Gideon höll sig lugn när Efraims män kritiserade honom. (Dom. 8:1–3) Han blev inte arg, utan visade respekt genom att lyssna på dem, och han svarade på ett vänligt sätt. Det gjorde att situationen lugnade ner sig. De äldste kan göra som Gideon genom att lyssna noga på andra och vara milda om de får kritik. (Jak. 3:13) Då bidrar de till friden i församlingen. När Gideon fick beröm för sin seger över Midjan riktade han uppmärksamheten på Jehova. (Dom. 8:22, 23) Hur kan de äldste efterlikna Gideon? De kan ge Jehova äran för det de gör. (1 Kor. 4:6, 7) Om en äldste till exempel får beröm för att han är en duktig undervisare kan han rikta uppmärksamheten på Bibeln eller på den övning vi får från Jehovas organisation. Ibland kan det vara bra för de äldste att fundera på om de drar för mycket uppmärksamhet till sig själva när de undervisar. w23.06 25:7, 8

Om vi känner att våra böner inte blir besvarade kan vi fråga oss själva: Ber jag om rätt sak? Vi tror ofta att vi vet vad som är bäst för oss. Men det vi ber om kanske inte är det bästa för oss i långa loppet. Det kanske finns en bättre lösning på problemet än den vi ber om. Och kan det vara så att det vi ber om inte är i enlighet med Jehovas vilja? (1 Joh. 5:14) Tänk till exempel på föräldrar som ber Jehova att se till att deras barn stannar kvar i sanningen. Det kan ju verka som en rimlig bön. Men Jehova tvingar ingen att tjäna honom. Han vill att vi alla, även våra barn, ska välja att tillbe honom. (5 Mos. 10:12, 13; 30:19, 20) Så i stället kan föräldrarna be Jehova hjälpa dem att nå barnets hjärta, så att han eller hon börjar älska Jehova och vill bli hans vän. (Ords. 22:6; Ef. 6:4) w23.11 49:5, 12

Att trösta andra är ett viktigt sätt att visa kärlek. Varför är det så? Det ord som Paulus använde här för ”trösta” betyder enligt ett bibliskt uppslagsverk ”stå bredvid en person för att uppmuntra honom när han genomgår en svår prövning”. Så när vi tröstar, stöttar och uppmuntrar våra bröder och systrar när de har det svårt, hjälper vi dem att hålla ut och fortsätta vara lojala mot Jehova. Varje gång vi finns där för våra vänner visar vi att vi älskar dem. (2 Kor. 7:6, 7, 13) Det finns ett nära samband mellan att ha medkänsla och att trösta och uppmuntra andra. Vad är det för samband? Det är medkänsla som får oss att vilja trösta andra och göra det lättare för dem när de har det svårt. Så det börjar med att vi känner för andra, och sedan kommer det till uttryck när vi tröstar och uppmuntrar dem. Paulus kopplade ihop Jehovas medkänsla med att han ger tröst. Han beskriver Jehova som ”den innerliga barmhärtighetens Far och all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3) w23.11 47:8-10