som en känslokall myndighetsperson. Han inledde mönsterbönen med orden: ”Vår Far.” Han kunde ha lärt oss att kalla Jehova ”den Allsmäktige”, ”skaparen” eller ”evighetens Kung” – alla de titlarna har han ju. (1 Mos. 49:25; Jes. 40:28; 1 Tim. 1:17) Men Jesus valde att använda det varma ordet ”Far”. w21.09 38:1, 3

Manasse vägrade lyssna på de varningar som Jehova gav genom sina profeter. Till slut såg Jehova till att ”Assyriens kungs befälhavare drog ut mot dem [Juda], och de tillfångatog Manasse, satte krokar i honom och band honom med två kopparbojor och förde honom till Babylon”. Och då, när han satt fängslad i ett främmande land, verkar det som att han tog sig tid att tänka igenom vad han hade gjort. Han ”ödmjukade sig mycket inför sina förfäders Gud”. Och inte nog med det. ”I sin svåra situation vädjade han till Jehova, sin Gud”, och han ”fortsatte att be” till honom. (2 Krön. 33:10–12) Med tiden besvarade Jehova Manasses böner. Det Manasse bad om visade att han verkligen hade förändrats på insidan. Jehova rördes av hans innerliga böner och återinsatte honom på tronen. Manasse gjorde allt han kunde för att visa att han verkligen ångrade sig. w21.10 40:10, 11

Aquila och Priscilla var tvungna att lämna allt som var välbekant, hitta en ny bostad och starta upp sin verksamhet som tältmakare på ett nytt ställe. De flyttade till Korinth och engagerade sig i församlingen, och tillsammans med aposteln Paulus stöttade de vännerna där. Längre fram flyttade de till andra städer där det fanns behov av förkunnare. (Apg. 18:18–21; Rom. 16:3–5) De hade fullt upp i sanningen. Vilket spännande liv de måste ha haft tillsammans! Gifta par i dag kan efterlikna Priscilla och Aquila genom att sätta riket främst. Den bästa tidpunkten för ett par att prata igenom sina mål i livet är när de sällskapar. När de tillsammans sätter upp mål i tjänsten för Jehova och arbetar på att nå dem, blir det lättare för dem att se hur Jehova hjälper dem. (Pred. 4:12) w21.11 46:11, 12

Det är uppenbart att Jehova tycker att det är viktigt att vi respekterar våra föräldrar. Tänk på att uppmaningen i 3 Moseboken 19:3 att man ska respektera sin far och sin mor kommer direkt efter uttalandet: ”Ni ska vara heliga, för jag, Jehova, er Gud, är helig.” (3 Mos. 19:2) Med tanke på att Jehova vill att vi ska respektera våra föräldrar kan vi fråga oss själva: Gör jag det jag kan för mina föräldrar? Du kanske känner att du borde ha gjort mer för dem tidigare. Men du kan ju inte ändra på det som har varit, så i stället för att fastna i det kan du bestämma dig för att från och med nu göra mer för dina föräldrar. Du kanske kan ordna så att du kan vara mer tillsammans med dem. Eller kan du kanske bli bättre på att stötta dem ekonomiskt, andligt eller känslomässigt? Då visar du att du följer det som står i 3 Moseboken 19:3. w21.12 48:10–12

Kung David gjorde allvarliga misstag. Han var otrogen med Batseba och såg dessutom till att hennes man dödades. (2 Sam. 11:2–4, 14, 15, 24) Det här drabbade inte bara David, utan hela hans familj, däribland hans hustrur. (2 Sam. 12:10, 11) Vid ett annat tillfälle visade David att han inte litade helt på Jehova. Han räknade sina soldater trots att Jehova inte hade befallt honom att göra det. Vad ledde det till? Hela 70 000 israeliter dog i pest! (2 Sam. 24:1–4, 10–15) Skulle du ha tyckt att Jehova inte borde förlåta David? Så tänkte inte Jehova. Han tänkte på hur lojal David hade varit hela sitt liv och på det faktum att han verkligen ångrade sig. Jehova visste att David älskade honom och verkligen ville göra det som var rätt, så därför förlät han honom. Visst är vi tacksamma för att Jehova hela tiden söker efter det goda hos oss! (1 Kung. 9:4; 1 Krön. 29:10, 17) w21.12 50:11–13

