Oktober

Vi får ofta vägledning om hur vi ska kunna tjäna Jehova på bästa sätt, och den kan komma från äldstebröderna i församlingen, kretstillsyningsmannen, avdelningskontoret eller den styrande kretsen. Men ibland kanske vi inte förstår varför vi får vissa anvisningar. Vi kanske bara fokuserar på hur anvisningarna skulle göra det svårare för oss. Och vi kanske till och med börjar hitta fel hos bröderna som har gett oss den här vägledningen. Vi är övertygade om att det är Jehova som leder organisationen och att han har full koll på våra omständigheter. Därför är vi positiva när vi får olika anvisningar och är snabba med att följa dem. (Heb. 13:17) Vi inser att vi bidrar till sammanhållningen i församlingen när vi följer anvisningarna. (Ef. 4:2, 3) Vi vet att bröderna som tar ledningen är ofullkomliga men att Jehova kommer att välsigna oss när vi är lydiga. (1 Sam. 15:22) Om det är något som behöver rättas till så kommer han att göra det när rätt tid är inne. w25.03 12:13, 14

Vi lever i en spännande tid! Varje dag ser vi hur profetior i Bibeln uppfylls. Vi ser till exempel hur ”nordens kung” och ”söderns kung” mäter sina krafter med varandra och kämpar om att vara den dominerande stormakten i världen. (Dan. 11:40) De goda nyheterna predikas i en omfattning som vi aldrig tidigare sett, och miljontals ställer sig på Jehovas sida. (Jes. 60:22; Matt. 24:14) Dessutom får vi ett överflöd av andlig mat i rätt tid. (Matt. 24:45–47) Jehova hjälper oss hela tiden att få en tydligare bild av de viktiga händelser som snart ska inträffa. (Ords. 4:18) Vi kan vara säkra på att när den stora prövningen börjar, så kommer vi att veta allt vi behöver veta för att kunna vara lojala och hålla oss andligt starka. Men samtidigt måste vi inse att det är en del saker som vi helt enkelt inte vet om den närmaste framtiden. w24.05 19:1, 2

I Psalm 15 nämns förtal specifikt. Att förtala någon är att komma med lögnaktiga påståenden för att skada den personens rykte. I Psalm 15:3 påminns vi också om att de som är Jehovas gäster inte gör något ont mot sina medmänniskor eller talar illa om sina vänner. (Ps. 15:1) Det skulle faktiskt kunna bli så att vi oavsiktligt talar illa om andra. Tänk på de här situationerna: 1) En syster slutar som pionjär, 2) ett gift par slutar på Betel eller 3) en broder slutar som äldste eller församlingstjänare. Skulle det då vara rätt att spekulera om varför de här sakerna har hänt och sedan prata med andra om det? Vi känner förmodligen inte till alla detaljer. Som vi redan har konstaterat så gör de som är Jehovas gäster inte något ont mot sina medmänniskor, och de talar inte illa om sina vänner. w24.06 24:11-13

För att få större respekt för Jehova behöver vi väga in vad han tycker och tänker varje gång vi fattar ett beslut. När du läser olika skildringar i Bibeln, fråga dig själv: Vilket beslut skulle jag ha fattat om jag hade varit i den här situationen? Tänk dig att du hade varit där när de tio hövdingarna kom med sin negativa rapport efter att ha utforskat det utlovade landet. Skulle du ha trott på dem och gett efter för människofruktan? Eller skulle din kärlek till Jehova ha fått dig att göra hans vilja? En hel generation israeliter trodde inte på Josua och Kaleb, och därför fick de inte komma in i det utlovade landet. (4 Mos. 14:10, 22, 23) w24.07 28:7

Hoseas fru, Gomer, lämnade honom för en annan man. Var det här så allvarligt att hon inte kunde ändra sig? Jehova, som kan se hur människor är innerst inne, valde att uppmana Hosea: ”Du ska än en gång älska den kvinna som är älskad av en annan man och som är otrogen, precis som Jehova älskar Israels folk, trots att de vänder sig till andra gudar.” (Hos. 3:1; Ords. 16:2) Lägg märke till att Gomer fortfarande syndade allvarligt när Jehova sa att Hosea skulle förlåta henne och ta henne tillbaka. Jehova använde det här exemplet för att visa sitt folk hur han kände för dem. Även om de fortfarande syndade allvarligt så älskade han dem, och han vädjade gång på gång till dem att de skulle ångra sig och göra förändringar. Det här betyder att Jehova, som kan läsa hjärtan, försöker hjälpa en person som fortfarande syndar allvarligt att ångra sig. w24.08 32:7

