Bibelns syn
Har trosbekännelser någon plats i sann tillbedjan?
”VI TRO på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Vi tro ock på Jesus Kristus ...”
Känner du igen de orden? Millioner katoliker och protestanter läser högt dessa ord eller snarlika formuleringar som en deklaration eller förklaring av sin religiösa tro. Denna bekännelse, vanligen kallad den apostoliska trosbekännelsen, såväl som andra trosbekännelser, till exempel den athanasianska och den nicenska, har spelat en viktig roll i den allmänna gudstjänsten i kristenhetens kyrkor.
Med tanke på detta frågar man sig osökt: Är trosbekännelser nödvändiga för den kristna tron och endräkten? Använde Jesus Kristus och apostlarna trosbekännelser?
Allmänt erkända uppslagsverk, till exempel Hastings’ Encyclopædia of Religion and Ethics och McClintock och Strongs Cyclopedia, förklarar att kyrkans trosbekännelser, som vi i dag känner dem, härrör från de dopbekännelser som användes i de äldsta kyrkorna. Dopkandidaterna måste öppet visa att de hade omfattat åtminstone de grundläggande trosuppfattningarna genom att högt läsa upp en formell sammanfattning av dem. Det fanns många sådana bekännelser, och kyrkor på olika platser hade sina egna versioner. Det var inte förrän under 300-talet som vissa trosbekännelser kom att få en mer framträdande ställning än andra.
Med tanke på detta är det tydligt att trosbekännelser användes som ett medel att definiera en kyrkas trosuppfattningar för att skilja dem från andra kyrkors. Nya trosbekännelser formulerades allteftersom synen på olika lärofrågor förändrades. Vid kyrkomötet i Nicaea förklarade man till exempel att Sonen var ”av samma väsen som Fadern”, och detta uttryck fogades till en tidigare formulerad dopbekännelse. Vid kyrkomötet i Konstantinopel tillfogades också förklaringen att den heliga anden ”tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras”.
Även om trosbekännelser har använts under en lång tidsperiod, är det intressant att lägga märke till vad Avery Dulles vid Catholic University of America säger: ”Troligtvis har ingen period i historien sett så många nya bekännelseformler spira upp som vår egen.” Bland kristenhetens kyrkosamfund finns det ”över 150 officiellt erkända trosbekännelser”, sägs det i Encyclopædia Britannica.
Använde Jesus och apostlarna trosbekännelser?
Natten före sin död bad Jesus Kristus till sin himmelske Fader beträffande sina lärjungar: ”Helga dem med hjälp av sanningen; ditt ord är sanning.” (Johannes 17:17) Han bad att hans lärjungar skulle bli helgade, avskilda. Men hänvisade han till någon skriven regelsamling eller trosbekännelse? Nej! I stället visade han att det som Gud har sagt och som finns nedtecknat i bibeln var det som skulle skilja dem från andra.
När Jesus dryftade ämnet bön, sade han: ”Säg ... inte detsamma om och om igen.” (Matteus 6:7) Eftersom Jesus ogillade upprepning av nedskrivna eller inlärda böner, verkade det då inte rimligt att han också skulle ogilla bruket av trosbekännelser i offentlig tillbedjan? Faktum är att vi ingenstans i bibeln kan finna någonting som tyder på att Jesus använde eller uppmanade andra att använda trosbekännelser i sin tillbedjan. ”Gud är en Ande”, sade han, ”och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” — Johannes 4:24.
Hur förhåller det sig då med den apostoliska trosbekännelsen? På grund av dess namn tror många människor att den verkligen formulerades av Jesu Kristi apostlar. Somliga påstår faktiskt till och med att var och en av apostlarna har bidragit med en mening vid utformningen av denna trosbekännelse.
Beträffande detta skrev professor G. C. Stead i The Expository Times: ”Var och en som har läst den äldsta kristna litteraturen i någon större utsträckning måste med nödvändighet komma till en annan slutsats.” Han framhöll att om en av apostlarna godkänd, formellt utformad trosbekännelse existerade, skulle det vara svårt att förklara varför det fanns så många olika ”bekännelser” och ”trosförklaringar” i de forntida kyrkorna. Faktum är att ”en förklaring av den kristna tron som i huvudsak överensstämmer med ordalydelsen i den apostoliska trosbekännelsen finns inte bevarad i skrift från något tidigare datum än år 340 e. Kr.”.
I Apostlagärningarnas femtonde kapitel i bibeln talas det om ett möte som apostlarna och de äldste höll i Jerusalem. Men syftet med detta möte var inte att formulera eller ändra en trosbekännelse, utan att dryfta huruvida det var nödvändigt för hednakristna att bli omskurna.
Hur vi kan bevisa att ”vi tror”
De inledande orden i en trosbekännelse är undantagslöst ”jag tror” eller ”vi tror”. Detta uttryck är översatt från det latinska ordet ”credo”, och det är härifrån som det engelska ordet för ”trosbekännelse”, ”creed”, är hämtat. Men är en upprepning av sådana ord ett bevis på att man verkligen tror?
I sin berömda bergspredikan sade Jesus: ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna.” Han fördömde också den tidens religiösa människor för att de höll fast vid mänskliga traditioner. — Matteus 7:21; 15:8.
Vad kan vi lära av Jesu ord? Att det är värdelöst i Guds ögon att blott och bart upprepa vad man påstår sig tro. Det är i stället ”den som gör ... [Jesu] Faders vilja” som får Guds godkännande.
För att lära känna vad Guds vilja är måste man vända sig till bibeln och flitigt studera den. I stället för att rabbla inlärda trosbekännelser måste vi således göra som Jesus sade i bön till sin Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” — Johannes 17:3.
[Bild på sidan 25]
Jag tror ... Jag tror ...