Jesus visade medkänsla med dem som hade fysiska begränsningar. Tänk på vad han sa till Johannes döparens lärjungar: ”Blinda kan se, rörelsehindrade kan gå, spetälska blir friska, döva kan höra, döda får livet tillbaka.” När folk såg allt det här ”började de lovprisa Gud”. (Luk. 7:20–22) Som kristna vill vi ha samma inställning som Jesus hade till dem som har fysiska begränsningar. Så därför är vi vänliga, omtänksamma och tålmodiga mot dem. Jehova har ju inte gett oss förmågan att göra underverk. Men däremot har vi förmånen att få berätta för både andligt och fysiskt blinda att jorden ska bli ett paradis där alla kommer att vara fullkomliga och ha ett bra förhållande till Jehova. (Luk. 4:18) De här goda nyheterna får redan nu många att lovprisa Gud. w21.12 49:5

Jakob grundade sin undervisning på Skrifterna. Med hjälp av Guds ord visade han att Jehova alltid belönar dem som, precis som Job, är lojala mot honom. Han lade fram den här lärdomen på ett enkelt och logiskt sätt. På så vis riktade han uppmärksamheten på Jehova och inte på sig själv. Vad är lärdomen för oss? Undervisa på ett enkelt sätt, och använd Bibeln. Vårt mål ska inte vara att imponera på andra med hur mycket vi vet, utan vi vill att de ska bli imponerade av hur mycket Jehova vet och hur mycket han bryr sig om dem. (Rom. 11:33) Det kan vi lyckas med om vi alltid grundar vår undervisning på Bibeln. I stället för att berätta för dem vi studerar med vad vi skulle ha gjort i deras situation, vill vi lära dem att själva dra slutsatser utifrån exempel i Bibeln och att förstå hur Jehova tänker och känner. Det kommer att hjälpa dem att göra förändringar för Jehovas skull, inte för vår skull. w22.01 2:9, 10

Jehova är intresserad av hur vi behandlar andra, men han berättar inte bara vad vi ska låta bli att göra mot andra. Vi som kristna måste älska andra lika mycket som oss själva för att Jehova ska godkänna oss. Jesus betonade hur viktigt det här budet var. När en farisé frågade honom: ”Vilket är det viktigaste budet i lagen?” svarade han att ”det största och viktigaste budet” är att älska Jehova av hela vårt hjärta, hela vår själ och hela vårt sinne. Sedan citerade han 3 Moseboken 19:18 och sa: ”Det andra, som liknar det, är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’” (Matt. 22:35–40) Det finns många sätt att visa att vi älskar våra medmänniskor. Och ett sätt är att följa rådet i 3 Moseboken 19:18: ”Du får inte hämnas eller vara förbittrad på någon.” w21.12 49:11–13

Jesus sträckte ut handen och drog upp Petrus. Det är intressant att Petrus kunde gå på vattnet så länge han hade blicken riktad mot Jesus. Men när Petrus började fokusera på stormen blev han rädd och osäker och började sjunka. (Matt. 14:24–31) Vi kan lära oss något av det Petrus var med om. När han steg ur båten och började gå på vattnet hade han inte räknat med att han plötsligt skulle bli rädd och börja sjunka. Han tänkte att han skulle fortsätta gå tills han kom fram till Jesus. Men han tappade fokus på det målet. Petrus behövde ha tro för att kunna gå på vattnet, och på liknande sätt behöver vi ha tro för att kunna hantera prövningar. Om vi inte har Jehova och hans löften i fokus kommer vi att börja sjunka andligen. Oavsett vilka stormar som kan blåsa upp i ditt liv, så måste du hålla fokus på Jehova och lita på att han kan hjälpa dig. w21.12 50:6, 7