De judar som hade blivit kristna under det första århundradet fick göra stora förändringar, och det var inte så lätt. Tidigare hade judarna varit Jehovas utvalda folk, och i många år hade Jerusalem varit en väldigt viktig plats. Kungen regerade där, och han representerade Jehova, och templet var centrum för ren tillbedjan. Alla trogna judar följde Moses lag och de regler som de religiösa ledarna lärde ut. Det här styrde vilken mat de åt, hur de såg på omskärelsen och hur de behandlade människor som inte var judar. Men efter Jesus död godtog inte Jehova längre de offer som frambars vid templet. För en del kristna judar som hade varit vana att följa lagen kunde det här kännas svårt. (Hebr. 10:1, 4, 10) Till och med mogna kristna som aposteln Petrus tyckte det var svårt att anpassa sig efter en del av de här förändringarna. (Apg. 10:9–14; Gal. 2:11–14) Den nya synen på olika läror gjorde också att de kristna blev en speciell måltavla för de judiska religiösa ledarna. w24.09 37:4

När Jehova ger sitt folk ett uppdrag eller ett arbete, så förväntar han att de ska utföra det på ett organiserat sätt. (1 Kor. 14:33) Han vill till exempel att de goda nyheterna ska förkunnas på hela jorden. (Matt. 24:14) Han har gett Jesus ansvaret för det här arbetet, och Jesus har sett till att det utförs på ett organiserat sätt. När församlingar bildades på olika platser under det första århundradet förordnades också äldste som gav vägledning och tog ansvaret. (Apg. 14:23) I Jerusalem fanns det en styrande krets som bestod av apostlarna och andra äldste, och de fattade olika beslut som alla församlingarna förväntades följa. (Apg. 15:2; 16:4) Och när församlingarna följde deras vägledning så ledde det till att de ”fortsatte att stärkas i tron och växte från dag till dag”. (Apg. 16:5) w24.04 15:1

Tidigt på morgonen den 16 nisan gick några kvinnor till graven där Jesus hade legat livlös. (Luk. 24:1, 10) En av kvinnorna var Maria Magdalena. När hon kom till graven såg hon att den var tom, så hon skyndade sig till Petrus och Johannes för att berätta det för dem, och sedan sprang hon tillsammans med dem tillbaka till graven. När Petrus och Johannes hade konstaterat att graven var tom gick de hem igen, men det gjorde inte Maria Magdalena. Hon stannade kvar och stod och grät. Hon hade ingen aning om att Jesus var där. Han såg hur ledsen hon var, och det påverkade honom djupt. Så han visade sig för henne, och så gjorde han något enkelt men väldigt uppmuntrande. Han pratade med henne och gav henne en viktig uppgift: att berätta för hans bröder att han levde. (Joh. 20:17, 18) w24.10 41:7

Mose var profet, domare, befälhavare och historiker. Han hade lett israeliterna ut ur slaveriet i Egypten och med egna ögon sett många av Jehovas underverk. Jehova använde honom för att skriva ner de första fem böckerna i Bibeln, Psalm 90 och möjligen Psalm 91. Det är troligen också han som har skrivit Jobs bok. Strax innan Mose dog vid 120 års ålder samlade han alla israeliterna för att påminna dem om vad de hade fått vara med om. De hade fått se de underverk som Jehova gjorde och hur han straffade egyptierna. (2 Mos. 7:4) De hade sett när Jehova delade Röda havet så att de kunde gå igenom det, och de hade sett hur Jehova tillintetgjorde farao och hela hans armé. (2 Mos. 14:29–31) Och i vildmarken hade de fått uppleva hur Jehova skyddade dem och tog hand om dem. (5 Mos. 8:3, 4) Nu stod de redo att gå in i det utlovade landet, och Mose tog vara på tillfället och uppmuntrade folket en sista gång. w24.11 45:3, 4

Det Jesus sa under Herrens kvällsmåltid riktade sig till en liten grupp. Men det han sa i dagens vers till en folkskara i Galileen riktade sig till en mycket större grupp. De som Jesus pratade med i Galileen år 32 ville bara ha mat. Men han försökte hjälpa dem att förstå att det fanns något som var mycket viktigare än mat. Han berättade att det fanns något som kunde ge dem evigt liv. Han sa också att de som dog skulle kunna bli uppväckta längre fram och få leva för evigt. Så i Galileen pratade han om något som alla människor hade möjlighet att få. Han riktade sig alltså inte till en liten grupp, som han senare gjorde under Herrens kvällsmåltid. w24.12 49:10, 11

Jehova hatar alla som är våldsamma. (Ps. 11:5) Men han hatar speciellt när en man är våldsam mot sin fru. (Mal. 2:16) Om en man behandlar sin fru illa skadar han sin relation till Jehova. Jehova kanske väljer att inte ens lyssna på hans böner. (1 Petr. 3:7) En del män är väldigt hårda mot sin fru och säger sådant som är sårande. Men Jehova hatar ”ilska och vrede, allt skrikande” och ”alla kränkande ord”. (Ef. 4:31, 32) En man som är hård mot sin fru skadar inte bara sitt äktenskap, utan också sin vänskap med Jehova. (Jak. 1:26) Detsamma kan sägas om en man som tittar på pornografi. Han skadar också sin relation till Jehova och är dessutom respektlös mot sin fru. Jehova förväntar att en man ska vara trogen mot sin fru även i sina tankar. Jesus sa att en man som tittar på en annan kvinna ”så att han får begär till henne” redan har ”varit otrogen med henne i sitt hjärta”. (Matt. 5:28, 29) w25.01 2:6-8

Bibeln säger att de som tjänar Jehova blir förklarade rättfärdiga. Det betyder att Jehova ser oss som oskyldiga och att vår skuld är avskriven. Jehova kan göra det utan att gå emot sina egna normer för rättvisa. Han förklarar oss inte rättfärdiga på grund av våra egna ansträngningar. Och han ser inte heller mellan fingrarna med våra synder. Men eftersom vi tror på det han och Jesus har gjort för att befria oss från synd och död är han villig att förlåta oss. (Rom. 3:24) Vad betyder det här för oss personligen? De som ska styra tillsammans med Jesus i himlen har blivit förklarade rättfärdiga som Guds barn. (Tit. 3:7; 1 Joh. 3:1) Deras synder har blivit förlåtna. Det är som att de aldrig har begått några synder, och därför är de kvalificerade att vara med och styra i riket. (Rom. 8:1, 2, 30) De som har hoppet om att få leva här på jorden har blivit förklarade rättfärdiga som vänner till Gud, och de har också fått förlåtelse för sina synder. (Jak. 2:21–23) w25.02 6:17, 18

Vid ett tillfälle tänkte Petrus inte på samma sätt som Jehova. Jesus hade berättat för apostlarna att han skulle ge sig av till Jerusalem, överlämnas till de religiösa ledarna där, torteras och sedan bli dödad. (Matt. 16:21) Petrus kanske hade svårt att acceptera att Jehova skulle låta det här hända. Jesus var ju den som Israel hoppades på. Han var den utlovade Messias. Skulle han nu bli dödad? (Matt. 16:16) Så Petrus tog Jesus åt sidan och sa: ”Var barmhärtig mot dig själv, herre. Du ska inte alls behöva gå igenom det här.” (Matt. 16:22) Här hade Jesus och Petrus olika uppfattning, och det berodde på att Petrus inte tänkte som Jehova. Petrus menade säkert väl, men Jesus lyssnade inte på hans råd. Det här är verkligen tänkvärt. Jehovas vilja för Jesus var inte att han skulle ta den lätta vägen. Vid det här tillfället lärde sig Petrus hur viktigt det är att göra Guds tankar till sina egna tankar. w25.03 10:5, 6