Bön, personligt studium och begrundan är en del av vår tillbedjan. När vi ber pratar vi med vår Far i himlen, som älskar oss väldigt mycket. När vi studerar Bibeln lär vi känna Jehova bättre, han som är visast i hela universum. (Ords. 2:1–5) När vi begrundar tänker vi på Jehovas fantastiska personlighet, alla underbara löften han har gett om framtiden och allt han ska göra för oss. Finns det något bättre att lägga sin tid på? Men hur kan vi få ut det mesta av den tiden? Försök få lugn och ro om det går. Tänk på hur Jesus gjorde. Innan han började sin tjänst här på jorden var han i vildmarken i 40 dagar. (Luk. 4:1, 2) Där kunde han i lugn och ro be till Jehova och tänka på vad Jehova ville att han skulle göra. Det gjorde att han var förberedd för de frestelser och prövningar som skulle komma. w22.01 5:7, 8

En äldste eller någon annan erfaren broder eller syster kanske uppmärksammar oss på något vi behöver arbeta på. När andra ger oss råd från Bibeln är det ett bevis på att de älskar oss, och då är det viktigt att vi tar till oss av råden. Men det kan vara svårt att ta emot direkta råd. De kan till och med få oss att känna oss kränkta. Vi inser såklart att vi är ofullkomliga, men det kan vara jobbigt när någon pekar på en specifik brist vi har. (Pred. 7:9) Vi kanske börjar komma med bortförklaringar. Eller så kanske vi börjar tänka att det fanns någon baktanke med rådet eller stör oss på hur det gavs. Vi kanske även börjar fokusera på bristerna hos den som gav rådet och tänker: ”Vem tror han att han är egentligen? Som att han inte har några fel!” Om vi inte håller med om rådet kanske vi blundar för det och vänder oss till någon som vi tänker kommer att säga det vi vill höra. w22.02 7:2–4

Skulle det kunna dyka upp några situationer i den nya världen när det kan bli svårt för oss att lita på Jehovas sätt att göra saker? Tänk på vad som hände med israeliterna kort efter att de hade blivit befriade från slaveriet i Egypten. En del saknade maten som de hade fått där, och de började klaga på mannat som Jehova gav dem. (4 Mos. 11:4–6; 21:5) Finns det någon risk att vi kommer att reagera på liknande sätt efter den stora prövningen? Vi vet inte riktigt vad det kommer att innebära att städa upp på jorden och förvandla den till ett paradis. Vi kan nog räkna med att det blir en hel del arbete och att livet inte kommer att vara så enkelt till en början. Kommer vi att klaga på det som Jehova ger oss då? Om vi är tacksamma för det han ger oss nu, kommer det att vara lättare för oss att vara det i framtiden också. w22.02 6:18, 19

I profetian i Sakarja 8:23 syftar uttrycken ”en jude” och ”er” på samma grupp – de smorda som är kvar på jorden. (Rom. 2:28, 29) Uttrycket ”tio män från nationernas alla språkgrupper” syftar på de andra fåren. Det står att de tar ”ett fast tag” i de smorda. Det betyder att de lojalt håller sig till dem och tillber Jehova tillsammans med dem. Och i profetian i Hesekiel 37:15–19, 24, 25 kommer det fram vilket nära samarbete de smorda och de andra fåren har. Profetian nämner två stavar. De smorda motsvarar staven ”för Juda” (den stam som kungarna i Davids släkt utvaldes från), och de som ska leva på jorden motsvarar ”Efraims stav”. Jehova skulle förena de båda grupperna så att de blev ”en enda stav”. Det betyder att de tjänar tillsammans under sin kung, Jesus Kristus. (Joh. 10:16) w22.01 4:9, 10

Jesus pratade om några som gav gåvor till de fattiga, men som gjorde det för att få uppmärksamhet. Det de gjorde var visserligen rätt, men i Jehovas ögon var det inte mycket värt. (Matt. 6:2–4) En god människa gör bra saker med osjälviska motiv. Så fråga dig själv: ”Nöjer jag mig med att veta vad som är rätt, eller ser jag till att faktiskt göra det också? Varför gör jag gott mot andra?” Jehova är alltid aktiv, och hans ande är verksam och dynamisk. (1 Mos. 1:2) Så alla egenskaper som hans ande kan hjälpa oss att visa är aktiva och ska få oss att göra något. Till exempel skrev Jakob att en tro utan gärningar är död. (Jak. 2:26) Och det är på samma sätt med de andra delarna av andens frukt. Så varje gång vi visar de egenskaperna är det ett bevis på att Guds ande påverkar oss och är verksam i oss. w22.03 11:14–16