Är du ledsen för att någon har sårat dig djupt eller svikit dig? Glöm inte att Jehova älskar dig, oavsett hur du har blivit behandlad av andra. Om du har blivit sviken kanske du kan få tröst av Davids ord i dagens bibelvers. Enligt ett uppslagsverk kan ”de förtvivlade” syfta på ”de som inte har något att se fram emot”. Hur hjälper Jehova dem som känner så? Han är nära oss. Han är som en förälder som håller om och tröstar sitt barn som gråter. Så när vi är ledsna över att någon har svikit oss och kanske känner oss helt värdelösa, så känner Jehova med oss och vill hjälpa och trösta oss på en gång. Och han ger oss mycket att se fram emot. Det kan hjälpa oss om vi är i en svår situation. (Jes. 65:17) w24.12 51:13, 14

De äldste i dag kan vara säkra på att Jehova ser deras fina arbete och uppskattar det. Förutom att ta hand om vännerna, undervisa och gå i tjänsten är många med på byggprojekt och hjälpinsatser vid katastrofer. Andra är med i patientbesöksgrupper eller sjukhuskommittéer. De äldste vet att församlingen tillhör Jehova. De går helt och fullt in för sina uppgifter och litar på att Jehova kommer att belöna dem för det de gör. (Kol. 3:23, 24) Alla kan inte vara äldste. Men alla har något att ge till Jehova. Och han uppskattar när vi gör vårt bästa för att tjäna honom. Han lägger märke till när vi bidrar ekonomiskt till organisationen, även om det kanske inte är så mycket. Och han blir väldigt stolt över oss när vi förlåter någon som har sårat oss. Du kan vara säker på att han uppskattar det du gör. Han älskar dig för det, och han kommer att belöna dig! (Luk. 21:1–4) w24.06 25:12, 13

Det som beskrivs i Ordspråksboken skulle faktiskt kunna hända vem som helst av oss. Någon kan begå en allvarlig synd och i efterhand mena att allt hände plötsligt. Han kanske säger: ”Det bara blev så.” Men om han stannar upp och tänker efter vad som egentligen hände, inser han förmodligen att han faktiskt hade gjort en del saker som ledde fram till det här felsteget. Han kanske umgicks med fel personer, valde dålig underhållning eller besökte olämpliga platser, antingen fysiskt eller online. Han kanske också hade slutat be, läsa Bibeln, vara med på mötena eller gå i tjänsten. Så precis som det var för den unge mannen i Ordspråksboken kanske det här felsteget trots allt inte bara var ett plötsligt infall. Vad är lärdomen för oss? Det är inte bara själva synden vi måste undvika, utan också det som leder fram till den. Salomo slår fast den poängen precis efter skildringen. (Matt. 5:29, 30) w24.07 29:10, 11

Vad är själva skatten som det talas om i dagens bibelvers? Det är det livräddande arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds rike. (2 Kor. 4:1) Vilka är lerkärlen? Jo, det är vi som tjänar Jehova och som delar med oss av de goda nyheterna till andra. När Paulus skrev det här var det vanligt att man använde lerkärl för att transportera värdefulla varor, till exempel mat, vin och pengar. På liknande sätt har Jehova anförtrott oss de värdefulla goda nyheterna om riket. Så med hans hjälp kan vi få den styrka vi behöver för att lojalt fortsätta predika. Vi vet ju att vårt budskap inte är så populärt alla gånger, och den känslan kan vara jobbig. Men när vi känner så kan vi tänka på vad apostlarna bad om när de blev beordrade att sluta predika. I stället för att bli rädda och dra sig tillbaka bad de att Jehova skulle hjälpa dem att fortsätta vara modiga och förkunna. Jehova besvarade den bönen på en gång. (Apg. 4:18, 29, 31) När vi känner människofruktan kan vi också be Jehova att han ska hjälpa oss, så att vår kärlek till människor blir starkare än människofruktan. w24.04 16:8, 9

Vi älskar Jehova, och därför vill vi upphöja hans namn. Djävulen har ljugit om honom och dragit hans namn i smutsen, och därför vill vi vara med och rentvå det. (1 Mos. 3:1–5; Job 2:4; Joh. 8:44) När vi går i tjänsten vill vi berätta för alla som vill lyssna vem Jehova verkligen är. Vi vill berätta att hans främsta egenskap är kärlek, att han är rättvis och att hans rike snart kommer att ta bort allt lidande och göra hela jorden till en fridsam och harmonisk plats. (Ps. 37:10, 11, 29; 1 Joh. 4:8) När vi försvarar Jehovas rykte i tjänsten upphöjer vi hans namn. Vi kan också känna oss nöjda och glada för att vi lever upp till vårt namn – Jehovas vittnen. w24.05 20:12