Vi kan vara upptagna i olika andliga aktiviteter och göra mycket gott för andra, men Petrus betonade en av våra uppgifter extra mycket. I verserna före uppmaningen att vi ska vara heliga sa han: ”Gör er ... mentalt redo för hårt arbete.” (1 Petr. 1:13) Vad är det för arbete? Petrus sa att de smorda kristna skulle ”förkunna om hans [Jehovas] underbara egenskaper överallt”. (1 Petr. 2:9) Alla kristna i dag har förmånen att få ta del i det här viktiga arbetet, och det är det finaste vi kan göra för andra. Vilket stort privilegium vi har som Jehovas heliga folk att få predika för andra och undervisa dem! (Mark. 13:10) När vi gör vårt bästa i det här arbetet, visar vi att vi älskar Jehova och våra medmänniskor. Och vi visar att vi vill vara heliga i allt vi gör. w21.12 49:18

Paulus trodde alltid det bästa om sina bröder och systrar. Han visste att de inte var dåliga människor bara för att de råkade göra något som var fel. Han älskade dem och fokuserade på deras goda sidor. Och om de ibland hade svårt att göra det som var rätt så utgick han från att de hade goda motiv och att de bara behövde lite hjälp. Tänk på hur Paulus hjälpte två systrar i Filippi. (Fil. 4:1–3) Evodia och Syntyke verkar ha blivit osams. Men Paulus var inte hård eller kritisk, utan han fokuserade på deras fina sidor. De var ju trogna systrar som hade tjänat Jehova länge, och Paulus visste att Jehova älskade dem. Eftersom Paulus hade en positiv syn på de här systrarna så uppmuntrade han dem att bli vänner igen. Hans fina inställning till vännerna hjälpte honom att inte tappa glädjen och gjorde att han fortfarande kunde ha nära vänner i den församlingen. w22.03 14:16–18

Friden som vi får från Jehova ger oss ett lugn och hjälper oss att tänka klart. Det har en syster som heter Luz fått uppleva. Hon berättar: ”Jag känner mig ofta ensam. Och ibland gör det att jag får för mig att Jehova inte älskar mig. Men då ber jag till honom på en gång och berättar hur det känns. Och efter en sådan bön känns det alltid bättre.” Som hennes erfarenhet visar så kan vi få frid genom att be. (Fil. 4:6, 7) Jehova och Jesus kommer att stötta oss när vi förlorar någon i döden. Vi blir motiverade att visa medkänsla i tjänsten eftersom de visar den här vackra egenskapen. Och det är skönt att veta att Jehova och hans käre son vet vilka svagheter vi kämpar med och vill hjälpa oss att hålla ut. Vi längtar efter den dag då Jehova ska ”torka alla tårar från ... [våra] ögon”. (Upp. 21:4) w22.01 3:7, 19, 20

Jesus nämnde två portar som leder in på två olika vägar, en bred och en smal. (Matt. 7:14) Det finns ingen tredje väg. Vi måste själva välja vilken väg vi vill gå på. Det är det viktigaste beslut vi någonsin kan ta – vårt eviga liv hänger på det. Det är många som går på ”den breda vägen” eftersom det är lätt att gå på den. Det sorgliga är att många väljer att stanna kvar på den vägen och bara göra som alla andra. De inser inte att det är djävulen som försöker få människor att gå på den vägen – och att den slutar i döden. (1 Kor. 6:9, 10; 1 Joh. 5:19) Till skillnad från ”den breda vägen” är den andra smal, och Jesus sa att få skulle hitta den. Hur kommer det sig? Det är intressant att Jesus i nästa vers varnar sina efterföljare för falska profeter. (Matt. 7:15) w21.12 51:3–5