Du visar att du är gästfri när du gärna gör saker för andra, även för dem som inte är dina nära vänner. (1 Petr. 4:9) Ett referensverk beskriver den inställning som en person behöver ha för att vara gästfri: ”Dörren till hennes hus och hennes hjärta måste vara öppen för främlingar.” Så du kan fråga dig själv om du är känd för att vara gästfri mot sådana som du inte känner. (Heb. 13:2, 16) En person som är gästfri är omtänksam mot alla, till exempel mot dem som inte har det så gott ställt och mot dem som arbetar hårt för att uppmuntra andra, som besökande talare och kretstillsyningsmän. (1 Mos. 18:2–8; Ords. 3:27; Apg. 16:15; Rom. 12:13) w24.11 47:6

Jesus berättade en liknelse om tio unga kvinnor som gick ut för att möta en brudgum. (Matt. 25:1–4) De hoppades alla få följa med på bröllopsfesten. Jesus säger att fem av dem var förståndiga och att de andra fem var oförståndiga. De förståndiga hade förberett sig och var beredda att vänta på brudgummen så länge som det behövdes, även om han skulle komma när det hade blivit mörkt. De hade med sig oljelampor för att kunna se i mörkret, och de hade till och med extra olja med sig. De var alltså förberedda så att de kunde hålla lamporna brinnande, även om han skulle dröja. (Matt. 25:6–10) När brudgummen kom fick de förståndiga kvinnorna följa med in på bröllopsfesten. Det är på samma sätt med de smorda som är trogna och vaksamma fram till Jesus kommer. De kommer att få belöningen att vara tillsammans med brudgummen, Jesus, i hans rike. (Upp. 7:1–3) w24.09 38:6

Vi kan bli motiverade att fortsätta predika entusiastiskt om vi tänker på allt som händer i predikoarbetet idag. Varje år är det miljoner människor som inte är vittnen som kommer till minneshögtiden och miljoner som studerar Bibeln med oss. Och det är varje år hundratusentals som blir döpta och som börjar predika tillsammans med oss. Vi vet inte hur många fler som kommer att ta till sig av vårt budskap. Men vi vet att Jehova håller på att samla in ”en stor skara” som kommer att överleva den stora prövningen. (Upp. 7:9, 14) Han är skördens herre, och han fortsätter se potential hos människor. Så vi har all anledning att fortsätta ge allt i skördearbetet. (Luk. 10:2) Något som alltid har varit utmärkande för Jesus efterföljare är att de har predikat entusiastiskt. När människor såg apostlarna predika och hur frimodiga och entusiastiska de var ”kom [de] ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus”. (Apg. 4:13) När människor ser oss idag vill vi att de ska reagera likadant. Vi vill att de ska förstå att vi efterliknar Jesus, som brann för att predika budskapet om riket. w25.03 11:15, 17, 18

Bibeln visar att Jehova lägger märke till människor som andra kanske inte lägger märke till. Ett exempel på det är när han skickade i väg profeten Samuel till Isai för att välja ut Israels näste kung. Isai såg till att sju av hans åtta söner fick träffa Samuel, men inte den yngste, David. Ändå var det David som Jehova valde ut. (1 Sam. 16:6, 7, 10–12) Jehova såg hur han var innerst inne och visste att han älskade honom väldigt mycket. Tänk på hur Jehova har visat att han ser dig. Han har lovat att ge dig precis de råd som du behöver. (Ps. 32:8) Hur skulle han kunna göra det om han inte kände dig och visste vad du behövde? (Ps. 139:1) När du följer de råd Jehova ger och ser att det är till ditt eget bästa, kommer du att bli övertygad om att han verkligen bryr sig om dig. (1 Krön. 28:9; Apg. 17:26, 27) Han ser dina fina egenskaper, och han vill vara din vän. (Jer. 17:10) w24.10 43:7–9

Du älskar såklart Jehova och vill hjälpa dina vänner. Hur kan du få ännu större motivation att göra det? Du kan tänka på hur glad man blir av att göra saker för andra. Jesus sa: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35) Och man kan se att han levde efter den principen. Han blev glad av att hjälpa andra. Vi kan tänka på händelsen i Markus 6:31–34. Vid det här tillfället var Jesus och hans apostlar väldigt trötta, så de bestämde sig för att ta sig till en avskild plats för att vila lite. Men när de kom dit var en grupp människor redan där, och de ville bli undervisade av Jesus. Han kunde ha sagt nej till dem, för både han och apostlarna var ju väldigt trötta och hade inte ens hunnit äta. Eller så kunde Jesus ha nöjt sig med att undervisa dem en liten stund och sedan skicka iväg dem. Men Jesus älskade dem, och därför började han undervisa dem och fortsatte till sent på kvällen. (Mark. 6:35) w24.11 46:9, 10

Du som är förälder, hjälp dina barn att hitta möjligheter att berätta för andra om sin tro. (Rom. 10:10) Att berätta för andra om sin tro är lite som att lära sig att spela ett instrument. I början får man öva på enkla melodier, men med tiden blir det lättare och lättare att spela. På samma sätt kan ett ungt vittne börja med att säga någonting enkelt när han berättar om sin tro. Han skulle till exempel kunna fråga en klasskompis: ”Visste du att forskare ofta kopierar idéer från naturen? Får jag visa en jättebra video?” Han kan visa en video från serien ”Finns det en konstruktör?”. Sedan skulle han kunna säga något i stil med: ”Om forskare får äran för idéer som redan finns i naturen, vem förtjänar då att få äran för originalen?” Ett sådant här enkelt resonemang kan räcka för att någon som är ung ska bli nyfiken och vilja veta mer. w24.12 50:17, 18

För att befria oss alla från synd och död såg Jehova till att Jesus kom till jorden och gav sitt liv för oss. Men hur kunde en enda fullkomlig människa befria alla människor från synd och död? Paulus förklarar: ”Precis som en enda människas olydnad gjorde att många blev syndare, så ska en enda människas lydnad göra att många blir rättfärdiga.” (Rom. 5:19; 1 Tim. 2:6) Paulus sa alltså att alla människor syndar och dör eftersom en fullkomlig människa var olydig mot Jehova. Så för att alla människor skulle kunna bli befriade från synd och död, behövde en fullkomlig människa vara lydig mot Jehova. Kunde inte Jehova bara ha låtit lydiga avkomlingar till Adam få leva för evigt? Vi kanske tycker att det hade varit den bästa och enklaste lösningen, men det hade gått emot Jehovas norm för rättvisa. Adam syndade allvarligt, och det kunde Jehova inte bara låta passera. w25.01 4:3, 4

När Paulus visste att han inte hade lång tid kvar att leva så såg han tillbaka på sitt liv och kände sig nöjd. Han sa: ”Jag har fullföljt loppet, jag har bevarat tron.” (2 Tim. 4:6–8) Paulus hade tagit bra beslut och använt sitt liv för att tjäna Jehova, och han visste att Jehova var nöjd med honom. Vi vill såklart också ta bra beslut och att Jehova ska vara nöjd med oss. Hur kan vi se till att det blir så? Paulus sa så här om sig själv och sina medtroende: ”Vi låter oss ledas av tro, inte av det vi ser.” Någon som låter sig ”ledas av tro” litar på Jehova när han fattar beslut. Han är övertygad om att Jehova kommer att belöna honom och att han kommer att få ett bättre liv redan nu när han följer Jehovas vägledning i Bibeln. (Ps. 119:66; Hebr. 11:6) w25.03 12:1, 2

Med hjälp av Guds ande har sådana som tidigare varit våldsamma och aggressiva kunnat göra stora förändringar i sina liv. (Jes. 65:25) De har arbetat hårt för att göra sig av med dåliga egenskaper. (Ef. 4:22–24) Självklart är alla som tjänar Jehova ofullkomliga och kommer att fortsätta göra misstag. Men Jehova har förenat ”alla slags människor”. (Tit. 2:11) De älskar honom och älskar varandra, och det gör att de har en unik frid och enhet. Det här är ett underverk som bara Gud kan ligga bakom. Det Jehova säger blir alltid verklighet. (Jes. 55:10, 11) Vi ser redan nu att Jehova har skapat ett andligt paradis och en andlig familj som är helt unik. Eftersom vi är en del av den här familjen kan vi känna oss lugna och trygga mitt i den här skakiga världen. (Ps. 72:7) Vi vill verkligen hjälpa så många som möjligt att bli en del av den här familjen, och det är därför vi gör allt vi kan i predikoarbetet. (Matt. 28:19, 20) w24.04 17:13, 15

Jesus älskade Jehova med hela sitt sinne. Han visste vad som var Jehovas vilja för honom och var helt inställd på att göra den, även om det skulle innebära problem för honom. Han var alltså fullt fokuserad på att göra Jehovas vilja och lät ingenting komma i vägen för det. Petrus och de andra apostlarna hade en unik möjlighet att umgås mycket med Jesus och lära sig hur han tänkte. När Petrus skrev sitt första inspirerade brev uppmuntrade han sina medtroende att rusta sig med samma inställning som Kristus hade. (1 Petr. 4:1) Det är intressant att Petrus använde det militära uttrycket ”rusta” i det här sammanhanget. Om vi har samma inställning som Kristus hade, eller har samma sätt att tänka som han hade, är vi rustade med ett kraftfullt vapen i kriget mot vår dragning till det som är fel och mot en värld som styrs av Satan. (2 Kor. 10:3–5; Ef. 6:12) w25.03 10:1–3

Är du ihop med någon? Innan du blir för känslomässigt engagerad är det bra om ni pratar om en del viktiga saker, som vad ni har för mål. Hur kan ni lära känna varandra på djupet? Ett av de bästa sätten är att prata öppet och ärligt med varandra – att ställa frågor och verkligen lyssna. (Jak. 1:19) Så gör saker ihop som ger er möjlighet att prata, som att äta tillsammans, ta promenader på offentliga platser och gå i tjänsten. Det är också bra att få möjlighet att se varandra i olika situationer och med olika människor. Så planera in olika slags aktiviteter, och umgås tillsammans med familj och olika vänner. w24.05 22:6, 7

Snart kommer vi att gå igenom sådant som gör att vi måste lita på Jehova mer än någonsin tidigare. Skildringar om vad Jehovas tjänare på Bibelns tid och vänner i våra dagar har gått igenom kommer att hjälpa oss att se hur Jehova har visat klipplika egenskaper för att hjälpa dem. Ta dig tid att begrunda de här skildringarna. Det kan hjälpa dig att göra Jehova till din klippa. Det kan också hjälpa dig att bli ännu bättre på att uppmuntra bröderna och systrarna i församlingen. Tänk till exempel på Simon Petrus. Jesus gav honom namnet Kefas (som översätts ”Petrus”), som betyder ”ett klippstycke”. (Joh. 1:42) Det visar att han skulle trösta vännerna och stabilisera församlingen. Och de äldste beskrivs som skuggan av en klippa. Det betyder att de skyddar dem som är i församlingen. (Jes. 32:2) Det bästa är såklart när vi alla, både bröder och systrar, försöker efterlikna Jehovas klipplika egenskaper. w24.06 26:10, 11

De kungar i Israel som Jehova godkände tillbad honom på rätt sätt. Och de flesta av de kungar som han inte godkände var sådana som övergav hans lag och började tillbe falska gudar. (1 Kung. 21:25, 26; 2 Krön. 12:1) Varför var just tillbedjan så viktig för Jehova? Ett skäl var att kungarna var ansvariga för att hjälpa folket att tillbe honom på rätt sätt. Och när folket tillbad falska gudar ledde det till att de gjorde många andra dåliga saker och behandlade varandra illa. (Hos. 4:1, 2) Dessutom var kungarna och folket överlämnade åt Jehova. Och i Bibeln jämförs tillbedjan av falska gudar med otrohet. (Jer. 3:8, 9) Någon som är otrogen krossar sin partners hjärta. Och på liknande sätt skulle någon som inte håller sig till sann tillbedjan trots att han är överlämnad åt Jehova göra honom helt förkrossad. (5 Mos. 4:23) w24.07 30:12–15